Lördagsvideos: Jönsson om samhällskontraktet + en dos minimalism

Youtube: Polismordet - Det brustna samhällskontraktet »

Youtube: Why Letting Go Is True Wealth | Minimalist Philosophy for Simple Living »

Har vi varit naiva nu igen?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Har vi varit naiva nu igen? »

"När den värsta oredan har lagt sig måste vi prata igenom det här. Staten skall sköta sina kärnuppgifter på ett kompetent och kostnadseffektivt sätt. Trams, ideologiproduktion och stöd till icke samhällsnödvändig verksamhet måste lyftas bort. Staten skall uppfylla sin del av det så kallade samhällskontraktet – annars har den inget existensberättigande."

Den lilla människans storhet

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Den lilla människans storhet »

"Ideologiskt är socialdemokratin och vänstern oförmögna att se människor som individer och självständiga medborgare. Istället betraktar de oss som kollektiv och som undersåtar. Då är staten inte längre till för folkets bästa, utan tvärtom. Då blir det viktigare att indoktrinera och försöka ändra på folket än att sköta det mindre glamorösa jobbet att se till att offentlig kärnverksamhet och samhällets institutioner fungerar. It’s not a bug. It’s a feature."

När politiken hotar demokratin

Ett betydande samhällsproblem är att politiken och staten samlar på sig allt mer makt. Sedan visar det sig att den härskande politiska klassen inte har den kompetens och det förstånd som krävs för att bära upp sin makt och för att sköta de uppgifter man tagit på sig.

Vilket även gäller uppgifter som en stat rimligen bör ägna sig åt. Som ordningsmakt, rättsväsende och försvar. Inte ens sådant som är absolut grundläggande funktioner i vilken samhällsbildning som helst - individernas skydd mot andra och folkets skydd mot yttre fiender - förmår man sköta.

Vi kan dessutom notera att om staten inte klarar av upprätthålla lag och ordning, då kommer andra krafter att fylla det tomrum som skapas. Vilket inte är det minsta konstigt, om man tänker på saken. Men utomordentligt farligt.

Om staten inte förmår att försvara medborgarnas säkerhet och egendom, om den inte levererar vad gäller sådant den tagit på sig att sköta, om den ägnar sig åt vänsterideologiskt trams istället för att ge valuta för skattepengarna - vad har medborgarna då för glädje av den?

Om makten förlorar sin funktion och nytta, då förlorar den även sin legitimitet. Upplevs det dessutom som att den parasiterar på folket, då kan allt gå utför väldigt fort.

Vad händer då?

Den judiska författarinnan Hannah Arendt skrev 1951 i boken »Totalitarismens ursprung« (med Nazityskland i färskt minne och i skuggan av Stalins terrorvälde) att totalitära idéer frodas och att totalitära regimer ofta föds ur ett maktvakuum.

»Vägen till helvetet behöver inte vara kantad av ordspråkets goda föresatser, utan kan lika gärna vara kantad av inga föresatser alls.«

Det är vad som kan ske när politikerna och deras funktionärer inte vårdar sin trädgård.

Veckans Jönsson: Malmö och samhällskontraktet

Youtube »

Det så kallade samhällskontraktet är brutet – av politikerna

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Det så kallade samhällskontraktet är brutet – av politikerna »

"Samhällskontraktet är i sig ett påhitt som används av politikerna för att motivera deras egen existens, deras makt och de höga skatterna. Men när de inte håller sin del – som att upprätthålla säkerhet och ordning – då har de inte längre någon funktion att fylla."

Är det nu det vänder?

I Tyskland talar man om stora samhällsförändringar, speciellt öststats-kommunismens fall som »Die Wende«. Det kan fritt översättas med vändpunkt eller omsvängning.

Vid Berlinmurens fall kom slutfasen oväntat snabbt. Förbundskanslern var på besök i Polen, när DDR plötsligt föll ihop som en sufflé i kalldrag. Alla var lika förvånade. Inte minst östtyskarna.

Plötsligt händer det. Den kritiska massan blir tillräckligt stor. Något sker som långsamt startar processen. Sedan sätts saker och ting plötsligt i rörelse - då ofta förvånansvärt snabbt.

Populärpsykologin talar om »tipping points«. Och vetenskapen talar om metastabila system - som utåt ser helt stabila ut, för att i nästa ögonblick förändras totalt.

Just nu är ett sådant tillfälle när man hör hur det börjar knaka i nationens fogar. Något är på väg att hända.

Till och med statlig etermedia har börjat lyfta på locket och släppa fram en del människor som säger som det är. (Både »riktiga« debattörer och folkets fria åkning i Ring P1.) Kommunerna klagar över ekonomiska svårigheter. Ingen utom Aftonbladets Anders Lindberg kan längre blunda för att det finns problem med utanförskap, en ny typ av brottslighet och en del metafysiska traditioner. Politikerna har visat sig oförmögna att sköta vad de tagit på sig. Vilket leder till att offentlig samhällelig kärnverksamhet förfaller. Och längst ner i näringskedjan finns de netto-skattebetalare som förväntas stå för kalaset.

Statsminister Löfven får allt oftare något jagat i blicken. I decennier har politiken gapat över för mycket. Nu klarar den inte att leverera. Och till sist får man slut på andra människors pengar. Detta dessutom i en allt oroligare omvärld. Fällan tycks vara på väg att slå igen för samtyckesregeringen.

Min spaning är att nu börjar det vända. Nu börjar människor tröttna och uppleva sina intressen allvarligt hotade. Nu får det vara slut på dumheterna. Nu måste det till kompetent folk och omfattande förändringar. Nu vill vi ha ett fungerande Sverige, inte en massa tramsiga politiska experiment. Nu vill folk ha valuta för skattepengarna - eller pengarna tillbaka.

Dessutom håller vi på att få ett nytt medielandskap. Med alternativa och sociala media uppstår nya informationsflöden, intressegemenskaper och plattformar. Kritiken bubblar upp till ytan. Vanliga människor engagerar sig och organiserar sig i sakfrågor. Folket får en röst på det nät som numera binder oss samman. (Vilket förmodligen är det verkliga skälet till att politikerna ständigt försöker nagga internets frihet i kanten. De avskyr när vanligt folk snokar och lägger sig i.)

Frågan för dagen är om någon har en bra, rättssäker och i övrigt acceptabel plan för att rädda landet.

Det skall bli intressant att se hur en svensk »Die Wende« ser ut. Och vad som blir den utlösande faktorn, if any.

P.S.

Jag kandiderar i valet till Europaparlamentet. Rösta på mig genom att ta en blank valsedel och skriv »Klassiskt liberala partiet« på den. Tack på förhand!

Hoten mot den svenska demokratin

Den svenska demokratin är på inget sätt perfekt. Den skulle behöva betydligt mer konstitutionell stadga. Den har öppnat för politiker och byråkrater att ta sig makt över allt mellan himmel och jord – och att sätta sprätt på andra människors pengar. Till råga på allt förefaller den härskande politiska klassen vara inkompetent vad gäller att sköta statens kärnverksamhet.

Men denna demokrati är det bästa som för tillfället står till buds. (Även en liten och rimlig stat, som respekterar individen och fokuserar på kärnverksamhet bör vila på ett demokratiskt mandat.)

Därför har jag känselspröten ute. Hur är tidsandan?


Alla talar om Sverigedemokraterna som hotet mot svensk demokrati. Kan så vara. Trots det gör alla politiker i alla riksdagens övriga partier just nu allt för att SD skall bli största parti efter nästa val.

Jag litar inte på SD. Jag minns cirkusen när de försökte ta över Skattebetalarnas förening. Jag tycker inte om deras ton. Deras partiprogram gör mig uppgiven och misstänksam. Vissa av deras företrädare gör mig obehaglig till mods. Å andra sidan har de väl nu hunnit bli en så etablerad del av det politiska systemet att de även blivit dess fångar.

Däremot måste jag medge att SD fyller en viss demokratisk funktion som riksdagens tredje block. Det minskar antalet förslag, när inget av blocken kan göra som det vill på egen hand.


För tillfället ser det dock ut som om vänsteraktivism (och vänstervåld) är ett mer akut problem. Dessa människor har inte bara satt igång en massa stolligheter. De uppvisar dessutom auktoritära tendenser.

Det är det Socialistiska Lyckoriket, igen: Den nya människan som tänker rätt, tycker rätt, säger rätt, äter rätt, går i takt och möter gryningen under röda fanor. Under tvång. Tanken går till östtyska väggmålningar med folkets hjältar.

Det är vad de vill ha. Det är därför de stör andras möten. Det är därför de inte drar sig för våld. Det är därför de vill inskränka meningsmotståndares yttrandefrihet.

Benhårt övertygade om att de själva är de goda och att alla andra är de onda finns det inga gränser för vad de kan ta sig för. Politisk postmodernism och identitetspolitik är två av deras verktyg.

Man hittar nu för tiden denna vänster inte bara inom förvaltningen och i olika organisationer för särintressen (där de lever på skattebetalarnas pengar) – utan även ute i näringslivet, på diffusa tjänster som handlar mer om att vara ängsligt politiskt korrekt än om kärnverksamheten.

De har även ett grepp om gammelmedia. De arbetar sedan slutet på 60-talet målmedvetet med att inta den ena samhälleliga kommandohöjden efter den andra.

De här människorna vill skapa ett samhälle som endast har plats för den som håller med överheten. Vilket är demokratins själva antites.


Men det verkligt stora hotet mot demokratin, det kommer från annat håll – inifrån de demokratiska institutionerna själva. Och det kommer att handla om beslut som fattas i god demokratisk ordning, i vart fall rent formellt sett.

Terroristerna, fildelarna, droghandlarna, snuskgubbarna, skattesmitarna, de obekväma... Det finns inga gränser för de ursäkter som används för att inskränka informationens frihet och de medborgerliga fri- & rättigheterna. Staten har full insyn i och kontroll över alla medborgares ekonomi. Allt och alla registreras och övervakningsstaten expanderas ständigt. Att folket finner sig i detta förfärar mig.

Men det är bara början. I takt med att allt mer makt överförs från enskilda människor till staten ökar tvånget. För att rädda systemet. För att upprätthålla skattebasen. För att konsolidera den härskande politiska klassens makt. Alla skall med. Ständigt, dessa DDR-vibbar.

Om det dessutom är så att människors säkerhet och egendom hotas genom att våldsmonopolet har byråkratiserats så till den milda grad att det längre inte kan fullgöra sitt samhälleliga uppdrag – då är det illa. Då får vi ett maffia-, klan-, gäng- och säkerhetsbolagssamhälle. Då är samhällskontraktet slutligen brutet. Då har staten förverkat sitt existensberättigande.

Kom dessutom ihåg att sossarna är en av spelarna. De har aldrig visat någon djupare förståelse för medborgerliga fri- & rättigheter, rättsstaten och demokratins djupare värden – i Sverige. Deras politik går ut på att bestämma över folk, med tvång. Skillnaden mellan dem och rödgardisterna är bara en skillnad i grad, inte i art. De ser inte demokrati som ett sätt att leva i fredligt samförstånd – utan som ett verktyg för partiets makt och agenda.

Vårt land skulle verkligen behöva en helt ny form av opposition.

Stöd denna blogg »

Störta regeringen!

»Transportgate« var droppen. Inkompetensen blev för monumental.

Detta handlar inte bara om att förvaltningen orsakat den största säkerhetsskandalen sedan Wennerström, medvetet satt sig över ett antal lagar – och inte själv förstått vad det är som är problematiskt med ett sådant beteende. Eller om att regeringen har försökt mörka saken.

Det handlar även om att staten inte förmår upprätthålla en fungerande ordningsmakt. Om att överheten gör sig allt bredare på individens bekostnad. Om att det på något magiskt sätt alltid tycks uppstå vårdköer så fort det är sossar vid makten. Om att det knakar i fogarna på samhällskontraktet.

Det handlar bara delvis om vad som sker framför medias kameror och mikrofoner. Det kan även skönjas en skiftning i det medborgerliga sinnet. Folk börjar helt enkelt få nog.

Sedan är det, som sagt, en öppen fråga om det finns något annat och bättre att hoppas på.

Handlingar måste få konsekvenser. Nu går bollen över till andra laget.

Finns det något »samhällskontrakt«?

Political Authority - An Examination | Youtube »

Samhällskontraktet kräver frihet och ansvar

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Samhällskontraktet kräver frihet och ansvar »

"Lita på människor, ge dem ansvar och låt dem bestämma över sina egna liv. Och sätt begripliga gränser. Då får man ett rimligare och mänskligare samhälle."

Moderaterna säger det som borde vara självklart

Den svenska samhällslabyrinten

Från SVT text...

"Moderaterna vill införa obligatorisk närvaro och examensprov på den samhällsorienterande kurs som erbjuds nyanlända, rapporterar TV4.

Kursen är i dag frivillig och enligt M är det bara en tredjedel som gått den efter mer än 18 månader. M föreslår att etableringsersättningen ska utebli om eleven inte har tillräcklig närvaro eller klarar kunskapstestet."

Tack. Men visst är det absurt att så inte redan är fallet?

Kommer man från ett samhälle med klansystem, då måste man informeras om att och varför Sverige har ett våldsmonopol. Kommer man från ett samhälle med stark hederskultur, då måste man informeras om att i Sverige är privata relationer en fråga som är upp till individen. Kommer man från ett samhälle med medeltida syn på kvinnor (och där de flesta ogifta män aldrig fått se så mycket som en bar ankel), då måste man berätta hur det är i Sverige innan man ger asylsökande kort till simhallen.

Nyanlända måste informeras om det demokratiska parlamentariska systemet, om grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter, om sina skyldigheter och om vikten av ett öppet, tolerant samhälle.

Det borde vara självklart.

Länk till TV4 (video) »

Informationsluckan i flyktingmottagandet

De sex- och rånattacker som förekom i Tyskland (och i mindre skala tydligen även i Sverige) på nyårsnatten – där kvinnor trakasserades av arabiska och nordafrikanska invandrarkillar – är naturligtvis fullständigt oacceptabla. [Länk»]

Frågan är vad man skall göra åt saken. Jag har ingen universallösning, men en tanke om ett steg på vägen. Så här...

Alla som sysslar med reklam vet att människor är mer påverkbara än annars när de byter miljö. Det är därför man får en del extra reklam när man flyttar. Det handlar om att snabbt etablera nya kontakter, mönster och beteenden. Det finns skäl att tro att att detta är ett allmänmänskligt fenomen.

Framför oss har vi nu ett stort antal människor som kommer till Sverige, främst från arabvärlden. De har hört en massa saker om Sverige – varav det mesta är skrönor, överdrifter eller rätt och slätt fel.

När de kommer till Sverige är det visserligen tänkt att de skall få information om hur det svenska samhället fungerar. Men jag fruktar att det är lite si och så med den saken. Förekommer det, då är det tydligen i SFI-undervisningen. Den har sina speciella problem, så man skall nog inte hoppas på för mycket. Och framförallt kan det ta åratal innan en flykting kommer in i SFI-undervisningen.

Här har vi alltså människor som kommer till Sverige från länder som är allt annat än demokratiska rättsstater, där statens ordningsmonopol i princip inte existerar (istället vänder man sig till sin klan), där man har en medeltida syn på kvinnan och där ofta strikta religiösa dogmer råder.

Hur skall dessa människor ens kunna veta hur Sverige fungerar och hur man beter sig här? Dumpade på avlägsna flyktingförläggningar är det förmodligen helt andra saker än den svenska samhällskoden de får lära sig.

Även de som aktivt vill ta till sig sättet att leva i sitt nya land kommer att falla tillbaka i gamla mönster – om de inte erbjuds något annat så snart de sätter sin fot här. Det fönster för påverkan som miljöbytet skapat stängs tämligen snabbt, om man inte tar tillfället i akt.

Naturligtvis måste varenda människa som flyr eller migrerar till Sverige – personligen och på ett språk han eller hon behärskar – omedelbart informeras om vad som gäller:

I Sverige vänder man sig till polisen när det föreligger fara för säkerhet, liv eller egendom. Man har inte rätt att ensam eller i gupp ta rättvisan i egna händer. Våld accepteras inte i andra fall än i nödvärn. Här har alla lika rättigheter inför det offentliga. Här respekterar man andra människors rätt och rättigheter. Här behandlas kvinnor och män lika. Här har alla myndiga människor rätt att bestämma över sina egna liv och livsval. Här är religionen något privat och samhället sekulärt. Här respekterar man alla människors sexuella integritet och privata val. Här är man ansvarig för sina handlingar och för konsekvenserna av dessa.

Detta måste förklaras, tydligt och pedagogiskt, för var och en. Det är en förutsättning för att flyktingar och migranter över huvud taget skall kunna gå vidare in i det svenska samhället. Man kan tycka att det borde vara uppenbart.

Det skulle rent av kunna vara en förutsättning för uppehållstillstånd att den nyanlände uttryckligen accepterar dessa grundläggande, gemensamma förhållningsregler.

(Det kan i sammanhanget även vara en god idé att styra upp polisen, så att den verkligen förmår upprätthålla lag och ordning. Annars uppstår ett trovärdighetsproblem.)

Den svenska fascismen kommer att komma från oväntat håll

I vinterns skymning faller skuggorna i vårt land allt längre.

Ironiskt nog började det hela med de bästa och mest hedervärda intentioner. Att ge människor som flyr krig och förföljelse en fristad. Och – för allt i världen – att ge människor som söker en ny start i livet en chans i Sverige. (Som bonus fick svenska folket massor av godhetspoäng som huvudkudde.)

Men nu har den svenska självbilden fått sig en törn. Vår välvilja, som är större än alla andra länders välvilja, har blivit en magnet som drar till sig fler flyktingar och ekonomiska migranter än vad vårt land rimligen kan klara av. Migrationsverket, kommunerna, polisen, sjukvården och de sociala myndigheterna sänder ut allt fler och allt mer högljudda signaler om att man håller på att tappa greppet. Plus att de rent fysiska möjligheterna att inkvartera folk är på väg på att ta slut, lagom till vintern.

Dessutom kan man notera att det offentliga Sverige – som mer eller mindre har monopol på att hantera saker i vårt land – befinner sig i ett eländigt tillstånd. Byråkrati har trängt ut kärnverksamhet. Trams, metafrågor och politiska symbolhandlingar har blivit viktigare än att ge skattebetalarna valuta för pengarna. Alla duckar ansvar – och ingen tycks vara beredd att upprätthålla de regelverk som ändå finns. Den offentliga sektorns förfall är ett gigantiskt problem i sig. Flyktingfrågan var bara droppen som fick bägaren att rinna över.

God vilja, önsketänkande och politiskt storhetsvansinne har samtidigt fört oss allt längre bort från principen om att människor i görligaste mån måste kunna försörja sig själva. Insikten om att man i långa loppet inte kan leva på andras bekostnad tycks aldrig riktigt ha fått fäste i vårt land. Och de som skapar de resurser som i slutändan används, de behandlas allt mer styvmoderligt och ibland rent av föraktfullt – trots att det är de som håller landet flytande.

Vägen till helvetet är, som bekant, stenlagd med goda föresatser.

Så, vart är vi på väg?

Det finns de som tror att ett systemsammanbrott skulle bana vägen för ett rimligare Sverige där spontan ordning fixar biffen. Om det ändå vore så väl. Ur något mer av ett tomrum skulle det kanske kunna ske. Då skulle enskilda individer, civilsamhället, marknaden, frivilligt samarbete och spontan ordning säkert kunna skapa ett alldeles utmärkt samhälle att leva i.

Men det är inte där vi befinner oss. Allt kommer inte att nollställas över en natt. Detta kan bli en mycket utdragen, smärtsam och möjligen också stökig process. System kommer att bryta samman partiellt och det kommer att uppstå all slags obalanser i samhället.

Sverige är ett högskattesamhälle med en omfattande generell välfärdsstat, politisk ängslighet och ett stort mått av inlärd hjälplöshet. Vad som händer i ett sådant samhälle när folket plötsligt tappar förtroendet för sina ledare och deras funktionärer är svårt att förutse. Men det kommer knappast att bli hjärtlig stämning. Och när inte bara polisen slutar fylla sin samhällsfunktion – utan även pensionssystemet dör sotdöden, utbildningsväsendet kapitulerar och människor upplever att samhällskontraktet är på väg att brytas – då får vi se hur tålig det anständiga, civiliserade samhällets fernissa är.

Sverige befinner sig just nu i ett metastabilt tillstånd, där små händelser och förändringar kan få stora och dramatiska konsekvenser.

Det är förmodligen så att det är strunt samma om förändringar av input är verkliga eller bara upplevda. Bilden av verkligheten är oftast viktigare än verkligheten. Och den bilden målas just nu med stora, dramatiska penseldrag – av allehanda krafter.

Kommer det en "tipping point"? Och vart bär det av då?

Min gissning är att Sverige kommer att gå mot något slags märklig, modern form av fascism. Det är oklart om det kommer att vara vänsterfascism eller högerfascism. Det kan rent av komma att bli politiskt korrekt fascism. Möjligen folkhemsfascism. Kanske fascism med feministiska förtecken?

Eller ett mer totalitärt samhälle under formellt sett demokratiska former – utan bestämda ideologiska förtecken över huvud taget? Som endast bygger på att individen är helt underställd statens, samhällskroppens behov.

Vi har ju redan hunnit en bit på vägen. Wikipedia:

Den svenske historikern Carl Grimberg (1875-1944) definierar det fascistiska systemet så här: (...) Systemet var likaledes totalitärt: staten inskränkte sig inte till att leda förvaltningen utan ville även behärska andra områden, som organisationslivet, barnuppfostran, kulturlivet och så vidare..."

(Just här upplever jag något slags kontextuell koppling i tid och rum till Miljöpartiets utkast till kulturpolitiskt program.)

I takt med att landet och samhällskontraktet vittrar sönder kommer med nödvändighet de totalitära tendenserna att bli starkare. Det är den härskande politiska och byråkratiska klassens enda chans, under rådande omständigheter. Det handlar om fortsatt makt och kontroll.

Det kommer att etableras nya konfliktzoner mellan folket och Maktapparaten, snarare än mellan makthavare med olika idéer och visioner. (Det finns redan tecken på en sådan utveckling. Som DÖk.) Den officiella åsiktskorridoren kommer att vara smal och ha höga väggar.

Och den totala övervakningsstaten har ju våra politiker redan rullat ut. Den svenska fascismen kommer så att säga att levereras nyckelfärdig.

Allt detta administrerat av människor som Gustav Fridolin och Annie Lööf. Säkert med uppbackning av en stor och entusiastisk del av svenska folket.

Själv tänker jag göra motstånd mot det hela.

Stöd denna blogg »