Lördagsvideos: Jönsson om energikisen + nonsens i akademin & avundets psykologi

Youtube: Energikrisen - om fattigdom, folk och finanser »

Youtube: Government Corrupts Science With Progressive Nonsense »

Youtube: The Psychology of Envy and Social Justice »

Jönssons lördagsvideo: Dubbelmoral

Youtube »

Bonus-video: The Psychology of Envy and Social Justice

Youtube »

I vänsterns Sverige är alla lika fattiga

Tankesmedjan Katalys har fått en hel del uppmärksamhet för antologin Klass i Sverige som - med Sveriges Radios formulering - visar att »det svenska klassamhället lever och frodas, ojämlikheten växer och de ekonomiska klyftorna ökar«.

Nu är det ju inte så enkelt. Alla har blivit rikare de senaste 25 åren, i reella termer.

Kakan har blivit större, så att alla har kunnat få mer. En ekonomi i tillväxt är inget nollsummespel.

De rikaste kan ha blivit relativt sett ännu rikare än andra - genom lyckade investeringar i företag som skapar jobb, tillväxt och välstånd. Men allt talar för att om dessa investeringar inte skett - då hade alla blivit fattigare. Alla.

Nu stämmer det förvisso att allt för stor ojämlikhet sticker i ögonen på folk och att den kan skapa motsättningar. Men mycket talar för att Sverige ändå är ett rätt drägligt land att leva i för nästan alla.

Vilket inte hindrar socialistiska fraktioner, organisationer och partier att exploatera människans sorgliga fallenhet för avund. Vilket i sin tur skapar motsättningar och polarisering.

Frågan är vad vänstern vill göra åt saken. Man kan höja de redan skyhöga skatterna - vilket kommer att minska viljan att göra investeringar, starta nya företag och att jobba hårt. Vilket i sin tur kommer att drabba vår tillväxt och göra oss alla fattigare - genom att kakan då blir mindre än annars.

Eller så går man all in och förstatligar hela näringslivet. Men det har ju aldrig slutat väl i de länder där det prövats. Det brukar landa i förtryck, armod och ekonomisk katastrof.

Om vänstern verkligen vill se högre inkomster för de fattiga och mer pengar till offentlig verksamhet - då borde den istället kämpa tillsammans med landets företagare för större tillväxt, för en ännu större kaka. Men det kommer knappast att ske.

Istället vill vänstern döda gåsen som lägger guldägg. Vilket ju är direkt kontraproduktivt.

Det är som att vänstern hellre ser att alla är fattiga än att vissa tillåts bli rikare än andra - även om alla i det senare fallet får det bättre.

Jag kommer att tänka på ett citat från Ulf Adelsohn, när han valdes till partiledare för Moderaterna. »Det samhälle som inte tillåter människor att lyckas kommer inte heller att ha råd att ta hand om dem som misslyckas.«

Lyssna gärna till debatten mellan Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys och Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi verksam vid Institutet för näringslivsforskning i SR Studio Ett. »

Stöd denna blogg »

Friheten är social, till skillnad från socialismen

En sak som stör mig...

Socialister hävdar ofta att socialismen är det samhällssystem som bäst gynnar samarbete människor emellan.

Vilket är dumheter.

Oavsett hur mycket socialister hävdar att socialismen styrs av folket eller någon annan diffus kollektiv entitet – så landar det alltid i att en liten klick styr och ställer över alla andra.

Och det slutar alltid med misshushållning, vanstyre och förtryck – oavsett om det gäller Sovjetunionen, Kambodja, Kuba, Venezuela eller Nordkorea.


Samarbete är bra och för vårt samhälle framåt. Men det har inget med socialism att göra. Samarbete kan inte kommenderas fram. Samarbete kan inte styras uppifrån.

Men det finns en modell som verkligen bygger på samarbete: Personlig och ekonomisk frihet.

I grunden finns ett slags rationell egoism. Det är bara att acceptera att alla människor i varierande grad värnar sitt egenintresse. Men ingen kan leva isolerad från andra. För att ett samhälle skall fungera och för att individen skall kunna skapa välstånd för sig och de sina krävs samarbete människor emellan. Vilket är till stor nytta för oss alla.

Där socialismen centralstyr och försöker tvinga folk till det ena eller andra – där är den fria ekonomin överlägsen eftersom den bygger på ömsesidig respekt, frivilligt samarbete och spontan ordning. Ingen behöver tvingas till något – saker och ting fungerar ändå. Ingen central ordergivning krävs – samhället organiserar sig ändå. Ingen överbyråkrati behöver styra och ställa – alla finner ändå sin roll.

Tvång eller frivillighet? Jag vet i vart fall vad jag förväntar mig i ett öppet, demokratiskt och kärleksfullt samhälle.

Centralstyrning eller decentralisering? Jag satsar på det senare – för ett stabilt samhälle där människor kan ägna sig åt sitt istället för att ständigt behöva oroa sig över nya och ofta motstridiga påhitt från överheten.

Dessutom har vi den enkla observationen att människor är olika. Vi har alla olika önskemål, förutsättningar, krav, behov, smak, preferenser, föreställningar och intressen. Därför måste vi få välja mellan många olika alternativ, på en fri marknad – istället för att bli intvingade i politiskt fastslagna, enhetliga standardmodeller utan utrymme för individuella avvikelser.

När är förutsättningarna för människors lycka som störst? När vi får göra våra egna fria val eller när vi ständigt blir tillsagda vad och hur vi skall göra?

När växer människor? När vi får göra våra egna fria val och ta ansvar eller när vi blir behandlade som en gigantisk flock skattebetalande boskap?


Socialismen skapar ett samhälle av undersåtar – snarare än ett som består av fria individer. Vilket passar all sorts politiska makthavare utmärkt, då det ger dem mer makt på folkets bekostnad.

Vad socialismen gör är att slå politiskt mynt av avundsjuka och håglöshet. Socialismen (som i dag omfattas av samtliga riksdagspartier) bygger på att människor ser en chans att leva på andras bekostnad (det vill säga av andras egendom och arbete), slippa ta egna initiativ och undvika personligt ansvar.

Vilket förklarar att en dålig, moraliskt tveksam och auktoritär idé som socialismen ständigt vinner över friheten – i allmänna val och i de demokratiska församlingarna.

Resultatet av detta är de allt fler mörka moln som nu börjar synas vid horisonten. Socialismen är helt enkelt inte hållbar i längden. Den är som ett pyramidspel. Till sist får man slut på andra människors pengar.

Varför inte pröva med frihet istället?

Stöd denna blogg »

Fördelningspolitik strider mot demokratins fundament

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Fördelningspolitik strider mot demokratins fundament »

"Fördelningspolitik innebär att man konfiskerar egendom från vissa medborgare och distribuerar den till andra. Detta är raka motsatsen till att behandla alla medborgare lika. Och det kan endast ske med tvång, eller om så krävs med våld eller hot om våld."

Avund och »social rättvisa«

"In this video we examine the nature of envy, look at how politicians make use of this emotion to gain power, examine how attempts to enforce equality, or promote social justice, can exacerbate envy, and discuss why those afflicted by envy should, for their own well-being, strive to rid themselves of it."

Youtube »

Den svenska avundsjukan sänker Sverige

Sverige är ogint.

Alla vill ha "gratis" utbildning, sjukvård, sjukförsäkring, äldrevård, infrastruktur och gärna lite bidrag i olika former ovanpå det.

Systemet med källskatt gör att det totala skattetrycket (ungefär 2/3 av de pengar man arbetar ihop) inte syns fullt ut för vanliga löntagare. Men inte ens detta räcker för att finansiera den generella välfärdsstaten.

Människor som har jobb får betala för dem som inte arbetar. Människor som tjänar mycket pengar får se sina tillgångar överförda till andra som har lägre inkomster eller inga alls. Människor som satsar tid, pengar och energi på att skapa jobb för andra och tillväxt för landet straffas med högre skatter.

Så ser dagens spelplan ut. Vilket är illa nog.

Då kan man tycka att de som skapar välstånd och drar in pengar borde vara uppskattade – eftersom de betalar notan för så många andra.

Men icke. Höginkomsttagare behandlas ogint och med misstänksamhet i vårt samhälle. Företagare motarbetas. Människor som ger (eller tvingas ge) av det som är deras till andra, de bespottas av sossarna, vänstern och den tjattrande klassen. De som bidrar och betalar för andra förväntas trots det känna något slags skam över att de är framgångsrika. En destruktiv avundsjuka ligger som en blöt filt över landet.

Ett land som inte tillåter folk att lyckas kommer i längden inte heller att ha råd att ta hand om dem som misslyckas. Så enkelt är det. Men det kommer svenska folket förmodligen inte att inse förrän det är för sent.

Läs även:
Thomas Engström: Farväl till välfärden »
Motpol: Välfärdsstatens strupgrepp »

Dagens moralpanik: Utlandskonton

I dag har det varit viss uppståndelse i media, sedan ett antal kunduppgifter från banken HSBC i Schweiz har läckt ut. Bland annat rör det svenskar som har konton i banken.

Man kan lätt få ett intryck av att detta handlar om skatteflykt – vilket inte alls behöver vara fallet. Det är nämligen inte alls olagligt att ha pengar på konton i utlandet.

Vad som kan vara olagligt är om pengarna har tjänats in på ett sätt som medfört att man undgått inkomstbeskattning i Sverige eller något annat land. Men i de flesta fall är det långt ifrån självklart att så är fallet. Denna nyans känns det dock som att media missar.

Däremot pekar dagens mediepåställ om frågan på ett tråkigt men bekant synsätt: Att folks pengar egentligen inte skulle vara deras, utan statens.

SCA och den allmänna upprördheten

Vidlyftigt leverne i det börsregistrerade bolaget SCA har väckt stor medial uppmärksamhet – vilket nu lett till att den verkställande direktören avgått.

Skandalisering och avundsjuka är naturligtvis givna klickmonster för media. Men jag stör mig lite på de allmänna brösttoner som nu hörs.

Detta är ett företag som inte skall behöva stå till svars inför någon allmän moralpanik-lynchjustis.

Däremot har aktieägarna all anledning att vara jävligt upprörda över hur direktörerna handskas med deras pengar. Och man kan nog också förstå att SCA:s anställda blir uppgivna och förbannade.

Men, som sagt... den allmänna moralpaniken? Meh.

Visdomsord