Eliasson, ett bondeoffer för att rädda Johansson, Andersson och Löfven?

Är MSB-chefen Dan Eliasson på väg att ta en kula för att rädda justitieminister Morgan Johansson, finansminister Magdalena Andersson och statsminister Stefan Löfven?

I så fall är frågan var gränsen går.

Om det är otänkbart att åka på solsemester i strid med de gällande rekommendationerna, men inte tillräckligt allvarligt att ge sig ut i julhandeln eller att åka på skidsemester - var däremellan går då den magiska gränsen och varför?

Hur man än vänder och vrider på detta blir det inte bra. Inte nog med att politiker och toppbyråkrater anser sig stå över de pandemi-rekommendationer som gäller för resten av befolkningen. Nu är man även på väg att mäta nämnda politiker och toppbyråkrater med olika måttstock, till politikernas fördel.

Nu skall vi komma ihåg att Dan Eliasson har varit karriärbyråkrat i 30 års tid och nära medarbetare till den politiska makten ända sedan Freivalds och Bodströms tid som justitieministrar. Han har även varit biträdande chef för analys- och underrättelseverksamheten på Säpo. Och rikspolischef. Så han lär veta var liken finns nedgrävda...

Att tvinga bort Eliasson kan bli stökigt. Min gissning är att han förmås att avgå »frivilligt«, för att senare belönas med någon annan befattning - efter en tid i politisk karantän, men innan nästa riksdagsval.

Sedan hoppas regeringens spin doctors att väljarna glömmer bort att även justitieminister Johansson, finansminister Andersson och statsminister Löfven har syndat.

Uppdatering: Kl 15:35 kom nyhetsflashen. Min gissning visade sig vara korrekt.

Skall vi få ordning på Sverige, då kan vi börja med att tvinga regeringen att följa lagen

Ett tecken på en stat i förfall är när den härskande politisk-byråkratiska klassen anser sig stå över lagarna.

Vi såg det när det gäller Transportstyrelsen. Men det är knappast unikt för denna myndighet. Och i grunden finns ett lagbrott som på sätt och vis står över de andra.

Ur regeringsformens 12 kapitel:

Särskilda bestämmelser om statligt anställda 

5 § Arbetstagare vid förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen anställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. 

Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Lag (2010:1408).

Här talar vi alltså om landets grundlag. Principen om förtjänst och skicklighet återfinns även i lagen om offentlig anställning:

Bedömningsgrunder vid anställning 

4 § Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. 

Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Samtidigt vet vi att höga statliga chefer tillsätts från en klick karriärbyråkrater – ett kotteri utan verksamhetsrelaterad kompetens, men inte sällan med partibok. Det gäller så väl Transportstyrelsens förra chef som den nye.

Eller ta rikspolischef Dan Eliasson som exempel. Han har ingen som helst erfarenhet av att leda polisiär verksamhet. Däremot har han försänkningar inom sossarna och en karriär som myndighetschef för så väl Migrationsverket som Försäkringskassan. Vilket var två uppdrag som han inte heller var skicklig nog eller lämpad för.

Vad gäller Försäkringskassan kan man till och med dra slutsatsen att Eliasson är direkt olämplig som myndighetschef – då han lät radera miljontals e-postmeddelanden i syfte att försvåra utredningen av begångna fel. Det borde vara åtalbart, men ses tydligen i regeringens ögon som en merit.

Den politiska svågerpolitiken bryter helt enkelt mot lagen, rent av mot grundlagen. Men ingen tycks bry sig. Politiken och byråkratin anser sig stå över lagen. Att utkräva ansvar är i princip omöjligt.

Än mer tragiskt blir om man betänker att det finns kompetent folk i de olika statliga förvaltningarna som kan verksamheten, är skickliga och goda ledare. Dessa människor hålls idag tillbaka, till förmån för det politiska kamraderiet. Det är förödande för så väl verksamhet som motivation.

Så det är inte det minsta konstigt att offentlig kärnverksamhet går över styr – när den leds av politruker som saknar så väl förtjänst som skicklighet.

Slutligen är det ett anständighetskrav att den stat som kräver att alla medborgare skall följa lagen också gör det själv. Annars är vi bara en bananrepublik fast med sämre väder.

Det är hög tid att rensa upp i träsket.



Soundcloud » | Ladda hem ljudfilen » | Youtube » | Stöd denna blogg »

Den härskande politiska klassen saknar så väl vilja som kompetens och förstånd

Programmet I lagens namn i SR P1 avslöjar att polisen som regel inte »bakåtspårar« vapen som använts vid brott.

Alla som någon gång sett ett dokumentärt eller fiktivt program om brott på tv förstår att det kan ge värdefull information att reda ut hur ett visst vapen använts genom åren. Det kan lösa gamla brott. Det kan peka på viktiga samband. Och man kan släppa felaktiga spår.

Man skulle kunna tro att sådan bakåtspårning är grundläggande, självklart polisarbete. Men inte i Sverige...

"Det handlar om en pistol som polisen hittat spår efter sedan hösten 2012. Det användes vid tolv skjutningar innan en man greps med vapnet i mitten av juni 2016. Nio människor har skadats, ibland har det handlat om ren tur att ingen dött. Ingen av skjutningarna har klarats upp. 

Det finns även brister i hur polisen registrerat spår i utredningarna. Trots att man vid tre tillfällen har kunnat lägga ihop förundersökningarna, för att få tillgång till fler spår och komma vidare, så har det inte gjorts." (...) 

"Trots de många skjutningarna som vapnet använts vid, fick mannen som greps med pistolen inga frågor om skjutningarna - varken i polisförhören eller under rättegången." (...) 

"Den man som förra sommaren greps med vapnet dömdes till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, trots att det handlade om ett grovt vapenbrott. 

Han var dessutom dömd för liknande brottslighet tidigare. Domen har vunnit laga kraft."

Det är svårt att finna ord. Man kan undra vilka andra självklara och uppenbara utredningsåtgärder svensk polis inte bryr sig om eller inte känner till. Man kan undra om de som styr polisens arbete över huvud taget har ambition eller intresse av att komma till rätta med den brottslighet som plågar vanligt folk.

Det är väl som vanligt i Sverige – man ägnar sig åt trams, möten, byråkrati och politiskt färgad folkuppfostran istället för kärnverksamhet.

Men vad hade man väntat sig när man tillsätter en rikspolischef utan polisiär erfarenhet – vars enda »meriter« är att som chef ha ställt till med oreda på så väl Migrationsverket som Försäkringskassan?

Något politiskt ansvar tycks inte heller gå att utkräva. Så väl statsminister Löfven som inrikesminister Ygeman har satt upp tidsgränser för när polisen måste börja fungera. Dessa tidsgränser har passerats utan att något av betydelse har skett. Allt driver vind för våg.


Polisens ledning är inkompetent. Landets politiska ledning är inkompetent. Inget blir bättre, tvärt om verkar vansinnet eskalera. Att utkräva ansvar förefaller vara omöjligt.

Skall det behöva vara så här? Finns det verkligen inga vuxna, kompetenta människor som kan styra upp ordningsmakten – statens våldsmonopol – en av samhällets mest grundläggande gemensamma funktioner?

I ett vidare perspektiv kan man också fråga sig varför polisen ständigt monterar ner den del av sin verksamhet som går ut på att skydda människor från andra – och istället tycks fokusera på att skydda staten från folket och den enskilda individen från sig själv.


Jag tycker att statens uppgifter skall vara begränsade. Det offentliga skall endast utföra ett fåtal uppgifter av gemensam natur. Men dessa skall utföras väl, omdömesgillt och effektivt. Ordningsmakt och rättsväsende är exempel på sådana uppgifter. Men inte ens en nattväktarstats grundläggande funktioner klarar dagens överlastade svenska »välfärdsstat« av att upprätthålla.

Den härskande politiska och byråkratiska klassen är helt enkelt inte kompetent nog (eller intresserad av) att sköta landet.

Ändå vill den politiska adeln ständigt ta kontroll över allt mer, ge sig själv mer makt och i allt större utsträckning styra och ställa över vanligt folk. Samt bygga en ständigt allt mer omfattande övervakningsapparat, för att se till att vi lyder.

Överheten tvingar ständigt folket att betala allt högre skatter, men blir allt sämre på att leverera. Samtidigt göder det offentliga en ständigt växande kår av byråkrater, organisationer och plattformar vars enda syfte tycks vara att ge oss mer av samma – det vill säga mer trams och översitteri på den samhälleliga kärnverksamhetens bekostnad.

Svenska folket är som en slagen, underdånig kvinna – som trots att det är uppenbart inte inser att det är utnyttjat, förnedrat, kränkt, misshandlat och lurat.

Så länge man låter politikerna hållas och öka sin makt finns det inget bättre att hoppas på. Allt kommer bara att bli värre.


SR: Dålig spårning av vapen som använts i tolv olika skjutningar »

Dags för misstroendevotering mot Ygeman

Statsminister Stefan Löfven gav polisen fram till årsskiftet att styra upp saker och ting.

Har det skett? Inte alls.

Rikspolischef Dan Eliasson sitter kvar. Den omorganisation som av allt att döma är en återvändsgränd fortsätter.

Och regeringen rycker på axlarna.

Därför återstår bara en sak: Att väcka en misstroendevotering i riksdagen mot det ansvariga statsrådet – inrikesminister Anders Ygeman (S).

Politikerna kommer aldrig att ta tag i saker och ting om deras handlingar / brist på handling inte får konsekvenser för dem själva.

Fast man kan inte räkna med att något kommer att ske. De borgerliga partierna är nämligen minst lika medskyldiga till den missriktade polisreformen som de röd-gröna. Så de kanske hellre ligger lågt.

Utnämningen av Eliasson är dock endast de rödgrönas fel och helt och hållet Ygemans ansvar.

Räddade Moderaterna just rikspolischefen?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Räddade Moderaterna just rikspolischefen? »

För att vara så totalt fokuserade på makt är Allianspartierna förvånansvärt dåliga på politik.

Försöker Dan Eliasson mörka sin egen roll i förspelet till polisens omorganisation?

– Det är inte jag som dragit upp ritningarna, jag är bara byggmästare. 

Alltså, hur organisationen skulle se ut har Eliasson inte kunnat påverka nämnvärt. Hur det skulle genomföras har han haft desto mer inflytande över.

Ur en intervju med rikspolischef Dan Eliasson i Bonniers nätpublikation KIT.

Men är det riktigt sant?

I Riksrevisionens referensgrupp inför omorganisationen ingick bland andra Dan Eliasson. Detta kan man läsa om i material som publicerats på Rebecca Weidmo Uvells blogg.

Dan Eliasson, som fick jobbet och varit rikspolischef sedan 1 januari 2015, satt själv 2011 i Riksrevisionens referensgrupp till den rapport som var en del av beslutsunderlaget för hur polisens organisations skulle se ut.

Att Eliasson vill distansera sig från en reform som när som helst riskerar att haverera är kanske inte så konstigt. Men det är en smula osnyggt att han försöker mörka sin roll i historien.

Läs gärna hela Weidmo Uvells bloggpost. Vad som skett är uppseendeväckande – och att polisreformen håller på att haverera borde inte förvåna någon. [Länk»]

Om inte Dan Eliasson får sparken, då måste Anders Ygeman avgå!

Rikspolischef Dan Eliasson kommer inte att avgå. Polisen må vara i förfärligt skick. Eliasson må sakna tidigare polisiär erfarenhet. Eliasson må ha varit chef för katastrofala myndigheter som Migrationsverket och Försäkringskassan. Men han kommer inte att avgå.

Det är precis som Leif GW Persson säger. Dan Eliasson är en karriärsosse. Sådana får normalt sett inte sparken.

Om man vill att något av betydelse skall ske – då måste man byta strategi. Då måste man sätta åt sossarna där det verkligen gör ont. Då måste man kräva inrikesminister Anders Ygemans avgång.

Vilket är helt logiskt.Ygeman är ansvarigt statsråd. Ygeman tillsatte Eliasson. Det är där det politiska ansvaret för polisens kris ligger – och det är där ansvar skall utkrävas.

Detta är knappast raketforskning. Byt fokus från Eliasson till Ygeman och ni skall se att det kommer att börja hända saker tämligen snabbt. Då blir plötsligt Eliasson ett acceptabelt bondeoffer.

När det är gjort, då väntar det verkligt svåra, nämligen att avbyråkratisera svensk polis. Men det är en annan fråga.

Stöd denna blogg »

Borde vi inte ha en polis som Rikspolischef istället?

Polisiär erfarenhet är kanske inte allt man bör kräva av en Rikspolischef.

Men Dan Eliasson har ingen.

Det närmaste han kommer är att under en kort tid ha varit tillförordnad biträdande chef vid Säkerhetspolisen, där han ansvarade för analys– och underrättelseverksamhet. Det är oklart om han hade några meriter för det vikariatet. Det var för övrigt en post som har mycket lite med polisens breda roll som ordningsmakt att göra.

Eliasson är byråkrat med uppenbara kopplingar till sossarna. Han har varit chef för Migrationsverket. Och för Försäkringskassan – där han var minst lika kritiserad som inom polisen idag. Som sakkunnig och statssekreterare åt justitieministrarna Freivalds (S) och Bodström (S) har han flera gånger varit ute på tunn is – och varit på vippen att få sin chef prickad för ministerstyre.

Eliasson har genom sin karriär en historia av att försöka tysta kritik.

Men det finns inget som tyder på att han begriper sig på polisarbete. Vilket är bekymmersamt – med tanke på att just nu håller på att omorganisera hela polisen.

Jag har svårt att tänka mig att det inte skulle finnas någon riktig polis som har de juridiska och administrativa meriter som krävs för att vara Rikspolischef.

Och om man envisas med att rekrytera externt – varför då inte ta någon med dokumenterat gott omdöme, administrativ talang och ledaregenskaper?

Men det är inte vad regeringen vill ha. De föredrar en lojal partigängare som lyder order – även om ingen riktigt vet vad man vill eller hur problemen i vårt samhälle skall hanteras.