Veckans Falkvinge

Youtube »

Om upphovsrätt, patent och "intellektuell egendom"

Here is what IP advocates do not get: profit is unnatural. The market abhors profit. If you make a profit you are telling people: here is something you should emulate, to compete away my profits. Profits are temporary and disappear. The are never permanent. They always erode. Entrepreneurs have to continue to innovate, compete, improve efficiency, find new ways to satisfy the customer–continually. They can never rest on their laurels. In a free market, that is. Unless the state grants them some protection from competition, some monopoly, some privileged position. Like patent and copyright. Ahem. 

Advocates of IP think there is a property right in profit. Start a pizza joint–it's yours forever, and so are your customers. You own them. And so on. This is the end result of their protectionist reasoning.

- Stephan Kinsella

EU harmoiniserar den svenska naturen

EU:s frö- och plantreglering är fullständigt absurd.

Det började med en fröförordning som satte stopp för försäljning av äldre och för klimatet anpassade frösorter. EU förbjöd därmed, i praktiken, en del av det svenska växtbeståndet. Vilket är ett våldsamt klåfingrigt tilltag med uppenbart negativa konsekvenser och till ingen eller oklar nytta.

Nu går man vidare. EU jobbar på ett förbud mot odling och uppdrivning av växter med allt annat än centralt registrerat utsäde. Detta omfattar all odling med eget utsäde, rötter, knölar, fröer, sticklingar eller delande av plantor. Och det gäller även privatpersoner. Så att ingen skall kunna ge bort av EU icke godkända fröer eller hålla sig med piratodlad flora, kan man anta.

Möjligen går det nya regelförslaget så långt att det blir olagligt att låta en planta, träd eller växt föröka sig själv på naturlig väg. Man tar sig för pannan!

Du kan läsa mer om förslaget i sak på bloggen Cornucopia »

Och själva förslaget finns som PDF här »

Politiskt pekar detta på ett par uppenbara problem. Till exempel att EU:s ständigt pågående harmonisering inte tar hänsyn till verkligheten. Att en storlek inte passar alla. Att den härskande politiska klassen är omdömeslös och har storhetsvansinne. Att korkade EU-regler ofta implementeras stenhårt i Sverige – som ju alltid vill vara bäst i klassen, istället för att tillämpa lite sunt förnuft.

Samtidigt är det inte speciellt långsökt att tänka sig att de stora företag som säljer egna fröer, plantor, utsäde och sticklingar gnuggar händerna. Deras patentskyddade produkter kommer att få en gräddfil, var så säker. Och naturligt förekommande "konkurrenter" förbjuds.

Dessutom känns det uppenbart idiotiskt att begränsa den biologiska mångfalden.

EU gör oss alla fattigare

Det finns saker som är bra med det europeiska samarbetet. Till exempel den öppna gemensamma marknaden som underlättar för handel länderna emellan. Men frihandel kan man ha utan EU. Den fria rörligheten omfattar inte bara varor, utan även människor, tjänster och kapital. Det är också bra. Men inte heller det kräver en svällande, politiserad byråkrati.

Samtidigt kan man konstatera att tillväxten i EU är ett sorgligt kapitel. I delar av EU är arbetslösheten alarmerande hög. Projektet med den gemensamma valutan, euron, kommer att gå till historien som ett episkt magplask. Skyddstullar och protektionism mot resten av världen försvårar och fördyrar handel, vilket skadar ekonomin. Jordbruksstöd och bidrag till gårdagens industrier tvingar oss att betala dyrt för att bara göra saker och ting värre.

EU:s satsningar på tillväxt är en radda misslyckanden som gränsar till upprepningshumor. Och årtionden av satsningar på bättre och reformerad reglering har lett till svällande byråkrati och till att antalet regleringar har skjutit i höjden.

På en gemensam marknad kan man ha nytta av ett visst mått av harmonisering. Det är till exempel bra om man håller sig till standardmått för containers och till gemensamma måttenheter. (Men sådant fixar marknaden vanligtvis ändå.)

Vad som är förödande är när harmoniseringen slår över i tramsigt von oben-perspektiv. Allting behöver inte vara likadant överallt. Och saker och ting bör inte vara likadana överallt. Mångfald skapar framsteg, utveckling och sund konkurrens. EU:s centralstyrning – å andra sidan – skapar tröghet, likriktning, underordning och farliga single points of failure.

Erfarenheten bekräftar det som det sunda förnuftet redan anat: Ju mer EU lägger sig i, ju jävligare blir det.

Om man tittar närmare på det dagliga arbetet i EU:s institutioner, då inser man att det handlar om en enkelriktad process – som ger oss ökad reglering, mer byråkrati, mer centralstyrning, mer politisk klåfingrighet, mer likriktning och ödelagda incitamentsstrukturer. Detta kväver den fria ekonomin, det fria företagandet och den tillväxt och utveckling vi så desperat behöver.

Samtidigt lider EU av utbredd korporativism. Storföretag, fackföreningar och allehanda särintressen påverkar sina tama politiker att fatta beslut som passar dem – men inte allmänintresset och marknaden. (Till exempel är det särintressen som håller kvar EU i en patent- och upphovsrättspolitik som lamslår utveckling och tillväxt.)

Detta kan bara gå på ett sätt – åt helvete. Tyvärr.

EU:s patentsoppa

Europaparlamentet har i dag röstat igenom EU:s patentpaket. Kohandeln har varit utdragen och de nya reglerna innehåller många märkligheter.

Till exempel har man nu skapat ett patentsystem som kan strunta i vilka patentlagar EU stiftar.

Piratpartiets pressmeddelande: EU skapar ett patentsystem som inte behöver följa lagarna »

Typiskt EU

På Europaparlamentets session i Strasbourg nästa vecka var det tänkt att den långdragna och infekterade frågan om EU-patent / "enhanced cooperation" skulle komma upp.

Så blir det nu inte. Frågan är struken från dagordningen. Skälet? Man kan inte komma överens om vilken stad patentdomstolen skall ligga i.

Detta är milt underhållande. Man har pumpat in åratal av prestige, förhandlingar och upprördhet i denna fråga. Och när de flesta motstridiga viljor i stort sett är enade (well, kind of) då hittar man ännu en "cykelställsfråga" att gräla om.

Patentproblem

Dags för lite hjärngympa och diskussion, så här i mellandagarna: Patentfrågan.

Vi närmar oss snabbt en punkt där patentsystemet är ett akut problem vad gäller fri ekonomi, utveckling och tillväxt. Möjligen är vi redan där. Trots det är debatten om patent synnerligen begränsad. Vilket är ett problem.

Näringslivet och de politiker som sätter upp reglerna måste ta tag i detta, innan skadan blir allt för stor.

I dag gynnar patentsystemet inte uppfinningar och innovationer. Istället är systemet så överlastat att vissa branscher är helt stängda för nya aktörer. I andra branscher råder ett ställningskrig, där företag använder patentprocesser för att försvåra konkurrens – när de istället borde konkurrera med pris, kvalitet och nya framsteg.

I USA finns redan en debatt om patent congestion. Ett svenskt ord för detta skulle kunna vara patentinfarkt, som trafikinfarkt ungefär. Systemet blockeras av en stor mängd patent (många utan speciellt mycket verkshöjd) och av patenttvister. Detta leder till att den tekniska utvecklingen bromsas upp och att vi i väst får allt svårare att hävda oss i konkurrensen från andra världsdelar.

För en enskild uppfinnare i sin källarverkstad fyller patentsystemet inte heller någon funktion. Om ett patent beviljas för någon av hans/hennes uppfinningar, då är det ändå inget bra skydd. Stora företag kan helt fräckt sno en idé – medvetna om att i princip ingen privat aktör har råd med en patentprocess.

The Economist sammanfattade nyligen situationen... "At a time when our future affluence depends so heavily on innovation, we have drifted toward a patent regime that not only fails to fulfil its justifying function, to incentivise innovation, but actively impedes innovation. We rarely directly confront the effects of this immense waste of resources and brainpower and the attendant retardation of the pace of discovery, but it affect us all the same. It makes us all poorer and helps keep us stuck in the great stagnation."

Ändå råder alltså tystnad i debatten. Det näringsliv som borde vara synnerligen engagerat och oroat har bestämt sig för att inte gunga båten. De politiker som har skapat dagens system vill inte kännas vid att det dras med problem. Alla sticker huvudet i sanden. Vilket är en synnerligen klen plan.

Vi närmar oss nu den punkt där den anarko-liberala idén om att helt avskaffa patentsystemet känns mer trovärdig än systemet i sig. I vart fall krävs drastiska reformer.

Och då har vi inte ens berört frågan om huruvida intellektuell egendom över huvud taget existerar. Men det tror jag att vi får ta i en separat bloggpost.

Här är en tidigare bloggpost som innehåller en del matnyttiga länkar om patent.

EU: Så åsidosätts den demokratiska processen

I dag röstade Europaparlamentet för ökad öppenhet, transparens och tillgång till dokument i EU.

Samtidigt beter sig parlamentet emellanåt rent svinaktigt – vad gäller att fulspela och undanhålla information.

Börja gärna med att läsa den här bloggposten om hur man lurade skjortan av medborgare, media och aktivister – när frågan om det kritiserade ACTA-avtalet behandlades i EP:s handelsutskott, INTA, härom veckan.

Och nu är det dags igen. På tisdag skall det juridiska utskottet, JURI, ta ställning till EP:s legal servie's utlåtande om ACTA.

Det är en diger och snårig juridisk akt. Den kom i förrgår, mitt under parlamentets Strasbourg-session – då ingen har tid med annat än att springa omkring och vifta med armarna. För att granska den skulle man behöva lämna den till egna jurister. De skulle i sin tur behöva någon eller ett par veckor för att analysera pappret.

Men det kan man inte göra, ens om man hade haft tid. För pappret är hemligstämplat.

Japp! Här har vi ett handelsavtal som riskerar medborgerliga fri och rättigheter, internets frihet och som kommer att påverka straffrätten. Utlåtandet om huruvida detta avtal alls är lagligt – det hemlighålls, åter, för medborgare, media och aktivister. Inte ens andra ledamöter i EP får se det.

Eftersom det blev så uppenbart hur man fulspelade när samma fråga var uppe i INTA, så väljer man nu en annan strategi i JURI. Pappret är fortfarande hemligt. Men mötet skall vara öppet. Man skall alltså diskutera något man inte får avslöja något om på ett öppet möte. Resultatet blir med andra ord att kritiska ledamöter inte kommer att kunna gå in på problematiska frågeställningar. Sedan kommer utskottet att säga att ACTA är det bästa sedan skivat bröd.

Jag har sagt det förut: Detta är som Yes, Minister! – fast utan humor.

En annan snårig akt är legal service's utlåtande om EU:s patentpaket till utskottet för konstitutionella frågor, AFCO.

Här är det inte bara pirater och gröna som ifrågasätter lagligheten. Även utskottstjänstemän i JURI och i kommissionen har uttryckt åsikten att detta kan gå utanför lagens ramar. Åter igen är dokumentet om lagligheten hemligstämplat. Detta papper fick ledamöterna i AFCO i dag, kl 12:30 – mitt under voteringen i Strasbourg, när alla står med rullväskan i handen för att resa därifrån. Även denna fråga skall behandlas i utskottet i början av nästa vecka. All seriös analys och utvärdering är omöjlig.

Detta, som sagt, i det parlamentariska forum som så sent som vid lunchtid i dag röstade för mer öppenhet, transparens och offentlighet i den demokratiska processen.

Det är svårt obehagligt att företag i EU har levererat den övervakningsteknik som just nu används för att plocka nyckelpersoner i den syriska oppositionen, en efter en. (Ironiskt nog delades Europaparlamentets människorättspris i veckan ut till företrädare för den arabiska våren.) Men att EU även har samma förhållningssätt till den demokratiska processen som regimerna i Syrien, Zimbabwe, Nordkorea och på Kuba – det är än mer svindlande.

Vi står nu inför ett vägval. Skall EU vara en öppen, demokratisk union – eller den icke-valda byråkratiska elitens kollektiva och anonyma autokrati?

Det börjar bli hög tid för folk att bestämma sig för vilken sida de står på. Och att handla.

Upphovsrätten och kapitalismen

I elfenbenstornet står tiden stilla.

Ett säkert recept för katastrof är att vägra acceptera att verkligheten förändras.

Vi ser exempel på detta hela tiden: Politiska ledare som trodde att de hade folket med sig, tills allt plötsligt rasar samman; Företag som vägrar att inse att marknaden förändras; Organisationer som missat att grunden för deras verksamhet inte längre existerar eller att den har förändrats; Ledare som omger sig med ja-sägare, som inte vågar framföra dåliga nyheter. Ju större organisation, ju större är denna risk.

Ett tydligt exempel på detta är dagens nöjesindustri. Den vägrar inse att marknaden har förändrats på ett dramatiskt sätt. Den klarar inte av att ta dåliga nyheter. Den saknar visioner och fingertoppskänsla. Envist försöker den hamra in en fyrkantig kloss i ett runt hål.

Film- och musikbranschen har tagit det hela ovanligt långt: Man har lurat politikerna att stifta lagar som syftar till att tvinga på konsumenterna en hopplöst förlegad affärsmodell.

Vi tar det där en gång till, för tydlighets skull: Nöjesbranschen har fått de demokratiskt valda organen att anta speciallagar, för att den skall slippa anpassa sig till verkligheten. För att ändra på folket och dess beteende. För att kringgå marknaden.

Aj.

Lagstiftning är ett verktyg som gör det möjligt för våra valda politiker att tvinga människor att bete sig på ett visst sätt. Detta skall användas med sparsamhet och försiktighet, för ett fåtal riktigt viktiga frågor av gemensamt intresse. Att ge en viss bransch konstgjord andning faller definitivt inte under denna rubrik.

Vem som helst kan förstå att det uppstår problem och spänningar när någon beter sig på ett sätt som står i konflikt med verkligheten. Förr eller senare går något sönder. Om nöjesbranschen får som den vill, då är det internets frihet, medborgarnas integritet och demokratins värdighet som offras – snarare än branschens egen förlegade affärsmodell.

Detta får inte, under några som helst omständigheter, ske.

Jag skulle vilja påstå att nöjesindustrin – i långa loppet – aldrig kommer att kunna vinna mot marknaden, mot verkligheten. Frågan är bara hur mycket skada skivbolagsdirektörerna och deras tama politiker kommer att orsaka på vägen.

Upphovsrätten är, rent generellt, en problematisk fråga för den som tror på en fri ekonomi.

Även om vi lämnar den filosofiska frågan om huruvida intellektuell egendom alls kan existera åt sidan, så tornar problemen upp sig. Mängden patent (och överlappande patent) är i dag så stor att den fria marknaden och den fria konkurrensen sätts ur spel. Av samma skäl ser vi hur en patent-infarkt håller på att växa fram, som gör det omöjligt för alla utom ett litet antal etablerade storföretag att verka i vissa branscher. Uppstickare göre sig icke besvär. Enskilda Uppfinnar-Jockar är chanslösa i det patentjuridiska systemet, även om de egentligen har rätten på sin sida.

Detta är, som sagt, ett hot mot den fria konkurrensen och mot den fria ekonomin. Ett hot mot utvecklingen och tillväxten. Frågan håller snabbt på att växa till ett allvarligt och komplext problem, som riskerar att få själva kapitalismen att gå i baklås.

I sammanhanget skall vi komma ihåg att upphovsrätt är en politisk konstruktion. Hittepå, helt enkelt. Det är ett godtyckligt regelverk utformat av icke perfekta människor, i en annan tid med andra förutsättningar.

Här har vi verkligen en fråga för Svenskt Näringsliv, Fores och Timbro att ta tag i – som kan göra dem relevanta och intressanta. Men det är även en fråga som kommer att bli viktig för fackföreningar och en stor mängd olika intresseorganisationer. En fråga som, förr eller senare, måste hanteras. Det går inte att ducka för detta frågekomplex. Allt man kan göra är att skjuta frågan framför sig, vilket bara kommer att göra problemen ännu värre.

Diskussionen måste helt enkelt upp på bordet. Och det måste förmodligen ske genom yttre tryck. Politikerna är nämligen allt för fantasilösa, okunniga, räddhågsna och korrumperade för att kunna ta tag i saken på egen hand.

Patentdebatten tar fart i USA

I akademia och marknadsliberala kretsar i USA har det länge förts en intressant diskussion om problemen med patent, upphovsrätt och intellektuell egendom.

Nu hakar den internationella affärsvärldens liv- och husorgan – The Economist – på debatten.

Läs artikeln Patents against prosperity på The Economists hemsida. Här beskrivs problem som till exempel "patenttroll" och "patentinfarkter" – som hindrar utveckling, innovation, företagande och tillväxt. Ett citat...

"At a time when our future affluence depends so heavily on innovation, we have drifted toward a patent regime that not only fails to fulfil its justifying function, to incentivise innovation, but actively impedes innovation. We rarely directly confront the effects of this immense waste of resources and brainpower and the attendant retardation of the pace of discovery, but it affect us all the same. It makes us all poorer and helps keep us stuck in the great stagnation."

Läs denna text. Och ta gärna en titt på en del av det bakgrundsmaterial som artikeln bygger på:

NPR: When Patents Attack (intressant läsning plus ett lättlyssnat radioreportage från NPR News)
Julian Sanchez: Good Defensive Patents Are Bad Patents
SSRN: The Myth of the Sole Inventor

I sammanhanget vill jag även rekommendera denna podcast från Econ Talk / Libary of Economics & Liberty: Boldrin on Intellectual Property.

Tänk om vi kunde få en liknande – saklig och sansad – debatt om patent och IP även här i Sverige och EU.

Man får väl vara glad för det lilla...

Hovrätten har beslutat att uppfinnaren Håkan Lans slipper betala miljoner till företag som har snott en av hans uppfinningar. Länk»

Detta beslut kommer sedan Lans förlorat en amerikansk rättegång – inte i sak, utan på en ren formalitet och en del eventuellt fulspel. Kravet avser de amerikanska rättegångskostnaderna. Länk»

Även om Lans nu inte kommer att drivas i konkurs, i Sverige, så är hela historien dyster. Den visar rätt tydligt hur vanliga, små uppfinnare i stort sett är chanslösa mot storföretag, som gör rätt mycket som de vill med deras uppfinningar.

How Intellectual Property Hampers Capitalism

Visst är det intressant att den vassaste kritiken mot Intellectual Property, upphovsrätt och patent i dag faktiskt kommer från akademia i USA.

Till vissa människors förvåning är debatten som hetast i think tanks som närmast kan beskrivas som marknadsliberala och libertarianska.

I filmen ovan ser vi Stephan Kinsella tala på ett möte på Ludvig von Mises Institute. Temat är How Intellectual Property Hampers Capitalism. Mycket intressant och sevärt.

Kinsella leder i november och december en sexveckors kurs på Mises Academy under titeln Rethinking Intellectual Property: History, Theory, and Economics.

Mises Academy: Rethinking Intellectual Property: History, Theory, and Economics
Ludvig von Mises Institute: Understanding IP: An Interview with Stephan Kinsella
Kinsellas bok Against Intellectual Property
Bloggen Against Monopoly
Direktlänk till filmen ovan på Youtube

Uppdatering: Kinsella på svenska.

Intressanta saker

Jag är ute och reser under kvällen. Så jag lämnar ordet till andra...

Här är en föreläsning (video, Bambuser) om patentsystemet med Jacob Hallen.

Och här en podcast från Econtalk – med Michele Boldrin som filosoferar över rimligheten med intellektuell egendom.

Hos Econtalk finns dessutom mycket annat matnyttigt. Till exempel en podcast med Chris Andersson, som talar om sin bok Free och om de nya affärsmodeller han ser för den digitala ekonomin. Eller denna podcast med Clay Shirkey som talar om boken Here Comes Everybody: The Power of Organizing Without Organizations.

I den korporativa staten...

Det finns tecken som tyder på att Europaparlamentet kan komma att bli utan inflytande över EU:s patentpolitik.

Lite som ACTA – som försöker flytta makten till byråkrater, diplomater och särintressen.

Livad patentdebatt

I kommentarsfältet till helgens bloggpost om patent går debattens vågor höga. Snart tror jag att vi närmar oss något slags rekord i antal kommentarer till en bloggpost på denna blogg. Kul!

Patentfrågorna i ett vidare perspektiv

Jag rekommenderar intresserade att läsa Rick Falkvinges blogg-serie i tre delar om patent.

Del 1 | Del 2 | Del 3

Att dagens patentsystem haltar är rätt uppenbart. Några exempel är läkare som inte får ställa diagnoser som har patenterats (!), patenterade mallar för handling i filmer och patent på konceptet handel med utsläppsrätter.

Vad gäller den infekterade frågan om läkemedelspatent (som dock delvis är en egen eller i vart fall speciell fråga sett ur ett praktiskt perspektiv) rekommenderas två bloggposter av Christian Engström: Ett alternativ till medicinpatent och Patent på mediciner dödar.

De ovanstående bloggposterna tar upp patentfrågan ur ett tämligen praktiskt och begripligt perspektiv. Men för att den här frågan skall flyga krävs mer – i form av teoretisk analys och principiella resonemang. En del input av det slaget kommer här:

Ludvig von Mises Institute: The Case Against IP: A Concise Guide (här finns även en omfattande referenslista)

Libary of Economics and Liberty, George Mason University – EconTalk Podcasts: Boldrin on Intellectual Property

Libary of Economics and Liberty, George Mason University – EconTalk Podcasts: Heller on Gridlock and the Tragedy of the Anticommons

Några frågeställningar, som skulle kunna vara intressanta att ta upp i kommentarstråden till denna bloggpost är:

Är patent lika med äganderätt? Eller är patent bara en viss affärsmodell, ett statligt förlänat monopol, som har konstruerats utifrån andra perspektiv än rent rättighetsbaserade?

Kan man tala om äganderätt i detta sammanhang om det bara handlar om en laglig konstruktion, i vilken staten måste vara en aktör – för att skydda en parts monopol till något som inte existerar fysiskt?

Har staten rätt att hindra mig från att använda min egendom på ett visst sätt, bara för att någon annan har patenterat det?

Kan man alls äga något som inte är fysiskt? Kan man äga en medicinsk diagnos, en storyframe för en film, en affärsmodell eller en annan idé? Finns det olika slags idéer som kan eller bör behandlas olika i denna kontext?

Är det rimligt att tro att det är marknadseffektivt att begränsa den fria konkurrensen på vissa områden, med patent? Och är inte sådana begränsningar att de facto kränka alla andras äganderätt till sin egendom?

(För att inte nämna den mer praktiska effekten – alla uppfinningar och allt kulturskapande som inte sker, på grund av den patentinfarkt som vi ser i dag.)

Jag tror att man bara kan komma till en viss punkt med praktiska argument i denna fråga. Skall det börja röra sig, då måste man ha de principiella argumenten klara för sig – och göra dem tydliga och begripliga.

Med praktiska / utilitaristiska argument kan man motivera nästan vad som helst. Det är historien fylld med dåliga exempel på. Därför måste man även diskutera sådant här ur ett principiellt perspektiv och ur ett rättighetsperspektiv. Vad är rätt och intellektuellt hederligt? Man måste ha ett vattentätt case. Och jag börjar tro att det kan finnas ett sådant för en ny approach i patentfrågan.

Visst är det kul när man hittar frågor som kräver lite hjärngympa!

Uppdatering: Länk till boken Against Intellectual Property

Piratpartiet, dess väljare, opinionen - och patent

Markus Uvell, chef för opinionsanalys hos Svenskt Näringsliv, har i dag en artikel på Newsmill om Piratpartiet, dess väljare och den allmänna opinionen.

Bilden han målar upp är den av ett parti som är betydligt mer radikalt i sina profilfrågor än vad dess väljare är. (Vilket i och för sig inte är något unikt.)

Det är en intressant artikel som innehåller både bra och mer svårtolkade nyheter för Piratpartiet.

Bland de bra nyheterna märks att 22 procent av väljarna kan tänka sig att rösta pirat i riksdagsvalet 2010 – trots att partiet i den mellanperiod vi just nu befinner oss i knappt syns i opinionsmätningarna.

De mer svårtolkade nyheterna är att många av partiets väljare och sympatisörer inte backar upp alla partiets åsikter. Så visst finns det ett enormt behov av "folkbildning" både i och utanför Piratpartiet.

Jag skall fokusera på ett av de ämnen Uvell tar upp: Patentfrågorna.

Han skriver "Piratpartiet vill som bekant att patentsystemet avskaffas, något endast fem (!) procent av deras sympatisörer instämmer i. Tvärtom uppfattar många av partiets sympatisörer att både läkemedelspatent (55 procent) och mjukvarupatent (33 procent) är nödvändiga."

Detta är en knivig fråga. En fråga där inte ens jag själv tänkt färdigt, trots att jag arbetar för partiet. Men det innebär inte nödvändigtvis att Piratpartiets ståndpunkt är felaktig. Snarare är det ett tecken på att detta är en fråga som kräver att man ifrågasätter, tänker nytt, tänker utanför boxen och att man har ett öppet sinne. Att man återvänder till sina principers själva kärna. Sådant är alltid en långsam och ofta smärtsam process.

Själv har jag kommit att ifrågasätta allt mer på patentområdet sedan jag först kom i kontakt med Piratpartiet.

Att patentsystemet missbrukas är uppenbart. Det finns många som mutar in koncept och hela teknikområden för att kunna tjäna en hacka på andra människors initiativkraft och entreprenörskap. Ibland blir det rent löjligt, som patentet på handel med utsläppsrätter. Så visst finns det gott om praktiska invändningar och ett reformbehov.

Men här finns även viktiga principiella frågeställningar. Till exempel blir jag mer och mer övertygad om att äganderätt och patent inte har den koppling som man först kan lockas att tro.

Man kan till att börja med, på goda grunder, ifrågasätta om det går att äga en idé eller ett koncept. Det är en riktigt knepig och stimulerande diskussion.

Sedan är det mycket som talar för att patent inte är så mycket mer än en statligt konstruerad affärsmodell. Ett statligt sanktionerat monopol, helt enkelt. Och om vi tror att konkurrens är bra när det gäller hamburgerbarer, mattvätt och revisionsbyråer – varför skulle fri konkurrens då inte vara bra även när det gäller insulinpumpar och grödor? Finns det skäl att tro att det inte skulle utvecklas några nya insulinpumpar eller forskas fram mer motståndskraftiga grödor på en helt fri marknad, utan patent, där alla som vill kan delta?

För en intressant liberal / libertariansk kritik mot intellectual property (IP) rekommenderas texten The Case Against IP: A Concise Guide av Stephan Kinsella på ärevördiga Ludwig von Mises Institutes websida. Länk»

Det är detta jag tycker är så intressant med Piratpartiet. Det är en resa. För första gången på väldigt länge utmanas jag att tänka nytt och att ifrågasätta slentrianmässiga åsikter. Och steg för steg upptäcker jag nya sidor av frågorna som har med patent/IP att göra. Till min glädje (och en smula förvåning) upptäcker jag dessutom att de verkar vara konsistenta med min egen frihetliga / liberala / libertarianska grundsyn.

Att för ovanlighetens skull känna att man bryter ny mark, i sitt eget åsiktspaket och i debatten – det är sådant som jag tycker gör livet fantastiskt.

Och det är samtidigt intressant att – ur detta vidare perspektiv – se hur nästan alla i nästan alla svenska politiska partier är fastlåsta vid tankar som snarare är hang ups än principer.

Detta är en spännande process. Jag känner mig entusiastisk. :-)


Uvell på Newsmill: Piratpartiet inte i fas med sina sympatisörer

Helglyssning

Jag tänkte börja peta lite i principdebatten om intellektuell egendom inom kort.

Som uppmjukning kan jag rekommendera denna podcast med Michele Boldrin från Econ Talk.

(Det finns för övrigt hinkvis med andra intressanta podcasts hos Econ Talk. Rekommenderas.)

Själv är jag lite groggy efter Strasbourg-veckan, så jag tror jag rundar av dagen med en bira på belgisk bar nu. Återkommer kanske med någon fyllepostning framåt nattkröken... ;-)

Lite urspårat

Ett antal dataspelsföretag stäms nu av ett bolag som har tagit patent på konceptet digitala världar online. Länk»

(Jag hörde f.ö. att någon även tagit patent på konceptet handel med utsläppsrätter. Söker källor till det.)

(Tipstack: Johanna)

Ask i JURI

Nu på eftermiddagen har justitieminister Ask alltså varit i EP:s juridiska utskott, JURI.

Här blev det rätt lite om Stockholmsprogrammet och kort tid för frågor. Men några andra saker kan vara värda att notera.

Dels lägger ministerrådet, som framgår av bloggposten nedan, frågan om förlängning av upphovsrätten för inspelad musik på hyllan tills vidare.

Dels kommer ordförandeskapet att hålla ett öppenhetsseminarium i Stockholm i höst.

Man vill även ta juridiken in i det 21:a århundradet och satsa på e-juridik. Det är dock svårt att lägga någon värdering i detta innan man sett innehållet.

Ur ett piratperspektiv är det även intressant att det svenska ordförandeskapet kommer att prioritera patentfrågorna med ett gemenkapspatent och en europeisk patentdomstol. Här tror jag dock att det handlar mer om att cementera befintliga modeller än att tänka nytt. Men jag är ännu inte tillräckligt påläst på den punkten. Jag känner dock på mig att jag får skäl att återkomma...