I Sossesverige finns bara plats för dem som tycker rätt

Det har föreslagits att mediestöd skall utbetalas med hänsyn tagen till respektive publikations åsikter. De som tycker »rätt« får del av skattebetalarnas pengar. De som tycker »fel« blir utan.

Nu vill jag i och för sig inte se något statligt presstöd över huvud taget. Men ändå. Detta är orimligt, på så många sätt.

Låt oss börja med pengarna. Skattepengar. Inbetalda av folket. Ett folk som till viss del betår av människor som tycker »fel«.

Vilket innebär att man tar pengar från individer som tycker X och ger dem till media som torgför en annan, politiskt påbjuden uppfattning - det vill säga Y.

Det är osnyggt, respektlöst och ett ofog att tvinga människor att betala för ideologiproduktion som de inte sympatiserar med.

Endast objektiva »tekniska« krav (upplaga, periodicitet, cirkulation m.m.) bör uppställas för presstöd.

Staten skall stå neutral, vara liten men stark och fokusera på att viktig samhällsgemensam kärnverksamhet fungerar. Inte skriva folk på näsan vad de förväntas tycka.

Tar staten ställning för en eller annan ideologi eller utopi, då uppstår genast en situation där det skapas en missgynnad minoritet som i någon mening förtrycks - helt i onödan.

Debattera gärna olika idéer och låt dem prövas mot varandra. Men använd inte statens makt, resurser och våldsmonopol för att tvinga på folk ideologiskt färgad idéproduktion.

Det är lika självklart som att kyrkan skall vara skild ifrån staten.

Detta ligger på något sätt i demokratins större väsen. Man skall respektera medborgarna och inte skriva folk på näsan vad de förväntas tycka. Meningsfrihet skall råda.

Nu är det inget att förvånas över att sossarna struntar i minoriteters rättigheter. De har en utopi att sträva mot. Då rättfärdigar ändamålen medlen. Ett annat exempel på detta är kollektivanslutningen, där Socialdemokraterna fram till år 1990 anslöt LO-medlemmar som medlemmar i Partiet - utan att fråga om lov och oavsett om medlemmarna i fråga var sossar eller ej.

Åter till det aktuella förslaget. Att ge skattepengar till media på grund av de senares åsikter är något som inte hör hemma i en demokrati värd namnet.

Och hur kommer detta inte att se ut för de tidningar som fortsätter att uppbära mediestöd? De kommer då för alltid att vara stämplade som statssubventionerade för att de är välkammade, lydiga och tycker »rätt«. När de förlorar sitt oberoende förlorar även sin trovärdighet.

Än en gång kan vi konstatera att Sossesverige beter sig på liknande sätt som regimerna i till exempel Polen eller Ungern - som ju också gör livet svårt för de media som inte tycker som överheten.

Jönssons lördagsvideo: Varför höjs mediestödet?

Youtube »

Vi behöver fria, oberoende media

Det är inte bara public service som kan misstänkas vara statens megafon.

Förra året delades i runda slängar 600 miljoner kronor - av skattebetalarnas pengar - ut till olika tidningar runt om i landet.

Utan detta stöd skulle en del av dem inte överleva.

Frågan man då måste ställa sig är om tidningarna är beredda att bita den hand som föder dem.

Vad är tryckfriheten värd när man samtidigt står i beroendeförhållande?

Jag menar, pressens uppgift är ju att granska makten och avslöja missförhållanden. Går det ens att göra om man är beroende av nämnda makts goda vilja?

Riskerar inte tidningarna att då förlora sin lojalitet med läsarna - för att istället bli beskedliga och välkammade megafoner som okritiskt copy-pastar överhetens pressmeddelanden?

Sverige behöver fria, oberoende media - drivna av ädla publicistiska principer, inget annat. (Det vore värt att betala en slant för.)

Det är ju inte som att det saknas skit att gräva upp.

Frågan är bara hur det skall gå till?

Det behövs ett svenskt Fox News!

Det är en absurditet att Sverige har statsägda media. Men med den nya skatt som riksdagen just klubbat står »public service« starkt. Tyvärr.

Det är också en absurditet att staten subventionerar tidningar genom presstödet. Pressen skall stå oberoende. Pressen skall granska makten - inte äta ur dess hand.

Man kan även konstatera att den svenska journalistkåren har politiska sympatier som lutar mot det röd-gröna. Vilket möjligen är en del i en medveten strategi för att besätta samhällets kommandohöjder.

Det är bara att inse att dagens media är i överhetens och vänsterns händer.

Så intressant.

Därför skulle det behövas ett alternativ, en motvikt.

Här fyller sociala media, bloggar och medborgarjournalistik en viktig roll. Problemet med dessa mediekanaler är att de i princip aldrig får något ordentligt, samlat genomslag. Inte på samma sätt som en stor nyhetsportal som till exempel Sveriges Radio eller Aftonbladet.

Vad Sverige skulle behöva är en motvikt till dagens medieportaler. Något slags Fox News. Fast i en svensk kontext. En röst som är tillräckligt stark för att höras genom bruset. Som även når vanligt folk.

Ett sådant projekt kan vara helt och hållet online-baserat, eftersom Sverige är ett extremt uppkopplat land. Så overheadkostnaderna går att hålla nere - jämfört med att driva en traditionell tv-kanal eller en tidning.

Projektet kan leva i symbios med alla dagens frihetliga och borgerliga bloggare, podcasters, Youtube-profiler, tankesmedjor, debattörer och akademiker. Det är ju inte alternativa åsikter och material som fattas - utan en stabil och slagkraftig plattform.

Vore inte det en skojig idé?

Presstöds-Jugend

Det har ju väckt visst rabalder att nationaldemokraternas medlemsblad kommer att få presstöd.

Nu, nästa tablå:

Nationaldemokraterna funderar på att använda presstödspengarna för att starta nationalistiska förskolor. I Södertälje.

Ja, jisses vilken frekshow. Detta kanske ändå blir presstödets död. Vilket i så fall vore en välgärning.

Presstöd till nazister?

Nationaldemokraternas tidning har fått presstöd på två miljoner kronor. Detta har fått tidskriften Fokus chefredaktör Martin Ahlquist att reagera och att avgå från Presstödsnämnden. På DN Debatt förklarar han sitt beslut.

Jag kan visserligen förstå hans frustration. Men inte hans ställningstagande. Menar han verkligen att beslut om hur skattepengar skall distribueras skall bygga på vad folk tycker? Och på vad man själv tycker om deras åsikter?

I en demokratisk rättsstat är det oerhört viktigt att alla har lika rättigheter inför staten. Därför skall, kan och får staten inte agera smakpolis.

Vill man alls försöka värna yttrandefriheten med skattepengar – då måste man ändå acceptera att yttrandefriheten även omfattar det fula, det stötande, det obehagliga och det kontroversiella.

Problemet är presstödet som sådant. Det finns ingen anledning att använda 500 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar för att sponsra tidningsutgivning. Presstödet bör avskaffas. På så sätt kommer varken nationaldemokraterna eller någon annan att få en spänn.

I en tid när tekniken låter i stort sett vem som helst nå i princip alla som är intresserade så gott som gratis – då finns det inte ens något "mångfaldsargument" att ta till.

Avskaffa presstödet!

Regeringen backar och tänker inte längre sänka presstödet till Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet. 61 miljoner kronor pumpar skattebetalarna in i de två tidningarnas verksamhet varje år.

Vill man ge ut en tidning, då bör man stå för pengarna själv. Det gäller dessa två tidningar och alla andra tidningar.

Om folk inte vill köpa en viss tidning och om annonsörerna inte vill annonsera i den – då går verksamheten inte ihop. I så fall är det bara att packa ihop eller för ägaren att öppna sin egen plånbok. Men han har ingen rätt att kräva att andra skall tvingas betala för verksamheten.

Det är inte statens uppgift att betala underhåll till folk som vill ge ut tidningar. Speciellt inte när staten är selektiv och bara ger stöd till vissa tidningar – vilket snedvrider konkurrensen och förhindrar att nya och skickligare aktörer kan ta sig in på marknaden.

Svenska folket tvingas betala skatt. Vägrar man, då kommer staten och tar ens prylar. Därför skall man vara försiktig med skattepengarna. Att använda dem till att ge vissa tidningar konstgjord andning är direkt stötande!

Länk»

Fimpa presstödet - rädda människoliv istället!

Förtst strippade man ner det svenska försvaret så at det blev värdelöst. I vart fall vad gäller sådana saker som att... försvara vårt land.

Sedan påstod man att det svenska försvarets huvuduppgift nu för tiden är internationella insatser.

Därefter dök det upp lämpliga internationella insatser. Som Tchad. (I vart fall i den mån man köper regeringens resonemang om att svensk militär och svenska skattepengar skall användas för internationella insatser.)

Och vad händer då? Jo, man förvandlar en insats med potential att rädda tusental människoliv till en kortare beväpnad skolresa till Afrika. Den svenska Tchad-insatsen blir kort, inte speciellt kostnadseffektiv och inte överdrivet meningsfull. Den operationella insatsen blir inte längre än fyra till sex veckor.

Detta, hävdar regeringen och försvarsminister Sten Tolgfors (m), på grund av att det saknas pengar. 300 miljoner, närmare bestämt. Vilket är snack i nattmössan. 300 miljoner är småpotatis för regeringen. Dra in presstödet, till exempel. Eller något annat lullull.

För på något sätt känns det mer meningsfullt att använda skattepengarna till att rädda männiksoliv än till en massa trams. Om man nu ändå nödvändigtvis måste sätta sprätt på stålarna...

Till sist en detalj. Försvarsministern påstår följande. "Det gränssättande för en kortare förlängning av amfibieförbandets insats är regnperioden, som på allvar inleds i juni och pågår till oktober."

Har karln fullständigt drabbats av kabelbrand? Är det några som borde klara en regnperiod, då är det väl ändå ett amfibieförband!

Försvarsministerns försvarstal »

Räkna med bråk om presstödet

Det håller på att blossa upp ett bråk om presstödet. EU menar att det är olagligt. Och de svenska socialdemokraterna ser det som ett sätt att finansiera en del av sina tidningar i landsorten.

Nu har kulturministern blivit KU-anmäld för att inte tillräckligt intensivt ha försvarat presstödet gentemot EU.

Detta har fått Europa-Nytts redaktör, Ylva Nilsson, att gå i taket.

Läs hennes postning: Vilken del av "Sverige är en rättsstat" förstår ni inte?

(Presstödets största mottagare är Skånska Dagbladet och Svenska Dagbladet, som får 65 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar varje år. Schibsted, som äger SvD, gjorde en vinst på 3,2 miljarder norska kronor bara under tredje kvartalet 2007.)

Att sila mygg och svälja kameler

Kulturministerns man, Ulf Adelsohn, är som bekant förbannad på Svenska Dagbladet – och har uppmanat sina bekanta att säga upp prenumerationen.

Man kan dock konstatera att tidningen får miljoner och åter miljoner i presstöd. Av Presstödsnämnden, som sorterar under Kulturdepartementet...

Så Svenskan klarar sig nog ändå.

(Sammantaget får svenska tidningar 527 miljoner kronor i presstöd.)