Visar inlägg med etikett korruption. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett korruption. Visa alla inlägg

2026-06-22

Ny lag mot folkhemskorruption


Det ser ut som att en majoritet av svenska folket tänker ge makten till 
ett parti som under senare år haft återkommande problem med infiltration och otillbörlig påverkan från gängkriminella.

Problem som förgrenar sig ända in i Socialdemokraternas ledning. Vilket är samma människor som kan få tillsätta nästa justitieminister. Det känns inte särskilt betryggande.

Botkyrka är säkert inte det enda fallet. Men det blir komplicerat när en del av partiets väljare och funktionärer har alternativa värderingar jämfört med den arbetarrörelse som på många håll sitter på makten och stålarna. Här finns ett lojalitets- och värdegrundsglapp.

Utvecklingen är oroande, även i ett vidare perspektiv och oavsett parti. Vi kan inte ha förtroendevalda och tjänstemän som sätter annat - som till exempel släktband, egen vinning eller hämndlystnad - före allmänintresse och en sund användning av skattepengarna.

Därför är det bra att en ny lag om utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar träder i kraft den 1 augusti. Och att den även gäller politiskt förtroendevalda.

Regeringen säger att syftet är att stärka skyddet mot korruption, maktmissbruk, otillbörlig påverkan och att stärka allmänhetens förtroende för offentlig verksamhet.

Detta är egentligen inte ett »återinfört tjänstemannaansvar« i den mening som ibland diskuteras. Tjänstefel har hela tiden varit straffbart och där höjs minimistraffet nu. Det som brukar kallas »det gamla tjänstemannaansvaret« avskaffades inte. Däremot begränsades det år 1976.

Det viktiga med den nya lagen är att vi får en ny brottsrubricering: missbruk av offentlig ställning.

Det träffar den som inom offentlig verksamhet medvetet bryter mot lag eller annan författning för att ge sig själv eller någon annan en otillbörlig förmån, eller otillbörligt missgynna någon annan.

Straffet är böter eller fängelse i högst två år. För grovt brott är straffet fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år.

Det nuvarande brottet tjänstefel gäller huvudsakligen vid myndighetsutövning.

Det nya brottet gäller bredare: vid utövande av offentlig tjänst, offentligt uppdrag eller annan offentlig verksamhet.

Det innebär att även handlingar som inte formellt är myndighetsutövning kan bli straffbara.

Eftersom lagen uttryckligen omfattar »offentligt uppdrag« kan även politiker och andra förtroendevalda träffas av reglerna när de utövar sådana uppdrag.

Detta kan vara ett användbart verktyg för att bekämpa korruption och kompisupphandlingar.

Likaså kan lagen skapa ett tydligare personligt ansvar om skattemedel fördelas i strid med gällande regler, till exempel till olika organisationer som står beslutsfattarna nära.

Och den kan göra det svårare för tjänstemän som har en egen agenda att medvetet sätta sig över lagar och demokratiskt fattade beslut.

Sossarna - som är experter på att slussa skattepengar in i Rörelsen - och som har problem med gängkriminalitet och vissa av sina väljares värdegrund - röstade nej till lagen. Tillsammans med V, MP och C.

CC0

Patreon »

2024-10-06

Jönssons lördagsvideo: Socialdemokratisk korruption


Henrik Jönsson om hur sossarna skor sig på skattebetalarnas bekostnad och förstör verksamhet av ideologiska skäl.

2020-10-15

Korruption på svenska


Maciej Zaremba har en mycket intressant text i DN: Varför fick de äldre dö utan läkarvård?

Tyvärr ligger den bakom betalvägg. Men via Patrik Engellau på Det Goda Samhället kan vi ändå ta del av ett kort stycke som sätter svensk förvaltningskris i blixtbelysning.

»Christoffer Bernsköld är ansvarig för all sjukvård i Stockholm utanför akutsjukhusen. För närakuter, hemvård och äldreboenden. Han utfärdar bindande riktlinjer, ”styr och samordnar” och ska även utveckla de anställdas ”kunskap och engagemang”… Han har ingen vårdutbildning, ingen annan heller förutom studentexamen och enstaka kurser. När han blev chef för Allmänmedicin och en budget på 2,5 miljarder hade han inte heller någon erfarenhet som statlig eller kommunal tjänsteman.

Så här gick det till.

Året 2017 utlystes tjänsten ”Enhetschef Allmänmedicin och geriatrik”. Högskoleexamen var ett krav, erfarenheter av sjukvården en välkommen merit. 18 personer sökte. Deras ansökningar är utgallrade. Men jag har hjälpligt kunnat spåra alla utom två.

Av dessa sexton tycks elva varit medicinare eller haft annan vårdutbildning på högskolenivå. Av de övriga fem hade fyra högskoleexamen. Den siste hade ingetdera. I en normal förvaltning skulle hans ansökan returneras oläst. Men han fick alltså jobbet: Christoffer Bernsköld, 34, yrkespolitiker, just då arbetslös. Hans meriter: länsordförande i SSU och senare ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Östergötland, nyvald ledamot av SAP:s styrelse.«

Sedan undrar folk varför saker och ting inte fungerar.

2018-12-07

Sverige är genomkorrumperat


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Vad vi ser är ett slags informellt kotteri i vilket alla inblandade kan reglerna för hur man håller sig kvar, utnyttjar systemet och hur man smörjer vänner och organisationer med skattemedel. Mörk materia."

2017-11-16

Störta den härskande politiska klassen!

Man ser det hela tiden. Makt gör dåliga saker med människor. Även med annars rätt normala, hyggliga, rimliga och anständiga människor.

Politiken är i sammanhanget något extra farligt. Den drar till sig människor som vill beställa över andra. Och den premierar dem med framgång som är beredda att trampa på andra och att armbåga sig fram. Det vill säga de mest olämpliga.

Politik är dessutom en verksamhet som ger människor makt att tvinga andra till det ena eller det andra. Även när det gäller sådant som folk rimligen bör kunna bestämma över bättre på egen hand, efter eget huvud, på eget ansvar.

Ofta utövar människor makt över andra utan synbar funktion eller allmän nytta. Helt enkelt för att de kan, för att vi låter dem göra det och för att de kommer undan med det.
Makt tenderar att koncentreras, flyttas uppåt och centraliseras. Från vanligt folk till politiker och byråkrater. Från det lokala till det nationella och från det nationella till EU. Från det offentliga till slutna rum.

Tendensen blir ofrånkomligen att vi går mot ett allt mer auktoritärt samhälle med totalitära tendenser. I god demokratisk ordning. Med de bästa föresatser. (Eller, möjligen, inga föresatser alls.) Men icke desto mindre rör vi oss steg för steg mot ett politiserat samhälle som lämnar allt mindre utrymme för individen, hennes egna initiativ, hennes eget ansvar och hennes egna val. Så skapas ett land av undersåtar, vars enda roll är att vara maktens skatteboskap.

Om vi accepterar tanken att en stat har till uppgift att upprätthålla ”allmän ordning”, skydd mot yttre fiender och att hantera vissa gemensamma nyttigheter – då måste det naturligtvis finnas vissa centrala beslutande och administrativa funktioner. Vilket innebär att vissa ges makt att sköta denna apparatur, vilket som sagt medför risker.

Därför måste maktapparaten vara så liten som möjligt och makten utövas så öppet som möjligt. Den enskilda individen, som fri medborgare, måste vara alltings utgångspunkt. Kompetens måste ersätta den härskande politiska och byråkratiska klassens inavlade utnämningspolitik. Beslut måste vara evidens- och faktabaserade. Respektera verkliga förhållanden, vara tydliga och logiska.

Vilket vore ett närmast revolutionerande förhållningssätt, jämfört med hur det är i dagens Sverige. Och mycket rimligare.

Men det kommer aldrig att ske med dagens politiker. De är alltför beroende av maktens berusning, förmåner och kotteri.

(via brev från Kolmårdenanstalten, 9 november 2017)

2017-07-24

Transportgate är konsekvensen av en medvetet förd politik


Spontant kan man tycka att Riksrevisionen bör granska Transportstyrelsen och dess företrädare mycket noga. För visst kan man misstänka korruption i en så våldsamt misskött upphandling.

Men jag tror att detta är en mer svensk historia. Det handlar om högre myndighetschefers inkompetens - som blommat ut utan att en enda sedelbunt bytt ägare. Om politiker vars uppblåsta självbild är på väg att spricka i sömmarna. Samt om makt- och vänskapskorruption.

Det är ju så det blir när man sätter politiskt rätttrogna karriärbyråkrater till chefer istället för kompetent folk. Känn DDR-vibbarna.

Som Dan Eliasson. När han var chef för Försäkringskassan lät han radera miljontals mail, som behövdes för internutredningar. (Länk) Det borde vara åtalbart. Istället belönades han med posten som Rikspolischef, vilket inte heller går så bra. Och så där rullar det på.

Åter till Transportstyrelsens sparkade chef, Maria Ågren. Ur Säpos utredning...
I ett förhör med Säpo från januari i år berättade hon att hon "... levde i den tron att man kunde göra så inom ramen för lagen. Hon uppger att hon naturligtvis inte hade dokumenterat det hela om hon vetat att det var olagligt. Det hade betraktats som korkat." 
I samma förhör finns att läsa:"Maria fick även information att man hade gjort avstegsbeslut tidigare och att det var en del i en rutin som man kunde ta till när det behövdes."
(Länk)

Tro inte att detta är unikt för Transportstyrelsen. Sådant förekommer hela tiden. Den härskande politisk-byråkratiska klassen anser sig helt enkelt stå över lagen. Man ser inget märkligt i det. Man förstår inte ens vad som är fel.

Och varför gav regeringen Ågren en riktad löneförhöjning - efter att skandalen var ett faktum, men innan hon tvingades avgå? Som plåster på såren?

Nu är det dags för dramats nästa akt. Idag, måndag, skall statsminister Löfven hålla presskonferens. Det kan bli intressant.

Minst lika intressant är att se hur den så kallade oppositionen tänker hantera saken. Den kan ju inte fälla regeringen - trots att det är möjligt - eftersom den inte känner sig upplagd för att regera. Och att fälla enstaka statsråd är på sin höjd symbolpolitik. Det gör inget för att förändra Systemet.

För det är ju där problemet ligger. Det vi ser är inte bara en godtycklig skandal - det är socialism. Det vill säga långtgående politiska maktambitioner i kombination med tilltagande byråkratiskt välde. Vilket alltid går åt helvete.

Det är denna socialism de svenska borgerliga partierna inte kommit sig för att rulla tillbaka - trots gott om tid i regeringsställning. Varför återinförde de inte något slags reellt tjänsteansvar? Varför gjorde de inget åt den maffia-artade utnämningspolitiken? Varför har de inte ställt sig på folkets och allmänintressets sida - mot överheten?

Ständigt har borgerligheten låtit socialismen segra - genom att i efterhand stillatigande internalisera allt djävulskap som sossarna har ställt till med. Detta så till den milda grad att dess företrädare glömt vad som är viktigt och själva blivit sossar.

Jag vill minnas att jag varnat för just sådant här - i årtionden.

2017-07-22

Det finns inget bättre att hoppas på


En svensk myndighet har satt sig över lagen och skitit i det blå skåpet.

Regeringen har känt till detta i minst ett och ett halvt år – och försökt lägga locket på. Man sägs till och med ha uppmuntrat det sanslösa säkerhetshaveriet.

Men tro inte att detta kommer att få några större konsekvenser. Inte den här gången heller. Det kommer att blåsa över och glömmas bort. Inom kort är det som om denna affär aldrig har inträffat.

Cirkulera, här finns – som vanligt – inget att se.

Den politisk-byråkratiska maffian kommer aldrig att släppa sitt grepp om myndigheternas chefsposter. Transportstyrelsens nya ledning är tydligen karriärbyråkrater de också – istället för dokumenterat dugliga och kompetenta människor.

Folket kommer knappast att resa sig för att kräva ändring. Byter vi regering kommer allt att fortsätta som vanligt, fast med andra ansikten framför kamerorna. (Justitieminister Tobé, tanken svindlar.) Och att ge makten till SD vore att lägga landets förvaltning i händerna på de verkliga blåbären.

Jag känner inte till en enda svensk politiker som har ambitionen eller kompetensen att röja upp i det byråkratiska träsket. Alla är med i samma klubb. Alla har fingrarna i syltburken.

Det finns helt enkelt inget bättre att hoppas på.

Vilket innebär att vanstyret kommer att fortsätta – och att samhällelig kärnverksamhet, de höga skatterna till trots, kommer att fortsätta förfalla.

När folket ändå – till sist – vill säga upp det värdelösa samhällskontraktet, då kommer repressionen och tvånget att öka. Det kommer att vara enda sättet för den härskande politiska klassen att försöka rädda systemet och sin egen makt.

Sverige är i princip ett kontantlöst samhälle, staten har full insyn i alla människors privatekonomi, svenska folket är noga registrerat och kontrollerat och det finns en övervakningsapparat på plats för att se till att alla lyder. (Till exempel har Skatteverket varit en av de stora användarna av datalagringen av våra telekommuniktioner.)

Individen är chanslös. Staten har redan kopplat greppet.

Vi varnade er. Men ni brydde er inte.

2017-02-07

5 juli-podden 39: Den svenska maktdelningen

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.


  • Är maktdelningen hotad, alltså principen att lagstiftande, verkställande och dömande makt ska vara skilda? Vi jämför Sverige med USA och Europa, och lyssnar på vad experterna har att säga.
  • Twitters halvcensurerar vissa inlägg.
  • Filippinerna blockerar Pornhub och skyller på barnporr.
  • EU-kommissionen lägger ner korruptionsrapport.
  • FBI-dokument avslöjar tveksamma arbetsmetoder.
5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.



Soundcloud » | Youtube » | iTunes » | RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

2016-08-24

Politik – folkets, frihetens och demokratins fiende


Politiker drivs som regel varken av allmänintresse eller ideologi, utan av egenintresse.

De vill ha makt. För utomstående kan det vara svårt att förstå. Men det är som i Sagan om ringen. När en människa inser att hon har makt över andra – och vad det innebär – då händer något inom henne.

Makt korrumperar människor. Och människor som vill ha makt söker sig till politiken.

Politiska beslut bygger ytterst på tvång och kan – om så krävs – upprätthållas med våld.

Politik är frihetens motpol. Det är att tvinga en idé, modell eller lösning på alla – istället för att låta människor göra sina egna olika val, efter eget huvud.

Syftet med vårt demokratiska system bör rimligen vara att ett fåtal frågor av gemensam natur hanteras gemensamt, av de representanter folket väljer. Inte att vissa skall styra och ställa över andra i stort och smått. Att ge vissa makt över alla andra står i strid med de djupare demokratiska värden som våra politiska ledare inte tycks bry sig om. (Eller kanske inte förstår.)

För att en demokrati skall vara levande och vital krävs att man betraktar och behandlar medborgarna som fria individer. Inte som undersåtar. Vill man ha ett lyckligt och stabilt samhälle – då skall man betro folket med frihet, ansvar och respektera människors personliga val.

Sluta flytta makt från folket till politikerna – och ge istället mer makt till folket, det vill säga till de enskilda människorna.

I dagens politiska landskap är detta en oerhört radikal idé.

2016-04-06

Panama-pappren: Makt korrumperar. Alla. Alltid.


Panama-pappren visar bland annat hur makthavare runt om i världen skor sig på folkets bekostnad – och hur de själva kringgår skatteregler som de kräver att alla andra skall följa.

Det är knappast överraskande. Makt korrumperar. Alla. Alltid.

Detta är ett skäl till att politiken måste få mindre makt. Den lägger ett närmast omänskligt ansvar på människors axlar, ett ansvar som väldigt få förmår att bära. Politiker sätter sig, i varierande omfattning, ständigt över regelverken. Och de ges makt att bolla med andra människors pengar, utan att något egentligt ansvar kan utkrävas. Detta är en giftig blandning.

Politiken bör endast ägna sig åt ett litet antal gemensamma frågor. Den skall utövas under lagarna, transparent och på ett sätt som gör det möjligt för vanligt folk att vara delaktigt.

I övrigt skall makten ligga i människors egna händer. Folk bör få behålla så mycket av sina inkomster som möjligt. Då kan de göra val som passar dem själva bäst. Och då minskar risken för korruption och maktmissbruk.

Läs även: Panama Papers Are About Government Corruption, Not 'Tax Evasion' »

2016-01-22

De korrumperade


Det diskuteras om Margot Wallströms (S) gräddfil till en av fackets hyreslägenheter är att betrakta som korruption. Utgångspunkten är att utreda om denna favör kan skapa en situation där Wallström i sin roll som statsråd kan komma att ge facket positiv särbehandling.

I sammanhanget vill jag bara påminna om att facket årligen pumpar in många miljoner till det socialdemokratiska partiet – och att (S) helt uppenbart går fackets ärenden i politiken.

Om Wallströms lägenhet är ett gränsfall, vad är då inte detta?

Läs även: Vi reagerar inte längre på korruptionen »

2016-01-19

En mycket större Wallström-skandal?


Utrikesminister Margot Wallström (S) kämpar med ett par klassiska sosseaffärer. Dels handlar det om hur hon med fackets hjälp kommit över något så unikt som ett hyreskontrakt i centrala Stockholm. Dels ställs det frågor om hur häftigt hon egentligen tyckte det var att betala skatt när hon var EU-kommissionär.

Men båda dessa frågor är egentligen småpotatis. Under ytan lurar något som kan utvecklas till en riktig skandal, med riktiga politiska konsekvenser.

Det handlar om Wallströms tid som "mångfalds-direktör" på Postkodlotteriet. (Något som utelämnats på hennes CV på regeringens hemsida.)

Det handlar om de minst 20 miljoner kronor som Postkodlotteriet betalt till Bill och Hillary Clintons svenska stiftelse – William J. Clinton Foundation Insamlingsstiftelse.

DN rapporterade redan förra sommaren...
"Årsredovisningar som DN tagit del visar att den svenska grenen under 2013 betalade ut över 106 miljoner kronor till Clintonstiftelsen i USA för projekt som uppges handla om klimatförändring och barnfetma. Mer preciserat vad pengarna har gått till framgår inte." (...) 
"En av de största givarna är svenska Postkodlotteriet som har skänkt cirka 20 miljoner kronor per år sedan 2012 till olika välgörenhetsprojekt."
Länk »

Vad är det då som är problematiskt med detta? DN fortsätter...
"Washington Times bygger sina uppgifter på Wikileaksdokument och en lång rad anonyma källor som har intervjuats. Där framkommer att det fanns en direkt koppling mellan de svenska donationerna och svenska politikers och svenska storföretags, bland annat Ericsson och Volvo, försök att förmå USA att inte utöka sanktionerna mot Iran eftersom det skulle skada svensk exportindustri." 
"Enligt Washington Times ska det amerikanska utrikesdepartementet under flera år ha avstått från att svartlista svenska företag för deras affärer med Iran, trots upprepade varningar från USA:s ambassad i Sverige. Samtidigt som miljonerna fortsatte strömma in till den svenska grenen av Clinton Foundation. Den svenskregistrerade stiftelsen ska ha tagit emot motsvarande över 200 miljoner svenska kronor."
Möjligen finns det alltså en koppling mellan Clintons stiftelser och amerikansk politik. Vilket inte alls skulle förvåna – med tanke på amerikanska politikers ogenerade inställning till pengar från näringslivet.

Och mitt i denna soppa finns svenska Postkodlotteriet.

Det väcker frågor om vilken roll lotteriets mångfalds-direktör, den politiskt högprofilerade Margot Wallström (S) spelat. Hon är den politiska länken. Vad hände under hennes tid? Påverkar detta hennes roll som utrikesminister?

Det behöver inte vara så illa som det ser ut. Men nog skulle det vara bra om alla kort kom upp på bordet?

2014-02-19

Korruption – EU:s kärnröta


Som EU-kommissionen konstaterar i en rapport härom veckan, så har Europa problem med korruption. Denna korruption påstås kosta oss ungefär 1000 miljarder kronor per år.

Detta är naturligtvis allvarligt, speciellt när det gäller offentlig verksamhet.

Skattebetalarna får sämre utväxling för sina pengar om konkurrens och fri marknad sätts ur spel av mutor.

Det handlar även om rättigheter. Lika rättigheter. Alla skall vara lika inför lagen och inför det offentliga.

Särbehandling till exempel vid hanteringen av ett bygglov, i en domstol eller vid EU:s reglering av ditt eller datt är inte bara dålig resursanvändning och orättvisa. Det är i grunden ett demokratiskt problem.

Så, vad gör man då åt saken? Det enklaste och mest uppenbara svaret på denna fråga är öppenhet. Transparens och insyn.

Och ser man på. Transparens nämns även som ett verktyg mot korruption i EU-kommissionens rapport.

Men detta är EU. Så inget är så enkelt som det verkar...

  • Nyligen inskränkte riksdagen den svenska offentlighetsprincipen, med hänvisning till krav från EU.
  • Samtidigt som EU talar om transparens ändrar man internt definitionen av ordet "dokument", så att det i själva verket blir svårare att få ut papper.
  • EU skryter med att whistleblowers i de egna leden nu har fått ett mycket starkare skydd. Det stämmer, på sätt och vis. Men bara om de låter bli att gå till media med sina avslöjanden. Vilket på något sätt förtar tanken med detta skydd...

EU är ett hot mot öppenheten. EU lider av en hemlighetskultur. Det sitter i väggarna. Möjligen på goda grunder, eftersom det finns mycket som faktiskt inte tål offentlighetens ljus.

Dessutom finns det saker som är värre än traditionell korruption, men som sker rakt framför ögonen på oss. Utan att någon tycks reagera eller göra något åt saken.

I ett system som helt saknar insyn får skattebetalarna lösa ut banker i kris. Vilket måste handla om en rent oerhörd inkompetens från bankirernas sida – med tanke på att de har rätt att skapa helt nya pengar ur tomma intet. De som misslyckas med en sådan verksamhet förtjänar helt uppenbart att gå i konkurs.

Vad kallar man detta? Korruption? Korporativism?

Ett annat insynsskyddat system är den gemensamma europeiska valutan, euron. Finns det någon som har koll på alla krispaket, paniklösningar och tilltag som har använts för att rädda euron? Inifrån Europaparlamentet kan jag i vart fall meddela att det är högst tveksamt om någon enda av de folkvalda har full pejl. Länderna i euro-zonen är indragna i ett gigantiskt pyramidspel där det är oklart vart pengarna i slutändan tar vägen.

Det här skulle kunna vara historiens fräckaste och mest omfattande bedrägeri. Men om den saken kan (eller vill) ingen uttala sig med säkerhet.

Sedan har vi det gamla vanliga korporativistiska träsket. Politiker och byråkrater i EU låter sig sällan mutas med en bunt pengar i en brun papperspåse. (Även om de ofta trillar i fällan när media testar just det stuntet.) Istället handlar det om att de får välbetalda styrelseuppdrag och konsultuppdrag när de så småningom lämnar sina poster. Om någon skulle få för sig att kontrollera politikers och eurokraters förhållande till olika särintressen efter att de lämnat offentlighetens ljus – då kan jag lova att det är ett ormbo.

Och ibland är det så enkelt som att kolla vem som äger vingården som ledamoten semestrar på, vem som har ställt en flott tjänstebil till förfogande eller i vilket särintresses loge generaldirektörn sitter på franska öppna mästerskapen i tennis. Det är ett knäck som vilken journaliststudent som helst skulle kunna göra. Men märkligt nog är detta ymnighetshorn av scoop och skandaler inte av intresse för media.

EU – rotten to the core.

2013-11-26

EU: När visslarna tystnar

För några år sedan såg man då och då hur whistleblowers trädde fram och avslöjade fusk, slöseri och inkompetens i EU. Som regel var det sedan dessa visslare, som råkade illa ut – inte de de avslöjade.

Men på senare år har det varit rätt tyst på den fronten. Samtidigt säger EU att man har en ny och öppnare attityd till whistleblowers. Ja, man rent av uppmuntrar sådana att träda fram.

Så varför har visslarna då tystnat? Kan det kanske vara så att allt fusk har upphört, slöseriet är ett minne blott och all verksamhet sköts oklanderligt och effektivt? Det är i vart fall det intryck som EU tycks vilja ge.

Eller beror det på EU:s nya tjänsteföreskrifter? I dessa "uppmuntras" förvisso tjänstemän som upptäcker galenskaper att träda fram. Men – och detta är viktigt – de tillåts bara "träda fram" internt.

Nu kan man ju tycka att det inte handlar om whistleblowing utan bara om sunt förnuft och fungerande rutiner att påtala för sina chefer om något spårar ur. Men detta är EU. Här råder en kultur av tystnad, inställsamhet och undfallenhet.

Skulle någon whistleblower i EU gå till media (till exempel för att den organisation han/hon jobbar i inte reagerar på larmsignaler) – då är det ett brott mot tjänsteföreskrifterna.

Här skall man hålla i minnet att EU:s tjänstemän inte bara är beroende av sin lön från EU. Det är även i EU-maskineriet som sjuk- och sjukvårdsförsäkringar ligger för dem och deras familjer. Det är EU som förvaltar deras pensioner. Det är EU som betalar deras barns skolgång. Detta för att nu bara ta några exempel. De är helt beroende av EU och dess goda vilja.

Så det kanske inte är så konstigt att EU:s whistleblowers nu för tiden tycks vara en utrotningshotad art...

Se även:
Sverige måste pressa EU att införa meddelarskydd »
Missvisande exempel på EU-korruption »

2013-07-02

Mr Clean?



Förra året fick EU-kommissionär John Dalli sparken, efter att ha anklagats för att ha krävt en halv miljard spänn i mutor för att rädda det svenska snuset.

I dag är han den svenska anti-tobaks-lobbyns gäst i Almedalen - för att bedyra sin oskuld och lägga ansvaret på dem han (genom ombud) uppges ha pressat på pengar.

Uppdatering: Nu kom frågan upp om att internationell press i dagarna har skrivit om Dalli och hemliga konton i skatteparadis... Underhållningsvärdet stiger.

Uppdatering 2: "Skandal att Dalli är inbjuden till Almedalen" »

2013-05-16

EU: Förbjudet med mutor. Men den som inte betalar får skylla sig själv...

I oktober förra året avgick EU:s hälsokommissionär John Dalli plötsligt. Det skedde när EU-kommissionens ordförande konfronterade honom med uppgifter om att han (via ombud) hade fiskat efter mutor – för att rädda snuset i EU:s nya tobaksdirektiv.

Sedan dess är det hela havet stormar. Vissa tar Dallis parti för att de ogillar EU-kommissionens ordförande JM Barroso. Andra väljer Dallis sida för att de inte tycker om EU:s anti-bedrägerienhet OLAF, som har utrett frågan. Och alla politiskt korrekta typer använder affären som slagträ mot den tobaksindustri de så hett ogillar.

Mönstret är typiskt för EU. Det handlar inte om vad som föreligger i sak. Det finns bandinspelningar och telefonloggar som pekar på att det som Dalli beskylls för verkligen stämmer. Dessutom har han brutit mot EU:s egna regler för hur eventuella legitima kontakter med tobaksföretagen skall skötas. [ Läs mer här » ]

Istället blir det politik av det hela. Väldigt många människor intar väldigt krystade positioner för att kunna använda den här affären för egna syften.

Och de stackars tobaksföretagen – vars verksamhet kommer att styras av det nya tobaksdirektivet – är persona non grata i EU:s olika institutioner. De är i princip inte välkomna längre. Och släpps de ändå in skall alla kontakter omedelbart rapporteras uppåt i systemet på ett sätt som inte gäller för några andra branschföreträdare.

Man väljer helt enkelt att hugga huvudet av budbäraren. Det var nämligen Swedish Match som avslöjade att kommissionär Dalli ville ha en halv miljard spänn i mutor för att rädda snuset.

I EU anses det vara väldigt ofint att tala högt om sådant. EU är nämligen ett korporativistiskt träsk, där politiker och särintressen lever i symbios.

2012-10-23

Engström (pp) pressar EU om snuset


Pirate MEP Christian Engström har ställt en fråga till EU-kommissionen om det svenska snuset.

Bakgrunden är att EU:s kommissionär för hälsofrågor tvingades avgå förra veckan – efter att han anklagats för att vara mutbar vad gäller snusets framtid.

Detta väcker naturligtvis frågor om EU:s tobaksdirektiv, som ju är fientligt inställt till svenskt snus.

Läs Piratpartiets pressmeddelande och frågan till EU-kommissionen här >