EU: Frågetecken om IPRED2 och ACTA

EU gav oss IPRED, som i Sverige omsattes i den lag som innebär att skivbolagen får större befogenheter än polisen i sin jakt på fildelare. Det var IPRED1, som handlar om civilrätt. Det finns även ett IPRED2, som tillsvidare har fastnat i ministerrådets kvarnar. Det handlar om straffrätt, det vill säga att sända ut polisen att jaga vanliga fildelare och att eventuellt kasta dem i fängelse.

På dagens utfrågning i Europaparlamentet av Viviane Reding - blivande kommissionär för "rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap" - hände ett par saker som kan ha betydelse i detta sammanhang.

Dels gjorde Reding klart att hon ser en uppenbar och tydlig skillnad mellan varuförfalskning och fildelning. Det är välkommet. Det går för övrigt helt på tvärs med vad ministerrådet nu sysslar med. Och det rimmar, vad jag kan förstå, illa med IPRED2 - som inte gör samma åtskillnad.

Reding och Malmström kommer också att lägga fram ett lagförslag vad gäller just varuförfalskning (counterfeiting). Också det pekar på att man bryter ut en del ur IPRED2, som därmed borde bli inaktuellt och åka i papperskorgen.

Hon underströk även att med det nya fördraget, så måste alla förslag som kommer från kommissionen undergå "an impact assesment on fundamental rights". Det verkar ju sunt. Man kan undra om det även gäller saker som redan ligger i pipelinen, som IPRED2.

Detta, sa hon, gäller även för internationella avtal. Vilket ju känns som en markering i fråga om ACTA-avtalet. Men det är möjligt att jag övertolkar henne på den punkten.

Brasklappen här är att Reding inte verkar veta speciellt mycket om IPRED2 - vilket blev tydligt när Christian Engström (pp) ställde en uppföljande fråga till henne om den saken.

Hur som helst så verkar Redings tankar om framtiden göra IPRED2 inaktuellt. Därmed bör den nya kommissionen också dra tillbaka hela detta förslag, vilket den lär ha befogenhet att göra.

Läs mer hos Christian Engström, Pirate MEP.

Och sedan kommer IPRED2

Striden om IPRED1 / piratjägarlagen har handlat om civilrättsliga frågor, där någon stämmer någon annan för att få ett skadestånd. Här ges en part tillgång till statens tvångsmakt – och den andra parten får till en början inte ens veta vad som är på gång. Sedan, när processen startat, får den som anklagas för fildelning försöka bevisa sin oskuld.

Men så småningom kommer även IPRED2. Detta förslag, som nu långsamt dras i EU:s beslutsprocess, är den straffrättsliga versionen.

Den är tänkt att göra det möjligt att sätta folk i fängelse för fildelning. Vilket väl är att... ta i.

Här gäller det att hålla ögonen öppna. Den svenska regeringen verkar ju inte allt för angelägen att stoppa galenskaper på dessa områden, om de kommer från EU. Och från sosseriet hörs, som vanligt, inget alls.

EU-fördragets konsekvenser

Jag skrev ju i går om varför jag tycker det är fel med överstatlighet i EU vad gäller straffrätten.

En sak jag inte nämnde då är det nya EU-fördraget. Det kommer att höja upp just straffrätten till EU-nivå. Detta kommer att få en del konsekvenser.

Till exempel öppnar det dörren för IPRED2. Detta är den straffrättsliga varianten av IPRED. (IPRED1 handlade ju om civilrättsliga sanktioner.) Detta betyder att det i framtiden kan komma att bli fråga om fängelse för vanliga fildelare.

Drogfrågan är ett annat exempel. Sverige har drakoniska lagar, men lyckas ändå inte komma till rätta med det tunga missbruket. Holland har en mer liberal politik, färre som dör av tunga droger och en avslappnad politik mot lätta droger. Och i Portugal är man, vad jag förstår, rätt nöjda efter att i praktiken mer eller mindre ha avkriminaliserat narkotikan.

Att tro att Sverige skulle få en holländsk eller portugisisk drogpolitik vore enfaldigt. I EU är det nästan alltid den som har hårdast lagar som är mest högljudd och som vinner. Och Sverige är väldigt högljutt vad gäller att försvara sin misslyckade drogpolitik.

Detta för att nu bara ta två exempel.

I Tjeckien håller presidenten just nu EU-fördraget gisslan. Och på Irland skall det bli en ny folkomröstning till hösten. Detta är de två sista försvarslinjerna.

När de faller, då kommer fildelare att kunna sättas i fängelse och människor i hela Europa att stigmatiseras och utsättas för en livsfarlig repressiv drogpolitik. Det är verkligen ingen munter framtidsbild.

ACTA-thrillern: En uppdatering

Som jag tidigare har nämnt är beslutsgången normalt sett så här i EU: Först beslutar man, sedan debatterar man och därefter tar man reda på fakta.

Beslut stressas igenom Europaparlamentet för att få en demokratistämpel. Speciellt är tempot uppskruvat när det gäller stora och kontroversiella frågor. Ibland tar det sig rent parodiska former.

Ett sätt att få stopp på det hela är att kasta in grus i maskineriet och därmed sakta ner processen – så att de politiskt förtroendevalda får tid att tänka igenom saken och så att allmänheten får en chans att göra sin röst hörd. Då tappar EU-maskineriet styrfart och börjar vingla. Det är exakt vad som har hänt i Acta-frågan.

Vi är några som har följt Acta i åratal. Bland andra Karl Sigfrid (m) och Michael Geist i Kanada förtjänar ett omnämnande. Det somliga har sett som att ett fåtal människor har snöat in på en kufig fråga har betalat sig – genom att en omfattande kunskapsbank har byggts upp. Så långt in i processen har mycket av kritiken handlat om hemlighetsmakeriet kring Acta-avtalet.

I Europaparlamentet kan man säga att det började röra sig när ett antal ledamöter – däribland Pirate MEP Christian Engström – började ställa många och knepiga frågor till EU-Kommissionen om Acta. Vid samma tid presenterade den gröna gruppen (efter föredömligt tjatande från Erik Josefsson) ett par rapporter om Acta sett i relation till medborgerliga fri- och rättigheter och tillgång till läkemedel.

Sedan hände något dramatiskt. De flesta EU-länder skrev – symboliskt – under Acta-avtalet, trots att inga beslut fattats i varken medlemsstaternas parlament eller Europaparlamentet. Det orsakade omfattande protester. Först i Polen och sedan i de flesta EU-länder, däribland Sverige. Detta ledde till att många regeringar fick kalla fötter och bestämde sig för att skjuta upp ratificeringen av avtalet.

Ett stort tack till alla er som varit med och demonstrerat – och som kontaktat Europaparlamentets ledamöter om Acta!

Denna utveckling satte EU-Kommissionen i en besvärlig sits. Dess manöverutrymme minskade i takt med att det såg ut som om det faktiskt kunde bli ett nej till Acta. I detta läge hade kommissionen inte så många schackrutor att välja på. En var att hänskjuta frågan till EU-domstolen, vilket också skedde förra veckan.

I åratal har Europaparlamentets politiska majoritet vägrat att be EU-domstolen om ett utlåtande om Acta:s laglighet. Nu kom alltså det initiativet istället, till slut, från kommissionen. Politik är ett intressant spel.

Den aktuella frågan, just nu, är att försöka få Europaparlamentet att komma in med egna frågor om Acta till EU-domstolen – så att det inte bara är kommissionens relativt förutsägbara frågor som behandlas. (Frågor från EP kan se ut till exempel så här.)

Under tisdagen överlämnar Avaaz sin namninsamling mot Acta till Europaparlamentets petitionsutskott – vilket innebär att parlamentet får ännu en faktor att formellt förhålla sig till. Över två miljoner namnunderskrifter kommer då att lämnas in.

EU-veckan är i övrigt fylld med Acta-relaterade presskonferenser, seminarier, hearings och utspel.

Så, vad händer nu?

Steg ett är att se till att Europaparlamentet ställer vettiga frågor till EU-domstolen om Acta.

Sedan kommer frågan att försvinna in i domstolen, kanske i ett par år. Detta är det direkta resultatet av ett brett, folkligt motstånd. Man måste se det som en delseger.

Min bedömning är att det är 75 procents chans att EU-domstolen kommer att döda Acta. Och då är saken klar.

Men om EU-domstolen skulle ge Acta grönt ljus, då är frågan ändå inte avgjord. Det juridiska är en sak. Det politiska en annan. Och i så fall blir det match igen någon gång 2013 eller 2014, eller så. Och då finns det redan ett etablerat Acta-motstånd att bygga på.

De större frågeställningarna kring Acta kommer dessutom att hållas vid liv av relaterade frågor som kommer upp i EU de närmaste åren. Revideringen av datalagringsdirektivet. IPRED2. Revideringen av e-handelsdirektivet och de nya delar om web-censur m.m. som EU-kommissionen tycks vara på väg att smyga in i detta.

Det verkar som om vi under tiden fram till EU-valet år 2014 kommer att får se en ständig upptrappning av frågor som rör integritet, fildelning, internets frihet samt de demokrati- och rättssäkerhetsfrågor som kan kopplas till dessa. Det vill säga piratfrågorna.

EU:s webcensur: The Paper Trail

Revideringen av EU:s e-handelsdirektiv – en trojansk häst?

Det är många som vill ha mer information vad gäller EU:s möjliga planer på internetcensur. Så jag tillbringade onsdagskvällen – under den tysta nätstrejken mot SOPA – med att gräva i papper.

Detta kommer att bli en lång, men förhoppningsvis intressant bloggpost...

Att hitta dokumentation om EU:s planer (oavsett vad det handlar om) är komplicerat. Olika pusselbitar finns i olika dokument. Man måste vara uppmärksam på tidigare kända buzz-words och förslag (både sådana som gått igenom och sådana som avslagits). Detta är ett regelrätt detektivarbete. Inte minst eftersom EU:s dokumentation om saker och ting kan vara väldigt utspridd på olika politikområden, hos olika institutioner, på olika websidor och i olika fas av genomförande.

Vi börjar med COM(2011) 942 – A coherent framework for building trust in the Digital Single Market for e-commerce and online services. Detta är en förhandsflaggning om en översyn av EU:s e-handelsdirektiv (med mera).

En grundpelare i e-handelsdirektivet är principen om "mere conduit" – det vill säga att internetoperatörerna inte kan hållas ansvariga för vad deras kunder har för sig på internet. (På samma sätt som Posten inte kan hållas ansvarig för allt möjligt olagligt som varje dag skickas i brev och paket.)

Den första fråga som infinner sig är helt naturligt: Om man tänker omarbeta e-handelsdirektivet – kommer man då att ompröva eller förändra principen om mere conduit?

En ledtråd finns i en fotnot på sidan 13. "The notice and action procedures are those followed by the intermediary internet providers for the purpose of combating illegal content upon receipt of notification. The intermediary may, for example, take down illegal content, block it, or request that it be voluntarily taken down by the persons who posted it online."

Fotnoten är påhängd följande text på samma sida "In view of the growing volume of statutory and case-law in the Member States, it now appears necessary to set up a horizontal European framework for notice and action procedures."

Man säger alltså rakt ut att man vill se ett nytt EU-regelverk.

Internetsidor kan då tas ner eller blockeras – om de innehåller olagligt material. I vissa fall är det kanske inget att säga om. Problemet är att illegal content även omfattar sådant som bryter mot upphovsrätten. Och då är vi ute på ett gungfly. Är det upphovsrättsskyddad musik och filmer som ligger helt öppna? Är det länkar till sådant material? Eller är det (som i förslaget till den amerikanska SOPA-lagen) även sidor som länkar till andra sidor som på något sätt bryter mot upphovsrätten? Räknas även länkar till tidningsartiklar och annat nyhetsmaterial? Vissa mediehus tycks mena det. Och så vidare.

Det förefaller också oklart vem som kan be eller beordra internetleverantörerna att plocka bort material. Ingenstans hittar jag någon hänvisning till rättsliga instanser. Ser man till andra ledtrådar, som ACTA-avtalet, SOPA och IPRED finns det skäl att tro att det skall vara på uppmaning av upphovsrättsinnehavarna – det vill säga nöjesindustrin. Principen om privatiserad rättsskipning och privat utövande av det som en gång var statens våldsmonopol är ju redan fastslagen med IPRED-lagen.

Det rimliga i sammanhanget vore naturligtvis istället att om någon sida eller website skall plockas ner – vilket ändå ibland kan vara nödvändigt – då får det inte ske utan föregående rättslig prövning samt med möjlighet att överklaga.

(Om du tycker att du känner igen formuleringen ovan, då stämmer det. Detta är samma grundläggande princip för en rättsstat som Europaparlamentet, efter en hård fight, fick kommissionen och ministerrådet att gå med på vad gäller avstängning av fildelare. Principer om rättssäkerhet finns alltså redan i EU:s telekompaket. Ingenstans finns dock något som tyder på att kommissionen har tagit någon notis om detta vad gäller myntets andra sida – censur.)

Och oavsett om det är en åklagare, en domstol eller Disneys advokater som beordrar nedsläckning av en web-sida kvarstår gränsdragningsproblemet. Nästan vad som helst tycks nu för tiden kunna betraktas som upphovsrättsbrott. Det finns inte en blogg, inte en Facebookanvändare, inte en nyhetssite, inte en twittrare som inte på något sätt – i formell mening – bryter mot upphovsrätten direkt eller indirekt.

Det framgår, som synes, av texten att websidor kommer att plockas bort och att webplatser kommer att blockeras i större omfattning än vad som redan sker. Samt att det kommer ett "horisontellt" regelverk i EU för detta. Det talas också om att den som skall utföra nedsläckningen är internetoperatören (eller web-hotellet, får man anta).

Man är dock fortfarande en smula svävande på målet om mere conduit. Den frågan kan man närma sig genom att ställa sig frågan vad som händer om en internetoperatör vägrar ta ner en sida eller blockera en site, enligt ovan. (Det kommer att finnas gott om knepiga och principiellt intressanta gränsfall.) Rimligen kommer denna operatör då att ställas till ansvar. Ett regelverk måste ju kunna upprätthållas.

Och genast var principen om mere conduit urholkad. Möjligen skrotad. Men det kan vi inte veta helt säkert ännu – eftersom COM(2011) 942 ju bara är ett policypapper.

Så över till kommissionens arbetdokument SEC(2011) 1641 – Online services, including e-commerce, in the Single Market.

Detta är ett mycket snårigare dokument. Låt oss göra ett nedslag i punkt 3.4, som börjar på sidan 24. Här säger man att internetoperatörernas ansvar behöver "förtydligas".

Man utgår från redan existerande "Notice-and-takedown procedures". Detta är tydligen – eftersom man tar upp det – något som skall upp på bordet i samband med översynen av e-handelsdirektivet. Även direktivets regel om att nätoperatörerna inte aktivt skall behöva vara nätpoliser är en fråga som lyfts fram. Alltså är även detta uppe till diskussion.

En annan sak som kastas upp i luften är om till exempel Youtube, Facebook, bloggar, forum och sökmotorer som Google skall omfattas av mere conduit / safe harbour-principerna. I dokumentets punkt 3.4.2.2 tycks man mena att så nog inte bör vara fallet. Ekot från den amerikanska SOPA-striden är tydligt.

Men detta dokument (som för övrigt borde skrämma livet ur alla som sysslar med SEO och nätannonsering) är som sagt bara ett arbetspapper. Som sådant visar det dock vad det är man diskuterar – och ser behov av att ta tag i.

Och även om man lämnar detta dokument helt utan avseende, så är ju ovan nämnda COM(2011) 942 i sig något av en smoking gun.

Det stora mönstret – som går igen i i princip alla dokument på området – är att man försöker "korsbefrukta" upphovsrättsfrågor och telekomfrågor. Målet tycks vara att de skall vara så insnärjda i varandra att eventuella framtida reformer – som kanske skulle kunna gå åt andra hållet – skall vara oerhört svåra att genomföra.

Kommissionens översyn av e-handelsdirektivet passar dessutom väl som en pusselbit, vad gäller ACTA-avtalet. Upphovsrättsindustrins våta dröm i ACTA är att internetoperatörerna skall tvingas bli nätpoliser och samarbeta med dem – i ett samarbete som ligger utanför rättsväsendets domäner. Ett "frivilligt" samarbete som varken bekymrar sig om bevis, rättslig prövning eller möjlighet att överklaga.

Vi skall också hålla i minnet att EU:s arbete med den straffrättsliga delen av piratjägarlagen IPRED har hållits märkligt dold från insyn och debatt, i Isengårds (kommssionens) inre. Detta är en fråga som har förhalats så länge att det börjar bli direkt löjligt. IPRED är dock till sin natur ytterligare en spik i integritetens och det fria internets kista. Det är tämligen uppenbart att IPRED2 skulle passa som hand i handske med ett mer repressivt e-handelsdirektiv.

Man kan också nämna den utvärdering och omarbetning av EU:s datalagringsdirektiv som är på gång. Är det någon som tror något annat än att kommissionen kommer att landa i en skärpning och ändamålsglidning, som är mer i linje med upphovsrättsindustrins krav? Med utökad och anpassad datalagring kommer nöjesindustrin att kunna stämma fildelare på löpande band. Att medborgarnas rätt till privatliv samtidigt rycks undan tar man ingen hänsyn till.

Och då har vi ändå bara skrapat på ytan. Här finns stora mängder dokument att läsa och många andra EU-dossierer som har kopplingar till frågan. Men förhoppningsvis har jag kunnat ge en fingervisning när det gäller vad som finns i EU:s maskineri och var man kan finna en del (om än lågmäld) information om det.

För att något skall bli lagstiftning måste det dock (normalt sett) genom Europaparlamentet. Och där finns det pirater som är beredda att slåss.

E-handelsdirektivet – detta käcka, positiva och visionära papper om att underlätta e-handel i EU för både kunder och företag. Vad passar väl bättre som trojansk häst för upphovsrättslobbyisterna? Men de skall veta att vi ser vad de håller på med...

Länkar:

Dr Monica Horten vid Westminster University är en av de ledande forskarna vad gäller EU:s regelverk på telekomområdet. Hon är aktuell med boken The Copyright Enforcement Enigma. Hennes analys är i allt väsentligt den samma som min.

Och från aktivisthåll hörs samma budskap från välkända franska La Quadrature du Net.

Se även min tidigare bloggpost om detta ämne och kommentarerna, som har en del matnyttigt att tillföra.

ACTA: I morgon är en viktig dag

På sin nya blogg skriver Erik Josefsson "Imorgon börjar slutförhandlingen om vi ska få se ACTA-dokumenten eller inte. Eller snarare om Europaparlamentet ska bry sig om att fråga eller inte."

Det vore en välgärning om vi kunde få mer insyn i förhandlingarna om ACTA-avtalet än bara det som råkar läcka ut.

ACTA handlar om varumärkesförfalskning och upphovsrätt. Det vi fått reda på hitintills är att frågor som är uppe på bordet till exempel är genomgång av innehållet av datorer / MP3-spelare / digitalkameror / USB-minnen vid gränskontroller – och förbud mot regionsfria DVD-spelare. Det ryktas även om åtgärder för kontroll, filtrering och blockering på internet. Det sägs också finnas kopplingar mellan ACTA och IPRED2, som ju handlar om att sätta människor i fängelse för upphovsrättsbrott som fildelning.

Hitintills har man gjort allt för att vi medborgare och media skall få veta så lite som möjligt.

Om du vill få en bild om det hemlighetsmakeri som omgärdat ACTA-förhandlingarna (och hur den svenska regeringen deltagit i detta) – då skall du läsa denna bloggpost av Karl Sigfrid.»

Det är i elfte timman, men om vi kan få lite uppmärksamhet kring det som sker i morgon – då kanske trycket ökar så att vi kan få se lite mer öppenhet i processen kring ACTA-avtalet.

Läs mer på Erik Josefssons blogg.»

Fulspel om ACTA?

Det surrar av rykten efter senaste (sista) rundan förhandlingar om det så kallade ACTA-avtalet.

Vissa tecken kan tyda på att EU-Kommissionen anser att det räcker med att ACTA-avtalet godkänns av ministerrådet / medlemsstaterna, utan att Europaparlamentet blandas in.

Enligt Lissabonfördraget skall parlamentet visserligen ha medbestämmande över sådant här. Men vid några tillfällen har tesen dykt upp att ACTA-förhandlingarna inleddes innan Lissabonfördraget trätt i kraft. Och att man därför inte behöver bry sig om det där med medbestämmande, den här gången.

Det finns en viss logik bakom misstanken: Eftersom EU-Kommissionen delvis har struntat i de krav som som Europaparlamentet satt upp för ACTA-förhandlingarna, så kommer det att bli väldigt svårt för dem att få parlamentet att godkänna avtalet. Så kommissionen försöker kanske hitta en alternativ väg.

Det skall understrykas att detta handlar om rykten och indicier. Men i förhandlingsparternas gemensamma uttalande i oktober skrev man till exempel att "largely finalized text of the proposed agreement" (will be) "submitted ad referendum to their respective authorities". Det där – och en del annat – är formuleringar som just nu sätter myror i huvudet på folk. Utrymme finns för olika tolkningar. Och vi vet sedan tidigare att varje ord, till och med varje bokstav eller kommatecken kan ha stor betydelse i dessa sammanhang.

Det finns också tecken på att (det belgiska) ordförandeskapet i EU kan ha varit inne och pillat i de förhandlingar som kommissionen antogs sköta. Till exempel vad gäller straffrättsliga sanktioner för upphovsrättsbrott (typ IPRED2). Vilket ju är en fråga med viss... sprängkraft.

Detta är finlir i den högre skolan. Men det kan vara på sin plats att vara misstänksam. Och det är bra om kommissionen och ministerrådet har klart för sig att allt de gör just nu granskas i detalj. Skriftliga frågor har för övrigt lämnats in från Europaparlamentet till kommissionen och ministerrådet om det här. (Tyvärr har de rätt gott om tid på sig innan de måste svara. Möjligen kan hela matchen vara över innan dess.)

Det verkar som om vi, inom kort, får ut texterna från senaste ACTA-rundan. Det kommer kanske att räta ut vissa frågetecken, men bara vissa. Resten beror på hur spelet spelas.

För att knyta ihop säcken, så har till och med jag lite svårt att tro att kommissionen och ministerrådet verkligen skulle våga frikoppla Europaparlamentet från beslutsprocessen. Det vore en fullständig krigsförklaring. Å andra sidan upphör man aldrig att förvånas över hur det går till i EU. Och det kanske är kommissionens enda chans att "rädda" avtalet.

Vi lär snart veta. Och vi är beredda på i stort sett vad som helst.

Uppdatering:
ACTA-bloggen - Milt sagt förvirrat
EurActiv - Lawmakers call for halt to ACTA deal

Kl 15: ACTA-workshop direkt från EP

Med början nu kl 15 direktsänder Europaparlamentet sin Workshop on the Anti-Counterfeiting Trade Agreement (ACTA).

Denna sändning (och en del annat) hittar du här»

Uppdatering: Ordföranden hotar att kasta ut människor som applåderar på workshopen. MEP Shaake uppmanar nu på Twitter alla närvarande ledamöter att applådera – eftersom de inte kan bli utkastade.

Twitter: #ACTAws

Uppdatering 2: Efter första panelen känns det som att det inte går så bra för EU-Kommissionen & ACTA. Många kritiska frågor från publiken.

Uppdatering 3: ACTA har inget stöd i akademia. Ingen vet riktigt vad ACTA kommer att innebära, i konkreta termer. Och så vidare. Denna workshop borde vara dödsstöten för ACTA.

Uppdatering 4: Kommissionen tycks mena att om IPRED2 (criminal enforcement) träder i kraft, då räcker det med att Europaparlamentet godkänner ACTA. Då förändras kompetensen i EU. Men i dagens läge får vi inget tydligt besked om vad som händer om en enda medlemsstat säger nej till ACTA. Det låter som om kommissionen är nervös och att motstånd på nationell nivå är viktigt.

Uppdatering 5: Dr Michael Geists anförande i den första panelen finns online på hans hemsida.

Uppdatering 6: Även om man lyssnar på de talare som kan antas vara för ACTA – så framstår det som rätt uppenbart att ACTA cementerar fast gammal politik och flyttar fram nöjesindustrins positioner.

Uppdatering 7: I juristpanelen medger man att ACTA kräver en ändring av EU:s Customs Code. Och ett sådant förslag ligger – "lägligt" nog – redan på bordet.

Nu lider workshopen mot sitt slut – och frågetecknen får sägas vara fler än tidigare. Det saknas inte motstridiga besked från olika experter. Så, vad gäller Europaparlamentet, får man nog säga att ledamöterna i allmänhet har blivit mer tveksamma efter dagens övning.

Nu återstår att se om Europaparlamentet får ur sig några vettiga frågor till EU-domstolens prövning av ACTA.

Hela workshopen lär så småningom dyka upp här, för er som inte hade tid att se websändningen live.

ACTA-avtalet i detalj

För att kritiken mot ACTA-avtalet skall bli slagkraftig räcker det inte med sound-bites och hörsägen. Därför tänker jag nu lista några av de detaljer jag tycker är värst – med referenser till källan.

Jag skall försöka fatta mig så kort som möjligt. Men detta kan ändå bli en rätt lång text. Om du håller ut till slutet – då kan jag lova att bjuda på en riktigt god karamell, när vi når dit.

i) ACTA-avtalets andra kapitels andra sektion heter "Civil Enforcement". Det handlar i stort sett om att alla avtalets parter måste ha lagar liknande den hårt kritiserade, integritetskränkande och rättsosäkra svenska IPRED-lagen. Även om denna lag tyvärr redan finns i Sverige – så innebär ACTA-avtalet att vi inte kan avskaffa den. IPRED-lagen går att skärpa på en kafferast, men inte att avskaffa. Så länge ACTA-avtalet gäller har IPRED-lagen starkare skydd än våra grundlagar.

Avtalstexten är utformad på ett sådant sätt – till exempel vad gäller insamling av information kring upphovsrättsbrott – att det är mycket troligt att den svenska IPRED-lagen måste skärpas. Vilket i sin tur kommer att leda till ökad övervakning.

ii) Andra kapitlets sektion tre handlar om "Border Measures" – det vill säga tullens uppgifter och befogenheter. Detta avsnitt innehåller mycket som är problematiskt, till exempel vad gäller (lagliga) generiska läkemedel. Du kan läsa mer om detta om du följer denna länk.

Jag tänker dock skjuta in mig på en annan sak. Via läckor vet vi att man under förhandlingarna om ACTA har diskuterat att kontrollera resenärers bagage, datorer, MP3-spelare m.m. i jakten på upphovsrättsskyddat material. Detta väckte, när uppgiften läckte ut, stor uppmärksamhet och idén fick mycket kritik.

Den slutliga texten säger att ett land "may exclude" sådana åtgärder mot enskilda resenärer. Man får alltså låta bli att rota i folks bagage och datafiler, om man verkligen inte vill. Men är inte detta en skrivning som utgår från att sådana kontroller skall vara normaltillståndet?

iii) Sektion 2:4 heter "Criminal Enforcement" och är, i allt väsentligt IPRED2 – det vill säga den utvidgning av IPRED-lagen som EU-Kommissionen inte har vågat lägga fram på egen hand. (Vi vet att den finns i kommissionens skrivbordslådor. Det som redan fanns på bordet drog kommissionen tillbaka ungefär samtidigt som ACTA-förhandlingarna tog fart.)

En nyhet intressant sak här är att polisen skall jaga fildelare utan att någon upphovsrättsinnehavare behöver ha anmält att något upphovsrättsbrott har skett. Fängelse och böter skall vara föreskrivet i straffskalan. Detta är en markant skärpning i många av de länder som är tänkta att omfattas av ACTA. [Edits understrukna.]

Förutom att detta är tveksamt i sig – så är det fullständigt hårresande att ett internationellt handelsavtal som ACTA – framförhandlat av byråkrater, i hemlighet, med upphovsrättslobbyn vid bordet – skall reglera vår straffrätt och våra straffsatser. Så får det helt enkelt inte gå till i en demokrati.

iv) I andra kapitlets fjärde sektion lyfter man även fram vad som skall vara att betrakta som till exempel illegal fildelning. Man talar här om "kommersiell skala", vilket är ett oerhört diffust begrepp. Rimligen borde man istället fokusera på något mer konkret, till exempel på "kommersiellt uppsåt".

Så här: Om du fildelar en låt med fyra vänner – då har du ingen aning om vilken den totala, samlade spridningen kommer att bli. Bortom ditt inflytande kan den flytande gränsen för kommersiell skala lätt passerats, utan att det var din avsikt. Här riskerar alltså privatpersoner att råka illa ut, utan att ens vara medvetna om risken. Kommersiellt syfte eller uppsåt är i vart fall något som rör källan för spridningen och som är möjligt att bedöma i en domstol.

Just denna formulering är en ständig källa till konflikter i EU, inte bara vad gäller ACTA.

v) Sektion fem av ACTA-avtalet fokuserar på "digital miljö". Här finns massor av konstiga, tveksamma och problematiska formuleringar. Jag tänker fokusera på några få saker.

Det skall vara helt olagligt att gå runt kopieringsskydd och att tillhandahålla utrustning som gör detta möjligt. Vilket är något som irriterar mig. Jag är så förbannat trött på till exempel e-böcker som bara kan läsas med Adobes (kassa) e-bokläsare på min dator och inte på mina andra digitala enheter. Och på musik som inte kan kopieras över till mina olika musikspelande prylar. Jag betraktar helt enkelt sådana filer som defekta. Och nu skall det alltså bli olagligt att fixa så att sådana filer blir användbara.

Det skall till och med bli olagligt att ändra viss annan information inne i filer som man har köpt för eget bruk.

vi) Vi nöjer oss med att göra ett godtyckligt nedslag i kapitel tre: Man understryker att förfalskade varor och utrustning som har använts för varuförfalskning eller fildelning skall förstöras på ett miljövänligt sätt. Oh. Tack för omtanken.

vii) I kapitel fem introduceras vi för ACTA-Kommittén. Det vill säga den grupp som skall bestämma över ACTA. Här finns regler som inte ens skulle vara acceptabla i en bostadsrättsförening eller en klubb för frimärkssamlare.

ACTA-Kommittén tillåts utveckla och göra tillägg i ACTA-avtalet, på eget mandat. (Dock nämner man inte med ett ord vilka förändringar det kan bli tal om – så det kan, på fullt allvar, handla om vad som helst.)

Men inte nog med det. "The Committee may amend the rules and procedures."

Men för i helvete! Man förväntar sig alltså att medlemsstaternas parlament och Europaparlamentet skall anta ett synnerligen tveksamt handelsavtal med lagstiftande konsekvenser – och så skall ACTA-Kommittén i efterhand kunna ändra på vad som helst, ändra på hela regelverket, om den känner för det. Utan någon störande demokratisk process.

Så kan man för fan inte göra!

vii) Låt mig så avsluta med den utlovade karamellen. Vi hoppar tillbaka till ACTA-avtalet förord – dess "preamble". Här finner vi följande svävande formulering...

"Desiring to promote cooperation between service providers and rights holders to address relevant infringements in the digital environment;"

Denna mening är en av förklaringarna till att EU-Kommissionen (och andra) för djur och djävlar inte vill lämna ut någon som helst dokumentation från de förhandlingar som ledde fram till ACTA-avtalet. Men via läckor vet vi hur det ligger till.

I en tidigare variant av ACTA-avtalet fanns det som kallas "three strikes" – enkelt uttryck avstängning av fildelare och andra från internet. När den informationen läckte ut ledde det till upprörda protester. Så man plockade bort formuleringen. Samtidigt plockade man in den ovan återgivna texten i förordet. Det vore fel att inte bli misstänksam.

Denna text är i praktiken en uppmaning om att göra internetoperatörerna till nöjesindustrins nätpoliser.

Vilket, för övrigt, är något som en del länder gärna skulle vilja se i sin lagstiftning. Med ACTA får de en förevändning att ta just det steget.

Om detta sker, då undergrävs den gällande lagstiftning som säger att nätoperatörerna inte är ansvariga för den trafik som deras användare sänder i deras kablar. (På samma sätt som Posten inte är ansvarig för olagligheter som skrivs och sänds i vanliga kuvert i postgången.) Man kringgår alltså en bra lag med ett skumt handelsavtal, ACTA.

Om nätoperatörerna tvingas bli nätpoliser, då kan det bli fråga om att stänga av användare, att blockera siter, att censurera websidor och till och med att stoppa länkar till film, musik, tv-inslag, webfilmer, tidningartiklar och icke önskvärd information så fort nöjes- och medieindustrin knäpper med fingrarna. Detta utan rättslig prövning – och därmed också utan någon formell möjlighet att överklaga.

Det är helt oacceptabelt. Och det kommer naturligtvis att leda till nya, stenhårda användarvillkor för alla oss som till exempel bloggar, twittrar, facebookar, lägger upp Youtube-filmer och sänder e-post. Vi kommer dessutom att bli tvungna att ålägga oss en rätt omfattande självcensur, om vi vill vara kvar på nätet.

Och även om vi helt bortser från denna omdiskuterade punkt – så är ACTA-avtalet helt förkastligt av så många andra skäl, som du ser ovan.

Vi piratpartister som jobbar i Europaparlamentet gör allt vi kan för att stoppa ACTA-avtalet.

Vi vill också att ACTA-avtalet sänds till EU-domstolen (ECJ) för ett utlåtande om huruvida det över huvud taget är lagligt och förenligt med EU:s fördrag eller ej. Och det bör naturligtvis ske innan parlamentet röstar om ACTA. Inte ens detta vill batong- och betongpartierna gå med på.

Här kan du skriva på den pågående namninsamlingen mot ACTA. (Nästan 900.000 personer har redan skrivit under, på en dryg vecka.)

Några resurser: ActOnActa | ACTA-bloggen | EDRi | FFII | 10 Reasons to Oppose ACTA | The Only Thing You Need To Know About ACTA | MP: Huvudsakliga skäl att förkasta ACTA-avtalet (PDF) | Vilka har påverkat ACTA-avtalet? | ACTA och den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter | The ACTA Fight Returns: What Is at Stake and What You Can Do | ACTA-poster hos Pirate MEP Christian Engström | ACTA-poster på denna blogg

Europas pirater rycker!

En av dagens nyheter är att det tyska Piratpartiet får 13 procent i en nationell opinionsmätning. Därmed är piraterna landets tredje största parti, större än Die Grünen.

En annan nyhet är att Piratpartiet i Österrike hamnar på sju procent i en opinionsmätning där.

I Sverige går det dock lite trögare. (Visserligen hoppade "övriga partier" upp till 1,6 procent i en av dagens svenska opinionsmätningar. Men exakt hur detta är fördelat går inte riktigt att reda ut, eftersom det är inom felmarginalen. Hur som helst är det en bit kvar till riksdagens 4-procentspärr.)

Man skall inte skylla på andra. Men man kan konstatera att de etablerade riksdagspartierna aktar sig noga för att ens gå i närheten av något som liknar piratfrågor. (Som om något skulle bli bättre av att de sticker huvudet i sanden?) Därmed är piratfrågorna även rätt kalla för media i allmänhet.

Frågan är vad som händer framöver. FRA är fortfarande en bubblare i den integritetsdebatt som ändå pågår. Folk i allmänhet verkar tycka att datalagringsdirektivet är over the top. Just nu drar det ihop sig till fight om ACTA. Sedan kommer EU:s revidering av nämnda datalagringsdirektiv och IPRED. Möjligen finns IPRED2 (den straffrättsliga delen) i pipelinen de närmaste åren. Sedan har vi översynen av EU:s e-handelsdirektiv som kommer att beröra frågor som internetoperatörernas budbärarimmunitet och "notice and take down" (nedsläckning) av websidor. I USA är SOPA:s efterföljare snart på gång. Det är bara några exempel på frågor som rör internets frihet och integritet framöver.

Håller man tillbaka debatten är det som att bygga en damm. Mer och mer fylls på, på andra sidan fördämningen. Och ju mer som fylls på, ju större blir kraften om dammen brister. Så visst finns det förutsättningar för att piratfrågorna kan bli heta även i Sverige. Kanske med större kraft än någon hade väntat sig. Därför är det så viktigt att envist fortsätta driva de frågor som rör medborgarnas rätt till privatliv och internets frihet. Och att öka.

Samtidigt måste Piratpartiet bli mer synligt. Här i Bryssel händer det saker på just det området. Amelia Andersdotters kontor kommer att satsa på ett svenskt kommunikationskontor. Och på Christian Engströms EP-kontor har vi nu fått personalförstärkning, vilket innebär att jag kan fokusera mer på det jag kan bäst - att kommunicera. Målet är att Piratpartiets EU-parlamentariker och deras arbete skall få större genomslag i Sverige. (Det internationella medieintresset finns redan.)

Det är bara att hugga i. ACTA kommer att gå till omröstning i Europaparlamentet i juni eller juli (preliminärt). Så nu gäller det att trampa gasen i botten i den kampanjen. Vilket först och främst är viktigt i sak. Och det hjälper samtidigt till att profilera Piratpartiet.

Perspektiv...

Jag sitter och stirrar höstterminen i ögonen. Lite arga leken. Låt mig fundera högt en stund...

Jag vill inte vara emot övervakning. – Jag vill vara för människors rätt till privatliv.

Jag vill inte bara vara emot en strid ström av bokstavskombinationer till lagar, regler och avtal som i slutändan inskränker internets frihet. – Jag vill hellre argumentera för en upphovsrättsreform som är anpassad till informationssamhället och dess nya marknad.

Jag skulle helst slippa gnälla över våra politikers slappa attityd till rättssäkerheten. – Jag vill predika rättsstatens värde istället.

Jag skulle vilja slippa gnälla över EU:s överstatlighet, centralstyrning och kommandoekonomi. – Jag vill hellre vara visionär om fri rörlighet, decentralisering och spontant samarbete.

Och så vidare. Jag misstänker att du förstår principen. Sluta fokusera på det dåliga – och lyfta fram det som är nytt, begåvat och bra. Presentera lösningar. Tänka positivt. Våga vara lite visionär.

Nu fungerar ju politik inte så, eftersom man hela tiden måste förhålla sig till en störtflod av förslag som ofta är korkade, illasinnade – eller rent av ondskefulla. Och då är det trist nog där debatten hamnar. På fel planhalva.

Om en vecka startar Europaparlamentet upp motorerna för hösten. Och första veckan i september kastar man loss på riktigt, inför något som kan bli en rätt stormig seglats. Jag vågar knappt tänka på alla de förslag som jag vet är på väg in i systemet. Datalagringen, IPRED, IPRED2, omarbetningen av e-handelsdirektivet... Sedan har vi all skit som bara dyker upp. Plus hela eurokrisen och EU:s demokratiska underskott.

Men trots allt. Ambitionen måste vara att skapa ett mer aktivt, proaktivt och positivt budskap. I vart fall mer och oftare än hitintills.

Internet och integritet blir heta frågor i EU-valet

Att "EU ger dig Erasmus" har inte gjort Bryssel mer intressant. Däremot faktumet att EU ger oss Ipred, Ipred2, datalagringsdirektivet, och så vidare.

Den digitala friheten håller på att dränkas i en störtflod av repressiva förslag som kommer från Bryssel.

Det spelar roll i unga människors liv.

Som forskaren och bloggaren Karl Palmås påpekat "har en ny generation börjat förnimma hur de rent konkret berörs av medlemskapet i den europeiska unionen."

De berörs av att ett antal företrädesvis äldre och internetokunniga EU-politiker av terrorparanoia eller under lobbyisttryck slaktar rättigheter som uppfattas som självklara.

När de där värdena som brukar nämnas i högtidstalen - friheten, demokratin, gränslösheten - pulvriseras visar det sig hur omhuldade de faktiskt är.

Johannes Forssberg på Expressens ledarsida. Länk»

Snart är det bara de etablerade partiernas spindoctors som inte har fattat att internets frihet, jakten på fildelare och integriteten kommer att bli stora frågor i EU-valet om ett drygt halvår.

Med tilläggsproppen om FRA, IPRED och teledatalagringen lagom inprickade till valkampanjen inför Europavalet uppvisar regeringen ett rätt imponerande dödsförakt.

Grattis Piratpartiet!

Europaparlamentet: NEJ till ACTA!

Europaparlamentet har just beslutat att säga nej till det kritiserade Acta-avtalet.

478 nej-röster. 39 ja-röster. 165 ledamöter avstod.

Vi vann, efter åratal av slit och tjat – och efter att Europas medborgare och nätaktivister rutit till!

Tack, alla som varit med på resan!

Piratpartiets pressmeddelande:

Nej till ACTA: En seger för Europas framtid! 

-För oss som deltagit i den informationspolitiska debatten under en längre tid är Europaparlamentets nej till ACTA-avtalet en symbol inte bara för vad som är rätt och rimligt i informationsåldern, utan även ett bevis på en väl fungerande europeisk demokrati, säger Amelia Andersdotter som är ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet. 

-Det är tydligt att medborgarna prioriterar fri kommunikation och kulturutbyte som en möjlighet för framtiden. Att ACTA nu röstats ner, visar att parlamentet lyssnar på Europas medborgare när de talar med enad röst, säger Amelia Andersdotter. 

-Principen måste vara att lag och ordning på internet skall upprätthållas av ordningsmakten och rättsväsendet, inte av privata aktörer. Det är en linje vi drivit ända sedan vi fick igenom rättssäkerhetstillägget till EU:s telekompaket. Och det är den linje som Europaparlamentet står fast vid i dag, säger Christian Engström, även han ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet. 

-Det har varit en lång resa och segern är inte bara vår, utan tillhör främst alla de aktivister och medborgare som demonstrerat och kontaktat sina politiker för att stoppa ACTA, säger Christian Engström. 

Nu fortsätter striden för internets frihet i EU. På agendan finns bland annat revisionen av den kritiserade IPRED-lagen, IPRED2 som handlar om straffrättsliga åtgärder mot fildelning och översynen av EU:s e-handlesdirektiv där principen om att internetoperatörerna inte skall ha ansvar för sina kunders handlingar måste försvaras.

Mot nya djärva mål!

Se även: Falkvinge | Pirate MEP Christian Engström | EDRi | ACTA-bloggen