Visar inlägg med etikett Liberala Partiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Liberala Partiet. Visa alla inlägg

2017-08-10

Därför behövs det libertarianer i riksdagen


Libertarianer gillar när beslut fattas utifrån fakta och på logiska grunder. Saker och ting måste fungera. Vi är en smula petiga på den punkten.

Svensk politik är till synes tvärt om.

Därför behöver ni välja in libertarianer i riksdagen. Vår själva närvaro skulle bli en demokratisk chock. Vi skulle vara precis så där obstinata som vi kan vara under våra långa nattliga diskussioner och på Facebook. Vi skulle kräva bevis och korten på bordet. Vi skulle kräva argument som håller för en närmare granskning. Vi skulle kräva att saker går ihop och är rimliga. Vi skulle exponera trams, dumheter och slöseri. Vi skulle kräva ansvar. Vi skulle göra det svårare att godtyckligt styra och ställa över folk.

Så man behöver inte ha egen majoritet för att skaka om systemet. Man kan komma rätt långt bara genom att göra det obekvämt för makteliten.

Dessutom vill vi överföra makt från staten (i alla dess olika former) till individen. Här har vi ett gyllene tillfälle – i och med att det kollektiva beslutsfattandet börjar uppvisa allt allvarligare brister. Vi måste helt enkelt sluta vara så flata inför inkompetens. Mycket löser man genom att avskaffa onödiga lagar och regler – och låta folk bestämma mer själva. Annat genom att se till att grundlagen (som bland annat ställer krav på kompetens vid offentlig anställning) följs. Här finns utmärkta tillfällen att föra högljudd oppositionspolitik.

Visst vore det trevligt om i vart fall ett av riksdagens partier såg sig som de grundläggande medborgerliga fri- & rättigheternas väktare? Speciellt i dessa tider när till exempel yttrandefriheten, människans rätt till privatliv, offentlighetsprincipen och demokratins öppna beslutsprocesser är hotade. Ofta räcker det med att belysa avsteg från den demokratiska rättsstatens principer för att få stopp på dem. Men någon måste göra det.

Kanske vore det spännande att föra in lite libertarianska principer i migrationsdebatten. Vi tycker att folk har rätt att bo var de vill – men inte på andras bekostnad. Krångligare än så behöver det inte vara.

Vilket för mig in på den övergripande libertarianska principen: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för denna frihet går där man kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Därtill skall alla vara lika inför lagen och ha lika rättigheter och skyldigheter inför det offentliga.

Snacka om en värdegrund som det behövs mer av i svensk politik.

Och så har vi allt det roliga. Vi libertarianer vill att man skall kunna köpa öl, vin och sprit på ICA. Vi vill låta klubbar och barer ha öppet hur länge de vill, så länge de inte stör kringboende om nätterna. Vi sätter oss upp mot den misslyckade svenska drogpolitik som skapar samma elände som förbudstiden i USA. Vi anser att staten inte har något att göra med under vilka former samtyckande vuxna människor har sex. Vi skulle kämpa för att avskaffa massor av onödiga och moraliserande regler som inte har med människors grundläggande säkerhet att göra. Vi vill att människor skall få behålla så mycket som möjligt av sin lön.

Visst vore det värt ett försök – att göra Sverige lite rimligare?

-

Jag står till förfogande som riksdagskandidat för Liberala Partiet. Om du inte får tag i partiets valsedlar, gör så här: Ta en blank valsedel till riksdagen. Skriv Klassiskt Liberala Partiet på den. Lägg den i sitt kuvert – och rösta för frihet.

Relaterat: Här får du något bättre att rösta på... »

2017-08-09

Här får du något bättre att rösta på...


Härmed tillkännager jag min kandidatur till riksdagen – för Liberala Partiet.

Riksdagen behöver ett parti som har ett uppriktigt frihetligt perspektiv – som ifrågasätter, käftar emot och som betraktar svenska folket som vuxna människor.

Ett parti som sätter ner foten när utnämningspolitiken bygger på makt- och vänskapskorruption istället för kompetens.

Ett parti som står upp för medborgerliga fri- och rättigheter, kämpar för fri information och som försöker rulla tillbaka övervakningsstaten.

Ett parti som vill ha färre lagar, men mer ordning.

Ett parti som vill återföra makt från politiken och byråkratin till folket, civilsamhället och marknaden.

Ett parti som verkar för ett rimligt samhälle – där staten fokuserar på kärnverksamhet och sköter den på ett kompetent sätt.

Ett parti som tycker att staten i så stor utsträckning som möjligt skall lämna folk i fred.

Ett parti som tror på individen.


Liberala Partiet (även känt som Klassiskt Liberala Partiet) är ett litet parti som bara fick ett par tusen röster i förra valet.

Men om folk inte röstar för förändring – då kommer det att gå som det har gått. Då kommer vansinnet att fortsätta – och att eskalera. Och så vill vi ju inte ha det, eller hur?

Partiet (som till skillnad från andra inte lever på skattepengar) har en minimal organisation och inga direkta ekonomiska resurser.

Så om detta skall flyga – då bygger det på att enskilda engagerar sig, sprider information och hjälper till på de sätt de kan.

Det bygger på att internet sluter upp bakom ett parti som slåss för dess frihet.

Det bygger på att alla som fått nog av den härskande politiska klassens klåfingrighet och inkompetens tar sig samman och röstar på något annat än de traditionella partierna.

Enda sättet att ändra på något är genom handling.


Liberala Partiet har inte resurser att distribuera valsedlar till alla vallokaler – så det gäller att informera alla om det alternativa sättet att rösta: Ta en blank valsedel till riksdagen och skriv Klassiskt Liberala Partiet på den.

(På grund av f.d. Folkpartiets missvisande namnbyte till Liberalerna får Liberala Partiet tydligen inte ställa upp under sitt eget namn med mindre än prefixet »Klassiskt«.)


Ironiskt nog kommer jag att kandidera från fängelset – där jag skall sitta ett år för att ha ignorerat skattemyndigheten / staten. Partiet betraktar mig vänligt nog som politisk fånge. Och jag bör vara på fri fot igen någon månad innan riksdagsvalet. (Länk »)


Rösta för att återföra makt från överheten till individen – medan det fortfarande är möjligt!



Liberala Partiets pressmeddelande »

Kontaktnummer för media: +49 (0)162-856 8667

Några relaterade bloggposter:
• Pragmatisk libertarianism? »
• En rimligare flykting- och migrationspolitik »

2017-07-30

Brott mot staten, del 3: Processen


Min tid i frihet är på väg att rinna ut, så jag tänkte att det kan vara på sin plats att fortsätta berättelsen om min strid mot staten.

Bakgrundsinformation:
Brott mot staten, del 1 » | Brott mot staten, del 2: Razzia! » | Realtid »

I denna bloggpost tänker jag utveckla några tankar kring den rättsliga processen.

Jag började ana att det var fara å färde när den åklagare som plötsligt dök upp i mitt liv visade sig ha en lång rad komplicerade insidermål bakom sig, att han nu för tiden ägnar sig åt att komma åt folk som olagligt roffat åt sig hundratals miljoner kronor – och som inte alltid tar hänsyn till rättsstatens mer skira nyanser.

Mitt skatteärende rör sig ju inte alls i den divisionen. Mitt fall är inte ens komplicerat: Jag ignorerade skattemyndigheten under ett flertal år och gjorde inte ens något för att sopa igen mina spår.

Så jag antog att det var mitt mångåriga politiska krypskytte mot makten som provocerat fram en extra kraftig reaktion. Mentalt förberedde jag mig på att förklara varför jag anser att skatt är stöld, varför det är fel att bidra till finansieringen av dagens vanskötta och otyglade statsapparat – och varför det är rätt att sätta sig upp mot ett orättfärdigt system.

Naturligtvis kom rättsprocessen inte att handla om något av det där. Men den blev ändå politisk.

Åklagaren gjorde ett nummer av att jag förmodas vara piratpartist.

Och det stämmer att jag jobbat för en av Piratpartiets ledamöter i Europaparlamentet. Jag var till och med partimedlem en kort period, innan jag insåg att partiets inre liv mest påminner om den kinesiska kulturrevolutionen. Men är jag piratpartist? Partiet har förvisso i stora stycken mina varma politiska sympatier. Men det kan man även säga om till exempel Liberala Partiet.

Alexandersson är piratpartist – en medlöpare till Pirate Bay, en person som sätter sig upp mot systemet, en person som hotar den samhälleliga ordningen.

Helt galen är beskrivningen kanske inte – även om just infallsvinkeln var oväntad. (Jag fildelar inte ens.) Men varför var frågan om dessa, mina förmodade politiska sympatier så viktiga att framhäva? Piratpartism har ju över huvud taget inget med målet att göra.

Svaret är uppenbart. Rättens nämndemän (lekmannadomare) är tillsatta av de politiska partierna.

Så när åklagaren förklarade att jag representerar den politiska gren av The Pirate Bay-härvan som tagit mandat i Europavalet – från de riktiga partierna – då var det uppenbart vart det hela var på väg.

Och mycket riktigt. Nämndemännen (som alltså är tillsatta av dessa politiska partier) mulnade betänkligt och undvek från den stunden ögonkontakt.

Nu är jag förvisso skyldig till ohörsamhet mot staten, genom att ha ignorerat skatteverket. Och lagarna, även de dåliga lagarna, måste tillämpas lika för alla.

Men min advokat tvekar inte att påstå att 18 månaders fängelse är ett osedvanligt hårt straff – om man ser till fallets natur, omfattning och omständigheter.

(Hade jag istället ägnat mig åt våld eller egendomsbrott mot mina medmänniskor hade jag i de flesta fall kommit lindrigare undan. Eller, för all del, om jag i chefsposition läckt hemligstämplade register från Transportstyrelsen. Vilket säger en del om vårt land.)

Men det här är väl vad man har att vänta sig när samma politiska partier som höjer och lever loppan på skatterna har makt över domstolarna.

Signalen är tydlig: Skattebasen måste till varje pris upprätthållas. Börjar folk göra motstånd – då blir det inga fler kommunala kamelcenter, utskottsresor till Rio eller identitetspolitiska kurser på universiteten.

Det är också uppenbart att staten inte är det minsta intresserad av en principiell diskussion om vem som har rätt till den enskilda individens egendom och på vilka grunder. Hela systemet bygger nämligen på tro – på ett system som inte respekterar människors rätt till frukterna av sitt eget arbete.

Och om systemet är orättfärdigt – då måste man göra motstånd.

2017-03-08

Kommer nationen att ta sig samman?


Riksdagen har utsett nya riksrevisorer, noterar jag. Ta väl vara på dem, de har landets öde i sina händer. En från SCB, chefen för Statskontoret och en från Krisberedskapen med ett förflutet hos Säpo. Jag tror det kan säga något om tiden. Må de leda många räder i gryningen. (Är det någon som vet om de är karriärsossar eller riktiga människor?)

Kan detta möjligen vara den symboliska händelse som får oss att nyktra till och att hantera saker och ting på ett rimligt sätt?

Som att plocka in kompetent folk i förvaltningen. Byt ut. Släpp in in lite ljus och luft i byråkratin – så att folk skärper till sig en smula och fokuserar på kärnverksamheten. Färre möten, mer verkstad. Chop, chop.

Sedan kan jag inte se annan råd än att fler vettiga människor måste börja engagera sig i partipolitiken – för att frammana lite sans och stringens. För att späda ut vansinnet i alla partier. För att ersätta maktfixeringen med respekt för den enskilda individen.

Eller rösta på Klassiskt liberala partiet. Helt seriöst. De är de enda som vill återföra makten till folket och till individen. (Engagera dig gärna, de är i behov av folk.)

Nu handlar det om att landa saker och ting under ordnade former. Sker inte det, då kommer till slut ändå en motreaktion – som kan bli stökig och farlig.

2016-12-02

Liberala Partiet bjuder in...


För dig som är nyfiken på ett litet, men väldigt frihetligt politiskt parti:

Göteborg, adventsfika 1:
Söndag 4 december kl. 14-17
Evas Paley, Kungsportsavenyn 39

Göteborg, adventsfika 2:
Söndag 18 december kl. 14-17
Evas Paley, Kungsportsavenyn 39

Stockholm, adventsfika:
Söndag 11 december kl. 14-17
Baresso, Swedenborgsgatan 25

Välkommen!

2015-10-14

Oppositionen lämnar walk over


KD vill se en gemensam borgerlig budget senast om ett år. SD kan tänka sig att rösta på Moderaternas budget (som skulle kunna bli motförslag mot regeringens budget vid en kontrapropositionsvotering) redan nu i höst.

Det ser hotfullt ut för den rödgröna regeringen. Men, den räddas av Allianspartiernas bristande vilja och förmåga.

Ledaren för det största oppositionspartiet, Anna Kinberg Batra (M), menar att regeringens budget är skadlig för Sverige. Men hon verkar ändå villig att släppa igenom den.

Så är det: Svensk borgerlighet förmår (eller vill) inte koppla greppet. Trots att den har chansen.

Att få stöd av SD är inte hela världen. Det handlar ju inte om att man har förhandlat med SD eller erbjudit dem något. Man köper inte deras röster. Allt som krävs är att man passivt accepterar att SD röstar med Alliansen. Sedan skulle den rödgröna regeringen kunna vara historia.

Men oppositionsledaren verkar inte ens vilja vara med i matchen.

Sveriges borgerliga opposition har helt enkelt abdikerat. Den sköter inte sitt jobb. Den lever inte upp till sina väljares förtroende. Vilket, om inte annat, är ett demokratiskt problem.

Samtidigt eskalerar flyktingkrisen. Den rödgröna regeringen förmår inte att göra något av betydelse vare sig det gäller integration, arbetsmarknad eller bostadsfrågan. Däremot höjer den skatterna, djävlas med företagen och petar i människors liv. Detta sker med de borgerliga partiernas goda minne. Det är absurt. Helt absurt.

Tydligen vill Allianspartierna (eller i vart fal vissa av dem) inte ta regeringsansvar. Som om saker och ting skulle vara bättre när de söker väljarnas förtroende 2018?

De här människorna går inte att rösta på. Om jag alls kommer att rösta i nästa riksdagsval, då blir det förmodligen på Liberala Partiet eller Piratpartiet. Det är inte mer bortkastat än att rösta borgerligt.

Länkar:

SD: Vi röstar på M:s budget »
Kristdemokraterna hoppas på gemensam budget »
Dags för rationella och skarpa sinnen att kliva fram »

2014-09-08

Och jag röstade på...


I helgen bloggade jag om hur en liberal kan rösta i riksdagsvalet. I dag var jag och röstade. Det var inte helt okomplicerat. Tydligen är jag lite mer pragmatisk än renlärig. Men det blev rätt bra ändå.

Om jag bott i Stockholms stad, då hade jag förmodligen röstat på Sofia Arkestål (C) i ett sista fåfängt försök att få in lite frihetliga tankar i den svenska borgerligheten. Men – jag röstar i länet, vilket fick mig tillbaka till ruta ett igen.

Mitt första beslut på vägen var att inte rösta på de partier som står bakom massövervakningen. Jag tänker även bojkotta dessa partier, eftersom de inskränkt den svenska offentlighetsprincipen (på begäran av EU). Alltså är allianspartierna, sossarna och (SD) borta ur ekvationen.

(V) och (MP) är visserligen vettiga i just de två frågorna ovan – men tokiga och farliga för vårt land i övrigt. Så de går också bort.

För min del återstod då valet: Piratpartiet eller Klassiskt liberala partiet?

Båda partierna säger nej till massövervakningen. Båda står för ett fritt och öppet internet. Båda vill stärka de medborgerliga fri- och rättigheternas ställning. Jag tror att även (KLP) vill reformera upphovsrätten. Båda partierna säger tydligt nej till euron som valuta. Och båda partierna vill legalisera innehav av droger för personligt bruk.

Spänningen är olidlig...

Det är förvisso så att (KLP) är mer frihetliga än (PP). Det väger till deras fördel.

Men det som fick mig att bestämma mig – i valbåset – var följande:

(KLP) har tyvärr rätt få väljare. Rösterna kan som regel räknas i hundratal. Detta parti förtjänar verkligen betydligt fler väljare. Men tyvärr ger en röst på dem inte speciellt stort praktiskt genomslag, i dag.

Så, spelar en röst på (PP) någon roll? De lär ju inte heller komma in i riksdagen?

Jo, faktiskt. Piratpartiet har en någorlunda sportslig chans att få minst en procent av rösterna. Och i så fall kommer de att få gratis valsedlar utdelade i alla vallokaler i riksdagsvalen 2018 och 2022.

Även om (PP) är frustrerande amatörmässigt och märkligt positionerat i dag – så är det inte alls otänkbart att de hinner kamma till sig på fyra eller åtta år. Och då är valsedlar i alla vallokaler en oerhörd tillgång.

Så jag röstade på Piratpartiet. Och jag kryssade Rick Falkvinge, som en markering om att (PP) var bättre förr.

Jag ser det som ett positivt problem att jag i vart fall har två partier att välja mellan.

2014-09-07

Vem kan man rösta på?


I princip är alliansen, sossarna och (SD) otänkbara alternativ i riksdagsvalet. De står bakom massövervakningen av svenska folket. De har inskränkt den svenska offentlighetsprincipen, bara för att EU sagt åt dem att göra det. Sådant skall de fan inte komma undan med.

(V) och (MP) går bort av andra skäl. (De är tokiga.) Här följer några möjliga alternativ...


Den som vill rösta borgerligt (om inte annat så för att stoppa de rödgröna) och bor i Stockholms stad kan rösta på centerns riksdagskandidat Sofia Arkestål. Hon är en stabil libertarian som jag faktiskt tror kan stå emot partipiskan. Detta är min personliga favorit, bland personvalskandidaterna.

Bor man i Stockholms län och tänker rösta borgerligt, då kan man kryssa moderaten Karl Sigfrid – som nu har straffats för sitt FRA-motstånd genom att ha blivit nerpetad till icke valbar plats.

Att rösta på Piratpartiet är fortfarande ett mycket bra alternativ, trots att partiet framstått som lite egenartat på senare tid. Även om (PP) inte ser ut att komma in i riksdagen är en röst på piraterna inte alls bortkastad. För om partiet får minst en procent av rösterna – då får det gratis, utlagda valsedlar i de två kommande riksdagsvalen. Vilket är oerhört värdefullt, ifall de tagit sig samman om fyra år.

Dessutom är en (PP)-röst en klar markering mot övervakningsstaten och för en stark medborgarrätt.

Och för de frihetsvänner och libertarianer som vill rösta med helt rent samvete finns Klassiskt Liberala Partiet som ett utmärkt val.

Så det saknas inte alternativ för de frihetsvänner som trots allt tänker stödja systemet genom att gå och rösta.

(Det är även en sammanställning över frihetliga kandidater på gång på www.kryssafrihet.se – även om den sidan inte verkar vara på banan ännu.)

2012-04-01

Frihetligt valsamarbete 2014!


Piratpartiet, Liberaldemokraterna, Liberala Partiet och Junilistan i går in i ett valsamarbete – Frihetslistan 2014!

De fyra partierna samlar sina krafter och ställer upp med en gemensam valsedel till riksdagen 2014. Alla de olika kandidaterna står för sitt partis politik. Även fria kandidater kan tas in på den 50 personer långa listan. Sedan är det upp till väljarna vilka kandidater de vill kryssa.

Gemensamt för alla på valsedeln är att de kämpar för demokrati, rättsstat, medborgerliga fri- och rättigheter, integritet och humanism.

Alla samlas kring en organisation för att få ut valsedlar och valaffischer. I övrigt får de olika partierna leva sina egna liv. Svårare behöver det inte vara.

Projektet backas även upp av oberoende frihetliga nätverk som till exempel Frihetsfronten och svenska von Mises-institutet.

Nej, så är det naturligtvis inte. Det var ett aprilskämt. Att organisera landets spretiga frihetliga opposition är ungefär som att försöka valla katter...

2012-03-10

Vykort från Eskilstuna

Min favoritmarxist, Boris Benulic, talar på manifestationen.

Jag har tillbringat en trevlig lördag i Liberala Partiets sällskap, i Eskilstuna.

Dagen började med en manifestation för frihet, mot politiskt våld. Läs mer om detta här.

Sedan seminarier. Bland talarna märktes Joakim Fagerström från Svenska von Mises-institutet och Fredrik Segerfeldt.

Mitt anförande handlade om EU, EU:s galenskaper och vikten av att (sd) inte får bli ensamma EU-kritiker i nästa Europa-val. Det är alltid kul att tala inför en ideologiskt vass och snabbtänkt publik.

Jag hoppas Liberala Partiet får en fortsatt trevlig årsmöteshelg.

På vägen hem fällde vi en älg, med tåget.

Joakim Fagerström talar ekonomi. Österrikiska skolan.

2012-03-07

Lördag med Liberala Partiet

På lördag har Liberala Partiet (ej att förväxla med Liberaldemokraterna) årsmöte med tillhörande seminarier i Eskilstuna.

Kl 13 håller man en manifestation för frihet med Tommie Gran, Mattias Svensson, Boris Benulic och Fredrik Segerfeldt.

Kl 14-18 blir det föredrag och diskussion med:
Mattias Svensson som pratar om personlig frihet utifrån sin bok Glädjedödarna: En bok om förmynderi.
Joakim Fagerström, ordförande för svenska Ludwig von Mises-institutet, pratar om österrikisk ekonomi.
Fredrik Segerfeldt som prata om bistånd utifrån sin bok Biståndets dilemman: därför bekämpar vår politik inte fattigdomen.
Henrik Alexandersson som kommer att prata om EU utifrån sina erfarenheter som medarbetare hos Piratpartiets europaparlamentariker Christian Engström.

Information på Liberala Partiets hemsida – och på Facebook.

2011-03-23

Vara vänner!

De senaste veckorna har det pågått en diskussion om ifall Piratpartiet skall bredda sin agenda. Även tankar på samarbete med det nya liberaldemokratiska partiet har testflugits. Av detta har det blivit en del revir-pinkande och lite smågrufs här och var. Mest reflexmässigt, tycks det mig.

Vi skriver mars 2011. Nästa val är EU-valet i juni 2014. Därefter följer riksdagsvalet i september 2014. Det är drygt tre år dit. Därför tycker jag att det är lite för tidigt att hugga saker i sten och för låsta positioner. Väldigt mycket hinner hända och förändras på tre år. Och det finns viktiga saker att diskutera, som inte nödvändigtvis hänger samman med vem som leker med vem.

Till exempel är det mycket möjligt att hela upplägget för att lyckas i ett EU-val är ett annat än för att lyckas i ett riksdagsval. När är det bäst att vara ett profilparti och när är det bäst att ha en bred agenda? Här finns massor av olika parametrar som spelar in. Detta är frågor som man bör börja med att titta på, oavsett om det handlar om till exempel Piratpartiet, Liberaldemokraterna, Klassiskt Liberala Partiet eller något annat.

Det är möjligt att vi kommer att behöva varandra, i olika former av samarbeten. Men det vet vi inte förrän vi har analyserat läget och funderat på vad vi vill uppnå.

Och för att göra det måste vi lära känna varandra. Ordna arrangemang tillsammans, gå på varandras möten, knyta kontakter och supa oss samman. Så att vi som i vart fall delvis har en gemensam agenda kan fundera på upplägg som håller in i mål 2014. Försöka få summan större än delarna.

Mitt engagemang för Piratpartiet kommer sig ur det samarbete som (pp) och Frihetsfronten hade i samband med FRA-omröstningen. Något som även ledde in i stimulerande diskussioner om intellektuell äganderätt och mycket annat. Lite korsbefruktning, helt enkelt.

Jag tror dessutom att det är värdefullt att det pågår olika former av verksamhet under olika hattar - så att vi kan se och utvärdera vad som fungerar, flyger och vilka möjligheter det öppnar.

Själv känner jag mig en smula fri och gränslös. Jag är fortfarande ordförande för Frihetsfronten. Jag jobbar för Pirate MEP Engström i Europaparlamentet. Nästa månad skall jag debattera EU-frågor hos Liberaldemokraterna. Ständigt träffar och uppmuntrar jag folk i de borgerliga ungdomsförbunden som är mer för frihet och mer mot övervakning än sina moderpartier. I maj skall jag tala på FreedomFest. Och i den mån jag hinner försöker jag träffa folk på den internationella arenan som slåss för internets frihet, är engagerade i medborgarrättsfrågor och som driver EU-kritik med hjärnan påslagen. Jag har till och med hittat kompisar i den gröna korridoren på jobbet. Love all, serve all, typ.

Så låt oss ta ett år nu, medan vi kan och hinner. Låt oss ägna oss åt spretig aktivism. Låt oss smaka på varandras frågor och provrida varandras käpphästar. Låt oss diskutera och föra hela den frihetsälskande, humanistiska delen av svensk politik framåt, på sina egna meriter.

Då skapas större möjligheter att bestämma vad som är möjligt och lämpligt att göra 2014.

2008-07-11

Dags att starta ett nytt parti? Njaee...


Det är många som hör av sig med funderingar kring om det inte är dags för ett nytt politiskt parti i Sverige i dag. Det vore lätt att säga "Ja för fan. Nu kör vi!" Men dumdristigt.

I politiken tvingas man ofta välja mellan två dåliga alternativ, när man själv inte har majoritet. Och bums har man en svekdebatt.

I alla partier, till och med de mest frihetliga, har varenda kotte sina egna käpphästar – som de lackar till om de sedan inte får driva på skattebetalarnas bekostnad.

Och politiska organisationer lamslås alltid av intern maktkamp, byråkrati och paragrafrytteri.

Det parti som får vittring på reell makt riskerar också att bli teknokratiska pragmatiker som säljer sin själ. Som Miljöpartiet, ungefär.

Partipolitik är förlamande, själsdödande och en pina för alla som tar idéer på allvar.

Politik är the dark side of the Force.

Därför är jag inte partipolitiskt aktiv. (Och jag tror faktiskt att jag har större inflytande på debatten i Sverige som frifräsare, än vad jag skulle ha haft som riksdagsman.)

Om – om! – man skulle starta ett politiskt parti, då måste man tänka nytt i grunden. Man måste sätta sig på tvären med den politiska kulturen och med hela den svenska folkrörelsetraditionen.

Man skulle behöva driva verksamheten nästan som ett företag. Vilket rimmar rätt illa med tanken på att politiska partier skall vara demokratiskt uppbyggda och ha en väl utvecklad interndemokrati. (Även om just det kan ifrågasättas hos de flesta av dagens riksdagspartier.)

Risken är också att det blir mycket enmansshow för att verksamheten skall fungera rationellt. Och människor som får makten över ett parti blir inte sällan stolliga, maktfullkomliga och principlösa. (Se till exempel hur Fremskrittspartiet i Norge har utvecklats under Carl I. Hagen – från ett närmast libertarianskt parti till skränig populism och röstknipande främlingsfientlighet.)

Även om jag gillar Piratpartiet i många avseenden, så är jag tveksam till deras strategi. Att rösta med majoriteten i allt annat bara man får igenom sina nyckelfrågor, det känns varken klokt eller bra. Även om man naturligtvis kan resonera som så att det är bättre att få skräppolitik och framgång i sina hjärtefrågor än bara skräppolitik.

Klassiskt liberala partiet (som jag mycket väl kan komma att rösta på i nästa riksdagsval, om jag inte röstskolkar) verkar vara för låst i gängse modeller för hur politik skall bedrivas, något för naivt, lite amatörmässigt och med förutsägbara problem. KLP:s förhållningssätt får mig att tänka på amerikanska Libertarian Party, som genom åren haft mycket interna problem, varit en något för stark kufmagnet och emellanåt gjort väl pragmatiska utflykter.

Sedan är det det där med ekonomi. Det är ingen idé att ens försöka ställa upp i ett riksdagsval om man inte har minst sisådär 25 miljoner i kampanjkassan. Speciellt viktigt är detta om man inte har väl fungerande lokalorganisationer redan i ruta ett.

Det krävs helt nya grepp för att kunna kombinera principfasthet med effektivitet och en god demokratisk bas i ett parti. Jag funderar ofta på hur det skulle kunna gå till. Men jag har tyvärr ingen modell som jag tror tillräckligt mycket på.

Men det hindrar naturligtvis inte att någon där ute – till exempel någon läsare av denna bloggpost – har goda och fungerande idéer. Kommentarsfältet är öppet.

I vart fall tills vidare tror jag att man kan påverka politiken mer genom att påverka samhällsdebatten och den allmänna opinionen. Då följer politikerna så småningom efter, i sin jakt på väljare.

Men det är inte heller helt enkelt.

2008-04-11

JO försvarar Liberala Partiet

Det var fel av polisen att avlägsna Liberala Partiets banderollbärare som stod bredvid socialdemokraternas 1:a majtåg i Göteborg år 2006. Detta har Justitieombudsmannen beslutat.

På banderollen fanns ett citat från Internationalen "Båd stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter dinga ner."

TT skriver "JO hävdar att polisen gick för långt, man kunde ha löst det smidigare. De ordningsstörningar som befarades framstår som bagatellartade, skriver JO. De tres aktion kan ses som en motdemonstration och de har lika stor rätt att framföra sin åsikt som förstamajdemonstranterna."

Läs mer: Alkanen | JO | SvD | DN | GP

2007-04-30

Liberal 1:a maj!


I morgon, tisdag den 1:a maj, kommer Liberala Partiet att demonstrera och förklara varför fackens makt och kollektivavtalen skapar arbetslöshet.

Och i Göteborg kommer demonstrerande sossar även att få se en husfasad behängd med banderollen "Stjäl inte - staten hatar konkurrens!"

I Stockholm är det samling kl 11 på Odenplan - och i Göteborg samlas man för den icke partibundna liberala demonstrationen kl 11 på Kungsportsplatsen.

Läs mer här.

En studie av förra årets demonstration - under parollen "Båd stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner!" - finns här.

Slut upp!

Och sprid informationen till dina vänner och andra som kan tänkas delta!

2007-03-29