Visar inlägg med etikett Hamas. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hamas. Visa alla inlägg

2025-09-21

Folket i Gaza lider på grund av Hamas fanatism


Det som sker i Gaza är Hamas fel. Men sakargument biter inte på känslomässiga reaktioner. Eller på Public Service.

Jag brukar ha SR P1 på i bakgrunden. Om jag skulle forma min världsbild utifrån vad jag hör där, då skulle jag nog anse att situationen i Gaza är Israels fel snarare än Hamas. 

Problemet är att media i allmänhet och Public Service i synnerhet ofta utelämnar relevant information. 

Tar man in den större bilden pekar mer på att vad som sker i Gaza är Hamas fel. På samma sätt som det i grunden var den nazistiska regimens fel att tyska städer bombades till grus och aska under andra världskriget. 

Hamas och deras herrar i Iran har ett mål: Att utplåna Israel och judarna. Det är ett överordnat, heligt religiöst påbud. From the river to the sea. Den slutliga lösningen.

Hamas är fanatiker. Det är därför de är villiga att offra Gazas befolkning. Det är Hamas som är ansvarigt för Gazabornas lidande. 

Gör tankeexperimentet att någon skjuter på din familj och dig. Han kommer att döda er alla om du inte stoppar honom. Du har en pistol. Men han gömmer sig bakom sin familj. Du kan inte stoppa honom och rädda din familj med mindre än att några i hans familj kommer till skada. Vad gör du?

Det finns skäl för att även krig har lagar. Att använda sitt eget folk som mänskliga sköldar är ett krigsbrott. Att strida i civila kläder är att göra civilbefolkningen till måltavlor och därför också ett krigsbrott. 

Nu förekommer krigsbrott av varierande omfattning säkert på båda sidor. Så är det alltid i krig. Men Hamas ovan nämnda brott mot krigets lagar är fundamentala. Man gömmer sig bland och bakom sin egen civilbefolkning.

Det har diskuterats om det Israel gör är att betrakta som ett folkmord.

Folkmordskonventionens artikel 2 definierar folkmord som envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,
a) att döda medlemmar av gruppen;
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;
e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.

Här kan man notera att Israel inte har som avsikt eller mål att utrota en hel folkgrupp. Israels mål är inte att döda civila araber. Israels mål är att oskadliggöra det dödliga hot Hamas utgör - samtidigt som Hamas tyvärr gömmer sig bakom sin civilbefolkning.

Man kan också notera att Hamas avsikt och mål ÄR att förinta en etnisk / religiös grupp, judarna. Och att man jobbar på saken. Med ständiga raketanfall. Och med angreppet på civila den 7 oktober 2023. Med mera.

Etiketten folkmord passar alltså bättre på Hamas än på Israel.

Glöm inte hur detta krig började. Med att Hamas anföll Israel och dödade långt över tusen personer, huvudsakligen civilister i sina hem och på en musikfestival.

Innan dess hade Gaza haft självstyre sedan 2005. Utan israelisk närvaro. Miljarder av våra skattepengar plöjdes ner av Hamas i vapen och infrastruktur för att utrota judar (och en del lyxjakter för ledarna i Qatar) - istället för att satsas på att bygga upp ett fungerande, välmående samhälle.

Gaza blev en teokratisk totalitär samhällsbildning. Medan Israel är regionens enda fungerande demokrati med lika rättigheter för alla medborgare, inklusive araber.

Det skall i sammanhanget bli intressant att se vad som händer när (eller om) det sjunker in hos den svenska vänstern att den lierat sig med islamister som förtrycker kvinnor och dödar bögar. Det där med fiendens fiende brukar straffa sig på sikt.

Allt detta sagt har jag inte en aning om vad Israel bör göra nu. Människor reagerar känslomässigt, inte rationellt. För tillfället håller Israel på att förlora PR-kriget och vända världen mot sig. Det politiska och diplomatiska priset är högt. Konflikten sprider sig till Europas gator. Att ha rätt är en sak, att få rätt en annan.

För media - vars medarbetare uppenbart har sina sympatier hos Hamas - är detta rena julafton. Här kan man kombinera sina politiska preferenser med klickdrivande sensationalism.

För övrigt tycker jag att man bör låta Greta landstiga i Gaza. Det kan säkert vara lärorikt.

CC0

2009-03-03

Peace in our time?



Filmen ovan är en partsinlaga, naturligtvis. Och när du tittar på den skall du hålla det i minnet. Inte desto mindre sätter den fingret på något viktigt.

Det religiöst odlade hatet, dödskulten, fanatismen... Det är sådant här som får mig att missmodigt undra om vi någonsin kommer att få fred i Mellanöstern.

(Via: Fred i Mellanöstern)

2009-01-26

Eftermiddagslänkar...

Jobb, möten och resor... Jag känner att jag ligger lite efter. Här är några länkar som jag egentligen borde skriva mer om:

Var med och rösta fram årets förmyndare 2008Mattias Svenssons blogg.

Sveriges kommuner och landsting har aldrig haft större resurser än i dag. Det är slutsatsen i en rapport från SKL – som organisationen själv nödstoppade innan den nådde offentlighetens ljus. Läs mer hos Fokus.

Och så har vi det europeiska nätverket för marknadsliberala tankesmedjor som vill ge mer skattepengar till läkemedelsindustrin. Aja, baja! Vad säger de svenska tankesmedjorna Captus, Eudoxa, Ratio och Timbro som är med i nätverket?

Läs mer om EU-rapporten om de mänskliga rättigheterna hos Advokatsamfundet.

Se den förfärande satiren Så gör du barnet till HamashjälteSvD:s ledarblogg.

Isobel Hadley-Kamptz ledare om drogpolitiken i Expressen i lördags är mycket läsvärd.

Slutligen: Glöm inte att rösta på dina favoritbloggar inför Stora Bloggpriset. Omröstningen är öppen fram till och med tisdag kväll.

2009-01-18

Att det skall vara så svårt...

Om jag emellanåt skriver att man inte skall vara taskig mot muslimer, utan att för den sakens skull sänka garden mot militant islamism – då blir jag utskälld i kommentarerna. Av folk som tycks mena att man visst skall vara taskig mot muslimer.

Och om jag skriver att man inte skall vara taskig mot judar, bara för att Israel har gått in i Gaza – då blir det rent schizofrent i kommentarsfältet. (Se bloggposten nedan.) Vissa tycks mena att man visst skall vara taskig mot judar. Andra menar att det är muslimer som är taskiga mot judarna och att man därför skall vara taskig mot muslimer. Eller om det var judarna. Och så vidare... Pust!

Jag är naturligtvis medveten om att en väldigt stor del av demonstranterna mot Israels inmarsch i Gaza är muslimer eller araber. Konstigt vore det väl annars? (Som boende i utlandet skulle jag förmodligen demonstrera mot en blodig invasion av Sverige, även om statsministern var sverigedemokrat och Göran Greider hade utropats till kung. Förmodligen.)

Och vissa krafter fulspelar genom att ta till religionen för att trissa upp stämningen. I vanlig ordning komplicerar och förgiftar en nypa hokus-pokus allting.

Vilket, ändå, i slutändan inte innebär att man skall vara taskig mot muslimer eller araber i allmänhet. Lika lite som man skall vara taskig mot någon för att han eller hon är jude eller israel.

De jag vänder mig till – eller mot – är de svenskar som spelar hatspelet. En annars sysslolös och uttråkad vänster som tycker det är kul att kunna trissa upp stämningen. En extremhöger som inte vet vem den skall hata först och mest, judarna eller muslimerna. Media som inte låter båda parter i en konflikt komma till tals.

Eller politiker, som socialdemokraten Christina Meltin Westlund i Härnösand. På sin blogg skriver hon...

"Vad vill jag ha sagt? Jo att det är oförklarligt och oförsvarligt, att ens försöka förstå Israel och fördöma Palestina."

Oförsvarligt att ens försöka förstå... Såpass! Där firar ett öppet sinnelag verkligen inga triumfer.

Även om det skall noteras att Meltin Westlund skriver om Israel som stat och inte om judarna som folk – så pekar citatet på en grundhet och ett antiintellektuellt förhållningssätt som sträcker sig långt in i politiken. Här lyckas människan – i en och samma mening – lufta så väl en attityd som skapar oförsonlighet som sådan, som ett försök till en argumentationslinje som i slutändan göder antisemitismen. Ni skall inte tänka, ni skall tro, som svartrockarna i våra kyrkor brukade säga en gång i tiden.

Att det skall vara så svårt...

Man kan, skall och bör inte betrakta människor som etniska kollektiv. Eller som kollektiv över huvud taget. Alla människor skall bedömas utifrån sina egna meriter. Det gäller så väl judar som muslimer och svennar. Alla är människor och skall betraktas och behandlas som just medmänniskor. Hygglighet och anständighet skall vara defaultläget.

2009-01-14

Lästips

Dilsa Demirbag-Sten skriver läsvärt på Expressen Kultur om Gaza, Hamas, islamismen och den svenska vänstern. Länk»

2009-01-12

En spricka i Hamas

Delegaterna från Gaza, litteraturprofessorn Salah Bardawil och riksdagsmannen Jamal Abu Hashem, som pressar för ett omedelbart eldupphör, anklagade sina fränder från Damaskus för att "leva på en annan planet".

De vädjade till exilledaren Khaled Mashaal att sluta predika strid till döds i sina tevetal. Grälet mellan Hamas bägge delar ägde rum framför näsan på den egyptiske säkerhetschefen Omar Suleiman, som leder de diplomatiska ansträngningarna.

Ur dagens DN»

2009-01-10

Mörka tider för förnuftet

Det som stör mig mest med den pågående konflikten i Mellanöstern är bristen på rationellt, konstruktivt, förnuftigt tänkande.

Hamas mål att utradera Israel är naturligtvis inte acceptabelt. Och Israels försök att slå ut Hamas drabbar civila på ett sätt som gör en förfärad.

Israel har all rätt att existera, utan att dess medborgare varje dag skall behöva frukta raketattacker, självmordsbombare och annat våld. Och folket i Gaza måste få leva sitt liv i fred, utan att bomber faller på deras skolor och hem.

Hur man än vänder och vrider på saken, så skulle Israel inte behöva eller kunna slå till mot Gaza om det inte vore för Hamas ständiga våld och provokationer. Hamas försvarar sig med att man inte accepterar den blockad mot Gaza-remsan som Israel har genomfört. Och Israel menar att den bara är ett svar på upptrappningen av den andra intifadan. Och så vidare...

Man skulle helst bara vilja dra ett streck över allt som varit och istället se framåt. Visa lite storsinthet och börja om från början. Men det kommer inte att ske. Huvudsakligen för att Gaza-remsan styrs av Hamas – vars uttalade, icke förhandlingsbara mål är att tillintetgöra Israel. Det är detta som inte får ekvationen att gå ihop. Om en av parterna inte visar vilja att handla rationellt, då vet jag inte vad man skall göra.

Det går inte att ignorera det som sker. Och styrkor från till exempel FN i Gaza löser inte några problem på sikt. I bästa fall skjuter en sådan aktion bara en del av problemen på framtiden.

Hur skall man kunna komma framåt när en part, Hamas, förnekar den andra partens rätt till existens?

Och hur skall man kunna föra en dialog med en stat, Israel, som dragit slutsatsen att det helt enkelt inte går att föra ett vettigt samtal med den andra sidan – och att allt Hamas förstår är bomber och granater? Vilket möjligen kan vara en korrekt, men absolut inte konstruktiv, slutsats.

Jag vet faktiskt inte.

En obehaglig fråga som jag ställer mig gäller den europeiska vänstern och europeiska media. Varför är de lika oresonliga och enögda som Hamas? Skulle de alls bry sig om Israel utraderades från kartan? Varför tycker de att det är så mycket bättre att hata än att försöka göra något konstruktivt? Har de något konkret och långsiktigt att komma med, alls?

I mörka stunder får jag för mig att det är något annat än de aktuella händelserna som driver vänsterns hat mot Israel. Det gör mig obehaglig till mods. Och det är inte helt lätt att förstå de underliggande ideologiska kopplingarna.

En annan obehaglig aspekt är att den pågående konflikten driver in kilar mellan väst och arabvärlden. Den göder den islamistiska fundamentalismen. Den alienerar unga araber och muslimer här i väst. Vilket är dåligt på så många sätt. Och väldigt onödigt.

Oscar Swartz har en sansad analys, även om jag inte håller med om allt i den. Och i Svenska Dagbladet har såväl Hamas som israeler gett sin syn på saken i debattartiklar. Ta dig tid att läsa och begrunda dessa texter.

Nu skall vi se om det går att diskutera det här i kommentarerna utan att det blir gapigt. Utöver kravet på ett eld upphör, som man bara kan hoppas kommer att respekteras – finns det någon realistisk, långsiktig lösning som ger så väl palestinier som israeler möjlighet att få lite lugn och ro i sina liv?

Orealistiska alternativ – som den vackra visionen om ett land med två system – de kan jag fundera ut själv.

2008-12-29

Mellanöstern: Minerad mark

Att skriva om Mellanöstern är ungefär lika dumt som att skriva om barnporr. Det blir ett jävla liv.

Alltså...

När Israels bombardemang av Gazaremsan började befann jag mig i Amsterdam och följde rapporteringen på BBC och CNN. Åter vid min dator i Bryssel tycker jag mig märka en rätt uppenbar skillnad mellan dessa nyhetskanalers rapportering och svenska media.

Det rådde en vapenvila. Denna vapenvila bröts, gång på gång, av Hamas – som sköt raketer in i Israel från Gaza. Så, vad hade man väntat sig? Att Israel stillatigande skulle ta detta? Knappast. Motanfallet kan inte ha kommit som någon överraskning för någon. Allra minst för Hamas.

I svenska media är detta väldigt mycket mer inlindat. Ibland så mycket att uppgiften inte syns till över huvud taget.

Det har krävts civila dödsoffer, vilket är förfärligt på många sätt. Men man måste ändå ställa sig frågan vilket ansvar palestinierna själva har för detta. Säga vad man vill, men Israel ställer sina soldater mellan fienden och sina barn. Hamas ställer sina barn mellan sina soldater och fienden. Vilket är otäckt cyniskt. Hamas offrar civila för att framställa Israel i dålig dager.

Jag har inget emot varken palestinier eller israeler. Jag önskar dem fred och lugn och ro. Och varje människoliv som spills i denna konflikt är en tragedi, oavsett vilken sida som drabbas.

Men för att vi skall få se fred i Mellanöstern krävs det att palestinierna tar och skärper till sig en smula. Att de väljer andra än beväpnade vettvillingar i pyjamas till ledare.

Vad som krävs är fredlig diplomati, förnuft och kompromissvilja. (Lokala fungerande demokratiska palestinska institutioner skulle inte heller skada.)

Men vad palestinierna har är en ledning som, bokstavligen talat, vill fördriva judarna ur Israel och förinta den israeliska staten. Och Hamas har, för att göra saken ännu värre, uppfattningen att de har ett religiöst mandat att göra detta.

Inget gott kan komma ur detta.

Den enda vägen framåt är att ett antal människor som drivs av hat, religion och korrupt populism lägger av med det – och börjar tänka istället.

Oddsen för att det kommer att ske är dock väldigt, väldigt dåliga.