Riksrevisionen: Landet styrs av inkompetenta lallare

Riksrevisionen meddelar att endast fem av de 25 mest kostsamma samhällsreformerna år 2000-2017 uppfyller grundläggande kvalitetskrav. Fyra av fem gör det inte.

I de flesta fall är det otydligt vilka samhällsproblem man avser åtgärda, vilka konsekvenser man räknar med samt vad kostnaderna förväntas bli.

Det finns inte heller någon rutin för uppföljning. Så långt Riksrevisionen.

Man kan även notera att de flesta politiker saknar den kompetens som krävs för att hantera komplexa system. Ofta finns varken relevant utbildning eller erfarenhet från arbetsliv eller näringsliv.

Många är politiska broilers som nått sin position utan någon nämnvärd kontakt med verkligheten. Andra har en bakgrund i den skyddade verkstaden hos särintressen, som fack och intresseorganisationer.

Många av dem sätter en eller annan utopisk vision framför verklighetskontakt och allmänintresse. De tycks mena att deras egna ideologiska experiment är viktigare än fungerande samhällelig kärnverksamhet.

Fixerade ideologiska idéer tränger då undan den inre frihet som är viktig för varseblivningen. Rationella grunder överskuggas då av dogmer och emotionella låsningar. På så sätt blockeras förmågan till rimliga beslut och konsekvensanalys.

Detta blir särskilt allvarligt eftersom politik bygger på tvång - vars syfte är att allt skall vara eller fungera på ett visst sätt, lika överallt. Alla skall med.

Vilket står i kontrast mot den spontana, decentraliserade ordning och det frivilliga samarbete som råder i civilsamhället och på marknaden. Där prövar man sig fram till vad som fungerar bäst och där ges individen frihet att välja mellan olika alternativ, utifrån egna preferenser.

För att möta framtiden krävs ett öppet sinne och ständigt lärande. Vilket är raka motsatsen till utopiska visioner som sätter dogmer före verkligheten.

Krisen exponerar systemfelen

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Krisen exponerar systemfelen »

"Ju fler regler man har, ju mindre utrymme finns det för sunt förnuft och personligt ansvarstagande. Ju mer micromanagement de styrande ägnar sig åt, ju mindre utrymme har personalen i frontlinjen att fatta beslut utifrån rådande (ofta nya och föränderliga) förutsättningar."

Sverige är ett synnerligen nationalistiskt land

Ni kanske inte ser det, eftersom ni befinner er mitt i det. Men jag kan berätta att utifrån framstår Sverige som ett synnerligen nationalistiskt land.

Sverige är bäst i världen - är det envisa budskapet från det land där ordningsmakt, försvar och utbildning uppenbarligen inte levererar. Detta trots att landet har världens kanske högsta skatter.

Svenska folket har invaggats i något slags tro på att det bara finns ett sätt att sköta saker och ting - det svenska sättet. I själva verket finns det ett oändligt antal sätt att göra saker och utföra samhällsservice. Många av dem är betydligt bättre än de svenska, inte sällan till lägre kostnad. Det räcker med att se sig om i våra grannländer för att inse att så är fallet.

Sverige är en moralisk stormakt - proklamerar regeringen stolt. Says who? - frågar sig syrligt den omvärld som i enlighet med detta uttalande måste antas vara mindre moraliskt utvecklad.

Speciellt det där sista, tron på sin egen moraliska överlägsenhet framför andra folk är riktigt unken nationalism.

Sverige hade - på logiska grunder - kunnat hävda den västerländska civilisationens, rättsstatens och demokratins överlägsenhet. Det hade varit en sak. Men när det istället handlar om identitetspolitik, en feministisk utrikespolitik och politiskt korrekt moralpanik - då blir det bara löjligt.

Dessutom finns det ett utbrett missnöje i Europa mot att Sverige genom sin generösa bidragspolitik lockar flyktingar och migranter till vår kontinent. Vi har blivit dåliga grannar, så att säga.

Svensk migrationsdebatt är orimlig!

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Svensk migrationsdebatt är orimlig! »

"Sunt förnuft-människorna upprörs på sin kant av utvisningar av fullt integrerade invandrare som jobbar och försörjer sig själva. Och handhjärta-folket släpper på anhöriginvandringen i ett redan överansträngt system – för att vara snälla. Däremellan finns en kommunikativ avgrund."

Det så kallade samhällskontraktet är brutet – av politikerna

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Det så kallade samhällskontraktet är brutet – av politikerna »

"Samhällskontraktet är i sig ett påhitt som används av politikerna för att motivera deras egen existens, deras makt och de höga skatterna. Men när de inte håller sin del – som att upprätthålla säkerhet och ordning – då har de inte längre någon funktion att fylla."

För att skapa ordning krävs frihet

Min ideologiska plattform är enkel:

• Människor skall ha så stor frihet som möjligt.
• Gränsen för en individs frihet går där hon inkräktar på, hotar eller skadar någon annans frihet, säkerhet eller egendom.
• Alla skall ha lika rättigheter (och skyldigheter) inför staten.

Det lustiga är att de flesta spontant tycks hålla med om dessa intuitivt rimliga principer - samtidigt som politiken ständigt rör sig i rakt motsatt riktning.

I en svensk politisk kontext är frihetens idéer oerhört radikala. De utmanar överheten, de för tillbaka makt till individen, de implicerar personligt ansvar, de sätter den enskilda människan i centrum - och de sätter upp en mycket tydlig ram, ett slags minsta gemensam nämnare för civiliserat mänskligt umgänge.

För att citera idéfilosofen Robert Nozick »En uppsättning principer så självklara att de kan accepteras av alla människor med god vilja, exakta nog för att ge otvetydig ledning i speciella situationer, tydliga nog för att alla skall förstå vad de innebär och fullständiga nog för att täcka alla problem som uppträder.«

Frihetens principer är inte minst en fråga om ett tryggt och stabilt samhälle. Som har få regler, men mycket ordning. Där individen har okränkbara rättigheter inför överheten. Ett samhälle med ömsesidig respekt människor emellan. Här finns en kod för att upprätthålla grundläggande sociala normer - som bidrar till ordning, genom att göra människor förutsägbara för varandra och uppmuntra till samarbete.

Dessutom är ett samhälle som fungerar enligt principen leva och låta leva ett trevligare samhälle.

Att bara vilja bestämma över alla andra är inte att ta ansvar

Statsministern låter meddela att han kan tänka sig att leda en blocköverskridande regering.

De politiska partierna i allmänhet och sossarna i synnerhet är uppseendeväckande fixerade vid makt.

Att rädda kvar makten över folket i »klubben« är ett av denna valrörelses bärande tema.

Landets underliggande systemfel, förvaltningskris och allt mer centraliserade beslutsfattande är samtidigt frågor som lyser med sin frånvaro.

Men om allt får fortsätta att fungera som det har fungerat, då kommer det också att gå som det har gått.

#röstaKLP

Mer pengar löser inte problem som beror på inkompetens och systemfel

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Mer pengar löser inte problem som

beror på inkompetens och systemfel »

"Men om de grundläggande problemen är inkompetens och systemfel, då hjälper det inte hur mycket pengar man än kastar på dem. Problemen försvinner ändå inte. Ibland blir de till och med värre, eftersom man tillför resurser till defekta och kontraproduktiva system."

Enjoy!

Ett bättre Sverige måste vara möjligt

(Klicka på bilden för en större variant.)

Jag förundras över att inte fler människor – på ena eller andra sättet – gör uppror mot överheten.

Vi har en härskande politisk klass som lever gott på folkets bekostnad. Den samlar på sig allt mer makt – och det finns inga gränser för allt den vill lägga sig i och styra och ställa över.

De flesta politiker är samtidigt inkompetenta. Många har varken utbildning, livserfarenhet eller insikt i hur det är utanför den politiska broilerfabriken. De saknar som regel insikt om samhällets dynamik, människors drivkrafter och frihetens skapande förmåga. De gapar över för mycket och vill bestämma över sådant de varken förstår eller behärskar.

Än värre blir det när de tillsätter politiskt renläriga politruker och karriärbyråkrater som chefer i förvaltningen – som inte heller förstår eller behärskar sin uppgift. (Dessutom bryter det mot grundlagen att sätta politiska hänsyn framför kompetens när regeringen utser chefer i det offentliga.) Det är detta som gör det möjligt för stolpskott som Dan Eliasson att ödelägga myndighet efter myndighet, utan att någon reagerar eller ingriper. Han är ju trogen sosse.

Resultatet blir dels att det offentliga ägnar sig åt trams och åt saker som bättre kan skötas av människor själva. Dels att sådant som verkligen är viktigt – den samhälleliga kärnverksamheten – missköts.

Allt detta till oerhörda kostnader och under en av världens tyngsta skattebördor.

Det är, som sagt, besynnerligt att folk finner sig i detta. Att inte fler gör motstånd. Att svenska väljare inte röstar på något annat och bättre.

Att låtsas som om det regnar fungerar inte heller. Ju längre tid saker och ting får fortsätta som nu – ju hårdare och mer dramatiskt blir fallet när det väl kommer.

Detta kan aldrig sluta väl

Det vi ser kan vara hur den härskande politiska klassen – och dess funktionärer – är på väg att tappa kontrollen. Därav det höga tonläget från ovan.

Det handlar om kontrollen över verkligheten – och om kontrollen över agendan.

Våra makthavare har helt enkelt glömt bort att de jobbar för folket. Istället har de hållit på med sina egna korrekta små projekt, medan samhällelig kärnverksamhet har förfallit.

Att polisen inte längre har tid att tjäna och skydda folket kan delvis bero på att den håller på att få andra uppgifter. Som att skydda makten mot folket. Att övervaka, kontrollera och slå på fingrarna. Händerna på täcket.

Vilket kanske är nödvändigt, när hela systemet fungerar som något slags gigantiskt pyramidspel. Alla skall med, till varje pris.

Det kommer att bli värre. Och svenska folket har bara sig självt att skylla. Vi har givit överheten allt mer makt och pengar. Vi har låtit den devalvera demokratin till att bara handla om att räkna riksdagsmandat.

Nu försöker våra politiker förändra hur vi tycker och tänker. De backas upp av gammelmedia, som slåss så väl för sin ekonomiska överlevnad som för att behålla makten över informationen. De ger sig efter internet, de lägger sig i vad folk säger och skriver.

Men att vrida åt ventilerna kommer bara att leda till att det inre trycket ökar. Varpå staten måste bli än mer repressiv. Det kan helt enkelt inte sluta väl.

Hur har det kunnat bli så här?

När jag försökte se vilka som ligger bakom denna surrealistiska Youtube-film tog det inte lång stund innan det började osa avoghet mot främlingar. Vilket är idéer och ett förhållningssätt som jag inte delar.

Men att avfärda allt som kan ha SD-kopplingar, vad det än är, är knappast någon hållbar plan. Orimligheter är orimligheter, oavsett vem budbäraren är. Vi måste förhålla oss till det som sker.

Detta sagt tycker jag att du skall se filmen ovan. Den beskriver något viktigt. Nämligen hur Sverige har blivit skvatt galet. Kameler till ett integrationsprojekt? Kamelmjölk mot autism? För kommunala skattepengar. [Länk»]

Det inspelade samtalet är en mörk fars. Det är smärtsamt att lyssna på, på så många sätt. Mot slutet börjar jag tycka riktigt synd om den stackars tjänstemannen. Här har en tokig idé seglat igenom utan att någon har bedömt eller ifrågasatt dess rimlighet – och landat på hennes bord. Att bygga ett... kamelcenter i Angered.

Svenska folket avtvingas en stor del av sin lön i skatt. Det mesta faktiskt, eftersom man måste räkna med sociala avgifter och sådant. För varje skattekrona som överförs till det offentliga överförs också makt från folket till politiker och byråkrater. Vilka inte verkar förstå vad de sysslar med.

Vi betalar helt enkelt för att underkasta oss andra, Maktapparaten.

Vägrar du blir du inspärrad. Skatt är allvarliga saker. Skattebasen måste, ur statens perspektiv, till varje pris upprätthållas – hur tokigt pengarna än används. Och för att hålla den sammanträdande klassen flytande.

Som om inte det är illa nog tycks de människor som uppbär förtroendet att klokt förvalta våra skattepengar fullständigt ha tappat koncepten.

Kommunala kameler...

Svenskarna är inte främlingsfientliga – men de kan bli

Det svenska debattklimatet är förnuftsvidrigt.

På ena sidan finns en vänster som inte begriper ett dugg om ekonomiska realiteter och som kallar alla som oroas över flyktingmottagningens praktiska och ekonomiska konsekvenser för rasister.

På andra sidan finns de som ogillar utlänningar, klumpar ihop människor till kollektiv och har en retorik som närmast leder tankarna till raskrig.

Jag anser att båda förhållningssätten är orimliga och farliga.

Men fullt begripliga.


Vilket inte nödvändigtvis har med invandringen att göra.

Det handlar om misskötta, genompolitiserade, byråkratiskt övertunga, verklighetsfrånvända system som hela tiden varit på väg att gå sönder. Vad flyktingkrisen kan ha bidragit till är att påskynda processen – men det handlar ändå om grundläggande systemfrågor.

Polisens förfall, vårdbyråkratin, bostadskrisen, utbildningssystemets kris... Det finns massor av exempel. Vad de alla har gemensamt är att de inte har orsakats av invandringen som sådan – utan av politisk klåfingrighet, byråkrati, inkompetens och storhetsvansinne.

Skall vi över huvud taget kunna hantera landets problem – då måste vi inse detta, förhålla oss till det och börja ändra på saker och ting. (Att inte göra något är i sammanhanget också ett val. Vilket kommer att sluta illa.)

Men det är retoriskt enkelt att skylla på andra. Till exempel på flyktingar och migranter. Det räcker med att upprepa tesen tillräckligt ofta för att den skall börja sätta sig hos allt fler människor. Och det är alltid lättre för folk att ta till sig en enkel paroll än en komplex analys.

Jag tror att de flesta svenskar är hyggliga människor. De har egentligen inget emot att hjälpa andra som flyr från krig och förtryck. Eller fattigdom. Men blandningen flyktingkris + systemkris + generell välfärdsstat är giftig.


Den verkliga prövningen kommer att komma när flyktingarna nu skall slussas ut i kommunerna.

Detta sätter skolan, vården, omsorgen, socialtjänsten och många andra system under hårt tryck. Människor kommer att trängas undan eller få sämre service. Bostadskrisen kommer att gå från akut till något ännu värre. Människor upprörs när de ser hur flyktingar till exempel slussas förbi kommunala bostadsköer. Allt detta toppat med höjd kommunalskatt.

Man måste inse att människor blir oroliga och upprörda när detta sker. Det är precis sådant här som skapar och sprider främlingsfientlighet i samhället.

Att invandrarna får bära hundhuvudet för välfärdsstatens systemkris är orättvist. Men det är så dynamiken i samhällsdebatten tycks se ut i dag.


Det finns en väg ut ur allt detta. Det är ett grundläggande systemskifte. Ersätt den generella välfärdsstaten med individualiserade trygghetslösningar. Rensa upp i byråkratin och sätt kompetenta människor att styra upp polis, skola och andra havererade system. Låt det offentliga ägna sig åt få saker – men se till att de istället sköts bra.

Men där är vi inte i dag. Sådant finns inte ens på den politiska kartan. Och det är högst otroligt att svenska folket skulle rösta fram politiker som går till val på en sådan agenda. Folk vill behålla sina förmåner, helt enkelt.

Staten är som bekant den stora illusion i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad.

Så (i vart fall partiella) systemsammanbrott, främlingsfientlighet och en allt hårdare, allt mer desperat politisk styrning ser ut att vara vad vi har att vänta. Vilket är den naturliga konsekvensen av de politiska val svenska folket, under årtionden, har lurats och lockats att göra.

- o -

Vad jag tycker i invandringsfrågan?

Människor skall ha rätt att bo var de vill – men inte på andras bekostnad. Precis som all annan frihet begränsas denna av när man kränker andra människors säkerhet eller egendom.

Människor skall inte definieras på grund av grupptillhörighet, utan utifrån sina individuella handlingar. Med frihet följer ett personligt ansvar. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter inför det offentliga.

Svårare än så behöver det inte vara.

- o -

Ett par relaterade länkar:
Rayman: Det var då det »
Motpol: Kommunupproret har börjat »

Det kan i sammanhanget även vara intressant att lyssna till vad Mattias Svensson har att säga om alt-right-rörelsen i avsnitt två av podcasten The Usual Suspects »

Stöd denna blogg »

Den röd-gröna vägen mot en systemkris

Läs min senaste text hos Mårtensson:

Den röd-gröna vägen mot en systemkris »

"Något som stör mig är att den politiska vänstern inte tycks förstå enkla ekonomiska samband. Förmodligen handlar det om att den inte vill förstå – vilket i så fall är omdömeslöst, oansvarigt och direkt farligt."

Borgerligheten måste våga kräva ett systemskifte

Människor vill ha pengar till mer än livets nödtorft. Det gäller i princip alla.

Människor vill också ha något som upplevs meningsfullt att syssla med. Är det inte ett arbete som drar in pengar, då blir det något annat. Ofta är detta "något annat" destruktivt så väl för individen som för samhället.

Ta sedan dessa enkla observationer och applicera dem på våra så kallade utanförskapsområden.

Att få in folk (inte minst unga människor) i arbete är relevant ur båda aspekterna. Detta är knappast raketforskning.

Men i Sverige får inget vara enkelt. Instegsjobb som låter folk få in en fot på arbetsmarknaden stoppas av facket. Delningsekonomin ses som ett problem, inte som den möjlighet den borde vara. Egenföretagare drabbas av byråkrati och behandlas styvmoderligt av politikerna och deras funktionärer. Höga skatter gör det svårt att bygga sig personligt välstånd genom vanligt lönearbete.

Detta borde vara en självklar konfliktyta i svensk politik. Men icke. Alliansen valde makten framför sunt förnuft. (Speciellt illa var det under regeringen Reinfeldts andra mandatperiod, som var helt håglös.) Och eftersom det inte finns något trovärdigt och engagerande politiskt borgerligt alternativ valde svenska folket sedan en rödgrön regering – som inte heller har något att komma med.

Flyktingar och migranter är – som grupp betraktade – inte den tillgång de skulle kunna vara. Med dagens upplägg med dysfunktionell migrations- och arbetsmarknadsbyråkrati och ett generellt välfärdssystem blir de istället en ekonomisk belastning. Helt i onödan.

Flyktingar och migranter är – som grupp betraktade – inte lönsamma i dagens system. Men de kan göras lönsamma. De måste göras lönsamma. Detta är helt nödvändigt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Och det är oerhört viktigt ur de enskilda individernas perspektiv.

Vägen framåt går inte genom byråkrati, bidragsberoende och sossetrams. Enda realistiska vägen framåt är en fri ekonomi, fritt företagande, personligt ansvar och lägre skatter som gör det lönsamt att jobba eller att starta eget. Sverige skulle kunna bli Europas tigerekonomi – om vi vill.

Detta är ett val svenska folket kan göra. Eller snarare, borde kunna göra. Men det bygger i så fall på att den svenska borgerligheten skärper till sig och börjar driva tydlig borgerlig politik. Det kräver att Alliansen presenterar något för väljarna som engagerar, går att tro på och att sluta upp bakom. Det kräver kompetens och konsekvens. Det kräver mod och tro på frihetliga principer.

Det kräver helt enkelt ett systemskifte. Men det är de borgerliga partierna – i vart fall för tillfället – för fega för att säga. (Frågan är om de ens förstår varför, efter tio år av ideologisk ökenvandring.)

Stöd denna blogg »

Landet behöver en politisk storstädning

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Landet behöver en politisk storstädning »

"Ironin i det hela är att den politiska vänstern har ett stort ansvar för den utveckling som kan komma att landa i att var och en får klara sig själv, bäst det går."

Om vi inte kan identifiera och definiera samhällets problem kan vi inte heller lösa dem

Skola, vård, omsorg, polisen, försvaret, integrationen, bostadsbristen, fattigpensionärerna, strukturfrågorna, svällande byråkrati, den generella välfärdsstatens långsiktiga kris... Problemen i landet staplas på varandra. Och de politiska partierna, i vart fall riksdagspartierna, tycks sakna lösningar – och ofta även insikt om problemen.

För vanligt folk blir bilden förvirrad och motstridig.

Å ena sidan finns det uppenbara problem, så väl på ett praktiskt plan som på systemnivå. Samtidigt är det svårt att veta vad som är verkliga problem och vad som är upplevda problem.

Å andra sidan har många svenskar det i dag bättre än någonsin tidigare, även om det möjligen är på lånad tid och lånade pengar. Och det är svårt att med trovärdighet hävda att vi står inför ett systemsammanbrott när staten till exempel betalar ut 335 miljoner kr i filmstöd.

Att bilda sig en korrekt bild av vad som sker är inte helt enkelt. Ta till exempel det här med bilbränder. Hur utvecklingen ter sig beror helt och hållet på vilket tidsintervall man mäter och om man frågar polisen eller brandkåren, som har olika mått. (SR Medierna hade ett någorlunda balanserat inslag om detta i helgen. Länk ») Fakta vrids till, för att passa den ena eller andra agendan.

På informationskrigets slagfält finner vi bland andra Aftonbladets ledarsida, Politism, finvänstern och andra krafter som dels vill rädda regeringens anseende, dels vill upprätthålla en illusion om folkhemmet, dels vill skyla över problem som andra kan tänkas plocka poäng på. En annan aktör i debatten är ett fåtal påstridiga akademiker, som med envishet lyfter statistik som inte passar den härskande politiska klassens världsbild. Sedan har vi Sverigedemokrater, postmodernister, nättroll och ryska propagandister som tycks kunna påstå vad fan som helst.

Sammantaget befinner sig den svenska samhällsdebatten i ett tillstånd av svår förvirring.

Vilket är problematiskt. Vill man finna lösningar på olika problem – då är nämligen en korrekt och tydlig definition av dessa problem en förutsättning.

Förvirring medför handlingsförlamning och ökar risken för misslyckande och direkt kontraproduktiva beslut. (Ett väl definierat problem är å andra sidan redan i sig halva lösningen.)

För att komplicera bilden ytterligare kan man fråga sig om politiker, den tyckande klassen och folk i allmänhet vill veta. För att få ordning på saker och ting krävs nämligen handling. Och handling kräver i sin tur hårt, målmedvetet arbete. Samt uppoffringar. Vilket de flesta människor ogillar. Då är det bekvämare att strunta i fakta, analys och logik – för att istället låtsas som om det regnar.

In Sweden we have a model...

Stöd denna blogg »