Rättslös i upphovsrättsträsket

När vi i torsdags stängde ner kontoret i Europaparlamentet i Strasbourg inför valrörelsen, gjorde jag en videohälsning som jag la upp på Youtube och delade här på bloggen.

För att ge videoklippet liv tog jag med lite klassisk musik. Köpt musik. Royaltyfri köpt musik från www.royaltyfreeclassicalmusic.co.uk - som förefaller vara en seriös och etablerad firma. I dess standardlicens ingår bland annat rätten att använda musiken i "internetvideo".

Videoklippet laddades upp till Youtube.

Klippets presentation på Youtube.

Plötsligt dök det upp annonser när man spelade filmen, vilket var lite konstigt – eftersom jag inte har reklam i saker som är jobbrelaterade. Misstänkt. Så jag gick in i Youtubes videohanterare för att se vad som var på gång.

Naturligtvis. Ett antal kryptiska aktörer (verkar vara automatiska system) hade framfört klagomål om att jag använder upphovsrättsskyddad musik. (Och tydligen därmed även aktiverat annonser för att dra in pengar medan tvisten rullas ut.)

Irriterande, speciellt som jag alltså har köpt licens för att använda musiken.

Hos Youtube kan man invända mot sådant här med ett par knapptryckningar, vilket jag gjorde. Som skäl angav jag att jag har licens för den musik som används.

Två av de klagande drog då genast tillbaka sina anmälningar. En har inte svarat. Och en står på sig.

Ärendet, i Youtubes videohanterare.

"Bestridan avvisades och anmälan har återställts." Så, vad innebär det? Jag klickade mig vidare – och hamnade då i något slags moment 22.

Jag kan stå på mig och hävda min rätt. Då kan en av två saker ske. Antingen säger motparten (som redan har avvisat mina invändningar) frivilligt att jag har rätt och de har fel. (Vilket inte känns speciellt troligt. Jag tror inte de gillar Piratpartister.) Eller också gör man ett "riktigt" upphovsrättsärende av saken. Vilket jag i och för sig borde ha förutsättningar att vinna.

Men om det går så långt – då kommer funktionerna på mitt Youtubekonto att kraftigt begränsas. Mina möjligheter att använda denna kanal kommer då att inskränkas. Detta, tydligen, oavsett om jag sedan vinner eller förlorar ett formellt mål. Bara det faktum att ärendet formaliseras innebär att man sätts i kylskåpet, om jag förstått reglerna rätt.

Sedan vet jag inte om ett klipp är värt att gå in i en upphovsrättsprocess mot "AdRev for Rights Holder" för.

Så jag har valt den enkla lösningen: Jag har raderat videon. Trots att jag alltså har licens för musiken i fråga.

Det är så det fungerar i upphovsrättsträsket. Den vanliga människan har varken tid, pengar eller energi nog för att gå in i en brottningsmatch med musikindustrins jurister. Inte ens om man uppenbart har rätten på sin sida.

Och den klassiska "royaltyfria mediemusik" som jag köpt rättigheterna att använda (något tiotal spår) lär jag inte ha någon nytta av. Den ligger där den ligger, på en av Copyswede straffskattad hårddisk...

Blodsugare, mer irriterande än mygg!

Uppdatering: Det är inte bara jag som är förbannad...



[Direktlänk»]

EU: "Kassettavgift" på molntjänster?

Här är en av veckans strider i Europaparlamentet:

En initiativrapport (från en fransk socialdemokrat) föreslår inte bara att den hårt kritiserade privatkopieringsersättningen ("kassetskatten") skall vara kvar i EU. Man vill gå längre och utöka straffskatten på minnesmedia till att även gälla molntjänster.

Nu skall man vara tacksam för att detta "bara" är en initiativrapport – det vill säga en åsiktsförklaring från Europaparlamentets sida – och inte lagstiftning. Men det är illa nog om parlamentet ställer sig bakom ett sådant krav. Det kan ge kommissionen och ministerrådet mindre begåvade idéer.

Detta är bara så dumt. Nu gäller det att sänka denna rapport. (Det finns en alternativ resolution från liberalerna, men den är rätt flummig i sak. Bättre än det franska s-förslaget, dock.)

Rapporten »

Open Forum Europe: Will Europe choose to burden the cloud with private copying levies? »

Pirate MEP Christian Engström: Ett brandtal mot kassettavgifter i EU får oväntat stöd från Folkpartiet »

Uppdatering: Pirate MEP Christian Engström – EU-parlamentet röstar om kassettavgift på molntjänster på torsdag »

Uppdatering: EDRi – Private copying levies – the choice between incoherence and a fair and balanced approach »

Från ett tidigare utskottsmöte:

Öppenhet skall reformera en misskött bransch

Pressmeddelande

Piratpartiet: Ökad transparens stärker de små artisternas rätt 

Europaparlamentets rättsliga utskott (JURI) har i dag antagit en rapport om att reformera de insamlingssällskap (till exempel Stim) som samlar in ersättning till artister och andra upphovsrättsinnehavare. 

-Det är på tiden att denna verksamhet blir mer transparent, säger Christian Engström som är ledamot av Europaparlamentets rättsliga utskott för Piratpartiet. 

-Under årtionden har insamlingssällskapen främst gått de stora artisternas och skivbolagens ärenden. Nu stärker vi de små artisternas rätt. Till exempel tvingas insamlingssällskapen nu upprätta register över vilka verk de företräder och att strama upp sin rapportering. Att detta inte har skett tidigare är fullständigt hårresande, säger Christian Engström. 

-De nya reglerna kommer också att göra det lättare för gränsöverskridande aktörer som Spotify och iTunes att verka i Europa, säger Christian Engström. 

-Upphovsrätten behöver reformeras i grunden, för att anpassas till en uppkopplad värld. Men fram till dess att det sker, så måste dagens system vara så öppet, tydligt och transparent som möjligt, avslutar Christian Engström.

Direktlänk »

Morgon i Informationssamhället

För inte så länge sedan var det en sensation att man kunde faxa ett dokument, så att det omedelbart kom fram till mottagaren. Att sända en bild med telefotosändare var oerhört kostsamt och maskinen i sig var en investering på hundratusentals kronor. (Och då behövde även mottagaren en likadan apparat.) Att producera ljud eller video i anständig kvalitet krävde också investeringar som låg bortom vad privatpersoner klarade av. Ville man kommunicera ett budskap till många fick man skriva en insändare eller debattartikel, som man bara kunde hoppas skulle bli publicerad. Eller dela ut flygblad.

I dag lever vi i en helt annan värld. Jag skall inte trötta dig med tekniska detaljer. Istället tänker jag fundera högt över vad vårt nya informationssamhälle innebär.

På internet sker spontana samarbeten av en typ som tidigare helt enkelt inte var möjliga. Samarbeten där summan blir större än delarna. Det kan till exempel handla om kultur, nöje, företagande, utbildning, forskning, samhällsdebatt, nyheter eller politisk aktivism. Och vi har inte en aning om vilka nya, fantastiska möjligheter som väntar bakom nästa hörn.

Förr levde vi i en värld som präglades av knapphet, vad gäller så väl information som vissa produkter. Så är det inte längre. Vem som helst kan göra sin röst hörd, utan att behöva fråga någon om lov. Texter, bilder, filmer och ljudfiler som människor skapar kan kopieras utan några fysiska begränsningar. En bok kan i dag delas av miljoner människor utan att någon blir av med sitt exemplar. Det kan dessutom ske oerhört snabbt och på ett globalt plan.

På internet kan man driva affärsverksamhet som är världsomspännande, med "butiker" som är öppna dygnet runt året runt. Små och nya affärsprojekt kan sättas upp med minimala investeringar och utan gränser för hur framgångsrika de kan bli. Speciellt på tjänsteområdet växer ny verksamhet fram som gör våra liv enklare, roligare och mer framgångsrika – vars existens och funktioner ingen ens hade tänkt på för bara något eller några år sedan.

Internet låter människor med smala kulturella intressen komma tillsammans under okomplicerade former. Till glädje för alla operafantaster i Sunne, runstensnördar i Perth, poesivänner i Kaliningrad och Chaplin-fans i Anderna.

Vem som helst kan ta del av kurser vid världens ledande universitet. Forskare kan samarbeta i realtid på olika sidor av jorden. Nya verktyg gör viktiga databaser tillgängliga. Och på frivillig, spontan väg byggs en kollektiv kunskapsbank på Wikipedia.

Listan kan göras mycket, mycket längre. Men det är uppenbart att internet har gjort våra liv så oerhört mycket bättre, intressantare och lyckligare.

Ändå befinner vi oss bara i informationssamhällets gryning. Vi har inte en aning om allt det fantastiska som väntar och som kommer att växa ur människors skapande, företagsamhet, kunskapstörst och sökande efter nöjen.

Men för att vi skall kunna gå vidare – så måste vi bevara internets frihet.

Det är bara när alla kan vara med – och har frihet att följa sina impulser – som vi på allvar kan få en utveckling som gör våra liv ännu bättre och roligare.

Tyvärr finns det krafter som verkar i motsatt riktning.

Det kan handla om den nöjesindustri som hellre krossar nätets frihet än anpassar sina affärsmodeller till en ny marknad och en ny verklighet. Eller om politiker som ogillar att nätet flyttar över makt från dem till medborgarna. Om människor som av politiska eller metafysiska skäl vill begränsa folks tillgång till viss information. Om krafter som vill kontrollera och styra andra människor.

Om dessa krafter får som de vill, då innebär det inte bara att de förstör internets oerhörda potential i dag. Konsekvensen blir att de även riskerar att ställa sig i vägen för allt det nya som kan skapas och komma oss till del på nätet i framtiden.

Det är därför kampen för internets frihet är så oerhört viktig.

Politikerna, nätet och marknaden

Det måste vara en politiker...

Att vissa politiker inte begriper sig på ekonomi och företagande, det är ingen nyhet.

Men en del av dem har i vart fall en teoretisk bild av att konkurrens är bra, att företag måste anpassa sig till marknaden och att det är bra med uppstickare som har nyskapande affärsidéer. Vissa politiker förstår till och med att marknaden är föränderlig – att sådant som är gammalt och visset ibland måste vika undan för att ge plats åt sådant som är nytt och spirande.

Dessa insikter tycks dock bara gälla i den gamla, fysiska världen. För när det kommer till internet – då har politikerna kastat både ekonomisk elementa och det sunda förnuftet över bord.

För hur skall man annars förklara att politikerna stiftar speciallagar för att skydda en bransch – nöjesindustrin – från konkurrens och från den föränderliga marknaden?

Det är ungefär som om regeringen lade fram en lag om att alla bara får köpa Saab-bilar, för att rädda fabriken.

Att vi lever i en uppkopplad värld – det är något nöjesindustrin måste lära sig att leva med och anpassa sig till. Det är inget som politikerna kan eller bör försöka förhindra. (Inte ens om de har film- och skivbolagens bästa i åtanke, om man ser på saken i ett längre perspektiv.)

Att nöjesindustrin är dålig på att utveckla nya idéer för en ny verklighet, det är inget som politikerna har någon anledning att lägga sig i. (Mer än att kanske beklaga faktum.) Politikerna kan och skall inte lägga sig i vilka affärsmodeller företag väljer. Lika lite bör politikerna låsa en dynamisk marknad till vissa, förlegade affärsmodeller. Här måste marknaden få styra.

När hörde du en politiker senast fråga en skivbolagsdirektör varför musik på nätet är lika dyr som musik i butiker – trots att lagrings-, distributions- och försäljningskostnaderna är nästan noll?

Just detta gör mig förbryllad. Till och med borgerliga politiker är beredda att stifta integritetskränkande lagar för att på konstlad väg hålla uppe priserna (och därmed även omsättningen nere) på en marknad där marginalkostnaden är i princip noll. Det är häpnadsväckande okunnigt, principlöst och dumt.

Är USA på väg att döda det öppna nätet?

Läs mer hos boingboing»

Musikindustrin består av idioter!

En av de mest omskrivna och omtalade svenska skivorna just nu är Freddie Wadlings mörka tolkning av James Bond-låtar – With a license to kill.

Vill ha!

På grund av jag uppskattar snabbhet och bekvämlighet går jag in på iTunes Store för att leta efter skivan. Utan framgång. (Den finns i vart fall inte i den belgiska iTunes-butiken.) Och Sverige kommer jag inte att besöka på flera veckor till.

Så om jag vill ha denna skiva, rimligt snart, då är jag alltså tvungen att förlita mig på olaglig fildelning.

Detta trots att skivbolagen har försäljningskanaler som, rimligen, borde vara både globala och omedelbara till sitt förfogande.

Genom tröghet, bristande företagsamhet och inkompetens uppmuntrar musikindustrin således just den fildelning som de sedan är beredda att offra medborgarnas integritet och internets öppenhet för att bekämpa.

Vilka obeskrivliga idioter!

Upphovsrätten och kapitalismen

I elfenbenstornet står tiden stilla.

Ett säkert recept för katastrof är att vägra acceptera att verkligheten förändras.

Vi ser exempel på detta hela tiden: Politiska ledare som trodde att de hade folket med sig, tills allt plötsligt rasar samman; Företag som vägrar att inse att marknaden förändras; Organisationer som missat att grunden för deras verksamhet inte längre existerar eller att den har förändrats; Ledare som omger sig med ja-sägare, som inte vågar framföra dåliga nyheter. Ju större organisation, ju större är denna risk.

Ett tydligt exempel på detta är dagens nöjesindustri. Den vägrar inse att marknaden har förändrats på ett dramatiskt sätt. Den klarar inte av att ta dåliga nyheter. Den saknar visioner och fingertoppskänsla. Envist försöker den hamra in en fyrkantig kloss i ett runt hål.

Film- och musikbranschen har tagit det hela ovanligt långt: Man har lurat politikerna att stifta lagar som syftar till att tvinga på konsumenterna en hopplöst förlegad affärsmodell.

Vi tar det där en gång till, för tydlighets skull: Nöjesbranschen har fått de demokratiskt valda organen att anta speciallagar, för att den skall slippa anpassa sig till verkligheten. För att ändra på folket och dess beteende. För att kringgå marknaden.

Aj.

Lagstiftning är ett verktyg som gör det möjligt för våra valda politiker att tvinga människor att bete sig på ett visst sätt. Detta skall användas med sparsamhet och försiktighet, för ett fåtal riktigt viktiga frågor av gemensamt intresse. Att ge en viss bransch konstgjord andning faller definitivt inte under denna rubrik.

Vem som helst kan förstå att det uppstår problem och spänningar när någon beter sig på ett sätt som står i konflikt med verkligheten. Förr eller senare går något sönder. Om nöjesbranschen får som den vill, då är det internets frihet, medborgarnas integritet och demokratins värdighet som offras – snarare än branschens egen förlegade affärsmodell.

Detta får inte, under några som helst omständigheter, ske.

Jag skulle vilja påstå att nöjesindustrin – i långa loppet – aldrig kommer att kunna vinna mot marknaden, mot verkligheten. Frågan är bara hur mycket skada skivbolagsdirektörerna och deras tama politiker kommer att orsaka på vägen.

Upphovsrätten är, rent generellt, en problematisk fråga för den som tror på en fri ekonomi.

Även om vi lämnar den filosofiska frågan om huruvida intellektuell egendom alls kan existera åt sidan, så tornar problemen upp sig. Mängden patent (och överlappande patent) är i dag så stor att den fria marknaden och den fria konkurrensen sätts ur spel. Av samma skäl ser vi hur en patent-infarkt håller på att växa fram, som gör det omöjligt för alla utom ett litet antal etablerade storföretag att verka i vissa branscher. Uppstickare göre sig icke besvär. Enskilda Uppfinnar-Jockar är chanslösa i det patentjuridiska systemet, även om de egentligen har rätten på sin sida.

Detta är, som sagt, ett hot mot den fria konkurrensen och mot den fria ekonomin. Ett hot mot utvecklingen och tillväxten. Frågan håller snabbt på att växa till ett allvarligt och komplext problem, som riskerar att få själva kapitalismen att gå i baklås.

I sammanhanget skall vi komma ihåg att upphovsrätt är en politisk konstruktion. Hittepå, helt enkelt. Det är ett godtyckligt regelverk utformat av icke perfekta människor, i en annan tid med andra förutsättningar.

Här har vi verkligen en fråga för Svenskt Näringsliv, Fores och Timbro att ta tag i – som kan göra dem relevanta och intressanta. Men det är även en fråga som kommer att bli viktig för fackföreningar och en stor mängd olika intresseorganisationer. En fråga som, förr eller senare, måste hanteras. Det går inte att ducka för detta frågekomplex. Allt man kan göra är att skjuta frågan framför sig, vilket bara kommer att göra problemen ännu värre.

Diskussionen måste helt enkelt upp på bordet. Och det måste förmodligen ske genom yttre tryck. Politikerna är nämligen allt för fantasilösa, okunniga, räddhågsna och korrumperade för att kunna ta tag i saken på egen hand.

Varför tror Reinfeldt inte på marknaden?

Nybloggat på Nyheter24:

En bredsida mot Reinfeldt och musikindustrin - ur ett marknadsperpektiv.

Enjoy!

I dag införs "skatt" på hårddiskar och minnepinnar

I dag träder Copyswedes avgift på hårddiskar och minnepinnar i kraft.

Även den som aldrig fildelat en enda fil tvingas betala pengar till musik- och filmindustrins organisationer.

Det är närmast en uppmaning till att börja fildela, för den som inte redan gör det.

EuroparlTV: MEP Alarm over Secret Copyright Meetings

[Direktlänk]

Uppdatering: Mer om de hemliga samtalen finns att läsa hos Monica Horten.

Piratpartiet skapar sex miljoner nya jobb

Pressmeddelandet i sin helhet...

Piratpartiet nyanställer i hela Sverige

Piratpartiet har länge hävdat att upphovsrättsindustrins statistik om förlorade inkomster är påhittad. Nu har partiet dock upptäckt att summorna är verkliga och betydande. Med de insparade pengarna tänker partiet nyanställa i Sverige och köpa en semesterort. 

– Jag är glad att kunna meddela att vi idag annonserat ut över sex miljoner nya tjänster, säger Anna Troberg, partiledare för Piratpartiet. Med vår nya starka ekonomi ser vi fram emot att säkra medborgarrätten både i Sverige och internationellt med hjälp av dessa blivande kollegor. 

Det var en slump som gjorde att Piratpartiet upptäckte att upphovsrättsindustrins påstådda förluster, som vida översteg den totala bruttonationalprodukten för hela planeten, faktiskt kunde stämma. Partiet har tidigare menat att pengar inte kan uppstå ur tomma intet. 

– Det är roligt att kunna skapa alla dessa nya arbetstillfällen, säger Troberg. Det visade sig att man bara behövde ställa två datorer hemma och låta dem kopiera musik och film mellan varandra, fram och tillbaka, och så kommer det flera miljoner kronor på bankkontot per timme. Uppenbarligen har dessa pengar tidigare gått till upphovsrättsindustrin. 

– Genom att var och en av våra tusentals medlemmar kopierar musik mellan sin laptop och stationära dator, så kan vi på detta sätt generera en bra bit mer än Sveriges bruttonationalprodukt, fortsätter Troberg. Detta ger oss en mycket stark ekonomi. 

Piratpartiet avser att behandla sina nya anställda mycket väl, och kommer bland annat att erbjuda relaxavdelningar utanför Sverige: 

– Ja, vi får ju lite pengar över efter att vi anställt hela Sverige, säger Troberg. Vi tänkte köpa en semesterort också. Schweiz, till exempel. 

För mer information:
Anna Troberg, partiledare för Piratpartiet, 010-3333 401
1 april, 2011 – 07:00

Mer om IFPI:s tama eurokrat

I går skrev Pirate MEP Christian Engström och jag om att chefen för "global legal policy" på skivbolagens lobbyorganisation, IFPI, har fått jobb i EU-Kommissionen. Som chef för den enhet som hanterar frågor som har med upphovsrätt att göra, som ACTA och IPRED.

Bocken som trädgårdsmästare, typ.

Just nu förbereder vi en giftig fråga till Kommissionen om detta. Samtidigt tipsar UKIP:arna (som tydligen gillade det mustiga språket i Christians bloggpost) om en artikel som avslöjar hur denna människa, Maria Martin-Prat, ser på saker och ting...

"In Chatham House industry discussions during her time with IFPI, for example, she argued that 'private copying had no reason to exist and should be limited further than it is'."

Så, jo... Hon är nog beredd att rulla ut taggtråden.

Uppdatering - se även: kNOw future inc 1,  kNOw future inc 2, Geek News and Musings, listingsofhomesforsalebyowner4381055 och Farmor Gun.

Uppdatering: TorrentFreak

Skivbolagslobbyist får ansvar för ACTA i EU

Tyska Netzpolitik.org uppger att EU-Kommissionen håller på att utse en ny chefstjänsteman för frågor som rör ACTA-avtalet (och PIRED, om jag fattar tyskan rätt).

En skivbolagslobbyist från IFPI, för att vara exakt.

Business as usual: Särintressena seglar på en räkmacka. Korporativismen breder ut sig.

Se även: Pirate MEP Christian Engström

Karlung om nöjesindustrins näthat

"Skivbolagen har strategiskt ihop med videospels- och dataspelsbranschen en gemensam sajt och har hyrt in PR-byrån JKL för att under 2011 slå fast att internetoperatörerna ska ha ett "mellanhandsansvar", vilket är galet – det är som att säga att Posten ska ha det. Hur ska detta gå till? Hur ska vi kunna kontrollera och ta ansvar för vad våra kunder gör på nätet? Det här handlar i botten om att det i ett nytt tekniklandskap inte går att klamra sig fast vid förlegade affärsmodeller. De måste hitta något nytt att tjäna pengar på."

Så säger internetoperatören Bahnhofs VD Jon Karlung om nöjesindustrins näthat i dagens DN. Och noterar uppgivet att...

"De vill införa en slags övervaknings- och kontrollstat bara för att det gagnar deras affärsmodell."

Musikindustrin vill döda 600 miljoner länkar?

Musikindustrin vill att Google skall döda "piratlänkar", det vill säga länkar som går till upphovsrättsskyddat material på internet.

Om det kommer att ske, då är det en stor apparat. Så Google vill ha betalt för att göra det. Googles pris är 5 USD för 1.000 länkar. Musikindustrin tycker att det är dyrt - och påstår att det hela skulle sluta på en kostnad på "flera miljoner dollar per år".

Låt oss anta att "flera" miljoner är tre. 3.000.000 delat i fem är 600.000 enheter x 1.000 länkar. Det blir 600 miljoner dödade länkar. Det handlar alltså om en rätt stor operation och vad jag kan förstå blir det skivbolagen själva som får leta upp och flagga de länkar som man vill ha bort.

Vi vet sedan tidigare att när musikindustrin går fram med skördetröskan på till exempel videositer - då åker även mycket annat med, på felaktiga grunder. (Man kan även göra jämförelsen med det svenska barnporrfiltret, som till större delen filtrerar bort andra saker. Och då handlar det ändå bara om ett par tusen siter att hålla ordning på.)

Detta kommer att bli en gigantisk soppa.

Sedan bör man nog fråga sig om det är så bra att plocka bort länkar, även om det handlar om olagligt material. Jag tycker nog att hela internet - högt som lågt, lagligt som olagligt, snällt som kontroversiellt, vackert som fult - skall vara sökbart.

Dessutom finns det en uppenbar risk för att andra kommer att kräva samma sak. Sverige och Italien kommer att kräva att länkar till spelsiter tas bort. Litauen kan komma att kräva att länkar till homosex plockas ner. Frankrike kan kräva sökblockering av sidor som ifrågasätter det turkiska folkmordet på armenier. Tyskland kommer att kräva att länkar till nynazism tas bort. Polackerna och irländarna kan tänkas vilja stoppa länkar till abortrådgivning och utländska abortkliniker. Ryssarna skulle gärna se att länkar till uppkäftiga media dödas. Och jänkarna skulle säkert vilja ha bort allt som kan kopplas till de afghanistanska krigsdagböckerna. Detta för att nu inte tala om vad katolska kyrkan, muslimska samfund, nykterhetsrörelsen, feministerna, folkhälsofascisterna, klimatalarmisterna och nervösa finansdepartement kan komma dragande med...

Sammantaget låter detta projekt dumt, stökigt, osäkert och principiellt tveksamt. Plus att man öppnar dörren till en rätt omfattande länkgallring - som riskerar att hota det fria ordet, fri debatt, fri opinionsbildning och andra demokratiska värden. Dont go there!

Men vilken öppning det är för den som vill starta en ny sökmotortjänst, som kan konkurrera med Google... ;-)

Läs mer hos IDG.

Let's Rock!

I senaste The Economist finns en intressant artikel, som i allt väsentligt stöder tesen att artister och musikbranschen klar sig rätt bra - även i en uppkopplad värld med fildelning.

Pirate MEP Engström kommenterar på sin blogg.

Fildelning: Mer pengar till artisterna

En norsk avhandling har kikat närmare på musikindustrin - i en uppkopplad värld med fildelning och hyperdistribution. Några nedslag...

Musikindustrins inkomster växer, om än måttligt. (Även enligt inflationsjusterade siffror.)

Artisternas samlade inkomster genom spelningar och när deras musik framförs offentligt och i etermedia ökar. (114 procent på tio år, inflationsjusterat.)

Antalet artister har ökat med 28 procent på tio år. Med även detta inräknat har inkomsterna per artist ändå ökat med 66 procent, inflationsjusterat, under samma tid.

Artisternas inkomster från skivförsäljning är i stort sett oförändrade. Skivförsäljning har helt enkelt aldrig varit någon stor inkomstkälla för artisterna.

Det som minskar är skivbolagens inkomster av exemplarförsäljning. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom den branschen envisas med att se sin verksamhet som fysisk distribution av runda platsbitar.

Musikindustrin som helhet mår alltså rätt så bra.

Detta skall sättas i relation till att skivbolagen gömmer sig bakom artisternas påstådda intresse när de vill reglera och övervaka internet för att försvara sin förlegade affärsidé. Att de vill stänga av människor från nätet, att de vill kunna agera privatpoliser, att de vill åsidosätta själva rättssäkerheten - och att de verkar för en korporativistisk lagstiftning där just deras särintresse är överordnat allt annat.

Läs mer hos TorrentFreak.

Jaa... Det är ju faktiskt ÄNNU dummare!

Jag märker att jag har legat av mig lite vad gäller att reta mig på den så kallade kassettskatten.

Som det mycket riktigt har påpekats, så är detta en avgift för laglig kopiering, för eget bruk. Typ.

Detta var dumt nog, i den gamla världen.

Om en person köper en musik-CD och vill göra en extra kopia att lyssna på i CD-spelaren i bilen – varför skall sådant kosta extra? Har han eller hon väl köpt skivan, vad finns det då för anledning att lägga sig i hur lyssnandet går till och var? Eller om någon bandar ett tv-program för att se det senare, varför skall det då kosta extra?

I den digitala världen blir det rent nipprigt.

I dag köper folk allt mer musik som filer. Om jag köper musikfiler, då använder jag normalt min dator som är uppkopplad till nätet. Och vill jag lyssna, då kan jag visserligen göra detta på datorn – men de flesta av oss köper filen för att lyssna på den i MP3-spelare eller i våra musikmobiler. Varför i herrans namn skall detta kosta extra? Det är ju inte ens fråga om användning på annat sätt än som avsågs när musikfilen inhandlades.

Kassettavgift för musikmobiler blir alltså en extra avgift för att över huvud taget kunna använda en inköpt musikfil på det sätt som avsetts!

Detta är så obeskrivligt idiotiskt. Ungefär som om man skulle behöva betala extra för att få dricka av en läsk som man just har köpt.

När skall musikindustrin ta klivet in i 21: århundradet?

Nu får de väl ändå ge sig...

I många år har jag retat mig på den så kallade kassettskatten – som är tänkt som en ersättning till musikindustrin för piratkopierad musik. På senare år har den främst tagits ut på tomma, brännbara CD- och DVD-skivor.

Själva grundidén – en avgift på något som är förbjudet, är i sig en smula märklig.

Nå väl. Under årens lopp har jag säkert bränt tusentals CD- och DVD-skivor. Men jag vågar påstå att det inte handlat om en enda piratkopierad MB. Istället har det varit fråga om till exempel tryckjobb, korrektur till kunder, back-up och mina egna bilder.

Jag har alltså tvingats betala pengar till skivbolagen för att kunna lagra (och distribuera) mitt eget arbete.

På något sätt förlorade de fildelningsdebatten exakt just där.

Nu har försäljningen av brännbara CD- och DVD-skivor minskat. Vilket inte är så konstigt. Det går mycket snabbare att slänga över ett jobb på ett USB-minne. Och med allt bättre uppkopplingar blir det vanligare att jobbfiler helt enkelt får åka e-post eller läggs upp på en FTP-server. Billigare hårddiskar har minskat behovet av brännbara skivor för lagring och back-up.

De senaste dagarna har vi sett skivbolagen sura över detta – att de inte längre kan krama pengar ur folk, som i många fall aldrig har piratkopierat en låt i hela sitt liv.

Och så, i dag, kom den. Nu vill Copyswede och Musikerförbundet ha en ny "kassettskatt". Den här gången på mobiltelefoner.

Låt se. Vad finns på min mobil? En del appar – som jag har köpt. En del musik – som jag har köpt. Mina egna foton, filmer och filer. Inget "olagligt" således.

Musikindusrin vill alltså ta betalt för att jag har en maskin som jag har lagligt innehåll på, kan ringa och surfa med och som jag kan använda för att själv ta foton. En avgift till skivbolagen för mina egna telefonsamtal...

Hemskt ledsen, men jag accepterar inte det.

Läs mer i SvD »