Ett tecken på en stat i förfall är när den härskande politisk-byråkratiska klassen anser sig stå över lagarna.
Vi såg det när det gäller Transportstyrelsen. Men det är knappast unikt för denna myndighet. Och i grunden finns ett lagbrott som på sätt och vis står över de andra.
5 § Arbetstagare vid förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen anställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Lag (2010:1408).
Här talar vi alltså om landets grundlag. Principen om förtjänst och skicklighet återfinns även i lagen om offentlig anställning:
Bedömningsgrunder vid anställning
4 § Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.
Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
Samtidigt vet vi att höga statliga chefer tillsätts från en klick karriärbyråkrater – ett kotteri utan verksamhetsrelaterad kompetens, men inte sällan med partibok. Det gäller så väl Transportstyrelsens förra chef som den nye.
Eller ta rikspolischef Dan Eliasson som exempel. Han har ingen som helst erfarenhet av att leda polisiär verksamhet. Däremot har han försänkningar inom sossarna och en karriär som myndighetschef för så väl Migrationsverket som Försäkringskassan. Vilket var två uppdrag som han inte heller var skicklig nog eller lämpad för.
Vad gäller Försäkringskassan kan man till och med dra slutsatsen att Eliasson är direkt olämplig som myndighetschef – då han lät radera miljontals e-postmeddelanden i syfte att försvåra utredningen av begångna fel. Det borde vara åtalbart, men ses tydligen i regeringens ögon som en merit.
Den politiska svågerpolitiken bryter helt enkelt mot lagen, rent av mot grundlagen. Men ingen tycks bry sig. Politiken och byråkratin anser sig stå över lagen. Att utkräva ansvar är i princip omöjligt.
Än mer tragiskt blir om man betänker att det finns kompetent folk i de olika statliga förvaltningarna som kan verksamheten, är skickliga och goda ledare. Dessa människor hålls idag tillbaka, till förmån för det politiska kamraderiet. Det är förödande för så väl verksamhet som motivation.
Så det är inte det minsta konstigt att offentlig kärnverksamhet går över styr – när den leds av politruker som saknar så väl förtjänst som skicklighet.
Slutligen är det ett anständighetskrav att den stat som kräver att alla medborgare skall följa lagen också gör det själv. Annars är vi bara en bananrepublik fast med sämre väder. Det är hög tid att rensa upp i träsket.
EU-toppmötet är nu igång. På agndan finns Ukraina, Grekland – och ett antal säkerhetsfrågor.
Just säkerhetsfrågorna har hamnat i medieskugga. Det handlar dels om registrering av persondata vid våra flygresor (EU PNR), dels om den kontroll och begränsing av innehål på internet som diskuterats bland EU:s inrikesministrar – och dels om det den säkerhetskonferens som skall hållas i Washington på onsdag och torsdag nästa vecka.
Inför EU:s toppmöte har riksdagens EU-nämnd haft ett möte med statsminister Stefan Löfven (S).
"Vi kommer självfallet inte att göra någonting som strider mot våra lagar, allra minst mot våra grundlagar, det måste stå alldeles klart" säger Löfven. Vilket i sig är tillräckligt för att man skall bli en smula vaksam. Det är lite politikens motsvarighet till polisens "Cirkulera! Här finns inget att se."
Enligt Europaportalen sade Löfen även att "Det är emot svensk grundlag att plocka bort saker från internet. Det spelar ingen roll då vad som står i några papper. Vi har varit väldigt tydliga med det i samtal med kommissionen." Jag vill inte vara konspiratorisk. Men detta uttalande kan ändå inte tolkas på något annat sätt än att frågan är uppe till diskussion. Lagar kan alltid ändras och grundlagen brukar svenska politiker ändå inte bry sig speciellt mycket om.
När EU PNR diskuterades är det värt att notera vad EU-nämndens ordförande, Carl Schlyter (MP), hade att säga. "PNR kan vara dåligt, det kan vara bra, det beror helt på innehållet." Det är helt nya tongångar, jämfört med när han var ledamot av Europaparlamentet. Men att MP sviker i integritetsfrågorna nu när de hamnat i regeringsställning, det visste vi redan.
Sedan blev allt uppenbart uppseendeväckande. Europaportalen rapporterar...
Som ytterligare ett bevis på att EU-nämndens sammanträden de senaste året blivit en av de mer spektakulära platserna i riksdagen avbröts nämnden i förtid för att oannonserat övergå till ett hemligt möte – media och allmänheten kördes ut och direktsändningskamerorna kopplades ur. Åtgärden är mycket ovanlig i sammanhanget. Efteråt ville EU-nämndens ordförande förklara det plötsliga hemlighetsmakeriet.
– För att politik ska bli framgångsrik kan inte allt vi gör bli offentligt direkt. Det här kan leda till något bra men jag kan tyvärr inte prata om det just nu. Ni vet att jag är en stark förespråkare för öppenhet, vädjade en förtegen Carl Schlyter efter mötet till de utestängda journalisterna.
Detta kan naturligtvis handla om Ukraina. Eller om ett förhandlingsmandat vad gäller Grekland. Men det kan också handla om något helt annat. Det är inte meningen att vi skall få veta.
Det är oroväckande, eftersom det till exempel finns tecken som tyder på att EU och USA just nu är ute efter att begränsa rätten och möjligheten för vanligt folk att använda kryptering vid kommunikation på internet.
Mest troligt är dock att det handlade om en uppgörelse med Grekland. Där strandade förhandlingarna mellan landets finansminister och euro-gruppen precis innan mållinjen vid ett extrainsatt möte i går. Det skulle inte förvåna om det krävs en välsignelse från stats- och regeringscheferna på toppmötet innan man går vidare.
Kristdemokratiska ungdomsförbundets (KDU) ordförande Sara Skyttedal skriver i Expressen att hon vill göra det "förbjudet att tillhöra, bilda opinion för, finansiera eller uppvisa symboler för organisationer som vill omkullkasta grundlagen".
Nu är kontexten visserligen islam – och att hon vill plocka röster på att hetsa mot muslimer.
Men det hon de facto föreslår går längre. Som den politiker hon är tror sig Skyttedal se ett "problem" och föreslår därför reflexmässigt en "lösning" – utan att ens tänka tanken att den skulle få märkliga konsekvenser. Det är en uppvisning i endimensionellt tänkande. (Vilket för övrigt är en utmärkande egenskap för människor som gör anspråk på att vilja bestämma över alla oss andra.)
Det svenska medlemskapet i EU är (tyvärr) inskrivet i grundlagen. I Skyttedals värld skulle det därmed vara olagligt att propagera för att vi skall lämna EU, eller att vara med i en organisation som driver den linjen.
Det skulle även bli olagligt att vara republikan eller medlem i Republikanska Föreningen.
Detta för att nu bara ta ett par exempel. Tyvärr är jag inte säker på om de får Skyttedal att tänka om. Gissningsvis är de åsikts- och organisationsförbud som skulle falla henne i smaken.
För övrigt är det en djävla dålig idé att förbjuda organisationer, bannlysa åsikter och inskränka yttrandefriheten. Kampen mot kassa idéer skall föras med blanka vapen i en öppen debatt.
Kl 16 i eftermiddag har riksdagen sin andra läsning av förändringarna i grundlagen.
Då slås det fast att Sverige är med i EU – och att vi därmed avsäger oss den möjlighet att utträda som Lissabonfördraget annars erbjuder.
Nu kan vi inte gå ur EU med mindre än två riksdagsbeslut med ett mellanliggande val. Inte ens om det, av någon anledning, plötsligt verkligen skulle behövas.
Tungt beväpnad polis stormar fyra familjers hem i Göteborg. Under stor dramatik förs familjefäderna bort. (I ett fall tog man med hela familjen till polisstationen, med minderåriga barn och allt.) De fyra männen utfrågas – i strid med grundlagen – om sina politiska åsikter och sin religion.
Polisen går samtidigt ut med en diffus varning för bomber i centrala Göteborg. Då släpps två av männen – samma dag som den påstådda bomben förmodades explodera. (!) De två andra försattes på fri fot strax därefter.
Ingen bomb exploderade. Ingen bomb oskadliggjordes. Ingen bomb hittades. Det verkar helt enkelt som om det inte fanns någon bomb.
Säpo tar över. Locket läggs på.
På Svenska Dagbladet Brännpunktskriver medborgarrättsrörelsen Charta 2008:s talesman Gösta Hultén det som många av oss misstänker: Det hela handlade förmodligen om feltolkad överskottsinformation från övervakning.
Några reflektioner:
i) Om det visar sig att de fyra männen är oskyldiga till allt de misstänks för (och det lutar onekligen åt det hållet) – vem tänker då ta ansvar för vad de och deras familjer utsattes för? Vem bär ansvaret för att de utsattes för kränkande och grundlagsvidrig behandling? Vad sker för att någon skall ställas till svars?
ii) Vem tar ansvar för att ha skrämt upp göteborgarna, till synes i onödan? Och vilken skada har man åstadkommit genom att ropa vargen kommer en gång för mycket? Vad innebär detta för medborgarnas förtroende för polisen – inte minst i ett eventuellt framtida skarpt läge?
iii) Att man nu satt Säpo till att försöka trycka in tandkrämen i tuben igen tyder – i kombination med att de fyra männen snabbt försattes på fri fot – på att man har trampat i klaveret. Frågan är dock om hemlighetsmakeriet är så lyckat. De tillfälligt anhållna får svårt att visa sin oskuld. Folk i allmänhet blir bara ännu mer frågande till vad polisen egentligen sysslar med. Och eventuella övergrepp i fallet kan komma att sopas under mattan.
iv) Hela ärendet visar på problemet med överskottsinformation av övervakning och "falska träffar" vid data mining. Vi kommer att få se mer av samma vara, i takt med att övervakningsstaten rullas ut. Vi vet redan att FRA har levererat så många tramsiga tips att inte ens Säpo står ut. Nu byggs FRA:s verksamhet ut. Samtidigt förbereder regeringen implementeringen av EU:s datalagringsdirektiv, som kommer att resultera i en oerhörd mängd lagrad data om svenska folkets kommunikationer, som lätt kan – och kommer – att över- och misstolkas.
I ett samhälle där alla medborgare betraktas som potentiella brottslingar och terrorister – där kommer även oskyldiga att behandlas som sådana. Det är den som är oskyldigt som har mest att frukta.
Sverige har ett komplicerat förhållande till sin grundlag. Ofta får man ett intryck av att våra politiker helt enkelt struntar i den. Eller ser den som ett jobbigt irritationsmoment.
Den som till äventyrs påpekar eventuella brott mot grundlagen eller att den undermineras blir, i bästa fall, ignorerad. Eller avskriven som rättshaverist.
Skillnaden mot de flesta andra rimliga länder är uppenbar. Där är grundlagen / konstitutionen som regel viktig. Där tas dessa frågor på allvar. Och där händer det ibland att politikerna får bakläxa, efter att ha infört regler och lagar som är grundlagsstridiga. Men inte här.
Den svenska grundlagen håller nu på att reformeras. (Den andra, bekräftande, omröstningen skall hållas i riksdagen efter valet.) Det är ömsom vin och ömsom vatten.
En intressant sak är att skyddet för den enskildes privatliv och integritet stärks. Vilket ju är glädjande. Men jag är misstänksam.
Är det någon som på allvar tror att regeringen plötsligt kommer att säga "Hoppsan, då måste vi ju riva upp FRA-lagen"? Tror någon att detta kommer att få sossarna eller borgerligheten att avstå från att införa teledatalagringen? Knappast.
Det nya i detta är alltså att man skriver en grundlag som man – redan på förhand – vet att man kommer att skita i. Jag är rädd att detta kommer att devalvera dess värde ytterligare.
För att citera statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, som redan för många år sedan konstaterade att "När det gäller grundlagen så är den ytterst bara ett kuttersmycke som putsas vid högtidliga tillfällen. Regeringen kommer att använda den som karottunderlägg om det behövs."
Det behövs nya människor i riksdagen – som tar grundlagen på allvar.
På onsdag klubbar riksdagen ett antal grundlagsförändringar. (Riksdagsdebatten var förra veckan, men ingen verkar riktigt ha brytt sig.)
Det blir ingen konstitutionsdomstol. Det blir inga skilda valdagar. Riksdagsspärren blir kvar. Och trots en uppmjukning, så blir det fortfarande väldigt svårt att personkryssa sig in i riksdagen.
Det blir svårare för medborgarna, men lättare för politikerna att kräva kommunala folkomröstningar. Offentlighetsprincipen inskränks när det gäller myndigheternas "säkerhetskopior" – som en direkt följd av att man haft så svårt att hålla locket på när det gäller de så kallade tsuamibanden.
Inte bara EU-medlemskapet, utan även själva Lissabonfördraget, blir svensk grundlag. Och militär skall kunna sättas in för att upprätthålla ordningen i landet, om det blir för stökigt.
Skall man säga något positivt så är det att det blir lättare för vanliga domstolar att pröva om en lag strider mot grundlagen. Utnämningen av höga domare blir mindre uppenbart politisk. Riksdagen skall alltid pröva statsministerns / regeringens mandat efter allmänna val. Skyddet för den enskildes integritet stärks – i vart fall på pappret. Och alla människor som vistas i vårt land, inte bara svenska medborgare, skall omfattas av samma rättigheter.
Riksdagens beslut måste bekräftas i en ny omröstning efter valet, för att grundlagen skall ändras.
Låt mig avsluta med en cynism från statsvetaren Stig-Björn Ljunggren...
"När det gäller grundlagen så är den ytterst bara ett kuttersmycke som putsas vid högtidliga tillfällen. Regeringen kommer att använda den som karottunderlägg om det behövs."
"Ska grundlagen bli en symbol för vår demokrati så måste den vara ett verktyg för enskilda att hävda sina grundläggande fri och rättigheter. Grundlagen ska sätta gränser för den politiska makten - och gränsen går vid våra grundläggande rättigheter. Passeras den gränsen ska våra rättigheter skyddas i domstol.
På samma sätt som vi dessvärre inte kan ta evig fred för givet så kan vi heller inte utgå från att våra makthavare alltid kommer att vara goda. Vår grundlag kan heller inte bara skrivas för soliga dagar, utan måste fungera även i ett skymningsland där antidemokratiska eller främlingsfientliga krafter tar plats i riksdag och i regering."
von Sydow är en av de klokare moderata riksdagsledamöterna. Frågan är bara i vilken grad han har sitt parti, sin regering och resten av borgerligheten med sig - i princip, i sak, i praktik och i handling.
Detta är ju precis den kritik som vi FRA-motståndare framför. Vi kan inte utgå från att våra makthavare alltid kommer att vara goda. Därför skall vi inte sätta kraftfulla verktyg för kontroll och övervakning i händerna på staten. Ändå röstade von Sydow ja till FRA-lagen. (Till hans försvar skall i och för sig sägas att han försökte stoppa FRA-lagen redan 2007, men att han då fick sina fiskar varma och tvingades in i partifållan.)
Det är just av skäl som de ovanstående som man inte bör sjösätta teledatalagringen. Den som ligger klar i justitiedepartementet, men som inte kommer att presenteras förrän efter höstens riksdagsval. Jag har ett svagt minne av att von Sydow var en av de moderater som kritiserade teledatalagringen, när den var Thomas Bodströms projekt. Men i dag finns alltså inte utrymme i (m) för de åsikter och den kritik som partiets egna företrädare framförde för fem-sex år sedan.
Detta är moderaternas, och borgerlighetens, tragedi. De vet vad de borde tycka när det gäller övervakning, integritet, rättssäkerhet och de medborgerliga fri- och rättigheterna. Men sedan tvingas de göra avbön, hålla tyst eller medvetet göra fel av sina respektive partiledningar.
Därmed har de till och med mindre trovärdighet än (s) i dessa frågor. Sossarna har ingen naturlig känsla för saker som integritet, rättssäkerhet och maktdelning. Borgarna däremot, de vet att de gör fel. Och de tänker tydligen fortsätta med det. Sådana partier går inte att rösta på.
Därför kommer många som annars skulle ha röstat borgerligt att välja Piratpartiet i höstens riksdagsval.
Se där, ytterligare ett skäl att inte rösta på moderaterna eller den borgerliga alliansen igen. Inte nog med att de svikit i integritetsfrågorna. Nu försöker försöker de dessutom snöpa sitt eget dåliga samvete.
Karl! Hoppa av! Kandidera för Piratpartiet istället!
Historien om hur regeringen baxade igenom FRA-lagen är mer än bara uppseendeväckande.
Brevhemligheten har grundlagsskydd som en del av Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det är liksom inte förhandlingsbart.
Alliansen struntade i detta. Medvetet och totalt.
De trummade igenom en lag som ger staten rätt att granska innehållet i människors telefonsamtal, e-post och nätsurfande. Det krävs ingen brottsmisstanke. Vem som helst kan bli bli behandlad som en brottsling.
Detta strider mot rättsstatens principer. Man skall inte utsätta människor för övervakning och tvångsmedel om de inte är misstänkta för brott. Därför borde FRA-lagen göra varenda svensk orolig.
Det här är statens sätt att visa att den inte längre ser dig som en unik individ med starka rättigheter – utan istället betraktar medborgaren som en del av ett ansiktslöst kollektiv som kan bli ett potentiellt problem.
När FRA-lagen baxades igenom – då skedde det till priset av att man i princip bar ut ledamöter som hävdade grundlagens / Europakonventionens principer ur riksdagen (se videon ovan).
Det hela är så jävla skamligt. Och dessutom olagligt. (På flera sätt. Utöver Europakonventionens grundlagsskydd för brevhemligheten – så är det förbjudet att tvinga riksdagsledamöter att agera på det ena eller andra sättet.)
Hur tänker dom? Menar de att grundlagen och Europakonventionen bara gäller när de känner för det? Menar de att grundlagsskydd är något som man kan bortse från när det blir för besvärligt? Menar de att vårt lands konstitution bara är ett kuttersmycke att putsa och ta fram vid högtidliga tillfällen? Menar de att de, på ett eller annat sätt, står över grundlagen? Är inte det i så fall väldigt, väldigt vanskligt? Är det inte rent av smått... kuppsmässigt?
För vad skall man annars kalla det när en snäv politisk majoritet sätter sig över grundlagen?
Jag är allvarlig. Så här får det fan inte gå till!
Detta kräver svar och en seriös diskussion. På vilka grunder menar regeringen att den har rätt att sätta sig över grundlagen och Europakonventionen? Vad innebär det för vår demokrati om regering och riksdag bestämmer sig för att strunta i grundlagen? Vad tyder det på om våra politiska herrar anser sig stå över de demokratiska spelreglerna?
Skall de borgerliga partierna verkligen få komma undan med att avskriva dem som försvarar grundlagen och Europakonventionen som rättshaverister?
Stanna upp en stund och tänk igenom de ovanstående frågorna. Noga!
I riksdagsvalet i höst tycker jag att du skall rösta på Piratpartiet. Det blir i så fall en röst för integritet, medborgarrätt, demokratisk anständighet och rättssäkerhet.
Det är en markering som är både önskvärd och nödvändig. Vårt lands gammelpolitiker har nämligen tappat koncepten – och blivit både fartblinda och maktfullkomliga.
Den tyska författningsdomstolen verkar vara rätt kritisk i den prövning av det nya EU-fördraget som pågår just nu.
Domarna har ställt besvärliga frågor om bland annat överstatlighet och gemensam straffrätt. I dag skall domstolen diskutera om det krävs en folkomröstning för att EU-fördraget skall kunna ersätta delar av den tyska grundlagen.
Fyra av åtta domare uppges vara öppet kritiska till fördraget. Dom kommer i maj eller juni.
Jag tänker återvända lite till artikeln i Journalisten (#1, 2009, ej online) om hur staten efterforskar medias och bloggarnas källor.
Till tidningen säger åklagare Ronnie Jacobsson att "utredningen pågår för fullt" vad gäller min publicering av material som är jobbigt för FRA.
Att de efterforskar mina källor är kanske en sak. Och det skulle förvåna mig om åklagaren kan etablera de sista länkarna. Men det finns andra aspekter på frågan...
För det första är det helt klart att andra, riktiga, medieredaktioner haft tillgång till samma material som jag. Det innebär att åklagaren med vett och vilje efterforskar bland andra SR Ekots och SVT Rapports grundlagsskyddade källor.
För det andra är ju det aktuella materialet kopior av en anonym anmälan som lämnats in till Datainspektionen. Det innebär alltså att när åklagarkammaren nu jagar mina och medias källor – då jagar man, förmodligen, samtidigt också den som anmält ett missförhållande till Datainspektionen.
Åklagare i vårt land efterforskar alltså medias källor – och de medborgare som anmäler vad de uppfattar som missförhållanden till aktuella tillsynsmyndigheter.
Kan det verkligen vara lagligt? Det är i vart fall rätt märkligt och obehagligt.
Folkpartiets EU-parlamentsledamot Olle Schmidt har börjat blogga. Även om det skiljer en del i åsikter mellan honom och mig – så är han en sådan politiker som rätt ofta har varit att räkna med när det varit skarpt läge. Länk»
Hans på bloggen Motpol har hittat ett intressant citat från en styrelseledamot i ECPAT – som driver linjen att kampen mot barnpornografi måste gå före tryck- och yttrandefriheten. Ett, visserligen rätt creepy, brott skall alltså ha större tyngd än grundlagen. Skulle inte tro det. Länk»
Apropå barn, internet och snusk: I en kommentar tipsar Bengt om den moderata riksdagsledamoten Isabella Jernbeck och hennes motion om Kriminalisering av kontakter med barn som har sexuellt syfte. Naturligtvis skall vi varna våra barn för fula gubbar. Men Jernbeck tar det hela ett steg till. I tidningen Småläningen skriver hon den 26 januari att "Med de möjligheter som finns att säkra bevisföringen på Internet skulle man - som ett alternativ - kunna tänka sig att den, som haft ett flertal kontakter med barn utan godtagbart skäl, skulle kunna fällas till ansvar för grooming." Det skall alltså bli olagligt att kommunicera med barn på internet. Och staten skall kunna döma någon för att vara ful gubbe, utan att ha bevis för att det verkligen är så. Man tar sig för pannan! Rättssäkerhet, någon?
Klas tipsar om att en konferens som skulle hållas i Europaparlamentet har blivit utkastad. Skälet är konferensens ämne: Den ifrågasätter riskerna med passiv rökning och rökförbudet på krogen. Vissa åsikter tillåts helt enkelt inte i EU. Länk»
Wille på bloggen Ministry of Truth har upptäckt ett pan-europeiskt projekt för registrering av medborgarnas biometriska data. Och det lär vara ett rätt omfattande projekt, med en prislapp på cirka 900 miljarder spänn! Länk»
Svensk Tidskrift har flera intressanta artiklar just nu på nätet. De handlar bland annat om förväntningarna på USA:s nye president, om en liberal jämställdhetspolitik och om klimatalarmismen. Länk»
Jag har just bläddrat i årets första nummer av tidningen Journalisten. Över fyra och en halv sida skriver man om hur polisen och Säpo jagar folk som läckt information till media och bloggar. Nästan en sida handlar om denna blogg.
Det var under sommaren som jag lade ut listan på de 103 svenskar som blivit registrerade – på fullständigt nippriga grunder – av Försvarets Radioanstalt, FRA i mitten av 80-talet.
Jag publicerade även ett antal utdrag ur FRA:s spaningsuppslag till Säpo – som visade att det handlar om folk som staten varken har rätt eller skäl att övervaka och registrera. (Ett av dokumenten innehöll även information som, eventuellt, skulle kunna peka på att FRA redan för 20 år sedan olovligt spanade i kabel.) Jag var dessutom ofin nog att påpeka att detta bara är toppen på ett isberg.
FRA gick i taket och JK-anmälde mig för yttrandefrihetsbrott (hot mot rikets säkerhet). Men eftersom JK inte har med min blogg att göra, gick ärendet vidare till internationella åklagarkammaren (som hanterar säkerhets- och terroristärenden), där det fortfarande ligger.
Nå väl. Varken jag eller min advokat har hört så mycket som ett pip från åklagaren, efter att jag själv ringt upp och undrat vad som var på gång i somras.
Därför är det lite intressant att läsa i Journalisten att det faktiskt pågår en aktiv förundersökning kring det som publicerats här på bloggen.
Vilket är en smula udda, kan tyckas – eftersom ingen har talat med mig.
Åklagare Ronnie Jacobsson säger till Journalisten att "Utredningen pågår för fullt. Det har hållits en del förhör och kommer att hållas fler." Hmmm... Då är det förmodligen den som norpade dokument från Säpo – för att göra en anonym anmälan av FRA till Datainspektionen – som de nu är på jakt efter. (Som inte var min uppgiftslämnare, skall tilläggas.)
Åklagaren vägrar för övrigt att kommentera om avlyssning, kontroll av e-post eller annan övervakning – riktad mot mig eller någon annan – förekommer i utredningen.
Det här kan bli... intressant. Hej, Säpo!
I artikeln kan man även läsa att det pågår en liknande utredning mot SVT Rapport – som bl.a. berättat om ett besvärande internt PM hos FRA.
Sammantaget landar Journalistens artiklar (tyvärr ej på nätet ännu) i att det grundlagsskyddade meddelarskyddet inte är vatten värt, när staten är på det humöret.
Ett bakslag, vad gäller grundlagsutredningen, är att det inte blir några skilda valdagar. Socialdemokraterna tokvägrar.
Skälet (s) anger är att olika valdagar (t.ex. två års förskjutning av kommun- och landstingsval mot riksdagsvalet) skulle minska deltagandet i valen till de lokala beslutande organen.
Det vet vi inte. Det är en spekulation. Men låt oss anta att det stämmer. I så fall är det ändå inte säkert att skilda valdagar skulle skada det demokratiska engagemanget. Gissningsvis skulle det bli precis tvärt om. Intresset för kommunal- och landstingsfrågor skulle öka.
De allra flesta röstar på samma sätt i kommunal- och landstingsvalen som i riksdagsvalet. Det sker ofta av slentrian. Och vanligtvis överskuggar rikspolitiken helt de lokala frågorna. Hur bra är det – sett till det medborgerliga engagemanget och den lokala demokratin?
Är högt valdeltagande i sig något eftersträvansvärt – om det sker till priset att folk inte bryr sig om vad de röstar på?
Om vi utgår från definitionen av demokrati som folkvälde – är det då inte mer demokratiskt att de som röstar fattar kloka, informerade och väl övervägda beslut?
Och är det då inte mer demokratiskt att de lokala frågor – som berörs av resultatet i t.ex. kommunalvalen – får en sportslig chans att hamna i fokus inför själva valet?
Inte för socialdemokraterna. För dem har engagemang och medborgerligt inflytande uppenbarligen inget egenvärde. Istället för att mätas i engagemang skall demokratin mätas i volym. Kvantitet före kvalitet. Statistik före människor. Teknokrati före idéer.
Sedan är jag inte så övertygad om att skilda valdagar verkligen skulle minska valdeltagandet. Frågor som ligger nära människor berör dem som regel mer än sådana som ligger långt bort. Och i lokala val finns det ofta lokala partier, som borde ha rätt till samma uppmärksamhet som riksdagspartierna. Kanske är det just det (s) vill undvika.
I mörka stunder kan jag få för mig att sossarna inte vill ha fria, självständiga och kritiskt tänkande väljare...
En nyhet från grundlagsutredningen är att privatliv och integritet skall upphöjas till grundlagsskyddade rättigheter.
Detta i kombination med att det blir lättare att få till lagprövning i domstolarna och att domarkåren avpolitiseras öppnar möjligheter...
Om utredningens förslag blir verklighet och tas i en en första läsning före nästa val och i en andra läsning direkt efter – då kan det börja hända saker redan i januari 2011.
Då släpar vi FRA, teledatalagringen, IPRED och en del andra förfärligheter inför domstol!
Det var ju lite tråkigt att grundlagsutredningen inte föreslog någon konstitutionsdomstol, när den lade fram sitt betänkande i dag. Det hade varit en viktig symbolhandling.
Men det som lagts fram är faktiskt inte så illa pinkat. Här finns två faktorer...
Dels att uppenbarhetsrekvisitet tas bort. Det innebär att det blir lättare för domstolarna att pröva om en viss lag stämmer överens med grundlagen eller ej.
Dels att man föreslår en modell där utnämningen av viktiga domare – i alla praktiska delar – kopplas loss från politiken. Det innebär att domare i t.ex. Högsta Domstolen och Regeringsrätten inte längre automatiskt kommer att plockas från departementen och regeringskansliet.
Detta innebär, på lite sikt, att domstolarna får en sportslig chans att pröva enskilda lagars rimlighet och giltighet – utan att domaren behöver ta ängsliga politiska hänsyn.
Det hade som sagt varit en bra markering med en konstitutionsdomstol. Men man får nog se dagens förslag som ett stort steg i rätt riktning.
