Samtidigt, i Bryssel...

EU halverar anslagen till forskningen, säger ryktet från toppmötet i Bryssel.

Löfven ser man inte mycket av i utländsk tv. Showen sköts av Österrike och Nederländerna. Medan när man tittar på svensk tv får man intrycket att han på något sätt är mycket viktig och aktiv.

Jag tror han sitter på den där lilla ölhörnan tvärsöver gatan från Kommissionen. Den där man inte sällan ser uniformerad polis gå in i baren och ta sig en en kall 33-centiliters öl från fat. Eller två

Vid ett tillfälle, nere vid antik- och loppmarknaden såg jag en i MC-ställ iklädd motorcykelpolis stå i baren och dricka. Klockan kvart i sju på morgonen. För att sedan sätta sig på sin polismotorcykel, slå på blåljuset och dra iväg. Han hade väl bråttom till morgonfikat på jobbet, kan man anta.

Jaja...



Youtube »

Hej då, Bryssel!

Nu är jag klar här...

"Mina damer och herrar. Tåget till flygplatsen som skall gå om två minuter från spår tre avgick för en minut sedan från spår två."

Så där är det hela tiden i Bryssel. Det är en synnerligen dysfunktionell stad. Men man vänjer sig.

Nu drar jag från Bryssel, efter sju år (eller något sådant) här. Mixed emotions. En oerhörd lättnad – samtidigt som det finns många människor, krogar och annat som jag kommer att sakna.

Men på något sätt har jag aldrig riktigt kommit överens med Bryssel. Jag är en sådan människa som helst väljer mina egna äventyr. Fäkta iväg rånare och slåss med cat burglars halv fem på morgonen är inte riktigt min grej. Inte heller att vakna av att krogen i grannhuset står i ljusan låga. Eller att hoppa ur skorna när grannhuset här vid min senaste lägenhet flög i luften i en gasexplosion.

En sak jag vet att jag kommer att sakna svårt är att ha London, Paris, Amsterdam och Köln max två timmar bort med tåg. Inte för att jag åkt så väldigt ofta, utan bara för vetskapen om att man kan om man vill.

Nu skall jag vara i Sverige större delen av sommaren. Sedan blir det nya äventyr.

Mina nya kvarter...

Bilden ovan är utsikten från min nya busshållplats. Sämre kan det vara.

Jag har alltså flyttat. Lämnat Marollerna och Sablon för Merode. Att flytta i Bryssel är dock ett äventyr i sig. I flera veckor möttes jag av semesterlediga flyttfirmors telefonsvarare, web-formulär som sände mina förfrågningar ut i den stora intigheten och lögnhalsar som lovade ringa tillbaka.

Men skam den som ger sig. I dag skulle det ske. Efter lunch. Ring för närmare besked vid 11-tiden. 14:30, blir det bra? Så vid 15:30-tiden ringer jag igen. Belgiskt kaos. Den lilla flyttbil som skulle flytta tolv kartonger och några resväskor åt mig satt fast. Den kunde inte lossa förra lasset, eftersom golvläggare fortfarande höll på att lägga golv i den lägenheten...

Jag antar att mitt "Jaha?" var tillräckligt syrligt för att mana till handling. En annan bil kommenderades fram, framåt 16:45. En jävla jättebil, för att vara exakt. Nu är mitt tredimensionella ögonmått något otränat, men nog rymde den bortåt hundra kubik. Mina prylar såg direkt fåniga ut i ett hörn längst in.

Uppsidan var att jag fick åka stor jävla långtradare i hög fart genom Bryssel i rusningstrafik. Skräckblandad förtjusning. Gröna Lund, släng er i väggen.

Nu är allt viktigt uppackat. Sex lådor skall ner i källaren, eller grottan som man säger i den här delen av världen. Med lite tur har jag snart åter kontroll över mitt liv.

Säga vad man vill om Bryssel, men alltid är det något. Formule Normale – som belgarna uttrycker saken, med ett visst mått av självironi.

Julefriden sänker sig

Där for vår Pirate MEP Engström till flyget. (En timma tidigare än vanligt, eftersom det påstås vara generalstrejk i Belgien i dag. Igen. Några strejkande generaler har vi dock inte sett till den här gången heller. Till och med bussarna går tätare än normalt. Enda tecknet på att något är i görningen är de brutalt stora vattenkanoner som står parkerade vid slottet.)

Julledigheten närmar sig snabbt. Nu skall jag ta en fika med Mattias Bjärnemalm, som är kontorschef på Amelia Andersdotters nya piratkontor här i Europaparlamentet. Samordning, tips och planering.

Sedan tror jag att jag skall sova ett dygn. (Speciellt skall det bli skönt att slippa tänka på ACTA-frågorna den närmaste tiden. Viktigt, viktigt, viktigt - men jag är samtidigt så trött på ACTA att... ja, du vet.)

Bloggen är igång över helgerna. Sedan har jag inte så mycket planerat. Jag har en enorm trave böcker som pockar på min uppmärksamhet. Och det lär nog bli någon eller ett par korta utflykter till de storstäder som man kan nå snabbt och enkelt med tåg härifrån Bryssel.

Brysselliv...

Traktens ungdom tar sig en pilsner på torget utanför min lägenhet...

Bryssel är en rätt trevlig stad. Men inte speciellt organiserad. Snarare uppenbart dysfunktionell.

Kollektivtrafiken kan få för sig vad som helst, av vilket skäl som helst, i stort sett när som helst. Tidtabeller är, i bästa fall, att betrakta som reklam. Belgare dubbelparkerar ofta, helt obekymrat, på sätt som skapar gigantiska köer. Eller kör med full fart så långt in i en trafikstockning de bara kan. En centimeter snö eller två – och kaoset är omedelbart och totalt. Eller också är det demonstranter som kastar ut brinnande sopor i trafiken.

Men framförallt – alla dessa jippon. Jag vill inte framstå som en gnällig gammal gubbe. Men ibland blir man förundrad. Som när bussen inte går, på grund av tornerspel. Eller när vägen hem är helt blockerad för fotgängare, bilar och kollektivtrafik på grund av någon parad eller uppvisning från civilförsvaret i mjältbrandssanering. (Nej, jag skämtar inte.) Sådant kanske inte sker dagligen, men ofta var och varannan vecka.

Det är tur att man gillar musik. Varje sommar hålls en techno-fest på torget utanför mitt fönster. Ljudnivån är såpass hög att även om jag har fönster och dörrar stängda och går in på muggen – så går det inte att föra ett telefonsamtal. Fast det är inte så farligt, de brukar tagga ner framåt två-tiden på natten. Och 15 cm utanför mitt fönster har jag en högtalare, uppsatt av kvarterens köpmannaförening. Sådana finns i hela Sablon-området. De spelar på ett mycket effektfullt och intensivt sätt klassisk musik till framåt nattkröken första julhandelshelgen varje år.

Allt det där tar jag. Man vänjer sig. Och lite får man tåla om man bor i en storstad.

Då slår alla fylleslags moder till. Så här i mitten av november skall Bryssels teknologer (och en del andra) dricka pilsner på mitt torg. Det handlar om uppskattningsvis 3-4.000 personer som får gratis öl från framkörda lastbilar. Och nu snackar vi inte provsmakning, utan en syndaflod av maltdrycker.

I år inföll den dagen i dag. Jag kom från kontoret, släpande på resväskan från veckans Strasbourg-resa. Hemresan från Plux, som brukar ta tio minuter, tog säkert minst en timma. Vis av erfarenheten från tidigare år kryssade jag fram längs nerspydda smågator i en kringgående rörelse, för att försöka nå min lägenhet via en lucka där ambulanspersonal stuvar in och transporterar iväg studenter som druckit sig bortom.

Alla affärer, krogar och barer vid torget är barrikaderade och håller stängt i ren förskräckelse. I rännsten rinner det urin som regnvatten efter en rejäl skur. Förra eller om det var förrförra året fick jag handgripligen flytta på en ung man som kissade och kräktes – samtidigt – för att komma in i min port.

Jag vill inte gnälla, men... Här någonstans går faktiskt min gräns. Så det är möjligt att jag ändå är en grinig gammal gubbe.

Elva elva elva

11 November 2011 och nummermagikerna har rena julafton.

Men det försigår faktiskt en del märkliga saker denna dag.

Detta är ju även vapenstilleståndsdagen (WW1) och det magiska klockslaget är nu kl 11. Två gånger. Först CET, sedan GMT. Fast det måste väl ändå vara kl 11 CET och kl 10 GMT som är det korrekta? Kriget slutade ju liksom bara en gång.

Belgien, liksom stora delar av kontinenten, ligger tyst och öde denna dag. Det är helgdag så det står härliga till.

Utom i EU:s institutioner. Här uppmärksammar man inte den 11/11. För att inte förolämpa tyskarna. (!)

Istället har de EU-anställda en komp-helgdag, den 2/11. Det är en knepig firma...

Telefonproblem

Hrmpf!

Kastade nyss ut en sängkammartjuv (så oerhört kontinentalt) som kom via den franska balkongen – samma väg som han kom. Tror att han blev räddast. Jag blev mest arg. Allt är OK och belgiska polisen har varit snabb och mycket tillmötesgående.

Fast den lille fan hann få med sig mina två belgiska mobiler (jobbmobilen och belgofonen). Får försöka fixa nya under förmiddagen.

Så, tills annat meddelas finns jag bara på min svenska mobil +46 (0)708 866 545.

Well... Så intressant. Det kunde varit värre.

Och av detta lär vi oss riskerna med att lämna balkongdörren på glänt på natten. Även om man bor en trappa upp, på en gata där det finns folk nästan hela dygnet. I vart fall om man bor i Bryssel. Lite självmål, typ.

Uppdatering 17:20: Efter en stärkande långlunch har jag nu fått igång den nya belgofonen. +32 (0)484 088 770. En liten sak som heter HTC Stockholm och som kör Android och som bara kostade som en "dum" telefon. På laddning.

Meddelande från Bryssel

Ack, allt som är bra (eller i vart fall gemytligt) skall uppenbarligen förgöras.

I kväll är sista kvällen på Bryssel-krogen Aux Bons Enfants. Efter sisådär 35 år i samma lokal packar Barnen ihop – efter en direkt chockartad hyreshöjning.

Barnen var den enda egentliga kvarterskrogen vid Place Grand Sablon. En klassiker. Ett landmärke. Här trängdes lokalbefolkning, kungligheter och skrothandlare kring rimligt prissatt italiensk husmanskost, med en... belgisk twist. (Till och med Carl Bildt kunde någon gång hinna hit mellan sina toppmöten och flygresor.)

Vemod!

Men Michelangelo & Co försvinner inte ur våra liv. I september tar de över en av krogarna i backen ner från Café Leffe mot Chapelle-kyrkan. Dock med en lite exklusivare meny och gissningsvis ett par snäpp högre priser.

Fest i byn...

Utanför Europaparlamentet håller det ungerska EU-ordförandeskapet en traditionell lantmarknad för att fira av sin tid vid rodret. Lite längre bort samlas kravallvänstern. Och det kommer fler och fler poliser. EP:s säkerhetsgubbar börjar se rätt stressade ut...

Gårdagens partaj hade tydligen avslutats med tårgas, lite senare på kvällen.

Dagens belgiska ungdom...

I kväll pågick det något slags demonstration – en manif – utanför Europaparlamentet. Oklart i vilket syfte. Gissningsvis mot krisen och för större utgifter, som vanligt.

Lite demonstranter, en del kravallpoliser och en vattenkanon diskret parkerad på busshållplatsen runt hörnet.

Det jag tycker var lite kul var att demonstranterna var väl försedda med öl. Backvis. Och en soptunna på hjul för returglas. Politiskt korrekt. Miljövänligt. Prydligt. Typ. Göteborgskravallerna känns plötligt väldigt avlägsna.

Världens jävligaste instrument

På gatan där jag bor i Bryssel ligger det en massa krogar. Vilket är rena magneten för gatumusikanter.

Visst, bor man i en storstad får man finna sig i en hel del. Men just detta instrument, fioltrumpeten, passerar alla rimliga gränser. Det låter för jävligt. Och killen som spelar kan bara en, för resten av mänskligheten okänd, melodislinga. Den är 18 sekunder lång och går på ständig repeat. Under mitt fönster. Säkert tio gånger per dag.

Dilbert. I regi av Kafka.

Trög blogg-dag i dag. Ty, jag slåss med EU:s byråkrati. Jävla förbannade Mupp-dag!

Några nedslag...

Behöva lämna in dokument som bevisligen inte existerar; Svara på frågor av typen "Hur långt är ett snöre?"; Ändlösa mail-konversationer för att få folk att förstå att förstå att svaren på deras frågor redan finns i texter som de inte har begripit att läsa; Jakt på blanketter i de mörkaste hörnen av Europaparlamentets intranet; Att få de byråkrater som skall utfärda intyg om att person X verkligen existerar att inse att de verkligen kan göra detta utan ytterligare intyg om att person X (som är närvarande och kan identifiera sig) verkligen existerar. Typ.

För några dagar sedan nämnde en hög EU-tjänsteman att den byråkrati som ändå är rätt OK - den som är till för att se till att folk inte fuskar till sig pengar - nu nått den nivå där den förmodligen kostar mer än det fusk den förhindrar.

Allt detta i ett regnigt Bryssel där alla som är ute i trafiken beter sig så där alldeles extraordinärt... belgiskt.

Jag vill ha öl, semester, elchocker och psykofarmaka..!

Jul på kontinenten

Här i Belgien, eller i vart fall i de flamländska delarna, har något slags tomte redan varit och hälsat på barnen. Han förefaller komma från Spanien, via Holland. För att ungarna skall sköta sig har han ett gäng färgade killar med sig, som barnen förväntas vara rädda för. Denna del av världen är bara så... skruvad.

Allt förklaras i nedanstående, utomordentligt underhållande, bildsatta uppläsning av David Sedaris Six to Eight Black Men.







Direktlänkar: Del 1 | Del 2 | Del 3

Bryssel...

Nio och en halv timmas söndagslunch. Down in flames...

Woff!

Man kunde lika gärna bo på Skansen... ;-)

Just hemma i Bryssel igen, för att byta resväska.

Och jag upptäcker att det är White Nights, det vill säga julskyltningshelg i mina kvarter. Cocktails i de flesta butiker, hästdroskor överallt, bilutställning på torget, en skev jättejulgran med blå lampor från Pommery och annat mys.

Till detta hör även gatans julbelysning, två och en halv meter utanför mitt fönster. En jätteljuskrona på sisådär 150.000 watt. Nåja, den brukar de släcka vid halvett-tiden på natten. Jag spar i vart fall el på belysningen i min lilla lägenhet.

Och så de kommunala högtalarna som spelar klassisk musik, till alla kvällsflanörers glädje. Den närmaste högtalaren sitter 32 centimeter utanför mitt fönster. Vilken tur att man gillar klassisk musik. ;-)

Nu kudde över huvudet. 05:30 är det dags att stappla in i duschen och vidare mot nästa tåg. G´natt!

Spooky...

Morgonförvirring. Inga bilar. Inga människor. Nästan inga bussar.

Ah! Vapenstilleståndsdagen! Belgien har helgdag. Dock inte Europaparlamentet.

En vanlig dag på kontoret...

I e-posten har vi fått en länk till en rapport från en konferens om "Cybersecurity" med USA:s Deputy Secretary of Defence. Varje gång man försöker skriva ut den kraschar Explorer.

Bara i Belgien...

På utflykt i Leuven.

Har funnit den pedaldrivna baren: http://feestfiets.be/fotos.html

(Baren rör sig längs gatorna genom att alla vid bardisken trampar, om det inte framgår av bilderna...)

Intressant koncept. Man hittar alltid något nytt i det här landet...

Obegripliga Belgien

Per Heister (som jobbar för EPP i Europaprlamentet) har en OP-ED-kolumn i dagens SvD om röran i Belgisk politik. Något uppgivet, men lärorikt och en smula underhållande.

Batteriladdningshelg

Lätt söndagslunch. Löksoppa, ett par bitar jävligt god ost och ett glas spanskt rödvin. Harmoni.

I övrigt har jag sovit, filosoferat, läst, sovit lite till, lyssnat till klassisk musik och svårt försummat mina vänner. (F´låt!)

I morgon är det vardag i drakdräparbranschen igen...