Den syriska flyktingkatastrofen är Putins fel

Man kan kanske bara spekulera. Men mycket talar för att den pågående flyktingkatastrofen i Syrien hade kunnat undvikas – om inte Ryssland och Kina gång på gång lagt in sitt veto mot olika resolutioner i FN.

FN som sådant klarar knappt av att knyta sina skosnören. Men FN-resolutioner är som regel nödvändiga för kraftfulla insatser, till exempel av militär natur. Om man vill bli av med den syriska regimen (det är så dags nu, det hade varit bättre om det skett när konflikten handlade om mänskliga rättigheter istället för religion) eller om man vill upprätta skyddszoner för flyktingar – då är det i princip nödvändigt att ha FN i ryggen. Vilket alltså Ryssland och Kina har satt stopp för.

Så nu står vi där. Nu handlar flyktingfrågan inte längre om vad vi tycker om att människor från främmande länder kommer till Europa – utan om hur vi skall kunna hantera miljoner människor på flykt lagom till vintern.

(Vi står inför den största flyktingströmmen sedan andra världskriget. Vilket får svenska myndigheter och politiker att framstå som precis så handfallna som de är.)

Geopolitiskt spelar Putin ett elakt spel. Han är i konflikt med EU. Han har medverkat till att vi har fått en flyktingkatastrof på halsen. Hans spel är cyniskt, katastrofalt och... tja, ondskefullt.

Världssamfundet kanske borde ta sig en funderare på om Ryssland och Kina verkligen skall tillåtas hindra att man styr upp situationen i Syrien.

Frågan är bara vad man i så fall skall göra. Och vem som skall göra det. EU är svagt, splittrat och säkerhetspolitiskt dysfunktionellt. (Ett ingripande skulle för övrigt kräva någon form av gemensam europeisk försvarspolitik, vilket är en tveksam idé på så många plan.) USA roas knappast av tanken att dras in i ännu ett konfliktområde, speciellt inte med kängor på marken. Arabförbundet vill inte och skulle dessutom riskera att dras in i de religiösa aspekterna av konflikten.

En lösning som möjligen är mer hanterbar är att man gör sig av med Syriens president Bashar al-Assad och att landets armé sedan får leda en militär koalition mot ISIS, i vilken de länder som känner sig manade kan delta.

Men hur blir man av med al-Assad? (Kanske skulle man kunna sända honom till Moskva eller Peking.) Kan alla flyktingar vara trygga under vingarna på en av de stridande parterna i den konflikt som pågår just nu? Skulle någon annan kunna åta sig att hålla flyktingzonerna säkrade? Frågetecknen är många och påtagliga.

Antalet möjliga lösningar tycks bli allt färre. Och klockan tickar. Nu spelar det inte längre någon praktisk roll att allt är Putins fel. Något måste göras och våra politiker står handfallna. (Det gäller även SD.)

Att inte göra något är också ett val. Som kan få katastrofala konsekvenser. Även för oss.

Medieskuggans dunkla vrår

Vad får vi egentligen veta om vår omvärld? Här är ett färskt, intressant seminarium. Eli Göndör på Timbro Medieinstitut har granskat den svenska public service-radions rapportering om den arabiska våren. Ur videons beskrivning...

Hur väl speglar Sveriges viktigaste utrikesredaktion världen? Eli Göndör har granskat hur Sveriges Radio rapporterat om två viktiga länder i Mellanöstern åren före ”den arabiska våren” och ställer det i relation till de publicistiska ambitioner som Sveriges Radio ger utryck för. Det leder till en viktig principiell frågeställning: i vilken grad hjälper medier sin publik att förstå situationen i världen som i sin tur gör det möjligt att förstå varför förändringar – ibland dramatiska – inträffar? 

Eli Göndör menar i rapporten ”Medieskuggans dunkla vrår” att publiken var helt oförberedd på ”den arabiska våren” bland annat beroende på att rapporteringen från denna del av världen varit minimal och ibland obefintlig. Hade rapporteringen om brotten mot mänskliga rättigheter och de politiska spänningarna varit mera omfattande så hade det varit lättare att förstå varför upproren bröt ut. 

Rapporten presenteras av Eli Göndör, fil. dr i religionshistoria vid Stockholms Universitet och fellow vid Timbro, och kommenteras av Sveriges Radios Nina Benner som är chef för Konflikt, Godmorgon, världen! och Lördagsintervjun samt av Erik Helmerson som är ledarskribent på Dagens Nyheter. Moderator är Timbros Lars Anders Johansson.

Youtube »

Börjar det inte bli dags att lämna araberna ifred?

The Economist har en mycket läsvärd text: The tragedy of the Arabs »

Alltså... När den arabiska våren kom, då struntade "vi" i att ge de liberala och demokratiska krafterna uppbackning. Till vardags stöttar "vi" mer eller mindre skurkartade regimer i arabvärlden. "Vi" tycks ha misslyckats med att bomba fram demokrati. "Vi" kan inte vara kvar i Afghanistan hur länge som helst – och när vi drar är det mycket som talar för att mörkret lägger sig över landet igen.

Jag skulle bli överlycklig om arabvärlden blev öppen, demokratisk och att folken där fick del av liberala fri- och rättigheter. Men det verkar som om västerländsk militär, US State Department och EU inte är speciellt duktiga på att ordna sådant.

Är det kanske så att "demokrati" måste växa underifrån? Skulle det gå sämre än i dag om vi lät arabvärlden reda ut sina egna problem?

För som det ser ut nu så lyckas vi i väst mest kasta skattepengar på problem som vi inte kan hantera. Plus att vi provocerar människor som får sina kusiner sprängda i luften av våra drönare att bli terrorister – på våra gator.

Fungerar det att bomba Syrien?

USA:s president Obama har haft presskonferens med statsminister Reinfeldt i Stockholm.

Obama höll fast vid linjen att ingripa militärt mot Syrien – och Reinfeldt försökte vara så positiv han vågade utan att för den sakens skull säga något konkret. (Och med en brasklapp om FN.)

Om USA gör något i Syrien, då kommer det knappast att vara med marktrupper – utan genom att bomba. Då infinner sig ett antal frågor...

• Kommer bombning av den syriska regimen att stoppa dödandet i Syrien? Knappast.
• Kommer man att tvinga bort den syriska regimen? Knappast.
• Kan man vara rimligt säker på att komma åt syriska lager av kemiska vapen? Oklart.
• Förkortar man inbördeskriget i Syrien genom att bomba? Oklart.
• Riskerar USA och västvärlden att dras in i ännu en utdragen militär konflikt i arabvärlden? Risken är uppenbar.
• Riskerar man att konflikten sprider sig? Förmodligen.

Och då måste man fråga sig om bombning är en lämplig symbolhandling.

Å andra sidan vill man ju inte låta den syriska regimen komma undan med sitt dödande och med användning av kemvapen.

Å tredje sidan är frågan vad som kommer efter den sittande syriska regimen. Demokrati? Eller islamistisk fundamentalism och nytt förtryck?

Soft Power - det goda föredömets kraft

I något slags ond spiral hetsar de neo-konservativa i väst och fundamentalistiska islamister i arabvärlden varandra till nya dumheter. Farliga dumheter.

Vi i väst får betala i form av inskränkta medborgerliga fri- och rättigheter, mer övervakning, en uppskruvad terrornoja och en allt värre säkerhetsteater.

De människor som bor i arabvärlden får betala genom att vissa relativt sett västvänliga men ack så skurkaktiga regimer hålls under armarna av EU och USA, genom att alla muslimer misstänkliggörs, i många länder genom religiöst förtryck – och inte sällan genom direkta krigshandlingar, där oskyldiga människor ofta drabbas och dödas.

Låt oss för ett ögonblick anta att västlig, liberal demokrati är bättre än religiöst styre; Att människorätten är överordnad; Att mångfald och öppenhet är bra; Att kunskap är till större nytta än tro.

Hur hjälper vi då arabvärlden att röra sig i rätt riktning?

Ellsberg: Wikileaks tändande gnistan i Nordafrika

TV4

De här människorna borde få medalj!

Fria Tidningen: Arabiska dödsstraffsmotståndare söker gemensam strategi

Vad hände i Rosenbad?

Man kan undra vad som skedde på det slutna rondellhundsmötet mellan statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och ambassadörerna för de arabiska och muslimska länderna i går.

Syriska media påstår att Sverige har bett om ursäkt för publiceringen.

Kuwaits ambassadör förefaller vara av uppfattningen att den dialog man nu har kommer att förhindra "denna typ av händelser" i framtiden.

Om Reinfeldt vek undan från vår tryckfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet och våra demokratiska fri- och rättigheter – då är det riktigt allvarligt.

Och om ambassadörerna i fråga "bara" har "uppfattat" det som om han gjorde det – då är det också allvarligt. Då var han otydlig.

På något sätt vore det bästa alternativet om ambassadörerna bara blåljuger. Men jag vet inte om man vågar hoppas på det...

Detta är för övrigt ett direkt resultat av regeringens eget hemlighetsmakeri. Hade man inte envisats med att hålla mötet bakom stängda dörrar, då hade det aldrig funnits någon tvekan om vad som verkligen sades. Nu finns istället en misstanke om att Reinfeldt kan ha trampat i klaveret, ungefär på samma sätt som den före detta socialdemokratiska utrikesministern Laila Freivalds.

Läs mer och hitta länkarna hos Erixon.

Tid för upplysning och en smula civilisation

I Saudiarabien har en 19-årig kvinna dömts till 90 piskrapp.

Hennes brott? Hon har "varit ensam med en man som hon inte är släkt med".

Detta skedde dessutom i samband med att hon blev våldtagen!

Kan ingen sprida lite ljus i den där mörka delen av världen? Borde vi inte göra massiva informationsinsatser för att sprida idéer om frihet, humanism, lika rättigheter, demokrati med mera i arabvärlden? Borde inte västvärldens ledare ställa sina arabiska motsvarigheter till svars?

För vi kan faktiskt inte bara säga "hoppsan" och överge alla de medmänniskor som lever under religiöst och politiskt förtryck.

Vi har en skyldighet att sprida upplysningens idéer!

[Länk]