Helgens spellista: Hycklande sossar, Tesla-bråket, värdegrunden, Xi, Discord med mera

Youtube: Så hycklar (S) om synen på Sverige »

Youtube: Fackets krig mot Tesla – maffiametoder och maktkamp »

Youtube: @HAX: En bättre värdegrund - för ett fredligt, ordnat samhälle med tillit »

Henrik Alexandersson · @HAX: En bättre värdegrund - för ett fredligt, ordnat samhälle med tillit

Soundcloud: @HAX: En bättre värdegrund - för ett fredligt, ordnat samhälle med tillit »

Youtube: The rise of Xi Jinping, explained »

Youtube: Discord: The Most Evil Business In The World »

Youtube: Why Are Muslim Countries Poorer? »

Youtube: How authentic Ragù alla Bolognese is made in Italy »

Jönssons lördagsvideo - om facklig korruption

Youtube: Facklig korruption - Så köper LO och Socialdemokraterna makten »

Bonusvideo:

Youtube: The Loner's Path | Philosophy for Non-Conformists »

Arbetarrörelsen har ett demokratiskt problem

Byggnadsarbetareförbundets styrelse

Socialdemokraterna kommer att få 50 miljoner kronor i valstöd av LO. Den fackliga kampanjapparaten därtill. I utbyte mot inflytande. Valpåverkan, hade det kallats i något annat land.

Detta sker trots att en bred majoritet av medlemmarna röstar på andra partier än sossarna. Vilket får det hela att framstå som de sista resterna av kollektivanslutningen.

Fram till 1990 anslöt LO automatiskt sina medlemmar till det Socialdemokratiska partiet. Nu är det dags för nästa steg bort från detta omoderna och odemokratiska förhållningssätt.

Skilj på politisk makt och facklig makt. De skall vara olika aktörer i samhället, då de rimligen företräder olika intressen. I politikens fall, folket och allmänintresset. I fackets fall, medlemmarna.

Blandar man ihop de två i ett politiskt väsen slutar det med att en grupp i samhället (medlemmarna) får större inflytande över den politiska makten än andra. Vilket känns som att glida på principen om en man, en röst. Eller, för all del, allas lika värde.

Enkelt uttryckt: Varför skall en av arbetsmarknadens parter ha en direktkanal in i Partiet - och därmed den exekutiva politiska makten i landet?

Vad var det nu det brukade kallas, när politiska aktörer tilldelar särintressen förmåner och inflytande mot kontant eller annan ersättning?

Hur kan detta inte vara korruption? Inför öppen ridå.

Socialdemokraterna är en del av det demokratiska politiska systemet. LO är ett särintresse. När särintressen smälter samman med det system vilket vi till exempel betror med statens våldsmonopol - då är vi på väg in i något slags kuslig modern korporativism.

Man kan lätt föreställa sig vad som hade hänt om Svenskt Näringsliv hade givit 50 miljoner till Moderaterna. Då hade vänstern vrålat av ursinne. Aftonbladet hade kommit i byxan av upphetsning.

På goda grunder. Särintressen skall inte kunna köpa sig politisk makt. Oavsett vem det handlar om.

Jönssons lördagsvideo: GP, åsikter, nyheter och tryckfrihet

Youtube: UNWANTED OPINIONS - Why is the journalists union trying to control freedom of press? »

Den svenska samhällsekvationen

Poliser tjänar i genomsnitt 27.600 kr/mån och sjuksköterskor 25.600.

De strejkande sopåkarna har tackat nej till ett nytt avtal som skulle ge dem 35.000 kr/mån.

Samtidigt talas det om att det saknas »enkla jobb« för nya svenskar.

Jag vill leva i ett rimligt samhälle

Skall vi kunna göra något bra av landet, under rådande förutsättningar – då måste folk höja blicken och sluta sätta sig på tvären.

Den rödgröna röran måste få in i sitt huvud att andra människor inte är rasister bara för att de ser problem med logistik, arbetsmarknad, bostäder och trygghetssystemen i en välfärdsstat med mycket stor invandring. Och vänstern måste acceptera att det liberala, demokratiska, västerländska samhällets spelregler med nödvändighet måste göras tydliga för alla som kommer till vårt land.

Den borgerliga gubbhyllan måste inse att alla flyktingar och migranter inte är fundamentalistiska kriminella. Ja, det finns vissa problem som måste hanteras – men de allra flesta nya svenskar är hyggliga människor som vill arbeta och skaffa sig en rimlig levnadsstandard. (Även om brottsligheten visar sig vara högre bland invandrare än svenskar, så innebär det fortfarande inte annat än att de allra flesta invandrare är hyggligt folk.)

Sverigedemokraterna måste förstå att deras heliga gral – den svenska välfärdsstaten – är en del av problemet. Om den inte reformeras och blir mer individanpassad, då kommer på sikt inte någon att kunna känna att han eller hon lever i något slags trygghet.

Facket måste sluta bete sig som ett skråväsende. Nya jobb måste släppas fram – även om de är enkla och även om det innebär att den som är ny på den svenska arbetsmarknaden "bara" får lön efter förutsättningar och förmåga. (Det är trots allt bättre att nya svenskar bara blir delvis bidragsberoende än helt och hållet. Med en fot inne på arbetsmarknaden kan de sedan gå vidare och bli självständiga.)

Näringslivet måste tänka nytt och stort. Det är här de resurser som resten av samhället använder skapas. Det är här entreprenörer kan skapa jobb som går att sköta utan allt för höga krav på språkkunskaper och utbildning. Hållbara jobb, som inte bygger på offentliga bidrag.

Myndigheterna måste göra det lättare för de nya svenskar som vill skapa ett gott liv för sig själva och de sina att göra det. Det måste finnas snabbspår för välmotiverade, klipska och ambitiösa invandrare. Till exempel måste det bli väldigt mycket enklare att starta och driva eget företag. Småföretagande är en viktig del av basen för samhällsekonomin och det gäller minst lika mycket för invandrare. Speciellt som de ofta inte har så många andra alternativ.

Den politiska klassen måste sluta med allt djävla trams och fokusera på sådant som är riktigt viktigt. Saker som politikerna inte måste lägga sig i för att landet skall fungera kan med fördel lämnas till marknaden och de enskilda individerna.

Folk i allmänhet måste vara beredda att ta större ansvar för sig själva, sin situation och sina handlingar. Frihet och individuellt ansvar är den bästa medicinen om man vill ha ett stabilt och harmoniskt samhälle där det skapas tillväxt och välstånd som gynnar alla.

Om vi vill hantera den rådande situationen, då är det hög tid att alla tar sig samman. Men för tillfället tycks många krafter samverka för att göra ett besvärligt läge ännu värre. Man har tappat greppet och koncepten – till den grad att vi nu alla är offer för omständigheterna och ödets nycker. Det måste bli ändring på den saken.

Det låter jobbigt, jag vet. Men tänk efter. Vad är alternativet?

Sponsra denna blogg »

Är facket till för alla, eller bara för sossar?

Krönika på NiD: Är facket till för alla, eller bara för sossar? »

Den nära kopplingen mellan LO och sossarna är arrogant, auktoritär, omodern – och demokratiskt förkastlig.

De korrumperade

Det diskuteras om Margot Wallströms (S) gräddfil till en av fackets hyreslägenheter är att betrakta som korruption. Utgångspunkten är att utreda om denna favör kan skapa en situation där Wallström i sin roll som statsråd kan komma att ge facket positiv särbehandling.

I sammanhanget vill jag bara påminna om att facket årligen pumpar in många miljoner till det socialdemokratiska partiet – och att (S) helt uppenbart går fackets ärenden i politiken.

Om Wallströms lägenhet är ett gränsfall, vad är då inte detta?

Läs även: Vi reagerar inte längre på korruptionen »

Nya Rosornas Krig

Perssons pojkar. Var det måhända bättre förr?

Sossarna och facket slogs förr i tiden också. Även internt, inom respektive organisation. Då handlade det om vilka nyanser av rött som skulle vara vägledande. (Ljudeffekt »)

Efter fredagens duell via media mellan utrikesministern och Kommunals ordförande kan man konstatera att de numera bara slåss. Helt utan ädla motiv, ideologiskt driv eller ens i enlighet med sosseriets egna uppblåsta självbild.

Hon ljög, sa utrikesministern. Och Kommunals ordförande – som alla trodde skulle avgå kl 16:15 på fredagen – käftade tillbaka. Blame game, typ.


Utrikesministern har i övrigt haft en mindre bra vecka. Erkänn Västsahara, sa partikongressen. Erkänn Västsahara, krävde de rödgröna i riksdagen på Alliansregeringens tid. Och i dag, raka motsatsen. Här skall inte erkännas något Västsahara, låter S+MP-regeringen meddela. (Vilket kanske är lika bra, jag har inte förmått mig att sätta mig in i frågan. Det handlar väl om internationella relationer, kan man anta. Och den där stolen i FN:s säkerhetsråd.)

Detta pekar på något intressant i form. I opposition ägnade de rödgröna sig inte åt vad de ansåg vara lämpligt för Sverige – utan bara åt sådant som kunde sätta käppar i hjulen för Alliansen. Visst, det var sossarnas jobb då. Men det var knappast ädelt eller statsmannamässigt.

Och så har Wallström tydligen blivit portad från Israel också.


Men åter till Kommunals glädjehus. Det uppseendeväckande var egentligen inte att det var lite naket eller att man betedde sig som mäktiga organisationer med en egen krog kan antas bete sig. Sossar är också kåta, även om man inte gärna vill dras in i den mentala bilden. Sossar och fackfolk spottar inte i flaskan. (En gång i min ungdom skickades jag på facklig grundkurs på någon konferensgård, så jag vet. Det var för övrigt en helt surrealistisk upplevelse.)

Vad som är stötande är att facket slösar bort astronomiska belopp av fattiga medlemmars pengar på att leka kabarethall, vilket knappast är en facklig kärnuppgift – och på de fackliga ledarnas egna resor och nöjen.

Vad som är stötande är att pamparna i en organisation som säger sig stå för den lilla människan och solidaritet (i kraft av sin position) tillskansar sig (och övrig sosseadel) sådant som vanliga människor aldrig någonsin kan räkna med att få. Som en bostad i centrala Stockholm. Vissa djur är mer jämlika än andra.

Vad som är stötande är att en organisation som envisas med att identifiera sig som socialdemokratisk fullständigt skiter i något som är så centralt socialdemokratiskt som att hälften av alla lediga bostäder skall gå till bostadsförmedlingen. Om de medverkar till att alla bör rätta sig efter en sådan praxis, då får de fan leva efter den själva också.

Man behöver inte ens ha en åsikt i själva sakfrågorna för att se maktkorruptionen och dubbelmoralen.


Margot hade kunna skjuta in sig på sådant som är principiellt viktigt för Rörelsen. Men det vore väl för känsligt, kan man anta. Det är ju nya tider nu. Så det blev rätt platt: Kommunal ljög.

Lössen i den röda fanans veck, dundrade Nancy Eriksson under Rainer-affären. Det känns som väldigt länge sedan, vilket det också var.

Tog Wallström en rövare?

Vad gäller Kommunals gräddfiler till lägenheter – så säger utrikesminister Margot Wallström (S) att hon själv inte gått förbi någon kö.

Visst. Hon kanske inte har gått förbi någon i Kommunals interna kö. Men eftersom inga av dessa lägenheter lämnas till Bostadsförmedlingen – så är det uppenbart att hon har gått förbi den verkliga kön. Den som alla vanliga människor måste stå i. I årtionden.

Visst. Det är rimligt att landets utrikesminister har en centralt belägen bostad i huvudstaden. Vi hade till och med kunnat skaffa henne en för skattepengar. Men det som är anmärkningsvärt är att ett politiskt parti som bär en stor del av ansvaret för bostadskrisen, som talar om solidaritet, som påstår sig stå på vanligt folks sida – att detta parti gynnar sina egna pampar och funktionärer framför folket.

Fast dubbelmoral från sossarnas sida... Vad är nytt?

Efter Kommunal-skandalerna – när kommer drevet mot Margot Wallström?

Dagens avslöjande om fackförbundet Kommunal är som följer...

"Kommunal äger en rad fastigheter i Stockholms innerstad och delar ut paradvåningar till sina höjdare: chefer, ledande socialdemokrater och LO-toppar. 

Hyrorna är låga och flera av våningarna är topprenoverade. 

Andra fastighetsägare lämnar hälften av sina hyreslägenheter till bostadsförmedlingen – men Kommunal har inte släppt en enda lägenhet på 16 år."

Länk till Aftonbladets artikel »

Det enda som förvånar mig är att folk blir förvånade. Sådant här har pågått i alla tider. Eliten inom sossarna och LO har ett närmast sovjetiskt förhållningssätt.

Man kan förstå att fackets och partiets medlemmar – som ofta är vanligt, enkelt folk – blir upprörda när deras företrädare tar för sig (som regel på medlemmarnas eller vanligt folks bekostnad).

Men det som verkligen stör mig är den uppenbara dubbelmoralen.

Ta till exempel utrikesminister Margot Wallström (S) och hennes skatt.

Hon satt som EU-kommissionär i tio år. Med en nästan obefintlig EU-skatt.

Samma skatteregler gäller för ledamöter i Europaparlamentet. Så de svenska ledamöterna har ingått en frivillig överenskommelse om att betala svensk skatt på sina EU-inkomster. De anser att allt annat skulle sticka i ögonen på folk.

Men inte Margot. Hon ville inte ansluta sig till denna frivilliga överenskommelse.

Under sin tid i kommissionen plockade hon ut nästan 30 miljoner i lön. Mer eller mindre skattefritt.

Margot Wallström har inte gjort något formellt fel. Och skatterna är på tok för höga. Vad som däremot är problematiskt är att Wallström företräder ett parti som tvingar på folket en av de tyngsta skattebördorna i världen. Och som inte drar sig för att kasta folk i fängelse om de försöker komma undan. Ett parti som påstår att "det är häftigt att betala skatt".

Vad vi ser är arrogant dubbelmoral, i full blom.

Utöver de 30 miljonerna får Wallström en i princip skattefri EU-pension på ungefär en miljon spänn om året.

Men hon tycks komma undan med det. Från mainstreammedias sida har det (vad jag vet) inte ställts en enda fråga till utrikesministern om varför hon som EU-kommissionär avstod från det häftiga i att betala svensk skatt – nu när det faktiskt fanns en möjlighet att göra det.

Läs mer i Svensk Tidskrift »

Sossar må vara dåliga på att hantera sin makt på ett vettigt sätt. Men de har en oäverträffad talang när det gäller att utnyttja sin maktposition för att gynna sig själva – på andras bekostnad.

Fosterland!

Om någon undrade varför småföretag inte kan och vågar anställa personal – då finns svaret här... »

En omöjlig ekvation

Sverige tar emot människor som flyr från krig och förföljelse. Vilket är bra.

Många av dessa människor kommer att stanna i Sverige. Vilket de gott kan få göra. Men då måste vi se till att de kan försörja sig själva och att de kommer in i det svenska samhället.

Vägen till försörjning och integration är primärt arbete. Men den svenska arbetsmarknaden är ett skråväsende – som prioriterar att hålla löner och privilegier uppe för dem som redan är inne i systemet.

Vilket innebär att låglönejobb för lågkvalificerad arbetskraft (som ännu inte behärskar språket helt och som saknar relevant utbildning) i princip inte förekommer på den svenska arbetsmarknaden.

Samtidigt håller den svenska arbetsrätten nya svenskar (och ungdomar) utanför.

Detta skapar en omöjlig situation – där många flyktingar som stannar i Sverige döms till utanförskap.

Men varken flyktingpolitiken eller arbetsmarknadspolitiken kommer att förändras.

Vilket innebär att vi står med skägget i brevlådan.

(Ironiskt nog sker detta samtidigt som Sverige är i behov av ökad arbetskraftsinvandring – av människor som har tillräckliga kunskaper och färdigheter för att kunna täcka upp för en åldrande "svensk" befolkning. Och som kan bidra till vårt lands tillväxt.)

Vad Sverige borde göra är att avreglera arbetsmarknaden, göra det enklare att driva företag och sänka kostnaderna för att anställa folk. Men i verkligheten gör våra politiker det rakt motsatta.

EU - ett korporativistiskt träsk

Just nu jobbar Europaparlamentet med EU:s nya dataskyddsförordning. Medborgarnas rätt till privatliv är - som vanligt - hotad.

En meta-fråga som jag hänger upp mig på är hur förslag skrivna av stora företag och andra särintressen regelmässigt copy-pastas in i ledamöternas ändringsförslag. (Visst, goda idéer får gärna kopieras. Men det är inte vad det handlar om här. Vi snackar lobbyism i närmast industriell skala.)

Och detta är inget specifikt borgerligt problem. Det finns gott om copy-pastade förslag från Big Business även bland sossarnas ändringsförslag. Ofta kommer de omvägen via facket.

I det korporativistiska träsket gäller inga traditionella konfliktlinjer. Här går företag, fack, allehanda särintressen och politiker av alla färger obekymrat i säng med varandra. Ryggdunkar, handtryckningar och diskret samförstånd är vad som gäller - bortom offentlighetens ljus och utan demokratisk insyn.

Detta är ett allvarligt demokratiskt problem. Men det får inte alls den uppmärksamhet det förtjänar. Förmodligen eftersom nästan alla är insyltade.

Se även:
Amelia Andersdotter - Svenska EU-politiker vill avskaffa personuppgiftsskyddet
Piratpartiets pressmeddelande om dataskyddsförordningen

Våra fascistiska ovanor...

Är Sverige fascistiskt? Är EU fascistiskt?

Inte om vi får säga det själva. På vårt språk betyder ordet fascist nämligen politisk skitskalle i största allmänhet, om än i den mörkare delen av färgskalan.

Några stora tänkare hade fascismen aldrig riktigt. Vilket är oerhört talande. Det finns inget fascistiskt manifest som slagit an. Och det gick aldrig riktigt att begripa vad den där fete italienske killen sa.

Fascism är mer en politisk-administrativ livsstil. Fascism kan uppstå mer eller mindre "av sig själv", om man inte är vaksam.

Vi behöver titta på verkligheten. Vad utmärker en fascistisk stat? Vilka likheter har vår(a) stat(er) med en fascistisk stat och varför? Och finns det några trovärdiga bortförklaringar som man kan komma undan med, om likheterna skulle visa sig vara generande stora?

I en lång och intressant artikel hos von Mises-instiatutet ger Llewellyn H. Rockwell Jr. denna beskrivning av fascismen…

"Fascism is the system of government that cartelizes the private sector, centrally plans the economy to subsidize producers, exalts the police state as the source of order, denies fundamental rights and liberties to individuals, and makes the executive state the unlimited master of society."

Nu kanske du tänkte att ja, ja… Sverige avviker i vart fall på en punkt. Får jag då påminna om att Sverige är ett land som sänder människor med CIA-flyg till tortyr och skenrätt i skurkstater – samtidigt som man försöker dölja det som sker, inte minst från de utvisades advokater? (Här skulle man även kunna skriva en längre drapa om vårt lands mindre ärorika insatser för och de egentliga skälen bakom den europeiska arresteringsordern.)

Fascismens epicentrum är inte någon galijonsfigur, även om sådana mycket väl kan förekomma. Kärnan består av en viss del av (främst) den offentliga förvaltningen, som styr och ställer över människor ifrån kontor i Stockholm och Bryssel. Uppbackad av det som är kvar av den rimligt välmående medleklassen, som gärna är med och plundrar näringslivet med samma varma själ som den inte vill ta in fler svartskallar i landet än vad som verkligen behövs för att de själva skall slippa ta jobb i någon servicenäring.

Ingen politisk ledare i något av våra EU-länder kan få något uträttat – eller ens bli vald till sitt ämbete – utan godkännande från maktapparaten.

Det kommer förvisso alltid att finnas oppositionella röster, till och med oppositionella politiska partier. De är viktiga för att illusionen av demokrati skall kunna upprätthållas. (Ofta är detta ändå människor som helst skulle vilja vara en del av maktapparaten själva. De har bara haft lite oflyt.)

Maktapparaten kan göra affärer så väl med företrädare för de organiserade arbetande massorna som med de delar av näringslivet som har fattat vart man kan gå för att… ni vet.

Politiken och förvaltningseliten är funktionellt delmängder av varandra. De lever i symbios. Först var det bara sossarna. Men nu verkar det som om även borgarna har "fattat" det som vänstern vetat hela tiden – att det krävs en ordentlig, allomfattande byråkrati om man vill ha koll på vad fan som händer.

Nu vet jag vad en och annan börjar tänka. Det här är kanske inte så farligt ändå. Åter till ett citat av Rockwell.

"Under fascism, society as we know it is left intact, though everything is lorded over by a mighty state apparatus. (…)"

"As for the bourgeoisie, fascism doesn't seek their expropriation. Instead, the middle class gets what it wants in the form of social insurance, medical benefits, and heavy doses of national pride."

"It is for all these reasons that fascism takes on a right-wing cast. It doesn't attack fundamental bourgeois values. It draws on them to garner support for a democratically backed all-around national regimentation of economic control, censorship, cartelization, political intolerance, geographic expansion, executive control, the police state, and militarism."

En borgerlig variant av socialismen och dess starka stat helt enkelt. Kälkborgerlig, skulle man också kunna kalla den.

Ordning oct reda, the hard way. Trygghet, inte byggd på att människor är trygga i sig själva – bara på en teoretisk frånvaro av en viss form av fruktan.

(Visst börjar det kännas jobbigt? Själv ser jag för mitt inre en gigantisk staty föreställande Fredrik Reinfeldt, uthuggen direkt ur berget vid motorvägen vid Vätterns östra strand och belyst av den sjunkande eftermiddagssolen. Ett monument över principlöshet och pragmatism. Det nya Sveriges andligt torftige fader.)

När människor sedan börjar tänka "Ja, ja… So what?" kan mycket hända. När motståndet visar sig vara inställt. När det aldrig behövdes några vattenkanoner.

Då kan den mörka sidan flytta fram sina positioner ytterligare.

Hur vore det att leva i en fascistisk stat? Man kan tänka sig en del vida och långsiktiga konsekvenser...

Den fascistiska statens teknokrati och korporativism behöver stöd från en speciell typ av politisk arrogans för att komma undan med vissa tilltag. I en del lägen kanske till och med ett visst mått av politisk intolerans. Det politiska fältet smalnar när allt fler partier faller in i ledet. Vissa åsikter stigmatiseras, förlöjligas eller förtigs. Rättigheter och rättsstatens ställning är exempel på ämnen som förpassas från det offentliga samtalet till nattliga diskussioner över ett par flaskor rödvin med Frihetsfronten.

Den fascistiska staten tenderar att skaffa sig det kvävande, allomfattande byråkratiska maskineri som behövs för att man skall kunna bestämma mer än bara på pappret. Det breda förtrycket utövas av småpåvar på administrationens yttersta grenar som vill visa släkt, vänner, grannar och andra störande element vem det egentligen är som bestämmer här på firman.

Med ett offentligt administrerat kapitalistiskt system sätts marknaden ur spel och ställs åt sidan. Sedan är det storföretagen som sätter spelreglerna direkt utan att behöva oroa sig allt för mycket över uppstickare, konkurrens och en föränderlig verklighet. Ofta löser man detta i ett ömsesidigt givande samarbete med politik och byråkrati. Resultatet för vår ekonomi blir givetvis förödande på sikt.

EU är bara ännu ett lager i maktpyramiden. Centralstyrningen kan bli centralare. De viktiga människorna kan bli viktigare. Projekten kan bli mer monumentala. Makten kondenseras till att bli än mer berusande och beroendeframkallande. Tv-kamerorna är fler, liksom polismotorcyklarna. Och avståndet till medborgarna så stort det kan bli. Speciellt om man tillhör den del av EU-nomenklaturan som aldrig kommer att behöva ta risken att ställas till ansvar för sina handlingar i allmänna, demokratiska val.

Övervakningsstaten är den nya juvelen i den fascistiska statens krona. Och med den kommer självcensuren, ängsligheten och angiveristaten. För att inte tala om att allt för svepande övervakning kommer att leda till misstag som bygger på feltolkad eller ofullständig information – som sedan behöver tystas ner. Allt som en cyniker kan föreställa sig. Man avlyssnar redan våra utlandssamtal och registrerar data om alla medborgares alla telefonsamtal, SMS och e-postmeddelanden. Det är inte en fråga om detta kommer att gå över styr, utan när.

Frågan är om man skall göra motstånd medan det fortfarande är möjligt, eller vänta tills det är för sent.

Det är sent. Rockwell får sista ordet…

"I can think of no greater priority today than a serious and effective antifascist alliance. (…)"

"How many people fall into this category? It is more than we know. The movement is intellectual. It is political. It is cultural. It is technological. They come from all classes, races, countries, and professions. This is no longer a national movement. It is truly global."

"We can no longer predict whether members consider themselves to be left wing, right wing, independent, libertarian, anarchist, or something else."

Hela Rockwells artikel hittar du, som sagt, här »

Om man tittar noga, så finns fascismens historiska symbol – Fasces-yxorna – redan i den svenska polisens vapen.

LO:s nye ordförande

LO har – i ett anfall av klarsynthet – valt glasblåsarsonen Karl-Petter Torwaldsson till ordförande.

"Vi har inte haft tillräckligt bra svar och vi har det inte ännu heller."

Ser man på!

I hela sin karriär har Torwaldsson varit en bra människa. En sådan där med något slags makt, men som man slipper vara rädd för.

Han har så gott omdöme att Göran Persson lät honom ta hand om den försåtsminerade utredningen om den delade föräldraförsäkringen.

Som SSU-ordförande var han en av hjärnorna bakom memet "egenmakt" – som är den första originella tanke som sossarna har tänkt på 400 år.

Torwaldsson (eller Torvaldsson, som skatteförvaltningen envisas med att kalla honom) är en tänkande människa som förstår sin tid. Vilket faktiskt är ovanligt. I vart fall i "politiken".

Till och med Löfven sken i dag, i Kålles strålglans.

På torsdag: Frihetsfrontens talarkväll

Monica Arvidsson, ekonom på LO, talar om EU

Monica Arvidsson har framfört något som kan liknas vid en facklig EU-kritik. På denna talarkväll får du höra mer och möjlighet att diskutera frågan.

Tid: Torsdag 22/3 19.00
Plats: Ferkens gränd 2, Gamla Stan, Stockholm
Ferkens gränd 2 ligger precis runt hörnet från Skeppsbron, ungefär mitt emellan Slussen och Slottet.

På Ferkens gränd kommer öl att finnas att köpa (endast kontanter). Efter taleriet går vi vidare till närbelägen pub.

Välkomna!

Fattas det inte en budgivare?

Om en liten stund går tidsfristen för att lägga bud på Saab ut.

Men saknas inte de som varit mest högljudda i diskussionen om Saab? Det vill säga facket (sossarna)?

De har ju råd. Men de vill kanske inte ta risken med egna pengar, bara med andras...

Intern (s)-kritik mot banden mellan Partiet och Facket

En och annan socialdemokrat vågar sig nu på att ifrågasätta – eller i vart fall problematisera – den intima och formella kopplingen mellan Partiet och Facket. Här är en...

"Som siamesiska tvillingar med kallbrand"

Samhället utvecklas. Den ärftliga makten är i princip borta. Kyrkan är skiljd från staten.

Nu är det dags att skilja facket från partipolitiken – en process som började med att kollektivanslutningen av LO-medlemmar till (s) avskaffades.

Läs: Gudmundson | Expressen 1 | Expressen 2