Observationer från en tågresa

I går var det tågstrejk i Tyskland. Gårdagens biljetter gäller även idag. Och med appen kunde jag lätt köpa en ny platsbiljett för fem euro.

Jag bokar det sista 1:a klass singelsäte som är vänt bakåt i färdriktningen. Så man slipper slungas framåt om vi skulle köra in i något. (En vacker dag kommer ni att vara tacksamma för ett sådant tips.)

Det är rätt imponerande att hänga på Hamburgs centralstation. Ett enormt flöde. Står man en kvart på en perrong kan det komma och gå tre, fyra tåg. Ett ICE3-tåg tar 444 passagerare. Ofta är två tågset sammankopplade.

När jag stiger ombord ser jag att det sitter en tysk pensionär på min plats i ändan av vagnen. Hon har väl stigit på redan i Hamburg Altona. Attans. Och hon har ställt rullatorn i vestibulen, i vägen för vänster dörr.

Inte kan väl jag vara så rå och hjärtlös att jag kräver min plats? Speciellt inte som reservations-displayerna vid platserna är döda, så hon inte kan veta att platsen är reserverad...

Dessutom är det en dålig idé att mucka med tyska pensionärer - hur rätt man än har.

Lösningen var mycket enkel: Fyra platser med gemensamt bord stod mirakulöst tomma, snett över mittgången. Och tåget stannar bara en gång, i Berlin Spandau innan Berlin Hbf. Så om jag då måste flytta mig är det ändå bara fem minuter kvar. Tågresande är allvarliga saker som måste tänkas igenom.

Jag satte mig på en av fönsterplatserna. En atonal ringsignal skar genom vagnen. Minst fem signaler. Till slut svarade tanten på min plats.

Det gick inte att undgå att lyssna till samtalet. Hon berättade för någon att hon använde dagens efter-strejken-kaos, då inga system fungerar - för att uppgradera sig själv från andra till första klass. Jojo.

Och hon hade rätt. Jag såg aldrig skymten av någon konduktör. Inga färdbevis kontrollerades.

I Spandau steg den streetsmarta tanten av och jag fick behålla mina fyra platser för mig själv.

Frågan är nu: Varför känner jag mig på något ologiskt sätt missnöjd och funderar på att kräva återbetalning av platsbiljetten?

Jag fick ju fyra platser för mig själv på ett i övrigt fullsatt tåg. I kaoset dagen efter en strejk. Och lite underhållning.

I Berlin hade alla destinations- och informations-displayer på vårt tåg slocknat, så när som på vagnsnummer. På perrongens tavlor meddelades att det skulle fortsätta mot München om fyra minuter.

På andra sidan perrongen stod ett likadant tåg, uppskyltat till München. Som enligt perrongens anslagstavlor skulle avgå om sex minuter.

Två olika tågnummer på tavlorna, så det var nog verkligen två helt olika tåg, till München, på var sin sida perrongen, med två minuters mellanrum.

Det var fullt med förvirrade människor på den gemensamma plattformen. Därtill sisådär 850 avstigande från mitt tåg.

Ibland slår det en hur djävla mycket folk det är i det här landet.

Och tysken är luttrad. Sedan Bundesbahn och Reichsbahn slagits ihop till bara Bahn är det ingen ordning längre. Ständigt tal om tågkaos.

Jag kommer ihåg en tid då man kunde ställa klockan efter de västtyska tågen.

Videos: Jönsson om journalistik med mera

Youtube: Rädda journalistiken - Grindvakter och angripare »

Youtube: Höghastighetståg – den sämsta affären i Sveriges historia »

Youtube: Tilltron till den svenska staten är religiös - Fredrik Lindström, Bi Puranen, Lars Trägårdh »

Youtube: What Greta Thunberg does not understand about climate change | Jordan Peterson »

Varför inte gränskontroller mot Tyskland och fri rörlighet i Norden istället?

Det är en märklig form av transportöransvar som nu införs för tågen över Öresundsbron.

I andra sammanhang innebär transportöransvaret att den resande skall ha alla de dokument som krävs för att resa in i ett land. Men i det här fallet handlar det bara om att kunna uppvisa något slags identitetshandlingar. Vilket i många fall inte säger något om huruvida en person har rätt att resa in i Sverige.

Man kanske stoppar vissa flyktingar och migranter på detta sätt. Men på det hela taget kommer man ändå att behöva sålla ut dessa människor från övriga resande när tågen kommer till Sverige. Vad man gör är alltså att sätta upp dubbla kontroller. Vilket drabbar pendlare och regionen på ett orimligt sätt.

De redan överfulla och ofta försenade Öresundstågen kommer att bli kortare, trafiken kommer att bli glesare och resan kommer att ta längre tid. Dessutom kommer trycket att öka när andra tåg, som X2000, helt ställs in. Det kommer att bli kaotiskt.

Vad man ställer till med står inte i proportion till vad man eventuellt anser sig kunna vinna.

Politikerna borde nöja sig med gränspolisens kontroller när tågen väl kommer till Sverige. De är störande nog som de är.

En alternativ lösning vore att de nordiska länderna börjar tala med varandra och tillsammans tar kontroll över gränsen mellan Danmark och Tyskland. (Det handlar trots allt bara om en fem mil lång landgräns, följd av en tre mil lång fjord. Och det är något som danskarna ändå överväger att göra.) Även det kan bli stökigt, störande och kaotiskt. Men inte alls på samma sätt som om man hugger en storstadsregion som Malmö-Köpenhamn mitt i tu.

Nähä?

SJ:s nya snabbtåg är försenat – redan innan det satts i trafik.

Det finns vissa saker i samhället man alltid kan lita på. Som att tågtrafiken är uppfuckad.

Tåg-romantik

Här kommer en länk till en artikel som länge har ockuperat en öppen flik i min web-läsare:

World's best long-haul train journeys

Tågromantiker, som jag är...

Efter "no-fly-lists" – "no-ride-lists" på tåget

Flyget, speciellt allt flyg som har anknytning till USA, har ju länge haft så kallade no-fly-lists med namn på människor som inte skall tillåtas flyga. (Vilket drabbat många helt oskyldiga människor.)

Nu föreslår senatorn Charles Schumer (d) från New York no-ride-lists på tåget.

Den totala kontrollen av all mänsklig verksamhet kommer allt närmare. Var säker på att något liknande kommer att förslås i EU. (I Sverige har vi ju redan ID-tvång för att få köpa tågbiljetter, så det är ju lätt ordnat.)

CBS New York »

Järnvägar

Det där med att bygga en massa fina tåglinjer uppe i Norrland...

Jo, jag vet att kommunerna och (mp) tycker att det är jätteviktigt. Men det går ju inte så bra. Ta Botniabanan... Två av tre tåg är inställda eller försenade. Teknikstrul. Säkerhetsproblem. SJ trafikerar inte längre banan. Green Cargo och andra fraktbolag trafikerar inte banan, eftersom det är för dyrt. Det är bara lokaltrafiken som kör på landets dyraste tåglinje, fast med färre passagerare än väntat.

Man hade rent av kunnat bjuda de boende i städerna längs Botniabanan på någon miljon gratis flygresor, med en mindre prislapp.

Om man skall bygga ny järnväg – varför då inte börja bygga från storstadsområdena och utåt istället för mitt ute i skogen? Till exempel genom att knyta ihop Sundsvall och Stockholmsregionen med riktigt dubbelspår?

Eller varför inte lägga pengarna på banunderhåll på de linjer där det faktiskt reser människor – så att tågen går och går i tid? Snöröjning? Eller förbereda ihoplänkningen med kontinenten?

Jag gillar tåg som färdmedel. Därför gör det ont att se hur bakvänt man beter sig i Sverige.

SJ kanske kan låna ett par sådana här..?

De rödgröna lovar snabbtåg

Det är i och för sig trevligt att de rödgröna vill bygga snabbjärnvägar.

Då behöver vi elektricitet också. Det vill säga kärnkraft. Undrar just om de har tänkt på det?

Och så var det ju det där med att det nästan är omöjligt att få tillstånd för sådana här byggen, med dagens miljölagstiftning. Och skulle man få tillstånd, då är det alltid någon gröning som överklagar. De får liksom bestämma sig.

Men allt är väl bara reklam, som vanligt – eftersom det inte riktigt framgår hur de rödgröna har tänkt hitta de där 120 miljarderna som kalaset kommer att kosta.

Visionen om svenska snabbtåg gillar jag. Men det känns som om de rödgröna inte riktigt har fått alla bitar på plats...

Fel vecka... :-)

Just nu är en grupp från något slags förening och lobbar mot snabbtåg här i Europaparlamentet.

De menar att snabbtåg ger en felaktig uppfattning om att teknik kan lösa alla problem. Suck.

Snabbtåg

KIneserna planerar en snabbtågslinje, där resan mellan London och Peking skall gå på 48 timmar.

Nattåg mellan Sverige och de västeuropeiska storstäderna verkar dock vara en oöverstiglig uppgift...

Snabbtåg i Kalifornien

I en annan folkomröstning bestämde innevånarna i Kalifornien att delstatens större städer skall bindas ihop med snabbtåg.

Länk»

Ödets ironi

Miljörörelsen ville en gång i tiden inte ha någon Öresundsbro alls.

Och nu närmar man sig brons maxkapacitet. Men inte vad gäller bilar, utan tåg. Samtidigt vill politikerna och miljörörelsen att vi skall åka mer tåg istället för bil. För klimatets skull.

Öresundsbron blev alltså en miljöframgång som borde ha byggts mycket tidigare. Och större.

Men hade miljörörelsen fått som den ville, då hade vi inte haft någon bro över huvud taget. Då hade de flesta valt att ta bilen på båten. Och då hade vi inte haft den dynamiska utveckling av Öresundsregionen som vi ser i dag.

Av detta kan man möjligen lära sig ett och annat.

Länk»

LIte resdammig...

Åter – upptinad – i Bryssel. Här är ju nästan ljummet...

Fan vad det är bra med riktiga snabbtåg. London och Paris runt hörnet. Och snart öppnas snabbspåren hela vägen från Bryssel till Amsterdam och Köln, så att Thalys slipper köra på rälsbussräls.

Jag tror faktiskt detta är det bästa med att bo här. Man har massor av favoritstäder på armlängds avstånd.

Ett tåg kommer lastat med eurokrater

Stör du dig på Europaparlamentets dyra och önödiga flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg? Smaka då på den här...

Europaparlamentet kommer att börja köra ett eget expresståg från Bryssel till sessionerna i Strasbourg. Och tillbaka.

På detta lyxtåg kommer endast EU-parlamentsledamöter och eurokrater att få åka. Vanligt folk som vill ta tåget från Bryssel till Strasbourg är hänvisade till det reguljära tåg som en eurokrat beskriver så här för The Times "You wouldn’t transport animals in it."

Notan blir ungefär 1,9 miljoner kr för varje tur- och returresa som tåget gör. Och i slutändan blir det – naturligtvis – de medborgare som inte får åka med som får pynta. Grattis, skattebetalarna!

Bland eurokraterna är det dock sura miner. De tycker att tåget går för tidigt på måndag morgon – kl 09.57. Det innebär att de behöver vara tillbaka i Bryssel från sina weekendutflykter redan på söndag kväll istället för framåt måndag förmiddag.

Och så tycker de att tåget kommer fram för sent – kl 13.36 – till Strasbourg. Det gnälls, på fullt allvar, över att den sena ankomsten kommer att inkräkta på eurokraternas lunchrast och på deras möjlighet att hinna äta ståndsmässigt. Att tåget har en buffévagn (som med all säkerhet kommer att lastas med gåslever och champagne) talar de i sammanhanget tyst om.

EU har alltså lyckats skapa dyr lyx för nomenklaturans onödiga resor – och planerat det hela på ett sätt som får att eurokraterna att gå i baklås av bekvämlighetsskäl.

Denna rullande måltavla för terrorister och protester gör sin första resa måndag den 7 juli.

Länk»