Jönssons lördagsvideo om expertis och aktivism

Youtube: Expertis och aktivism - Journalistikens gröna vinklar »

Youtube: Därför har Greta Thunberg fel om kapitalismen »

Youtube: Friedrich Hayek: Why Intellectuals Drift Towards Socialism »

Inför nolltolerans mot inkompetens

Passkaos och megaköer till flygets säkerhetskontroller. Civilutredare hos polisen som utreder mord, men som inte behärskar svenska språket. Det är bara ett par nedslag i den senaste tidens rubriker. Och det finns massor av andra exempel på uppseendeväckande inkompetens i offentlig verksamhet. Många på systemnivå.

Hur blev det så här?

En del av svaret kan vara att politik och byråkrati har prioriterat annat före kompetens och effektivitet.

Och så skall det ju inte vara. Vår grundlag (Regeringsformen 12:5) säger:

»Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.«

Inte partibok. Inte åsikter. Utan förtjänst och skicklighet. Vilket implicerar att det överordnade målet är att saker och ting skall fungera.

Regeringsformen 1:9 säger vidare:

»Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.«

Saklighet och opartiskhet. Inte ideologiska experiment och aktivism. Inte någon agenda utöver allmänintresset och lagen.

Om inte den härskande politiska klassen skärper sig och byter fokus - då kommer folket att få nog. Makt utan vettig funktion framstår lätt som stötande.

Klimataktivismen hotar demokratin

Härom veckan hade SVT debatt om klimatet. Ett par tankar bet sig kvar.

Speciellt gäller det klimataktivisternas fanatism. De är övertygade om att de har helt rätt, att ingen tid får förloras och att de själva är bättre än alla andra på att bestämma vad man skall göra åt saken.

Låt säga att de har rätt i sina farhågor. Helt och hållet rätt. Vi kommer ändå inte att nå de globala klimatmålen inom utsatt tid. Atmosfären känner inga gränser och det lilla vi kan göra kommer inte att ändra på den saken.

Då kan det vara en god idé att satsa på teknisk utveckling och tillväxt för att skydda oss mot naturens föränderliga krafter. Tyvärr vill klimataktivisterna istället bromsa samhällets utveckling. Vilket i så fall gör oss sämre rustade att möta framtidens utmaningar.

Skall vi minska CO2-utsläppen, då är det till att börja med en fråga som bör hanteras av ingenjörer, forskare, ekonomer och samhällsvetare.

Så att vi handlar så rationellt som möjligt - och undviker fällor som orsakar en kontraproduktiv energikris eller ekonomisk kollaps.

Att peta i dynamiska system utan att veta vad man sysslar med kan ge oväntade och oönskade konsekvenser.

Detta är något som skolkande skolelever, riksdagens minsta parti och fastlimmade XR-aktivister inte behärskar.

De driver istället frågan ur ett känsloperspektiv. Enligt Greta bör vi få panik. Men att handla i panik är ofta raka motsatsen till att handla rationellt.

Om klimataktivisterna får bestämma kommer det att leda till fattigdom och social oro. Förmodligen även till ökade CO2-utsläpp, till exempel om vi snabbt tvingas bygga backup-kraft för de väderberoende energikällorna.

Det finns inte en chans att väljarna kommer att gå med på den resursbrist, de prisstegringar, det minskade utbud, det krympande välstånd och den inskränkta frihet som en ogenomtänkt klimatomställning kommer att medföra. Vilket också påpekades i tv-debatten, av Henrik Jönsson.

Vilket klimataktivisterna vet. Miljöpartiets ledamot av Europaparlamentet Pär Holmgren har sagt att han snabbt skulle vilja avskaffa alla val. Och i SVT:s partiledardebatt förra hösten frågade man vilka som kan tänka sig att inskränka våra fri- och rättigheter i klimatets namn. Miljöpartiets Per Bolund räckte upp handen.

De här människorna är inte intresserade av en demokratisk process. De vill bestämma. Allt. Själva. Bums. Och de kan tänka sig att offra våra grundläggande rättigheter på vägen.

Detta är farlig fanatism. Det är ett problem när en grupp människor lyfter ut en fråga från den demokratiska scenen och kräver att alla andra skall tiga och lyda. Inte minst när deras plan är ogenomtänkt och kontraproduktiv.

Det är egentligen ingen större skillnad mellan dessa klimataktivister och den extremvänster som vill tvinga alla till sin »lycka« med våld och tvång. De anser att de egna dogmerna står över demokratin och människans grundläggande rättigheter.

De är därmed ett hot mot demokratin.

Lördagsvideos: Jönsson om SR och islamismen - samt några ord om stoicismen

Youtube: Henrik Jönsson - Islamism, journalism & aktivism - Skattefinansierat bedrägeri »

Youtube:Introduction to Stoicism » | Utskrift »

Jönssons lördagsvideo: Akademisk aktivism - Varför vill man nedmontera polisen?

Youtube »

Bonusvideo: Satire in the Digital Age



Youtube »

Dags för nätaktivister och Silicon Valley att sluta leden mot staten

Nybloggat på HAX.5July.org:

Time for activists and Silicon Valley to join forces against government »

Kan konflikten mellan Apple och FBI leda till att Silicon Valley och nät- / medborgarrättsaktivister slår sina påsar ihop i kampen mot staten?

"The government will always try to "balance fundamental rights and security", time and time again until there are no fundamental rights left."

En fristad för Snowden!

Nybloggat på HAX.5July.org:

Sanctuary for Snowden! »

Många tycks tro att Europaparlamentet beviljade whistleblowern Edward Snowden asyl i veckan som gick. Det är tyvärr fel. Det är bara enskilda EU-länder som kan ge honom en fristad. Och du måste påverka dem i denna fråga.

USA: Journalisten Barrett Brown döms till 63 månaders fängelse

New on HAX.5July.org:

Barrett Brown sentenced today: 63 months in prison »

I dag meddelades straff i rättegången mot den amerikanske journalisten Barret Brown. Han döms till totalt 63 månader i fängelse – i ett fall som började med att han copypastade en länk, i ett undersökande journalistiskt projekt som handlar om outsourcing av amerikansk underrättelseverksamhet.

Att slåss mot mörkrets krafter

Nybloggat på HAX.5July.org:

How to fight the dark forces of Government »

Om hur våra politiker är i händerna på byråkrater och experter – vilket är ett perspektiv vi måste ha med oss när vi slåss för internets frihet och ett öppet samhälle.

Sverige behöver fler dissidenter

Även denne man var under en stor del av sitt liv en röst i öknen.

Alliansen och sossarna har inget begrepp om demokratins djupare värden, rättsstatens betydelse och vikten av ett fredat privatliv. Vänstern och miljöpartiet har fläckvis större insikt, men är tokiga nog på annat sätt. Och Sverigedemokraterna spelar ett helt annat spel.

Folk i allmänhet bryr sig mer om pensionerna, sjukvården, kollektivtrafiken, fusk med köttfärs och Let's Dance. Vilket kanske inte är så konstigt. Demokrati, fri- och rättigheter och integritet är rätt abstrakta begrepp. Och om någon oförtjänt råkar illa ut så är det väl ändå bara långhårigt, konstigt folk – tycks många resonera.

Media slåss med tidspress, små resurser och upplage- och tittarsiffror. Kändisar, sex, dumkul rubriker och en och annan lättförpackad affär är vad som får plats. Debattsidorna följer den politiska agendan och på kultursidorna leker folk mest med sig själva. De djupa reportagen, stora grävjobben och kvalificerade analyserna får allt mindre plats. De stora frågorna har lagts åt sidan.

Därför har vi ingen demokratidebatt i Sverige. Därför förstår varken politikerna eller vissa av rättsväsendets funktionärer rättsstatens betydelse. Därför går integritetsdebatten på sparlåga. Därför betraktas våra fri- och rättigheter mest som kuriosa. Därför finns det varken utrymme för eller efterfrågan på kvalificerad analys och djup debatt.

Dessutom är Europadebatten och EU-frågorna ett spegelland. Borgare beter sig inte sällan som öststatssocialister. Sossar springer storföretagens ärenden. Alla är förblindade av sin önskan om att få vara med i den Fina Klubben och bedövade av fringisarna vid köttgrytorna. Vilket landar i att ingen tycks bry sig när makt flyttar från medborgare till politiken, från medlemsstater till Bryssel och från de demokratiska organen till ansiktslösa, icke-valda byråkrater. Korporativism håller på att bli ett normaltillstånd.

Kriget mot terrorismen är i dag ett större hot mot vårt fria, öppna samhälle än terrorismen i sig. Kriget mot drogerna ökar så väl missbruk som lidande och den brottslighet som vanligt folk märker av. Morallagstiftning stigmaiserar människor. Det eviga krypskyttet mot fri information och ett fritt och öppet internet tycks pågå för evigt. Yttrandefriheten tycks inte längre vara någon självklarhet.

Pust!

Hur många är vi som på allvar käftar emot, ifrågasätter och ägnar oss åt systemkritik? Ett par tusen personer i vårt land? Kanske tiotusen? Och vi tycks allt för ofta mest predika för varandra.

Ändå brukar vi kättare få rätt. Euro-samarbetet blev till och med ett större magplask än vad vi varnade för. Sveket i FRA-frågan blev totalt. Överföringen av europeiska bankdata till USA (Swift-avtalet) blev inte bara en så omfattande integritetskränkning som vi fruktade, det sköts dessutom så illa och vårdslöst att det inte ens går att utvärdera på ett rimligt sätt. Listan kan göras mycket längre.

Men vi skall inte deppa ihop. Bara det faktum att vi finns och bullrar stoppar en del stolligheter innan de blir skarpa förslag. Utan aktivismen hade det till exempel aldrig gått att rädda principen om rättegång före straff när EU värkte fram sitt telekompaket. Utan bråkstakar i och utanför systemet hade EU:s lagstiftning om sexuellt utnyttjande av barn landat i regelrätt censur av internet. Och vi gav justitieministern en rätt hård smäll på fingrarna när hon "tänkte högt" om skamstraff för människor som bara är misstänkta för brott. Nätaktivister och demonstranter sänkte det Acta-avtal som hade kunnat ge en liten grupp nöjesföretag makten över informationsflödet på internet. Så visst fungerar det att bråka.

Så det är bara att bita ihop och kämpa vidare. Man skulle kunna önska att vi vore fler som bråkade. Man skulle kunna önska att friheten hade fler företrädare på politiska poster. Man skulle kunna önska att det fanns en bred, svensk väloljad medborgarrättsrörelse värd namnet. Man skulle kunna önska att media ägnade de stora frågorna mer uppmärksamhet.

En del av detta kan kanske bli verklighet. Men det bygger på att vi bråkstakar fortsätter att bråka – och att vi ökar.

Det finns massor av olika vägar att gå. Man kan aktivera sig i partier som Piratpartiet och Liberala Partiet. Man kan gå med i nätverk som kämpar för fri- och rättigheter som Frihetsfronten och Liberaldemokraterna. Man kan ägna sig åt medborgarjournalistisk, skriva insändare och debattartiklar, starta aktionsgrupper, ordna demonstrationer, dra igång Facebookgrupper, producera dokumentärfilmer (även om de "bara" sprids på nätet), punktmarkera allmänfarliga politiker i debatten, tala genom konst och dramatik, använda humor som vapen, tipsa media och säga ifrån. Man kan kämpa på egen hand eller många tillsammans. Alla insatser är värdefulla. Och jag tror att det har ett värde i sig att det finns en bredd och en mångfald i detta arbete.

I vissa lägen är vi de enda som står i vägen för riktigt farliga politiska idéer och förslag. Därför är det så viktigt att göra motstånd. Ingen annan kommer att göra det åt oss.

ACTA: Högtryck på piratkontoret

Det kommer nu en strid ström av mail till Europaparlemtets ledamöter om ACTA. Utmärkt!

(Fast det är viktigare att ni sänder till andra ledamöter än till piraterna Engström och Andersdotter. ;-)

Mailen rör om och stressar upp ACTA-förespråkarna. Det känns i luften att de börjar bli oroliga.

Jag har just sänt iväg ett par hundra svar pa dagens inkommande mail. Under tiden har jag även suttit och funderat på hur vi skall gå vidare med det här.

Gissningsvis blir huvudomröstningen om ACTA i Europaparlamentet i juni (11-14/6). Det är rätt lång tid dit och det är många delstrider på vägen. Så det gäller att vara uthålliga. Samtidigt gäller det att ta tillvara det engagemang som finns just nu.

Här är några förslag:

• Återkom gärna med mail till Europaparlamentets ledamöter lite då och då fram till omröstningen, så att det syns att motståndet är levande.
• Skriv gärna även fysiska brev och vykort till ledamöterna. Sådana är svårare för dem att ignorera. (Adresser finns här.)
• Alla mail är viktiga. Men en enkel rad med ett par personliga ord har ofta större genomslagskraft än kopierade massmail.

Den som vill lägga lite extra tid och kraft på detta kan hjälpa till att plantera denna tanke hos ledamöterna: Sänd ACTA-avtalet till EU-domstolen, ECJ. Det är helt rimligt att ECJ skall få pröva om ACTA är lagligt, enligt EU:s fördrag. Enligt vår uppfattning är så inte fallet. Det kan vara lättare att få vissa ledamöter att köpa en sådan process än att få dem att rösta nej. Och om ECJ:s beslut blir vad vi tror att det blir – då är det godnatt för ACTA i EU.

Tack för allt engagemang ni visar! Nu skall jag gå hem och plöja mig igenom ett par nya luntor om ACTA – för att kunna återkomma med ännu vassare argument här på bloggen.

Kampanjmakeri pågår

Ursäkta om jag varit lite ensidig i mitt ämnesval de senaste dagarna, men det här med aktivism i EU är faktiskt rätt kul. (Det tycker inte EP-ledamoten som stod bakom det förra beslutet om förlängning av upphovsrätten. ;-)

Jag tror att juridisk aktivism (i någon bred definition) kopplat till ett yttre tryck från väljarna (och media) ofta kan vara minst lika effektivt för att påverka politik som vardagströskandet i många av våra valda församlingar. Men då bör man nog ha just både aktivism och yttre tryck på samma gång. Det är alltid lättare att få ut tandkräm ur tuben om man trycker på båda sidor än bara på en.

Det fina i kråksången är att mycket sådant här går att göra såväl från insidan som från utsidan. Det är naturligtvis lättare när man jobbar inne i systemet och har ett öga på pappersfloden. Och formell rätt att lägga sig i. Men den energiske Erik Josefsson och jag lyckades med en del likande stunt fram till våren 2009, då vi fortfarande befann oss utanför Europaparlamentet. Nästan all information finns att få tag i. Och den som gräver i ett ämne vet snart lika mycket eller mer om det som politiker och tjänstemän.

Detta är något som alla som vill kan göra. Men det kräver en hel del jobb.

Well. Nu skall vi försöka ro första ronden av detta projekt i hamn. Sedan, veckan efter påsk, blir det "grön vecka". Det vill säga en vecka då ledamöterna är på andra platser än i Bryssel / Strasbourg. Själv skall jag då ta ut några semesterdagar och åka till Sverige och Tyskland. Just det där med semesterdagar känns väldigt konstigt för en gammal frilansare som mig. Att få pengar utan att vara på jobbet... Vilken grej.