Samtidigt, i kommunalpolitiken...

En ögonblicksbild från Kumla kommunfullmäktige. Youtube »

Den svenska skyddade verkstaden klarar inte att möta verklighetens kriser

I morgon får vi kanske veta vad regeringen och riksdagspartierna (utom SD) tänker göra för att hantera flyktingkrisen. Kanske. Än så länge har alla inblandade lagt locket på. Men information läcker och det lutar åt att det blir så här: Gränskontroller i 30 dagar, enligt de undantag Schengenavtalet medger; tillfälliga uppehållstillstånd som så småningom kan bli permanenta vid egen försörjning; tvång för kommunerna vad gäller att ta emot flyktingar.

Så långt de stora linjerna. Oklart hur långt det räcker. Samtidigt är de praktiska frågetecknen många. Och det är det praktiska som avgör hur det här kommer att gå.

I SR:s luncheko gav man en interiör från de tält som är tänkta att användas för att husera flyktingar. De sägs klara "flera minusgrader". Och man kan tydligen inte stå rak i dem. Här skall alltså människor tillbringa den långa, kalla, mörka svenska vintern. (Om inblandade myndigheter får bygglov, vill säga.) Vad kan möjligen gå fel?

Svensk polis behöver inte en flyktingkris för att gå ner för räkning. Den senaste omorganisationen kan mycket väl vara halmstrået som knäcker kamelens rygg. Inte desto mindre är det helt nödvändigt att polisen klarar av att sköta det statliga våldsmonopolets grundläggande uppgifter – vilket den de facto inte gör. Ovanpå detta kommer nu alla de uppgifter som flyktingkrisen för med sig.

Kommunerna börjar få panik vad gäller att upprätthålla grundläggande, lagstadgad kommunal verksamhet som utbildning i anslutning till flyktingkrisen. Man har redan problem med de så kallade EU-migranterna från Rumänien och Bulgarien. Nu senast har en markägare i Landskrona blivit ålagd att städa upp och tillhandahålla bajamajor på en tomt, från vilken han inte kan få myndigheternas stöd för att avhysa de migranter som ockuperar marken. [Länk»] Vilket jag vågar påstå utmanar det allmänna rättsmedvetandet.

Här är min spaning: Svensk offentlig verksamhet har länge varit en skyddad verkstad. Man har kommit undan med det genom att servicen har blivit sämre, flummet har ökat och kostnaderna har skruvats upp under lång tid och i många små steg. Men när man plötsligt ställs inför en större kris, då rämnar fasaden. Det behöver inte vara en flyktingkris. Det hade lika gärna kunnat vara något slags större naturkatastrof, en epidemi eller ett storskaligt IT-angrepp. (För att inte tala om en militär konflikt.)

Möjligen hade allt rasat ändå, förr eller senare, utan yttre påverkan – under sin egen tyngd.

Vi får se vad som händer. Men medborgarnas tilltro till det offentliga kan vara på väg att få sig en ordentlig törn.

Ljug aldrig om sådant som går att kontrollera

Detta börjar bli fånigt.

Sossarna direkt efter valet:
Löfven: Vi regerar inte över blockgränserna »

Sossarna nu:
Löfven: Var redo ge C och FP ministerposter »

Löfven utgår uppenbarligen från att folk är idioter.

Varför ställer inte media honom mot väggen?

Ge upp och gör det enda rimliga – avgå!

En feministisk utrikespolitik - att vara rädd?

Det är fortfarande rätt oklart vad den rödgröna svenska regeringen menar med att den tänker föra en feministisk utrikespolitik.

I en SvD-intervju förklarar utrikesminister Margot Wallström (S) att det handlar om smart makt...

Det innebär att utrikespolitikens verktyg kan vara såväl hårda som mjuka i varierande grad – den aktuella situationen avgör. Den halva av befolkningen som historiskt har glömts – kvinnor – ska inkluderas.

Vilket inte säger speciellt mycket.

Då återstår att se till vad regeringen gör – vilken politik som förs och vilka signaler som sänds.

Utrikesministern igen...

"Här är svenskar, för första gången, på allvar rädda. Rädda för Ryssland, för vad de ska ta sig till, och tycker att de är oförutsägbara och oberäkneliga och gör saker som är folkrättsvidriga."

Inte vrede, inte beslutsamhet, inte trotsighet – utan rädsla.

Putins spin doctors kan vara nöjda. Enligt utrikesminister Wallström har Ryssland lyckats ingjuta skräck i vårt land. Vilket rimligen är en del av den ryska planen...

Hemskt ledsen, men jag skulle nog föredra en mer maskulin utrikespolitik.

Samtidigt, i riksdagen...

Från dagens interpellationsdebatt i riksdagen.

Ledamoten Gustaf Hoffstedt (M) från Gotland är orolig för kommunikationerna med sin ö, om Bromma flygplats läggs ner.

Infrastrukturminister Anna Johansson (S) säger bland annat att "tåg ibland [kan] vara ett bättre transportalternativ än flyg".

Kanske det. Om det inte vore för en liten detalj, vad gäller Gotland...

Ökade försvarsanslag går till datakonsulter och höjda arbetsgivaravgifter

Det förefaller som om de ökade anslagen till vårt lands försvar kommer att ätas upp av skenande kostnader för ett bångstyrigt datoriserat affärssystem, på gränsen till haveri.

Så försvaret får fortsätta att gå på sparlåga, endast på kontorstid. Det är nämligen svårt att se hur man skulle kunna ha råd med någon förstärkning av svensk militär förmåga.

Och om det skulle bli några pengar över, när SAP-konsulterna har fått betalt – då kommer de ändå att ätas upp av höjda arbetsgivaravgifter för unga.

Hemskt ledsen, men jag får allt svårare att ta vårt land på allvar.

Läs mer: Försvarets SAP-strul toppen av ett isberg »

Är polisen helt jävla dum i huvet?

Polisen får sitt person- och adressregister utsatt för dataintrång. Sedan gör de inte något för att förbättra säkerheten – och samma intrång upprepas hundratals gånger!

Så här...

I det så kallade Logica-målet utsattes Skatteförvaltningen och Polisen för dataintrång.

I tingsrätten fälldes de båda åtalade. En av dem (Gottfrid Svartholm Warg) överklagade. Den andre åtalade nöjde sig med tingsrättens dom utan att överklaga.

Detta handlar om vad denna andra person (låt oss kalla honom NN, eftersom hans namn inte är allmänt känt) nu är misstänkt för.

Av medicinska skäl har NN sluppit fängelse. Istället har han fortsatt göra dataintrång hos polisen. Tydligen är det samma mål (person- och adressregistret) och samma tillvägagångssätt. Detta har skett hundratals gånger – utan att polisen har täppt till säkerhetsluckan.

Detta handlar under rådande omständigheter inte längre om NN – utan om polisen och dess uppenbara inkompetens.

Polisens register innehåller känslig persondata. Som medborgare har vi rätt att kräva att polisen gör allt den kan för att dessa persondata skall vara skyddade och inte falla i orätta händer.

Det har polisen misslyckats med. Sedan har man låtit bli att täppa till detta kända säkerhetshål. Vilket lett till hundratals nya intrång.

I mina ögon gör det polisen minst lika skyldig till att skyddad persondata är på drift som NN.

Det är så här det brukar vara: Det sker ett dataintrång. Allt ljus riktas på utredningen och den rättsliga processen. Däremot slipper de myndigheter (eller företag) som har haft undermålig datasäkerhet kritik. Och säkerheten fortsätter att vara ett skämt.

Sveriges nya utrikesminister in action

Ett inslag från BBC Newsnight, från tiden då Margot Wallström var EU-kommissionär. Nu är människan med denna nyanserade syn på demokrati vårt lands utrikesminister.

[Direktlänk»]

Facepalm när EU ger sig på fysikens lagar

Ingen har väl missat att EU:s Ecodesign-direktiv lett till ett förbud mot att sälja dammsugare vars effekt är större än 1600 Watt? (Det talas om att man skall gå ner ytterligare, till 900 Watt.)

Nu handlar det inte bara om dammsugare. På listan över saker vars effekt skall strypas finns bland annat: Hårtorkar, gräsklippare, smartphones, basstationer, hissar, rulltrappor, kylcontainers, växthus, förstärkare och videoprojektorer.

Frågan är om man verkligen har tänkt igenom det här. I många fall kommer minskad effekt att leda till minskad effektivitet – vilket inte kommer att spara el, bara göra att saker och ting tar längre tid.

Den energi som går åt för att transportera herr Jönsson i en hiss från första till femte våningen måste rimligen vara konstant. Antingen använder man mer energi under en kortare tid, eller mindre energi under en längre tidsperiod. Men totalt blir det sak samma.

Eller vattenkokare. Jag är rätt säker på att den totala mängd energi som går åt för att höja temperaturen för en liter vatten från 15 till 100 grader alltid är den samma. Sänker man effekten, då spar man ingen energi. Allt man åstadkommer är att folk får vänta längre tid på att deras tevatten skall koka.

Detta känns som ett kraftfullt slag i luften.

EU får väl lagstifta om att vatten skall koka vid lägre temperatur...

Några länkar: 1 | 2 | 3 | 4 | 5

Sveriges nästa utrike(s)minister?

[Direktlänk»]

F! i EP - Förra gången blev det fiasko

Feministiskt Initiativ tycks rycka inför EU-valet. Då kan det vara bra att komma ihåg att F! faktiskt har haft en ledamot i Europaparlamentet tidigare – Maria Carlshamre Robsahm. Det gick inget vidare.

Hon personkryssade sig in i parlamentet på Folkpartiets lista, men bytte sedan från (FP) till (F!).

Som ledamot för (F!) gjorde hon i stort sett inte ett skit. Hon var knappt ens närvarande.

Jo, hon gjorde faktiskt en sak. Hon föreslog att man skulle bygga en rulltrappa till garaget med parlamentets limousiner i Strasbourg, eftersom hon tyckte det var så besvärligt att gå i trapporna.

(F!) har med andra ord inget speciellt imponerande track record i Europaparlamentet.

Beatrice Ask tänker högt om "internetkörkort"

Man kanske skulle ha något slags "nätkörkort" för internet och för att köpa teknik... Att man får göra något slags test, ungefär som för att få använda kniv i scouterna...

Publiken applåderar entusiastiskt och justitieminister Beatrice Ask (M) säger att men det är ju bara en tanke...

Scenen utspelades på ett seminarium under de nya Moderaternas Sverigedagar i Göteborg, för några veckor sedan. Jag har två oberoende källor.

Man kommer osökt att tänka på förra gången Ask tänkte högt – om att sända ut gredelina kuvert som skamstraff till människor som är misstänkta för sexköp.

Justitieminister Beatrice Ask (M) har tappat all markkontakt. Mer övervakning, hårdare straff, mindre rättssäkerhet – och nu... "internetkörkort".

Polisens organisation bygger på... new age?

Det ante mig...

Om man får tro professor Bo Wennström när han skriver i Dagens Juridik – då drivs polisens organisatoriska utvecklingsarbete av något som närmast kan liknas vid new age.

På riktigt! Polisens organisatoriska arbete kan härledas till ett litet företag som bygger sina idéer på en död kanadensisk psykoanalytiker som sägs ha upptäckt "the nature of work and the nature of people's capability for work". (Ja, man använder ordet "upptäckt".) Företaget tycks dock sakna erfarenhet av polisiär verksamhet.

Detta behöver naturligtvis inte vara fel. Men om man ser närmare på den lära som utvecklingsarbetet bygger på, då är det snällaste man kan säga att det vilar på freudianska idéer. Vattentäta skott mellan ledningsnivåer (i förvisso teoretiskt sett platta organisationer) och hemmasnickrade modeller för utvärdering av människor förefaller vara centrala inslag i läran.

Det är naturligtvis möjligt att allt är fina fisken och att professorn och polisforskaren Bo Wennström bara är en sur gubbe. Men det känns inte så. New age-spåret skulle nämligen förklara så mycket...

Samma företag hanterar för övrigt även kriminalvårdens utvecklingsarbete. Och regeringen tycks okritiskt köpa de åsikter och förslag som läggs fram.

Detta har potential att bli både underhållande och förfärande.

Dagens Juridik: Bespara polisen och rättsväsendet fler märkliga psykoanalytiska teorier »

Not: New age kan betyda så mycket, från ett sunt mänskligt behov av sammanhang till rent bluffmakeri och hokus pokus. Och jag är inte helt bekväm med tanken på att statens våldsmonopol skulle vara uppbyggt kring hokus pokus.

Samtidigt i Frankrike...

Att telefonbeställa en taxi i Paris har sina sidor. Och att få tag i en på gatan kan vara knivigt om det är dåligt väder. Det kan helt enkelt ta hur lång tid som helst innan man får en bil.

Men nu för tiden dyker det upp appar för våra smartphones för att göra det lättare att få tag i en taxi. Ofta är dessa appar smartare och mer effektiva än de vanliga taxiväxlarna.

Detta betraktar de taxibolag och taxichaufförer som håller sig till den gamla vanliga lunken som ojuste konkurrens... Naturligtvis.

Så de franska myndigheterna har reglerat verksamheten. Det appbaserade taxiföretaget Uber (som även kan tillhandahålla MC-taxi) förbjuds därför att plocka upp kunder innan det gått 15 minuter från det att beställningen mottagits.

Nej, jag skämtar inte. Det finns plötsligt ett snabbt och fungerande sätt att få tag i en bil i Paris. Och när bilen kommer – då måste du stå kvar på trottoaren och vänta tills det gått en kvart sedan du beställde den.

I rest my case.

Lite modern historia...

I dag är det 40 år sedan den blodiga militärkuppen i Chile. Med anledning av detta tänkte jag skriva ett par rader om ett rätt okänt kapitel i den historien...

Den chilenske presidenten Salvador Allende (som störtades av militären) var på mycket god fot med de svenska socialdemokraterna och med Olof Palme. Detta ledde till samarbete mellan Chile och Sverige på många områden.

Så när den sista svenska kryssaren – Göta Lejon – skulle tas ur tjänst, då såldes den för ett förmånligt pris till Chile. Fartyget fylldes med allt upptänkbart överskottsmateriel och en del andra presenter. I december 1971 lämnade hon Sverige. Ute till havs fick hon dock motorproblem. (Hon hade främst använts i Östersjöns bräckvatten och kylsystemet visade sig vara känsligt för de större havens högre salthalter.) Enligt en marinofficer som var med när det begav sig fick fartyget helt enkelt bogseras en stor del av resan.

Väl framme i Chile fick fartyget – som nu döpts om till Almirante Latorre – mest ligga vid kaj. Än så länge var det hela mest ett smått misslyckat svenskt "biståndsprojekt".

Men den 11 september 1973 svängde Almirante Latorre sina sju snabbskjutande kanoner in mot Valparaiso – för att vara med och hålla staden i schack under militärkuppen. Vilket ju inte riktigt var vad den svenska regeringen hade tänkt sig att hon skulle användas till...

Historien förtäljer att Olof Palme blev ursinnig om denna affär någon gång kom på tal.

Tvång - SVT tar sin affärsmodell till nya höjder

Radiotjänst vill belägga surfplattor och datorer med tv-avgift. Skälet är att Sveriges Television tänker lägga ut fler sändningar på nätet – och att den som har en surfplatta eller dator med uppkoppling kan se dessa sändningar. [Länk»]

Vänta nu... SVT lägger, på eget bevåg ut saker på nätet. Sedan vill man klippa till med en avgift som grundas på att vi medborgare kan se detta material – oavsett om vi vill se det eller ej och oavsett om vi de facto tittar eller ej.

Affärsidén är alltså att ta lägga ut saker på nätet och sedan kräva betalt av alla som teoretiskt sett skulle kunna ta del av det.

Jag undrar, vart skickar jag räkningen? Jag har skrivit en bra bit över 10.000 poster på denna blogg. Jag har haft miljontals sidvisningar. Med SVT:s logik – borde inte även jag få betalt?

Jag skulle även kunna tänka mig att producera lite podradio eller web-tv, där jag talar med mig själv – om jag kan räkna med att få betalt för det.

Är det verkligen rimligt?

Naturligtvis inte.

Att tvinga människor att betala för något de aldrig har bett att få är ett idiotiskt påfund – så väl moraliskt som affärsmässigt.

För vanliga företag är det till och med olagligt.

Se även: Pirate MEP Christian Engström – Den absurda upphovsrätten tvingar SVT stänga ute utlandssvenskar

Occupy France!

Det finns en del saker jag älskar i Frankrike.

Men det finns samtidigt få länder och folk som kan tända en så ursinnig, randiansk vrede i mitt bröst som Frankrike och fragglarna.

Självgodhet, arrogans och inskränkthet har förvandlat Frankrike till en mörk parodi på sig självt.

Och risken är att du kommer att få öppna plånboken för att betala notan för denna institutionaliserade dumhet.

Under många år hade Frankrike en borgerlig president som hatade den fria marknaden, frihandel och marknadsliberalism. Det gör hans socialistiske efterträdare också – toppat med lite socialistisk symbolpolitik som skithöga skatter för de allra rikaste.

Som en lösryckt beskrivning av den franska politiska nationalkaraktären kan nämnas att man har statlig prisreglering – av böcker. Så att de inte blir för billiga. Det säger så väldigt mycket om detta land.

Där ligger spelplanen. Låt oss nu titta närmare på själva spelet.

Arbetsmarknadslagstiftningen är ett exempel. Stat och fack väljer hellre att hela företag stängs ner än att övertalig arbetskraft sparkas. Och de väljer till och med hellre nedläggning än fortsatt verksamhet under nytt ägarskap. Tror du mig inte, läs då den fullständigt absurda historien om Unilevers fabrik i Marseille.»

I 35-timmarsveckans land har 86 procent av lönearbetarna kontrakt som i princip gör det omöjligt att säga upp dem, även om det skulle vara nödvändigt.

Att sådant får negativa konsekvenser för den franska konkurrenskraften och ekonomin är en no-brainer.

Sedan sekelskiftet har Frankrikes andel av världshandeln mer än halverats. I den mån handelsbalans är en relevant mätare, så har den gått från halvtaskig till urusel.

42 procent av de offentliga utgifterna går till bidrag och fördelningspolitik – att jämföra med Tysklands 34, britternas 26 och amerikanernas 20 procent.

Lönekostnaderna i Frankrike har skenat iväg med 17 procent de senaste sju åren – och ligger i dag en tredjedel över nivån i många andra västeuropeiska länder.

Företagens vinster ligger 40 procent under genomsnittet i euro-zonen och anslagen till forskning och utveckling har halverats bara under de senaste fyra åren.

Till och med den franska (krympande) lyxindustrin upplever nu kristider. Och turismen har minskat med en tredjedel sedan år 2000.

Fortune/CNN skriver...»

"It's not that France has been raising government spending at an outrageous rate. The issue is that a nation with already high spending levels and no growth has run out of room to keep lifting spending, and debt, at all. It's extraordinary that from 2004 to 2012, the private sector in France showed no growth whatsoever, adjusted for inflation. The entire rise in GDP, a mere 7.3% over eight years, came from government spending. It's the private economy that supports that spending, and it will keep dwindling, driving France further and further into debt." 

"Government spending now accounts for 57% of GDP and increasing, 12 points higher than Germany. By the way, Germany's private sector is growing briskly as public expenditures drop as a share of national income. The opposite dynamic is plaguing its long-time partner." 

"It's totally implausible to blame "austerity" for France's poor growth. Austerity is generally defined as large reductions in budget deficits, mainly driven by falling government spending. But France's spending has increased in real terms, and its deficits have been remained at a substantial 5% or so of GDP in 2011 and 2012, with the same figure likely for this year."

Det skall även nämnas att den franska regeringen höjer skatterna för privatpersoner och för företag.

Samtidigt sänks pensionsåldern med två år.

För en sammanfattning i lättsmält format, se även detta CBN-reportage.»

På en fri valutamarknad hade Frankrike straffats – och delvis också räddats – med försämrade växelkurser. Men den mekanismen är avskaffad i och med den gemensamma europeiska valutan, euron. Samtidigt kan Frankrike fortsätta använda till exempel Tysklands, Finlands och Österrikes goda kreditvärdighet i euro-zonen för att ta upp olämpligt billiga lån.

Så det är bara att köra på. Med euro-samarbetet är Frankrikes problem allas problem. President Hollande har redan flaggat för att om det skiter sig, då får Tyskland ta notan.

Grekland och Spanien må ha problem. Men det är Frankrike som är gökungen i euro-nästet. Det är Frankrike som kommer att göra alla andra i euro-zonen fattigare. Det är Frankrike som kommer att dra ner Europa i en finanskris som även drabbar oss i pereferin. Det är Frankrike som kommer att utlösa det stora "stress-testet" för den europeiska demokratin.

62 miljoner bortskämda, gapiga och självupptagna fransmän på obestånd... Vad kan väl möjligen gå fel?

EU:s Nobelpris - En pinsamhet!

Nybloggat på Nyheter24:

EU:s Nobelpris – En pinsamhet!

Att ge EU Nobels fredspris är en ren parodi på det nyspråk som George Orwell beskrev i sin dystopi 1984.

Vad kan möjligen gå fel..?

För den som vill veta mera >

EU - Rita, gissa, spring!

Att följa EU-frågor är en rätt surrealistisk syssla. Och att jobba inom en av unionens institutioner är en direkt absurd upplevelse.

Jag pendlar mellan förfäran, vrede, frustration, förundran och skratt. Mycket är så djävla dumt att det i ett annat sammanhang inte ens hade funkat som ironi eller parodi.

Få av EU:s aktörer vet över huvud taget vad de sysslar med. Fakta viftas bort som störningsmoment. Logik, stingens och principer offras snabbt i systemets kohandel. Kaoset är värre än i en vanlig högstadieskolas elevråd. Arrogans parad med inkompetens och feghet upphöjs till arbetsmetod. Och folk rusar in i saker som de inte har tänkt igenom, utan att ha någon som helst plan.

"Vad fan gör dom nu?" och "Så där kan man faktiskt inte göra!" är fraser som jag hör mig själv säga högt flera gånger om dagen.

Kom nu ihåg att detta är en beskrivning av den självutnämnda elit som förväntas styra och ställa över 500 miljoner människor.

Be afraid, be very afraid.

Rita, gissa, spring fanns det ett tv-program som hette, i min ungdom. På något sätt har denna programtitel allt oftare dykt upp i mitt medvetande under den tid som jag har sett Europaparlamentet och EU-apparaten från insidan.

EU går helt enkelt inte att ta på allvar längre. Det är illa nog att EU tar sig allt mer makt över människors liv. Att det sedan hanteras på ett helt oseriöst, ovärdigt och oskickligt sätt – inte sällan av odugliga människor – gör liksom inte saken bättre.

Jag älskar Europa. Jag vill ha ett rimligt samarbete mellan suveräna stater, som vilar på fri rörlighet och starka medborgerliga fri- och rättigheter. Därför avskyr jag EU. Den Europeiska Unionen är, i dagens form, det största hotet mot just dessa värden.

Vansinnet har nu nått orimliga höjder, toppat med euro-krisen. Vår demokrati är på väg att reduceras till en formalitet som sköts av icke-valda byråkrater. Vårt välstånd och vår utveckling hotas. Och den härskande klassens storhetsvansinne är smärtsamt att se.

Vi kan helt enkelt inte ha det så här!