Det är du som får betala för utsläppsrätterna

Är det där med utsläppsrätter för CO2 så fiffigt?

Till att börja med gör de europeiska saker och ting dyrare - direkt och indirekt - för alla européer. Hundratals miljarder SEK per år. Det är själva syftet.

Värst drabbas elproduktion, tung industri, flyg och sjöfart. Och utsläppsrätterna blir dyrare över tid, i takt med att utsläppstaket sänks varje år.

Ser man sedan till omvärlden så finns förvisso även utsläppsrätter i en del andra länder. I Kina är priset 7-12 €/ton medan det är 60-100 €/ton i EU. Vissa delstater i USA har utsläppsrätter. I Kalifornien är priset c:a 35 €/ton.

För resten av världen blir europeiska produkter således dyrare och därmed mindre konkurrenskraftiga. Vilket leder till minskad europeisk export. Vilket i sin tur leder till minskade inkomster och minskad tillväxt. Vilket i sin tur ger mindre pengar till skola, vård, omsorg, kollektivtrafik, SFI, försvar och allting annat.

Om jag förstår rätt har EU även koldioxidtullar (CBAM) för att utländska produkter skall bli lika dyra för oss européer som europeiska. Vilket också måste betalas av oss slutkunder.

Min misstanke är att utsläppsrätterna gör oss onödigt fattiga.

(Dessutom har vi koldioxidskatt på transporter, uppvärmning med mera - vilket också gör allt dyrare.)

Pengar växer inte på träd.

Arga Andersson

Hon är väldigt allvarlig, Magdalena Andersson. Uppenbarligen har hon även kort stubin. Arga Andersson har blivit ett begrepp.

På något sätt märks det att hon studerat i Östtyskland. Jag känner igen den där avskalade stilen. Den humorlösa bisterheten.

Generellt sett verkar det inte vara så muntert inom socialdemokratin. Och det är klart, socialism är inget att skratta åt.

Politik som vill forma människor och samhälle efter ett på förhand bestämt kollektivt mål tenderar att kräva allt mer styrning när verkligheten inte fogar sig.

Det kommer att behövas en del socialistisk dådkraft för att till exempel tvångsintegrera befolkningen. De som står i vägen måste man då... hantera.

För det är ju där socialismen hamnar förr eller senare, oavsett om den införs med revolutionära eller demokratiska medel. Det finns inget utrymme för dem som inte vill vara med på tåget mot lyckans land.

I Östtyskland behövde man inte ens vara uttalad motståndare till systemet för att råka illa ut. Det kunde räcka med bristande entusiasm.

För socialdemokraterna är samhället något som skall styras, kontrolleras och lekas dockskåp med. Sverige skall bli mer som gamla Sossesverige igen.

Alternativet är bättre: En spontan evolutionär utveckling utan bestämt slutmål. Som bygger vidare på sådant som visat sig fungera bra. Där människor skapar värde genom frivillig interaktion som gynnar alla.

Men så enkelt vill sossarna inte ha det. Istället kommer de att lägga sig i saker de inte begriper, störa ekonomins självreglerande mekanismer, ändra på folk, slå sönder fungerande strukturer och centralstyra.

Vi vet ju hur det brukar gå. Incitamenten att arbeta, investera och ta risker försvagas. Allas ansvar är ingens ansvar. För att allt skall snurra på ändå krävs ett ständigt ökande mått av kontroll och repression. Regleringarna blir fler, byråkratin och köerna växer. Välståndet och utrymmet för kritik krymper.

Magdalena Andersson kunde se detta med egna ögon när hon läste tyska i DDR. Men uppenbarligen lärde hon sig inget. Eller så blev hon inspirerad, vad vet jag.

Så när man tänker efter passar Magdalena Anderssons bistra uppsyn rätt bra. Kampen för den socialistiska utopin kräver hårda nypor.

CC0

Ny lag mot folkhemskorruption

Det ser ut som att en majoritet av svenska folket tänker ge makten till ett parti som under senare år haft återkommande problem med infiltration och otillbörlig påverkan från gängkriminella.

Problem som förgrenar sig ända in i Socialdemokraternas ledning. Vilket är samma människor som kan få tillsätta nästa justitieminister. Det känns inte särskilt betryggande.

Botkyrka är säkert inte det enda fallet. Men det blir komplicerat när en del av partiets väljare och funktionärer har alternativa värderingar jämfört med den arbetarrörelse som på många håll sitter på makten och stålarna. Här finns ett lojalitets- och värdegrundsglapp.

Utvecklingen är oroande, även i ett vidare perspektiv och oavsett parti. Vi kan inte ha förtroendevalda och tjänstemän som sätter annat - som till exempel släktband, egen vinning eller hämndlystnad - före allmänintresse och en sund användning av skattepengarna.

Därför är det bra att en ny lag om utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar träder i kraft den 1 augusti. Och att den även gäller politiskt förtroendevalda.

Regeringen säger att syftet är att stärka skyddet mot korruption, maktmissbruk, otillbörlig påverkan och att stärka allmänhetens förtroende för offentlig verksamhet.

Detta är egentligen inte ett »återinfört tjänstemannaansvar« i den mening som ibland diskuteras. Tjänstefel har hela tiden varit straffbart och där höjs minimistraffet nu. Det som brukar kallas »det gamla tjänstemannaansvaret« avskaffades inte. Däremot begränsades det år 1976.

Det viktiga med den nya lagen är att vi får en ny brottsrubricering: missbruk av offentlig ställning.

Det träffar den som inom offentlig verksamhet medvetet bryter mot lag eller annan författning för att ge sig själv eller någon annan en otillbörlig förmån, eller otillbörligt missgynna någon annan.

Straffet är böter eller fängelse i högst två år. För grovt brott är straffet fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år.

Det nuvarande brottet tjänstefel gäller huvudsakligen vid myndighetsutövning.

Det nya brottet gäller bredare: vid utövande av offentlig tjänst, offentligt uppdrag eller annan offentlig verksamhet.

Det innebär att även handlingar som inte formellt är myndighetsutövning kan bli straffbara.

Eftersom lagen uttryckligen omfattar »offentligt uppdrag« kan även politiker och andra förtroendevalda träffas av reglerna när de utövar sådana uppdrag.

Detta kan vara ett användbart verktyg för att bekämpa korruption och kompisupphandlingar.

Likaså kan lagen skapa ett tydligare personligt ansvar om skattemedel fördelas i strid med gällande regler, till exempel till olika organisationer som står beslutsfattarna nära.

Och den kan göra det svårare för tjänstemän som har en egen agenda att medvetet sätta sig över lagar och demokratiskt fattade beslut.

Sossarna - som är experter på att slussa skattepengar in i Rörelsen - och som har problem med gängkriminalitet och vissa av sina väljares värdegrund - röstade nej till lagen. Tillsammans med V, MP och C.

CC0

Patreon »

Tysk politik närmar sig en brytpunkt

Tyskland står inför en besvärlig politisk situation. Högerradikala Alternativ för Tyskland (AfD) växer så det knakar samtidigt som de gamla statsbärande partierna krisar.

I Bundestag (630 mandat) har regeringen med borgerliga CDU/CSU och socialdemokratiska SPD en knapp majoritet med (208+120) 328 mandat.

Men det var i förra valet, i februari 2025. De aktuella opinionssiffrorna visar att CDU/CSU (valresultat 28,6%) har tappat sex procentenheter och att SPD (valresultat 16,4%) har tappat ungefär var fjärde väljare.

Om det vore val idag och om man vill upprätthålla den politiska »brandmuren« mot AfD, måste i princip alla andra partier gå ihop i en enad front.

Då riskerar alla andra politiska frågor att bli underordnade. Vilket möjligen gynnar AfD ytterligare.

Redan dagens regering har svårt att hantera angelägna problem som industrikrisen, energikrisen, eftersatt infrastruktur, långsam digitalisering, förlamande byråkrati, höga skatter, demografin och kvarvarande dynamiska effekter av en hård lockdown.

På vissa områden skulle CDU/CSU och AfD kunna driva igenom viktiga reformer. Men även om AfD har förhållandevis rimliga idéer på vissa områden är partiet helt orimligt på andra.

Till exempel AfD:s svansande för Putin och partiets bristande stöd för Ukrainas frihet. Sådant gör allt samarbete med partiet omöjligt. På goda grunder.

För övrigt skulle en regering med eller med direkt eller indirekt stöd av AfD inte accepteras av den tyska vänstern, oavsett hur stort folkligt stöd en sådan skulle ha. Det skulle kasta Tyskland in i massprotester och politiskt kaos.

Samtidigt resulterar regeringens och de andra partiernas oförmåga (och ovilja) att genomföra nödvändiga och tydliga reformer i att AfD fortsätter att växa.

Många väljare tycks mena att AfD är det enda parti man kan rösta på om man vill ha en annan politik – även om man inte delar partiets grundläggande värderingar.

Vad händer om den här utvecklingen fortsätter? Snart kan vi få veta. Den gamla östtyska delstaten Sachsen-Anhalt går till val i höst. Där trendar AfD så starkt att inget realistiskt regeringsalternativ kan bildas utan att frågan om brandmuren ställs på sin spets. (Se nedan.)

• Se även DW:s intrssanta studiosamtal på engelska om tysk politik, AfD och Sachsen-Anhalt »

Irans regim är en ondskefull dödskult

I mitt flöde på X följer jag vad som händer i Iran, nästan i realtid. Mycket av det som sker rapporteras först dagar senare av traditionella medier. Om alls.

Just nu kommer stora grupper militanta islamister från grannländerna över gränsen för att hjälpa mullorna att förtrycka det iranska folket.

I flödet ser jag en strid ström av rapporter om unga människor, människorättsaktivister och andra som försvinner, döms till döden eller redan har hängts.

Som om det inte räckte med de tiotusentals demonstranter som regimen nyligen hade ihjäl på gatorna, avrättar man till och med läkare för att de har givit skadade från denna massaker vård.

Det är en aldrig sinande ström av skakande människoöden som passerar revy. Unga människor som avrättas bara för att de vill ha frihet. Mullorna låter till och med tortera och avrätta barn.

Om allt detta ser man väldigt lite, om ens något i svenska medier.

Det som sker är ren ondska som utövas i ett totalitärt religiöst system. Det fyller mitt bröst med vrede.

Grundproblemet med fundamentalistisk islam är att den kräver att alla andra skall underkasta sig – om så krävs med tvång och våld som verktyg.

Avfällingar döms till döden. Människor tillåts inte tro på något annat än den enda sanna läran om att Gud är större och inte kan eller får ifrågasättas.

Därför kommer inget att förändras förrän den iranska religiösa förtryckarregimen är krossad.

Varför har unga blivit mindre toleranta mot homosexuella?

I veckan presenterades nyheten att svenska skolungdomar har blivit mindre toleranta mot homosexuella. Det förklarades i media med allt från extremhögerns lömskhet till internet och Trump.

Ur Forum för levande historias sammanfattning av undersökningen...

»Den största förändringen handlar om attityderna till homosexuella, bisexuella och transpersoner. I undersökningen 2013 utgjorde dessa den kategori som eleverna i störst utsträckning uppvisade positiva attityder till. I undersökningen 2024/2025 utgör de i stället den kategori som eleverna i störst utsträckning uppvisar negativa attityder till.«

Jag har ett par teorier. En är att detta polskifte sammanfaller med den flyktingvåg som toppade 2015. I huvudsak med folk från kulturer som inte accepterar homosexualitet.

Vilket också bekräftas av sammanfattningen...

»Elever med utländsk bakgrund uppvisar mer negativ inställning till hbt-personer, judar och samer, jämfört med eleverna med svensk bakgrund.«

Det är alltså inte raketforskning. Vi måste inse att det tyvärr är så här verkligheten ser ut, för att kunna förhålla oss till den på ett rationellt sätt. Även om ämnet är känsligt blir problemet bara värre om vi på grund av finkänslighet blundar för dess orsaker.

Min andra teori är att vanliga ungdomar är trötta på att ständigt bli pådyvlade HBTQI-ideologi.

Detta har inte att göra med om någon är bög eller flata. Det handlar snarare om att vänstermänniskor har tagit över och gjort sexuella preferenser till ett kvasi-akademiskt ideologiskt projekt. Så långt från Tom of Finland man kan komma.

Att acceptera att andra är homosexuella tror jag de flesta är helt OK med. Men att kräva att Queer-frågor skall genomsyra allt och skrivas alla på näsan i alla sammanhang... not so much.

Sveriges homosexuella har fått sina lika rättigheter. Vilket är fantastiskt bra. Alla skall ha lika rättigheter.

Men att ständigt tvångsmatas med HBTQI-bokstsvssoppa riskerar att göra folk mindre vänligt inställda och toleranta. Det är kontraproduktivt.

Detta speciellt när den toppas med trans-frågan. Inget fel med transor, även om de var roligare förr.

Men när barn som inte kan bedöma de långsiktiga konsekvenserna förleds till könsbyte av människor som vill göra något slags politisk markering är det dags att dra öronen åt sig. Det är inte rimligt. Vuxna människor får göra som de vill, men barn kan inte alltid förväntas fatta rationella beslut.

Här någonstans tycker de flesta att det gått för långt. Och det gäller inte bara skolungdomarna.

• Forum för levande historia: Unga tycker om andra »

• Direkt till sammanfattningen (PDF) »

• Direkt till rapporten (PDF) »

Den regelbaserade världsordningen och verkligheten

Den regelbaserade världsordningen är en fantastisk idé. Fredlig konfliktlösning. Samarbetsvilliga och förutsägbara aktörer som agerar utifrån vedertagna normer. Stabilitet.

Men frågan är: Hur?

Samtidigt som de demokratiska länderna håller sig till regelverket struntar skurkstaterna i det.

Det är inte heller uppenbart hur det är ställt med våra egna ambitioner att vara en moralisk stormakt.

Får jag i sammanhanget påminna om att de iranska mullorna i dagarna har haft ihjäl minst 30.000 människor som krävde frihet från teokratins förtryck.

Med full avsikt har man massmördat tiotusentals av sina egna medborgare. Det är ett tydligt brott mot mänskligheten - i religionens namn.

Så vad gör vi åt saken? Några större demonstrationer har inte setts till på gator och torg. En och annan politiker har uttryckt sitt deltagande.

I media krävs en del scrollande innan man hittar något om Iran. Det enda ställe där man kunde följa vad som skedde i realtid var på X.

Vi förmår inte. Vi är för fega och bekväma. Så mycket var den regelbaserade världsordningen värd.

Eller ta Ukraina. Nu försöker Putin frysa det ukrainska folket till döds. Samtidigt som han terrorbombar det. Och i öster förs ett utsiktslöst ryskt anfallskrig till priset av ofantliga förluster.

Hur mycket är inte det att bryta mot den regelbaserade världsordningen?

Här gör vi som land och medmänniskor i och för sig en del - men inte tillräckligt för att Ukraina skall kunna stoppa eller rent av slå tillbaka de ryska styrkorna.

Vi vet varifrån drönarna och missilerna sänds. Vi vet var de tillverkas. Vi har vapen som kan användas för att slå ut dem. Men vi ger inte Ukraina allt landet behöver för att kunna försvara sig. Det är oerhört frustrerande.

Vill vi inte försvara den regelbaserade världsordningen?

Så har vi Trump som gör vad som faller honom in och som är en irrationell aktör med storhetsvansinne och kognitiva blockeringar. (Och som ändå har rätt om en del saker.)

Även om det strider mot folkrätten var det nog bra att gripa Maduro i Venezuela. Men hur blir det med frihet och demokrati för det Venezuelanska folket? Har man bara ersatt en diktator med en annan?

Håll ut, hjälpen är på väg - meddelade Trump det iranska folket. Vilket antydde att han faktiskt tänkte göra något åt saken. Upprätthålla den regelbaserade världsordningen, typ. Men det verkar ha runnit ut i sanden...

Trumps Ukraina-politik är att i möjligaste mån ställa sig på angriparens sida. Vilket är ett brott mot fair play som intressant nog även hans egna väljare avvisar, med förkrossande majoritet. 

Under årtionden har Sverige och EU monterat ner den militära makt som krävs dels för att vi skall kunna försvara oss själva, dels för att vi skall kunna bidra till att upprätthålla nämnda regelbaserade världsordning.

De människor som talar mest om en regelbaserad världsordning tycks ofta vara de som är minst villiga att göra något av substans för att upprätthålla den.

Istället har vi hoppats att USA och de amerikanska skattebetalarna skall skydda oss och friheten runt om i världen.

Så att vi har kunnat ägna oss åt i-landsproblem, ideologiproduktion och trams.

Den regelbaserade världsordningen kanske fortfarande duger för att lösa konflikter mellan demokratiska stater. Men på det stora hela har krafterna gjort karottunderlägg av den.

Det är en ny värld nu. Så det är bäst att vi rustar oss till tänderna. Illa kvickt.

Vi måste förbereda oss på det värsta, samtidigt som vi hoppas på det bästa. Med eller utan USA vid vår sida.

CC0 | Patreon »

Sluta jävlas med folk!

En sak som stör mig något oerhört är när man utvisar människor som lärt sig svenska, sköter sig, har ett jobb och betalar skatt.

När en person fått avslag på sin asylansökan - då borde det finnas utrymme för en rättssäker rimlighetsbedömning.

Har människor etablerat sig i samhället och vårdat sin vandel, då är det idioti att kasta ut dem.

Men lagen kanske inte ger utrymme för en rationell analys av helheten. Det skulle inte förvåna mig. Systemet är fyrkantigt.

Häromdagen hörde jag migrationsminister Forssell på radion. Han menade att folk som tvingas lämna sitt ordnade liv i Sverige kan ansöka om uppehållstillstånd på nytt - från det gamla hemlandet. Vilket är en process som i bästa fall kan ta några veckor. Men som inte ger några garantier för ett bifall.

Och även om personen i fråga - mot alla odds - skulle få förnyat uppehållstillstånd skall hon alltså... efter att ha tvingats lämna arbete, bostad och sitt sociala sammanhang i Sverige... få komma tillbaka som arbetslös, bostadslös och rotlös?

Systemet är fullständigt nipprigt. Och djupt orättvist mot hederliga människor som faktiskt försökt göra rätt för sig och anpassa sig till vårt samhälle.

Det borde i vart fall gå att söka nytt uppehålls-/arbetstillstånd i Sverige, för dem som drabbats av den lagändring (det retroaktivt avskaffade »spårbytet«) som nu får orimliga konsekvenser.

Börja med att kasta ut brottslingar. Det finns så det räcker och blir över. Men ge vanligt, hederligt folk en rimlig chans. Sluta jävlas med folk.

Dessutom behöver vi bättre skilja mellan olika typer av skyddsbehov. Politiska dissidenter, förföljda minoriteter och massflykt från krig kräver olika juridiska verktyg och olika politiska lösningar.

CC0 | Patreon »

Gott Nytt År!

Youtube »

Lär av historien

I skuggan av det fallna tyska nationalsocialistiska riket och Stalins kommunistiska terrorvälde i Sovjetunionen skrev Hannah Arendt i början av 50-talet sitt standardverk om totalitarismens ursprung.

Ett par saker tycker jag är speciellt träffande sedda i relation till dagens samhälle – och det övervaknings- och kontrollsamhälle som rullas ut.

Den första noteringen är att vägen till helvetet inte nödvändigtvis är stensatt med varesig goda eller onda föresatser. Den kan lika gärna vara stensatt med inga föresatser alls.

Det vill säga att tanklöshet, bristande konsekvensanalys, frånvaron av kritiskt tänkande, lättja, okunskap och oförmåga också kan leda till förtryck. När man inte ser det komma.

En annan viktig punkt är att man inte kan utgå från att förtryck kommer att komma i samma gestalt som förra gången.

Det behöver inte vara brunskjortor eller röda fanor. Det behöver inte vara spektakulärt. Det är fullt möjligt att skapa ett totalitärt samhälle utifrån de bästa och vackraste intentioner (eller som sagt inga föresatser alls).

Missriktad välvilja är källan till mycket av världens elände.

Utopiska visioner kan vara en varningssignal. Men det kan lika gärna handla om att våra demokratiskt valda ledare vill skydda folket från terrorism, klimatförändringar eller »näthat« – eller vad det politiska modet för tillfället påbjuder.

Intentioner är en sak, men det är metod och utfall som räknas.

Den tredje varningen lyder »Brott mot de mänskliga rättigheterna kan alltid rättfärdigas med förevändningen att det rätta är lika med det som är bra eller nyttigt för helheten i kontrast till delarna.«

Allt går att motivera. Hitler och Stalin ansåg sig – utifrån sina respektive ideologiska världsbilder – ha sina folks och länders bästa framför ögonen.

Total övervakning av alla människor överallt hela tiden skulle garanterat minska brottsligheten, öka andelen uppklarade brott och rädda liv.

Det skulle rent av kunna vara bra för samhället på totalen, sett ur vissa perspektiv. Men det vore ett outhärdligt samhälle att leva i.

Någonstans måste man dra en gräns. Det är därför vi har de mänskliga rättigheterna – för att tillförsäkra individen frihet och rätt.

Det är därför oroväckande när våra politiker i många små steg inskränker våra fri- och rättigheter. I namn av det ena eller andra.

Ytterst är paradoxen att ett öppet och fritt samhälle med en demokratisk rättsstat kan avskaffa sig själv. I god demokratisk ordning. Och med de ädlaste förevändningar.

CC0 | Patreon »

God Jul!

Europa, bleka moder

Medan resten av världen sprungit förbi oss har vi européer varit lata och ägnat oss åt lyxproblem.

Inte ens när vi nu börjar inse detta klarar vi av att skärpa oss.

EU har visserligen bestämt sig för att förenkla och att städa upp i regelträsket. Det går... sådär.

Samtidigt sprutar EU-maskineriet ur sig nya regleringar och policybeslut - varav många är utopiska, orealistiska och ohållbara.

Vi rör oss åt fel håll. Det är inbyggt i EU:s själva system - strävan mot en ständigt fördjupad politisk union. Det vill säga mer centralstyrning, mer reglering och mer byråkrati.

Vi närmar oss en punkt där vi inte bara är på väg att bli ekonomiskt omkörda av andra länder. Vi riskerar att bli fattiga på riktigt. Som i att alla får det sämre.

Europa är inte fattigt - ännu. Men våra institutioner är byggda för stabilitet i en värld som nu kräver anpassningsförmåga.

Förr var EU:s och USA:s ekonomier i stort sett lika stora. EU:s var möjligen något större. Sedan 2008 har den amerikanska ekonomin i princip fördubblats. Den europeiska har utvecklats mycket svagt. Det är inte en tillfällighet.

Tittar vi bakåt i startfältet är Kina snart ikapp EU, med en tillväxt på bortåt 300% de senaste 25 åren. Vilket är resultatet av målmedvetet arbete och förfärande hårda nypor från kinesernas sida. Medan EU sjunkit ner i institutionell tröghet, självgodhet och lättja.

EU har fjantat runt med lyxproblem av akademisk natur. Vi har drabbats av en klimatångest som medfört enorma kostnader och bakbundit vår industri - till oklar nytta - medan resten av världen springer förbi oss.

Ser man till klimatet som sådant kan våra resurser användas mer rationellt än om vi är känslomässiga och handlar i panik. Inte minst vad gäller vår energiproduktion. 

Att fortsätta blunda för verkliga förhållanden duger inte. Vi befann oss redan tidigare i ett metastabilt läge. Och saker och ting blir bara värre.

Nu kan det räcka med mycket små förändringar av input för att knuffa oss över en tipping point som leder till samhällelig oro och partiella systemsammanbrott.

Men det är som att situationens allvar inte sjunkit in. Att inte ta tag i saker är också ett val. Men som regel leder det till något ännu värre.

EU måste renodlas till ett samarbete för fri handel. Fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Back to basics!

Idag ger EU oss ofta ytterligare ett lager regler för industri och handel, ovanpå de nationella. Trots »harmonisering« tvingas företag ändå navigera 27 olika nationella regeltolkningar och tillsynsmyndigheter på 24 olika språk.

EU måste fokusera på att underlätta verkligt fri handel inom EU. Och att hårdhänt avreglera.

I övrigt behöver så mycket som möjligt decentraliseras. Beslut bör fattas på lägsta möjliga nivå, så nära människorna det berör som möjligt och med respekt för lokala förutsättningar. Om alls.

Vilket kommer att resultera i att saker och ting fungerar olika på olika platser. Så länge detta inte är ett hinder för fri handel är det en bra sak.

När det finns institutionell konkurrens och saker görs på olika sätt på olika platser ökar chansen för lyckliga sammanträffanden och för att nya idéer prövas.

Vilket krävs för att vårt samhälle skall utvecklas i positiv riktning. Möjligen är det denna mångfald som gjorde Europa framgångsrikt från början. Och frånvaron därav som fått oss att stagnera.

Ett decentraliserat system med många noder är dessutom stabilare än en toppstyrd modell med single points of failure. Blir något fel i ett decentraliserat system kan skadan som regel begränsas istället för att drabba alla överallt samtidigt.

Den utmanande tanken är att de val vi gör just nu kommer att forma Europas framtid för alltid - och att dåliga (eller inga) val kan få katastrofala konsekvenser.

Men vi har trots allt ett val. Så skärpning nu.

CC0 | Patreon »

Chat Control 2 - the soundtrack

Varför finns det inga protestsånger mot Chat Control 2?

Vi bad ChatGPT skriva en text. Viss... kreativ frihet kan spåras. Några geniala rim och några nödrim. Och så är det ju intressant att se hur AI uppfattar sakfrågan.

Sedan bad vi Suno ge oss sång och musik. Här är resultatet i fem olika musikstilar. För vad det är värt.

Fantastiska maskiner. Tänk vad man skulle kunna göra med en mer genomarbetad text...

Vi är bättre!

Visst, många av våra politiker är stolpskott och beter sig bakvänt. Visst, många av våra problem är självförvållade. Visst, EU ställer till med en massa dumheter.

Men... Vi har något som många andra saknar.

Vi har fria val i vilka vi kan utkräva ansvar från våra politiker och byta ut dem.

Vi har en rättsstat som skyddar individen mot övergrepp från överheten.

Vi har äganderätt och institutioner som kan upprätthålla den.

Vi har yttrande- och tryckfrihet.

Vi har rätt till privatliv och privat korrespondens.

Vi har religionsfrihet och åsiktsfrihet.

Kvinnor och homosexuella har fulla, lika rättigheter.

Individen är tillförsäkrad grundläggande mänskliga rättigheter.

Detta är sådant som andra vill ta ifrån oss. Kommunister, nazister och fascister. Putin, Xi och mullorna. Religiösa fanatiker. Folk som uppvisar antisocialt dominansbeteende.

Alla hatar de vår frihet. För att de vill underordna människan sina olika projekt och/eller sin makt. För att de vill göra individen till undersåte, till en anonym del av ett kollektiv. Till ett verktyg för sina egna intressen. Till röstboskap och dörrmattor.

Det handlar också om politiker som drivs av missriktad välvilja utan att se konsekvenserna av sin politik. Som vill styra och ställa över andra. Som vill leka dockskåp med samhället.

För min del är det strunt samma vem som för tillfället hotar vår frihet. Den måste ständigt försvaras. Mot alla fiender. Hotet kommer i ständigt nya skepnader.

Vår demokratiska rättsstat är resultatet av årtusenden av utveckling, av trial and error. Men till slut kom vi fram till ett rimligt fungerande koncept för fredlig mänsklig samexistens.

Detta är framvuxet ur en spontan utveckling. Ur en evolutionär process som ständigt strävar efter ett bättre samhälle utan att för den sakens skull försöka påtvinga alla någon utopisk idé. En utveckling som får sin näring av att människor är fria och olika.

Sådant stör dem som vill styra och ställa över andra.

Det fria samhället är ett koncept som är öppet för alla. Strunt samma vilken din bakgrund är, hur du ser ut, var du kommer ifrån - det är vad du gör som visar vem du är.

Till skillnad från allehanda utopier som vill tvinga in alla i en och samma form.

Den enda rimliga »överideologin« är att man skall respekterna sina medmänniskor, deras frihet, säkerhet och egendom.

CC0 | Patreon »

Tillbaka till Sossesverige?

Det ligger något ovärdigt i den desperata kampen om Makten. Samhällets bästa offras - som när Löfven köpte regeringsmakten genom att låta Miljöpartiet montera ner fullt fungerande basproduktion av el utan att ha något fullgott alternativ.

Kommer ni ihåg hur det var under den rödgröna röran? Ständigt kaos. Det var landets uslaste regering i modern tid. Som sedan efterträddes av Magdalena Anderssons kortlivade (S)-regering. Som inte var mycket bättre.

Magdalena Andersson förbryllar mig. Bland hennes aktuella talepunkter är att det bedrivs ett kulturkrig mot nya gröna industriprojekt. Det vill säga en strid om värderingar, identitet och moral.

Det är som att sossarna lever i en sagovärld. Krass realism, konsekvensanalys, grundläggande ekonomiska samband och fysikens lagar skall underordnas en naiv utopi. Verklighet mot ideologi. Skatte- och pensionspengar rakt in i ett svart hål av »grön« industripolitik som inte är i kontakt med marknaden. 

Anderssons tv-duell mot statsminister Kristersson härförleden bjöd på en del intellektuell ohederlighet. Till exempel påstod hon att moderata ministrar kallar judar för odjur.

Bakgrunden var en demonstration utanför en judisk skola med tillhörande kulturcenter, på eftermiddagen när barnen var på väg hem. Moderaternas gruppledare i riksdagen skrev då en tweet om att de som beter sig så är odjur. Utrikesministern re-tweetade. Sedan framkom att det nog inte var skolan utan ett arrangemang i kulturcentret som man demonstrerade mot. Plus att några av demonstranterna var av judisk börd.

Detta får alltså Magdalena Andersson till att utrikesministern »kallar judar för odjur«. Som rena rama Goebbels. Hon missleder medvetet. Det är ohederligt. Det skapar polarisering.

Vilket i sin tur knyter an till att hela vänstern just nu gör sitt bästa för att kapitalisera på att Mellanösterns konflikter nått våra gator. Tillsammans med folk som faktiskt på riktigt tycker att judar är odjur.

Samtidigt brottas socialdemokraterna med det pedagogiska problemet att kräva åtgärder för integrationen på aldrig tidigare skådade sätt och i en aldrig tidigare skådad omfattning - utan att kunna eller vilja förklara hur detta skall gå till.

Rimligen innebär det att man måste flytta på folk. Och att med politisk makt bryta upp och slå sönder fungerande lokalsamhällen som utvecklats spontant. Vilket känns som att upprepa misstag man gjort tidigare. Sossar är aldrig så glada som när de får ändra på folk.

I bakgrunden gnager frågan om i vilken omfattning det socialdemokratiska partiet har kopplingar till klaner och gängbrottslighet. Botkyrka-affären har personkopplingar som leder rakt in i partiets toppskikt.

Vilket påminner oss om att socialdemokraterna sedan länge har en överenskommelse med företrädare för vissa invandrargrupper om att byta inflytande mot röster i bulk. Vilket rimmar illa med idén att väljarna i en demokrati skall vara fria att rösta på vilket parti de vill.

Samtidigt försöker sossarna triangulera och frontförkorta genom att under galgen ta till sig borgerlighetens lösningar på allvarliga samhällsproblem. Problem som de själva skapat. Och sedan låtsas som att man tyckt så här hela tiden. Skamlöshet som arbetsmetod.

Allt för makten. Det är djupt obehagligt. Det är ett förhållningssätt som i sig gör Socialdemokraterna direkt olämpliga att uppbära nämnda makt.

CC0 | Patreon »

Video: Chat Control 2 på tre minuter

Youtube » | Läs mer på Femtejuli.se »

Folket i Gaza lider på grund av Hamas fanatism

Det som sker i Gaza är Hamas fel. Men sakargument biter inte på känslomässiga reaktioner. Eller på Public Service.

Jag brukar ha SR P1 på i bakgrunden. Om jag skulle forma min världsbild utifrån vad jag hör där, då skulle jag nog anse att situationen i Gaza är Israels fel snarare än Hamas. 

Problemet är att media i allmänhet och Public Service i synnerhet ofta utelämnar relevant information. 

Tar man in den större bilden pekar mer på att vad som sker i Gaza är Hamas fel. På samma sätt som det i grunden var den nazistiska regimens fel att tyska städer bombades till grus och aska under andra världskriget. 

Hamas och deras herrar i Iran har ett mål: Att utplåna Israel och judarna. Det är ett överordnat, heligt religiöst påbud. From the river to the sea. Den slutliga lösningen.

Hamas är fanatiker. Det är därför de är villiga att offra Gazas befolkning. Det är Hamas som är ansvarigt för Gazabornas lidande. 

Gör tankeexperimentet att någon skjuter på din familj och dig. Han kommer att döda er alla om du inte stoppar honom. Du har en pistol. Men han gömmer sig bakom sin familj. Du kan inte stoppa honom och rädda din familj med mindre än att några i hans familj kommer till skada. Vad gör du?

Det finns skäl för att även krig har lagar. Att använda sitt eget folk som mänskliga sköldar är ett krigsbrott. Att strida i civila kläder är att göra civilbefolkningen till måltavlor och därför också ett krigsbrott. 

Nu förekommer krigsbrott av varierande omfattning säkert på båda sidor. Så är det alltid i krig. Men Hamas ovan nämnda brott mot krigets lagar är fundamentala. Man gömmer sig bland och bakom sin egen civilbefolkning.

Det har diskuterats om det Israel gör är att betrakta som ett folkmord.

Folkmordskonventionens artikel 2 definierar folkmord som envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,

a) att döda medlemmar av gruppen;

b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;

c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;

d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;

e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.

Här kan man notera att Israel inte har som avsikt eller mål att utrota en hel folkgrupp. Israels mål är inte att döda civila araber. Israels mål är att oskadliggöra det dödliga hot Hamas utgör - samtidigt som Hamas tyvärr gömmer sig bakom sin civilbefolkning.

Man kan också notera att Hamas avsikt och mål ÄR att förinta en etnisk / religiös grupp, judarna. Och att man jobbar på saken. Med ständiga raketanfall. Och med angreppet på civila den 7 oktober 2023. Med mera.

Etiketten folkmord passar alltså bättre på Hamas än på Israel.

Glöm inte hur detta krig började. Med att Hamas anföll Israel och dödade långt över tusen personer, huvudsakligen civilister i sina hem och på en musikfestival.

Innan dess hade Gaza haft självstyre sedan 2005. Utan israelisk närvaro. Miljarder av våra skattepengar plöjdes ner av Hamas i vapen och infrastruktur för att utrota judar (och en del lyxjakter för ledarna i Qatar) - istället för att satsas på att bygga upp ett fungerande, välmående samhälle.

Gaza blev en teokratisk totalitär samhällsbildning. Medan Israel är regionens enda fungerande demokrati med lika rättigheter för alla medborgare, inklusive araber.

Det skall i sammanhanget bli intressant att se vad som händer när (eller om) det sjunker in hos den svenska vänstern att den lierat sig med islamister som förtrycker kvinnor och dödar bögar. Det där med fiendens fiende brukar straffa sig på sikt.

Allt detta sagt har jag inte en aning om vad Israel bör göra nu. Människor reagerar känslomässigt, inte rationellt. För tillfället håller Israel på att förlora PR-kriget och vända världen mot sig. Det politiska och diplomatiska priset är högt. Konflikten sprider sig till Europas gator. Att ha rätt är en sak, att få rätt en annan.

För media - vars medarbetare uppenbart har sina sympatier hos Hamas - är detta rena julafton. Här kan man kombinera sina politiska preferenser med klickdrivande sensationalism.

För övrigt tycker jag att man bör låta Greta landstiga i Gaza. Det kan säkert vara lärorikt.

CC0

Intervju: EU satsar på censur och digital övervakning!

Jag medverkar i Pär Ströms Youtube-kanal Nu fan räcker det!

Om Chat Control 2, Digital Services Act, yttrandefrihet, hat & hot med mera.

Youtube »

Stoppa Chat Control 2 (videoshort)

Här är 5 juli-stiftelsens senaste sociala-medie-video om Chat Control 2. Dela gärna.

Bygg gaskraftverk, i tid!

Vind och sol levererar inte alltid. Då måste elen komma från annat håll. Eftersom det kommer att ta bortåt tio år att få till stånd ny baskraft i form av kärnkraft, behövs något under tiden.

När vindkraften snurrar kan vi visserligen spara vatten i vattenkraftverken. Men de ligger i norr. Elbehovet är i söder. Och vi har uppenbara överföringsproblem. Så man kan inte lägga alla ägg i den korgen. (Det händer att vi måste importera el i söder samtidigt som vi exporterar i norr.) Så vad kan vi göra?

Med risk för att upprepa mig: Bygg gaskraftverk!

• Det är känd och fungerande teknik.

• De kan leverera stabil baskraft.

• De kan snabbt anpassa sin output till svängningar i övrig elproduktion.

• De kan enkelt anpassas till att använda biogas och vätgas (som kan produceras vid el-överskott från vind och sol) när den dagen kommer.

• De går snabbt att bygga och få i drift (c:a 3 år, ibland snabbare).

Börja med att bygga i Barsebäck, där det redan finns ledig nätkapacitet efter att kärnkraftverket lades ner.

Vattenfall har råd. Och pengar från de så kallade flaskhals-avgifterna i elsystemet kan användas för att bygga moderna, miljövänliga gaskraftverk om ingen annan vill.

Naturgas kan vi köpa från Danmark, Norge, USA och Australien. Plus en del andra, mindre lämpliga länder som Qatar.

Och glöm inte att bygga den back-up-ledning till det danska gasnätet som de rödgröna stoppade!

Bästa tiden att göra detta var igår. Den näst bästa är idag. Vi bör inte vänta tills det är för sent.

Sedan får vi en stabil el-försörjning och slipper oroa oss för den saken.