Helgens spellista: Hycklande sossar, Tesla-bråket, värdegrunden, Xi, Discord med mera

Youtube: Så hycklar (S) om synen på Sverige »

Youtube: Fackets krig mot Tesla – maffiametoder och maktkamp »

Youtube: @HAX: En bättre värdegrund - för ett fredligt, ordnat samhälle med tillit »

Henrik Alexandersson · @HAX: En bättre värdegrund - för ett fredligt, ordnat samhälle med tillit

Soundcloud: @HAX: En bättre värdegrund - för ett fredligt, ordnat samhälle med tillit »

Youtube: The rise of Xi Jinping, explained »

Youtube: Discord: The Most Evil Business In The World »

Youtube: Why Are Muslim Countries Poorer? »

Youtube: How authentic Ragù alla Bolognese is made in Italy »

Minipod: Från Big Bang till en rimlig värdegrund

Henrik Alexandersson · Från Big Bang till en rimlig värdegrund

Helgens bloggpost, nu som kort podcast. Om livet på en liten blågrön planet.

Länk: Soundcloud »

Patreon »

Från Big Bang till en rimlig värdegrund

Även om religionen spelar mindre eller ingen roll i dagens moderna samhälle tycks människor ändå ha ett behov av något att tro på. Något som ger sammanhang, gemenskap och mening.

Detta kan ta sig olika former. Inte minst genom att många engagerar sig för en politisk sak eller rörelse. Vilket alla goda föresatser till trots ofta går åt helvete, eftersom det bygger på att tvinga på andra en fix idé ur ett ovanifrån-perspektiv.

Jag skulle vilja hävda att man inte behöver gå till religiös eller politisk övertygelse för att bli hänförd. Det räcker bra som det är. Så här...

I ett möjligen oändligt stort tomrum uppstod plötsligt en våldsam kvantfluktuation. Det närmaste vi kan komma för att beskriva eller förstå den är att allt skapades i något slags Big Bang.

Vilket om man tänker på saken är rätt omtumlande. Ur gigantiska expanderande gas- och stoftmoln bildades materia, stjärnor och planeter. Miljarder solsystem i miljarder galaxer i ett ändlöst universum.

Man kan bli överväldigad av mindre.

På en planet, i ett av alla solsystem, i en av alla galaxer inträffade något närmast mirakulöst. Ur död materia uppstod liv.

Det är en skapelseberättelse som heter duga. När livets gnista föds.

Vi vet inte om detta är något som hänt på fler planeter - eller om livet på jorden är unikt i ett i övrigt livlöst universum. Jorden kan vara skapelsens unika krona.

Nästa omtumlande mirakel är att livet på jorden utvecklade medvetande och i vissa fall även förnuft. Vilket också är ett mirakel som förtjänar vördnad och förundran.

Från ett expanderande gasmoln i ett gigantiskt tomrum till iPhone och Edward Blom. Tanken svindlar. Är inte detta - som vi faktiskt har objektiva skäl att tro oss veta - värt att fira och helga?

Så långt skapelseberättelsen. Nu till de etiska och moraliska principer som möjligen kan följa av densamma.

Livet och medvetandet är skapelsens största mirakel och vi kan vara de enda i hela existensen som kan vörda och vårda det. Meningen med livet kan vara livet.

Omfamnar man detta följer rimligen att man även bör hålla den enskilda människan högt. Att man respekterar varandras värdighet, frihet, säkerhet och egendom. Kroppslig autonomi och meningsfrihet. Grundläggande rättigheter som skyddar individen mot överheten och mot godtycklig maktutövning.

Istället för esoteriska trossatser skulle man kunna härleda ett logiskt och rationellt förhållningssätt utifrån själva existensen. Mina slitna fem cent:

»Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en persons frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Samt att alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter inför det offentliga.«

Vilket i någon mening är formeln - en minsta gemensam nämnare - för fredlig samexistens. Vilket i sin tur har ett egenvärde om vi vill göra vår planet och våra liv så bra som möjligt.

Detta är för övrigt i linje med den västerländska idétradition som vuxit fram under tusentals år och som givit oss våra grundläggande rättigheter, vår demokrati och vår rättsstat.

Vilket är ett samhällssystem som på ett någorlunda rimligt sätt respekterar människan och är drägligt att leva i. Kanske det enda.

Detta är ett förhållningssätt värt och nödvändigt att försvara. Det är principer som skapar förutsättningar för välstånd och fred. En idé som är värd att ta strid för, mot mörkrets krafter.

Sådär. En skapelseberättelse och ett värdesystem. Nu fattas bara lite skojig liturgi, en nypa extas och några trevliga sakrament... ;-)

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »

Att älska eller hata sin nästa?

De principer för civiliserad mänsklig samvaro som vuxit fram under årtusenden av etiska överväganden, filosofiska diskussioner och samhällelig erfarenhet är viktiga. Vissa har utvecklats till rättsprinciper och rättigheter - till ett slags minsta gemensam nämnare för ett anständigt och humant samhälle.

Vissa av dem har (i vart fall delvis) formulerats inom religionen. Nu är jag inte religiös. Men en sådan tes som jag tycker är viktig är det kristna kärleksbudskapet. Du skall älska din nästa så som dig själv.

Eller, i en mer pragmatisk form formulerad i den gyllene regeln - allt du vill att andra skall göra mot dig skall du också göra mot dem.

Principens universella karaktär kan belysas genom att den återfinns i de flesta religioner - buddhism, islam, judendom, konfucianism, kristendom, hinduism, daoism, zoroastrianism med flera. (Därmed inte sagt att den alltid tillämpas eller har en framskjuten ställning.)

Hur som helst är detta en god strategi om man vill leva i ett fredligt samhälle med andra människor. Det är en princip vi måste hålla fast vid och försvara.

Låt oss nu snabbspola till dagens samhällsdebatt. Den är polariserad, grälsjuk, faktaresistent och har stora logiska luckor. Den tar sig ibland uttryck i att människor tystas, de-plattformeras, censureras, stigmatiseras och rent av drivs till självmord. Vilket drivs på av pöbelfasoner, moralpanik och grupptänk. Det finns rent av något slags kollektivt psykotiskt drag över det hela.

Hur kärleksfullt känns det?

Det ser ut som att vi håller på att tappa bort den mänskliga historiens kanske viktigaste princip för civiliserat mänskligt umgänge - den gyllene regeln.

Vilket i så fall betyder att vi istället närmar oss ett förhållningssätt till andra människor som lett till historiens allra mörkaste stunder.

Att de-humanisera, brännmärka och frysa ut andra, som inte är eller tycker på ett visst sätt är ett av den totalitära statens kännetecken. Sedan är det av mindre betydelse vilka underliggande idéer som driver en sådan stat. Det är historiens mekanismer vi måste lära oss av - snarare än att förvänta oss att historien skall upprepa sig i detalj vad gäller idéer, yttre attribut och formuleringar.

Annars kommer vi att vara oförberedda om förtrycket plötsligt skulle uppenbara sig från ett håll som vi inte väntar oss.

I sitt standardverk om totalitarismens rötter skriver Hannah Arendt:

"Innan de griper makten och upprättar en värld i enlighet med sina läror, frambesvärjer de totalitära rörelserna en lögnaktig, konsekvent värld som svarar bättre mot det mänskliga sinnets behov än verkligheten själv; en värld i vilken rotlösa massor på fantasins väg kan känna sig hemma och besparas de ändlösa motgångar som det verkliga livet och verkliga erfarenheter innebär för människor och deras förväntningar."

Så skrev hon - i skuggan av Nazityskland och Stalins Sovjet - som en varning till kommande generationer. Det vill säga oss.

Det är dags att återupprätta kärleksbudskapet - till exempel genom att respektera sina medmänniskor och deras naturliga rättigheter. Vad sägs om det som värdegrund?

Pod-essä: HAX om samhällets värdegrund

Youtube » | Vimeo » | Soundcloud » | Acast »

Ladda ner ljudfilen (MP3, 4 min) »

Utskrift finns i beskrivningen på respektive plattform (utom Acast).

Studio Axess: Fanatismens förödande följder

Youtube: Studio Axess 2019 - Mats Alvesson - Fanatismens förödande följder »

»Rutiner och regelverk som skapar nya problem. Dysfunktionella myndigheter med välpolerade värdegrunder. Dokumentation av verksamhet som har blivit viktigare än verksamheten själv. Tävlan om att vara den grupp som det är mest synd om. Utbildningskult som leder till sjunkande kunskapsnivåer. På fält efter fält ser organisationsforskaren Mats Alvesson hur en gång rimliga idéer drivs bortom det orimligas gräns och förvärrar bristerna som de skulle åtgärda. I stället för kvalitet och förnuft får vi struntprat, statusjakt och byråkratisering. I den nya boken Extra allt beskriver han läget och formulerar åtta lagar för fanatismens och de fagra frasernas tid. Han samtalar med programledaren PJ Anders Linder.«

Företagen, värdegrunden, reklamen och Kakan

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Företagen, värdegrunden, reklamen och Kakan »

"Det brukar inte bli särskilt lyckat när företag ägnar sig åt politik. Speciellt inte när det handlar om en påklistrad pose, som inte har någon direkt koppling till verksamheten. Det skapar förvirring, drar resurser från kärnverksamheten och sätter företagens anställda i en knepig sits."

En stark gemensam värdegrund

Värdegrund är ett missbrukat begrepp, kring vilket det råder stor förvirring.

En gemensam värdegrund ses av de flesta politiska och religiösa grupperingar som ett verktyg för att tvinga på alla andra just deras idéer. En övergripande samhällsideologi. Därför är det mycket svårt att komma fram till en sådan. Och det är inte ens önskvärt om värdegrunden skall monopoliseras av den som skriker högst.

Inte desto mindre tycks det finnas ett behov av något slags samsyn på tingens ordning – som kan vara vägledande i samhället.

Om vi alls skall ha någon gemensam värdegrund då måste den kunna förstås, accepteras och respekteras av så många som möjligt. Då måste den slå fast något slags minsta gemensamma nämnare. Då måste den vara minimalistisk.

Och tänka sig, jag råkar ha en sådan i rockärmen...

• Man skall respektera andra människors frihet och fria val, på det att man själv kommer att åtnjuta samma respekt.
• Gränsen för den egna friheten går där man inskränker någon annans frihet.
• Man skall respektera andra människors säkerhet och egendom.
• Alla skall ha lika rättigheter inför det offentliga och vara lika inför lagen.
• De grundläggande fri- och rättigheterna skall nogsamt vårdas och värnas.

Konsekvent tillämpad skulle en sådan värdegrund vara högst relevant, satt i relation till många av de problem vi ser i vårt land. Den skulle dessutom tillföra ett mått av sunt förnuft. Och den skulle vara en garant för ett civiliserat samhälle.

Men något sådant kommer knappast att ske. Istället lär nationen sänkas ned i ett träsk av identitetspolitik, morallagstiftning och ängslighet. I god demokratisk ordning.

Postmodernismen hindrar integration

Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är att flyktingar och migranter tydligt informeras om västerländska och svenska samhällsvärderingar – och att det sker snabbt, innan de faller tillbaka i gamla mönster i brist på annat.

Men det är en plan med en svag punkt. Det är nämligen mycket oklart om det svenska samhället, dess medborgare, ledare och funktionärer är överens om nämnda samhällsvärderingar och förstår varför de är viktiga.

Vi tar ett exempel: Man skall respektera andra människors (även anhörigas) frihet, rätt att göra egna livsval, religionsfrihet och personliga integritet.

Men i dagens Sverige möts vi överallt av pekpinnar från andra – inte sällan staten – om hur vi bör leva våra liv i stort och smått. Så varför skall enskilda individer respektera andra individers fria val, om inte staten och den självutnämnda samhällseliten gör det?

Ett annat exempel: I vårt samhälle har staten monopol på våld. Det är polisen (inte släkt, gäng och klaner) som skall skydda oss mot övergrepp från andra och det är rättsväsendet som skall sköta rättsskipningen.

Men i dagens Sverige kan man inte lita på att polisen kommer även om det är skarpt läge – än mindre att den utreder brott, speciellt vad gäller så kallad vardagsbrottslighet. Vilket i sin tur gör rättsskipningen omöjlig. Vad sänder det för signaler?

Så grundproblemet kanske är att vi svenskar själva inte förstår och tillämpar de principer som vi vill att nyanlända skall rätta sig efter. Det är inte säkert att vi vet eller än mindre är överens om vilka dessa principer är. De kanske inte ens existerar.

Därför borde vi börja med att reda ut vår egen värdegrund. Eftersom människor är olika och vill göra olika val måste den med något slags nödvändighet vara minimalistisk – en minsta gemensam nämnare för mänskligt umgänge i ett civiliserat samhälle.

Här är mitt förslag: Alla människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen går där man kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Alla människor skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter (och skyldigheter) inför det offentliga.

Det kanske låter som självklarheter. Men tittar man under huven, då är det inte alls så Sverige fungerar i dag. Istället driver vårt land omkring i något slags postmodern relativism, där inget är rätt eller fel och inget är bättre eller sämre än något annat – kombinerat med snipiga tillrättavisningar av den som ens antyder existensen av en objektiv verklighet eller principer. Vilket återspeglas i media, samhällsinstitutioner och politik.

Det är så att man blir förvirrad, frustrerad och uppgiven även om man är kärnsvensk. Hur skall det då inte vara för den som är nyanländ till vårt land? Vad har han eller hon över huvud taget att förhålla sig till?

Värdegrunds-träsket

Ordet "värdegrund" tycks vara dagens lösen. Det förekommer i politiken, i den akademiska världen och i näringslivet. Men vad betyder det, egentligen?

Många svänger sig med uttrycket utan att egentligen ge dess innehåll någon tanke alls. "Vi måste slå vakt om vår värdegrund" är ett tomt uttalande om man inte reflekterar över vad det innebär. Och varför.

Den vanligaste tolkningen tycks vara något slag politisk korrekthet, grundad i ängslighet över att stöta sig med andra när det gäller till exempel ras, kön och sexuella preferenser. Naturligtvis är det trångsynt att vara rasist. Naturligtvis skall medborgare inte särbehandlas på grund av könstillhörighet. Naturligtvis skall människors sexuella preferenser varken ligga dem till last eller ge dem speciella förmåner. Men det handlar snarare om hyfs och sunt förnuft än om en genomtänkt, övergripande samhällsideologi.

Värdegrund är ett ord som ofta används som politiskt tillhygge för att tysta människor vars åsikter vänstern inte delar. För att klippa till oss som vill se lika rättigheter, inte speciella rättigheter. För att vifta bort oss som anser att människor är ansvariga för sina handlingar, oavsett vem det handlar om. För att fula ut oss som anser att man skall respektera alla människors frihet. Det hela känns en smula maoistiskt.

Därmed inte sagt att vårt samhälle inte kan ha en värdegrund. Men den skall i så fall vara väsensskild från dagens flummiga förhållningssätt. En sådan värdegrund måste vara minimalistisk och slå fast de minsta gemensamma nämnarna, för att vi som individer skall kunna umgås och samverka under civiliserade former.

• Man skall respektera andra människor och deras livsval. (Även om man privat kan tycka vad man vill om dem.)
• Man skall respektera andra människors frihet, liv, säkerhet och egendom.
• Alla skall ha lika rättigheter inför staten och vara lika inför lagen.
• Människor skall bedömas utifrån vad de gör, inte beroende på vilka de är.
• De grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna skall vaksamt upprätthållas.
• Makten skall utövas öppet och transparent, under demokratiska former.

Det vore en värdegrund värd namnet.

Läs även:
• Lefties Are Too Good and Right to Talk to You and Me »
• Värdegrunden riskerar att flumma till demokratin »