Politikerna sätter sprätt på dina pensionspengar

Det svenska pensionssystemet är skakigt nog som det är. Nya pengar måste tillföras hela tiden och de pengar som finns i pensionsfonderna måste investeras klokt för att ge en rimligt god och säker avkastning.

Därför bör vi vara uppmärksamma på att politiker hela tiden tycks vilja använda pensionspengarna till annat. Handlar det inte om att bygga höghastighetsjärnvägar så är det fråga om klimatsatsningar och grön energi. Gemensamt för de flesta politiska idéer om hur pensionsfonderna kan användas är att de är ekonomiskt osäkra eller direkt dumdristiga.

Till detta kan man lägga fondernas egen politiskt korrekta ängslighet. När AP-fonderna uttalar sig negativt om att företag som de investerat i ägnar sig åt skatteplanering – då skall man hålla i minnet att denna skatteplanering gynnar företagens vinster och därmed även din och min framtida pension. (Vilket är en koppling som media aldrig gör.)

De svenska pensionsfonderna borde vara fredade från politisk klåfingrighet – och ha som enda mål att prestera ett så gott ekonomiskt utfall som möjligt.

Men så är det alltså inte. Räkna därför kallt med att dagens politiska tilltag kommer att drabba dig, i form av lägre pension.

Morgondagens fattigpensionärer kommer att bli ännu fattigare. Den som vill ha en dräglig ålderdom får fixa den saken själv. Vilket är anmärkningsvärt när vi tvingas leva i ett system som gör anspråk på att vara alla goda gåvors givare.

För övrigt kan man undra om våra politiker verkligen betraktar pensionsfonderna som pensionsfonder. Jag får en känsla av att i vart fall de rödgröna ser dem som ett sätt att smygsocialisera näringslivet.

Stöd denna blogg »

Tillståndet i nationen – reality check

Ett klipp från Ledarsidorna.se, med Professor Magnus Henrekson vid Institutet för Näringslivsforskning. Det är en mörk bild av framtiden han ser.

Youtube »

Sverige i ett tillstånd av förnekelse

Vi lever i intressanta tider.

Många oroas över hur det skall bli med pensionerna och äldreomsorgen när de blir gamla. Det är oroväckande att polisen inte längre förmår upprätthålla tryggheten i vår vardag. Vårt militära försvar är över huvud taget inte trovärdigt. Medborgarnas tilltro till det offentligas kärnverksamhet vacklar.

Samtidigt är det många som inte längre litar på media. På goda grunder, skall sägas. Gammelmedias bild av verkligheten är inte alltid den samma som den verkliga verkligheten. Och nu visar det sig att även polisen är inblandad i att tysta ner händelser som borde varit av allmänt intresse.

Tilltron till den svenska staten är på väg att vittra sönder. Den svenska modellen kan ha nått vägs ände.

Ändå finns det inga etablerade politiska krafter i svensk politik som är redo att tänka nytt. Inga. Alla håller fast vid det dysfunktionella. Alla.

Som en vis man en gång sa: Om saker och ting får fortsätta att fungera som de har fungerat, då kommer det också att gå som det har gått.

Det känns som om man hellre låter landet gå åt helvete än tänker nytt.

När du blir gammal får du klara dig själv

Statistiska Centralbyrån, SCB, har i dag presenterat en prognos för befolkningsutvecklingen. Man räknar med att dagens 9,7 miljoner människor i landet kommer att öka till 12,9 miljoner år 2060.

En intressant detalj gäller åldersfördelningen. SCB skriver...

"En tydlig förändring i befolkningsstrukturen är en ökning av antalet äldre. Livslängden har ökat, och antas fortsätta öka, vilket medför fler äldre. År 2045 beräknas det finnas över en miljon personer i Sverige som är 80 år och äldre. Den kraftiga ökningen av antalet äldre innebär att andelen i åldrarna 20–64 år minskar, trots att antalet personer i åldersgruppen ökar. År 2014 var 58 procent av befolkningen i dessa åldrar och till år 2060 har andelen minskat till 52 procent. Antalet barn i skolåldrarna, 7–15 år, förväntas också att öka, mest de närmaste 20 åren. I mitten av 2030-talet beräknas det finnas mer än 30 procent fler barn i skolåldrarna än idag."

Man kan alltså räkna med att andelen pensionärer (om nu pensionsåldern behålls vid 65 år) kommer att öka till att bli ungefär lika stor som den grupp som är i produktiv ålder. Sedan skall man notera att icke-produktiva grupper som barn och nyanlända flyktingar också kommer att öka.

Vi kommer att behöva kamma till oss för att klara detta.

Oavsett vad man tycker om flyktinginvandringen – så gäller det att sluta flumma och se till att de som kommer till Sverige får lära sig ett användbart språk, att de vid behov får en yrkesutbildning och att man tar tillvara på de kunskaper och färdigheter de eventuellt har. Illa kvickt. Här kan tanken på jobb / egen försörjning för permanent uppehållstillstånd vara en morot. Detta är människor som kan bli produktiva och bidra till vårt välstånd och vår tillväxt – men som i dag slussas in i passivitet och bidragsberoende.

Ett problem i sammanhanget är att svensk arbetsmarknadspolitik och den svenska arbetsmarknadsmodellen gör det svårt att få folk i jobb. Det gäller flera grupper, inklusive unga infödda svenskar. Och det finns inga tecken på att politikerna – som bestämmer reglerna – vill eller vågar ta tag i detta. Varken de rödgröna, Alliansen eller SD.

Om man vill ha råd att bli gammal (att leva och omvårdnad) – då gör man nog klokt i att se om sitt hus på egen hand. Att systemet är uppbyggt som ett kedjebrev är illa nog. Och när det som tillförs i pyramidens bas börjar tunnas ut (BNP per capita har minskat under flera år) – då blir situationen ohållbar.

SCB:s pressmeddelande »

Medelklassen känner sig blåst. Oppositionen har avgått. Världen är i gungning.

Jag tror att en del annars borgerliga väljare nu röstar på SD bara för att straffa Alliansen. Det är rätt uppenbart, faktiskt. Folk har insett att även borgarna har givit upp – och att de sviker medelklassen.

Den än så länge välmående medelklassen. Som har sett molnen vid horisonten.

För många är det högst oklart om de kan fortsätta att leva behagligt efter pensioneringen. Människor är så högt belånade att Sverige sticker ut i tabellerna (trots en mycket låg statsskuld). De är livegna. Deras hem ägs av banken. Liksom bilen. Deras pengar är inlåsta i system som gör det nästan omöjligt att lägga undan en slant vid sidan av. Så gott som alla svenskars eventuella tillgångar är utelämnade till politikens nycker.

För övrigt räcker det med en dålig dag på Riksbanken, i riksdagen, på marknaden eller i Frankfurt för att hela bostadsbubblan skall spricka. Då kommer människor att få se värdet på sina bostäder rasa. Men deras lån kommer att vara lika stora och dyra som tidigare. Skulle detta ske, då kommer nog även svenska folket att bli väldigt kinkigt.

Den som har ett riktigt jobb håller fast vid det. När som helst kan vem som helst bli ersatt av en dator, av ett Call Center i Slovenien eller av någon ny algoritm. Utveckling och globalisering är inte fel i sig, tvärt om. Problemet är att folk känner sig osäkra på vad de skall göra istället. Med stora lån, så måste de ha rätt välbetalda jobb. Det blir lätt nervöst.

Och har man jobb sitter man fast i ekorrhjulet. Jobba på, betala skatt. Mata byråkratins gökungar. Se hur upphandlingar missköts, gigantprojekt havererar och skattepengar läggs på rent trams. (Samtidigt börjar folk få upp ögonen för att länder med lägre skatter och avgifter till exempel tycks ha mycket bättre tillgång till primärvård. Och råd med saker som ett försvar.)

Medelklassens skattepengar sugs in i ett svart hål. Den offentliga sektorns kostnader ökar, samtidigt som verksamheten blir sämre eller minskar i omfattning. Politisk och byråkratisk inkompetens breder ut sig – samtidigt som den härskande politiska klassen förmanar oss medborgare när det gäller vad vi skall tycka, känna och säga.

I bakgrunden finns molande frågor. Är det verkligen bra att staten skall kunna ta reda på allt om våra kommunikationer? Vad är det egentligen som händer med demokratin? Hur blev särintressenas röst viktigare i politiken än folkets röst? När flyttade svågerkapitalismen ihop med politiken? Folket är nog medvetet om problemen – men saker är inte tillräckligt akuta (ännu) för att någon skall orka reagera.

Det är mycket att oroa sig för. Då avgår plötsligt oppositionen. Regeringen gör upp med Allianspartierna om allt som är riktigt viktigt. (Utom kärnkraften, där de rödgröna tycks vara på väg att lura brallorna av borgarna.)

Så nu är det skit samma om man är sosse eller moderat. Alla säger att nu skall vi göra som sossarna vill, i fyra år. Och sedan, om sossarna även vinner nästa val, i fyra år till. (Ingen tror dock på allvar att DÖ kommer att fortsätta gälla vid en borgerlig valseger.)

Om tanken var att isolera SD, då lyckades man göra det på ett spektakulärt sätt. Men med ett annat resultat än det man tänkt sig. I dag är SD plötsligt det enda oppositionspartiet.

Alla andra har "gjort upp". Det finns således bara ett parti att rösta på om man inte håller med. (Själv skulle jag aldrig kunna rösta på SD, men jag förstår ändå mycket väl varför folk gör det.)

Den infekterade flyktingfrågan är bara en liten del av en mycket större bild. (Invandringsfrågorna är för övrigt totalt kortslutna av en skadlig arbetsmarknadspolitik och en förstelnad, vittrande bostadspolitik. Vilket är frågor som är så kontroversiella och komplicerade att de flesta politiker helt enkelt väljer att ignorera dem.)

Till detta skall läggas att Europa är på väg att kastas in i en ny valutakris, att Ryssen är på väg åt det här hållet och att USA (som vi trodde var våra kompisar) håller på att tappa koncepten. För att inte nämna vad som är på gång i arabvärlden... Detta är stora frågor som ingen riktigt vet hur man skall hantera. I vilka vi bara kan hoppas att det nog ändå går bra till slut. Där Sverige passivt driver med strömmen och EU mot okända mål.

Sverige skulle behöva en anständig opposition.

En rationell och intellektuell opposition som stiger fram och säger som det är. Som är redo att tag i saker som håller på att gå åt helvete. Som vill ge folk valuta för skattepengarna, som vill hålla kostnaderna nere och som är stridslysten och kompetent nog för att hålla byråkratin stången. Som är beredd att decentralisera och ge utrymme för spontan ordning.

Men utan att vara spooky. Vi behöver en opposition som kan tänka sig att lämna vanligt folk ifred med sitt. Och som är beredd att försvara vårt öppna, demokratiska samhälles grundprinciper.

Lottie Knutson for president, typ.

För det börjar bli knöligt nu. Medelklassen känner sig klämd och vet inte vart den skall ta vägen. Vilket inte är det minsta märkligt eller oväntat. Decemberkartellen har ingen egentlig plan. Och SD (som inte heller har någon plan) går inte rösta på. Inte bara på grund av deras skitiga historia, nationalism och främlingsfientlighet – utan för att deras politiska program är kass även i övriga delar.

Här krävs något nytt, bättre och roligare!

Ännu en urflippad borgerlig regering

Den ungerska regeringen inför inte bara medielagar som leder till censur.

Den uppvisar även rent konfiskatoriska drag. Ungrarna tvingas nu överlämna pengar de har sparat i privata pensionsförsäkringar till staten. De som vägrar blir av med sin statliga pension. (Som de själva också har fått betala.)

Notera nu att detta är en borgerlig regering, med stabil majoritet i det ungerska parlamentet.

Det är sorgligt att borgerliga regeringar över hela Europa nu för tiden ständigt tycks svika borgerliga värderingar som till exempel integritet, yttrandefrihet, rättssäkerhet och äganderätt. De saknar ideologisk ryggrad.

(Ungern är för övrigt ordförandeland i EU sedan årsskiftet.)

Privata pensionssystem

De privata pensionssystem som ersatt de tidigare kedjebrevssystemen (av europeisk modell) i några sydamerikanska länder verkar fungera utmärkt. I både Chile och El Salvador är entusiasmen stor.

Länk»