Europa under belägring

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Europa under belägring »

En text om fri- och rättigheter i corona-krisens skugga.

»Plötsligt fick makthavare en möjlighet att begränsa människors rörelsefrihet, inskränka mötesfriheten och kringskära näringsfriheten. Lika plötsligt insåg de att sådant kan ha sina… fördelar.«

Nu stresstestas det öppna samhället

Läs min senaste postning på 5 juli-stiftelsens nyhetsblogg:

Nu stresstestas det öppna samhället »

"Vi skall hålla i minne att det är en sak att införa frihetsinskränkningar – och en helt annan att avskaffa dem. Det är lätt hänt att makthavare ser sin sin chans att istället göra dem permanenta. »Slösa aldrig bort bort en bra kris« – som det politiska ordspråket säger."

Öppen data

Den här diskussionen om brottsligheten, vilka siffror som egentligen är rätt och vad de pekar på...

Vore det inte en god idé att släppa all rådata som öppen data – fri för medborgare, media, samhällsdebattörer, politiskt intresserade och andra forskare att botanisera i?

Detta gäller för övrigt all skattefinansierad statistik och forskning. Ge alla fri tillgång.

Vad är det politikerna vill dölja för folket?

Läs min senaste krönika på Nyheter Idag:

Vad är det politikerna vill dölja för folket? »

Om den hotade offentlighetsprincipen – som är en förutsättning för att demokrati och allmänna val över huvud taget skall vara meningsfulla.

Gränskontroller och EU:s fria rörlighet

Det är bara att inse: Terrorattackerna och flyktingkrisen riskerar att medföra att Europa återinför sina nationella gränskontroller. Schengensamarbetets gränslösa Europa kan snart vara ett minne blott.

Detta är nedslående. Det finns ett stort symbolvärde i att Europas folk kan röra sig helt fritt på sin kontinent. Vilket våra politiska ledare knappast kommer att ta hänsyn till just nu.

Men när eller om nationella gränskontroller återinförs – då behöver det inte vara slutet för EU:s fria rörlighet i ett större perspektiv.

Kärnan i den fria rörligheten för människor i EU är att unionens medborgare skall ha rätt att arbeta, studera och bo (med egen försörjning) i vilken medlemsstat de vill.

Det är denna kärna som till varje pris måste försvaras. Nu gäller det att hålla ögonen på bollen.

Demokrati kräver insyn!

För att demokratin alls skall vara meningsfull måste medborgare, media och berörda parter ges god insyn i vad som sker.

Vi utser våra politiker i allmänna val. Då förväntas dessa politiker berätta vad de vill göra – men de måste även kunna ställas till svars för vad de har gjort (eller inte gjort). Annars blir valhandlingen en tom och meningslös gest. Därför måste medborgarna få veta vad som sker.

När ärenden dras genom lokala beslutande församlingar, riksdagen eller EU-apparaten – då måste folket ges insyn och inbjudas att delta i debatten. Annars tappar processen viktiga perspektiv som allmänintresset, konsumentintresset och den sakkunskap som människor kan bidra med. Annars förlorar demokratin medborgarnas deltagande och sin folkliga förankring.

Men politiker och byråkrater är inte intresserade. Det sista de vill är att folket skall lägga sig i. De vill inte bli störda. De vill kunna kohandla i lugn och ro. De vill slippa granskning. Och emellanåt försöker de dölja korruption och skumraskaffärer.

I Göteborg finns det tydligen korrumperade politiker. I Stockholmstrakten är det mycket hemlighetsmakeri kring stora projekt som Slussen och olika arenabyggen. Riksdagen har inskränkt den svenska offentlighetsprincipen, av hänsyn till EU. I Bryssel förhandlas internationella avtal (som får samma konsekvenser som lagstiftning) fram bakom stängda dörrar. Beslut som berör 500 miljoner människor stressas igenom EU-apparaten i ett rasande tempo. Samtidigt hålls folket utanför.

När Chelsea Manning avslöjade sanningen om amerikanska krig och amerikansk utrikespolitik – då dömdes hon till 35 års fängelse. Wikileaks, som regelmässigt avslöjar sådant som makthavarna inte vill att folket skall få veta, betraktas av många länder som fiender till staten. (Vilket möjligen är korrekt. Men på ett bra sätt.) Edward Snowden avslöjade att och hur den amerikanska säkerhetsbyråkratin kränker människors rätt till privatliv i en global skala. Han är i dag eftersökt av de amerikanska myndigheterna, strandsatt i Moskva (på grund av att hans pass har dragits in) och förvägrad en fristad i alla relevanta västerländska demokratier.

Samtidigt ökar olika särintressen (till exempel storföretag, fackföreningar och byråkratin) sin makt över politiken. Lagar och regler drivs igenom som inte först och främst ligger i samhällets intresse, utan istället gynnar lobbyisternas herrar. Kreativ förstörelse ersätts med bidrag och regler som skyddar verksamhet som inte vill eller förmår anpassa sig till verkligheten och en ständigt föränderlig marknad. Utveckling, framsteg och tillväxt sätts i andra rummet. Vanliga människors frihet, integritet och intressen viftas bort. Allt detta sker bakom slutna dörrar, utan insyn och utan kritisk granskning.

Så här kan vi inte ha det. Om demokratin över huvud taget skall hållas vid liv måste politiken – på alla nivåer – reformeras för ökad insyn och granskning. Men det är inget som den härskande politiska klassen frivilligt tänker gå med på. Kraven på transparens måste komma från folket, vara tydliga, konkreta och högljudda.

Politiken, verkligheten och idealen

Politik är en verksamhet som inte alltid tar hänsyn till verkligheten. Ofta handlar det om hur man vill att saker skall vara, vilket ibland kräver att man bortser från hur de faktiska förutsättningarna är.

Politik är inte alltid logisk. Politiska beslut kan påverka ett område, samtidigt som man för en helt annan eller rent av motsatt politik på andra områden – trots att de är nära sammankopplade med det första.

Att ha en idé, en ideologi och principer är viktigt. Att ha en vision är en förutsättning för att veta åt vilket håll man skall gå. Men allt måste ändå utgå från verkligheten, kända fakta och rimliga samband.

Till exempel är den rödgröna regeringen och Alliansen i dag ett större hot mot människors fria rörlighet än SD.

Genom att hålla fast vid en orimlig bostadspolitik och genom att ducka för den skråväsenliknande arbetsmarknadspolitiken skapar man ett omöjligt läge. Om man fortsätter att göra som man gjort, då kommer det också att gå som det har gått. Eller värre, eftersom problemen staplas på varandra.

Jag är orolig. Detta skapar nya lägen, där fri rörlighet och en human flyktingpolitik hamnar i skottgluggen. Det göder ett sunkigt socialkonservativt parti, som lyckas gömma all sin övriga politik bakom invandrings- och flyktingfrågorna. Det skapar ett allt mer konfrontativt samhälle, där allt mer högljudda och i grunden totalitärt orienterade grupper häller bensin på brasan.

Det hela är på väg att landa i att de politiska partier som anser sig stå för humanism, solidaritet och ett öppet samhälle blir dessa värdens värsta fiender. De håller på att måla in sig i ett hörn – och kommer till slut att bli tvingade att göra något riktigt drastiskt och / eller dumt för att behålla greppet.

En rimlig borgerlig migrations- och flyktingpolitik

Är det verkligen omöjligt att få till stånd en borgerlig migrations- och flyktingpolitik som är rimlig, no-nonsense och rättvis?

Den skulle kunna se ut ungefär så här...

• Asyl = tillfälligt skydd

Människor som söker skydd från krig och förföljelse skall kunna söka skydd i Sverige. Av humanitära skäl.

Däremot skall den som söker asyl inte automatiskt få permanent uppehållstillstånd och inte automatiskt dras in i det svenska välfärdssystemet.

Asylsökande som vill ha permanent uppehållstillstånd, som vill fortsätta bo i vårt land – de får se till att skaffa sig ett jobb, för att sedan kvala in i våra försäkringssystem som alla andra.

Asyl skall prövas regelbundet. När det inte längre finns något skyddsbehov skall flyktingarna få hjälp att återvända hem (om de inte uppfyller kraven för PUT, ovan). Prövningen måste vara rättssäker.

• Arbete = PUT

Egen försörjning skall vara nyckeln till permanent uppehållstillstånd. Det skall gälla alla, så väl vanliga migranter som flyktingar. De förväntas ta ansvar för sina egna liv och inte ligga andra till last.

Det kommer oftast att handla om arbete. Men om någon lever på egna pengar, på att någon anhörig försörjer dem eller genom att ha en svensk sponsor – då skall det också vara OK.

Öppna gränser för alla som inte ligger skattebetalarna till last, helt enkelt.

Vid grov brottslighet skall det permanenta uppehållstillståndet kunna dras in.

(Även äkta konventionsflyktingar skall kunna få PUT, men de är väldigt få.)

• Krav vid medborgarskap

Den som har permanent uppehållstillstånd och som sköter sig skall så småningom kunna bli svensk medborgare. Man skall leva efter samma regler som alla anda. Man skall respektera andra människors frihet, säkerhet, egendom och rättigheter. Och man skall acceptera att Sverige är och skall förbli en sekulär stat.

Medborgarskap är grunden för rösträtt. Medborgarskap skall inte kunna återkallas. Den som blir medborgare skall ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra svenskar.

• Det rimliga alternativet

Det ovanstående är en enkel, begriplig och rättvis modell. Den är human, respekterar individen och ger folk en chans. Alla som är bredda att bidra till det svenska samhället är välkomna. Däremot kan vårt land inte vara hela världens socialbyrå.

Men det finns problem på andra områden, som spiller över och som måste hanteras. Arbetsmarknadslagstiftningen måste liberaliseras. Bostadspolitiken måste omedelbart reformeras – så att även nya svenskar, ungdomar och vanligt folk får möjlighet att bo i våra större städer. Detta är absolut nödvändigt.

Den svenska borgerligheten måste släppa sin ängslighet i migrations- och flyktingfrågorna. Det är bara att tillämpa gamla hederliga borgerliga principer för att räta upp dagens kaotiska situation.

Tidigare bloggposter i ämnet:
En liberal invandringspolitik »
Det är inte vem man är. Det är vad man gör. »

En liberal invandringspolitik

Vad är en liberal invandringspolitik? Låt mig kasta fram några egna tankar:

• Människor som kan försörja sig och inte ligger andra till last skall få bo var de vill. Det gäller så väl EU-medborgare som immigranter från andra länder.
• Av humanitära skäl skall vi ge flyktingar tillfälligt skydd och hjälp till mat, husrum och grundläggande sjukvård. Men de skall inte automatiskt slussas in i de svenska välfärdssystemen.
• Flyktingar och asylsökande som vill ha permanent uppehållstillstånd skall visa att de kan försörja sig själva. Och de skall kvalificera sig för de svenska välfärdssystemen genom att betala skatt och sociala avgifter, precis som alla andra.
• Vi måste markera hårt mot de EU-länder som inte tar samma humanitära ansvar som Sverige. Om EU har en gemensam flyktingpolitik, då skall man också dela på ansvaret.
• Om övriga EU-länder ändå inte tar sin del av detta ansvar – då skall Sverige i vart fall kräva att få betalt (eller få reduktion av EU-avgiften) för att vi gör mer än andra.

Det kan låta som självklarheter – men jag kan lova att sådana här åsikter är högst kontroversiella på många håll.

Jag tror ändå att de flesta människor tycker att punkterna ovan är rimliga och rättvisa. Lika rättigheter och skyldigheter för alla som permanent bor och lever i Sverige. Grundläggande, akut hjälp till människor på flykt. Frihet, ansvar och humanism i ett öppet samhälle.

Att ha tydliga och begripliga regler är dessutom mer humant än att förpassa människor till evigt utanförskap i ett system av missriktad välvilja.

Trivia: Här kan du läsa vad M var på väg att landa i 2009, innan SD kom in i riksdagen och fuckade upp svensk politik genom att dra in unken nationalism och främlingsfientlighet i debatten. Rätt uppseendeväckande, med dagens mått mätt. »

Open Content (ett disruptivt koncept)

Nybloggat på HAX.5July.org:

Open Content (a disruptive concept) »

Om hur artister, förläggare, filmproducenter och andra skulle kunna tjäna pengar på att inte ha kopieringsskydd och låsta format.