Morgan Johansson, Förintelsen och demokratin

Regeringen vill förbjuda förnekelse av Förintelsen.

»Förintelsen är världshistoriens största brott mot mänskligheten, och det får inte glömmas. De som försöker få världen att glömma och blanda bort korten, de måste stå till svars för det« säger justitieminister Morgan Johansson, S.

I sammanhanget kan konstateras att nazismen krävde i runda tal 21 miljoner människoliv. Utan att på något sätt förringa dess vidriga brott mot mänskligheten bör det dock även påpekas att kommunismen krävt minst 89 miljoner människors liv.

Vilket innebär att Morgan Johansson antingen har fel i sitt uttalande eller att han själv försöker blanda bort korten.

Så om man skall förbjuda förnekelse av Förintelsen - bör man då inte i konsekvensens namn också förbjuda förnekelse av kommunismens brott mot mänskligheten?

Sedan är frågan om man bör eller ens kan förbjuda felaktiga, motbjudande åsikter och yttranden. Att lagstifta om vad människor får tycka är förtryckets verktyg, inte demokratins.

I detta fall är risken uppenbar att det kommer att skapas myter om »sanningen som inte får yppas« - vilket riskerar att stärka dem som förnekar Förintelsen. Idiotiska åsikter skall bemötas i en öppen debatt, inte gömmas undan på platser där de får gro och stå oemotsagda.

Att hantera problematiska åsikter genom att sopa dem under mattan är sällan en framgångsrik taktik.

Slutligen är det rätt uppenbart vad Morgan Johansson sysslar med. Han vill få SD-svansen att gå igång, för att ytterligare kunna demonisera partiet inför valrörelsen. Det handlar mindre om att »stå på rätt sida i historien« och mer om att säkra Socialdemokraternas maktinnehav. Det är ovärdigt. Inte minst i förhållande till Förintelsens offer.

Men vilka politiker i de traditionella partierna kommer att våga stå upp mot Morgan Johanssons förslag - och därmed riskera att brunsmetas av regeringen, även om motståndet grundas i omsorg om det demokratiska samhället?

Vad vi ännu inte lärt från Förintelsen

»Det får aldrig hända igen!«

Min generation är uppvuxen med detta mantra. Vilket naturligtvis är bra och viktigt. Förintelsen är ett av mänsklighetens allra mörkaste kapitel. Vi får aldrig glömma.

Men, menar vi verkligen vad vi säger?

I det forna Jugoslavien bedrevs etnisk rensning och massmord. Men vi duckade, lät bli att förhindra det som skedde - trots att det var uppenbart och skedde rakt framför våra ögon.

Eller ta folkmordet i Rwanda. Som vi i de västerländska demokratierna vägrade benämna som folkmord - eftersom det hade tvingat oss att handla, att sätta stopp för vansinnet. Vilket vi inte gjorde.

Det saknas knappast exempel på att vi låter förfärligt ondskefulla saker hända igen. Och igen. Och igen.

Gemensamt för dessa monstruösa händelser är att grupper av människor behandlas olika inom ett system. Att det ansetts acceptabelt, rent av normalt att särbehandla och döda människor på grund av deras härkomst eller andra utmärkande kännetecken.

Jag tror att vi är för naiva i kampen mot sådan ondska. Att tala om människors »lika värde« är förvisso vackert. Men det är diffust och till intet förpliktigande. Det går inte ens att på ett klart och tydligt sätt avgöra om och när människor inte längre tillerkänns lika värde av sina medmänniskor. Själva formuleringen öppnar för subjektivitet.

Bättre är då att tala om människans naturliga rättigheter: rätten till liv, säkerhet och egendom.

Detta är observerbart - och man kan direkt konstatera när någon bryter mot dem. Och då kan man också göra något åt saken. Det är helt enkelt en röd linje som inte får överskridas.

Samtidigt gäller det att vara uppmärksam, så att alla medborgare har lika rättigheter inför staten. De naturliga rättigheterna är starka när de är universella, när de omfattar alla, när spelreglerna är lika oavsett vem du är. Det är när denna princip har upphävts som vi fått se några av historiens mörkaste kapitel utspelas.

Och sätter man upp en tydlig principiell gräns - då är man också moraliskt förpliktigad att försöka göra något åt saken när gränsen överskrids. Vilket förmodligen är skälet till att vi i Sverige och många andra länder undviker förpliktigande principer, för att istället säga saker som låter fint men saknar substans.

Det verkar helt enkelt som om stora delar av den civiliserade världen hellre blundar än sätter ner foten när vi ser etnisk rensning och folkmord. Tyvärr.

Inte ens minnet av det ofattbart grymma - Förintelsen - tycks kunna få oss att konsekvent och kraftfullt försvara människans naturliga rättigheter.

Till PewDiePies försvar

Nej, den svenska Youtubestjärnan Felix »PewDiePie« Kjellberg är knappast nazist eller judehatare. Däremot bedriver Wall Street Journal grovt ohederlig journalistik när de skriver om honom. Fake news, helt enkelt.

Allt om det som skett kan du läsa i denna utmärkta artikel av unge herr Karlsten:

Wall Street Journal ville tukta Pewdiepie – men det blev helt fel »

Med det vill jag komma till min huvudpoäng: Big Media och Big Entertainment förstår inte internet.

De förstår helt enkelt inte hur man tjänar pengar på en digital, öppen, global, platt marknad på vilken alla är fria att verka. Så de kräver hela tiden speciallagstiftning – som skydd mot konkurrens och teknisk utveckling. De är dinosaurier.

För att ta ett exempel kan nämnas att mediehusens lobbyister i EU just nu försöker driva igenom ett direktiv som säger att man måste betala för att få länka till en tidningsartikel. Vilket är en fullständigt befängd tanke. Den visar att de inte begriper något om internets dynamik. [ Länk 1 » | Länk 2 » ]

Dessutom begriper de sig inte på ungdomen, vilket är anmärkningsvärt eftersom den är i vart fall Big Entertainments huvudsakliga målgrupp. Begriper gör däremot människor som PewDiePie. Det är därför jättarna hatar honom.

Disney kan aldrig återskapa den inre, levande kultur som uppstår mellan en nätpersonlighet och dennes följare. Man måste vara inne i bubblan, och gilla det för att över huvud taget kunna fatta grejen. Big Entertainment är frustrerade över att denna heliga gral tycks vara utom räckhåll för dem.

Visst kan man förstå jättarna. De sitter fast med jättelika overheadkostnader – samtidigt som vanligt folk kan publicera sig (ofta minst lika bra) utan att det kostar en spänn. De är vana vid privilegiet att få sätta agendan – men så plötsligt börjar folk torgföra andra åsikter och diskutera andra frågor. De har kunnat lunka på i sin journalistiska gärning i godan ro – tills internet kom och alla kunde kolla allt och publicera sig direkt, numera även på mobilen. Plötsligt blev innehållet viktigare än plattformen. Surt, sa räven.

Man kan även betrakta internet-flugan som en gigantisk decentralisering. Makt sprids till människorna, som i sin tur sprider den vidare. Då blir det svårare för media att sätta dagordningen, för politikerna att bestämma och för staten att få folket att lyda. Informations- och maktstrukturer kollapsar framför våra ögon. Vilket vissa ser som skrämmande och vi andra som en möjlighet.

Det är därför staten är så angelägen om att kunna övervaka folket. Den fruktar en (förhoppningsvis fredlig) revolution – som inte kommer att handla om höger och vänster, utan om frihet kontra överhet.

(På sin sida har staten redan en antiterrorist-lagstiftning som säger att det är olagligt att destabilisera länders och internationella organisationers politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer.)

Det är i denna kontext man skall se konflikten mellan PewDiePie och Big Media / Entertainment. Det är David mot Goliat. Det är deltagande kultur mot corporate bullshit. Det är folket mot makten.

Vad hade Adolf tyckt..?

Jag fattar inte.

De där nynazisterna. Tittar man på deras sidor så skriver de ofta förintelsen inom citationstecken och länkar till sidor med förintelseförnekelse.

De är förintelseförnekare, även om de själva uttrycker sig lite försiktigt för att inte få tankepolisen på sig.

Varför? Är de inte nassar? Varför förnekar de något som var så centralt och viktigt för Adolf & Co? Något som nazismens skapare lade så oerhört mycket tid och kraft på?

Är inte sunkig raslära viktig för folk som kallar sig för nazister? Borde inte förintelsen vara en av de stora "bedrifterna" i nazismens historia? Och skulle de inte begå samma gräsligheter i dag, om de bara kunde?

De där människorna är inte bara obehagliga. De är dessutom svårt förvirrade

Vardagen i Förintelsen

United States Holocaust Memorial Museum har nu fått tillgång 116 helt nya bilder från Auschwitz.

Bilderna dokumenterar huvudsakligen hur nazisterna levde sitt liv i dödslägret. Bland annat visas hur koncentrationslägrets julgran tänds...

[Länk]