Efter politikens hat-seanser

Politik handlar om att tycka illa om andra människor och om att tillskansa sig makt för att kunna bestämma över dem.

Allianspartierna ogillar fattiga och misslyckade människor och de som ligger andra till last. Samtidigt håller den liberala och frihetliga ådran i svensk borgerlighet på att torka ut. Istället fokuserar man på en amper stränghet, som vissa väljare tycks uppskatta.

Sossarna och vänstern ogillar rika, lyckade människor som de menar suger ut folket. Avundsjuka, grupptänk och gruppegoism är kraftfulla politiska verktyg. Detta har varit ett vinnande koncept i över hundra år, så sossarna har inget behov av nya idéer.

Sverigedemokraterna ogillar utlänningar och främmande kulturer. De vill bevara Sverige svenskt och surfar på känslor som rädsla och hat. Detta toppas med en smula nostalgi kring ett folkhem som egentligen aldrig har funnits.

Miljöpartiet ogillar tillväxt, välstånd och utveckling. Och människor. Deras besvärjelse går ut på att locka fram skuldkänslor för att vi har det för bra. Sedan erbjuder de absolution om man röstar på dem. Så praktiskt.

Hat, konfrontation, fruktan, avund, skuld... Dagens politik handlar om mörka, negativa känslor. Och om flockbeteende.

Själv är jag inte oskyldig. Det finns så många dumheter att bli förbannad på.

Men frågan är om det inte borde finnas plats för en positiv och fridfull vision (till exempel om frihet) i svensk samhällsdebatt.

En politik som istället för att vara konfrontativ bygger på glädje och kärlek. En politik som människor inte drivs in i av negativa känslor, utan av entusiasm. En politik som istället för att gnälla och skälla visar på positiva exempel. En politik som inte gör anspråk på att vilja styra medborgarnas liv – utan istället ger människor möjlighet att göra saker på deras eget sätt. En leva och låta leva-politik.

Det är bara en idé. Och det behöver inte alls ske i form av ett politiskt parti. Politikerna kommer att känna sig tvingade att komma efter, på något sätt, så småningom. Partier är reaktiva organisationer. De behöver våra röster för att kunna legitimera sin existens.

Eller också får vi väl gå över till civil olydnad, på områden där den som utför sin fria handling inte skadar någon annan.

Frihet, glädje och kärlek.

Putin-koden: Fruktan, fräckhet och propaganda

Propagandakriget mellan Ryssland och väst är oerhört intressant att studera. Låt mig kasta ut några funderingar...

Till att börja med finns en enkel metod för Kreml att så splittring i väst – generationsklyftan. Vi som är tillräckligt gamla för att känna igen rysk maskirovka går reflexmässigt i försvarsställning. Vi som sett och upplevt förtrycket i det forna Östeuropa regerar direkt när gamla mönster upprepas. Men unga människor (yngre än, låt säga 35-40 år) har inte en susning. Vilket inte är deras fel. De kan inte känna igen en fara som de själva inte har förstått och upplevt.

Sedan har vi frågan om Vladimir Putin som person. Det är oklart om han verkligen är obalanserad och i så fall hur mycket. Men det verkliga svaret är på sätt och vis mindre viktigt. Det centrala för propagandamaskinen i Moskva kan vara att Rysslands president upplevs som oförutsägbar. Det bryter ner vårt mentala försvar mot honom.

"Fear is the emotional response to the perception of an alternating loss of control and regaining of control. By 'control' I mean any conscious act of mind and body. The alternation between control and lack of it must occur in varying degrees of intensity and inconsistent periods of time. This alternation insures an element of surprise and keeps the perceiver off balance emotionally so that he cannot construct a set of mental expectations and thereby reimpose control."

Citatet kommer ur David R. Salibas, A Psychology of Fear: The Nightmare Formula of Edgar Allan Poe (Lantham, MD: University Press of America, 1980).

Osäkerheten skapar även en svår praktisk situation. Är Putin en man som skulle kunna tänka sig att trycka på den röda knappen om han känner sig allt för hårt pressad och inmålad i ett hörn? Eller är det exakt vad han vill få oss att tro – för att väst inte skall våga sätta hårt emot hårt?

En annan aspekt är att det ofta är oklart vilken rysk propaganda som är avsedd för oss i väst – och vad som är till för den ryska hemmapubliken (som lever i en hårt regisserad informationsbubbla). Den officiella ryska linjen tycks vara att det handlar om något slags "lebensraum", om en buffertzon mot Nato. Men det kan lika gärna handla om att Putin vet att den inrikespolitiska situationen i Ryssland är sådan att det bokstavligen talat är livsviktigt för honom att framstå som stark. Kanske är det en kombination av de två.

I Västeuropa är det inte bara den militära förmågan som har monterats ned de senaste 20-25 åren. Det samma gäller den analys- och underrättelsekompetens (HUMINT) som byggdes upp under kalla kriget. Kunskap om Ryssland avvecklades och gick förlorad för evigt. Vissa tror sig kunna ersätta den med rent teknisk spaning (SIGINT). Vilket jag tror är en vågad och allt för optimistisk chansning, nu när vår säkerhet står på spel. Men kanske är det senare allt vi har kvar.

Vi lever i intressanta tider.

Uppdatering: Knappt hann jag lägga upp denna text innan nätet exploderade av rykten om att Vladimir Putin är sjuk eller rent av död. Läs mer här »

Vad är det för jävla samhälle vi håller på att skapa?

Nybloggat på Nyheter24:

Vad är det för jävla samhälle vi håller på att skapa? »

En betraktelse om fruktan, misstro och tvång.