Sverige håller på att bli ett kontantlöst samhälle. Även om banker och en del handlare driver på, så har svenska folket mest sig självt att skylla.
Men har vi verkligen tänkt igenom det här ordentligt?
Kontantlösa transaktioner innebär som regel att en tredje part är inblandad. Man skall vara medveten om att denna aktör har makt över våra finanser och får tillgång till information om våra förehavanden. Så det gäller att dessa betalningsförmedlare går att lita på. Vad händer till exempel vid en bankkris?
Kontantlösa transaktioner ger staten insyn i och kontroll över medborgarnas pengar. Är detta över huvud taget önskvärt? Kan vi lita på staten och på att den alltid har medborgarnas bästa för ögonen? Vad händer vid en valutakris? (Grekland har under perioder begränsat människors tillgång till sina egna pengar och på Cypern konfiskerade staten helt fräckt en stor del av folkets banktillgodohavanden.)
Kontantlösa transaktioner innebär att vissa betalningar kan blockeras. Det diskuteras bland annat när det gäller utländska nätkasinon. Det blev verklighet när finansföretagen (efter politiska påtryckningar) stängde ner möjligheterna att donera pengar till Wikileaks. Och även om man inte blockerar, så blir alla sådana transaktioner ändå spårbara.
Kontantlösa transaktioner ökar risken för att drabbas av nätbrott och gör individen helt utelämnad vid till exempel en identitetsstöld. Människors samlade tillgångar och besparingar kan utraderas på ett ögonblick. För övrigt räcker det med ett strömavbrott eller ett datorhaveri för att lamslå alla betalningar. Vilka blir konsekvenserna av en nätattack som slår ut betalningssystemen under en längre tid?
Vill vi ha det så här? Är detta ett pris vi vill betala för vår bekvämlighet?
Och
om vi ändå vill leva kontantlöst – är det då inte bättre med elektroniska kryptovalutor (som Bitcoin), som bygger på decentraliserade system bortom statens, bankernas och finansföretagens kontroll?
Länk » Infographic: The Global War on Cash »
