2026-02-22

Varför har unga blivit mindre toleranta mot homosexuella?


I veckan presenterades nyheten att svenska skolungdomar har blivit mindre toleranta mot homosexuella. Det förklarades i media med allt från extremhögerns lömskhet till internet och Trump.

Ur Forum för levande historias sammanfattning av undersökningen...

»Den största förändringen handlar om attityderna till homosexuella, bisexuella och transpersoner. I undersökningen 2013 utgjorde dessa den kategori som eleverna i störst utsträckning uppvisade positiva attityder till. I undersökningen 2024/2025 utgör de i stället den kategori som eleverna i störst utsträckning uppvisar negativa attityder till.«

Jag har ett par teorier. En är att detta polskifte sammanfaller med den flyktingvåg som toppade 2015. I huvudsak med folk från kulturer som inte accepterar homosexualitet.

Vilket också bekräftas av sammanfattningen...

»Elever med utländsk bakgrund uppvisar mer negativ inställning till hbt-personer, judar och samer, jämfört med eleverna med svensk bakgrund.«

Det är alltså inte raketforskning. Vi måste inse att det tyvärr är så här verkligheten ser ut, för att kunna förhålla oss till den på ett rationellt sätt. Även om ämnet är känsligt blir problemet bara värre om vi på grund av finkänslighet blundar för dess orsaker.

Min andra teori är att vanliga ungdomar är trötta på att ständigt bli pådyvlade HBTQI-ideologi.

Detta har inte att göra med om någon är bög eller flata. Det handlar snarare om att vänstermänniskor har tagit över och gjort sexuella preferenser till ett kvasi-akademiskt ideologiskt projekt. Så långt från Tom of Finland man kan komma.

Att acceptera att andra är homosexuella tror jag de flesta är helt OK med. Men att kräva att Queer-frågor skall genomsyra allt och skrivas alla på näsan i alla sammanhang... not so much.

Sveriges homosexuella har fått sina lika rättigheter. Vilket är fantastiskt bra. Alla skall ha lika rättigheter.

Men att ständigt tvångsmatas med HBTQI-bokstsvssoppa riskerar att göra folk mindre vänligt inställda och toleranta. Det är kontraproduktivt.

Detta speciellt när den toppas med trans-frågan. Inget fel med transor, även om de var roligare förr.

Men när barn som inte kan bedöma de långsiktiga konsekvenserna förleds till könsbyte av människor som vill göra något slags politisk markering är det dags att dra öronen åt sig. Det är inte rimligt. Vuxna människor får göra som de vill, men barn kan inte alltid förväntas fatta rationella beslut.

Här någonstans tycker de flesta att det gått för långt. Och det gäller inte bara skolungdomarna.

2026-01-25

Den regelbaserade världsordningen och verkligheten


Den regelbaserade världsordningen är en fantastisk idé. Fredlig konfliktlösning. Samarbetsvilliga och förutsägbara aktörer som agerar utifrån vedertagna normer. Stabilitet.

Men frågan är: Hur?

Samtidigt som de demokratiska länderna håller sig till regelverket struntar skurkstaterna i det.

Det är inte heller uppenbart hur det är ställt med våra egna ambitioner att vara en moralisk stormakt.

Får jag i sammanhanget påminna om att de iranska mullorna i dagarna har haft ihjäl minst 30.000 människor som krävde frihet från teokratins förtryck.

Med full avsikt har man massmördat tiotusentals av sina egna medborgare. Det är ett tydligt brott mot mänskligheten - i religionens namn.

Så vad gör vi åt saken? Några större demonstrationer har inte setts till på gator och torg. En och annan politiker har uttryckt sitt deltagande.

I media krävs en del scrollande innan man hittar något om Iran. Det enda ställe där man kunde följa vad som skedde i realtid var på X.

Vi förmår inte. Vi är för fega och bekväma. Så mycket var den regelbaserade världsordningen värd.

Eller ta Ukraina. Nu försöker Putin frysa det ukrainska folket till döds. Samtidigt som han terrorbombar det. Och i öster förs ett utsiktslöst ryskt anfallskrig till priset av ofantliga förluster.

Hur mycket är inte det att bryta mot den regelbaserade världsordningen?

Här gör vi som land och medmänniskor i och för sig en del - men inte tillräckligt för att Ukraina skall kunna stoppa eller rent av slå tillbaka de ryska styrkorna.

Vi vet varifrån drönarna och missilerna sänds. Vi vet var de tillverkas. Vi har vapen som kan användas för att slå ut dem. Men vi ger inte Ukraina allt landet behöver för att kunna försvara sig. Det är oerhört frustrerande.

Vill vi inte försvara den regelbaserade världsordningen?

Så har vi Trump som gör vad som faller honom in och som är en irrationell aktör med storhetsvansinne och kognitiva blockeringar. (Och som ändå har rätt om en del saker.)

Även om det strider mot folkrätten var det nog bra att gripa Maduro i Venezuela. Men hur blir det med frihet och demokrati för det Venezuelanska folket? Har man bara ersatt en diktator med en annan?

Håll ut, hjälpen är på väg - meddelade Trump det iranska folket. Vilket antydde att han faktiskt tänkte göra något åt saken. Upprätthålla den regelbaserade världsordningen, typ. Men det verkar ha runnit ut i sanden...

Trumps Ukraina-politik är att i möjligaste mån ställa sig på angriparens sida. Vilket är ett brott mot fair play som intressant nog även hans egna väljare avvisar, med förkrossande majoritet. 

Under årtionden har Sverige och EU monterat ner den militära makt som krävs dels för att vi skall kunna försvara oss själva, dels för att vi skall kunna bidra till att upprätthålla nämnda regelbaserade världsordning.

De människor som talar mest om en regelbaserad världsordning tycks ofta vara de som är minst villiga att göra något av substans för att upprätthålla den.

Istället har vi hoppats att USA och de amerikanska skattebetalarna skall skydda oss och friheten runt om i världen.

Så att vi har kunnat ägna oss åt i-landsproblem, ideologiproduktion och trams.

Den regelbaserade världsordningen kanske fortfarande duger för att lösa konflikter mellan demokratiska stater. Men på det stora hela har krafterna gjort karottunderlägg av den.

Det är en ny värld nu. Så det är bäst att vi rustar oss till tänderna. Illa kvickt.

Vi måste förbereda oss på det värsta, samtidigt som vi hoppas på det bästa. Med eller utan USA vid vår sida.

2026-01-01

Sluta jävlas med folk!


En sak som stör mig något oerhört är när man utvisar människor som lärt sig svenska, sköter sig, har ett jobb och betalar skatt.

När en person fått avslag på sin asylansökan - då borde det finnas utrymme för en rättssäker rimlighetsbedömning.

Har människor etablerat sig i samhället och vårdat sin vandel, då är det idioti att kasta ut dem.

Men lagen kanske inte ger utrymme för en rationell analys av helheten. Det skulle inte förvåna mig. Systemet är fyrkantigt.

Häromdagen hörde jag migrationsminister Forssell på radion. Han menade att folk som tvingas lämna sitt ordnade liv i Sverige kan ansöka om uppehållstillstånd på nytt - från det gamla hemlandet. Vilket är en process som i bästa fall kan ta några veckor. Men som inte ger några garantier för ett bifall.

Och även om personen i fråga - mot alla odds - skulle få förnyat uppehållstillstånd skall hon alltså... efter att ha tvingats lämna arbete, bostad och sitt sociala sammanhang i Sverige... få komma tillbaka som arbetslös, bostadslös och rotlös?

Systemet är fullständigt nipprigt. Och djupt orättvist mot hederliga människor som faktiskt försökt göra rätt för sig och anpassa sig till vårt samhälle.

Det borde i vart fall gå att söka nytt uppehålls-/arbetstillstånd i Sverige, för dem som drabbats av den lagändring (det retroaktivt avskaffade »spårbytet«) som nu får orimliga konsekvenser.

Börja med att kasta ut brottslingar. Det finns så det räcker och blir över. Men ge vanligt, hederligt folk en rimlig chans. Sluta jävlas med folk.

Dessutom behöver vi bättre skilja mellan olika typer av skyddsbehov. Politiska dissidenter, förföljda minoriteter och massflykt från krig kräver olika juridiska verktyg och olika politiska lösningar.

CC0 | Patreon »

2025-12-24

Lär av historien


I skuggan av det fallna tyska nationalsocialistiska riket och Stalins kommunistiska terrorvälde i Sovjetunionen skrev Hannah Arendt i början av 50-talet sitt standardverk om totalitarismens ursprung.

Ett par saker tycker jag är speciellt träffande sedda i relation till dagens samhälle – och det övervaknings- och kontrollsamhälle som rullas ut.

Den första noteringen är att vägen till helvetet inte nödvändigtvis är stensatt med varesig goda eller onda föresatser. Den kan lika gärna vara stensatt med inga föresatser alls.

Det vill säga att tanklöshet, bristande konsekvensanalys, frånvaron av kritiskt tänkande, lättja, okunskap och oförmåga också kan leda till förtryck. När man inte ser det komma.

En annan viktig punkt är att man inte kan utgå från att förtryck kommer att komma i samma gestalt som förra gången.

Det behöver inte vara brunskjortor eller röda fanor. Det behöver inte vara spektakulärt. Det är fullt möjligt att skapa ett totalitärt samhälle utifrån de bästa och vackraste intentioner (eller som sagt inga föresatser alls).

Missriktad välvilja är källan till mycket av världens elände.

Utopiska visioner kan vara en varningssignal. Men det kan lika gärna handla om att våra demokratiskt valda ledare vill skydda folket från terrorism, klimatförändringar eller »näthat« – eller vad det politiska modet för tillfället påbjuder.

Intentioner är en sak, men det är metod och utfall som räknas.

Den tredje varningen lyder »Brott mot de mänskliga rättigheterna kan alltid rättfärdigas med förevändningen att det rätta är lika med det som är bra eller nyttigt för helheten i kontrast till delarna.«

Allt går att motivera. Hitler och Stalin ansåg sig – utifrån sina respektive ideologiska världsbilder – ha sina folks och länders bästa framför ögonen.

Total övervakning av alla människor överallt hela tiden skulle garanterat minska brottsligheten, öka andelen uppklarade brott och rädda liv.

Det skulle rent av kunna vara bra för samhället på totalen, sett ur vissa perspektiv. Men det vore ett outhärdligt samhälle att leva i.

Någonstans måste man dra en gräns. Det är därför vi har de mänskliga rättigheterna – för att tillförsäkra individen frihet och rätt.

Det är därför oroväckande när våra politiker i många små steg inskränker våra fri- och rättigheter. I namn av det ena eller andra.

Ytterst är paradoxen att ett öppet och fritt samhälle med en demokratisk rättsstat kan avskaffa sig själv. I god demokratisk ordning. Och med de ädlaste förevändningar.

CC0 | Patreon »

2025-12-12

Europa, bleka moder


Medan resten av världen sprungit förbi oss har vi européer varit lata och ägnat oss åt lyxproblem.

Inte ens när vi nu börjar inse detta klarar vi av att skärpa oss.

EU har visserligen bestämt sig för att förenkla och att städa upp i regelträsket. Det går... sådär.

Samtidigt sprutar EU-maskineriet ur sig nya regleringar och policybeslut - varav många är utopiska, orealistiska och ohållbara.

Vi rör oss åt fel håll. Det är inbyggt i EU:s själva system - strävan mot en ständigt fördjupad politisk union. Det vill säga mer centralstyrning, mer reglering och mer byråkrati.

Vi närmar oss en punkt där vi inte bara är på väg att bli ekonomiskt omkörda av andra länder. Vi riskerar att bli fattiga på riktigt. Som i att alla får det sämre.

Europa är inte fattigt - ännu. Men våra institutioner är byggda för stabilitet i en värld som nu kräver anpassningsförmåga.

Förr var EU:s och USA:s ekonomier i stort sett lika stora. EU:s var möjligen något större. Sedan 2008 har den amerikanska ekonomin i princip fördubblats. Den europeiska har utvecklats mycket svagt. Det är inte en tillfällighet.

Tittar vi bakåt i startfältet är Kina snart ikapp EU, med en tillväxt på bortåt 300% de senaste 25 åren. Vilket är resultatet av målmedvetet arbete och förfärande hårda nypor från kinesernas sida. Medan EU sjunkit ner i institutionell tröghet, självgodhet och lättja.

EU har fjantat runt med lyxproblem av akademisk natur. Vi har drabbats av en klimatångest som medfört enorma kostnader och bakbundit vår industri - till oklar nytta - medan resten av världen springer förbi oss.

Ser man till klimatet som sådant kan våra resurser användas mer rationellt än om vi är känslomässiga och handlar i panik. Inte minst vad gäller vår energiproduktion. 

Att fortsätta blunda för verkliga förhållanden duger inte. Vi befann oss redan tidigare i ett metastabilt läge. Och saker och ting blir bara värre.

Nu kan det räcka med mycket små förändringar av input för att knuffa oss över en tipping point som leder till samhällelig oro och partiella systemsammanbrott.

Men det är som att situationens allvar inte sjunkit in. Att inte ta tag i saker är också ett val. Men som regel leder det till något ännu värre.

EU måste renodlas till ett samarbete för fri handel. Fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Back to basics!

Idag ger EU oss ofta ytterligare ett lager regler för industri och handel, ovanpå de nationella. Trots »harmonisering« tvingas företag ändå navigera 27 olika nationella regeltolkningar och tillsynsmyndigheter på 24 olika språk.

EU måste fokusera på att underlätta verkligt fri handel inom EU. Och att hårdhänt avreglera.

I övrigt behöver så mycket som möjligt decentraliseras. Beslut bör fattas på lägsta möjliga nivå, så nära människorna det berör som möjligt och med respekt för lokala förutsättningar. Om alls.

Vilket kommer att resultera i att saker och ting fungerar olika på olika platser. Så länge detta inte är ett hinder för fri handel är det en bra sak.

När det finns institutionell konkurrens och saker görs på olika sätt på olika platser ökar chansen för lyckliga sammanträffanden och för att nya idéer prövas.

Vilket krävs för att vårt samhälle skall utvecklas i positiv riktning. Möjligen är det denna mångfald som gjorde Europa framgångsrikt från början. Och frånvaron därav som fått oss att stagnera.

Ett decentraliserat system med många noder är dessutom stabilare än en toppstyrd modell med single points of failure. Blir något fel i ett decentraliserat system kan skadan som regel begränsas istället för att drabba alla överallt samtidigt.

Den utmanande tanken är att de val vi gör just nu kommer att forma Europas framtid för alltid - och att dåliga (eller inga) val kan få katastrofala konsekvenser.

Men vi har trots allt ett val. Så skärpning nu.

CC0 | Patreon »

2025-10-20

Chat Control 2 - the soundtrack

Varför finns det inga protestsånger mot Chat Control 2?

Vi bad ChatGPT skriva en text. Viss... kreativ frihet kan spåras. Några geniala rim och några nödrim. Och så är det ju intressant att se hur AI uppfattar sakfrågan.

Sedan bad vi Suno ge oss sång och musik. Här är resultatet i fem olika musikstilar. För vad det är värt.

Fantastiska maskiner. Tänk vad man skulle kunna göra med en mer genomarbetad text...

2025-10-12

Vi är bättre!


Visst, många av våra politiker är stolpskott och beter sig bakvänt. Visst, många av våra problem är självförvållade. Visst, EU ställer till med en massa dumheter.

Men... Vi har något som många andra saknar.

Vi har fria val i vilka vi kan utkräva ansvar från våra politiker och byta ut dem.

Vi har en rättsstat som skyddar individen mot övergrepp från överheten.

Vi har äganderätt och institutioner som kan upprätthålla den.

Vi har yttrande- och tryckfrihet.

Vi har rätt till privatliv och privat korrespondens.

Vi har religionsfrihet och åsiktsfrihet.

Kvinnor och homosexuella har fulla, lika rättigheter.

Individen är tillförsäkrad grundläggande mänskliga rättigheter.

Detta är sådant som andra vill ta ifrån oss. Kommunister, nazister och fascister. Putin, Xi och mullorna. Religiösa fanatiker. Folk som uppvisar antisocialt dominansbeteende.

Alla hatar de vår frihet. För att de vill underordna människan sina olika projekt och/eller sin makt. För att de vill göra individen till undersåte, till en anonym del av ett kollektiv. Till ett verktyg för sina egna intressen. Till röstboskap och dörrmattor.

Det handlar också om politiker som drivs av missriktad välvilja utan att se konsekvenserna av sin politik. Som vill styra och ställa över andra. Som vill leka dockskåp med samhället.

För min del är det strunt samma vem som för tillfället hotar vår frihet. Den måste ständigt försvaras. Mot alla fiender. Hotet kommer i ständigt nya skepnader.

Vår demokratiska rättsstat är resultatet av årtusenden av utveckling, av trial and error. Men till slut kom vi fram till ett rimligt fungerande koncept för fredlig mänsklig samexistens.

Detta är framvuxet ur en spontan utveckling. Ur en evolutionär process som ständigt strävar efter ett bättre samhälle utan att för den sakens skull försöka påtvinga alla någon utopisk idé. En utveckling som får sin näring av att människor är fria och olika.

Sådant stör dem som vill styra och ställa över andra.

Det fria samhället är ett koncept som är öppet för alla. Strunt samma vilken din bakgrund är, hur du ser ut, var du kommer ifrån - det är vad du gör som visar vem du är.

Till skillnad från allehanda utopier som vill tvinga in alla i en och samma form.

Den enda rimliga »överideologin« är att man skall respekterna sina medmänniskor, deras frihet, säkerhet och egendom.

CC0 | Patreon »

2025-10-04

Tillbaka till Sossesverige?


Det ligger något ovärdigt i den desperata kampen om Makten. Samhällets bästa offras - som när Löfven köpte regeringsmakten genom att låta Miljöpartiet montera ner fullt fungerande basproduktion av el utan att ha något fullgott alternativ.

Kommer ni ihåg hur det var under den rödgröna röran? Ständigt kaos. Det var landets uslaste regering i modern tid. Som sedan efterträddes av Magdalena Anderssons kortlivade (S)-regering. Som inte var mycket bättre.

Magdalena Andersson förbryllar mig. Bland hennes aktuella talepunkter är att det bedrivs ett kulturkrig mot nya gröna industriprojekt. Det vill säga en strid om värderingar, identitet och moral.

Det är som att sossarna lever i en sagovärld. Krass realism, konsekvensanalys, grundläggande ekonomiska samband och fysikens lagar skall underordnas en naiv utopi. Verklighet mot ideologi. Skatte- och pensionspengar rakt in i ett svart hål av »grön« industripolitik som inte är i kontakt med marknaden. 

Anderssons tv-duell mot statsminister Kristersson härförleden bjöd på en del intellektuell ohederlighet. Till exempel påstod hon att moderata ministrar kallar judar för odjur.

Bakgrunden var en demonstration utanför en judisk skola med tillhörande kulturcenter, på eftermiddagen när barnen var på väg hem. Moderaternas gruppledare i riksdagen skrev då en tweet om att de som beter sig så är odjur. Utrikesministern re-tweetade. Sedan framkom att det nog inte var skolan utan ett arrangemang i kulturcentret som man demonstrerade mot. Plus att några av demonstranterna var av judisk börd.

Detta får alltså Magdalena Andersson till att utrikesministern »kallar judar för odjur«. Som rena rama Goebbels. Hon missleder medvetet. Det är ohederligt. Det skapar polarisering.

Vilket i sin tur knyter an till att hela vänstern just nu gör sitt bästa för att kapitalisera på att Mellanösterns konflikter nått våra gator. Tillsammans med folk som faktiskt på riktigt tycker att judar är odjur.

Samtidigt brottas socialdemokraterna med det pedagogiska problemet att kräva åtgärder för integrationen på aldrig tidigare skådade sätt och i en aldrig tidigare skådad omfattning - utan att kunna eller vilja förklara hur detta skall gå till.

Rimligen innebär det att man måste flytta på folk. Och att med politisk makt bryta upp och slå sönder fungerande lokalsamhällen som utvecklats spontant. Vilket känns som att upprepa misstag man gjort tidigare. Sossar är aldrig så glada som när de får ändra på folk.

I bakgrunden gnager frågan om i vilken omfattning det socialdemokratiska partiet har kopplingar till klaner och gängbrottslighet. Botkyrka-affären har personkopplingar som leder rakt in i partiets toppskikt.

Vilket påminner oss om att socialdemokraterna sedan länge har en överenskommelse med företrädare för vissa invandrargrupper om att byta inflytande mot röster i bulk. Vilket rimmar illa med idén att väljarna i en demokrati skall vara fria att rösta på vilket parti de vill.

Samtidigt försöker sossarna triangulera och frontförkorta genom att under galgen ta till sig borgerlighetens lösningar på allvarliga samhällsproblem. Problem som de själva skapat. Och sedan låtsas som att man tyckt så här hela tiden. Skamlöshet som arbetsmetod.

Allt för makten. Det är djupt obehagligt. Det är ett förhållningssätt som i sig gör Socialdemokraterna direkt olämpliga att uppbära nämnda makt.


2025-09-21

Folket i Gaza lider på grund av Hamas fanatism


Det som sker i Gaza är Hamas fel. Men sakargument biter inte på känslomässiga reaktioner. Eller på Public Service.

Jag brukar ha SR P1 på i bakgrunden. Om jag skulle forma min världsbild utifrån vad jag hör där, då skulle jag nog anse att situationen i Gaza är Israels fel snarare än Hamas. 

Problemet är att media i allmänhet och Public Service i synnerhet ofta utelämnar relevant information. 

Tar man in den större bilden pekar mer på att vad som sker i Gaza är Hamas fel. På samma sätt som det i grunden var den nazistiska regimens fel att tyska städer bombades till grus och aska under andra världskriget. 

Hamas och deras herrar i Iran har ett mål: Att utplåna Israel och judarna. Det är ett överordnat, heligt religiöst påbud. From the river to the sea. Den slutliga lösningen.

Hamas är fanatiker. Det är därför de är villiga att offra Gazas befolkning. Det är Hamas som är ansvarigt för Gazabornas lidande. 

Gör tankeexperimentet att någon skjuter på din familj och dig. Han kommer att döda er alla om du inte stoppar honom. Du har en pistol. Men han gömmer sig bakom sin familj. Du kan inte stoppa honom och rädda din familj med mindre än att några i hans familj kommer till skada. Vad gör du?

Det finns skäl för att även krig har lagar. Att använda sitt eget folk som mänskliga sköldar är ett krigsbrott. Att strida i civila kläder är att göra civilbefolkningen till måltavlor och därför också ett krigsbrott. 

Nu förekommer krigsbrott av varierande omfattning säkert på båda sidor. Så är det alltid i krig. Men Hamas ovan nämnda brott mot krigets lagar är fundamentala. Man gömmer sig bland och bakom sin egen civilbefolkning.

Det har diskuterats om det Israel gör är att betrakta som ett folkmord.

Folkmordskonventionens artikel 2 definierar folkmord som envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,
a) att döda medlemmar av gruppen;
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;
e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.

Här kan man notera att Israel inte har som avsikt eller mål att utrota en hel folkgrupp. Israels mål är inte att döda civila araber. Israels mål är att oskadliggöra det dödliga hot Hamas utgör - samtidigt som Hamas tyvärr gömmer sig bakom sin civilbefolkning.

Man kan också notera att Hamas avsikt och mål ÄR att förinta en etnisk / religiös grupp, judarna. Och att man jobbar på saken. Med ständiga raketanfall. Och med angreppet på civila den 7 oktober 2023. Med mera.

Etiketten folkmord passar alltså bättre på Hamas än på Israel.

Glöm inte hur detta krig började. Med att Hamas anföll Israel och dödade långt över tusen personer, huvudsakligen civilister i sina hem och på en musikfestival.

Innan dess hade Gaza haft självstyre sedan 2005. Utan israelisk närvaro. Miljarder av våra skattepengar plöjdes ner av Hamas i vapen och infrastruktur för att utrota judar (och en del lyxjakter för ledarna i Qatar) - istället för att satsas på att bygga upp ett fungerande, välmående samhälle.

Gaza blev en teokratisk totalitär samhällsbildning. Medan Israel är regionens enda fungerande demokrati med lika rättigheter för alla medborgare, inklusive araber.

Det skall i sammanhanget bli intressant att se vad som händer när (eller om) det sjunker in hos den svenska vänstern att den lierat sig med islamister som förtrycker kvinnor och dödar bögar. Det där med fiendens fiende brukar straffa sig på sikt.

Allt detta sagt har jag inte en aning om vad Israel bör göra nu. Människor reagerar känslomässigt, inte rationellt. För tillfället håller Israel på att förlora PR-kriget och vända världen mot sig. Det politiska och diplomatiska priset är högt. Konflikten sprider sig till Europas gator. Att ha rätt är en sak, att få rätt en annan.

För media - vars medarbetare uppenbart har sina sympatier hos Hamas - är detta rena julafton. Här kan man kombinera sina politiska preferenser med klickdrivande sensationalism.

För övrigt tycker jag att man bör låta Greta landstiga i Gaza. Det kan säkert vara lärorikt.

CC0

2025-09-13

Intervju: EU satsar på censur och digital övervakning!


Jag medverkar i Pär Ströms Youtube-kanal Nu fan räcker det!

Om Chat Control 2, Digital Services Act, yttrandefrihet, hat & hot med mera.

2025-08-12

Stoppa Chat Control 2 (videoshort)


Här är 5 juli-stiftelsens senaste sociala-medie-video om Chat Control 2. Dela gärna.

2025-07-11

Bygg gaskraftverk, i tid!


Vind och sol levererar inte alltid. Då måste elen komma från annat håll. Eftersom det kommer att ta bortåt tio år att få till stånd ny baskraft i form av kärnkraft, behövs något under tiden.

När vindkraften snurrar kan vi visserligen spara vatten i vattenkraftverken. Men de ligger i norr. Elbehovet är i söder. Och vi har uppenbara överföringsproblem. Så man kan inte lägga alla ägg i den korgen. (Det händer att vi måste importera el i söder samtidigt som vi exporterar i norr.) Så vad kan vi göra?

Med risk för att upprepa mig: Bygg gaskraftverk!

• Det är känd och fungerande teknik.

• De kan leverera stabil baskraft.

• De kan snabbt anpassa sin output till svängningar i övrig elproduktion.

• De kan enkelt anpassas till att använda biogas och vätgas (som kan produceras vid el-överskott från vind och sol) när den dagen kommer.

• De går snabbt att bygga och få i drift (c:a 3 år, ibland snabbare).

Börja med att bygga i Barsebäck, där det redan finns ledig nätkapacitet efter att kärnkraftverket lades ner.

Vattenfall har råd. Och pengar från de så kallade flaskhals-avgifterna i elsystemet kan användas för att bygga moderna, miljövänliga gaskraftverk om ingen annan vill.

Naturgas kan vi köpa från Danmark, Norge, USA och Australien. Plus en del andra, mindre lämpliga länder som Qatar.

Och glöm inte att bygga den back-up-ledning till det danska gasnätet som de rödgröna stoppade!

Bästa tiden att göra detta var igår. Den näst bästa är idag. Vi bör inte vänta tills det är för sent.

Sedan får vi en stabil el-försörjning och slipper oroa oss för den saken.

2025-07-07

EU blåser nya gröna bubblor


EU-kommissionen vill införa »naturkrediter«.

Den som genomför en åtgärd (på sin mark) som förbättrar naturen och som uppfyller de byråkratiska kraven skall kunna utfärda och sälja »naturkrediter«.

Dessa naturkrediter är i själva verket inga krediter - utan certifikat, som man förväntar sig att aktörer som vill framstå som gröna och miljövänliga skall köpa.

Köparen får således ett certifikat och möjlighet att få pluspoäng i sin hållbarhetsrapport och sin ESG-rapport (environment, social & governance).

Köparen kan även använda detta i sin marknadsföring. Eller för att få mer förmånliga krediter och försäkringspremier.

Kopplingen till krediter och försäkringspremier känns extra märklig. Man skall alltså kunna köpa sig en grön image även om man inte är särskilt grön själv. Detta skall sedan ersätta de marknadsmekanismer som i vanliga fall fastställer balanserade räntor och premier utifrån reella ekonomiska parametrar.

Kan inte detta få underliga och oönskade konsekvenser? Är det klokt att bygga finansiella subinstrument som i allt väsentligt är gröna bubblor?

Är det rimligt att kunna tillgodogöra sig miljövinster i andra ekonomiska entiteter som man inte har någon annan relation till än ett certifikat på väggen? Är inte det själva definitionen av greenwashing?

Det hela påminner rätt mycket om systemet med klimatkompensation. Ett slags avlatsbrev som ger innehavaren rätt att glänsa med sin godhet. Ett system med marginell effekt och hög risk för skojeri.

Jag är skeptisk.


2025-06-01

EU måste ta sig samman!


Det här håller inte! EU har blivit ett hot mot vårt välstånd och vår frihet.

Vi kväver näringslivet med regleringar och byråkrati. Vi har blivit bekväma. Vi har tagit vårt välstånd för givet. Vi skapar lyx-problem.

Samtidigt har vi låtit vårt försvar förfalla till den punkt där vi inte kan försvara oss ordentligt nu när det nu drar ihop sig till skarpt läge.

Detta är EU:s makthavare medvetna om. EU-senioren Mario Dragi har skrivit en rapport om att allt kan gå spektakulärt illa om vi inte slutar strypa det näringsliv som i slutändan måste betala kalaset.

Tillväxt, välstånd och säkerhet kräver hårt arbete. 

Mycket av dagens problem går att hänföra till klimatomställningen, med dess svajiga energipriser och långtgående byråkrati.

Som det brukar bli när man sätter politiska mål framför verkliga förhållanden och grundläggande ekonomiska samband. Eller framför fysikens lagar.

Samtidigt skapar EU ständigt nya regleringar och lägger sig i nya saker de inte begriper.

Att stimulera näringslivet har i sig utlöst en lavin av förslag till nya regler och finansiella instrument (som i slutändan måste garanteras av skattebetalarna).

EU producerar årligen 3.000-3.500 rättsakter varav 2.500 är bindande regler.

Och klimatomställningen fortsätter att rullas ut. I en öppen flik hittar jag en artikel på Europaportalen: EU satsar 100 miljarder för grönare industri. »

»Syftet är att stärka EU-företagens konkurrenskraft, påskynda den gröna omställningen och främja cirkulär ekonomi.«

Vilket rymmer en viss inre konflikt. Speciellt då symbolpolitik på klimatets område ofta står i strid med ekonomiska och tekniska realiteter. Vilket drabbar de företag man samtidigt påstår sig vilja stärka.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen säger »Idag står vi återigen vid ett vägskäl i vår historia, och jag vet att vi tillsammans är redo för förändring.«

Enligt kommissionär Stéphane Séjourné dubblar EU nu sin omställning mot av-kolning och re-industrialisering.

Kommissionär Wopke Hoekstra vill stärka konkurrenskraften och öka den strategiska självständigheten.

Såpass. Återstår bara att ta reda på hur.

Europaportalen rapporterar att planen är att förenkla regelverk, stimulera efterfrågan på hållbara produkter och göra EU självförsörjande på energi och råmaterial.

Vilket inte heller riktigt heller svarar på frågan hur? Detaljerna skall mejslas fram av samma EU-byråkrati som skapat dagens problem. Jag är skeptisk.

Man kan tycka vad man vill om en Swexit. Men Sverige är just nu och under överskådlig tid med i EU. Vilket vi måste förhålla oss till.

De beslut som fattas kommer även att drabba oss. Därför måste EU genomgå ett kulturskifte, illa kvickt.

Men någon politisk vilja till sådant finns nästan inte.

De borgerliga partierna är så glada för att få vara med i EU att de går med på nästan vad som helst.

De rödgröna använder EU för att uppnå sina politiska mål för hela kontinenten samtidigt.

Det är en ständigt pågående process som leder till fler regler och mer byråkrati.

EU måste ta sig samman. Det går inte att hålla på så här.

Om allt får fortsätta på samma sätt som nu, då kommer det att gå illa. VERY BAD! Det borde vara uppenbart för alla.

Så vad gör vi då?

För vad det är värt matade jag in frågan och ovanstående text i Chat GPT som svarade:

»EU borde inrätta en oberoende konkurrenskraftskommission med mandat att granska och rensa bland regler som hämmar tillväxt.

Mer makt borde föras tillbaka till medlemsländerna – så att beslut bara fattas på EU-nivå där det verkligen tillför något.

Unionen borde fokusera på det väsentliga: en europeisk Marshallplan för energi och försvar, med investeringar i verklig infrastruktur snarare än symbolpolitiska projekt.

Kort sagt: förenkla, fokusera, förankra. Och arbeta hårt.«

Inget om klimatomställning. Jag har sett sämre förslag.

2025-05-03

Lägg ner den gröna el-idiotin!


Sverige behöver stabil baskraft som puttrar och går dygnet runt, året runt - även när vinden inte blåser. Som inte utsätter nätet för svajiga prövningar. Ett elsystem vi inte behöver oroa oss över. Som ger oss trygghet och välstånd. Till ett rimligt pris.

Sverige hade ett sådant elsystem. Världens miljövänligaste. Tills de rödgröna förstörde det - genom att stänga ner CO2-fri kärnkraft och istället fylla på med sådant som passar den gröna ideologin. Men som inte fungerar på ett rimligt sätt i verkligheten.

Så nu står vi här och tvingas på kort sikt bygga ännu mer vindkraft för att täcka upp för de stängda kärnkraftsreaktorerna. Trots att det utsätter elsystemet för än större instabilitet och påfrestningar. Och det finns idag inget rimligt sätt att lagra elektricitet i stor skala.

Sverige har ett akut behov av svängmassa. Stora generatorer som snurrar och går dygnet runt och skapar stabilitet i elnätet. Så att det inte går som i Spanien.

Kärnkraft och vattenkraft är en perfekt kombination. Men nu verkar det ta ett tag innan vi får ny kärnkraft på plats. Så det behövs annat - med svängmassa.

En enkel idé är att göra vad den förra rödgröna regeringen stoppade: Backa upp gasförbindelsen med Danmark. Se till att det västsvenska gasnätet är modernt och fungerande. Bygg en LNG-hamn och ett gas-eldat kraftverk på Västkusten. (Det står en tom tomt och väntar i Lysekil.) Koppla sedan samman det västra och östra gasnätet. Koppla gärna in Norge.

Så att industrin får den gas den behöver. Så att vi kan ta fram de kemikalier som krävs för att rena vårt dricksvatten. Så att elnätet i södra Sverige får mer svängmassa.

Bygg sedan ett gaskraftverk till i närheten av Barsebäck. Och ett på Ostkusten. De går snabbt att bygga och har en livslängd som räcker för att vi skall kunna ersätta dem med kärnkraft under ordnade, stressfria former under de närmaste årtiondena.

Sverige behöver inte fler vindsnurror som ägs av mystiska företag i Luxemburg som lever på den gröna energins statliga kreditgarantier. (Med vilka risken förflyttats till skattebetalarna.)

Sverige behöver moderna, rena och miljövänliga gaskraftverk för att återställa ett säkert och fungerande elsystem utanför den gröna bidrags-kapitalistiska bubblan. Inte fler vindsnurror.

CC0

2025-04-18

Cirkus Trump - mot stupet i CAPS LOCK


Framåt kvällen börjar klippen från Trumps möten med pressen rulla in. Nästa morgon får vi de första svenska reaktionerna. Senare får dyker de mer kvalificerade kommentarerna upp i internationell media.

Att följa vad som sker är ett dygnet-runt-jobb. Den ena lögnen från Trump följs raskt av nästa absurda påstående i en aldrig sinande ström. Jag är fullständigt utmattad.

Man hinner knappt reagera förrän nya galenskaper pockar på uppmärksamhet. Flood the zone with shit, som Steve Bannon formulerade strategin.

Effekten blir att sanningen drunknar i kaoset. På så sätt kan Trump komma undan med nästan vad som helst. Ingen hinner hugga på allt.

Trumps vårdslöshet med fakta gör mig upprörd. Hans bristande förståelse för logik och grundläggande samband är häpnadsväckande. Hans nonchalans mot rättsstaten och dess institutioner gör mig rädd. Hans krypande för Putin är alarmerande.

Det Trump nu gör med den fria ekonomin och världshandeln är lika tokigt som när andra politiker försöker styra marknaden med pekpinnar och fixa utopiska idéer. Kommandoekonomi, helt enkelt. Det kommer inte att sluta väl den här gången heller.

Trumps förtjusning i att förnedra andra gör mig beklämd. Att behandla medmänniskor och allierade som skit är knappast en konstruktiv strategi. Att driva ett skräckregemente och omge sig med ja-sägare brukar straffa sig.

Dessutom lär Trump i slutändan komma att svika sina väljare.

Trump är en reaktion mot - eller möjligen konsekvens av - vänsterns tokerier, woke-ism, identitetspolitik, nedlåtande elitism och bristande kontakt med verkligheten och dess folk.

Hans mandat skulle kunna använts för att göra upp med DEI-trams, myndighetsaktivism, byråkrati, slöseri och institutionaliserad korruption - med kompetens och finess - istället för att braka in som en elefant i en porslinsbutik.

När Trump av okunskap och ointresse förstör viktiga saker, då vänder han även den tänkande delen av sina sympatisörer mot sig. Med rätta.

Tänk vad som hade kunnat uträttats av någon rimlig människa som förstår vad han/hon sysslar med, begriper enkla samband och har förmåga att ta till sig relevant information. Men nu ser det mer ut att bli kaos och pannkaka av alltihop.

Vad Trump nu gör är att kratta manegen för en motreaktion som kan rulla tillbaka allt han eventuellt lyckas åstadkomma. Även sådant som till äventyrs är bra.

Vill man nå verkliga, hållbara och långsiktiga resultat krävs hårt arbete, kompetens, ett öppet sinne, tålamod och fokus. Vilket inte är Trumps starka sidor. Och - tyvärr - inte heller något väljarna tycks efterfråga.

CC0

2025-03-23

Ondskans imperium och dess ledare


I sagans värld vinner de goda. När allt känns hopplöst anför Gandalf kavalleriet som krossar ondskan. I verkligheten är det inte ett givet utfall. Det är upp till oss själva och våra handlingar.

Jag brukar inte kalla någon för ond. Men i Putins fall skall jag göra ett undantag.

Han förtrycker sitt folk. Han lägger hellre resurser på krigföring än folkets bästa. Han knaprar i sig grannländer en bit i taget. Han förvandlar städer till grushögar. Hans krig har fört med sig ohyggliga grymheter och övergrepp.

Vad som förvånar mig är att detta kommer som något slags överraskning för många.

Jag kämpade för de östeuropeiska folkens frihet under kalla kriget. Jag kan de sovjetiska knepen. Jag känner mina löss på gången.

Jag var där. Jag såg det. Jag hatade det. Och jag tänker göra vad jag kan för att det inte skall bli så igen.

Det vi ser nu är en fortsättning på Sovjetunionens imperialistiska ambitioner. Putin var en av dess funktionärer då. Idag är han Rysslands diktator.

Redan på säkerhetskonferensen i München 2007 sa han upp bekantskapen med de västerländska demokratierna. Skälet han angav var NATO:s expansion.

Som om han skulle behöva känna sig hotad? Ryssland är ett genomruttet, fallfärdigt utedass. En våldsam rövarekonomi utan fungerande institutioner. Ingen vill ha det.

Ingen skulle bli gladare än de västerländska demokratierna om Ryssland skötte sitt och byggde upp ett stabilt och fungerande samhälle med ökad levnadsstandard.

Att de europeiska stater som frigjorde sig vid Sovjetunionens fall frivilligt anslutit sig till den västerländska försvarsalliansen är en rimlig, normal och sund reaktion.

Man vill inte leva under ryskt förtryck igen.

Putin visar själv varför NATO behövs, genom aggressiva handlingar i sitt närområde och mot allt och alla som står i hans väg.

Fria, demokratiska länder måste sluta sig samman för att skydda sig mot honom.

Om någon svävar i okunnighet om vad som är på gång kan vi ta en titt på den ryske utrikesministern Lavrovs uppmärksammade skrivelse från december 2021, ett par månader innan invasionen av Ukraina.

Han krävde att omvärlden förbjuds leverera vapen till Georgien och Ukraina. (Av den enkla anledningen att de då blir lättare att invadera.)

Han krävde inte bara ett stopp för NATO:s expansion. Han vill att allt skall återgå till 1997 års ordning. Det vill säga med Central- och Östeuropa i den ryska intressesfären.

Sedan kom invasionen. Nu har NATO fler medlemmar än någonsin. Ryssland har fått ytterligare 1.340 kilometer direkt gräns mot NATO. Prosit.

Ett medlemskap i NATO kräver enhällighet bland dess medlemmar. Någon sådan fanns inte när frågan om ukrainskt medlemskap först aktualiserades (då var det Västeuropa som sa nej), den finns inte idag och det ser inte ut att finnas någon sådan under överskådlig framtid.

Lavrov krävde även ett förbud mot att stationera missiler och tyngre vapen i Rysslands närhet. Det fanns i princip inga sådana där då. Sedan kom invasionen. Nu finns det sådana vapen där. Prosit.

Talet om ett hot från NATO är en dimridå. Dels för Putins imperialistiska ambitioner. Dels för att ett fritt, demokratiskt och välmående Ukraina skulle kunna ge ryska folket idéer om något liknande.

Även talet om att befria de »ryska« delarna av Ukraina är varm luft. Innan kriget var det bara Krim som hade en majoritet etniska ryssar, c:a 59%. I Donetsk var siffran 38%, i Luhansk 39%, i Cherson och Zaporizjzja 15-20%.

Och att vara etnisk ryss är inte samma sak som att stå på Rysslands sida i kriget. (President Zelensky kommer från den rysktalande delen av befolkningen.)

Vad gäller president Zelenskys legitimitet valdes han med en majoritet på 73% i andra valomgången år 2019. Även i de senare ockuperade sydöstra områdena fick han en majoritet av rösterna.

Att hålla nya, fria och rättvisa val under krigstillstånd är i praktiken omöjligt. Ukrainas författning förbjuder det. På samma sätt som till exempel den svenska grundlagen.

Ukraina har uppenbart en del fel och brister. Men Ukraina och dess folk har rätt till självständighet och självbestämmande. Ukrainarna har rätt till demokrati, frihet och att bli lämnade i fred.

Med en Donald Trump som beter sig som en rysk propagandist i Vita Huset är det högst oklart om Gandalfs kavalleri alls skulle dyka upp, till Ukrainas eller ens Europas räddning om det kniper.

Kanske får vi vara glada om vi får handla vapen och ammunition till de amerikanska vapensystem vi redan har. Samtidigt måste vi bygga upp allt vi behöver på egen hand, ifall USA formellt eller i praktiken skulle lämna NATO.

Enda sättet att ge Putin en näsbränna är att kasta ut de ryska trupperna ur de ockuperade delarna av Ukraina. Tyvärr verkar förutsättningarna för det inte optimala.

Men att låta Ryssland behålla de ockuperade områdena vore inte bara att belöna angriparen. Det ger även Putin rådrum att rusta upp för nästa angrepp - mot Ukraina, Estland, Lettland och/eller Georgien. Eller mot Litauen och/eller Polen via Belarus och Kaliningrad.

Nästa stora ryska militärövning äger rum i Belarus i september. Det skulle inte förvåna om Putin använder den för att testa NATO:s kapacitet och försvarsvilja genom något slags provokation.

Eftersom den uttalade ambitionen är att återupprätta Sovjettidens intressesfär kräver Ryssland uttryckligen att följande länder lämnar NATO: Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien, Rumänien, Slovenien, Albanien, Kroatien, Montenegro, Nordmakedonien - samt Finland och Sverige.

Störst är risken för angrepp mot de baltiska staterna. I ett sådant scenario blir herravälde över Östersjön en avgörande faktor. Det skulle kräva att Ryssland tar kontroll över Gotland och möjligen även delar av Blekinge.

Ryssland gör precis det man offentligt sagt sig vilja göra. Därför måste dess hot tas på allvar.

Nu är det upp till Europa att skapa och långsiktigt underhålla en militär kapacitet som är tillräcklig för att avhålla Ryssland från ytterligare angrepp, eller om så krävs slå tillbaka sådana.

Europas länder och EU har många fel och brister. Men vi har ett stort mått av frihet, rätt att kritisera och möjlighet att ställa politikerna till svars eller byta ut dem i allmänna val.

Vi har grundläggande mänskliga rättigheter som är resultatet av årtusenden av trial and error för att finna en formel för fredlig mänsklig samexistens under civiliserade former.

Inget av detta gäller i Ryssland. Eller i av Ryssland ockuperade territorier. Där härskar våldet. Där råder förtryck och armod.

Vi måste vinna det här. Det är en existentiell fråga. Det kräver att vi enas och handlar med kraft. Med eller utan stöd från USA.

CC0