Politik handlar om att lura folket

Politiker är opålitliga psykopater som ljuger, sprider halvsanningar och vilseleder. Inget nytt där, alltså.

Vad som gör saken värre är att de som borde granska makten – den tredje statsmakten, media – istället för att granska hjälper politikerna att vilseleda folket.

(I de flesta demokratier kallas media för den fjärde statsmakten. Men eftersom Sverige saknar ett från politiken oberoende rättsväsende, så kallas media för den tredje statsmakten i vårt land.)

Jag skall ta ett exempel. Låt oss nu bortse från själva sakfrågan – och istället fokusera på vad som skett och hur det har rapporterats i media: Dataroaming i EU.

Eftersom ett antal gamla statliga monopol i Sydeuropa missbrukar sin ställning och skapar en konstlad brist, så är dataroaming över mobilnätet hutlöst dyrt.

I EU har alla (kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentets olika partigrupper) varit överens om att detta kräver prisreglering. Det kan man tycka vad man vill om. Men låt oss se till vad som skett och hur det rapporterades.

"Produktionskostnaden" för 1 GB dataroaming är på sin höjd tio spänn. Roamingpriset var nyligen runt 25.000 kr för 1 GB. EU gick då in och tvingade fram en prissänkning till 8.000 kr för 1 GB.

Detta är naturligtvis fortfarande ett rätt anmärkningsvärt överpris, totalt oöverkomligt för vanliga människor. Detta rapporterades på ett mycket märkligt sätt i media. För att ta ett exempel, så skrev Aftonbladet följande... "Från och med söndag kan du surfa på mobilen när du är på semester, utan att riskera en räkning motsvarande hela reskassan när du kommer hem."

Vilket helt enkelt var fel. Läs mer: Länk 1 » | Länk 2 »

Frågan är vad man skall kalla detta? Lögn? Spinn? Politik och media i symbios?

Och nu är det dags för ett nytt PR-stunt från EU. Torsdagens nyhet i svenska media var att "Roamingavgifter försvinner i EU". Vilket i bästa fall bara är en spekulation.

Vad som verkligen hände var att EU-kommissionär Neelie Kroes sade att hon tänker lägga fram ett förslag om saken till påsk nästa år. (När EU-kommissionens och Europaparlamentets mandat precis håller på att gå ut, inför EU-valet.) Hon fortsatte med följande fina vink till parlamentets ledamöter... "I want you to be able to go back to your constituents and say that you were able to end mobile roaming costs."

Alltså: En avgående EU-kommission kommer att lägga fram ett förslag för ett avgående Europaparlament, som inte kommer att hinna behandla frågan. Sedan väljs ett nytt parlament, som med största säkerhet inte kommer att köpa förslaget, utan hålla fast vid samma modell som det sittande parlamentet röstade fram.

Vad det handlar om är alltså att få EU att framstå på ett sätt som gör unionen populär bland vanligt folk i samband med EU-valet. Och kandidater till Europaparlamentet från alla partier (inklusive de som egentligen är mot sänkta priser) kan åka runt på valmöten och säga att nu finns det ett förslag om att avskaffa roamingpriserna i EU. Vilket, tekniskt sett, visserligen inte är en lögn. Men uppenbart vilseledande. För i sak kommer – med största säkerhet – inget att förändras.

Detta är politik. Bilden av verkligheten är viktigare än verkligheten.

Media är, okritiskt, med på tåget.

Och det fungerar. Det gäller bara att lura en tillräckligt stor del av folket tillräckligt länge.

Det finns något djupt problematiskt i detta.

Läs även: Valfläsk från EU-kommissionen om roaming »

(P.S. Man skall vara tacksam för att det finns frifräsande privata aktörer, som håller på att ta tag i roamingfrågan på en fri och öppen marknad, till exempel Fogg – som lägger sig på runt 15 spänn för 1 GB. D.S)

Euro-krisen: Nu är paniken nära

(Bilden är en mock-up.)

Då tar vi euro-krisen till en ny, högre nivå av absurditet.

Man skapade en gemensam valuta – vilket gav länder med vitt skiftande förutsättningar och ekonomier samma växelkurs och samma räntenivå. Att det skulle leda till problem hade en pärlhöna kunnat räkna ut.

När problemen med detta väl blev akuta – då tog man till storsläggan. I Grekland slet man sönder hela samhällsväven och ordnade så att nazisterna kunde surfa fram på en räkmacka. På Cypern konfiskerade man människors banktillgodohavanden. Över hela EU har man skärpt till skatteuppbörden, till en nivå som börjar lamslå stora delar av företagandet. Åtstramningarna slår ofta blint, snarare än att bita där de borde.

Och nu tar arbetslösheten fart på allvar i de sydeuropeiska krisländerna. Det borde inte heller förvåna någon.

Hela ekonomin hänger samman. Det är ett självkommunicerande kärl. Det handlar om dynamiska effekter. Klämmer man på en del av ballongen, då sväller den på något annat ställe. Så det är svårt att veta vad som faktiskt händer om man drar i en viss spak. Vilket väldigt få politiker tycks begripa.

Plötsligt inser EU:s ledare att de har problem. Med folket. Som börjar få nog.

Åter till kommandoekonomins ritbord. Vad göra? Det enda man egentligen kan göra och borde göra är att avveckla den gemensamma valutan – euron – om det fortfarande kan ske under ordnade former. Och det är exakt vad EU:s ledare meddelat att de inte tänker göra. Inte under några som helst omständigheter. För övrigt är det möjligt att det redan är för sent. Så man får hitta på något annat.

Och det är där vi är just nu. Alla blickar vänds mot EU och mot euro-zonen. Trycket är stort.

Voila! Dagens förhållningssätt är att ge länder som spenderar mer pengar än vad de har råd med längre koppel. Vilket lär vara kontraproduktivt. Det är dessutom raka motsatsen till den linje man självsäkert drev för bara några månader sedan. Och de stimulanseffekter man kanske ändå skulle kunna uppnå, de absorberas omedelbart av allt man slagit sönder på vägen.

Möjligen kan politikerna försöka plocka några billiga poäng, på väg mot undergången. "På grund av de stora framsteg som har gjorts har vi nu utrymme att minska åtstramningstakten" säger EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Det blir närmast komiskt.

EU handlar i panik. Det finns ingen genomtänkt plan för euro-zonen. (I vart fall ingen som är förenlig med ekonomins lagar.) Det vi nu ser är möjligen improvisation.

SR – EU-kommissionen vill stimulera Europa ur krisen »
Europaportalen – Frustrerad tysk EU-kommissionär: Europa är konkursmässigt »

Istället för riktig trygghet får vi en evigt svällande säkerhetsbyråkrati

Säkerhetsexperten och medborgarrättsaktivisten Bruce Schneier har en läsvärd text på sin blogg och på CNN. Han ställer frågan om det över huvud taget går att stoppa Storebror, säkerhetsteatern och övervakningsstaten.

Några nedslag...

"Terrorism causes fear, and we overreact to that fear. Our brains aren't very good at probability and risk analysis. We tend to exaggerate spectacular, strange and rare events, and downplay ordinary, familiar and common ones. We think rare risks are more common than they are, and we fear them more than probability indicates we should." 

"Our leaders are just as prone to this overreaction as we are. But aside from basic psychology, there are other reasons that it's smart politics to exaggerate terrorist threats, and security threats in general."

Och hans förklaringar till att det blir som det blir är att politiker vill framstå som starka ledare; att det är politisk-taktiskt bra att se ut som om man gör något, vad det än är; att skräckmånglarna alltid vinner oavsett vad som verkligen inträffar eller inte inträffar; att säkerhetsindustrin är ett särintresse med starka ekonomiska incitament.

För visst får man en känsla av att det ofta är precis så här... "Something must be done. This is something. Therefore, we must do it."

"For any given politician, the implications of these four reasons are straightforward. Overestimating the threat is better than underestimating it. Doing something about the threat is better than doing nothing. Doing something that is explicitly reactive is better than being proactive. (If you're proactive and you're wrong, you've wasted money. If you're proactive and you're right but no longer in power, whoever is in power is going to get the credit for what you did.) Visible is better than invisible. Creating something new is better than fixing something old."

Det är med andra ord viktigare för politiker att förhålla sig till tidigare terrorattentat än att analysera eventuella framtida hot. Att vara reaktiv istället för proaktiv. Även om det landar i att man skadar demokratin eller är direkt kontraproduktiv. Även om säkerhetsteatern ofta är direkt fånig.

Så skapar vi ett samhälle med skenbar trygghet – istället för att hantera verkliga hot och problem.

Läs mer: The Politics of Security in a Democracy »

Ta strid för snuset i EU - eller avgå!

I Sverige ligger den tobaksrelaterade dödligheten på ungefär hälften, jämfört med övriga EU. Det beror förmodligen på att vi svenskar röker hälften så mycket. Istället snusar vi.

Om man gör tankeexperimentet att samma förhållande skulle gälla i hela EU, då skulle vi spara 350.000 liv per år. Nu går det naturligtvis inte att göra en sådan jämförelse rakt av, eftersom snus i dag är en rätt okänd produkt för de flesta kontinentaleuropéer. Men man kan i vart fall se dessa siffror som en indikation på vad som skull kunna vara en rimlig tobakspolitik.

Det är här allt blir så fel med EU:s nya tobaksdirektiv. Det är den rökfria tobaken som får stryk. Förbudet mot snus i EU föreslås bli kvar. Och det svenska snuset, i Sverige, är hotat. Man kan också se hur direktivet slår mot andra rökfria produkter, som e-cigaretter.

Om man vill minska antalet sjukdomsfall och dödsfall på grund av rökning – då är det bakvänt att jaga de rökfria produkterna, som skulle kunna hjälpa människor att sluta röka. Skademinimering, helt enkelt. Men den uppfattningen delas alltså inte av EU.

Dessutom verkar positionerna helt låsta. EU-kommissionen står fast bakom sitt nya tobaksdirektiv. Detta trots att den kommissionär som tog fram förslaget har tvingats avgå, då han anklagats för att fiska efter mutor. Och även om en del av svenskarna i Europaparlamentet gör sitt bästa för att rädda det svenska snuset – så är nästan alla andra helt oförstående inför detta krav. Fakta och logik läggs åt sidan, när EU drar fram.

Mycket talar för att striden om snuset kommer att avgöras i EU:s ministerråd. Där är problemet att Sveriges representant, folkhälsominister Maria Larsson (kd), varken delar regeringens eller folkets åsikt om snuset. Hon står egentligen på EU:s sida, förmodligen av något slags nymoralistiska kristdemokratiska skäl.

Antingen får regeringen ta ifrån Maria Larsson snusfrågan och ge den till handelsminister Björling, som ju visat sig vara en tydlig försvarare av det svenska snuset. Eller också får Larsson avgå. Vi kan helt enkelt inte ha en representant i ministerrådet som driver en egen agenda.

Snuset går att rädda. Det handlar om att Sverige måste tuffa till sig i ministerrådet. Att vägra vika ner sig kan till och med bli ett tillfälle för andra medlemsstater att förhandla om annat, som de tycker är viktigt.

Frågan är i slutändan om viljan finns - i regeringen.

Läs även:
Dalligate: Utredningen om korruptionshärvan i EU runt snuset läckt »
Tobacco harm reduction amendments on e-cigarettes and snus tabled in ENVI »
Amendments for tobacco harm reduction by allowing snus and e-cigarettes »

Så hackar vi EU

EU har ett uppenbart demokratiskt underskott. Unionens politiker och byråkrater lägger mycket tid och kraft på sådant som bättre kunde beslutas på lokal nivå – eller som inte behöver regleras över huvud taget. Slöseriet och vansinnesprojekten är uppseendeväckande. De medborgerliga fri- och rättigheterna urholkas.

EU:s verksamhet styrs av unionens fördrag – som är ett oerhört komplicerat, omfattande och megalomaniskt dokument.

För att reformera EU behöver man ett nytt fördrag. Inte på det sätt som medlemsstaterna nu försöker föra fram – det vill säga att hänga på ännu mera på det redan överlastade rådande fördraget. Utan ett nytt fördrag.

Ett reformfördrag för EU borde fokusera på fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Det borde slå fast våra grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter. Det borde sätta gränser för vad EU får, respektive inte får göra. Och det borde göra EU till en demokratisk sammanslutning.

Men hur gör man det? Att skriva ett nytt förslag är en oerhört stor och komplicerad sak – även om man vill ha ett minimalistiskt fördrag.

Där har Piratpartiet en fiffig idé. Det handlar om att sättet ett nytt fördrag antas på förutsätter att både medborgarna och medlemsstaterna kan acceptera det.

Först skall alla medborgare i EU folkomrösta om det nya fördraget, samtidigt. Detta kräver att man tar fram ett enkelt och begripligt fördrag. Det förutsätter att förslaget fokuserar på sådant som vanligt folk tycker är bra med EU, till exempel den fria rörligheten. Och det måste rimligen vara mer demokratiskt och ta våra fri- och rättigheter på större allvar – för att gå att sälja in.

Sedan skall medlemsstaterna ratificera fördraget. (Eller låta bli, för de länder som vill dra sig ur.) Det kan ske genom parlamentsbeslut, i folkomröstningar eller på det sätt varje enskild medlemsstat beslutar. På så sätt kan man se till att inte för mycket makt överförs till Bryssel. Och man blir tvungen att anpassa förslaget till de länder som hellre ser samarbete än överstatlighet.

Exakt hur ett nytt fördrag skall fram och vem som skall göra det – det kan diskuteras. Men jag tror faktiskt att (pp)-modellen är så pass fiffig att det blir bra ändå.

Men för att komma dit krävs fler pirater i Europaparlamentet, mer EU-kritik och mer medborgarrättslig aktivism. Detta är något du kan påverka, inte minst i EU-valet om ett år.

Och om denna idé inte får stöd och vinner mark? Om allt bara fortsätter som i dag? I så fall bör Sverige lämna EU så snart som möjligt.

Detta är sista chansen för EU. Så gammelpartierna och eurokraterna bör nog tänka sig för innan de avfärdar idén.

Läs även: Låt folket besluta om en ny grundlag för EU »

Staten följer dig på Facebook

Det är fan så att man baxnar!

Men jag är inte ett dugg förvånad.

Skatteverket är inne och trålar i våra flöden på Facebook! Byråkrater sitter och kollar på våra uppdateringar, funderar på hur vi har det, tittar på bilder för att upptäcka något beskattningsbart och snokar runt.

Fatta! Det finns en direkt lina mellan Facebook och staten!!!

Och det är inte bara på Facebook de ubåtar. För inte så länge sedan hände en liknande sak på Linkedin. (225.000.000 godtrogna människor på ett bräde.)

Och om Skatteverket är där, då är snuten där. Både den med och den utan lösskägg.

Försäkringskassan kan säkert hitta en massa bidragsfusk på Fejan...

Äh va fan, släpp in socialtanterna också! Folkhälsoinstitutet skulle säkert bli glada om de fick vara med. Och socialstyrelsen får vi inte glömma. Kommunerna? I vart fall landstinget – för att kunna planera sjukvård och kollektivtrafik, väl? Vad är väl FRA-shoppen mot Facebook?

Nu är det en gång för alla klarlagt: Sociala medier ligger vidöppna för staten.

Nämnde jag att EU har uppmanat medlemsstaterna att vara hålla ett öga på vad som sker på sociala medier? Vilket nu alltså är precis vad som sker. (Fast EU hade nog tänkt sig övervakning av lite mer "politisk" karraktär...)

Fatta hur djupt vi har sjunkit ner i övervakningsträsket!

AB | Expressen | SvD

TTIP - ett ACTA i repris?

Det pågår förhandlingar mellan EU och USA om ett frihandelsavtal, TTIP. Eller snarare ett handelsavtal som reglerar det mesta utan att för den sakens skull åstadkomma fri handel.

Precis som när det gäller ACTA-avtalet finns det misstankar om att TTIP innehåller IP-frågor, som kan komma att begränsa internets frihet. Och på samma sätt som ACTA omgärdas TTIP av hemlighetsmakeri.

Kommer folkets valda representanter i Europaparlamentet att få insyn i förhandlingsmandatet och själva förhandlingarna? Kommer detta avtal, vars konsekvenser är att jämställa med lagstiftning, att bredas under öppna demokratiska former? Kommer medborgare och media att få veta vad som sker – innan de ställs inför fullbordat faktum?

I klippet ovan debatterar Pirate MEP Christian Engström saken med EU-kommissionär Karel De Gucht – i Europaparlamentet i går kväll.

Kommissionens mångordiga svar på frågorna ovan är, föga förvånande, ett nej.

Läs även: Hemlighetsmakeriet från ACTA fortsätter i TTIP »

[Direktlänk till klippet]

Högkonjunktur för upplopp och opportunism

Härom dagen komemnterade DI:s nye politiske chefredaktör, PM Nilsson, upploppen i norra Stockholm så här...

"En underskattad orsak till våldet i Husby mfl ställen är att skadegörelse ibland är väldigt roligt. I en viss ålder och i vissa situationer tycker pojkar att det är lustfyllt och spännande att elda upp och förstöra. Det har nog många av oss erfarit. Och det krävs inte så djupsinniga förklaringar för att förstå det. Bara att rätt personer skäller på rätt sätt och sätter en gräns."

Jag tror att det ligger väldigt mycket i detta. Därmed inte annat sagt än att det som sker utnyttjas av andra krafter. Stenkastarvänstern rycker ut för att trappa upp våldet i klasskampens namn. (Hälften av de gripna i Husby kommer från helt andra stadsdelar och städer.) Nationalrasisterna tar det som sker som ett tecken på att "icke-svenskar" inte går att ha i möblerade rum. Batonghögern vädrar morgonluft. Polisen ser en chans att motivera sin existens och höjda anslag. Media är alldeles till sig. Det råder högkonjunktur för den tjattrande klassen. Alla som har något slags agenda försöker kapitalisera på det som sker.

Och innan man vet ordet av har allt eskalerat och alla tappat perspektivet.

Never Waste a Good Riot!

Läs även: Bränna bilar »

Ett par ord på vägen...

Lästips: Droger

Piratpartiets Christian Engström sågar måndagens mycket märkliga DN-ledare om drogpolitik. »

Striden om tryckfriheten står på nätet

På 1800-talet stod striden om tryckfriheten mellan kungen och tidningar som Aftonbladet. Utgivningsrättigheter drogs in och lika snabbt uppstod nya varianter av dessa tidningar, vars utgivningsbevis sedan också drogs in – i en ständig katt och råtta-lek.

Under andra världskriget grep regeringen in och försökte bland annat stoppa Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings svidande kritik mot nazismen. I några enstaka fall lyckades censuren – men i ett större perspektiv blev resultatet bara att GHT och Torgny Segerstedt fick mer uppmärksamhet.

I dag lever vålnaderna av Karl XIV Johans indragningsmakt och samlingsregeringens krypande för tyskarna kvar – men i ett helt nytt medielandskap, på nätet. Och föga förvånande är det en konsekvens av den ständigt pågående upphovsrättsträtan.

Först var det en site som länkade till strömmande sportsändningar på nätet som inte bara fick sin verksamhet stoppad – utan även sitt domännamn förverkat. Och nu vill åklagare att stiftelsen som hanterar .se-domänerna skall dra in The Pirate Bay:s domännamn.

Min poäng är att man måste skilja på handlingar och på den plattform från vilken en handling sker. För att ta ett exempel: Nyligen fälldes tidningen Expressen för vapenbrott. Vore det rimligt att dra in Expressens utgivningsbevis för den sakens skull? Eller ta striden om spelannonser, som blivit rättssak. Vore det verkligen rimligt att dra in de inblandade tidningarnas utgivningsbevis?

En publicistisk plattform som sådan borde stå över pågående rättsfall. Det må vara en sak att en viss handling eller verksamhet kan stoppas av rättsväsendet. Men att dra in ett domännamn – och därmed döda en publicistisk plattform – det bör inte få förekomma.

Detta oavsett om det handlar om en dagstidning, en blogg, en länksamling eller en "fildelningssite". (Vi måste hålla i minnet att mycket som kan nås genom The Pirate Bay är material som ligger där helt lagligt – ofta upplagt av upphovsmannen själv, som en enkel och effektiv distributionskanal för till exempel musik, böcker, dokumentärfilmer och bilder. För många är TPB alltså en helt legitim publicistisk plattform.)

På många sätt är ett domännamn att jämföra med rätten att ge ut en tryckt publikation. Och om något olagligt sker – då är det inte namnet, utan handlingen som de rättsvårdande myndigheterna skall fokusera på.

Dessutom: Med tanke på rådande upphovsrättslagstiftning och de nya regler som är på gång (till exempel EU:s "notice and action") är det bara att konstatera att i princip alla webplatser riskerar att bryta mot lagen. (Formellt sett kan det räcka med att länka till en tidningsartikel för att råka illa ut.) Att då etablera en praxis som ger staten och dess funktionärer möjlighet att stänga ner i stort sett vilken web-plats som helst – det är riktigt, riktigt dåligt och farligt.

Det är anmärkningsvärt att varken media eller den tyckande klassen tycks reagera på det som nu sker.

Läs mer:
Nils Funcke: Karl XIV Johans skelett skramlar än »
Falkvinge: Prosecutor Hints That Root Domain Registry Is Criminally Liable... »
Copyriot: Domännamnskriget och tystnaden »
Moi: Fildelning – Helt nya frågor på banan »

Superstaten EU: The Point of No Return närmar sig snabbt

Nu är vi där! Nu har EU:s härskande klass ställt till det så till den milda grad att de kan hävda att vi måste göra en fullskalig politisk (och ekonomisk) union av EU – för att det inte skall gå fullständigt åt helvete.

Frankrikes president, François Hollande, menar att Europa annars riskerar att falla samman eller till och med bli utraderat från världskartan. Såpass.

Never Waste A Good Crisis.

På något sätt känns det som en synkad kampanj. I Sverige sänder Carl Bildt samma signaler. Och gamla politiska tungviktare som Göran Persson lägger huvudet på sned och säger att jaja, så småningom har vi inget annat val än att ansluta oss till den gemensamma valutan och byta kronan mot euron.

Någon lösning på EU:s demokratiska underskott presenteras inte. Istället kommer man att överföra ännu mera makt till icke-valda byråkrater i Bryssel, Luxemburg och Frankfurt. Några tankar om hur man kan stärka närhetsprincipen föreslås inte. Istället är det mer överstatlighet som står på dagordningen. Mångfald och institutionell konkurrens ersätts med centralstyrning. Istället för fri företagsamhet får vi ökad korporativism där politiker och särintressen gör upp utanför den del av den demokratiska apparaturen som medborgarna har insyn i.

Ett problem när man synkar ihop olika modeller och system är att det ofta är det som är sämst som vinner, för att det har de mest högljudda företrädarna. Denna mekanism ger oss redan ett idiotiskt, skadligt jordbruksstöd och skattesubventionerat rovfiske. Det är denna mekanism som kommer att ge oss en fransk rättsordning, där allt som inte uttryckligen är tillåtet är förbjudet. Belgisk byråkrati. Tyska affärstidslagar...

Att EU:s ledare inte har folket med sig, det tar de ingen notis om. De bryr sig inte om ifall de råkar bryta sönder det sociala och demokratiska samhällskittet, som i Grekland. De bryr sig inte om ifall de råkar kränka äganderätten, som på Cypern. Och de bryr sig inte om ifall den övervakningsstat de bygger upp urholkar de medborgerliga rättigheterna.

Omfattningen av EU-byråkratins arrogans måste man nästan ha sett på nära håll för att riktigt förstå. Det är som om alla beslut och färdriktningen är bestämd redan på förhand. Hemlighetsmakeri, kåranda, riggade beslutsprocesser, bortblandade kort, politisk bekvämlighet och ointresse för fakta skapar ett demokratiskt svart hål – en post-demokrati, i vilken till slut ingen kan hållas ansvarig för konsekvenserna.

I EUR-lex, som är databasen över EU:s regelverk finns redan 1.400.000 olika dokument – som vi är skyldiga att förhålla oss till. Regelverket för EU:s företag beräknas kosta unionens företag 600 miljarder euro per år. (Enligt ex-kommissionär Verhaugen.) Och under de årtionden som man påstått att man försökt förenkla och minska den byråkratiska bördan har antalet regler för företagen tredubblats. Då är det inte att undra över att den ekonomiska tillväxten stryps.

Och nu skall vi alltså öka takten. Inom två år vill den franske presidenten att stommen till den totala politiska och ekonomiska unionen skall vara klar. Tysklands förbundskansler håller med. Liksom den italienske premiärministern. I Sverige har varken regeringen eller oppositionen något att invända, tvärt om.

Det är nu det händer.

Om inte människor reagerar nu och om inte EU-kritiken organiseras upp nu – då är vi väldigt snart vid en punkt där inget kan rullas tillbaka, reformeras eller ändras. I vart fall inte under ordnade former.

SR | Europaportalen | Sydsvenskan | Motpol

Den siste duellanten, om Europa

"Så frågan är huruvida EU-projektet bidrar till fred eller inte. Lärdomen vi möjligtvis kan dra från Joseph II, Oscar II, Napoleon (allihopa), kung George och till och med Karl XII – och visst, släng in romarna där också – är väl snarast att när man försöker toppstyra det europeiska projektet leder det till krig och elände." 

"Ett gemensamt Europa, med öppna gränser, vilket ju har varit fallet under stora delar av historien, tenderar dock at skapa välstånd och mindre bråk. Något som kanske dagens fredarbetare borde reflektera över."

Einar du Rietz, 1967-2013 – i tidskriften Svensk Linje.

I dag begravdes Einar, den geniale vettvillingen. Vi är många som var med i tanken, om än inte på plats – på vårt sätt, i dag. Frid.

Och alla ni andra ser till att ta Einars ord om Europa ad notam. Begrips!

EU: Förbjudet med mutor. Men den som inte betalar får skylla sig själv...

I oktober förra året avgick EU:s hälsokommissionär John Dalli plötsligt. Det skedde när EU-kommissionens ordförande konfronterade honom med uppgifter om att han (via ombud) hade fiskat efter mutor – för att rädda snuset i EU:s nya tobaksdirektiv.

Sedan dess är det hela havet stormar. Vissa tar Dallis parti för att de ogillar EU-kommissionens ordförande JM Barroso. Andra väljer Dallis sida för att de inte tycker om EU:s anti-bedrägerienhet OLAF, som har utrett frågan. Och alla politiskt korrekta typer använder affären som slagträ mot den tobaksindustri de så hett ogillar.

Mönstret är typiskt för EU. Det handlar inte om vad som föreligger i sak. Det finns bandinspelningar och telefonloggar som pekar på att det som Dalli beskylls för verkligen stämmer. Dessutom har han brutit mot EU:s egna regler för hur eventuella legitima kontakter med tobaksföretagen skall skötas. [ Läs mer här » ]

Istället blir det politik av det hela. Väldigt många människor intar väldigt krystade positioner för att kunna använda den här affären för egna syften.

Och de stackars tobaksföretagen – vars verksamhet kommer att styras av det nya tobaksdirektivet – är persona non grata i EU:s olika institutioner. De är i princip inte välkomna längre. Och släpps de ändå in skall alla kontakter omedelbart rapporteras uppåt i systemet på ett sätt som inte gäller för några andra branschföreträdare.

Man väljer helt enkelt att hugga huvudet av budbäraren. Det var nämligen Swedish Match som avslöjade att kommissionär Dalli ville ha en halv miljard spänn i mutor för att rädda snuset.

I EU anses det vara väldigt ofint att tala högt om sådant. EU är nämligen ett korporativistiskt träsk, där politiker och särintressen lever i symbios.

Dagens dragkamp

Just nu pågår ett seminarium om Collective Rights Management i Europaparlamentet. En nog så uppseendeväckande rubrik, får man säga. Men det handlar om de så kallade insamlingssällskapen (Stim och deras kollegor runt om i Europa). I dag är de bromsklossar som mest tänker på att stoppa pengar i egen ficka. (Så länge de stora artisterna får betalt, så kommer de undan med det. Nyttan med insamlingsbolag för mindre artister kan dock ifrågasättas.)

Parlamentet jobbar med ett förslag från EU-kommissionen som ställer tuffare krav på dessa insamlingssällskap. (Till exempel skall de tvingas ha ett register över vilka artister de påstår sig företräda, vilket – faktiskt – inte alltid förekommer i dag.)

Ovan en bild från en av seminariets paneler – med piratpartisterna Christian Engström och Amelia Andersdotter på podiet.

Uppdatering:
Du kan se seminariet på nätet, här »
Pirate MEP Engström rapporterar »

Vart är USA (och vi) på väg?

I USA har justitiedepartementet i hemlighet plockat ut listor över alla telefonsamtal för ett tjugotal telefonnummer som används av nyhetsbyrån Associated Press (AP). [Länk »]

Det handlar alltså inte om någon enstaka omdömeslös byråkrat – utan om justitiedepartementet. Det är rätt oerhört.

Att staten rotar i medias kommunikationer är oacceptabelt i sig. Och oavsett vad som kommer att hända i detta fall har den amerikanska regeringen redan sänt ut en tydlig signal: Vi vet vilka som snackar med media.

I samma veva visar det sig att det amerikanska skatteverket, IRS, har utsatt politiska grupper som inte sympatiserar med den sittande politiska ledningen för en specialgranskning. [Länk 1 | Länk 2]

Den typen av politiska trakasserier är visserligen inte unika för USA – men naturligtvis fullständigt oacceptabla. Alla skall stå lika inför staten. Att förfölja politiska motståndare går på tvärs med hela det demokratiska systemet och dess värdegrund.

Och åter sänder den amerikanska staten ut en tydlig signal: Om du är oppositionell och uppkäftig, då skickar vi skatteverkets blodhundar efter dig.

Sedan har vi ju hela paketet med Executive Orders, Guantanamo, Patriot Act...

Man måste fråga sig vart USA är på väg. Detta är inte skönhetsfläckar i det demokratiska systemet, det är elakartade tumörer. Och det som sker i USA brukar spridas till EU innan man vet ordet av...

Uppdatering: Till och med The Daily Show får spel... »

Det blir bättre

(Via Johan Norberg)

EU harmoiniserar den svenska naturen

EU:s frö- och plantreglering är fullständigt absurd.

Det började med en fröförordning som satte stopp för försäljning av äldre och för klimatet anpassade frösorter. EU förbjöd därmed, i praktiken, en del av det svenska växtbeståndet. Vilket är ett våldsamt klåfingrigt tilltag med uppenbart negativa konsekvenser och till ingen eller oklar nytta.

Nu går man vidare. EU jobbar på ett förbud mot odling och uppdrivning av växter med allt annat än centralt registrerat utsäde. Detta omfattar all odling med eget utsäde, rötter, knölar, fröer, sticklingar eller delande av plantor. Och det gäller även privatpersoner. Så att ingen skall kunna ge bort av EU icke godkända fröer eller hålla sig med piratodlad flora, kan man anta.

Möjligen går det nya regelförslaget så långt att det blir olagligt att låta en planta, träd eller växt föröka sig själv på naturlig väg. Man tar sig för pannan!

Du kan läsa mer om förslaget i sak på bloggen Cornucopia »

Och själva förslaget finns som PDF här »

Politiskt pekar detta på ett par uppenbara problem. Till exempel att EU:s ständigt pågående harmonisering inte tar hänsyn till verkligheten. Att en storlek inte passar alla. Att den härskande politiska klassen är omdömeslös och har storhetsvansinne. Att korkade EU-regler ofta implementeras stenhårt i Sverige – som ju alltid vill vara bäst i klassen, istället för att tillämpa lite sunt förnuft.

Samtidigt är det inte speciellt långsökt att tänka sig att de stora företag som säljer egna fröer, plantor, utsäde och sticklingar gnuggar händerna. Deras patentskyddade produkter kommer att få en gräddfil, var så säker. Och naturligt förekommande "konkurrenter" förbjuds.

Dessutom känns det uppenbart idiotiskt att begränsa den biologiska mångfalden.

Frankrike beskattar internet och ger politikerna mer makt över kulturen

Frankrike tänker införa en skatt på smartphones, tablets, laptops och annan utrustning som kan användas för mobil uppkoppling till internet. Pengarna man får in är tänkta att användas som stöd till "kulturindustrin".

Nu tar vi det här en gång till...

Frankrike tänker beskatta människors anslutning till internet.

Internet rymmer en oerhörd kulturell mångfald, stora kulturskatter och är en global scen som är öppen för alla.

Pengarna fransoserna drar in på sin nya skatt är tänkt att stödja kulturen. Eller i vart fall "kulturindustrin". Det vill säga att politiker och byråkrater kommer att bestämma vilken kultur som skall få del av pengarna.

Se där, en direkt överföring av makt över människors konsumtion av kultur – från människorna själva till den härskande politiska klassen.

Dessutom är detta unken kulturprotektionism med nationalistiska förtecken.

Jag blir så matt. Men knappast förvånad.

Jag menar, Frankrike är ju ett land som till exempel har prisreglering på böcker – för att de inte skall bli för billiga...

Reuters | UPI | AP | FT

EU - It's the Economy, Stupid!

EU startade som ett projekt för industriellt samarbete och en öppen inre marknad, i en tid när andra världskriget var i färskt minne. Syftet var att stärka europeisk industri och att öka vårt välstånd.

Tanken med den gemensamma valutan – euron – var att underlätta handel över gränserna på den gemensamma europeiska marknaden. (ECU och euro fanns visserligen redan som clearingvalutor, men med en gemensam fysisk valuta hoppades man öppna den inre marknaden även för privatpersoner.) Syftet var, åter, att stärka europeiska företag och att öka vårt välstånd.

Som alla vet har EU stått på näsan, som välståndsbyggande projekt betraktat. Tillväxten är långt ifrån vad den borde vara. Arbetslösheten är skyhög. Byråkratin sväller och kostar företagarna tid och pengar. Alla former av stabilitetspakter har gått i papperskorgen.

Det finns även skäl att tro att ökad likriktning och centralstyrning skadar den europeiska ekonomin. Genom att begränsa mångfalden, valfriheten och öppenheten skapar man system som inte passar olika länder med olika förutsättningar, utveckling och företagskultur. Detta begränsar i sin tur kreativitet, entreprenörskap och tillväxt.

Och så mörkrets hjärta... euron. En gemensam växelkurs och ränta gjorde det möjligt för länder med dålig ekonomisk disciplin att låna upp och spendera mer än de någonsin skulle ha råd att betala. (Och nu vill man upphöja detta vansinne till norm, med så kallade euro bonds.) Utan makt över växelkurs och ränta blir det också svårare för dessa länder att lösa sina problem. När värdet på ett lands valuta inte längre sätts på marknaden – då återstår bara att göra besparingar i blindo. Och då kommer den stigande arbetslösheten som ett brev på posten. Klämmer man på ett ställe på en ballong, då sväller den helt enkelt på ett annat ställe.

Sett ur ett ekonomiskt perspektiv är EU i dag själva anti-tesen till hur det var tänkt att bli.

Politiskt storhetsvansinne, klåfingrighet, byråkrati, centralstyrning och allt mer av kommandoekonomi har gjort EU till ett akut hot mot vårt välstånd, vår tillväxt och vår utveckling.

Skall vi få någon ordning på detta, då måste antingen EU slå in på en helt ny väg. Vilket inte kommer att ske. Eller också måste Sverige lämna EU – gärna tillsammans med britterna, danskarna och finnarna.

Se även: Aftonbladet – Barroso: ”Alla EU-länder ska gå med i Euron” »

Uppdatering - lästips ur kommentarerna: The euro crisis has turned into a fatal disaster »

Rättssäkerheten måste tas på allvar

Det är lätt att bli upprörd över fallet där två unga män dömdes för våldtäkt – men sedan friades när de lyckades rädda en raderad film från en mobiltelefon, vilken bevisade motsatsen.

Skälet till att filmen aldrig kom till användning vid en första rättslig prövning var att polisen hävdade att den gått förlorad och inte kunde återskapas – vilket alltså visade sig vara helt fel.

Här finns mycket att säga mycket om inkompetenta poliser, målkåta åklagare och drevmentalitet. Och man kan konstatera att tingsrätten kom till en helt felaktig slutsats.

Men jag har en otäck känsla av av att det finns något större här. Något som är värre än enskilda aktörers inkompetens eller missriktade ambition. Ett systemomfattande problem.

Det är som om systemet är tillåtande – eller i vart fall ursäktande – inför misstag och missgrepp mot enskilda medborgare. OK, misstag kommer alltid att förekomma, i alla system. Men man skulle kunna vara mycket tydligare med att de är oacceptabla. Man borde kunna utkräva ett tydligare ansvar, när det handlar om uppenbar inkompetens och bristande rättskänsla. Man borde tydligt be de drabbade om ursäkt.

Men så är det inte i Sverige. Vi rycker på axlarna; vi avfärdar människor som faktiskt har drabbats på riktigt som rättshaverister; vi låter myndighetspersoner komma undan med både det ena och det andra eftersom vi inte vill skapa dålig stämning; vi ställer inte tydliga krav och vi utkräver inte ansvar.

Vi tar helt enkelt inte rättssäkerhet, rättsstaten och statens våldsmonopol på det allvar vi borde.

Läs även: Aftonbladet Brott & Straff – Mobilfilm friade våldtäktsdömda »

I borgerlighetens Sverige...

...har skatteuttaget ökat med 130 miljarder kronor.

Uppdatering: Jag tror det är en ökning även om man justerar för inflationen. Vill man vara snäll kan man ta det här som ett tecken på att lägre skattenivåer faktiskt kan ge ökade skatteintäkter. Vill man vara lite mer cynisk kan man önska att en borgerlig regering skall göra av med mindre, inte mer, pengar än tidigare.

(Via Politikfakta.se)

Värt att hålla i minnet...

Moderat drogpolitik – får ej ifrågasättas

Vi lever i en tid då allt fler ifrågasätter kriget mot narkotikan. Länder som väljer en mer liberal drogpolitik finner att de får lättare att ge missbrukarna hjälp – och att man blir av med en hel del annan brottslighet på köpet.

Sverige är dock ett av de länder som, närmast fundamentalistiskt, håller fast vid en repressiv drogpolitik. Ibland är det som om frågan inte ens får diskuteras.

Men det rör sig i vissa partier. Till exempel är både (pp) och (v) för att innehav av droger för personligt bruk skall avkriminaliseras.

Men i betong- och batongpartierna håller man stenhårt fast vid dagens misslyckade politik.

Så när en medlem i Moderata Ungdomsförbundet i Halland skrev en motion till sitt partis länsförbundsstämma om att legalisera cannabis – då blev han sänd på kurs, för att få sina åsikter korrigerade. I de nya moderaterna har Partiet alltid rätt.

Länk »

Farväl till staten? Del 4.

Ett meddelande från motståndsrörelsen...

Så, var var vi..?

Staten har gått från att vara till för medborgarna, vilka kan ha skiftande individuella behov – till ett perspektiv där folk blir undersåtar, som är till för statens skull. [Länk»]

Staten sysslar med mycket – men misslyckas ändå på många områden där det trots allt skulle vara motiverat med en stat. [Länk»]

Staten är dessutom rätt kass på mycket av allt det där andra. Och människor blir totalt utelämnade när det inte finns några alternativa system, lösningar och skyddsnät. [Länk»]

Det verkar helt enkelt som om vi har byggt fast oss i ett system där vi är så beroende av politikernas och byråkraternas välvilja – att de flesta av oss finner sig tvingade att försvara det.

Detta skapar flockmentalitet, orsakar grupptänk och föder misstänksamhet mot allt som är nytt, alternativt eller okänt. Människors samveten överlåts till lagstiftaren och det sunda förnuftet underställs kollektivet.

Och det sker inte utan viss nit. Det sägs ju som bekant att de lyckliga slavarna är frihetens bittraste fiender...

Alla ägg ligger i en korg. Då gäller det att korgen inte välter. Då gäller samma logik som får soldater att marschera mot kulsprutenästen. Det vill säga en direkt antites till individualism och frihet.

Vilket också belyser ett annat problem med monolitiska system, att de har a single point of failure. De är trots allt oerhört sårbara. Inte sällan kompenseras denna svaghet med arrogans och propaganda.

Jag vet att jag är naiv – men i mitt samhälle råder öppenhet, mångfald och tolerans. Att tänka nytt och utanför lådan uppmuntras. Nya idéer prövas. Mångfald skapar utveckling och stabilitet. Spontan ordning skapar lösningar som bygger på frivillighet istället för tvång. Staten litar på folket och människor slipper vara rädda för (eller misstänksamma mot) staten. Staten ägnar sig åt det som är viktigt och som nödvändigtvis måste skötas gemensamt – och gör det bra.

Men vi lever alltså istället i en politiserad stat – där andra bestämmer vad som är viktigt och där makten upprätthålls genom tvång.

Det intressanta är att hela denna maktmodell upprätthålls bara på grund av att de flesta tycks ta den för självklar. Eller snarare, det var ett annat och mindre politiserat samhälle som vi skrev kontrakt med – inte det vi ser i dag. Det gäller Sverige och det gäller EU. Ena parten har ändrat på väldigt mycket sedan samhällskontraktet skrevs. Samtidigt förväntas den andra parten (folket) stillatigande acceptera detta. Men det fungerar, som sagt, bara om tillräckligt många tror på systemet.

Och de avvikande rösterna måste komma från folket. Från de politiska partierna kan man inte vänta sig något. Vem i det svenska politiska landskapet står upp för demokratins djupare värden i dag? Vem i riksdagen står upp för rättsstaten? Vem står upp för individens frihet, värdighet och rättigheter? Nä... just det.

Så håller man också på att skapa en post-demokratisk, korporativistisk, auktoritär, centralstyrd och elitistisk stat. En hård och oresonlig stat – där människor måste ändra på vad de är för att passa in.

Hur detta kommer att sluta, det har jag ingen aning om. Men jag vet att om ingen gör motstånd – då kommer det garanterat att gå åt helvete.

Eller, för att citera Henry David Thoreau i stridsskriften Civil olydnad: Låt ditt liv vara den friktion som hejdar maskineriet.

Dagens ungdom...

Ibland funderar jag på att skaffa mig ett liv igen. Jag menar, det händer ju saker i populärkulturen.

Den kreativa höjden på mycket av det som framförs och görs rockvideos av i dag är av så oerhört mycket större kreativ höjd än när jag var ung. [Länk»]

Det är nästan så att jag funderar på att leta fram en skrynklig linnekostym, en panamahatt, en promenadkäpp – och ge mig ut i klubbsvängen igen.

Tritnaha!

Farväl till staten? Del 3.

I del ett av denna miniserie bloggposter pekade jag på hur staten och de styrande ser oss som undersåtar, istället för som individer och medborgare. [Länk»] I del två tog jag upp frågan om att svenska staten inte lever upp till de mest grundläggande krav man bör kunna kan ställa på en stat, till exempel när det gäller yttre försvar, ordningsvakt och rättsväsende. [Länk»]

Här, i del tre, tänker jag ifrågasätta om staten ens är speciellt lyckad som generell välfärdsstat betraktad.

I princip allt som har med vård, omsorg och sociala försäkringar att göra finansieras via skattsedeln. Det går inte att lämna systemet. Vill man ha någon annan lösning, då får man lägga den ovanpå de obligatoriska grudsystemen. (Och då också betala två gånger.)

Det vore kanske en sak – om man kunde lita på att saker och ting verkligen fungerar. Vilket man inte kan. Till skillnad från privata försäkringsbolag kan det offentliga skita i att leverera sådant som människor anser sig ha betalat för i förskott, via skattsedeln.

Ambulansen kommer inte. Vissa åkommor och behandlingar stryks plötsligt från listan över tillgänglig vård. Vanskötsel avslöjas på äldreboenden och det ekonomiska skyddsnätet vid sjukdom visar sig ofta inte vara vad folk trodde att det var.

Upprördheten blir då naturligtvis stor – eftersom folk inte får vad de anser sig ha betalat för.

Samma sak gäller även i andra delar av välfärdssystem.

Här finns alltså en halvmesyr till system, som inte riktigt går att lita på – och som man inte tillåts lämna. Allt man kan göra är att hoppas att det går bra.

Hamnar man mellan stolarna eller om man kommer på kant med byråkratin – då är man körd, eftersom det inte finns någon annanstans att gå.

När sossarna styr försöker de kapa bort alternativa försäkringar, som folk köper till för att komplettera de offentliga systemen med. Alla skall stå i samma kö, även om den står helt stilla. Alla tvingas förlita sig på att systemet kanske fungerar och sedan får man stå med mössan i hand framför välfärdens byråkrater.

Borgarna släpper visserligen fram kompletterande alternativ. Men de tänker inte göra något åt de underliggande systemfelen. Och de visar sig ofta tämligen inkompetenta när det gäller upphandling. Målstyrning, uppföljning, utvärdering och ansvarsfördelning missköts lika ofta med borgare som med sossar vid rodret. Vilket borde vara en smula pinsamt för nämnda borgare.

Den stat som reducerat medborgare till undersåtar och som inte förstår eller uppfyller nattväktarstatens uppgifter - den är alltså också rätt kass i sin roll som välfärdsstat.

Men, alla skall med! Ingen tillåts lämna systemet. Alla tvingas betala. Och vi är sedan helt utelämnade till politikernas och byråkraternas skiftande vilja och förmåga. Ett system där en point of failure räcker för att enskilda individer skall komma i kläm.

Jag kommer att tänka på regimens propagandaaffischer i V för Vendetta: Strength through unity. Unity through faith.

Statens problem är att allt fler människor genomskådar det som sker – och slutar tro.

Pausunderhållningsvåld

Här är lite mörk underhållning, i bästa Mel Brooks-klass – medan jag ägnar dagen åt att korsa kontinenten med tåg...



The Horribly Slow Murderer with the Extremely Inefficient Weapon »

Farväl till staten? Del 2.

I förra bloggposten beskrev jag hur svensk politik bytt perspektiv och nu för tiden betraktar medborgarna som undersåtar istället för som individer. [Länk»]

Nu tänker jag gå vidare och visa hur den svenska staten även missköter sig som stat betraktad.

Vi kan börja med den ryska militära flygövningen vid den svenska gränsen, söder om Gotland, i påskas. Den som fick pågå helt utan svensk reaktion – eftersom det var påskhelg, utanför kontorstid och därmed vid en tidpunkt då det svenska flygvapnet inte är i tjänst.

Detta visar hur den svenska staten inte ens bryr sig om en av statens absoluta kärnverksamheter – yttre försvar.

En absolut minimalistisk stat brukar kallas för en nattväktarstat. I den står staten i stort sett bara för försvar, polis och rättsväsende. Kritikerna menar att detta vore en allt för begränsad stat. Men inte ens sådan grundläggande verksamhet klarar den svenska staten alltså av. Det är anmärkningsvärt.

Det svenska försvaret är nu för tiden mest en papperstiger. Det diskuteras om det skulle hålla ut så länge som en vecka. (Förmodligen inte.) Svenska staten uppfyller med andra ord inte en av de grundläggande funktionerna hos en stat över huvud taget. Det är anmärkningsvärt. Däremot sänds svensk militär ut för att döda människor i fjärran länder – i militära företag vars nytta som bäst är tveksam.

Ordningsmakten – polisen – är inte speciellt intresserad av att rycka ut eller utreda när det gäller vanliga brott mot vanliga människor. Istället ägnar den sig åt att trakassera folk i tunnelbanan, åt bekämpa brott utan offer (till exempel innehav av droger för personligt bruk), åt att upprätthålla morallagar (till exempel sexköpslagen) och åt att bygga upp en omfattande övervakningsapparat. Ur ett medborgarperspektiv är detta ett misslyckande.

Ser vi sedan till rättsväsendet, då finns det också skäl att vara oroad. Till att börja med separerar Sverige inte den lagstiftande och den dömande makten, vilket tyder på godtrogenhet, arrogans eller ointresse för en fungerande rättsstat. Sedan uppvisar den högst ansvariga politikern, justitieminister Ask, bristande förståelse för det där med oskuldspresumtion. (Däremot har hon uttryckt sympati för skamstraff...) Häktningsinstrumentet missbrukas, oskyldiga människor döms på på lösa grunder, rättsväsendets opartiskhet är ifrågasatt, i vissa mål tillämpas omvänd bevisföring och det enda som verkligen får systemet att slipa svärdet är brott mot staten. Som medborgare har man skäl att vara orolig.

Enkelt uttryckt: Den svenska staten uppfyller inte de krav som folket rimligen kan ställa på en stat. Däremot ägnar den sig, till stor kostnad, åt en massa annan skit.

Kombinerat med att vårt lands ledare har skiftat perspektiv och nu för tiden betraktar folket som undersåtar snarare än individer – så måste man ställa sig frågan: Har folket någon skyldighet (eller anledning) att förhålla sig lojalt mot staten?

Allvarligt talat..!?!