Kristdemokraterna hotar yttrandefriheten

Kristdemokraternas toppkandidat i EU-valet - Alice Teodorescu Måwe - vill göra antisemitism till ett »EU-brott«. Trots den goda intentionen är detta ett dåligt och farligt förslag.

Låt mig först undvika missförstånd och vantolkningar: Jag är helt och hållet för Israels rätt att existera. Jag är för Israels rätt att försvara sig. Och jag upprörs över den antisemitism vi ser breda ut sig.

Men att göra antisemitism till ett EU-brott i klass med terrorism och vapensmuggling vore ett allvarligt misstag.

För det första kan man konstatera att existerande ramlagstiftning på EU-nivå kräver kriminalisering av hatpropaganda och hatbrott på grund av ras, hudfärg, religion, härkomst, nationellt eller etniskt ursprung. Hatpropaganda på grund av ovanstående skäl är därför redan kriminaliserad i alla medlemsstater.

Det finns alltså redan en lagstiftning för att skydda judar mot hatbrott. Istället för att stifta nya lagar bör man se till att upprätthålla de som redan finns.

Det är en god princip att lagar skall vara allmängiltiga istället för att sikta in sig på en speciell företeelse. Även om dagens lagar mot hat och hets har en del brister så behandlar de i vart fall alla inom huvudgrupperna ras, hudfärg, religion, härkomst, nationellt eller etniskt ursprung lika.

Att bryta ut enskilda undergrupper som extra skyddsvärda vore att behandla människor olika på grund av vilken grupp de tillhör. Att ge (eller förneka) specifika kollektiv vissa rättigheter och att behandla människor olika inför lagen beroende på vilken etnisk grupp de tillhör är en farlig väg. Vilket historien ger många mörka exempel på.

Sådan särlagstiftning utgjorde grunden för historiens värsta övergrepp mot det judiska folket, Förintelsen. Det vore tragiskt om missriktad välvilja och känsloreaktioner skulle leda till att vi bryter med principen om allas lika rättigheter och likhet inför lagen.

För det andra är EU-kommissionens och Europaparlamentets ambition att göra hat till ett EU-brott problematisk vad gäller den grundläggande rätten till yttrandefrihet.

Detta speciellt som man ännu inte vill tala om vilka yttranden det är man vill stämpla som hat och förbjuda. Europaparlamentet menar i sin resolution att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat »inte får begränsas till vissa grunder och motiv«. Vilket öppnar för att stämpla i stort sett vad som helst som hat.

Kanske kan Alice Teodorescu Måwe förklara vad som avses? KD röstade ju för ovan nämnda resolution. Och vad menar man med att efterlysa en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach« till vad som skall bli förbjudet att säga?

Risken är uppenbar att detta öppna mandat kan komma att användas för att tysta obekväma röster. Teodorescu Måwe borde vara medveten om denna risk, då hon själv drabbats av drev som vill tysta henne.

Jag respekterar Alice Teodorescu Måwe som en fri och modig borgerlig röst. Därför är det tråkigt att hon faller för frestelsen att göra ogenomtänkta utspel bara för att skapa rubriker i valrörelsen.

Antisemitism skall bekämpas. Vilket kan ske med existerande lagstiftning och goda argument. Men att öppna dörren för att stämpla nästan vad som helst som hat tjänar varken det judiska folket eller vårt demokratiska samhälle. 

Låt mig slutligen påminna om vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s människorättsstadga har att säga om yttrandefriheten:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Jag kandiderar till Europaparlamentet för Medborgerlig Samling. Mitt främsta vallöfte är att efter bästa förmåga försvara yttrandefriheten online såväl som offline.

Läs mer om EU:s nya hatlagstiftning:

• Expressen: EU:s hatförbud kan bli hur tokigt som helst »
• EU skall hålla tassarna borta från yttrandefriheten! »
• EU vill jämställa ”näthat” med terrorism »
• När EU fruktar folket inskränks yttrandefriheten »

Arga Andersson har fullständigt tappat koncepten

Från DN:

»Vid sidan om varningarna för ryska påverkansförsök upplever Magdalena Andersson att det också pågår en annan sorts kampanj mot hennes parti. På sociala medier sprids inlägg på temat ”Arga Andersson”, där S-ledaren framställs som ilsken och maktlysten. Trollkonton tar ofta över partiets kommentarsfält, menar hon, men angreppen kommer också från andra håll.

Magdalena Andersson nämner debattören och youtubern Henrik Jönsson, som har ägnat flera av sina program åt att kritisera partiet.

– Vem finansierar honom?, frågar hon.

– För att sprida hatpropaganda mot oss och Magda, inflikar pressekreteraren Mirjam Kontio.«

Med en sådan pressekreterare behöver Andersson inga fiender.

Finns det någon i dagens svenska politiska debatt som är mer saklig, artig och korrekt än Henrik Jönsson?

Tanken på att människor frivilligt finansierar idéer de gillar tycks inte finnas i Sossarnas föreställningsvärld.

Ovan min film "Arga Andersson - nu ännu argare" på Youtube som möjligen åsyftas i intervjun. If so, tar jag det som ett kvitto på att den träffade en öm punkt.

Och nedan »De (s)kamlösa« som säkert också betraktas som hat och hot av sossarna.

Jönssons lördagsvideo: Hat & makt - Demagogi och dubbelmoral

Här kommer Henrik Jönssons lördagsvideo, ett par dagar försenad eftersom jag ägnade delar av helgen åt att träffa honom IRL...

Youtube: Hat & makt - Demagogi och dubbelmoral »

Skall det bli förbjudet att såra politikers känslor?

Nybloggat på HAX.5July.org:

Sweden to outlaw… what, exactly? »

Skall det bli förbjudet att såra politikers känslor? Ett nytt lagförslag öppnar för det – med massor av vaga formuleringar.

Orlando-skjutningen: Ett terror- eller hatbrott?

Var masskjutningen på en gay-klubb i Orlando ett terrorist- eller hatbrott? Eller både och?

Frågan är minerad. Oerhört känslig. Både media och politiker har uppenbart svårt att förhålla sig till den.

Naturligtvis är det så att om gärningsmannen egentligen bara var en ensam galning som hatar bögar – då är det kanske av mindre betydelse att han svurit IS sin trohet och att IS har tagit på sig ansvaret för dådet. Men bara kanske.

Vad vi ser är en identitetspolitisk kris, som inte alls är olik den som uppstod när miljöpartisten Yasri Khan vägrade skaka hand med en kvinnlig reporter. Då visade det sig att det var omöjligt att samtidigt omfamna islams värderingar och kvinnors lika rättigheter. Vad gäller Orlando-skjutningen är det islams värderingar och homosexuellas rättigheter (och rätt till liv) som frontalkolliderar.

Jag anser att islam befrämjar hemska värderingar. Och det kan i varierande grad sägas om alla gudstroende religioner. Vem är förvånad? Det handlar ju trots allt om fantasier, masspsykos, tro istället för förnuft och kringsvävande andeväsen. Hade någon verkligen förväntat sig att sådant kan leda till rationella, logiska och verklighetsförankrade värderingar och handlingar?

Att fundamentalistisk och militant islamism inte respekterar homosexuellas liv och rättigheter, är uppenbart. IS kastar faktiskt människor mot döden från höga byggnader, av just detta skäl. Och i Iran, Saudiarabien och flera andra muslimska länder är homosexuella handlingar belagda med dödsstraff.

Religion dödar. Därmed inte sagt att alla religiösa människor är dåliga eller onda. Folk får syssla med vad de vill i sina privata liv, så länge de inte tvingar sig på andra eller inskränker sina medmänniskors frihet.

Däremot måste staten och det offentliga vara kliniskt fritt från all form av religiösa krav och influenser. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter och skyldigheter. Alla skall mätas med samma måttstock. Lagstiftningen skall vara förnuftsbaserad, inte moraliserande.

Postmodernismen och identitetspolitiken är i sammanhanget rörelser som går i en helt annan riktning.

Frihet, tydliga värderingar och sunt förnuft är vårt bästa skydd mot terrorismen

Ännu ett vettlöst, omfattande terrordåd. Denna gång mot en gay-klubb i Orlando. Återigen islamistisk extremism.

Det är rent för djävligt.

Frågan är vad man kan göra åt saken.


Uppenbarligen var gärningsmannen i Orlando känd av myndigheterna sedan tidigare. (Detta börjar bli ett mönster.) Men han var inte under övervakning. Nu kan man kanske inte hålla ögonen på alla som är "flaggade". Och inte ens då är man säker.

En brittisk undersökning visar att av det material som MI5 samlar in om människor som står under aktiv, pågående övervakning grundad på faktiska misstankar – så granskas bara fem procent. Höstacken är helt enkelt för stor för att man skall hitta nålen.

Man kan generellt sett tycka att större resurser därför borde läggas på att hålla ett öga på människor som faktiskt finns på de brottsbekämpande myndigheternas radar – istället för massövervakning av vanligt, hederligt folk.


Man kan framföra mycket relevant kritik mot islam, som i vissa former är en oresonlig och våldsbejakande religion. Men bögar är å andra sidan inte populära bland till exempel fundamentalistiska kristna eller nazister heller. (Bomben på gay-puben Admiral Duncan i London, som dödade tre och skadade 70 år 1999 var ett ny-nazistiskt dåd.)

Detta ändrar förvisso inte det faktum att extrema islamister anser att homosexuella skall dö och att militant islamism nu för tiden tycks utgöra det största terrorhotet i vårt samhälle.

Sådant här riskerar naturligtvis att slå tillbaka mot alla muslimer, speciellt de som bor här i västvärlden. Det är inte speciellt konstruktivt. Dels har många som flytt hit gjort det för att lämna bland annat islamistiskt våld bakom sig. Dels riskerar sådant att skapa helt onödiga motsättningar, som i sig kan leda människor in i religiös radikalisering.

Plus detaljen att man bör bedöma människor utifrån deras handlingar, inte utifrån vilket kollektiv de råkar vara födda in i.

Samtidigt kan man inte dalta med fundamentalistiska islamister. Det västerländska, öppna, demokratiska samhället måste till varje pris försvaras. Människors frihet och lika rättigheter skall konsekvent försvaras, oavsett till exempel kön eller sexuella preferenser.


Våldshandlingar utförs ofta av unga män. Så en tanke kan vara att om Sverige skall ta emot flyktingar, då bör vi istället ta emot familjer, kvinnor och barn som UNHCR väljer ut i flyktinglägren. Då skulle vi fokusera på de mest hjälpbehövande. Och då skulle de kunna komma hit under ordnade och säkra former.


I grunden tror jag att våldsbejakande extremism här i västvärlden måste bekämpas med tydliga värderingar. Folk som kommer hit måste få den liberala, västerländska demokratin tydligt förklarad för sig. Liksom respekt för andra människors frihet. Här har inte minst skolan en uppgift.

Dock har denna plan en svag punkt. Jag är inte säker på att det offentliga, postmoderna Sverige längre klarar av att förmedla sådana värderingar. För om man inte själv vet vad som är viktigt och varför, hur skall man då kunna förklara det för andra? (Se bara på en del kommuners absurda handlingsplaner mot våldsbejakande extremism.)

Jag har upprepat detta fler gånger än jag kan hålla reda på. Vårt samhälle behöver tydliga, begripliga värderingar. Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Detta förutsätter att man även respekterar andra människor, deras val och deras frihet. Att man respekterar andras liv, säkerhet och egendom. Samtidigt skall alla ha lika rättigheter och skyldigheter inför staten. Detta borde stå hugget i sten.

Men det är inte den väg Sverige slagit in på, eller hur?

För mycket kärlek efter Eskilstuna-branden?

Det verkar alltså som om det inte var en brandbomb, utan en överhettad fritös som orsakade branden i en moské i Eskilstuna på juldagen.

Det var ju skönt. Ett hatbrott mindre.

Och man kan notera att en och annan offentlig person var lite för snabb med att peka finger och dra slutsatser om vad som skett. Intressant och sedelärande.

Men all denna... skadeglädje? Det senaste dygnet har jag sett den lite varstans. Och den ger mig dåliga vibbar.

Visst, en del människor råkade visa lite omtanke och kärlek efter branden – i "onödan". Vilket jag har svårt att bli upprörd över.

Det förefaller som om Sverigedemokraternas antiintellektuella, vulgära ton sprider sig i samhället.

Uppdatering: Läs även BLT – Mycket mer än en fritös »

Norge: Från fruktansvärt till ohyggligt

Nu under natten har den norska polisen bekräftat de allra, allra värsta farhågorna: Minst 80 unga människor miste livet på Utøya.

Massakern på det norska SSU-lägret har alltså krävt minst tio gånger fler dödsoffer än det massiva bombdådet inne i Oslo.

Det förefaller även vara klarlagt att gärningsmannen, Anders Behring Breivik, hade främlingsfientliga motiv.

Själv har jag inte mer än åskådarens relation till denna dramatiska tragedi. Ändå var det som att få en elektrisk chock när jag väcktes av ett SMS med uppgiften om det nya dödstalet, nu vid fyratiden på morgonen.

Jag är så trött på hatiska människor. Jag är så trött på hatiska läror. Jag är så trött på politiska gamar som bygger populistiska budskap genom att ställa grupper av människor mot varandra. För det är ju just här det landar. Förr eller senare. Eller hur?

Förr var det kommunisterna. Men de kom, av lätt insedda skäl, av sig. I dag är det Sverigedemokrater och annat främlingsfientligt oknytt. De lever på skräck och de skiter hat. De sätter griller i huvudet på allsköns knäppskallar, som möjligen inte begriper bättre än att tro på galenskaperna. På sätt och vis är det märkligt att denna ohyggliga tragedi inte inträffat tidigare.

Nu är det dags för nolltolerans mot främlingsfientligt skitsnack. Jag menar inte att censurera någon. Nej, vad jag tänker på är alla de där gångerna när man helt enkelt inte orkar eller hinner bemöta främlingsfientliga idioter i bloggkommentarerna, på en fikarast, på tågresan eller i bekantskapskretsen. Nu får det vara slut på den flatheten. Striden mot hatets apostlar måste tas varenda jävla gång.

För här står något på spel som kanske rent av överskuggar gårdagens norska tragedi: Principen om alla människors lika rättigheter.

Det är i slutändan den principen som rasismen och främlingsfientligheten underminerar. Och det är när det sker som vi drabbas av de stora mänskliga tragedierna. I Srebrenica. I Kambodja. I kommunismens, nazismens och fascismens diktaturer. När hatet och grupptänket upphöjs till politisk handling.

Fy fan!

NRK | Expressen | Aftonbladet | DN

Samhällsklimatet

Trenderna tycks vara hat och konspirationsteorier.

Däremot förefaller upprördheten över verkliga problem – som den överstatliga kontrollstat som EU nu rullar ut – vara rätt måttlig.

Peace in our time?

Filmen ovan är en partsinlaga, naturligtvis. Och när du tittar på den skall du hålla det i minnet. Inte desto mindre sätter den fingret på något viktigt.

Det religiöst odlade hatet, dödskulten, fanatismen... Det är sådant här som får mig att missmodigt undra om vi någonsin kommer att få fred i Mellanöstern.

(Via: Fred i Mellanöstern)

Demonen i religionen

Religion handlar om makt. Makt över människors beteende. Och ofta vill de religiösa att vi skall bete oss på ett sätt som ansågs vara lämpligt för tusentals år sedan – då folk kämpade för sin och sitt kollektivs överlevnad, då vi inte kände till något av allt det som den moderna vetenskapen givit oss och då det var "rationellt" att vara rädd för mörkret, åskan, det okända och andra människor.

Ett exempel är kristendomens (och en del andra religioners) hysteriska förhållande till homosexualitet. För vad är egentligen problemet?

Visst, folk kan tycka illa om homosexuella – om de känner sin egen sexualitet hotad, om de upplever sig antastade eller om de helt enkelt tycker att vissa former av sexuella aktiviteter är äckliga. Varsågoda! Det finns så mycket i samhället som människor gillar eller ogillar. Men det är inte det som är grejen.

Vad är det som får djupt troende människor, som gärna ser sig själva som fromma, att mana fram demonen i religionen när det kommer till homosexualitet? Vad är det som får människor som annars talar om kärlek att hata andra för att de älskar?

Vad är det som får dem att lägga så mycket tid och kraft på att bekämpa något som, enligt alla rimliga måttstockar, inte kan anses vara något problem? Varför detta glödande hat? Varför allt detta kufande? Vad är det som får pingstpastor Green att riskera fängelsestraff för en svavelosande predikan?

Det enda svar som tycks stå att finna – och som de religiösa själva hänvisar till – är att det står att läsa att homosexualitet är synd i en tusentals år gammal bok. Det är inte ens en tillräckligt stor synd för att platsa in bland de tio budorden. Nej, det är en dussinsynd bland alla andra dussinsynder i bibeln – som alla, även troende, dagligen gör sig skyldiga till i vårt moderna samhälle. Bibeln säger att det är en synd att arbeta på vilodagen. Att äta fläskkotlett. Att odla olika sädesslag på intilliggande åkrar. La-di-da...

Det är verkligen svårt att förstå varför vissa kristna intar en medeltida, närmast islamistisk, fundamentalism när det gäller just homosexualitet.

Varför skapa ett problem där inget problem egentligen finns? Varför skapa en konflikt som är onödig – och som bara får kyrkan att framstå som löjlig i dagens moderna samhälle?