Lördagsvideos: Jönsson om våld och makt + Petersons budskap till CEO:s

Youtube: Lag & våld - om angreppen på polisen »

Youtube: Jordan Peterson - Message to CEOs »

Jönssons lördagsvideo: Hur blev kommunikationsbranschen aktivistisk?

Youtube »

Rädda företagen – riv upp turordningsreglerna

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Rädda företagen – riv upp turordningsreglerna »

Turordningsreglerna måste rivas upp för att rädda de företag som räddas kan i corona-krisen. Och om regeringen inte vill göra det - då bör det ändå finnas en majoritet för en sådan reform i riksdagen.

Jönssons lördagsvideo: Om SAS och kulturen

Youtube »

Jönssons lördagsvideo om politiken och företagen

Youtube »

Företagen, värdegrunden, reklamen och Kakan

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Företagen, värdegrunden, reklamen och Kakan »

"Det brukar inte bli särskilt lyckat när företag ägnar sig åt politik. Speciellt inte när det handlar om en påklistrad pose, som inte har någon direkt koppling till verksamheten. Det skapar förvirring, drar resurser från kärnverksamheten och sätter företagens anställda i en knepig sits."

Vinstförbud i välfärden: En listig plan?

Frågan om vinster i välfärden har ett visst underhållningsvärde.

Om man får tro förhandsinformationen om Repalus utredning – så är förslaget till vinstbegränsning helt befängt. Ett bolag med bortåt 100 miljoner i omsättning skulle i vissa fall inte få ta ut mer än knappt 200.000 kr i vinst. [Länk»]

Blir förslaget verklighet blir det masslakt av bland annat friskolor och fria välfärdsföretag.

Dessutom är själva tanken på att vinst är något som kan bestämmas i förväg helt verklighetsfrånvänd.

Vinstbegränsning får många absurda konsekvenser. Till exempel vad gäller fritt företagande, underleverantörer, bokföringsteknik – och visar på en naiv övertro på något slags förlegad kommandoekonomi. För att inte tala om att en massa väl fungerande assistent- och hemtjänstföretag skulle tvingas överge sina kunder.

Stefan Löfven har lovat Vänsterpartiet ett förbud mot vinster i välfärden, i utbyte mot partiets stöd i budgetfrågan. (Vad nu det tjänar till. Borgarna räddar ju ändå de rödgrönas budget – som annars skulle falla – varje år.) Men jag är inte helt övertygad om att Löfven själv tror på idén.

Däremot är ett förslag om ett vinstförbud ett taktiskt genidrag av de rödgröna.

Även om det är tänkt att falla i riksdagen duger det för att påvisa sossarnas förment radikala ambitioner.

Och det går hem i stugorna. Det är tillräckligt komplicerat för att väljarna inte skall förstå att det är helt galet, så väl tekniskt som principiellt. De flesta väljare missar de praktiska konsekvenserna. Och till och med för borgerliga väljare duger vänsterns vrångbild av hur skattepengar går till offshorebolag medan skola, vård och omsorg förfaller. Det är en perfekt vänsterfråga – även om den har väldigt lite med verkligheten att göra.

För borgerligheten är det här jobbigt. Väldigt jobbigt. Nu blir de tvingade att ta en skarp debatt om principer, fritt företagande och valfrihet – vilket de inte behövt göra de senaste 10-15 åren. I dessa frågor är Allianspartierna ringrostiga. Frågan är om de ens kommer ihåg vad som är viktigt och varför...

Det är företagen, inte politikerna som kan rädda Sverige

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Det är företagen, inte politikerna som kan rädda Sverige »

Detta handlar inte om vad vi kan göra, utan om vad vi måste göra. Om vi inte vill bli fattiga.

Behöver vi verkligen EU för fri handel?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Behöver vi verkligen EU för fri handel? »

Är det verkligen otänkbart med fri handel i Europa utan EU:s byråkrati, regelverk och klåfingrighet?

Svenska folket behöver något att tro på och att kämpa för!

Läs min senaste text hos Mårtensson:

Svenska folket behöver något att tro på och att kämpa för! »

Vad är egentligen det svenska projektet? Vart vill vi? Vad vill vi åstadkomma? Vilken framtid vill vi ha?

Den svenska drömmen är fullt möjlig. Men den kräver vilja, målmedvetenhet och handling – samt en politisk och administrativ storstädning.

Kapitalism – ett bättre verktyg mot hemodlade IS-krigare och terrorister

Jag tycker att de flesta – från Mona Sahlin till SD – har en förenklad bild av de unga människor som reser till Mellanöstern för att bli IS-krigare eller hemodlade terrorister.

Min teori (diskutera gärna) är att det inte handlar om en kontext, utan om många olika och samverkande faktorer.


RELIGION
Naturligtvis har religion med saken att göra, det handlar ju om islamism. Men jag tror att man skall akta sig för att betrakta de ivägresta IS-krigarna som djupt teologiskt bildade. Det finns skäl att tro att så ofta inte alls är fallet – utan att deras muslimska tro "bara" är ett sammanhang som ger ett slags ramverk och en möjlighet att nå något annat.

En intressant text på detta tema: Jihadi Cool – Why Belgium’s new extremists are as shallow as they are deadly »

Denna insikt handlar inte om att legitimera eller om att relativisera mord, förtryck och terror. Tvärt om. Den handlar om att finna motmedel som är mer effektiva än att bara oja sig.


SAMMANHANG
Alla människor söker sammanhang i sina liv. För unga, arbetslösa män i utsatta områden är det inte så lätt. Det som finns, där de kan känna sig delaktiga och välkomna, är ofta bara kriminella gäng eller religiösa miljöer.

Sett i det perspektivet kan man kanske förstå att vissa av dem lockas av något annat, större. Speciellt om detta något innebär att de kan ge fingret åt ett samhälle som de tycker att de aldrig kunnat bli en del av. (I detta har de en del gemensamt med de arga, unga män i småorter som röstar på SD, för att de känner sig övergivna eller svikna av samhället.)


FÖR ATT!
När det gäller människors handlande kan man aldrig förvänta sig att det skall vara logiskt. Det kan vara så djävligt att unga män låter sig värvas till att kriga, plundra, våldta och begå attentat helt enkelt eftersom de tycker att det verkar häftigt. För att imponera på andra. För att de inte har något bättre för sig. För att det bara blev så.


Det finns säkert fler faktorer som spelar in. Ingen av dem ursäktar det IS krigare och terrorister ägnar sig åt. Men det hjälper oss att förstå mekanismerna. Och det är det första steget för att över huvud taget kunna göra något åt saken.

Här hjälper inga fältassistenter från socialen, inga praktikplatser hos Parkförvaltningen, ingen samtalsterapi och inga statliga kampanjer.

Istället handlar det om att dessa unga människor måste erbjudas en lockande målbild och en mening med sina liv, något att eftersträva. Något bättre. Precis som när det gäller alla andra människor.

Ibland umgås jag med tanken att sjösätta något slags projekt som hjälper unga (oavsett ursprung) att starta och driva eget, att tränga in i den svenska samhällskoden, att få kontakter inom näringslivet, att bli entreprenörer och att bli betrodda med ansvar. Att hjälpa dem att bygga status och välstånd genom att skapa något. Att göra dem till en del av något större, som är lockande och som har en mening. Och till förebilder för andra.

Jag tror att det är en bättre plan än att bara peka finger åt dem.

Stöd denna blogg, klicka här »

Flyktingkrisen: Sluta jiddra! Börja fixa!

Skall vi försöka vara pragmatiska en stund?

170.000 flyktingar och migranter kom till Sverige förra året. En del av dem kommer att nekas uppehållstillstånd, men det är ändå oklart om det över huvud taget går att genomföra de 80.000 avvisningar som regeringen talar om. (Somliga lär kanske ändå återvända eller på annat sätt lämna landet, förr eller senare.)

På det hela taget är det bara att inse att de flesta som anlänt kommer att vara kvar här, under överskådlig framtid.

Om detta kan man tycka det ena eller andra. Men det är rimligen så det kommer att bli. Så det är bara att gilla läget.

Hur gör vi då det bästa möjliga av situationen? Hur skapar vi ett samhälle där gamla och nya svenskar kan leva i fredlig samexistens? Hur får vi alla dessa människor i arbete? Var skall de bo? Låt oss fundera högt, tillsammans. Kommentarsfältet är öppet.


Till att börja med måste de nyanlända naturligtvis få en vettig introduktion till Sverige, så snart de satt sin fot i landet.

Jag har skrivit en del om detta tidigare, till exempel här. Jag håller just nu på att försöka jaga fatt i information om i vilken utsträckning sådant sker.

Än så länge har jag bara fått information från Migrationsverket. De meddelar att följande oftast erbjuds i "välkomstpaketet": Till dig som sökt asyl i Sverige; Bo hos Migrationsverket; Information om öppettider för lokal reception, kontaktuppgifter till mottagningsenheten samt Migrationsverket växelnummer; Kontaktuppgifter till boendeansvariga och lokal boendeinformation; Kontaktuppgifter till vårdcentraler, BVC, barnomsorg och skola; Karta över orten; Brandinformation; Förteckning över frivilligorganisationer på orten; Studera svenska på egen hand.

Uppenbarligen förmedlas mycket lite information om hur saker och ting fungerar i Sverige. I vart fall sker det inte innan de asylsökande blir kommunplacerade. Vilket kan ta flera år.

Då kan man inte förvänta sig annat än att mycket kan och kommer gå över styr under tiden. En tydlig och vänlig men bestämd introduktion till det svenska samhället måste ske direkt, på ett språk de ankommande behärskar.

Vi kan ju inte förvänta oss att människor skall anpassa sig till regler och en samhällskod som de inte ens känner till att de inte känner till.


Vad gäller jobben finns en besvärlig politisk låsning.

Det är helt uppenbart att utbudet av outbildad, lågkvalificerad arbetskraft är större än efterfrågan. Den naturliga lösningen på detta är att sänka priset. Men där tvärvägrar facket och regeringen.

Då återstår spontan ordning. Människor tenderar att organisera sig själva, om man bara ger dem chansen.

För att det skall kunna ske i dagens genomreglerade och byråkratiska Sverige måste man erbjuda enkla lösningar. I går presenterade Centern en idé om en jobb- och skatte-app som skulle kunna passa den som främst vill sälja sin arbetskraft. [Länk»] Det kan vara en idé. Sedan finns paraplyföretag som Frilansfinans och Cool Company, som hjälper människor att fakturera sitt arbete (och som sköter moms, sociala avgifter och skatter). Sådant behöver uppmuntras och lyftas fram.

Men vi måste också göra det mycket lättare för de människor som vill starta eget på riktigt och ägna sig åt till exempel försäljning av varor, tillverkning och bredare serviceverksamhet som kräver investeringar. (Vilket för övrigt bör gälla så väl för invandrare som för svenskar.) Det måste inte bara bli enklare att utföra tjänster enligt ovan, utan också att anställa medarbetare på riktigt.

Det är mycket möjligt att fritt företagande, entreprenörskap och frilansande är den enda realistiska möjligheten att få in större volymer nyanlända i arbetslivet. Vilket vi måste se till att göra – om inte (det förvisso illa konstruerade) systemet skall gå omkull. Vi behöver tillväxt, inte bara kostnader.

Det handlar inte bara om de nyanlända. Det vore till exempel trevligt om alla andra som i alla år betalat in till systemet i slutändan kan få en pension som går att leva på. Det är sådana saker som står på spel. På riktigt. Så det är bäst att vi tar det här på allvar.


Bostadsfrågan är kanske den svåraste nöten att knäcka.

Förmodligen måste vi inse att det inte finns någon bra lösning på kort sikt. Det går helt enkelt inte att skaka fram en halv till en miljon bostäder i en handvändning. Kanske inte ens på lite sikt – eftersom politikerna har saboterat bostadsmarknaden genom sin verklighetsfrånvända (men möjligen missriktat välmenande) inkompetens.

Så hur förhåller vi oss till det? Vi kommer att tvingas acceptera trångboddhet. Vi kommer att tvingas acceptera att det uppförs "tillfälliga" modulboenden lite varstans – som i verkligheten kommer att bli tämligen permanenta. Vi kommer att tvingas acceptera okonventionella lösningar.

Men vi skulle även kunna lägga om byggandet efter behoven: Både nyanlända och svenskar vill bo inne i städerna – nära jobb, affärer och folkliv. Många hushåll består för övrigt av endast en person.

Detta skulle man kunna hantera genom att avreglera och satsa på produktion av riktigt små lägenheter till rimlig hyra. Som ett hotellrum med badrum, ett par garderober plus ett pentry. (Det går utmärkt att leva på det sättet. Jag har själv bott i enrumslägenheter i hela mitt liv, en del av dem mindre än ett vanligt hotellrum.) Och passa på att bygga lite åt våra studenter samtidigt.

Men gör det för guds skull inne i städerna. Inga fler miljonprogram ute i skogen.

Dessutom kan man bygga högre. Ett fem gånger så högt hus rymmer i princip fem gånger så många lägenheter. Släpp skräcken för höga hus inne i våra städer. Skall man ha storstäder, då får man finna sig i att de även ser ut som storstäder. (Med höga hus kan man dessutom ha råd att hålla sig med en portvakt / door man / reception som ser till att hålla koll på att allt fungerar och att ordning råder.)

Det går att bygga riktigt många små lägenheter i höga hus inne i städerna – och att göra det rimligt snart – om bara viljan finns. Det är direkt nödvändigt. Om vi inte vill ha kåkstäder vill säga. (Vilket faktiskt börjar se ut som ett allt mer realistiskt alternativ.)


Verkligheten är som den är. Att bara gnälla gör tyvärr inget bättre (även om det är en kär hobby för många). Vi måste med nödvändighet försöka hantera den situation som föreligger. Nu har ni fått mina fem cent – tydliga regler, personligt ansvar, fri företagsamhet och avreglering. På köpet får ni lite fart på hjulen i landet.

Och vill politikerna inte acceptera verkligheten som den är – då får vi flytta på dem.

Kommentarer?

Stöd denna blogg »

Med Centerns idé kan alla driva eget utan krångel

Ibland glänser Centerpartiet till.

I dag har partiet lagt fram ett förslag om "ingångsföretag". Allt som krävs är en app i mobilen, från vilken man tar betalt av sina kunder. 25% dras automatiskt i skatt. Tanken är att man får fakturera upp till 250.000 kr per år (drygt 20.000 kr / månad, 15.000 efter skatt) på detta sätt. Då slipper man allt krångel och all byråkrati. [Länk»]

"Det kräver ingen kunskap om svensk byråkrati eller skattelagstiftning. Ingen moms behöver bokföras, inga egenavgifter betalas och ingen preliminärskatt beräknas. Det enda som ingångsföretagaren behöver hålla koll på är sin försäljning" säger Emil Källström (C).

Det bästa med detta förslag är att det gäller lika för alla.

Tröskeln för att driva eget är i dag så hög att den inte bara avskräcker invandrare, utan även många svenskar. Vilket vi måste ändra på. I årtionden har politiker lovat att göra det enklare att driva eget. Men detta är det första förslag som verkligen tar steget fullt ut.

Det är precis sådana här förslag som kan få igång människor med egen verksamhet. (Liknande modeller finns i en del andra länder, fast utan mobilappen.)

Gör detta till ett vallöfte, snälla Centerpartiet!

Slå sönder EU för att rädda det som är bra och viktigt

Den Europeiska Unionen, EU, har ett förfärande track record. Vi har exempel på storhetsvansinne, som en gemensam valuta för vitt skilda ekonomier. Och det finns fullskaliga haverier, som den gemensamma flyktingpolitik som visade sig inte existera i verkligheten, när den väl behövdes.

Men allt är inte omdömeslöshet i kolossalformat. Här finns också en lång rad mindre misslyckanden, dumheter, felbedömningar och en centralstyrning som genomsyrar unionen. De samlade negativa konsekvenserna blir dock stora. Kanske allvarligast är att den europeiska ekonomin bara är en skugga av vad den borde vara. Tillväxtsiffrorna är mediokra. Arbetslösheten är oroväckande hög. Nödvändiga strukturförändringar ersätts ofta med konstgjord andning i form av offentliga bidrag (skattepengar) – som på sikt bara gör problemen värre och fallet hårdare.

Europa hade allt. Men vi började centralstyra, trots att alla historiska erfarenheter varnat oss för just detta. Vi är på väg att helt ödelägga den decentraliserade mångfald som givit oss utveckling, institutionell konkurrens och en kultur av best practice. Istället skapar vi single points of failure – där det räcker med ett dåligt beslut, i en EU-institution, vid ett tillfälle för att miljoner företag och en halv miljard människor skall drabbas. Och från EU kommer en strid ström av beslut som är verklighetsfrånvända, kontraproduktiva, inskränkande, småaktiga och klåfingriga.

Om det europeiska samarbetet skall ha någon framtid – då måste det fokusera på det som är bra och viktigt. Det vill säga fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital.

Dessutom bör EU vara väktare av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna – eftersom de enskilda länderna som regel är part i målet när grundläggande medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter kränks.

Detta borde gå att lösa genom mellanstatligt samarbete, istället för överstatligt.

För vi kan inte hålla på som vi gör nu. Allt mer makt överförs från medborgare till politiker, från medlemsstater till Bryssel och från folkets valda institutioner till icke-valda byråkrater. Detta är demokratins svarta hål – där till slut alla beslut av betydelse fattas på samma ställe, av samma människor och ofta utan offentlig insyn.

Istället måste beslutsfattandet decentraliseras och öppnas för frivilliga, spontana samarbeten – som kan fånga upp marknadens signaler och använda befintliga resurser på effektivast möjliga sätt.

Det europeiska samarbetet får inte vara ett byråkratiskt monster. Det bör istället vara ett verktyg som ger människor och företag frihet att samarbeta och utvecklas under enkla former.

Låt Sverige bli Europas tigerekonomi!

Sveriges förhållande till EU är komplicerat. Vi genomför EU-direktiv på ett övernitiskt sätt, samtidigt som många andra medlemsstater tar betydligt lättare på Bryssels påbud. Vi tar ett oproportionerligt stort ansvar för EU:s gemensamma flyktingpolitik, medan andra medlemsstater inte bryr sig alls. Och vi betalar c:a 40 miljarder kronor brutto (30 miljarder netto) för det tveksamma nöjet att drabbas av centralstyrning, korporativism, byråkrati, politiskt storhetsvansinne och demokratiskt underskott. Det känns... sådär.

Skulle Sverige klara sig utanför EU? Mitt svar är ja – om vi förvandlar vårt land till en europeisk tigerekonomi.

Sänk skatterna. Gör det betydligt lättare att driva företag. Låt oss bli en högteknologisk stormakt (och i själva bygget kommer det att behövas en hel del mindre kvalificerad arbetskraft). Gör Nobels hemland till ett internationellt nav för forskning och utveckling. Inför verklig frihandel med hela världen. Håll gränserna öppna för alla som vill vara med och bygga landet och som är beredda att försörja sig själva. Låt oss bli ett offshore-paradis vad gäller till exempel bolagsregistrering och sjöfartsregister.

Satsa på kärnkraften. Med fjärde generationens reaktorer kan vi minska utsläppen, göra driften ännu säkrare, använda kärnbränslet 100 gånger mer effektivt och göra slutförvaringen av avfallet till ett betydligt mindre problem. Tekniken finns redan i dag, ett av företagen i utvecklingens framkant är svenskt och bränslet räcker för att försörja hela världen med el i tusen års tid. Och i ett längre perspektiv kommer thorium-reaktorerna, som är ännu bättre. All elektricitet vi kan behöva under överskådlig tid finns inom räckhåll.

Byt fokus på utbildningspolitiken. Det viktiga är inte hur man lär sig utan att man gör det. Ersätt skolplikten med en läroplikt med tydliga kunskapsmål. Släpp pedagogiken i påbyggnadsutbildningen fri och var inte rädd för att samverka med näringslivet. Ta pengar från politiskt korrekt trams och satsa dem på akademisk frihet i den högre utbildningen istället.

De svenska välfärdssystemen måste individualiseras, eller i vart fall reformeras så att de går ihop ekonomiskt. Vilket skulle underlättas av en kraftig ekonomisk tillväxt. Det är välstånd som skapar förutsättningar för trygghet, inte tvärt om.

Låt folk leva sina liv efter eget huvud. (Kan tyskarna hantera sprit, gräs och sex – då borde svenskarna också kunna göra det.) Bort med en massa tramsig morallagstiftning. Gör Sverige till ett land som människor vill leva i på grund av dess frihet, öppenhet och tolerans.

Låt städerna växa både på bredden och höjden. Skapa moderna, smarta och väl fungerande kommunikationslösningar. Skapa förutsättningar för att hela landet ständigt skall kunna vara uppkopplat med högsta möjliga hastighet. Gör det möjligt att delta, arbeta och bygga Sverige även från landsorten. Fixa järnvägen och koppla ihop Sverige med det europeiska snabbtågsnätet.

Släpp ängsligheten och de negativa tankarna. Höj blicken och se framåt, istället!

Ett fantastiskt Sverige  är möjligt. Om vi vill.

Stöd denna blogg »

Regeringen missar att utan vinst stannar Sverige

Sossarna har ett märkligt förhållande till företagande och företagare. (Vilket till exempel kommer till uttryck i debatten om vinst i välfärden.) De förstår inte hur företag fungerar, vad som driver företagare eller företagandets dynamiska effekter på samhället. Vänsterns sinnen är slutna och attityden antiintellektuell.

Det målas upp en bild av att vinst är lika med att vaska champagne – medan verkligheten är att kapital måste återinvesteras (direkt eller indirekt, i egen eller annan verksamhet) för att inte förmultna. Vinst är en förutsättning för vår ekonomiska tillväxt.

Till och med pengar på banken tillför samhällsekonomin rörelsekapital. (Och skulle någon till äventyrs vaska en flaska champagne, då skapar det i vart fall vinst och jobb i restaurangnäringen.)

Samtidigt beter sig den rödgröna regeringen själv precis på det sätt den (felaktigt) anklagar andra för att göra. Just nu ägnar sig S+MP åt att plocka ut vinst ur statliga företag, som skulle behöva återinvesteras i nämnda verksamhet. Till exempel plockar man ut miljarder ur SJ, trots att företaget står inför ett stort investeringsbehov i vagnparken. Man plockar ena sekunden ut pengar ur Akademiska Hus för att i nästa ögonblick ge förtaget i uppdrag att bygga studentbostäder. Kopplingen mellan vinst och långsiktigt, hållbart företagande finns inte i vänsterns föreställningsvärld.

Sossar är sossar. De har aldrig förstått företagandets villkor eller ens hur företag fungerar. Det vore en sak om det bara drabbade dem. Men detta handlar om Sveriges ekonomiska tillväxt. Det handlar om våra jobb, vårt välstånd och våra pensioner. Det handlar om den långsiktiga finansieringen av infrastruktur, sjukvård och utbildning. Det handlar om att skapa förutsättningar för forskning, teknisk utveckling och mänskliga framsteg.

Utan vinst stannar Sverige.

Låt småföretagen rädda Sverige!

Dagen efter regeringsförklaringen – och nationen är lite smådeppig.

Vilket kan bero på att svenska folket ängsligt förväntar sig att politikerna kommer att lösa alla deras problem och vara alla goda gåvors givare. Men välstånd fungerar inte på det sättet.

Politik i allmänhet och rödgrön politik i synnerhet minskar människors frihet, motverkar entreprenörskap och håller tillbaka tillväxten.

Hur mycket de än sänder runt pengar i skatte- och bidragssystemen, så kan politiker inte skapa välstånd. De kan fördela andra människors pengar. (På oklar moralisk grund.) Men det är naturligtvis inte hållbart i längden.

Om vi vill ha det bättre, då måste vi skapa resurser. Det sker i näringslivet. Den utvecklingen har en mycket enkel drivkraft. Folk vill tjäna pengar och känna att de har kontroll och ansvar över sina egna liv. Då skapas nya företag, nya jobb och välstånd för alla.

Därför måste det bli enklare och mer lönsamt att starta företag. Det kräver att man minskar byråkratin och rullar tillbaka regelverken. Att man gör det mindre riskfyllt att anställa. Att man sänker skatterna.

Det måste bli mycket enklare att få F-skattsedel. Egenföretagare (de flesta företag börjar med en människa med en idé) borde slippa momskrångel om deras omsättning inte är större än vad som krävs för att en person skall kunna försörja sig på verksamheten. (Så är det i flera andra länder.) Småföretag måste slippa statistikvansinnet. Egenföretagare bör ges möjlighet att träda ur de snåriga offentliga försäkrings- och trygghetssystemen om de istället ordnar sådant på egen hand.

Lågutbildade, ungdomar och invandrare har i dag svårt att komma in på arbetsmarknaden. Så varför inte göra det betydligt lättare för dem att driva eget? Här finns ett ymnighetshorn av idéer, kreativitet, vilja och hopp – som aldrig kan matchas av arbetsförmedlare och byråkrater.

Dessa människor måste uppmuntras, inte hållas tillbaka.

Dessutom är det ur de småföretag som startas i dag som morgondagens storföretag, exportsuccéer och affärsmodeller kommer att växa fram. Inte ur statliga kommittéer och utredningar.

Kommer regeringen att döda crowdfundingen?

Crowdfunding – gräsrotsfinansiering – är på väg att få fotfäste i Sverige. Kreatörer och entreprenörer samlar in pengar för projekt och affärsidéer via internet. Alla som är intresserade kan bidra med en slant efter vilja och förmåga. Spontan ordning råder på något som liknar en fri marknad.

Exempel på sådant som crowdfundats på senare tid är Docklands ekipage i Pride-paraden, medieprojektet Bubb.la och den EU-bok som jag just nu sitter och skriver på. Men det kan också handla om projkektlån och andelar i startup-företag.

Visst, det kan vara en smula komplicerat när det handlar om lån och andelar i nya företag. Men sådant finns det redan regler för – och de verkar fungera.

Kreativitet, entreprenörskap, maker culture, spontan ordning, frivilligt samarbete, frihet och decentraliserad finansiering. Kan det bli bättre?

Då gör regeringen entré. Svenska Dagbladet rapporterar...

– Vi ska sedan gå vidare och reglera detta på ett sätt så att marknaden fortsätter att växa, säger finansmarknadsminister Per Bolund (MP).

Reglering – för att få marknaden att växa? Är han onykter?

Jodå, så är det. Regeringen skall in och pilla i gräsrotsfinansieringen. Detta trots att allt tycks fungera hur bra som helst.

Reglering. Inte för att det behövs. Bara för att man kan.

Som jänkarna säger: If it ain't broke, don't try to fix it.

Politiker är klåfingriga. Och allt de rör vid går åt helvete. Så räkna kallt med att Finansinspektionen blir tillsynsmyndighet. Det kommer säkert att bli fråga om registrering, med nya fina blanketter att fylla i. Med automatisk delning av uppgifterna till Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten för att hindra penningtvätt. Kopia till Säpo, ifall någon terrorist kan tänkas lura i skuggorna. Rapportkrav. Statistik. Finns det en jämställdhetsplan i projektet? F-skattekrav. Förskottsinbetalning av moms och skatter. Och så vidare. Du fattar. Detta kommer att bli gräsrotsfinansieringens död.

Speciellt det där med skatterna får nog antas vara regeringens verkliga syfte med en reglering. Man har funnit en ny skattekälla.

Länk: Regeringen närmar sig reglering av crowdfunding »

Övervakningen: Näringslivet måste vakna!

Efter ännu en dag med utfrågningar om massövervakningen i Europaparlamentet är jag en smula matt. NSA, GCHQ, FRA och hela bokstavssoppan av avlyssningsorganisationer tycks löpa amok. Flera gånger under dagen påpekades att pliktskyldig parlamentarisk granskning inte räcker. Man måste se över lagarna som styr denna verksamhet, i grunden.

För att det skall ske måste det skapas ett samhälleligt tryck. Alla som berörs måste engagera sig i frågan. Och här ser jag en vit fläck: Näringslivet.

Och för all del även fackföreningsrörelsen – som ju, när det kommer till kritan, har väldigt många gemensamma intressen med näringslivet.

I vanliga fall är jag rätt tydlig med åsikten att politik och företagande skall verka på sina respektive arenor. Men övervakningsfrågan berör näringslivet på ett direkt och dramatiskt sätt. Detta är ett område där företagen har all anledning, rätt – och en skyldighet mot sina aktieägare – att reagera.

På sikt handlar det dessutom om allas vårt ekonomiska välstånd.

Till att börja med är säkra och goda kommunikationer en förutsättning för modernt företagande, för rimlig affärsverksamhet och för att den fria ekonomin skall fungera. Hela denna förutsättning har slagits sönder. Man måste nu utgå från att ens kommunikationer med medarbetare, kunder, leverantörer, banken, revisorerna, ägare, finansmarknaden, jurister och alla andra är övervakad.

De system för säker, krypterad information som skapats har visat sig ha bakdörrar – för att våra statliga övervakare skall kunna komma åt vår kommunikation. Det gäller hela västvärlden och med största säkerhet även länder som Kina och Ryssland. Men inte nog med att allehanda stater kan snoka i våra affärer. Genom att medvetet göra systemen sårbara har staten även öppnat dörren för brottslighet, industrispionage, nyfikna konkurrenter och vandaler. Sådana färdigheter läcker ut. Alltid.

Våra politiska herrar har – genom godtrogenhet, inkompetens och svaghet – låtit statens mer ljusskygga institutioner ödelägga rätten och möjligheten till säker kommunikation och pålitliga IT-system.

Som om inte det räcker är det nu i allt väsentligt klarlagt att till exempel amerikanska NSA ägnar sig åt kommersiellt spionage, för att ge det egna landets storföretag ett övertag. NSA har till och med möjlighet att gå in och snoka i det internationella finansiella transaktionssystemets centrala nervsystem, SWIFT. (Amerikanerna har själva bekräftat att så är fallet. Och de ser inget problem med den saken.)

Och USA är inte värst. Till exempel har Le Monde avslöjat att franska staten övervakar och lagrar i stort sett all elektronisk kommunikation den kan komma över. Samt att man är mycket frikostig med att dela med sig av denna information till allehanda myndigheter.

Detta handlar inte om att försvara oss mot terrorister. Pressad, har NSA-chefen själv erkänt att den verksamhet han styr över på sin höjd kan ha avslöjat en eller två terrorister. Om ens någon. (Om verksamheten vore effektiv mot terrorism, var är i så fall de rättegångar som bygger på det material NSA, GHCQ, FRA & Co har samlat in?)

Jag skulle kunna fortsätta. Men jag hoppas att budskapet har gått fram: Massövervakningen är ett hot mot näringslivet och mot den fria ekonomin.

Därför uppmanar jag vårt lands företagare att ansluta sig till motståndet mot övervakningen.

Visa, Mastercard, marknaden, makten och demokratin

Det finns mycket som är märkligt med Visas och Mastercards betalningsblockad mot till exempel Wikileaks och mot nätets anonymiseringstjänster (VPN).

Annat är fullständigt uppenbart: Till exempel att de handlar på uppdrag av regeringar som saknar laglig grund för att tysta misshagliga röster. Och att de går upphovsrättsindustrins ärenden.

Men åter till märkligheterna. Med tanke på att myndigheterna i USA och EU brukar vara snabba med att slå ner på kartellbildning, så är det värt att notera att att ingen ens höjer rösten när de stora betalningsförmedlarna samtidigt blockerar Wikileaks. Eller när de samtidigt stänger betalningskanalerna till VPN-tjänster. Det säger en del.

Man kan dessutom konstatera att det inte finns någon verklig konkurrens på kreditkortsmarknaden. (Det gäller även andra nätbetlningar – där PayPal, som har nära koppling till kreditkortsbolagen, är helt dominerande.)

Det skulle behövas fler aktörer på kreditkortsmarknaden, för att åstadkomma verklig konkurrens. Fram till dess har vi ett oligopol, en kartell – med ett fåtal aktörer som fattar beslut som får långtgående och olyckliga konsekvenser för vårt samhälle: Företag som bedriver fullt laglig verksamhet får sina betalkanaler avhuggna. Whistleblowers tystas. Och rätten att vara anonym på nätet avgörs av finansföretag.

Om det hade funnits verklig konkurrens, då hade det varit en annan sak. Då hade man som kund alltid kunnat vända sig till någon annan.

Frihet att välja förutsätter att det finns olika, fristående aktörer som har olika policy. Men om det bara finns två stora bolag, som synkar en och samma policy – då finns det helt enkelt ingen frihet att välja.

Detta innebär att ett fåtal finansföretag tar sig makt som snarare borde vara en fråga om lagstiftning och rättstillämpning i våra domstolar.

På så sätt dras till exempel frågan om rätten att vara anonym på nätet undan från den demokratiska beslutsprocessen till slutna rum. Folket, dess valda representanter och media får varken insyn eller möjlighet att påverka. Vilket innebär att demokratin urholkas.

Än allvarligare blir det om det finns skäl att misstänka att kreditkortsbolagen handlar i samråd med politiska makthavare som går utanför sitt demokratiska mandat och som kränker de medborgerliga fri- och rättigheterna. Vilket är fallet när det kommer till USA:s hemliga övervakning av allt vi gör på internet.

Eller om det finns skäl att misstänka att kreditkortsbolagen handlar i samråd med särintressen som vill kringgå gällande lagstiftning och våra fri- och rättigheter.

Detta är oerhört allvarligt. Det handlar om vår demokrati. Och det handlar om en fri marknad. Två av grundpelarna för ett fritt, öppet och fungerande samhälle sprängs just nu bort av Visa och Mastercard.

Detta är Big Business och Big Government som skapar en post-demokratisk korporativism i vilken makten flyttar från folket och dess valda representanter till hemliga möten i slutna rum.

Nu måste vi alla fråga oss: Skall vi reagera när den härskande klassen börjar montera ner demokratin? Eller tänker vi vänta tills det är för sent?

Se även:
PP: Visa och Mastercard är internets fiender »
Mastercard and Visa Start Banning VPN Providers »
Demokratins svarta hål »

Uppdatering - Visa & Mastercard går i svaromål, kind of »