Det EU vi har idag är inte det EG svenska folket kände till och en gång röstade ja till.
Vi ville ha vin på ICA, frihandel och mellanstatligt samarbete. Istället fick vi en överstatlig koloss som lägger sig i, reglerar och kontrollerar allt mer av mänsklig verksamhet.
EU har inte bara givit oss ett omfattande regelvansinne. Reglerna ifråga tar ofta inte hänsyn till lokala förutsättningar, utan kräver att allt skall vara likadant överallt även när det inte är optimalt eller ens praktiskt möjligt.
Sedan överimplementeras detta av den svenska byråkratin.
Till exempel fram till den punkt där man inte ens får sätta in en slant på sitt eget bankkonto utan att korsförhöras som om man vore terrorist. (Bankerna har idag fler compliance-tjänstemän än kundhandläggare.)
På senare år har EU även blivit en massövervaknings-union. På EU-nivå beslutas om övervakning som medlemsstaternas ledare inte vill eller kan driva igenom på hemmaplan.
Europol har fått ökade befogenheter, rätt att lagra information även om icke misstänkta och rätt att bereda sig tillgång till data hos privata aktörer.
I EU:s AI Act görs undantag från de regler som i övrigt satts upp till skydd för privatlivet när det kommer till rätts- och ordningsväsende.
Med Chat Control 2 vill EU-kommissionen låta AI inspektera innehållet i folks elektroniska konversationer.
Med EU:s Digital Services Act kommer nya möjligheter till censur. Till exempel statligt godkända nätcensorer (»betrodda anmälare«) som skall få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort - utan föregående rättslig prövning.
EU-byråkratin glider på formuleringarna om »lagligt men olämpligt« innehåll på nätet - syftande till att på något sätt blockera oönskad information trots att den inte är olaglig.
Nästa legislatur (2024-29) kommer att bli avgörande för det fria ordet i Europa.
Det kommer att krävas vaksamhet och motstånd från ruta ett, för att undvika att medborgarna ställs inför fullbordat faktum.
Men det handlar inte bara om internets frihet och yttrandefriheten. Det krävs modiga och besvärliga politiker som ständigt ifrågasätter i princip allt EU lagstiftar om.
EU:s ökande centralstyrning är direkt farlig. Den är verklighetsfrånvänd, skapar single points of failure och omöjliggör institutionell konkurrens.
I ett samhälle som utvecklas måste det finnas maximalt med möjligheter för tillfälligheter, spontant samarbete och nytänkande. Istället för att allt skall planeras centralt och vara likadant överallt.
EU måste rensas upp i grunden. Bäst vore om allt rullades tillbaka till att bara gälla frihandel.
Sedan kan resten vara ett smörgåsbord där de medlemsstater som vill kan ansluta sig till projekt som fri rörlighet för människor eller en gemensam valuta.
Alternativt skulle EU kunna vara en verklig federation där varje beslut förs ner till lägsta möjliga nivå, i bästa fall ända ner till individnivå. Till skillnad från den maktkoncentration som idag pågår i unionen.
Men ett renodlat eller decentralicerat EU finns inte på den politiska kartan idag. Inte heller en Swexit.
Därför gäller det att försöka stoppa den klåfingrighet, likriktning och byråkrati som väller fram ur de europeiska institutionernas inre.
Vi behöver tuffa EU-parlamentariker som går till jobbet varje dag för att bekämpa vansinnet. Som gamla Junilistan. Besvärliga människor som inte låter makten komma undan med sina finter.
I EU-valet blir det därför Medborgerlig Samling för min del. De är för ett fritt och öppet internet och mot övervakning som strider mot de mänskliga rättigheterna. Partiet står upp för yttrandefriheten. MED vill minska EU:s makt. Och dess företrädare är i kontakt med verkligheten.
Vilket känns som en utmärkt kombination.
- o -
Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »
