Jönssons lördagsvideo - om social ingenjörskonst

Youtube: Kudd-svenskar - Social ingenjörskonst & utjämningens offer »

Bonusvideo 1:

Youtube: Why You Should Strive for a Meaningful Life, Not a Happy One »

Bonusvideo 2:

Youtube: The Great Reset | Dystopian Sci-Fi Short Film »

Den perfekta människan

Samhällsplanerare, på en östtysk väggmålning.

Politiker älskar att ändra på folk.

De lägger sig i allt. Vad vi äter och hur mycket. Hur vi förvarar våra barn under arbetstid. Hur mycket vi röker och dricker. Var vi dansar och när. Vilka vi har sex med och under vilka former. Vilken kultur vi konsumerar. Att vi köper tillräckligt mycket tulpaner. (Jo, faktiskt!) Och så vidare.

Här talar vi inte om lagar och regler som behövs för att samhället skall fungera, utan om ren klåfingrighet.

Ovanpå detta kan vi lägga en hel del morallagstiftning, som förbjuder sådant som politikerna bara råkar tycka illa om. (Sexköpslagen, förbudet mot att ha droger i kroppen, etc.) Alltså brott utan offer.

Så här har politikerna betett sig så länge jag kan minnas. Men, nu kommer något nytt. Den övervakningsstat som rullas ut ger nu politikerna och deras funktionärer möjlighet att kontrollera att folket verkligen gör som det blir tillsagt.

Jo, jag vet. Man påstår att övervakningsapparaten bara skall användas mot grov brottslighet. Så börjar det alltid. Sedan hamnar man snabbt på det sluttande planet. Se till exempel hur britterna använder teledatalagringen. Det är bara en tidsfråga innan Folkhälsoinstitutet får tillgång till övervakningens verktyg. Kom ihåg var du läste det först.

Jag vill leva i ett samhälle där staten skyddar oss mot yttre faror och hot från andra – men som låter människor ta ansvar för sina egna liv. Men det är tydligen en extrem ståndpunkt i den politiska debatten.

Dagens citat

"Medelklassens vilja till social kontroll över lägre socialgrupper är en väsentlig drivkraft till förmynderi, till kontroll över andras livsstil."

Mattias Svensson i boken Glädjedödarna.

Holland: Tillfällig sterilisering av dåliga föräldrar?

Nu blir det utilitarism, och en del andra saker, på syra...

Det finns få saker som är så knepiga som att diskutera som stora, principiella frågor där barn är inblandade. Helt enkelt eftersom barn inte är vuxna och inte kan göra de fria, informerade val som en vuxen kan. De är samtidigt utelämnade till vuxna som de själva inte kunnat välja och som inte alltid är de skarpaste knivarna i lådan.

Och nu skall vi dessutom kasta in de ofödda barnen i debatten. En debatt som jag själv upplever som rätt obehaglig, på flera sätt.

Vad det handlar om är att den holländska riksdagsledamoten Marja van Dijken (s) föreslår tillfällig tvångssterilisering av olämpliga föräldrar. Tanken är att om en familj fått ett barn omhändertaget av myndigheterna, då skall de förbjudas att skaffa fler barn under en tvåårsperiod.

Syftet är att barn skall slippa födas in i familjesituationer där de misshandlas, ignoreras och / eller far illa på andra sätt.

Till att börja med får jag obehagliga Myrdal-, (sd)- och nazivibbar av tanken på att staten skall bestämma vem som skall ha rätt att fortplanta sig.

Sedan måste man fråga sig om ens 99,9 procent av folket har rätt att hindra en enda människa från att reproducera sig. Kan staten (genom t.ex. en domstol) besluta att inskränka en människas rätt till sin egen kropp och dess grundläggande funktioner? Jag skulle svara nej.

Och så har vi frågan: Om staten tar sig rätt att börja med (tillfälliga) tvångssteriliseringar – kommer den då att nöja sig med familjer där ett barn redan har blivit tvångsomhändertaget? Hur lång tid skulle det ta innan verksamheten utökas i "förebyggande" syfte? Skall folk som dricker mer än vad staten anser vara lämpligt få lov att skaffa barn? Är det bra att medlemmar i religiösa sekter får skaffa barn? Nynazister? Anarkister? Kriminella? Drogliberaler? Överviktiga? Flyktingar? Listan kan göras hur lång som helst.

Hur vet man för övrigt att det kommer att sluta med tillfälliga tvångssteriliseringar? Ordet "tillfälliga" kan lätt plockas bort. Och steget mellan tvångssterilisering och tvångsabort är nog tyvärr inte gigantiskt.

Jag får också en känsla av att tillfällig tvångssterilisering är det enkla svaret på en jobbig diskussion. Vilket ansvar har vi som medmänniskor för barn i vår omgivning som far illa? Är detta en fråga där välfärdsstaten har gått in i väggen? Har det civila samhället och de sociala nätverken havererat, och i så fall varför? Detta är stora och svåra frågor. Så mycket enklare, kan tyckas, att ta till tvångslösningar.

Var beredd på att debatten kommer. Nu har tanken väckts i ett parlament i Västeuropa. Då är det bara en tidsfråga innan den kommer till den svenska riksdagen, SR Ring P1, SVT Debatt och bokhandelsdiskarna. Eller att EU, (sd), (kd) eller (s) plockar upp idén. Här gäller det att mota Olle i grind.

Kommentarsfältet är öppet...


Filmklippet ovan kommer från BBC The Big Question. Se hela debatten här: Del 1 | Del 2 | Del 3

Läs mer på Mises Economics Blog och Ordning och anarki.

(Tack till Joakim och Carl som fick igång mig att skriva om det här. Jag har funderat på frågan ända sedan jag såg debatten i mellandagarna.)

Men, för guds skull, ge er..!

Nedan skriver jag om att (m) kan tänka sig kvotering i föräldraförsäkringen. Och knappt har denna nyhet torkat innan nästa borgerliga utspel om familjepolitiken dyker upp...

En utredning (SOU 2008:131) föreslår "en långsiktig nationell strategi för generellt föräldrastöd".

Föräldrastöd? Jo, man vill att alla föräldrar skall "erbjudas stöd under hela barnets uppväxt". Kommunalt samordnat föräldrastöd, med lokalt utarbetade strategier. Ett nationellt råd för föräldrastöd. Statliga websidor för föräldrastöd. En nationell föräldratelefon. Regional utbildning av föräldragruppsledare. "Tvärprofessionella utbildningar och konferenser" om föräldrastöd. En "tonårscentral" på nätet. Nationella riktlinjer. Jawohl!

Utgångspunkten är att det är så jobbigt att vara förälder att det offentliga måste "gripa in" och hjälpa till. Någonstans svävar dessutom misstanken om att staten tycker att vanliga föräldrar inte är kvalificerade nog för att ta hand om sina barn. Makarna Myrdals osaliga andar drar fram längs Socialdepartementets korridorer...

Nanny State. Inlärd hjälplöshet. Social ingenjörskonst. Von Oben-perspektiv. Klåfingrighet. Misstro motvanliga människor. DDR-fasoner! Och en del andra saker... skulle jag kalla det.

Naturligtvis finns det en och annan problemfamilj som kan behöva hjälp och stöd.

Men att knåda in alla barns uppfostran i den offentliga verksamheten... Lägg av!

Och detta presenteras av en påtagligt stolt borgerlig regering!

Snälla! Någon! Säg att det är ett skämt. Eller i vart fall ironi.

Läs mer»