Nörd-brudarnas tid: Anti-Greta

Youtube: 'Greta Thunberg never talks about the science': Anti-Greta sensation Naomi Seibt »

Alla kan inte alltid hålla med alla om allt

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Alla kan inte alltid hålla med alla om allt »

"Man får helt enkelt leva med att det finns olika åsikter. Det innebär inte att man behöver eller bör undertrycka sina egna åsikter. Men samhällsdebatten skulle vinna något oerhört på om inte allt omedelbart möttes med reflexmässiga känsloutbrott. Speciellt som sådana gör det svårare att förhålla sig rationellt till vad det nu handlar om."

Världens krympande befolkning

Här har jag hittat en film som jag tror kan provocera en del människors världsbild. Men ta dig tid att lyssna och fundera, för detta är intressant.

Youtube: Dire predictions about an impending overpopulation crisis have loomed large in the human imagination for centuries. Darrel Bricker and John Ibbitson co-authors of, "Empty Planet: The Shock of Global Population Decline," say these predictions have been greatly exaggerated. In fact, the global population is on the decline. They join The Agenda to discuss a shrinking planet and the myriad challenges it poses.

Några huvudpunkter för dig som har bråttom:

• Jordens befolkning kommer att sluta öka och plana ut på ungefär 9 miljarder runt år 2050.
• När människor i ökande utsträckning flyttar från landet till staden blir barn inte längre en tillgång, utan en belastning.
• Kvinnor i städer har större möjlighet till kontroll och makt över sin egen kropp.
• Urbanisering leder till att mannens, klanens och religionens makt över kvinnan minskar - vilket rimligen leder till lägre barnafödande.
• Folk vänjer sig snabbt vid lägre barnafödande.
• I allt fler länder är barnafödandet nu under 2,1/par och man kan förvänta sig att även Afrika snart är inne på samma väg.
• Immigration under ordnade former kan komma att bli något som länder behöver och vill ha.

Plus en del annat smått och gott. Rekommenderas.

Flykten från den nya vänstern

Youtube: Jag platsar inte längre bland dom goda »

Detta är intressant och mycket sevärt. Gamla vänstermänniskor flyr från den nya vänstern, dess tilltagande bunkermentalitet och galenskap. Här ett par klipp med teaterregissören och samhällsdebattören Stina Oscarsson.



Youtube: Bara de som tänker fritt kan hantera nya åsikter »

Se hela tvåtimmarsintervjun med Stina Oscarsson hos Hur kan vi? på Youtube: Att tro på samtalet gör dig inte till extremist »

Lägg ner SR P3 – eller ge kanalen till folket

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Lägg ner SR P3 – eller ge kanalen till folket »

Lägg ner SR P3. Använd istället kanalen för att sända svenska folkets podcasts i rikstäckande radio. Vore inte det en intressant vinkel på »public service«?

Det behövs ett svenskt Fox News!

Det är en absurditet att Sverige har statsägda media. Men med den nya skatt som riksdagen just klubbat står »public service« starkt. Tyvärr.

Det är också en absurditet att staten subventionerar tidningar genom presstödet. Pressen skall stå oberoende. Pressen skall granska makten - inte äta ur dess hand.

Man kan även konstatera att den svenska journalistkåren har politiska sympatier som lutar mot det röd-gröna. Vilket möjligen är en del i en medveten strategi för att besätta samhällets kommandohöjder.

Det är bara att inse att dagens media är i överhetens och vänsterns händer.

Så intressant.

Därför skulle det behövas ett alternativ, en motvikt.

Här fyller sociala media, bloggar och medborgarjournalistik en viktig roll. Problemet med dessa mediekanaler är att de i princip aldrig får något ordentligt, samlat genomslag. Inte på samma sätt som en stor nyhetsportal som till exempel Sveriges Radio eller Aftonbladet.

Vad Sverige skulle behöva är en motvikt till dagens medieportaler. Något slags Fox News. Fast i en svensk kontext. En röst som är tillräckligt stark för att höras genom bruset. Som även når vanligt folk.

Ett sådant projekt kan vara helt och hållet online-baserat, eftersom Sverige är ett extremt uppkopplat land. Så overheadkostnaderna går att hålla nere - jämfört med att driva en traditionell tv-kanal eller en tidning.

Projektet kan leva i symbios med alla dagens frihetliga och borgerliga bloggare, podcasters, Youtube-profiler, tankesmedjor, debattörer och akademiker. Det är ju inte alternativa åsikter och material som fattas - utan en stabil och slagkraftig plattform.

Vore inte det en skojig idé?

Falska nyheter och kriget om makten över informationen

Nybloggat på HAX.5July.org:

Fake news and the war over information »

"The entire discussion over »fake news« might just be tactics in the endless war of power over information, over the agenda. Obviously, the establishment is not amused with the new competition."

Gammelmedia, alternativmedia, sociala media och sanningen

Under vintern har vi haft en debatt om etablerad medias förhållande till verkligheten. Det handlar dels om att media vinklar information på ett sätt som är till för- eller nackdel för olika samhällsaktörer. Och det handlar dels om att media anklagas för att förtiga viss information (speciellt utpekade brottslingars etnicitet).

Som en motreaktion har vissa alternativa media fått luft under vingarna. Vilket inte är det minsta konstigt. Om läsarna anser att eventuella kopplingar mellan brottslighet och etnicitet är relevanta, då är det Avpixlat & Co som gäller. Där finns information som andra media medvetet utelämnar. Och man behöver inte vara rasist för att anse att alla kort bör upp på bordet.

Sådana (ofta SD-anstrukna) alternativa media är dock – i ett vidare perspektiv – ingen som helst garant för en allsidig, neutral och verklighetsförankrad nyhetsrapportering. Även de vinklar och gör ett subjektivt urval. Även de har en agenda.


Så, vilka nyhetskällor kan man lita på?

Allt fler människor får allt mer av sina nyheter genom sociala media. Där finns sådant som intresserar både från den lilla och den stora världen. Där finns länkar till nyheter som rekommenderas av människor man känner och har förtroende för. Och "gammelmedia" börjar nu i allt större utsträckning pumpa in nyheter direkt i de sociala flödena.

Sedan länge har det uppmärksammats att  Facebook skapar "informationsbubblor" – i vilka man huvudsakligen får information som förstärker ens grupptillhörighet och redan etablerade åsikter. Detta är ett problem för den som vill ta del av ett brett och allsidigt flöde av nyheter och åsikter. (För många andra är detta istället en bekräftande trygghet.)

På senare tid har vi också fått en diskussion om huruvida sociala media gör ett aktivt, subjektivt urval baserat på politiska preferenser. Facebook har anklagats för att sortera bort och prioritera ner "konservativa" nyheter kopplade till den amerikanska presidentvalskampanjen. (Dessutom har det visat sig att Facebooks chef för "trending news" är en hängiven Clinton-supporter.)

I Tyskland börjar Facebooks (och andra sociala medias) censur av främlingsfientliga åsikter bli uppenbar och ifrågasatt. Det finns en utbredd känsla av att man fått en åsiktspolis.

Vid sidan av detta har vi frågan om hur Facebook hanterar material från konkurrerande nätverk. Om man har en film på Google-ägda Youtube och länkar upp den på Facebook, då får den ofta en rätt begränsad spridning. Men om man lägger upp samma film som en fil direkt hos Facebook, då får den som regel dramatiskt många fler visningar. (Men då kan den som skapat filmen inte tjäna pengar på Youtube-annonser på den.) På samma sätt tycks länkade poster från Google-ägda Blogger-bloggar få mindre spridning än om samma text skrivs in som ett rent Facebook-inlägg.

Det finns anledning att vara uppmärksam på vad Facebook (och andra jättar inom sociala media) har för sig och vart de försöker leda oss.


Samtidigt noterar jag att de fria bloggarna tycks ha fått något av en pånyttfödelse. Kan detta vara en reaktion mot det allmänna medieklimatet? Eller mot politikens galenskap?

Nyhetsaggregatorer som Bubb.la och Cor.ax håller på att finna sin roll. I USA är Drudge Report den tredje största nätpublikationen (och fjärde största nätpublicisten) med över en miljard visningar.

Som nyhetsknarkare är jag aktiv på Twitter [@HAX], där jag även har många internationella följare (eftersom de flesta länkar jag sänder ut går till engelskspråkiga texter). Här märker jag hur jag ofta kan ligga flera dagar före svenska gammelmedia med nyheter – i den mån de alls plockar upp dem. Ofta blir dessa tweets det enda fönstret till (ofta angelägen) information och nyheter som annars skulle ha gått de flesta av min följare förbi. Vilket jag tycker har ett värde.

Och så har vi en hel flora av Podcasts – nyheter, åsikter, bildning, kultur, journalistik, humor... Allt tycks finnas, ofta av tveksam kvalitet men ibland mycket välgjort och kvalificerat. Det är inte utan att jag funderar på att komplettera min blogg med en podcast. (Är det av intresse?)


Det är lätt att få en känsla av information overload när man ser alla olika informationskanaler. Är man samtidigt medveten om att all information har en avsändare och att alla avsändare har ett syfte med sin information, då börjar det kännas närmast övermäktigt att bilda sig en korrekt uppfattning om vad som verkligen sker. Samtidigt är korrekt information en förutsättning för människors informerade val och en rimlig samhällsutveckling...

Under Balkan-kriget hade den oberoende serbiska radiostationen B92 en slogan som jag tycker är sund och som jag fastnade för: Lita inte på någon. Inte ens på oss.

Stöd denna blogg »

Myten om den oberoende journalistiken

I grundskolan hade vi en samhällskunskapslärare som bankade in följande budskap i oss: All information har en avsändare. Alla avsändare har ett syfte med sin information.

Precis. Så kallat oberoende journalistik är en vacker idé, men inte mer än en myt. Det gäller alla, inte minst statliga så kallade public service-media.

Det handlar om allt från att media är en del av det allmänna åsiktsdrevet till att enstaka journalisters personliga erfarenheter, åsikter, hangups och intressen styr vinkel, urval och frågor.

Alternativa nyheter, analyser och åsikter får vi i dag från bloggar, utländska media och alternativmedia som Flashback. Det finns även nyhetsaggregatorer (som bubb.la) som samlar upp sådan alternativ information på ett ställe och gör den överblickbar.

Det hela är egentligen rätt enkelt: Du måste själv söka information, värdera källor och göra en analys – om du verkligen vill veta vad som sker i din stad, ditt land eller i världen.

För att ta ett aktuellt exempel: Den som bara läser Aftonbladet eller DN kan lätt få ett intryck av att nationalekonomen Tino Sanandaji är en högljudd men oseriös deltagare i migrationsdebatten. Och den som bara läser hans blogg (och de som länkar till honom) får bilden av att flera av landets ledande mainstreammedia medvetet blundar för fakta, statistik och ekonomiska realiteter.

Här kan man inta en typisk, fjantigt svensk position och säga att sanningen är varken det ena eller andra, utan ligger i mitten. Det är med största säkerhet fel. Någon av de två bilder som förmedlas är sannolikt betydligt mer korrekt än den andra.

Detta är något man, som intresserad samhällsmedborgare, måste sätta sig in i och analysera på egen hand. Vilket kan vara jobbigt, så väl på ett praktiskt som mentalt plan. (Inte minst när åsikter ställs mot fakta.)

Men det handlar inte bara om vinkel, utan även om urval.

Övervakningsfrågorna är viktiga och angelägna. Det handlar om våra fri- och rättigheter och ytterst om vår demokrati. Nya former av övervakning som föreslås utgör dessutom ett hot mot hela vårt IT-samhälle. Och Miljöpartiets svek i dessa frågor är direkt spektakulärt.

Men i gammelmedia är det i stort sett tyst. (Utom när någon enstaka journalist får glänsa med att ha träffat Edward Snowden, utan att för den sakens skull lyckas ställa de verkligt intressanta frågorna – eller när man pliktskyldigast rapporterar om någon form av pågående rättslig prövning.)

Den svenska journalistkåren är kanske okunnig eller farligt ointresserad. Eller också är detta ett tecken på ett – medvetet eller omedvetet – urval. Undersökningar av journalisters partisympatier ger vid handen att väldigt många av dem sympatiserar med MP. Möjligen gör detta dem mindre benägna att granska partiets svek – trots att det är öppet mål.

Vad media inte rapporterar är ofta minst lika avslöjande om deras agenda som vad de rapporterar. Även den som döljer något har ett syfte.

Det finns många andra exempel. Men slutsatsen är att vi aldrig kan eller ens bör vänta oss att medias rapportering är opartisk, neutral eller balanserad. Aldrig. Denna insikt är viktig i sig. Den är en förutsättning för att vi alls skall kunna förstå vad som sker i vårt samhälle och i vår omvärld.

Som sagt: All information har en avsändare. Alla avsändare har ett syfte med sin information.

Vad de inte berättar om klimatförändringarna

Ett par ord från Patric Moore, grundare av Greenpeace. Diskutera.

Youtube »

Klimatdogmen

Det stora klimattoppmötet i Paris är igång – under buller och bång. Jag har en del tankar...

Men först: Jo, klimatet förändras. Men det är ingen nyhet. Jordens klimat har alltid förändrats. Vi gör klokt i att förbereda oss på detta.

Det som stör mig med klimatfrågan är bland annat synen på vetenskap. Att de flesta vetenskapsmän sägs tycka en sak är förvisso intressant. Men... om vetenskap skall ske enligt något slags modell med majoritetsbeslut, då skulle jorden fortfarande vara platt och solen fortfarande snurra runt vår planet. Vetenskapliga framsteg bryter inte sällan mot konsensus. Vilket vi bör vara ödmjuka inför.

Den inbyggda bias som finns i klimatfrågan gör mig orolig. Alla forskare som vill ha anslag måste redan i förväg deklarera att de tror på den rådande klimatdogmen. Alla journalister som vill bli publicerade måste tycka "rätt". Alla politiker känner sig tvingade att vara med på klimattåget. Alla förväntas bekräfta, ingen får ifrågasätta eller söka alternativa svar.

För det finns faktiskt alternativa teorier. (T.ex. Svendsmarks forskning om solen, den kosmiska strålningen och molnbildningen.) Det är tråkigt att sådan forskning helt blockeras i samhällsdebatt och media. Och även om den rådande CO2-skräcken skulle vara befogad, så rättfärdigar detta inte ett tankeförbud. Tvärt om – om något skall accepteras som något slags sanning, då måste tesen på ett öppet och trovärdigt sätt kunna prövas mot alternativa teorier.

Naturligtvis är det bra om vi minskar vårt oljeberoende. Om inte annat för att snuva saudierna på pengar som de annars skulle använda för terrorfinansiering och religiös imperialism. Eller ryssen. CO2 är inte det enda problemet med förbränning av fossila bränslen.

Vad gäller alternativa energikällor – då är det självklart bra om vi kan ta vara på sol, vind och vatten på ett kostnadseffektivt sätt. Men där är vi inte. I vart fall inte ännu. (I debatten överdrivs för övrigt ofta siffrorna för "förnybar" energi. Det sker genom att man räknar in vedeldning i fattiga länder, vars föroreningar gör folk sjuka och som dödar miljontals människor.)

Vill vi göra oss oberoende av fossila bränslen – då finns det än så länge bara ett trovärdigt alternativ. Det är modern kärnkraft. Den är bättre, mer effektiv och har betydligt färre problem än tidigare. Med dagens tillgång till bränsle kan den ge mänskligheten all den elektricitet vi behöver i tusen år. [ Länk 1 » | Länk 2» ]

Till slut: Grupparbete. Det är en sak jag funderar över. Så fort media skall illustrera klimatförändringar – då använder man bilder på kalvande glaciärer som under stor dramatik störtar i havet. Är inte det lite märkligt? Vad jag förstår är det främst expanderande glaciärer som kalvar, när dess kanter trycks ut mot det varmare havet. Smältande glaciärer borde snarare vara rätt tråkiga att titta på. De krymper vanligtvis bara ihop, vilket inte alls gör sig lika bra i tv. Eller?

"Why we need to end the War on Drugs"

Den här måste du se... Kraftfullt.

Youtube »

Bubb.la - en del av ett nytt medielandskap

Paniken stiger hos gammelmedia. Publikunderlaget sviktar och nyheterna söker sig nya vägar.

Naturligtvis. (Rätt åt dem, för övrigt.)

Den intressanta frågan är vad som ligger framför oss. Hur kommer medielandskapet att se ut i morgon?

Det är omöjligt att veta. Men även till synes enkla projekt kan ha potential. Ta till exempel bubb.la – som är ett slags portal där jag är en av många "redaktörer" som bidrar med länkar (och ibland även med innehåll).

På ytan är bubb.la en minimalistisk crowdsourcad nyhetsportal. En "manuell nyhetsaggregator". Här samlas länkar som intresserar dess frihetligt sinnade redaktörer. Lite som amerikanska Drudge Report, fast med fler medarbetare.

I detta enkla upplägg ligger det intressanta.

Med ett mixat urval av länkar från traditionella svenska media, utländska media, alternativa media, bloggar och sociala plattformar skapar bubb.la en större bredd och en ny vinkel på nyhetsflödet. Information som i vissa fall aldrig annars skulle nått en svensk publik lyfts fram ur medieskuggan.

Detta verkar locka många som av olika anledningar börjat tröttna på det traditionella svenska medielandskapet.

Dessutom ger upplägget med länkar till intressanta källartiklar (ofta i utländsk press och i fackpress) mer djup åt nyhetsförmedlingen än den vanliga svenska copypaste-journalistiken. Detta ger ofta den som följer bubb.las flöden intressanta nyheter flera dagar innan de (eventuellt) dyker upp i traditionella svenska media.

En annan styrka är att bubb.la redan från början är en del av sociala medias ekosystem. För den som inte besöker hemsidan går nyheter även ut på Twitter och på Facebook. Det vill säga i de flöden med nyheter som är viktiga för människor. Information som delas. I dessa flöden kan folk få nyheten att Bettans katt har fått ungar och att den franska ekonomin har exploderat – på ett och samma ställe.

Plus att bubb.la finns i många människors RSS-flöden och att man kan välja flöden utifrån segment i nyhetsströmmen som man är speciellt intresserad av.

Allt detta skapat utifrån en synnerligen blygsam (crowdfundad) budget och med frivilliga "redaktörer" som letar intressant material på sin fritid, för att de tycker det är kul. Och nu, efter bara ett par månader börjar projektet komma upp i volym vad gäller läsare och följare.

För mig som bloggare är det speciellt trevligt att vissa av mina texter blir en del av detta flöde. (Jag lägger i princip aldrig in länkar till egna texter, utan de läggs in av andra redaktörer – om de tycker att de platsar och är intressanta.) Plötsligt blir denna blogg även en del av en helhet som är större än dess beståndsdelar.

Bubb.la är en rätt enkel idé. Den bidrar till att bredda människors världsbild och till att ge nya infallsvinklar på det som sker i vårt samhälle.

Det är detta jag tycker är så intressant och lovande – att det faktiskt görs något för att förnya och vitalisera det annars så förstelnade svenska nyhetsflödet.

Samtidigt, i Colorado...

Många röster är bättre än få

Det där med information är svårt. Och uppenbarligen en smula känsligt.

I olika sammanhang har jag den senaste tiden snubblat över diskussioner om vad som är "OK" att länka till eller att sprida vidare i sociala media.

Det rör främst webplatser som de flesta vet är partiska, som Russia Today eller Avpixlat. Men även de kan faktiskt ibland ha relevant eller intressant information, som inte finns någon annanstans. Naturligtvis skall man vara källkritisk. Men frågan är om information som är intressant skall stoppas beroende på vem avsändaren är.

En annan aspekt på detta är att inte heller BBC, DN, NYT eller Värmdöposten är opartiska, neutrala källor.

Alla nyheter måste alltid läsas med kritiska glasögon. All information har en avsändare och alla avsändare har ett syfte med sin information.

Personligen tycker jag att det även är intressant att se hur olika media hanterar en och samma nyhet. Att granska kärlet kan vara minst lika intressant som dess innehåll.

Well, folk får ha vilka policies de vill. På denna blogg och i mina flöden kommer jag i vart fall att länka till allt jag tycker är intressant. Många röster är bättre än få.

Klimat: Tänk om "alla" har haft fel...

En tidningsnotis fångade min uppmärksamhet. Forskare vid Lunds Universitet har kommit fram till ett "ett oväntat samband mellan solaktivitet och klimatförändringar". Länk »

Vad jag förstår bekräftar lundastudien i stort sett den tidigare teorin om att det är solens aktivitet (solfläckar och solstormar) som styr jordens klimatförändringar.

(Hög solaktivitet påverkar infallet av övrig kosmisk strålning till jorden, vilket påverkar molnbildningen, vilket i sin tur påverkar temperaturen på jorden. Teorin finns närmare beskriven i denna film... »)

Detta är den teori som klimatalarmisterna ägnat bortåt tio år åt att hata, förlöjliga och förneka. Det skall bli mycket intressant att se om de nu kommer att slita forskarna i Lund i stycken...

Jordens klimat har alltid förändrats och kommer alltid att förändras. Bästa sättet att möta de problem som då kan uppstå är genom tillväxt (så vi har råd att hantera problemen) och teknisk utveckling.

Att det sedan är idiotiskt att vara beroende av arabisk olja och rysk gas är en annan fråga.

Wikileaks tänker stämma PayPal, Visa och MasterCard

Vanity Fair har en lång och intressant artikel om samarbetet mellan Wikileaks och den brittiska tidningen The Guardian.

Förutom att den låter oss titta in bakom kulisserna innehåller artikeln en del nyheter. Till exempel säger Kristinn Hrafnsson att man tänker stämma PayPal, Visa och MasterCard för att de stängt sina betalningskanaler för Wikileaks.

Här beskrivs också den kulturkrock som uppstår när två väsensskilda medievärldar möts. På ena sidan, Wikileaks med sin rätt anarkistiska arbetsmetod att dumpa information som råmaterial på internet. På den andra en ärevördig tidning med journalistisk integritet och höga redaktionella krav.

Båda typerna av media finns och kommer, i olika former, att fortsätta finnas. Men frågan slår an en sträng hos mig. När kommer vi att få se riktiga, seriösa hybrider mellan nya och gamla media?

En vision jag har burit på länge är ett medborgarjournalistiskt projekt som kombinerar internets frihet (snabbhet, inget behov av högkvarter, närhet till läsarna, låga kostnader, rörlighet etc.) med traditionella medias (ibland) högre krav på det redaktionella materialet och egen grävande journalistik. Hade jag resurserna skulle jag försöka starta något sådant.

Moderat halvkväde om upphovsrätten

Under tågresan hade jag tid att kika lite närmare på moderaternas utspel om upphovsrätten.

Innan jag går in i sak har jag två allmänna reflektioner...

Moderaterna erkänner alltså att den politik de tidigare så envist försvarat, i vart delvis, var fel. Det innebär dock inte med nödvändighet att deras nya linje är rätt, den heller.

Det är intressant att se hur förändringar av moderat politik nu för tiden som regel kommer från partiledningen. I detta fall i form av en debattartikel undertecknad av partisekreteraren och ordföranden för en referensgrupp. Interndemokratin tycks vara helt avsomnad och partistämmorna har reducerats till något slags personalfest.

Nå väl, till saken.

Moderaterna föreslår att artister skall kunna avsäga sig delar av sin upphovsrätt. Det är ingen ny tanke. Det finns redan ett system för detta - Creative Commons.

Men detta löser inte de grundläggande problemen med upphovsrätten i ett uppkopplat informationssamhälle – där väldigt mycket arbete sker i svärm och bygger på tidigare arbeten. Enda sättet att hantera detta är att förändra hela systemet för upphovsrätt.

Moderaterna borde kopiera Piratpartiets idé om att den kommersiella upphovsrätten skall inskränkas till fem år. Och att den skall förutsätta en aktiv registrering, inte ske automatiskt så fort någon ritar ett kryss på en servett. (Man kan även diskutera möjligheten till förlängning genom en aktiv handling.)

Notera även att moderaterna inte verkar skilja på kommersiell upphovsrätt och privat fildelning. Därmed hamnar de vid sidan av hela den aktuella debatten.

Moderaternas andra punkt gäller "föräldralösa verk". De vill ha ett register över sådana, så att man skall kunna hitta dem och använda dem. Grundtanken är nog god. Men om ingen äger verken i fråga – vem skall då låta registrera dem som fria? Detta löser alltså inte problemet med orphan works.

Det enda praktiskt möjliga är att säga att verk som är äldre än ett visst antal år automatiskt anses som föräldralösa och fria – såvida de inte har registrerats som skyddade. (Vilket med fördel kan kombineras med en allmän nedkortning av skyddstiden, enligt ovan.)

Moderaterna har tänkt. Men inte tillräckligt. De har sett problemet. Men de föreslår ändå raka motsatsen till en fungerande lösning. Det får mig att ifrågasätta om de har ärligt uppsåt eller om detta bara är valfläsk. Det får mig också att undra om (m) verkligen har tänkt igenom och förstått frågan på allvar.

Det tredje (m)-förslaget handlar om att reformera det europeiska systemet för rättighetsklarering. Vilket är att slå in en öppen dörr. Alla vet att detta är på gång, oavsett vad (m) tycker. Så det är ett rätt "ofarligt" förslag för dem att lägga fram. Men ändå lyckas de hamna snett. De uttrycker sig på ett sätt som får mig att tro att de varken har artisternas eller konsumenternas bästa för ögonen. Istället handlar det om förlagen – det vill säga de dinosaurier som håller på att mista sin position på marknaden på grund av den tekniska utvecklingen.

Nej, bättre borde moderaterna kunna! Och kan de inte själva, då är de välkomna att kopiera Piratpartiets politik.

Dagens utspel gör mig än mer övertygad om att gammelpartierna inte förstår vad som sker och hur de skulle behöva förhålla sig till dessa frågor. Och det är uppenbart att dagens text bara är ett försök att vinna tillbaka unga, liberala väljare från (pp). Valfläsk, helt enkelt. Och sådant brukar, som jag tidigare påpekat, ha kort hållbarhetstid.

Läs även Rick Falkvinges kommentar till dagens utspel»

Bilden av verkligheten

truehigh.com

Apropå moderna myter...

Ungdomsvåldet har inte ökat!

(Tipstack: Björn)