Minipod: Detta är inte det EU vi röstade ja till

Henrik Alexandersson · Detta är inte det EU vi röstade ja till

Som text » | Soundcloud »

Trump har sina ljusa stunder...

Donald Trump på Twitter:

DU får betala EU:s handelskrig med USA

Det var naturligtvis idiotiskt och trångsynt av Donald Trump att driva igenom ståltullar, som bland annat drabbar EU och Sverige.

Nu aviserar EU att det kan bli aktuellt med hämnd-tullar på amerikanska produkter. Men två fel gör inte ett rätt. Ett handelskrig har inga vinnare.

Dessutom är det främst vi europeiska konsumenter som drabbas – eftersom tullavgifterna kommer att leda till högre priser på vissa amerikanska produkter i våra affärer.

För att straffa USA klår man alltså europeiska konsumenter på pengar, som går rakt ner i EU:s kassa för champagne och kaviar till den härskande klassen. Typ.

För övrigt anser jag att vi skall ha fri handel mot hela vår omvärld och att alla EU:s tullar skall avskaffas. Det skulle gynna så väl världshandeln som utvecklingsländerna och oss konsumenter.

---

P.S. Jag kandiderar till riksdagen för Klassiskt Liberala Partiet »

»Frihandel« eller fri handel?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

»Frihandel« eller fri handel? »

"EU:s olika handelsavtal handlar inte sällan om att skydda avtalsparternas respektive icke längre konkurrenskraftiga företag mot en fri marknad. Sådant kräver både regleringar, byråkrati, centralstyrning och en smula kommandoekonomi. På konsumenternas och skattebetalarnas bekostnad, skall tilläggas."

Kunde inte låta bli...

@realDonaldTrump Who will end up paying the Mexico wall tax? US Consumers, with higher prices on Mexican goods. Awful idea.

— Henrik Alexandersson (@HAX) January 27, 2017

Fri handel, inte krångligare än man gör den

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Fri handel, inte krångligare än man gör den »

Fri handel och en fri marknad – mycket bättre än byråkratiska så kallade frihandelsavtal som TTIP och CETA.

Om CETA, TTIP, frihandel och ett fritt och öppet internet

Nybloggat på HAX. 5.July.org:

On TTIP, CETA, free trade and a free and open Internet »

"I’m standing with free trade. And I’m standing with a free and open Internet. It is perfectly possible and logical to combine these standpoints with being critical to CETA and TTIP."

Behöver vi verkligen EU för fri handel?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Behöver vi verkligen EU för fri handel? »

Är det verkligen otänkbart med fri handel i Europa utan EU:s byråkrati, regelverk och klåfingrighet?

BREXIT - the movie

Denna film bör du se. Den handlar inte bara om det brittiska EU-medlemskapet – utan ställer även viktiga frågor om demokrati, frihandel och välstånd. | Youtube »

Se även: The Spectator Debate – Should Britain leave the EU? »

EU: I praktiken ingen inre digital marknad

I dag har EU-kommissionen presenterat sin plan för ett digitalt Europa. Den verkar vara ett kraftfullt slag i luften.

• EU:s inre marknad kommer inte att bli verklighet på det digitala området i framtiden heller. I vart fall inte i praktiken.
• I allt väsentligt kommer geo-blockeringen att finnas kvar.
• Man tar ännu ett par små steg mot att göra internetoperatörerna bli nätpoliser.

Det är helt enkelt mest fluff och en del mörka moln.

Läs mer:
• EU: Geoblockering behålls men Google, Facebook och Apple får det svettigt »
• Piratpartiet sågar kommissionens strategi för en gemensam digital marknad i Europa »
• Digital Single Market: Unambitious and incomplete »
• Oettinger: EU ska bli en digital auktoritet »

Europeisk kulturprotektionism

En av EU:s kärnfunktioner är den inre marknaden – att varor och tjänster skall kunna säljas fritt i hela unionen. Vilket är en av de få saker som är bra med EU.

Denna princip har dock inte slagit igenom när det gäller upphovsrätt och digitala produkter. Vilket är skälet till att man ofta råkar ut för att information och kultur som finns på nätet inte är tillgänglig i det land där man själv bor eller vistas.

I dag är denna verksamhet uppdelad på 28 nationella marknader, vilket gör allt sämre och krångligare för så väl konsumenter som för företagen.

Apple, Netflix, Spotify och andra tvingas bryta ner sin verksamhet på nationell nivå – istället för att kunna sälja över hela EU. Vilket är onödigt dyrt och krångligt. Och vi konsumenter nekas tillgång till de tjänster vi köpt om vi skulle råka passera en nationsgräns.

Nu finns det ett förslag om att EU:s inre marknad även skall gälla för digitala produkter. Det vill säga att man skall kunna erbjuda en licens för hela EU. Detta är dock något de stora partigrupperna i Europaparlamentet motsätter sig, vilket framgår av filmen ovan.

Lyssnar man till deras argument är det lätt att tappa humöret. Den ligger på nivån "Vad skall sådant vara bra för?" Den bygger på att skydda medborgarna från utländsk kultur och de egna kulturskaparna från utländsk konkurrens. Man kommer till och med dragande med argument som "vi talar ju olika språk", i syfte att begränsa den fria marknaden och den fria kulturen.

Det är lite som när sossarna en gång i tiden ville förbjuda svenska folket att skaffa parabolantenner för att se på utländsk tv.

Läs mer » | Youtube »

Sluta använda handelsavtal för att krossa internets frihet!

Nytt på HAX.5July.org:

Intellectual property and trade agreements vs. a free and open internet »

Om hur immaterialrätt i internationella handelsavtal ofta hotar ett fritt och öppet internet. Nyss i ACTA-avtalet och snart förmodligen i TTIP.

Överstaten och riksdagsvalet

Uppemot åtta av tio svenska lagar kommer från EU.

Det gör det svenska riksdagsvalet till lite av ett Kalle Anka-val.

Men det finns EU-frågor där det spelar roll hur man röstar i det svenska riksdagsvalet.

Det är riksdagen som bestämmer om Sverige skall vara med i EU eller inte. Vilket förhållande skall vi egentligen ha till EU? Vad skall EU syssla med? Skall EU vara en överstatlig politisk union eller ett mellanstatligt samarbete?

Det är riksdagen som ger regeringen mandat i Europeiska rådet / EU:s ministerråd. Vad vill partierna uträtta där? Vad tycker de om bankunion, regionalfonder, den fria rörligheten, massövervakning och dataskydd – för att nu bara nämna några aktuella EU-frågor?

Räkna inte med att få några svar.

Med vänner som dessa behöver EU inga fiender

Det finns en utbredd skepsis mot EU:s ökande makt och tilltagande klåfingrighet bland unionens medborgare. (Till exempel anser sju av tio svenskar att EU har för mycket makt eller att Sverige helt bör lämna EU.)

Men det bryr sig EU-eliten inte om. Allt mer makt överförs från vanligt folk till politikerna, från medlemsstaterna till Bryssel och från de folkvalda institutionerna till EU:s icke-valda byråkrater.

I EU-valet gjorde folket en markering och röstade in påfallande många EU-skeptiker i Europaparlamentet, från mer eller mindre rumsrena partier.

Svaret på detta blev att medlemsstaternas maktelit utsåg superfederalisten Jean-Claude Juncker till ny ordförande för EU-kommissionen. Med honom kommer vi att få mer överstatlighet, mer kommandoekonomi och mer centralstyrning. Vilket är exakt vad folket inte vill ha.

Men det är inte bara folket som sätter sig på tvären. Storbritannien stretar emot och det börjar se ut som mer än bara en teoretisk möjlighet att britterna så småningom kommer att lämna EU. I Ungern säger man fuck it till EU och lyfter fram en regering som istället vänder blickarna mot Ryssland, Turkiet och Kina.

Genom sin arrogans har EU:s maktelit lyckats göra sig till ovän med en stor del av folket, driva sansade länder mot utträde och andra medlemsstater bort från principerna om ett öppet, demokratiskt samhälle.

Det är bara att poppa popcorn och sätta sig och beskåda sammanbrottet. Tyvärr kommer det att bli stökigt på sina håll. Och risken är uppenbar att det som är bra med EU – som frihandel och fri rörlighet – kommer att falla på vägen.

EP-hearing om TTIP

Europaparlamentets utskott för den inre marknaden (IMCO) håller nu kl 15 en hearing om TTIP – det vill säga det handelsavtal som håller på att förhandlas fram mellan EU och USA.

Livesreamas här »

Enjoy!

Facket backar om handelsavtal EU-USA (#TTIP)

Här är en intressant nyhet, som hamnat i medieskugga: Fackförbunden LO, TCO och Saco börjar sväva på målet om "frihandelsavtalet" mellan EU och USA, TTIP.

Tidigare väckte det uppmärksamhet att LO och Svenskt Näringsliv gemensamt gick ut och gav TTIP sitt stöd. Men sedan dess har det hänt saker.

Till exempel har den tyska fackföreningsjätten IG Metall gått ut och kritiserat avtalet. Nu bör man i och för sig vara en smula misstänksam mot tyska fackföreningar. De är också ett särintresse med en agenda. Och det är inte ovanligt att de är protektionistiska.

I det perspektivet är det intressant att se vad det är de svenska fackföreningarna upplever som problematiskt med TTIP. Och tänka sig. Det verkar inte alls handla om protektionism. Istället är det avtalets "tvistelösningsmekanism mellan investerare och stat" (Investor-state dispute settlement, ISDS) som ger dem kalla fötter.

Det handlar om det förlikningsförfarande som ger företag rätt att stämma nationer som stiftar lagar som företagen ogillar. Vilket är en mycket märklig konstruktion, som rundar den demokratiska processen och ger företagsjurister makt över vår lagstiftning och dess tillämpning. [Läs mer här »]

De tre fackföreningarnas ledare skriver...

"Svensk fackföreningsrörelse vill hävda att vinsterna med ett ISDS i TTIP i form av ökade investeringar sannolikt är minimala, men att kostnaderna riskerar att bli desto högre, också i form av begränsningar av demokratiska beslut. Förhandlingarna borde därför inriktas mot att det inte inkluderas en tvistelösningsmekanism för investerare-stat-relationer i avtalet."

Den som vill ha ett frihandelsavtal mellan EU och USA gör nog klokt i att inte baka in ISDS i avtalet.

Det samma kan sägas om den information som läckt ut om TTIP och upphovsrättsliga frågor. Det verkar som om man försöker smyga in saker från det fallna ACTA-avtalet (som skulle ha begränsat internets frihet) i detta nya avtal.

När TTIP väl är färdigförhandlat, då kan man inte ändra i avtalet. Då kan Europaparlamentet bara säga ja eller nej. Därför ökar man inte direkt avtalets chanser att överleva genom att (i förhandlingar bakom stängda dörrar) plocka in kontroversiella saker som väldigt många människor kommer att ha väldigt starka invändningar emot.

Själv är jag inte så säker på att frihandelsavtal alltid ger fri handel. Ofta blir det bara nya regleringar i stället. Finge jag bestämma, då skulle man avskaffa alla tullar mellan EU och USA rakt av – och öppna upp helt och hållet för fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Varför krångla till det?

Länkar:
Europaportalen – Svenska fack: Handelsavtalet med USA måste bli hållbart »
Cato Institute – Does U.S. and EU Foreign Investment Need “Protection”? »

Mot TTIP: TTIPpen.se »
För TTIP: Frihandelsbloggen.se »

TTIP: Slaget om demokratin och den fria ekonomin

Om jag vore i regeringens (eller sossarnas) kläder – då skulle jag vara extremt försiktig vad gäller det handelsavtal som just nu förhandlas fram mellan EU och USA, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership).

Till att börja med är hemlighetsmakeriet stort. (Precis som när det gällde ACTA-avtalet.) Senaste förhandlingsrundan hölls förra veckan. De positionspapper som avslöjar vad USA vill med avtalet har hemligstämplats. Inte ens EU:s medlemsstater (till exempel Sverige) får ta del av dokumenten. Detta hindrar dock inte statsminister Fredrik Reinfeldt från att offentligt torgföra åsikten att TTIP är bra.

Men saker läcker ut. Det är till exempel klart att TTIP kommer att innehålla regler om Intellectual Property, IP. Det vill säga upphovsrätt. Och det finns all anledning att tro att USA och EU kommer att upprepa sin position från (det fallna) ACTA-avtalet. Det vill säga att offra internets frihet för att nöjesindustrin skall slippa ställa om sig till den nya digitala marknaden.

TTIP kallas ofta för ett frihandelsavtal. Men det är fel. I vart fall om man menar fri handel. Visserligen är det tänkt att en del handelshinder skall bort. Men mest handlar det om att synka amerikansk och europeisk lagstiftning. Vilket riskerar att bli en enkelriktad historia, där EU får anpassa sig till amerikanska regler. (EU-kommissionen har till exempel meddelat att den inte tänker kräva att EU:s nya regler för persondataskydd tas med i avtalet, trots att detta borde vara en central fråga i den nya digitala ekonomin.)

Detta är dock inte det mest kontroversiella. Med TTIP är det dags att lära sig ett nytt begrepp: Investor-state dispute settlement.

Detta är politisk dynamit. Det handlar – enkelt uttryckt – om att storföretag skall kunna stämma länder som stiftar lagar som de ogillar.

Den lite längre förklaringen: Med detta instrument kan företag begära skadestånd från länder för utebliven förväntad vinst som är konsekvensen av lagar och andra demokratiskt fattade beslut. Skadeståndsprocessen initieras av företagen och drivs i form av en förlikningsprocess (utanför det ordinarie rättsväsendet, med affärsjurister som domare) utan möjlighet att överklaga.

Om Fredrik Reinfeldt inte begriper vad som är problematiskt med detta, då skall han få ett par ledtrådar här...

I en demokrati är det folkets valda representanter som bestämmer reglerna, inte utländska storföretag.

(Man kan förvisso tänka sig att utländska företag skall kunna ta länder inför rätta, till exempel vid nationaliseringar. Men den möjligheten finns redan. Och det är inte vad det är fråga om här. Här handlar det om utebliven förväntad vinst och uppgörelser utanför det rättsliga systemet.)

I en demokrati väljer vi politiker utifrån vilket samhälle vi vill ha. Och det är sedan dessa politiker som skall ställas till svars för hur makten utövas. Detta är varken enkelt eller oproblematiskt, men demokratin är ändå det bästa och mest civiliserade system vi har. Denna process skall inte ersättas med att särintressen bestämmer spelreglerna.

I en demokrati gäller lagen lika för alla. I detta sammanhang – oavsett om de företag som berörs är inhemska eller utländska. Utländska storföretag skall inte ha speciella rättigheter / förmåner.

Om en lags giltighet skall prövas – då skall det ske i svensk domstol (prövning mot grundlagen), EU-domstolen (prövning mot EU:s fördrag) eller Europadomstolen (för prövning mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna). Det skall ske på ett öppet och rättssäkert sätt.

I en fri ekonomi spelar alla företag efter samma regler. Utländska storföretag ges inte några speciella fördelar som de lokala företagen inte har.

I en fri ekonomi konkurrerar företag med pris, kvalitet och kreativitet – inte med speciallagstiftning.

I en fri ekonomi väljer förtag själva vilka länder och marknader de vill vara verksamma på. Om reglerna och förutsättningarna inte passar, då är de fria att låta bli. Och det är inte företagens roll att sätta reglerna.

Politiker skall syssla med politik, företag med företagande. Vi skall inte ha ett korporativistiskt system där särintressen tjänar mer på att lobba fram speciallagstiftning än på att sköta sig på en fri och öppen marknad.

Listan kan göras längre. Men jag hoppas att min poäng har gått hem. Detta är bortom att vara dåligt. Det är helt enkelt oacceptabelt.

För att knyta ihop säcken: Regeringen (och sossarna) bör tänka sig för väldigt, väldigt noga när det gäller TTIP. I ena vågskålen finns demokrati och en fri ekonomi – i den andra korporativism och crony capitalism av sämsta sort.

Här hjälper det inte att blunda och hoppas att frågan blåser förbi. Det kommer att bli strid. Och det är en mycket god idé att noga fundera igenom var man står (och varför) innan man ger sig in i den striden.

EU om TTIP | Wikipedia om TTIP

Det är hög tid att rensa upp i politiken!

När den svenska borgerligheten och jag gled ifrån varandra – då upplevde jag det inte som att jag förändrades, utan att de borgerliga partierna lämnade sina kärnvärden, sina principer och sina idéer.

Något liknande håller på att ske just nu, i ett större perspektiv. Jag är för frihet. Jag är för en fri ekonomi. Jag är för demokrati och våra grundläggande fri- och rättigheter. Jag är för lika rättigheter. Jag står fortfarande kvar vid åsikten att rättsstaten är viktig och att maktdelning är en bra sak. Samtidigt håller den politiska eliten (borgare så väl som sossar) på att skapa något slags post-representativ demokrati med uppenbart korporativistiska inslag – som känns både främmande och skrämmande.

Till exempel gäller inte längre samma regler för alla. Samtidigt som små- och medelstora företag hålls i ett strypgrepp av skattefogdar och statens övriga funktionärer kan storföretag komma undan med nästan vad som helst. Om jag gör dåliga affärer och hamnar på obestånd, då försätts jag i konkurs – samtidigt som banker som gör samma sak räddas med skattepengar. Entreprenörer som vill skapa nytt behandlas styvmoderligt medan gammal industri utan framtidsutsikter hålls under armarna med skattepengar. Big Business beställer speciallagstiftning av politikerna för att slippa förändra sina affärsmodeller till en ny verklighet och dagens marknad.

(Det behöver inte vara något fel på att företag är stora, i sig. Men när de inte längre behöver – eller ens förväntas – följa samma regler som alla andra, då är något allvarligt fel.)

I politikens dubbla bokföring tar sig staten rätt att massövervaka folket (alla, även de som inte är misstänkta för något brottsligt) – samtidigt som statens eget hemlighetsmakeri ökar, offentlighetsprincipen urholkas och allt fler beslut fattas bakom stängda dörrar. Medborgarnas liv blottläggs samtidigt som maktutövningen blir allt mer skyddad från insyn och påverkan.

Långsamt håller det på att växa fram åsiktslagar (så väl i Sverige som i EU) som styr vad som får lov att sägas offentligt. Samtidigt ägnar sig politikerna själva åt att rulla ut morallagstiftning som, i grunden, bara bygger på att de själva tycker illa om något, har någon hangup eller tror på något som de borde behållt för sig själva.

Det presenteras förslag till lagar och regler som – i defaultläget – utgår från att medborgarna inte skall ha rätt till oberoende rättslig prövning. Det förhandlas fram handelsavtal som inte handlar om fri handel, utan om att särintressen skall få rätt att göra sig breda på den fria konkurrensens och folkets bekostnad.

Polisen militariseras. Den demokratiska beslutsprocessen urholkas. Förmynderiet ökar. Och de politiska makthavarna fjärmar sig från det folk de en gång var satta att representera.

Och de enda protester som ges utrymme i den offentliga debatten är att rödskägg och moraltanter får kräva mer reglering, mer kontroll och därmed också mer makt till de politiker som fuckat upp allt från början.

I min värld skall politiker vara ödmjuka inför sitt uppdrag. De skall stå upp för individens frihet, en fri ekonomi, medborgarrätt, rättsstat och en levande demokrati. De skall inte vara rädda för det som är nytt eller annorlunda. De skall verka för att samma spelregler gäller för alla (inklusive dem själva). De skall respektera människors rätt till privatliv och de skall betrakta folket som individer och medborgare, inte som undersåtar.

Detta är en klassiskt liberal "etisk" dimension som det borde finnas utrymme för i svensk politik.

Saker regeringen inte kommer att ta upp med president Obama

På onsdag kommer USA:s president Barack Obama till Sverige – och våra politiska ledare tindrar som små barn på julafton.

Det intressanta är vad man kommer att tala om. Och vad man inte kommer att tala om.

Elefanten i rummet är USA:s och NSA:s övervakning av internet, avlyssning av telekommunikationer och buggning av till exempel EU. Man kan känna sig rätt säker på att detta inte kommer att tillåtas störa den goda stämningen på onsdag. (Den svenska och den brittiska regeringen har ju till och med lagt in sitt veto mot att EU skall diskutera sådana saker med USA.)

Vad som däremot kommer att komma upp på dagordningen är det frihandelsavtal som håller på att förhandlas fram mellan USA och EU. Nu handlar det tyvärr inte om fri handel, för det skulle man ju kunna införa ögonblickligen om det är det man vill ha. Istället handlar det om regleringar och utformning av olika handelshinder. Vilket är en helt annan sak.

Till att börja med borde Sverige kräva transparens och öppenhet kring dessa förhandlingar. Det handlar trots allt om ett handelsavtal som kommer att få politiska konsekvenser och som på vissa områden kan få samma ställning som lagstiftning. Det borde vara fullständigt självklart att sådant skall skötas på ett öppet och transparent sätt – och inte bakom stängda dörrar.

Här kan vi utgå från att Sverige kommer att förbigå frågan med största möjliga tystnad. Vi får väl hoppas att någon modig journalist får tillfälle att ställa frågor om detta. Men det kommer naturligtvis inte att ske. Även om någon skulle vilja fråga, så är presskonferenser av detta slag hårt regisserade.

Dessutom borde Sverige kräva att frågor om upphovsrätt och fildelning lyfts ur det nya frihandelsavtalet. Mycket talar nämligen för att man kommer att använda detta avtal för att göra ett nytt försök att strypa internets frihet, på samma sätt som i det fallna Acta-avtalet. (Det vill säga att man tvingar internetoperatörerna att bli nätpoliser för nöjesbranschens räkning. Och att man ålägger nätoperatörerna ansvar för vad deras kunder har för sig i kablarna.)

Även här kommer Sverige att vara artigt tyst och sitta ner i båten. För i själva verket är Sverige ett land som är pådrivande i sådana frågor. (På order av USA, framgår det i de amerikanska ambassadtelegram som Wikileaks offentliggjort.)

Man kan även känna sig rätt säker på att våra svenska politiska ledare inte kommer att ta upp fall som Bradley Manning, Barret Brown och situationen för NSA-läckan Edward Snowden.

Så man kan nog säga att svenska politiker och den sittande regeringen är en del av problemet.

Lästips

Dagens artiklar från Pirate MEP Christian Engström...

Europaportalen: Insmuget Acta riskerar frihandelsavtal med USA »

Newsmill: Euro-krisen ödelägger demokratin »

Enjoy!