Naomi Klein i Sydsvenskan

Vi måste komma bort ifrån att vi kan lösa miljöproblemen med marknads­baserade lösningar. Det enda sättet att verkligen stoppa katastrofekonomerna är att ta deras marknad ifrån dem. Och deras marknad är katastrofer.

Och hur gör man det?

Genom att bli extremt allvarlig och extremt akut om växthuseffekten. Och genom att man bygger en kraftfull och militant social rörelse.

Militant? På vilket sätt?

Militant på samma sätt som vi var militanta före elfte september: på gatorna. Vi kan inte överlåta det här åt Bono och Bob Geldof.

Avslöjande och intressant, på flera sätt.

Notera för övrigt hur vänstern så småningom alltid hittar tillbaka till stenkastningsromantiken och våldet.

Läs hela artikeln här.

Johan Norberg svarar i Sydsvenskan.

(Tipstack: Daniel)

GONGO:s

En ny Timbro-rapport uppmärksammar de så kallade frivilligorganisationernas samarbete med biståndsorganet Sida.

Författare är Pär Krause, som tidigare skrivit den uppmärksammade boken om det svenska biståndsberoendet.

4,2 miljarder kronor slussas via så kallade GONGO:s varje år. Många av dem är inte alls lika intresserade av att bedriva bistånd som att föra fram en vänsteragenda finansierad med skattepengar.

Och ibland motarbetar dessa organisationer det enda som lyckats öka välståndet i fattiga länder – det vill säga frihandel och marknadsekonomi.

Läs mer och hämta hem rapporten här »

Miljövänstern

"Miljörörelsen har kapats av av politiska och sociala aktivister som tog sig in, och skickligt lärde sig att använda grön retorik för att driva en agenda som mest går ut på anti-globalisering och anti-kapitalism - och som har väldigt lite att göra med vetenskap och ekologi. Och det var då jag lämnade rörelsen.

Jag insåg att rörelsen jag var med och startade hade tagits över av politiska aktivister, som använder den för att samla in pengar för sina syften. (...)

De använder sig helt enkelt av sensationslystnad, desinformation och skrämseltaktik. (...)

Det finns en tendens bland aktivisterna att uteslutande ägna sig åt känslomässiga argument. (...)

Det finns faktiskt ingen anledning att sprida skuldkänslor och skräck om miljön längre. Lösningen ligger i att försöka räkna ut hur vi skall göra saker bättre, inte att ha kampanjer mot olika saker."

Patrick Moore, en av Greenpeaces grundare.

Våldsvänstern, igen...

När G8-ländernas demokratiskt valda ledare samlas i tyska Heiligendam för att diskutera globaliseringens effekter och vad de kan göra för Afrika – då är naturligtvis även vänstern där. För att bråka.

Vänsteraktivisterna talar öppet om att blockera och lamslå mötet.

Man kan undra hur de resonerar. Skall månne ledarna för världens största ekonomier inte få lov att diskutera viktiga gemensamma frågor? Är det frustration över att vänstern inte lyckas få folket med sig på demokratisk väg som gör att den väljer våld istället?

Gunnar Westin från Socialistiska Revolution säger till SR Ekot: "Det mest positiva vore om debatten och diskussionerna under den här veckan också kan leda till att rörelsen utvecklas så att rörelsen börjar diskutera hur vi ska kunna störta kapitalismen, hur vi ska kunna bygga upp ett solidariskt, socialistiskt samhälle där ekonomin inte ligger i händerna på några få rika utan där vi kan möjliggöra en omställning som möjliggör en hållbar användning av jordens resurser och så vidare."

En planerad ekonomi, således. Där makten ligger i händerna på ett fåtal politiker. En idé som misslyckats fullständigt och medfört ofrihet och förtryck, varhelst den prövats.

Länk: Aktivister kraftsamlar...

Våld, tvång och politik

Jag tycker oerhört illa om våld.

Jag ogillar verkligen tvång.

Våld och tvång är handgripliga sätt att hindra människor från att göra sina egna val och leva sina egna liv.

Våld och tvång är osmakliga metoder för människor som har en viss åsikt att försöka tvinga på andra samma åsikt - och att hindra de senare från att uttrycka sina egna tankar.

Staten får ta till våld och tvång. Möjligen är det i viss utsträckning nödvändigt. Ordningsmakten måste kunna gripa in med våld, om så krävs, för att hindra vissa människor från att kränka andra människors egendom, säkerhet och rättigheter. Men staten använder också tvång och möjligheten till våld för att upprätthålla en massa åsiktslagar och smakregler. Och där hamnar vi på fel sida den osynliga gränsen. Staten måste vara ytterst försiktig på detta område. Och därför vore det också bra om den inte ägnade sig åt så mycket trams.

Sedan har vi dem som tar till våld för att förtrycka andras politiska åsikter.

Det var till exempel en rätt obehaglig stämning när Osynliga Partiet, AFA & Co drog runt på förra höstens demonstration mot fastighetsskatten. Det blev en del gruff. Men framför allt var det vänsterns kaxiga hotfullhet som skapade en obehaglig stämning. Skräniga, arroganta och buffliga ägnade de sig åt politisk mobbning av fredliga villaägare, borgerliga sympatisörer, barnfamiljer och debattörer som samlats för att säga sin mening.

Själv har jag fått anföranden och möten störda av skränvänster som försökt överrösta och ödelägga det som sker med till exempel talkörer, skrik och rökfacklor. (En gång kapade Attac-anhängare till och med ett kyrktorn, för att försöka dränka ett möte i ljudet av dånande klockor.)

Naturligtvis har jag inget emot att folk framför en annan åsikt. När någon står bredvid en demonstrationsväg med en banderoll, finns inget att invända. Om några står en bit ifrån ett möte med egna plakat, då är det naturligtvis OK. Men när folk uppträder hotfullt, försöker tysta andra, stör andras möten, går till handgripligheter och trampar på mötes- och yttrandefriheten - då blir jag väldigt deprimerad. Och arg. Men mest deprimerad.

Och av någon anledning är det som regel vänstern som beter sig illa.

Visst. Nazister och annat oknytt mopsar sig också. Fast mer sällan. Och från det hållet brukar det inskränka sig till larviga, felstavade mordhot och tramsiga tillmälen.

Så, frågan är varför det som regel är vänstern som ägnar sig åt handgripliga svinaktigheter..?

Varning för Troll!

En gång i tiden var miljörörelsen just en miljörörelse.

Naturskyddsföreningen samlade då in pengar för att köpa mark som den ville skydda. De problem man tog upp var verkliga. Vetenskap och vett stod högt i kurs. Diskussionen var öppen.

Så är det inte längre. Miljörörelsen har tagits över av Troll!

Dels har vi new-age-flummarna som bakar ihop miljöfrågor och rent hokus pokus.

Så har vi media, som har ett intresse av att blåsa upp alla verkliga, tänkbara och påhittade hot till löpsedlar och krigsrubriker.

Och så har vi vänstern...

En vänster som infiltrerat och till stor del tagit över miljörörelsen. En vänster som lärt sig miljörörelsens ord och liturgi - för att kunna utnyttja den för sina egna intressen.

Och vilka är dessa intressen? Tja, till exempel motstånd mot tillväxt, mot frihandel, mot en fri ekonomi, mot fri rörlighet, mot företagande, mot mångfald och - inte minst - mot allt som har med USA att göra.

Detta går ut över vårt välstånd, över vår utveckling, över fattiga länders möjlighet att utvecklas - och över miljön.

Detta är en kritik som även framförs av bland andra Greenpeace grundare Patrick Moore.

Och det är tråkigt. För en vettig och sansad miljörörelse borde ha en viktig funktion att fylla.