EU: Motstridiga besked om öppen WiFi och mobila nätverk

Nybloggat på HAX.5July.org:

EU: Junckers’ mixed signals on mobile networks »

EU-kommissionens ordförande har hållit sitt State of the Union-tal i Europaparlamentet. I detta sände han bland annat ut en del blandade och motstridiga signaler om WiFi och mobila nätverk.

Några röster om EU

"The single market was the theme of the eighties; the single currency was the theme of the nineties; we must now face the difficult task of moving towards a single economy, a single political unity." och "For the first time since the fall of the Roman Empire, we have the opportunity to unite Europe."

EU-kommissionens tidigare ordförande Romano Prodi i Europaparlamentet i april respektive oktober 1999.

"Europes nations should be guided towards the superstate without their people understanding what is happening. This can be accomplished by successive steps, each disguised as having an economic purpose, but which will eventually and irreversibly lead to an federation."

Så sade en av EU:s grundare, Jean Monnet, redan i april 1952.

"We decide something, leave it lying around and wait and see what happens. If no one kicks up a fuss, because most people don't know what has been decided, we continue step by step until there is no turning back."

Detta skrev EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker under sin tid som Luxemburgs premiärminister, i The Economist den 25 september 2004.

Och i ett hemligt brittiskt regerings-PM från 1971, som blev offentligt först 30 år senare, skrev en senior statstjänsteman...

"Of course this is the end of British democracy as we have known it, but if it is properly handled the people won't know what's happened until the end of the century. With any luck, old boy, by then I'll be dead."

Slutligen ett citat från Craig & Elliot i The Great European Rip-Off...

"Some Brussels insiders are even beginning to talk openly about what they call a 'post-democratic-age'. They believe the world is now so complex that it is no longer appropriate to allow ordinary citizens to have a say in how they are governed. So, according to our rulers, it is better to leave important decisions to the bureaucratic, technocratic elite – the new rulers of the Empire of Good Intentions."

Ironi på EU-nivå

Jo, den ungerske premiärministern Viktor Orban har förmodligen gjort sig förtjänt av en örfil. (Hans högerregering verkar bland annat ha socialiserat det privata ungerska pensionssparandet. Och han har gjort dåliga saker med sitt parti, som från början var frihetligt.)

Men när EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker kallar honom för "diktator" – då fastnar skrattet i halsen. Orban är i vart fall folkvald. Det är inte Juncker.

Med den nya kommissionen går EU baklänges in i framtiden

Med ett gigantiskt investeringspaket i famnen bekräftades i dag den nya EU-kommissionen av Europaparlamentet.

Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker lät meddela att den nya kommissionen är "europas sista chans", att den kommer att bli mer politisk och att den tänker blåsa nytt liv i det europeiska projektet.

Men frågan är vad Junckers kommission kan göra mer än att pytsa ut skattebetalarnas pengar på olika projekt.

Det som en gång gjorde Europa starkt var dess mångfald. Saker och ting fungerade olika i olika länder och något slags best practice kunde spontant växa fram. Olika politiska modeller, olikheter i förvaltning, olika regler och olika ekonomiska strategier skapade institutionell konkurrens länderna emellan. För att bli framgångsrikt var ett land tvunget att anstränga sig för att vara minst lika bra, minst lika företagsvänligt och minst lika framåt som andra.

Sedan dess har EU:s centralstyrning, politisering, byråkrati, likriktning och kommandoekonomi försvagat Europa. I dag är vi en kontinent på dekis, en kontinent som halkar efter.

Nu blir det mer av samma. Federalisten Juncker står för mer politisering, mer överstatlighet och mer kommandoekonomi.

All erfarenhet visar att centralstyrning stryper ekonomin. Politiska beslut istället för fri marknad och spontan ordning landar i princip alltid fel. Med överstatlighet skapas single points of failure, där ett centralt fattat dåligt beslut drabbar alla. Och de beslut som fattas i EU är ofta orimliga.

Detta är inte vad Europa behöver.

Europaportalen: Nyvald Junckerkommission: Vi är Europas sista chans »

På vems sida står Cecilia Malmström?

Jag har inget till övers för reflexmässig USA-bashing. Det finns tillfällen då vi skall vara tacksamma över att USA i princip är på vår sida.

Men det finns frågor där kritik är på sin plats. Det gäller till exempel massövervakningen, strategin i arabvärlden och landets omoderna politik på upphovsrättens område.

USA skall vara våra vänner, inte våra herrar.

Ibland får man acceptera att till exempel Europas/EU:s intressen inte är de samma som USA:s intressen. Och inte sällan tvingas man påminna EU:s politiker vilken sida de förväntas stå på, när sådana politiska situationer uppstår.

Jag noterar att EU:s nya handelskommissionär (och före detta kommissionär för inre säkerhet) Cecilia Malmström hotar att avgå innan hon ens har tillträtt. Detta efter att EU-kommissionens ordförande Jean Claude Juncker meddelat att han vill lyfta ut det kontroversiella ISDS-instrumentet ur det handelsavtal som just nu förhandlas fram mellan EU och USA. [Länk»]

Det är en rätt hård markering från Malmströms sida – helt i linje med amerikanska intressen och krav.

Cecilia Malmström brukar hamna på USA:s sida när amerikanska och europeiska intressen kolliderar.

Det var Malmström som baxade igenom TFTP/Swift-avtalet – vilket ger den amerikanska säkerhetsbyråkratin tillgång till data om europeiska banktransaktioner.

Som kommissionär gjorde hon (trots uppmaningar) inget för att få Europol att utreda anklagelserna om att amerikanska NSA skall ha hackat sig in i Swift-databasen i Nederländerna (där en stor del av världens banktransaktioner hanteras).

När Europaparlamentet (efter alla NSA-avslöjanden) krävde att TFTP/Swift-avtalet skall upphävas – då ignorerade Malmström parlamentets krav.

Det var Malmström som baxade igenom PNR-avtalet med USA – som ger amerikanska myndigheter tillgång till omfattande och känslig persondata i samband med våra flygresor. Och det är hon som drivit på för sådan registrering även vid flygresor inom EU.

Malmström drog benen efter sig vad gäller utvärdering och revidering av EU:s datalagringsdirektiv (vilken som av en händelse passar in i det amerikanska massövervakningspusslet) – ända fram till den punkt då EU-domstolen röt till och upphävde direktivet (för att det strider mot de mänskliga rättigheterna).

Och under utfrågningarna av den nya EU-kommissionen framkom (enligt amerikanska dokument som begärts fram under en freedom of information request) att Malmström eller hennes stab försett USA med EU-intern information. Vilket i det aktuella fallet gjort det lättare för amerikanska intressen att bedriva lobbyarbete för att försvaga ett nytt europeiskt persondataskydd. De flesta frågor om detta har blivit hängande i luften, utan några bra svar.

Så man kan goda grunder fråga sig vilken sida EU-kommissionär Cecilia Malmström egentligen står på – Europas eller Amerikas?

Det kanske är lika bra att hon gör verklighet av sitt hot – och avgår.

EU: Farage vs. Juncker

[Direktlänk»]

En federalist tar över EU-kommissionen

Jean-Claude Juncker i Europaparlamentet. [Foto: EU-kommissionen]

Nu har Europaparlamentet givit klartecken till Jean-Claude Juncker som ny ordförande för EU-kommissionen.

Juncker är en federalist som vill se ett EU:s förenta stater. Han kommer att ge EU mer makt, på medlemsstaternas bekostnad.

Efter ett EU-val där rekordmånga medborgare proteströstade mot ett allt för klåfingrigt, centralstyrt och överstatligt EU – då väljer man en ny kommissionsordförande som vill ha mer av samma vara.

Prosit!

EU 2014-2019: Mer överstatlighet

Luxemburgs förre premiärminister Jean-Claude Juncker ser nu slutligen ut att bli EU-kommissionens näste ordförande. I Europaparlamentet har han stöd så väl av borgerliga EPP som socialdemokratiska S&D. Och bland medlemsstaterna får britterna inget nämnvärt stöd för sitt motstånd.

Juncker är en fullblodsfederalist, på det dåliga sättet. Han är en av de mest insyltade i euro-krisen. Han personifierar överstatlighet, kommandoekonomi och centralstyrning. Han är en maktspelare som inte drar sig för fulspel.

Så det blir business as usual i EU de kommande fem åren: Makt kommer att flyttas från medborgarna till politiken, från EU:s medlemsstater till Bryssel och från de demokratiska institutionerna till icke-valda eurokrater.

Cirkulera, här finns inget att se...