Helgens spellista: Vänstern och språket, EU-val, Corona-fond, NYC och energi

Youtube: Styr vänstern SVENSKA SPRÅKET? »

Youtube: Jonas, Jimmie och jag – därför behöver vi fler sansade politiker! »

Youtube: Vart tog pandemipengarna vägen? »

Youtube: Sverige har förlorat tusen miljarder på nedlagd kärnkraft »

Youtube: NYC Gets Worse… Shoplifters Raid Macy’s »

Den svenska verklighetsupplösningen

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Den svenska verklighetsupplösningen »

Det är hög tid för alla vettiga människor att stå upp för sunt förnuft, logik och fakta. Det är dags att revoltera mot det nyspråk som för tankarna till det forna DDR. Tiden är mogen att käfta emot när överheten kommer med sina pekpinnar för att uppfostra folket. Eller att helt enkelt ignorera dess påbud.

Språkpolisen slår till i nya SAOL

I nästa utgåva av Svenska Akademiens ordlista över svenska språket kommer vissa ord att förses med ett slags triggervarning. Andra ord kommer att strykas helt efter att "redaktionen för SAOL har tagit in den rådande debatten". [Länk »]

Visst, det handlar om rasism och om att vissa ord kan uppfattas som kränkande eller stötande. Man vill kanske bara väl.

Men när Svenska Akademien börjar plocka bort "olämpliga" ord ur det uppslagsverk som definierar svenska språket – då känns det ändå som om något slags åsiktspolis slår till. Speciellt om det ligger uttalat politiska skäl bakom rensningen.

Vad som är upprörande och kränkande ligger i betraktarens öga. Det finns många ord som gör mig upprörd. Men att kräva att de "tas bort" ur språket som det definieras av den nationella ordboken? Varför det? Vore inte det en smula egocentriskt och arrogant?

Blir jobbiga saker mindre jobbiga bara för att man blundar för dem?

Jag känner förvisso inget trängande behov av att gå omkring på gatorna och skrika "negerboll". Jag har ingen önskan att kränka andra människor. Jag försöker respektera människor som de är, vara snäll och hygglig – och jag hoppas att de i sin tur kommer att göra det samma för mig.

Men – jag känner mig en smula provocerad när något slags överhet vill styra och kontrollera vårt språk. Sådant är ett uttryck för att överheten har bristande förtroende för folket – och att man vill tillrättavisa oss utifrån en politisk agenda. Att skriva människor på näsan vad de förväntas säga (eller inte säga) sätter stängsel runt det öppna, demokratiska samhället.

Jag är också emot rasism och främlingsfientlighet. Men jag använder hellre dialog, fri debatt och argument än nyspråk och ängslig censur för att försvara min ståndpunkt. Jag tror att det är mer effektivt.

Omskolningen av svenska folket

Svenskarna börjar bli ängsliga.

Det handlar inte om att ryssen mullrar i öster eller att IS härjar i syd. Det handlar inte om att svenska skattebetalare nu dras in i euro-krisen. Det handlar inte om att EU håller på att bli en korporativistisk överstat med ett ständigt demokratiskt underskott.

Svenskarna är ängsliga över vad de själva kan råka säga högt.

Innan man öppnar munnen förväntas man tänka efter så att allt är genomtänkt ur ett könsmaktsperspektiv. Man får samtidigt passa sig så att man inte råkar säga något som syftar på någon annan persons etnicitet, religion, hudfärg eller kultur (inte ens när detta är högst relevant).

Språket ändras och ord blir bannlysta. Litteraturen städas upp, liksom scenkonsten. Till och med historieböckerna skall revideras.

Vad vi ser är en omskolning av svenska folket. Med ett förment goda syften ändrar man mindset, språk och olika företeelser så att de bättre passar en vänsteragenda. (Detta är en ny kollektivism, som steg för steg tränger undan individualismen. Den förvandlar människor till undersåtar snarare än fria medborgare.)

Toppa sedan detta med den svällande övervakningsstaten – i vilken allt man säger och alla man talar med i någon mening kan snappas upp och registreras av myndigheterna.

Samtidigt är de nya "reglerna" rätt oförutsägbara. Vad du får säga definieras till stor del av vem du själv är och vilka kollektiv du eventuellt tillhör eller ej. Samtidigt tycks den kontext i vilken ett ord används spela mindre roll. Använder du något av de förbjudna orden, då kan du få löpa gatlopp även om sammanhanget var fullt rimligt och välmenande.

Det är inte konstigt att vanliga människor blir ängsliga och nervösa. Det är som i de gamla öststaterna – oavsett vad du gör eller säger, så kan åsiktspolisen finna en anledning att nita dig.

Att bli kränkt har blivit en nationalsport – samtidigt som det har blivit omodernt att visa genuin respekt för andra människor som individer. Vilket är en giftig blandning.

Det blir direkt Orwellianskt när massövervakningen försvaras med nyspråk

Nybloggat på HAX.5july.org

A dark Orwellian irony »

Enjoy!

Swedish Neurotica

Sverige är fanatiskt.

Bara en sådan sak som omdaningen av språket. Ord som kan vara beskrivande och faktiskt inte behöver vara värderande rensas ut. Man anar en tilltagande ängslighet hos alla som över huvud taget vågar öppna munnen.

Vi har gjort något älskat som ordet negerboll till något fult. Är inte det en smula kontraproduktivt? Är inte det att skapa problem i onödan? (Och det är naturligtvis bara ett av många exempel.)

Är det inte så enkelt att vi borde bedöma människor som individer, utifrån deras handlingar? Blåser inte den ängsliga korrektheten bara upp betydelsen av utseende, etnicitet och allehanda preferenser? Vore det inte bättre att bara slå fast att alla skall ha lika rättigheter (och skyldigheter) inför staten?

Vilka ord får man använda? En bekant till mig utmanade en gång den språkliga korrektheten genom att meddela att han inte alls är färgad, han har alltid varit svart. Konstig stämning. Hur man förvirrar en "etnisk svensk", typ.

Och den där utrensningen bland gamla seriealbum och sagoböcker. Visst, vi hade en inskränkt syn på andra folkslag för 50 år sedan. Rent av fördomsfull. Så intressant. I dag antas vi i någon mening vara mer upplysta.

Det vore uppseendeväckande om någon knåpade ihop något liknande i dag. Men att gå in och peta i vårt (emellanåt rätt skitiga) kulturarv! Att censurera och låtsas som om vårt land aldrig har varit så småskuret och trångsynt som det faktiskt var. Så orwellianskt.

Sedan finns det där outtalade. De vita fläckarna. Jo då, svenskarna drog fram som djävla orker i Tyskland och Polen och slaktade i runda slängar en fjärdedel av dessa länders befolkning. (Jag säger bara Schwedentrunk.) Det fick man aldrig lära sig något om på historielektionerna i skolan. Vi nämner aldrig att ett parti i svenska riksdagen på sin tid stödde Nazitysklands invasion av Polen & Co. Tvångssteriliseringar och annan skit skulle fortfarande vara i princip okända fenomen – om det inte hade varit för en handfull författare och journalister som varit envetna på ett sätt som inte alltid har varit till nytta för deras karriärer.

Det finns en utbredd konsensus om att hålla käft om vissa saker. Alla vinner på att debatten lägger sig, typ.

Allt bråkande om feminismen gör mig en smula konfunderad. Jag är humanist. Jag anser som sagt att alla skall ha lika rättigheter. Det behöver inte vara krångligare än så. Men detta gör mig tydligen, i vissa feministers ögon, till något slags reaktionär dinosaurie.

Q: Hur många feminister behöver man för att byta en glödlampa?
A: Det där är inte roligt!!!

Vilket leder mig in på den svenska sexköpslagen som ständigt lyfts fram som något positivt av folk som blandar bort korten. Prostitution är en sak. Det är när två människor sins emellan byter sexuella tjänster mot ekonomisk ersättning. Vilket jag tycker att staten inte skall lägga sig i, så länge det sker frivilligt och mellan samtyckande vuxna. Men man skall inte blanda ihop detta med med uppenbara rättighetskränkningar som våldtäkt, slaveri, olaga tvång och sexuellt utnyttjande. Men är precis vad många debattörer försöker göra, till exempel under den vaga rubriken trafficking. Därmed försöker de också sudda ut en distinktion som faktiskt är relevant i sammanhanget.

För att nu inte nämna drogdebatten – i vilken alla förväntas sitta ner i båten, hålla käft och sluta upp bakom en hysterisk, omänsklig och misslyckad politik. Detta så till den milda grad att det har blivit direkt parodiskt. Att bara använda begreppet harm reduction kan effektivt sätta stopp för vilken karriär som helst – inte bara i politiken, utan även i näringslivet. I riksdagen har det till och med höjts röster för att förbjuda drogliberala yttranden.

Jag är orolig för Sverige. Nyspråk, whitewash, moralpanik och politiskt korrekt fanatism. Sådant gör dåliga saker med ett land och dess folk.

På en vägg som vetter mot järnvägen i Bollnäs (vill jag minnas det var) kunde man förr läsa texten "Välkommen till Bollnäs. Här dansar vi hambo!" I pekpinnarnas, samsynens och mellanmjölkens land kunde jag inte frigöra mig från känslan av att detta på något sätt var ett budskap med en hotfull underton. Så att man vet vad man förväntas göra, för att passa in. Liksom.

Läs även: Jonas Gardells take på liknande frågor i dagens Expressen »

Orwell-vibbar

Socialdemokraterna vill inrätta en ny super-polis-myndighet. De vill slå samman Säpo, Rikskrim och Ekobrottsmyndigheten till något som skall kallas "Reko".

Snacka om nyspråk, med en svensk töntig twist. Man ser rubrikerna framför sig. "Reko hjälpte CIA utvisa asylsökande till tortyr" eller "Reko bröt mot lagen – frias på grund av inkompetens" (för att nu ta ett par autentiska fall).

I sak? Visst, revirstriderna inom polisen är ett problem. Men frågan är om sossarnas rekorderliga stormtrupper är lösningen.

Det är värt att notera att miljöpartiet och vänsterpartiet, enligt Thomas Bodström, är positiva till Reko.

SVT »

(P.S. Varför inte döpa om Skatteförvaltningen till "Schysst" och Försäkringskassan till "Snäll", när man ändå håller på?)