Regeringen: Det finns ingen anledning till oro

Youtube »

Fästning Europa drar upp vindbryggan

Paniken börjar sprida sig.

Nu verkar det som att Tyskland (i vart fall delvis) stänger gränsen. Vilket rimligen innebär att Österrike och Slovenien måste göra samma sak. Snabbt som attan. Vad händer då?

Har någon tänkt på vad som händer om flyktingarna samlas upp i Balkan-länderna? Där är det rörigt och instabilt nog som det är. Vad kan möjligen gå fel? Mer än att vi kan få en katastrof av bibliska proportioner, i grannskapet?

Den processen börjar, typ... just nu.

Man skulle kunna befästa gränsen mot Grekland, så att flyktingarna inte kom längre än så. Men jag är inte helt övertygad om att grekerna är med på den idén. (Tro inte annat än att någon redan har tänkt tanken att använda Greklands prekära ekonomiska läge för att få dem att gå med på att bli EU:s flyktingläger.)

Så det får bli en järnridå från Svarta Havet, ner till Joniska havet och ut i övärlden istället. EU kommer att dra ner rullgardinen mot Turkiet. Ett politiskt instabilt Turkiet, i någon mening med ett inbördeskrig (mot de enda människorna som verkar vettiga i regionen) och en allt mer grubblande muslimsk president. Hm. Det kan bli intressant.

(Tog för övrigt flyktingströmmarna inte fart ungefär samtidigt som Erdogan började bomba PKK? Finns det något samband?)

Och då har vi ändå inte gjort något åt flyktingkatastrofens orsak, nämligen läget i Syrien.

En mordisk diktator. De bindgalna ISIS-styrkorna. Vilka skall vi slåss med respektive mot? Och när vi väl har räknat ut det, då kommer Kina och Ryssland att lägga veto i FN:s säkerhetsråd. Vilket vi, om vi vill göra något åt situationen, tvingas strunta i. Putin (som redan är en enda dålig dag på jobbet ifrån att sätta Europa i brand) kommer att gå bananas. Obama måste kallas hem från golfbanan.

Det djävligaste med allt det här är att det gick att förutse. Det hade gått att förebygga. Om inte våra ledare hade varit så upptagna med att ödelägga friheten och tillväxten i EU.

Det finns faktiskt en alternativ lösning: Om alla EU-länder visade samma generositet som Tyskland och Sverige har visat, då skulle EU kunna släppa in och absorbera i princip varenda flykting. Uppsidan skulle bli att vi slipper ett storkrig. Nedsidan är att det kanske bara skulle bli en magnet för nya flyktingströmmar. Och att Europas befolkning inte känner sig helt bekväm med en sådan lösning. Från Élyséepalatset hörs ett tydligt non. Vilket repeteras av de forna öststaterna. Vilket man kanske inte kan klandra de senare för, om inte annat så för att de fortfarande är unga demokratier med sköra samhälleliga strukturer.

Nej, det finns kanske ingen riktigt bra lösning på det här. Köp konserver.

Dags att bryta handlingsförlamningen kring flyktingkatasrofen

Så... statsminister Stefan Löfven hade alltså inget att komma med på manifestationen mot flyktingkatastrofen, på Medborgarplatsen?

Aftonbladets Lena Melin kallar talet "lamt, på gränsen till platt". [Länk»] Det är bara att instämma.

Nu duger det inte att säga att "något" måste göras. En ström av traumatiserade krigsflyktingar utblandade med en del ekonomiska flyktingar (och säkert ett och annat ljusskyggt element) är just nu på väg över kontinenten.

Vad man tycker om detta är för tillfället mindre relevant. Det är som det är. Konflikten i Syrien hade kanske kunnat kväsas, men Europa lät möjligheten gå sig ur händerna. Så nu får vi försöka hantera verkligheten som den är.

Rimligen måste Sverige förbereda sig på ett förenklat och effektivt flyktingmottagande. Sådant fungerar acceptabelt på andra håll. [Länk»] Och så måste vi på något sätt uppfinna tillfällig inkvartering. Det är på väg att bli vinter och de här människorna kommer från Mellanöstern. Bara snön, minusgraderna och mörkret kommer att bli en chock för dem.

Ta det först. Sedan får man diskutera om de nyanlända skall få tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd och om de skall slussas in i den svenska socialstaten eller ej. (Vilket säkert kommer att bli en livad debatt.)

Åter till statsminister Löfven. Han skall tydligen åka och tala med förbundskansler Merkel. Förhoppningsvis kan han lära sig något. För i Tyskland har man redan tvingats hantera situationen – och man gör det på ett värdigt och effektivt sätt.

Samtidigt måste vi fundera på hur man bromsar strömmen av människor vid konfliktens nollpunkt.

Att "hjälpa flyktingar på plats" är minsann ingen okomplicerad historia – och kräver att hela EU samordnar insatsen om den över huvud taget skall få önskad effekt. (Med tanke på det mycket stora antalet flyktingar i till exempel Turkiet och Jordanien är risken stor att man kan ge hur mycket hjälp som helst i närområdet utan att flyktingströmmen för den sakens skull mattas märkbart.) Några tecken på att en sådan EU-operation planeras är för övrigt inte synliga.

Ett rimligt regimskifte i Syrien är inte heller helt lätt att få till stånd. Eller att få den syriska regimen att sluta bomba sitt eget folk. Men situationen måste hanteras på något sätt. Till dess något verkligen förändras i regionen kommer flyktingströmmen att fortsätta.

Relaterat lästips: Fraser Nelson skriver i SvD om att flyktingströmmarna inte kommer att avta. Och varför. Han har en intressant och tankeväckande infallsvinkel på frågan. »

Den syriska flyktingkatastrofen är Putins fel

Man kan kanske bara spekulera. Men mycket talar för att den pågående flyktingkatastrofen i Syrien hade kunnat undvikas – om inte Ryssland och Kina gång på gång lagt in sitt veto mot olika resolutioner i FN.

FN som sådant klarar knappt av att knyta sina skosnören. Men FN-resolutioner är som regel nödvändiga för kraftfulla insatser, till exempel av militär natur. Om man vill bli av med den syriska regimen (det är så dags nu, det hade varit bättre om det skett när konflikten handlade om mänskliga rättigheter istället för religion) eller om man vill upprätta skyddszoner för flyktingar – då är det i princip nödvändigt att ha FN i ryggen. Vilket alltså Ryssland och Kina har satt stopp för.

Så nu står vi där. Nu handlar flyktingfrågan inte längre om vad vi tycker om att människor från främmande länder kommer till Europa – utan om hur vi skall kunna hantera miljoner människor på flykt lagom till vintern.

(Vi står inför den största flyktingströmmen sedan andra världskriget. Vilket får svenska myndigheter och politiker att framstå som precis så handfallna som de är.)

Geopolitiskt spelar Putin ett elakt spel. Han är i konflikt med EU. Han har medverkat till att vi har fått en flyktingkatastrof på halsen. Hans spel är cyniskt, katastrofalt och... tja, ondskefullt.

Världssamfundet kanske borde ta sig en funderare på om Ryssland och Kina verkligen skall tillåtas hindra att man styr upp situationen i Syrien.

Frågan är bara vad man i så fall skall göra. Och vem som skall göra det. EU är svagt, splittrat och säkerhetspolitiskt dysfunktionellt. (Ett ingripande skulle för övrigt kräva någon form av gemensam europeisk försvarspolitik, vilket är en tveksam idé på så många plan.) USA roas knappast av tanken att dras in i ännu ett konfliktområde, speciellt inte med kängor på marken. Arabförbundet vill inte och skulle dessutom riskera att dras in i de religiösa aspekterna av konflikten.

En lösning som möjligen är mer hanterbar är att man gör sig av med Syriens president Bashar al-Assad och att landets armé sedan får leda en militär koalition mot ISIS, i vilken de länder som känner sig manade kan delta.

Men hur blir man av med al-Assad? (Kanske skulle man kunna sända honom till Moskva eller Peking.) Kan alla flyktingar vara trygga under vingarna på en av de stridande parterna i den konflikt som pågår just nu? Skulle någon annan kunna åta sig att hålla flyktingzonerna säkrade? Frågetecknen är många och påtagliga.

Antalet möjliga lösningar tycks bli allt färre. Och klockan tickar. Nu spelar det inte längre någon praktisk roll att allt är Putins fel. Något måste göras och våra politiker står handfallna. (Det gäller även SD.)

Att inte göra något är också ett val. Som kan få katastrofala konsekvenser. Även för oss.

Flyktingströmmarna har en orsak

Man kan identifiera en händelsekedja från invasionen av Irak till dagens flyktingströmmar till Europa.

Efter invasionen hemförlovade USA den irakiska armén – utan lön, men fortfarande tungt beväpnad. Sedan började våldet på allvar, tidvis i vågor men för att på sikt eskalera.

Att al-Maliki så småningom blev irakisk premiärminister gjorde bara saken värre. Hade denne shiitiske politiker inte börjat förfölja sunnitiska politiska motståndare, då hade IS förmodligen aldrig fått fotfäste.

Konflikten i Syrien hade utbrutit ändå. Men om inte IS med tiden blivit en del av ekvationen – då hade civilbefolkningen inte blivit lika hårt klämd som den är i dag. Och då hade flyktingsituationen inte varit lika ansträngd.

Detta är inget försök att svartmåla USA eller dem som stödde invasionen av Irak. (Själv var jag först tveksam, men stödde invasionen när den väl kom igång. Så jag är lika medskyldig som alla andra.) Vad jag vill är att peka på händelsekedjan.

Och detta: Jag tycker mig observera att rätt många som en gång i tiden stödde invasionen av Irak i dag argumenterar för att stoppa flyktinginvandringen till Europa. Vilket, oaktat sakfrågan, förefaller en smula inkonsekvent.

If you break it, you buy it.

ISIS - ett problem som hade kunnat undvikas?

PBS Frontline: Hur ett antal taktiska misstag i väst (främst i Vita Huset) kan ha skapat förutsättningar för ISIS att etablera sig och sitt terrorvälde.

Youtube » | PBS Frontline »

Fungerar det att bomba Syrien?

USA:s president Obama har haft presskonferens med statsminister Reinfeldt i Stockholm.

Obama höll fast vid linjen att ingripa militärt mot Syrien – och Reinfeldt försökte vara så positiv han vågade utan att för den sakens skull säga något konkret. (Och med en brasklapp om FN.)

Om USA gör något i Syrien, då kommer det knappast att vara med marktrupper – utan genom att bomba. Då infinner sig ett antal frågor...

• Kommer bombning av den syriska regimen att stoppa dödandet i Syrien? Knappast.
• Kommer man att tvinga bort den syriska regimen? Knappast.
• Kan man vara rimligt säker på att komma åt syriska lager av kemiska vapen? Oklart.
• Förkortar man inbördeskriget i Syrien genom att bomba? Oklart.
• Riskerar USA och västvärlden att dras in i ännu en utdragen militär konflikt i arabvärlden? Risken är uppenbar.
• Riskerar man att konflikten sprider sig? Förmodligen.

Och då måste man fråga sig om bombning är en lämplig symbolhandling.

Å andra sidan vill man ju inte låta den syriska regimen komma undan med sitt dödande och med användning av kemvapen.

Å tredje sidan är frågan vad som kommer efter den sittande syriska regimen. Demokrati? Eller islamistisk fundamentalism och nytt förtryck?

En stilla undran...

Utrikesminister Carl Bildt (m) kritiserar Ryssland och Kina för att de blockerar en resolution mot Syrien i FN. Jag instämmer helt i denna kritik.

Men jag bara undrar... Var det inte Bildt och Sverige som härför leden stoppade EU:s sanktioner mot Syrien?

Men va fan?

Sverige stoppade EU:s sanktioner mot Syrien.

Har vansinnet slagit ut i full blom nu, eller..?

Ryssland, Kina och demokratin

Ryssland och Kina blockerade den senaste FN-resolutionen mot Syrien.

Tråkigt. Men på sätt och vis är det kanske bra att världen får klart för sig vilka skurkstaterna som håller varandra om ryggen är...