Offrade MP Romson för att hon är kvinna?

I vanliga fall är jag allergisk mot påståendet "det är bara för att hon är kvinna" när något stolpskott har gjort bort sig och tvingas avgå.

Men när det gäller Miljöpartiets petning av Åsa Romson som språkrör kan man undra om det faktiskt inte är just så.

Visst, hon var en katastrof som politiker och en belastning för sitt parti. Men i den aktuella kris som reste krav på språkrörens avgång var det faktiskt inte hon som var problemet – utan Gustav Fridolin.

Det är Fridolin som är polare med Kaplan. Det var Fridolin som inte förstod varför det var ett problem när Kahn inte ville ta en kvinnlig reporter i hand. Det var Fridolin som gjorde krisen värre varje gång han öppnade munnen.

I sak var Fridolin problemet. Men det var Romson som fick gå. Frågan är varför.

Fridolin menar att alla vinner på om svekdebatten lägger sig...

"Ett och ett halvt år och vi har låtit den debatten följa oss fråga efter fråga. Matat den med nytt innehåll. Orkar vi det här? Ska vi släppa nu? Det måste bli ett slut på den debatten."

Orden kommer från Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin, på partiets kongress i helgen som gick.

Han vill helt enkelt ha ett slut på diskussionen om att MP sviker sina principer i fråga efter fråga. Vilket man kan förstå, då den debatten ständigt får nytt bränsle.

Fridolin skiter i sakfrågorna. Han har blivit minister och det är viktigare än allt annat. Han får bestämma över andra och det är viktigare än partiets själ, program och heder.

Det handlar inte bara om miljö och migrationsfrågor. I så väl EU-valet som riksdagsvalet lovade MP att vara en garant mot massövervakning. Sedan dess har MP lagt sig platt för sossarna i fråga om datalagringen. De har sagt nej till att riva upp FRA-lagen. De har sagt nej till att utreda FRA:s samarbete med NSA. Och de har landat i att whistleblowern Edward Snowden inte är välkommen att få en fristad i Sverige. Vallöfte efter vallöfte har brutits. Svek har lagts till svek. Makten är viktigare.

En normal människa skulle fråga sig vad man skall med makt till – om man inte tänker använda den för att kämpa för sina principer. Men för Fridolin är makten ett självändamål.

Uppenbarligen fick han kongressen med sig. MP kommer att fortsätta på den inslagna vägen. Nyvalda språkröret Isabella Lövin håller med. Till SR Ekot säger hon att partiet "skall fortsätta jobba så som vi har gjort".

Låt oss hoppas att i vart fall MP-väljarna reagerar. Det är ju de som har blivit svikna. Det är dem språkrören pissar på. De senaste opinionssiffrorna tyder faktiskt på ett uppvaknande.

MP byter ansikte. Men det är politiken som är det verkliga problemet.

Efter Åsa Romson kommer Isabella Lövin som miljöpartistiskt språkrör. Romson var ett stolpskott, men jag är inte säker på att Lövin är bättre.

Framförallt saknar Lövin kontakt med Miljöpartiets rötter. Hon gled in i Europaparlamentet på en räkmacka. Hennes merit var att hon som journalist skrivit en bok om fisk. Men så mycket miljöpartist vet jag inte om hon är. Till exempel går hon helt på tvärs med MP:s politik vad gäller internets frihet och en reformrad upphovsrätt. Och det finns tecken på att hon inte delar sitt partis syn på den aktuella flyktingpolitiken. Sådant brukar inte hålla i längden.

Och ännu har Lövin inte fått en enda fråga (vad jag kunnat upptäcka) från media om det som gjorde Miljöpartiets kris akut – identitetspolitiken.

Vilket leder över till Gustav Fridolin. Ser man till politisk substans, då är det snarast han som är problemet. Hans velande och vimsande efter debaclet kring Kaplan och Kahn väckte frågor om Miljöpartiets grundläggande värderingar. Dessa frågor står fortfarande obesvarade. Dessutom anser Fridolin att den regering i vilken han själv sitter driver en fruktansvärd migrationspolitik.

För övrigt är hela Miljöpartiet ett enda stort svek. De har givit upp de flesta miljöfrågor de gick till val på. De har lagt sig platt för sossarna i övervakningsfrågorna. De har satt makten framför sina principer och löften. Man kan undra hur de klarar av att leva med sig själva.

På fredag börjar Miljöpartiets kongress. Nu är frågan om ombuden kommer att vara lika principlösa och svekfulla som deras nygamla språkrör. Har MP reducerats till ett rent maktparti?

Förmodligen är det så. Makt korrumperar alltid.

För Fridolin går makten före hedern

Regeringen: Det finns ingen anledning till oro

Youtube »

Nya språkrör i (mp)

Miljöpartiets nya språkrör - Fridolin och Romson - var ligger de på den traditionella politiska skalan? Makthavare.se har kollat...

Håller väljarna på att tröttna?

By Banksy

Håkan Juholt som (s)-ledare verkar inte vara någon kioskvältare, precis. Sossarna har bara gått fram med några tiondels procentenheter.

Och det kommer knappast att bli bättre nu när en ny rond i rosornas krig kommer att skapa splittring och osäkerhet kring partiet.

Men inte heller moderaterna har anledning att vara nöjda. I Sifo har de tappat 2,5 procentenheter.

Håller väljarna kanske på att tröttna på betong- och batongpartierna?

I vart fall är det säkert vad bubblarna Fridolin (mp) och Sjöstedt (v) hoppas. Man kan också spekulera i om den liberala luckan i svensk politik håller på att bli allt mer konkret och tydlig.