Piratpartiet - Vad hände?

I går meddelade Piratpartiets ordförande Anna Troberg att hon avgår.

Detta kan vara ett lämpligt tillfälle att säga några ord om vad som gick åt helvete. I Dagens Samhälle bidrar jag med mina fem cent:

”Piratpartiet var som en trafikolycka i slow motion” »

Och så vänder vi blicken framåt.

Lars Adaktusson - i galen tunna?

Journalisten Lars Adaktusson tänker bli politiker. Han har gått med i kristdemokraterna – och tänker kandidera till Europaparlamentet i EU-valet nästa år.

Till SR Ekot säger han "Det handlar om människors okränkbara värde, att aldrig göra åtskillnad på människor, och se människor som den unika personerna de är."

Ursäkta? Det finns ett par partier som har som idé att tycka illa om vissa människor – (sd) och (kd).

Adaktusson säger vidare "På sikt tycker jag att Sverige ska vara med i euron."

Så mycket var kristdemokraternas nya "EU-kritiska" image alltså värd. Business as usual.

SR Ekot »

EU vill styra valdebatten 2014

Bild: Slöseriombudsmannen

Inför Europavalet 2014 tänker EU satsa bortåt 20 miljoner kronor på att bekämpa euroskeptiker i tidningarnas kommentarsfält, i sociala media, på bloggar och på internet i allmänhet.

EU och dess myndigheter tänker alltså gå in i den allmänna debatten, inför ett allmänt val i vilket dess folkvalda representanter skall utses – och ta ställning. Detta är lika orimligt som om EU hade satsat pengar och personal på att aktivt, offentligt ta ställning mellan höger och vänster.

Bland EU:s makthavare och byråkrater är man dock oberörda av kritiken. I ett hemligstämplat dokument förklarar man... "In order to reverse the perception that 'Europe is the problem', we need to communicate that the answer to existing challenges... is 'more Europe' not 'less Europe'."

Ett annat citat... "Parliament's institutional communicators must have the ability to monitor public conversation and sentiment on the ground and in real time, to understand 'trending topics' and have the capacity to react quickly, in a targeted and relevant manner, to join in and influence the conversation, for example, by providing facts and figures to deconstructing myths."

Visst. Att bidra med korrekta fakta är en sak. Men vad är korrekta fakta? Gång efter annan har EU blivit påkommet med att tänja på sanningen, dribbla med fakta och dölja viktig information. Vill man ha exempel på EU:s hemlighetsmakeri räcker det med att se till det fallna Acta-avtalet. Och de regelbundna opinionsundersökningar som EU genomför under namnet Eurobarometern har ofta visat sig vara rena propagandaverktyg – för att tillhandahålla en förvriden bild av opinionen, med syfte att backa upp politikers och byråkraters tveksamma tilltag.

Och så erkänner man ju faktiskt rätt upp och ner att man har för avsikt att "påverka samtalet". Det råder ingen tvekan om vad detta handlar om.

Frågan är: Skall de verkligen få komma undan med det här?

Skall Europaparlamentet och EU verkligen få lov att motarbeta vissa aktörer som ställer upp i ett demokratiskt val? Skall överstaten verkligen få lägga sig i den fria opinionsbildningen?

Detta är odemokratiskt. Det är ojuste. Och det är oacceptabelt.

Det är rent av alldeles oerhört. EU tänker gå in och försöka styra valresultatet i EU-valet 2014!

De människor som ligger bakom denna idé har fulat ut sig ur det demokratiska umgänget. De står sida vid sida med de förtryckaregimer som ser fria val som problem.

Och det som skrämmer mig mest är att EU:s makthavare över huvud taget inte tycks begripa vad som är fel med detta tilltg.

Snälla! Sluta rösta på sådana människor! De är farliga. På riktigt.

Daily Telegraph: EU to set up euro-election 'troll patrol' to tackle Eurosceptic surge»

Det börjar bli dags att fundera på EU-valet 2014...

De borgerliga partierna och socialdemokraterna är EU-kramare. Miljöpartiet har tonat ner sitt EU-motstånd och vänsterpartiet har lagt den tunga EU-kritiken i malpåse.

Av riksdagspartierna är det bara sverigedemokraterna som är uttalat EU-kritiska. Vill vi verkligen att de skall göra succé i EU-valet 2014?

Om man lämnar sverigedemokraternas sunkiga idéer åt sidan och ser på det här rent praktiskt – så vore det tokigt även ur ett EU-kritiskt perspektiv med (sd)-ledamöter i Europaparlamentet.

För det första är frågan om det svenska EU-medlemskapet – som (sd) vill upphäva – inte en fråga för Europaparlamentet, utan för riksdagen.

För det andra måste man bekämpa EU:s överstatlighet, demokratiska underskott och politiska klåfingrighet genom att spela spelet. (Sd) kommer aldrig att släppas in i matchen. De kommer att sitta och sura på bakre raden, tillsammans med ett antal andra främlingsfientliga ledamöter som ingen lyssnar på, tar på allvar eller samarbetar med. (Oavsett vad man tycker om att vissa partier hamnar i frysboxen, så är det så det går till i Europaparlamentet.)

Att rösta på (sd) om man är EU-kritisk kan alltså närmast få motsatt effekt – eftersom man då konkurrerar ut andra, som verkligen kan göra motstånd.

Vilka är då de andra, som skulle kunna göra motstånd? Och hur ser detta motstånd ut?

Vad man kan se hitintills, så är junilistan inte på banan. Då återstår piratpartiet.

Piratpartiet uttalar sig förvisso inte om ett svenskt EU-medlemskap som sådant. Men partiet är, i konkret handling, att betrakta som EU-kritiskt eller i vart fall tydligt EU-reformistiskt.

Piratpartiet vill demokratisera EU. Piratpartiet vill försvara de medborgerliga fri- och rättigheterna i EU. Piratpartiet vill öka transparensen i EU. Piratpartiet lär, i sitt nya program, komma att säga nej till euron. Och så vidare.

Det är kanske inte allt man kan önska sig. Men det drar helt klart åt rätt håll. Och jag tror att det finns en massa människor som vill se EU reformeras, utan att Sverige för en sakens skull lämnar unionen. De vill ha ett anständigt alternativ att rösta på.

Detta kan flyga. Men det börjar bli dags att fundera på hur trupperna skall formeras. Det får inte bli så att både Piratpartiet och Junilistan (båda partierna har gratis, distribuerade valsedlar i EU-valet 2014) splittrar rösterna så att inget av dem klarar spärren. Här bör man fundera på något slags fokusering eller samverkan för bästa resultat.

(Foto: Europaparlamentet)

Juholts nya jobb

Frågan om vad Juholt skall hitta på i framtiden har svävat runt ett tag.

Enligt envisa, men ännu obekräftade, rykten här i Bryssel är svaret det mest förutsägbara av alla: Håkan Juholt har nu börjat sin kampanj för att bli invald i Europaparlamentet 2014.

Hmmm... Detta är ingen jävla elefantkyrkogård!

Europaparlamentet är EU:s folkvalda organ. Här stiftas lagar som drabbar 500 miljoner människor. Sådant skall tas på allvar. Europaparlamentet är ingen avstjälpningsplats för politiker som ingen vet var de skall dumpa.

Med Juholt på valsedeln kommer (s) för övrigt bara att markera att de inte bryr sig om EU-valet. Sosseväljarna kommer att stanna hemma.

DLD: Motståndet fortsätter!

Nu vid 16-tiden röstar riksdagens majoritet igenom EU:s datalagringsdirektiv.

Nu kommer data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner att lagras och hållas tillgängliga för staten. Med början redan i maj.

Men motståndet fortsätter.

Till exempel lär datalagringsdirektivet inte uppfylla EU:s egna krav på nödvändighet, effektivitet och proportionalitet. (EU-kommissionen har helt enkelt inte kunnat få ihop någon meningsfull utvärdering.)

Därför bör vi ta tag i frågan om huruvida man kan få EU-domstolen att riva upp riksdagens beslut. (Att samma domstol bötfällt Sverige för att inte ha implementerat datalagringsdirektivet är en annan fråga. Utvärderingsfrågan kom aldrig upp i samband med detta. Och mycket ny information har tillkommit. Att implementera ett direktiv som just nu formellt sett inte uppfyller EU:s egna krav kan mycket väl vara olagligt.)

Dessutom kommer Europaparlamentet att få upp frågan om en revidering av direktivet. Och här väntar vi, med slipade knivar. Så illa som EU-kommissionen har hanterat frågan och med tanke på att en utvärdering inte tycks vara möjlig – kan resultatet möjligen bli att datalagringsdirektivet rivs upp, på EU-nivå. Teledatalagring blir då en nationell fråga.

Sedan har vi naturligtvis valen till Europaparlamentet och riksdagen år 2014. Då skall regeringen, (s) och (sd) ställas till svars för datalagringen. Då skall vi välja andra politiker, som respekterar medborgarnas rätt till privatliv.

Vänstern viker ner sig i EU-frågan

På vänsterpartiets kongress har man beslutat att lägga kravet på EU-utträde i malpåse.

Vänsterpartiet slopar visserligen inte kravet på utträde. Men de säger uttryckligen att just den här frågan – av alla frågor – i deras program, den skall de inte driva. Och det ger ju en vink.

En liten, men uthållig fästning har fallit. SVT har en mycket kort notis om saken.

Bland riksdagspartierna är det nu bara (sd) som driver frågan om ett utträde.

Det börjar faktiskt se ut som om Piratpartiet är det enda rimligt EU-kritiska parti som rimliga människor kommer att kunna rösta på i nästa EU-val.

Piratpartiet på nya äventyr...

Kvällens braksuccé för piratpartiet i deltatsvalet i Berlin är knappast en isolerad företeelse. Så sent som i förra veckan tog (pp) 56 mandat i lokalvalen i Niedersachsen. Det ser alltså ut som om det rör på sig.

Piratpartiets pressmeddelande | SvD | Sydsvenskan | GP | SR | TV4 | YLE | Washington Post | Wall Street Journal | Bloomberg | BBC | Al-Jazeera | TorrentFreak | Berliner Morgenpost | Die Welt | Troberg | Falkvinge | Engström | Piratpartiet Live | Piratenpartei Deutschland

Så, vad händer nu?

Till att börja med vill jag önska Berlins piratpartister lycka till. Lokal och regional politik är mörkrets hjärta. Trust the Force, typ.

För det svenska piratpartiet är nästa stora utmaning dubbelvalåret 2014 (både EU- och riksdagsval).

I EU-valet tror jag att (pp) har mycket att vinna på en rimlig och begåvad EU-kritik – som bygger på medborgerliga fri- och rättigheter, behovet av demokratiska reformer och närhetsprincipen. Där befinner sig partiet nu bara i början av att utveckla en självständig politik.

I det dagliga arbetet i Europaparlamentet får man nog säga att Pirate MEP Engström börjar bli riktigt varm i kläderna. Och på radarn finns ett antal EU-relaterade piratfrågor som vi vet att det det kommer att bli strid kring.

När Krafterna låter (pp):s andra EP-ledamot ta plats kommer det dessutom att frigöras en del resurser. Vilket förhoppningsvis kan leda till mer av utåtriktad och opinionsbildande verksamhet kring arbetet i parlamentet. Det behöver helt enkelt bullras mer kring det som sker.

2014 måste (pp) bevisa sitt existensberättigande på egna meriter. Man kan bara vara underdog en gång. Och vad som styr medias intresse om tre år, det kan vi inte ens spekulera kring.

Till sist, ett ord till de svenska regeringspartierna: Ja, det är så här det går när borgerliga partier säljer ut integriteten, rullar ut övervakningsstaten och omfamnar korporativismen. Prosit, på er.

Vänstern säger ja till EU?

Vänsterpartiet är på väg att lägga frågan om ett EU-utträde i malpåse.

Då kommer det bara att finnas ett svenskt etablerat parti kvar som driver utträdes-linjen: Sverigedemokraterna.

Nu måste övriga partier utveckla en tydlig EU-kritik i en lång rad sakfrågor. Annars kommer (sd) att göra ett kanonval, i EU-valet 2014.

Och (sd) kommer inte att kunna göra någon nytta alls i Europaparlamentet. De förstår inte det spel som måste spelas för att få till förändringar i sak. De kommer att stå utanför allt viktigt arbete. Allt de kan göra är att symbolmässigt sura över att saker är som de är.

Sverige måste istället få in andra kritiska ledamöter i Europaparlamentet – som kan ändra på saker och ting, som vet vad de sysslar med och som har trovärdighet.

SD - Isolationisterna

Sverigedemokraterna tänker tydligen göra återinförda gränskontroller till en kampanjfråga.

Idioter!

Den fria rörligheten är en av de få saker som är bra med EU. Människor kan resa krångelfritt över gränserna och välja att bo och arbeta var de vill inom unionen. Företag får sälja varor och tjänster (någorlunda) fritt över gränserna. Sådant skapar nya relationer, det vidgar människors vyer, det gynnar våra företag, det minskar risken för konflikter och det gör Europa levande.

Men inte i Sverigedemokraternas värld. För dem är allt som inte är kärnsvenskt hotfullt. Och de kan inte förstå vad någon skulle vilja i ett annat land att göra. Så inskränkt.

Det finns mycket som behöver rättas till i EU: Det demokratiska underskottet; slöseriet; byråkratin; jordbruksstödet; den centralstyrda kommandoekonomin; onödig överstatlighet. Och så vidare. Saker som kräver kompetens och konsekvens för att kunna rättas till. Men (sd) väljer den dum-brutala vägen: Stäng gränserna.

Så länge Sverige är med i EU drabbas vi av sådant som är problematiskt i unionen. Men det har (sd) varken viljan eller kompetensen att förhålla sig till. De har inget att komma med, som skulle kunna göra saker och ting bättre. Vilket är det samma som att låta allt som är dåligt fortsätta som förut.

Skall man förändra saker till det bättre i EU, då måste man stå upp och slåss. Man måste veta vad man sysslar med. Vilket är så långt från den strutsmentalitet som (sd) uppvisar i EU-frågor som man kan komma.

Resultatet riskerar att bli helt bakvänt. Sverigedemokraterna försöker vinna väljare på sitt ytliga EU-motstånd. Men eftersom de saknar strategi, kunskap och förmåga att stå upp och slåss i sak – så kommer en röst på (sd) bara att leda till att allt blir ännu värre. Det är att lura de EU-kritiska väljarna.

Här måste det politiska Sverige tänka till. Om de etablerade partierna fortsätter att låtsas att allt är bra som det är med EU, då öppnar de dörren för (sd) i nästa EU-val. Och det saknas verkligen inte frågor att bygga en borgerlig, socialdemokratisk eller miljöpartistisk EU-kritik på. Men de etablerade partierna är tysta. För dem tycks det vara viktigare att vara de mest välkammade medlemmarna i EU-klubben än att hindra dum-nationalismen från att breda ut sig.

Något måste göras för att skapa en grund för en relevant EU-kritik i Sverige. Kanske kan piratpartiet vidga sin agenda till att bli ett mer tydligt EU-kritiskt parti. Kanske kan man få upp junilistan på banan igen. Kanske kan liberaldemokraterna fylla luckan, om de kommer in i matchen snart.

En sak är dock uppenbar: Det duger inte att vänta och se!

Ett råd, i all välmening...

Jag har en vresig helg.

Förra veckans session i Europaparlamentet stör mig. Med de budgetbeslut som fattades flyttade, i ett slag, oerhört mycket makt från medlemsstaterna till EU. På sätt och vis var detta det första skarpa budgetbeslutet kopplat till Lissabonfördraget och den nya överstatligheten.

Dels störs jag av detta beslut i sak. Dels är det frustrerande att stå mitt i det hela, utan att kunna göra något åt saken.

Piratpartiet, som jag jobbar åt, har ju inget mandat att gå utanför sina kärnfrågor. Partiet följer, som utlovat, sin partigrupp i Europaparlamentet i andra voteringar. Oftast fungerar det hyggligt. Vi saknar liksom inte frågor och ärenden inom vårt fält att brottas med, så mycket vi hinner och orkar. Ändå känns det inte bra med veckans budgetvotering.

OK, den här gången hade det nog varit strunt samma vilken EP-grupp (pp) tillhört. De flesta var tokiga. Och nu hängde det inte på en röst. Men ändå. Det känns väldigt surt att vår röst gick till större budget, EU-skatter och mer vansinne på längden och tvären – i enlighet med den gröna gruppens linje.

Piratpartiet borde allvarligt fundera på att skaffa sig en EU-politik. En kritisk EU-politik. Rättighetsfrågor, nätets frihet, IP-frågor – och en rimlig kritik mot EU:s överstatlighet och skenande maktambitioner borde vara en fungerande kombo. (Utan att (pp) för den sakens skull behöver placera in sig på någon höger-vänsterskala.)

Då skulle man även kunna fånga upp de svenska EU-kritiker som inte vill rösta på (v) och (sd). Men i så fall måste (pp) börja positionera sig rätt snart. Det duger inte att vänta till dess att nästa EU-valmanifest skall spikas, om man vill bygga trovärdighet i dessa frågor.

Expressen: Blåsta i Bryssel
Europaportalen: Höjd EU-budget splittrar svenskar

Piratpartiets utmaning

By Banksy.

Låt mig kasta ut ett par frågeställningar som vore intressant att få reaktioner på...

I Europavalet 2009 gjorde Piratpartiet succé. Grovt tillyxat hade man en fråga som var tillräckligt stark för att få människor att ändra sitt väljarbeteende, att ta sig till vallokalen och att känna engagemang: Fildelningen. Partiet gick dessutom att rösta på oavsett om man själv är höger eller vänster.

Och det fanns ytterligare en sådan fråga, som var avgörande och röstdrivande för en möjligen något mindre grupp: Integritet.

Dessutom fanns det ingen regeringsmakt som stod på spel i ekvationen.

I riksdagsvalet 2010 var dessa frågor iskalla. Massor av människor fildelar fortfarande. (The Pirate Bay har nu mer än fem miljoner användare.) Och integritetsfrågorna har snarast blivit viktigare. Men det hjälper inte att ha rätt ingredienser i grytan. Det krävs värme också. Vilket saknades, eftersom media inte längre brydde sig om fildelningen och eftersom de etablerade partierna framgångsrikt blockerade integritetsfrågorna.

Samtidigt var riksdagsvalet ett tydligt höger-vänster-val med symbolfrågor där (pp) inte har någon politik. Resultatet blev ett kalkonval.

Det är bakgrunden. Nu till det som är intressant: Framtiden. Dubbelvalåret 2014.

Piratpartiets grundkoncept från förra EU-valet skulle kunna flyga igen. Men endast om man kan vara säker på att dessa frågor hissas i media och i samhällsdebatten. Att grytan börjar koka igen. Vilket man inte alls kan vara säker på. Det är i vart fall dumt att tro att det skall ske av sig själv.

Det är också möjligt att EU-val och riksdagsval är helt olika spel. Vilket gör allt komplicerat ett år då man har EU-val i juni och riksdagsval i september.

Här är dessutom EU-valet helt avgörande. Om (pp) inte lyckas där, då är chansen att komma in i riksdagen exakt noll.

Och verkligheten förändras. Även för (pp). Vi måste hitta de nya trenderna.

18-22-åringarna 2014 kommer inte att vara precis som 18-22-åringarna 2009. Mycket tyder på att många av dem uppfattar strömmande musik som enklare och smidigare än att tanka musik. (Här förändras även tekniken i ett rasande tempo.) Internet blir hela tiden ett allt viktigare socialt verktyg, vilket konkurrerar med dess funktion som kanal för underhållning. Och det kan finnas helt nya kort i leken 2014 – internetfenomen som vi ännu inte ens känner till att vi inte känner till.

Även Piratpartiet förändras...

2009 var (pp) emot EU:s Lissabonfördrag, vilket stärkte bilden av oss som ett utmanarparti. Den frågan är i dag stendöd. Samtidigt är (pp) i dag vårt lands i praktiken mest EU-kritiska parti – på grund av vår kamp mot  nätcensur, mot internetreglering, mot övervakning, mot åsiktslagar och för medborgerliga fri- och rättigheter. Frågan är vad detta innebär när det gäller vår kommunikation och vår profil. Kan och bör vi hämta hem väljarstöd i detta profilsegment?

Piratpartiet har även närmat sig drogfrågan, ur ett integritetsperspektiv. Yttrande- och tryckfrihetsfrågorna har blivit viktigare. Rättssäkerhet håller på att bli ett allt starkare piratpartistiskt kärnvärde. På många sätt håller (pp) även på att bli den "goda humanismens" främsta banérförare i svensk politik.

Piratpartiets "grannskap" förändras också...

Till exempel har vi Liberaldemokraterna som, kanske eller kanske inte, kommer att bli ett politiskt parti. I Piratfrågorna har de i stort sett samma åsikter som (pp), men de har även ett bredare program. Vissa pirater är med i båda partierna.

Centerpartiet kan – kanske – vara på väg att genomgå en förvandling till det bättre, som var svår att förutse så sent som för några månader sedan.

Så?

Allt detta måste Piratpartiet och dess medlemmar förhålla sig till. Vi måste analysera, identifiera och bearbeta vår nisch. Möjligen kan det vara fråga om två nischer – en för EU-valet och en för riksdagsvalet.

Skall jag spekulera, då är det internets frihet i ett större perspektiv som kan vara partiets framtid. Att visa på hur nätet ständigt är hotat och under angrepp – oavsett om det handlar om fildelning, sociala verktyg, det fria ordet, medborgarrätt, kultur, fri ekonomi, kunskap eller demokrati.

Att bli bredare, men utifrån samma utgångspunkt och perspektiv, typ.

Den goda nyheten är att vi har tid på oss att sondera terrängen och att testflyga olika idéer och infallsvinklar. Om ett år bör det finnas något slags plan. Om två år börjar kampanjen inför 2014 på allvar. Under denna tid kan vi pröva det mesta, försöka finna nya samarbeten, utveckla nya kommunikationskanaler och påverka samhällsdebatten. Och hitta tillbaka till glädjen. Att bli den där ostoppbara flygande kilen som vi var 2009.

Vara vänner!

De senaste veckorna har det pågått en diskussion om ifall Piratpartiet skall bredda sin agenda. Även tankar på samarbete med det nya liberaldemokratiska partiet har testflugits. Av detta har det blivit en del revir-pinkande och lite smågrufs här och var. Mest reflexmässigt, tycks det mig.

Vi skriver mars 2011. Nästa val är EU-valet i juni 2014. Därefter följer riksdagsvalet i september 2014. Det är drygt tre år dit. Därför tycker jag att det är lite för tidigt att hugga saker i sten och för låsta positioner. Väldigt mycket hinner hända och förändras på tre år. Och det finns viktiga saker att diskutera, som inte nödvändigtvis hänger samman med vem som leker med vem.

Till exempel är det mycket möjligt att hela upplägget för att lyckas i ett EU-val är ett annat än för att lyckas i ett riksdagsval. När är det bäst att vara ett profilparti och när är det bäst att ha en bred agenda? Här finns massor av olika parametrar som spelar in. Detta är frågor som man bör börja med att titta på, oavsett om det handlar om till exempel Piratpartiet, Liberaldemokraterna, Klassiskt Liberala Partiet eller något annat.

Det är möjligt att vi kommer att behöva varandra, i olika former av samarbeten. Men det vet vi inte förrän vi har analyserat läget och funderat på vad vi vill uppnå.

Och för att göra det måste vi lära känna varandra. Ordna arrangemang tillsammans, gå på varandras möten, knyta kontakter och supa oss samman. Så att vi som i vart fall delvis har en gemensam agenda kan fundera på upplägg som håller in i mål 2014. Försöka få summan större än delarna.

Mitt engagemang för Piratpartiet kommer sig ur det samarbete som (pp) och Frihetsfronten hade i samband med FRA-omröstningen. Något som även ledde in i stimulerande diskussioner om intellektuell äganderätt och mycket annat. Lite korsbefruktning, helt enkelt.

Jag tror dessutom att det är värdefullt att det pågår olika former av verksamhet under olika hattar - så att vi kan se och utvärdera vad som fungerar, flyger och vilka möjligheter det öppnar.

Själv känner jag mig en smula fri och gränslös. Jag är fortfarande ordförande för Frihetsfronten. Jag jobbar för Pirate MEP Engström i Europaparlamentet. Nästa månad skall jag debattera EU-frågor hos Liberaldemokraterna. Ständigt träffar och uppmuntrar jag folk i de borgerliga ungdomsförbunden som är mer för frihet och mer mot övervakning än sina moderpartier. I maj skall jag tala på FreedomFest. Och i den mån jag hinner försöker jag träffa folk på den internationella arenan som slåss för internets frihet, är engagerade i medborgarrättsfrågor och som driver EU-kritik med hjärnan påslagen. Jag har till och med hittat kompisar i den gröna korridoren på jobbet. Love all, serve all, typ.

Så låt oss ta ett år nu, medan vi kan och hinner. Låt oss ägna oss åt spretig aktivism. Låt oss smaka på varandras frågor och provrida varandras käpphästar. Låt oss diskutera och föra hela den frihetsälskande, humanistiska delen av svensk politik framåt, på sina egna meriter.

Då skapas större möjligheter att bestämma vad som är möjligt och lämpligt att göra 2014.

Intressanta tider...

I dag kommer jag att vara rätt mycket borta från datorn. Men jag tänker kasta ut en öppen fråga, som det vore intressant att få lite reaktioner på i kommentarerna.

Vi vänder blicken framåt, mot dubbelvalet 2014. Hur blir Piratpartiet det roligaste djuret på zoo igen, till dess? Många talar om att bredda partiets program, samtidigt som det är just partiets "smalhet" som gör att så många olika människor kan samarbeta på piratskutan.

Och så finns det en del nya spelare på banan. Bards nya liberala parti till exempel. Det kan komma att lyfta de livsstilsliberala frågorna. Sedan har vi alla människor som i någon mening är EU-kritiska - och som i dag är mer eller mindre politiskt hemlösa.

Det känns som att det finns en möjlighet någonstans i allt detta... Åsikter?

Hur kan den svenska EU-kritiken se ut?

I en del artiklar och i andra sammanhang har jag ställt frågan hur den svenska EU-kritiken kan få luft under vingarna – och hur den skall se ut. Många vill diskutera ämnet. Men få kommer med konkreta förslag. Så jag tycker vi dra saken ett varv till, här på bloggen.

Till att börja med är frågan hur en rimlig EU-kritik ser ut.

Handlar det om ett utträde? Den frågan finns inte ens på den politiska dagordningen i dag. Och det enda alternativ som tycks stå till buds är att gå tillbaka till EES-avtalet, för att inte mista den fria rörligheten. Det innebär en norsk situation, där man ändå tvingas köpa alla EU:s påfund – utan att kunna vara med och påverka. Inte så bra, kanske.

Går EU att driva tillbaka till ett mellanstatligt samarbete istället för ett överstatligt? Efter Lissabonfördraget verkar det svårt.

Eller skall man gilla läget och köpa att EU nu i praktiken är en federalstat – och kämpa på alla områden för att så många beslut som möjligt skall föras ner till nationell nivå?

Ett annat alternativ är att ta ett djupt andetag och hoppa i det kalla vattnet för att försöka påverka allt som sker i sak. Att kämpa för att stoppa alla dumheter, eller i vart fall försöka vrida till besluten så att de inte blir allt för dåliga. Det är i så fall en ändlös kamp, som måste föras dagligen, under all överskådlig tid.

Den andra frågan är hur motståndet skall organiseras?

Till att börja med bör det ske på ett sätt som lyfter den liberala EU-kritiken. (EU-kritik som bygger på främlingsfientlighet, nationalism, protektionism och andra reaktionära plattformar vill i vart fall inte jag vara en del av. Möjligen att människor som har ett sådant anslag kan tänkas rösta på ett liberalt EU-kritiskt alternativ, i brist på annat. Men jag ser dem inte som lämpliga eller ens möjliga partners i det praktiska arbetet.)

I dag är ju faktiskt Piratpartiet en av de mer "EU-kritiska" svenska krafterna, i och med vårt motstånd mot övervakning, försvar av de medborgerliga fri- och rättigheterna etc. Men är det troligt, möjligt eller lämpligt att (pp) breddar sig till ett mer klassiskt EU-kritiskt parti? Jag är inte helt säker.

Går det att blåsa liv i Junilistan igen? De har trots allt gratis, distribuerade valsedlar även i nästa EU-val. Men är det möjligt att göra på en liberal plattform? Kanske. Kanske inte.

Kan man använda Klassiskt Liberala Partiet som plattform – eller kanske bygga upp något nytt? Det som talar mot detta är de praktiska problemen. Bara att få ut valsedlar är mer än ett nytt parti normalt mäktar med. (Men visst vore det kul med ett parti med plattformen individuell frihet, ekonomisk frihet och EU-kritik.)

Hur som helst måste något ske. Den rimliga, liberala EU-kritiken måste upp på banan. För det vore förfärligt om Sverigedemokraterna skulle bli det samlande och kanske enda alternativet för svenska EU-kritiker i europavalet 2014.

Frihetsfronten: Talarkväll i kväll

I kväll, torsdag 23/9, är det dags för höstens första talarkväll med Frihetsfronten:

Paneldebatt med Jonas Morian, socialdemokratisk debattör och bloggare och Erik Lakomaa, politisk konsult: Vad betyder valresultatet för (s) och det politiska landskapet i Sverige?

Tid: Torsdag 23/9 klockan 19.00
Plats: Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9 i Gamla Stan, Stockholm

På Cattelin kan man också äta god mat och dricka öl m.m. Efter talarkvällen fortsätter vi med informellt eftersnack i baren.

Alla är välkomna. Ingen föranmälan krävs.

Nytt spel. Nya insatser.

Riksdagsvalet gick som det gick. Piratpartiet fick under en procent av rösterna. Så intressant. Det är den verklighet vi har att förhålla oss till.

I Sverige har Piratpartiets opinionsbildande arbete mot övervakningsstaten just blivit ännu viktigare. Dessa frågor måste in i debatten. Och nu kanske media rent av vågar / vill skriva om frågorna igen...

I Europaparlamentet jobbar vi vidare. Det hade varit enklare om vi hade fått in pirater i riksdagen, som till exempel hade kunnat ge oss eldunderstöd i EU-nämnden. Och det hade givit oss möjlighet att disponera våra resurser bättre. Men formellt sett har inget förändras. Vi spelar med de kort vi har.

På dagordningen finns just nu Gallo-rapporten, ACTA-avtalet, EU:s nätcensur och mycket, mycket annat. Nya frågor dyker upp på radarn precis hela tiden. De närmaste fyra åren skall vi dessutom vinna ledamot för ledamot i piratfrågorna.

Piratpartiet är ett parti på banan. Vi har just nu en ledamot i Europaparlamentet och kommer snart att ha två. Vi har en hög profil och vi har visat att vi kan leverera. Så ingen kan, på något sätt, räkna ut (pp) ur matchen. Nu ställer vi in siktet på supervalåret 2014, då vi har både EU- och riksdagsval.

Det är bara att kavla upp ärmarna och kämpa vidare!

Men nu, först, skall vi gå och klämma ett par bira...