De före detta Nya Moderaterna

Inför valet 2006 stöptes moderaterna om rejält. Många åsikter omprövades eller kastades helt enkelt på sophögen. Heliga kor slaktades. Partiet avideologiserades. Partiledare Reinfeldt talade om att man vädrade ut alla gamla spöken ur partiet.

Visserligen flyttade Reinfeldt mitten i svensk politik åt vänster. Visserligen ödelade i ett slag han 30 år av borgerlig opinionsbildning för frihetens idéer. Visserligen gjorde han sitt parti pragmatiskt, fladdrigt och osäkert i och med avideologiseringen. Men den borgerliga alliansen vann valet 2006. Och enligt vissa är det allt som räknas.

Inför valrörelsen 2010 kunde man dock undra vad det var som var så nytt med de nya moderaterna. Det enda jag kan komma på är att regeringen har öppnat upp för arbetskraftsinvandring, vilket är en bra sak. Men i övrigt? Vad bad man om mandat för? Mer än att få sitta kvar? Jag kan nog inte komma på något på rak arm.

De nya moderaterna år 2010 är helt enkelt inte speciellt nya, utan snarare samma sak som de nya moderaterna 2006. Man fortsätter visserligen att sänka skatterna. Men inte för att ge medborgarna mer frihet och större makt över sina liv - utan mer av arbetsmarknadspolitiska skäl. Man fortsätter att upprepa sitt något snäva mantra om arbetslinjen. (Och det är verkligen arbete det handlar om. Inte om att det är bra ifall människor kan ta ansvar för och försörja sig själva. Inte om att man inte skall ligga andra till last. Utan om att folk skall arbeta. Av statskamerala skäl.)

Och de lyckades även i valet 2010. (Fattas bara annat med finanskris, eurosoppa och en ekonomiskt okunnig och oansvarig opposition i matchen.) Men den här gången var det alltså inte för att moderaterna, eller borgarna, var nya. Istället handlade det om att de är mer trovärdiga vad gäller att förvalta, hushålla och bättre på att lägga huvudet på sned.

Sådant kan fungera en eller ett par gånger. Folk vill ha lugn och ro, ordning i ekonomin och "stabilitet". Men det är ingen långsiktigt hållbar plan. Det visar erfarenheter från många länder - där ekonomiskt framgångsrika och rätt duktiga regeringar har åkt ut, helt enkelt för att folk har tröttnat på dem.

Vid en viss punkt räcker det inte längre med att vara ordentlig och pragmatisk. Man måste ha något att komma med också.

Om moderaterna kommer till denna punkt 2014, 2018 eller senare går inte att veta. Men det är rätt säkert att det kommer att ske så småningom.

Och dagens moderater har i princip ingen aning om hur de vill gå vidare. Allt de vet är att de vill fortsätta förvalta. Att de vill regera vidare. Själva ser de detta som att ta ansvar för nationen. En annan tolkning är att det börjar handla om makt för maktens egen skull. Sossefällan, helt enkelt.

Detta hänger naturligtvis samman med moderaternas - och borgerlighetens - avideologisering. Man kastade kompassen. Och då blir det svårt att veta åt vilket håll man skall gå. Svårt med visionerna och framtidsberättelsen. Svårt att frammana den där glöden som finns hos folk som vet att de kämpar för något stort, rätt och bra. Istället blir det på stället marsch.

Därför blir det förmodligen inte så mycket nytt i de "nya" moderaterna framöver. I vart fall inte mer än i loggan.

Frågan är bara vem eller vilka som skall plocka upp visionen om framtiden. Kommer kanske sossarna att lyckas förnya sig på något mirakulöst sätt? Kommer folk att få upp ögonen för integritets- och medborgarrättsfrågorna? Kommer de frihetliga och liberala krafterna till slut att organisera sig? För det kan väl inte vara så att det bara är sverigedemokraterna som har blicken riktad mot horisonten när vi går till val 2014?

Grattis Nyheter24!

Nätnyhetssiten Nyheter24 fyller två år i dag.

Jag gillar Nyheter24. De är ofta snabbare än andra med att plocka upp nyheter som intresserar mig. De lever i en lite tätare symbios med internet och bloggosfären än de flesta andra media. Och de är ofta vakna för saker som rör internets frihet, rättssäkerhet och medborgerliga fri- och rättigheter.

Och det verkar gå bra för dem. Med 300-400.000 läsare per vecka slår Nyheter24 många av gammelmedias nätsatsningar.

Nätcensur funkar inte mot barnporr

Den svenska modellen med blockering av websidor med barnporr är inte speciellt effektiv. Det visar en ny undersökning som har granskat denna modell.

• Av 167 svartlistade sajter innehöll bara tre barnporrmaterial.
• Två av dem har varit uppförda på olika svartlistor sedan 2008 - utan att myndigheterna försökt ta ner sajterna från nätet.
• Samtliga tre plockades ner av servervärdarna inom några timmar eller minuter efter att de fått en skriftlig propå via mejl.

Detta stärker uppfattningen att websidor med barnporr bör plockas bort / stängas ner istället för att döljas bakom blockering. Samt att detta är det mest effektiva förhållningssättet.

Det är också intressant att notera att sidor som blockerats sedan helt har ignorerats av myndigherna - trots att de finns kvar och trots att det inte är speciellt svårt att ta sig runt blockeringen för den som verkligen vill.

"Internetblockering bekämpar inte övergrepp. I praktiken är den bara ägnad att dölja politikens och polisens misslyckanden. Webbsidor kan ligga kvar på blockeringslistor i åratal utan att de raderats trots att de skulle kunna raderas lätt och snabbt" säger den tyska anticensurgruppen AK Zensur.

Olagligheter på internet bör behandlas på samma sätt som olagligheter i resten av samhället. Ordningsmakten skall utreda, verksamheten skall prövas under rättssäkra former, den olagliga verksamheten skall upphöra och den som har begått själva brottet skall ställas inför rätta.

I sak talar alltså det mesta mot censur. Plus att censur som sådan är ett oacceptabelt tilltag i ett fritt och öppet samhälle.

Och så skall man hålla i minnet att om staten väl har infört censur i ett syfte, då kan den mycket väl utvidgas till andra "olagligheter" av mer tveksam natur. (Som att förneka det turkiska folkmordet på armenier i Frankrike eller att skriva positiva saker om homosexualitet i Litauen.)

Allt talar alltså för att man bör säga nej till den internetcensur på EU-nivå som EU-kommissionär Celilia Malmström nu förbereder.

Nyheter24: Svensk barnporrcensur på nätet blev jättefiasko
DN: Övergrepp på barn svårt stoppa på nätet

Piratbrottning i SvD

På Svenska Dagbladet Brännpunkt pågår en brottningsmatch mellan Netopias Per Strömbäck och Piratpartiets Anna Troberg.

Del 1 - del 2 - del 3.

Strömbäck är jättearg över att Troberg nämner vilka särintressen han representerar. Han menar att det är att gå till personangrepp. (!)

Och så droppar Strömbäck värdeord lite här och var, utan att riktigt ha funderat igenom vad de innebär och vilket förhållande upphovsrättslobbyn (som han representerar) har till dem.

Integritet - Tja, vilka är det som vill ha en allomfattande övervakning av allt som sker på internet? Jo, olika länders säkerhetstjänster och upphovsrättslobbyn.

Demokrati - Ursäkta mig, men det är upphovsrättslobbyn som vill göra nätoperatörerna ansvariga för allt som går i deras kablar. Det är lite som att göra posten ansvarig för innehållet i alla brev. Det leder till att operatörerna bara kommer att våga släppa fram trafik från webplatser som har godkänts i förväg. Nätets funktion som ett fritt och dynamiskt forum för spontan politisk aktivism, fri debatt och opinionsbildning går då förlorad. Är det bra eller dåligt för demokratin?

Rättssäkerhet - Well, det var upphovsrättslobbyn som motverkade att medborgare i EU skall ha rätt till en rättslig prövning innan de stängs av från internet. (I de länder som valt den metoden.) Det var upphovsrättslobbyn som drev fram IPRED, som ger en part i civilrättsliga mål ett medvetet övertag över sin motpart. Rättssäkerhet förefaller mer vara ett godtyckligt ord än ett värde för Strömbäck.

Per Strömbäck vill så gärna dansa på piratrörelsens grav. Även när ingen sådan finns. Det verkar mest sluta med att han gör sig själv illa.

Terrorbalans i riksdagen

Mona Sahlin svävar på målet, vad gäller en gemensam rödgrön budget.

Detta är inte bara en fråga som rör det rödgröna samarbetet som sådant. Budgeten är nämligen en av de saker som kan fälla en regering. Enligt riksdagens arbetsformer blir det aldrig skarpt läge om varje parti lägger fram var sitt budgetalternativ. Men om de rödgröna lägger fram ett gemensamt förslag, då kan det bli en votering där sverigedemokraterna får möjlighet att utnyttja sin vågmästarställning.

En gemensam rödgrön budget är alltså Sahlins bästa kort, om hon vill sätta press på Reinfeldt. Men om hon spelar det kortet, då lägger hon samtidigt nationens öde i sverigedemokraternas händer.

Detta gäller nu i höst - och i samband med varje budget som regeringen lägger fram under återstoden av mandatperioden.

Om en razzia

Jag läser hos Satmaran om hur polisens tillslag mot fildelare i "Scenen" gick till.

Läs berättelsen och fundera en stund över om detta verkligen är rimligt.

Polisstatsfasoner på grund av ett skitbrott, typ. Varför gör inte något av de samhällsgranskande tv-programmen något av detta? Det skulle bli garanterat "bra tv"...

Word!

"We are all getting a bit tired of being taken by surprise all the time. The US is our friend and ally, so we shouldn't be treated this way."

Sophie in't Veld, holländsk liberal ledamot i Europaparlamentet - om USA:s planer på att övervaka och granska alla transatlantiska banktransaktioner.

När fan blir gammal, blir han anarkist

"...alla har blivit sämre på att tänka i samhällsfilosofiska eller idépolitiska termer. Vi tänker inte – vi har på sin höjd förtroende för den ena eller andra ledarskapsauktoriteten. Man kan bli anarkist för mindre!"

Göran Greider i Fokus. Rätt sympatiskt, tycker jag.

Ryktet om "piratrörelsens" död är betydligt överdrivet

Anförda av Netopias Per Strömbäck är det en del media, debattörer, politiker och bloggare som nu försöker dödförklara "piratrörelsen". När man läser sådant slås man av hur trångsynta och fantasilösa en del människor är. Fil- och kulturdelning, piratfrågorna, har inte ens börjat debatteras på allvar ännu. Det stora klivet in i informationssamhället ligger fortfarande framför oss.

Miljoner och åter miljoner nya användare, runt om i världen, kopplas varje dag upp mot internet. De upptäcker snabbt att nätet inte bara är en källa till information. Det är även en plattform för tillämpad yttrandefrihet och en fantastisk miljö för kontakt och samarbete. I nätets själva natur ligger att man länkar, tipsar och sänder filer till varandra.

Det finns ett enda sätt att stoppa nätets fria, dynamiska, anarkistiska utveckling. Det är genom total övervakning och krav på att allt som sänds i kablarna blivit godkänt i förväg. Det skulle innebära döden för internet som vi känner det. Detta kan vara bra att hålla i minnet när debattörer som Strömbäck påstår att "anarki är inte någon fruktbar idé för hur samhället ska fungera på nätet".

Nätet är till sin natur anarki, dynamisk utveckling, samarbete, frihet, learning by doing och spontanitet. Dödar man det, då dödar man även den fria debatten, entreprenörskapet, forskningen, kulturen och kunskapsutvecklingen på internet. (Vilket den klick människor som anser att information bör styras och kontrolleras - av dem - tycks anse är ett pris värt att betala.)

Piratrörelsen handlar delvis om att försvara nätets frihet som sådan. Man kan göra liknelser med tiden för tryckpressens genomslag. Då handlade striden i stort sett om samma sak. En liten klick människor med makt försökte kontrollera, styra och monopolisera informationen. De lyckades ställa till med en del skada på vägen. Men redan från ruta ett var de ändå chanslösa.

Lika chanslösa är dagens ludditer. De kommer aldrig att kunna vinna, aldrig att kunna stoppa flödet av fri information och kreativitet. Just nu gäller det bara att se till att de inte orsakar allt för stor skada innan de tvingas ge upp.

En annan, och mer välkänd, sida av piratrörelsen handlar om fildelning. Ofta olaglig fildelning. Inte för att någon ännu har lyckats presentera en logiskt eller filosofiskt hållbar förklaring av vilket brott man begår om man kopierar saker (till skillnad från att stjäla dem). Men olaglig är den.

Det handlar i allt väsentligt om att musik- och filmbranschen försöker hålla fast vid affärsidén att distribuera data på runda plastbitar. Vilket är en rätt så förlegad idé i en uppkopplad värld med hyperdistribution. Tekniken har sprungit ifrån dessa företag och de verkar inte vilja anpassa sig till den nya marknaden. Kunderna behöver dem absolut inte. Inte ens artisterna behöver skivbolagen - för i takt med att fildelningen har ökat har även artisterna blivit fler och fått ökade inkomster.

Världen är uppkopplad. Distribution är så gott som gratis, supersnabb och världsomspännande. Kostnaderna för lagring faller snabbt mot nästan noll. Så, att sälja musik och film på plastskivor är en i stort sett död idé. Det är detta som är marknaden nu för tiden. Det är bara att anpassa sig eller att stänga butiken, kan man tycka. Men nöjesindustrin ger sig inte. Den kräver att staten stiftar rättsosäkra speciallagar (t.ex. IPRED) för att rädda dess förlegade affärsidé. Den lobbar för ett kastrerat och totalövervakat internet - vilket denna bransch tycks se som ett oviktigt bondeoffer för sitt särintresse.

Mot detta står miljarder internetanvändare, som genom sina dagliga handlingar formar den nya marknaden. The Pirate Bay är bara en liten, liten del av detta. (Som bygger på gårdagens teknik, men som ändå har miljoner och åter miljoner användare. Jag tror rent av att TPB är större nu än någonsin tidigare.) Piratbyrån uppstod, verkade och lades ner - men det är mindre viktigt när miljarder konsumenter gör sina val och skapar en ny, spontan ordning. Piratpartiet åker upp och ner i opinionen, men är ju faktiskt "bara" internets politiska gren. Och teknik slår som regel ändå alltid politik.

Piratrörelsen är större, livskraftigare och starkare än någonsin tidigare - även om varumärken och ansikten kommer och går. Kärnan, det är de miljarder internetanvändare och nöjeskonsumenter som Strömbäck & Co inte ser, eftersom de stirrar sig blinda på gårdagens nyheter.

Och nu kommer nästa lyft. Ny fildelningsteknik, nätsökbara databaser, wiki-projekt inom forskning, kultur, samhällsdebatt och företagande kommer att ge världen ett aldrig tidigare skådat kreativitets- och kunskapslyft. Nya affärsmodeller som är anpassade till "gratisekonomin" kommer att konkurrera ut de förlegade. Projekt som Creative Commons håller redan på att förändra kulturlandskapet.

Jag kan förstå om de reaktionära krafterna inte är roade...

Se även: Falkvinge, Nylander och Snickars.

Uppdatering: Se även Copyriot.

Nu vill USA granska ALLA banktransaktioner

I somras gav Europaparlamentet (eller i vart fall dess stora partigrupper) efter och godkände det så kallade Swift-avtalet. Det ger USA:s terroristjägare tillgång till data om våra banktransaktioner. Det måste finnas ett konkret fall som utreds, men eftersom data enligt uppgift "måste" överföras i bulk så åker många vanliga människors bankaffärer med av bara farten.

Nu vill USA slippa det där med att behöva hänvisa till pågående utredningar, i vart fall vad gäller transatlantiska banköverföringar. Washington Post beskriver nästa steg så här "transactions between European and US banks would be captured regardless of whether there is a substantiated need".

Nu skall alltså alla banktransaktioner mellan EU och USA övervakas, granskas och köras mot den amerikanska säkerhetsbyråkratins register. Övervakningen blir total.

Och alla medborgare, företag och organisationer kommer - som vanligt - att behandlas som potentiella terrorister och skurkar.

Socialdemokraterna, liberalerna, kristdemokraterna och de konservativa i Europaparlamentet bör känna sig rätt snopna. De släppte till en smula. Och omedelbart vill USA ha mer. Om de har någon ryggrad bör de omedelbart riva upp Swift-avtalet, för att markera att de inte låter sig behandlas hur som helst. Men det kommer knappast att ske...

EU Observer

TPB-rättegången live

Johan Rieder Lundkvist livebloggar från The Pirate Bay-rättegången. Liksom Falkvinge.

Och Sveriges Radio direktsänder.

USA vill ha total nätövervakning

USA vill utöka sina möjligheter att kunna övervaka och avlyssna vad som sker på internet. Bland annat vill man ha bakdörrar in i alla krypteringsprogram och i all fristående mjukvara som kan användas för kommunikation.

Detta innebär att man kommer att behandla alla människor som använder internet som potentiella brottslingar och terrorister. På samma sätt som när det gäller FRA och teledatalagringen i Sverige är detta ett avsteg från en av rättsstatens grundprinciper.

Man kan undra vad det är som är så svårt att förstå? Den som inte är misstänkt för brott skall lämnas ifred. Punkt. Allt annat är uttryck för en skev demokratisyn där människor betraktas som undersåtar istället för fria medborgare.

Och eftersom internet inte känner några nationsgränser, så kommer även svensk nättrafik att fastna i den utökade amerikanska övervakningen. Det är alltså inte bara sitt eget lands medborgare och deras rätt till privatliv som president Obama nu tänker kränka.

För övrigt skulle det vara intressant att få veta hur pådrivande nöjesindustrin har varit i denna process. Gissningsvis rätt så. Total övervakning krävs nämligen om man vill jaga fildelare.

SR, DN

En kommentar till valresultatet...

Den satiriska kupletten Rasistens klagan – Carl-Johan Wallgren i högform. [Direktlänk]

Re-thinking. Re-grouping.

Det tycks hända saker lite överallt just nu...

I Piratpartiet pågår en livlig intern debatt, efter kalkonvalet. Möjligen fäktas det lite för vilt och spretigt i ett sammanhang där jag tror att det vore bättre att fokusera och att hålla huvudet kallt. Men jag håller mig utanför det där.

Piratbyrån har lagt ner och media försöker bygga något slags krystad bild av att piratfrågorna är ute. Jag undrar det jag. Dels lär väl The Pirate Bay-rättegången väcka ett visst intresse. Och dels förefaller det en smula inskränkt att tro att debatten om upphovsrätt och kultur i en uppkopplad värld med hyperdistribution skulle vara över. Jag är rätt säker på att den knappt ens har börjat.

Liberati har lagt ner och istället lanserar Bard och Blogge det Liberaldemokratiska partiet.

Uppdatering: Det verkar vara två nya liberala partier. Kan någon reda ut det där i kommentarerna. Jag måste rusa till ett möte...

Uppdatering 2: Det ovanstående blev nog en smula för fragmentariskt. Jag återkommer i veckan med separata re-think, re-group-bloggposter om Piratpartiet, piratfrågorna i EU, den liberala rörelsen, EU-motståndet och kanske något mera.

Ny rond i The Pirate Bay-målet

Nu är det dags för hovrätten att ta sig an The Pirate Bay-målet.

Det kommer knappast att bli lika mycket show som förra gången - eftersom hovrätten huvudsakligen kommer att bedöma vad som sades och skedde i tingsrätten. Förutom parternas slutpläderingar kan det i princip bara bli fråga om att höra nya vittnen.

Men målet är ändå oerhört intressant. Här skall man komma ihåg att inget upphovsrättsskyddat material har legat på TPB. Vad man kan finna är länkar, med vars hjälp man kan nå de torrents som i sin tur kan användas för att tanka hem musik, film och annat från tredje man. Länkar som man, för övrigt, även kan finna på till exempel Google.

Skall man kunna sättas i fängelse och dömas att betala skadestånd för att man länkar? Skall i så fall inte alla som länkar (till exempel vanliga sökmotorer) dömas enligt samma måttstock?

Se även DN, SvD/TT och SvD:s TPB-timline.

Sluta slåss!

Kan inte kravallvänstern sluta spöa upp sverigedemokrater och att störa deras möten? Snälla?

Bortsett från att sådana tilltag bara ökar människors sympatier för (sd), så är de politiskt märkliga.

Sverigedemokraterna är ett parti som vill ge olika människor olika rättigheter, beroende på vilka de är. Det är naturligtvis allvarligt och farligt. Detta måste kritiseras och diskuteras, så att folk förstår problemet.

Men att ägna sig åt våld mot sverigedemokrater – eller att inskränka (sd):s yttrande- och mötesfrihet – det är att göra exakt samma sak som det man kritiserar dem för. Det vill säga att inskränka människors fri- och rättigheter, beroende på vilka de är.

Skall vi ha en fungerande demokrati i Sverige – då måste demokratins spelregler gälla lika för alla.

Om kravallvänstern inte accepterar det, då är den själv ett hot mot demokratin.

Kampen mot Storebror går vidare

Piratpartiets magra valresultat manar till eftertanke. Hur skall och kan kampen mot Storebrorsstaten föras framöver?

Övervakningsfrågorna var uppenbarligen inte tillräckligt viktiga för väljarna, inte tillräckligt intressanta för media och inte tillräckligt farliga för gammelpartierna.

Vanligt folk verkar inte bry sig så mycket om hotet från övervakningsstaten, rättsstatens förfall och inskränkningar i våra fri- och rättigheter. I vart fall gäller detta så länge de själva inte drabbas. Vilket de sällan gör.

Plånboksfrågorna tycks vara viktigare. Liksom "trygghet" - i något slags diffus form som täcker allt från sjukvård och offentliga försäkringssystem, över "ordning och reda" till skydd mot de där elaka människorna som sägs finnas där ute och som antas vilja oss illa.

Denna tysta överenskommelse mellan väljare och politiker är på inget sätt unik för Sverige. Vi ser motsvarande pakt mellan den växande medelklassen och de styrande etableras i många, vitt skilda länder runt om i världen.

Samtidigt rullas övervakningsstaten ut i allt snabbare takt. Medborgerliga fri- och rättigheter sätts på undantag. Rättssäkerheten urholkas. Det nya är att detta ofta sker helt öppet. "I god demokratisk ordning", sa Bull.

Förr eller senare lär denna utveckling nå något slags "tröskel", där även vanligt folk börjar tycka att det som sker är fel och obehagligt. Men när det sker, då är det förmodligen redan för sent att vända skutan. Därför måste kampen mot Storebror föras här och nu. Medan tid är.

Och kampen måste föras i vidare kretsar. Att dessa frågor är stora i bloggosfären är bra, men inte tillräckligt. Nu måste vi lyfta övervakningsfrågorna till den vidare samhälls- och kulturdebatten.

Rösta på idioten - inte på fascisten!

Efter klantigheter i rösträkningen (och röstmottagningen) har valresultatet nu överklagats på några platser i landet.

Om det skulle bli omval i någon av dessa valkretsar, då lär det bli åka av. Då kommer många att taktikrösta, för att (sd) inte skall vara vågmästare i riksdagen. Speciellt blir det då rödgröna väljare som kan känna sig tvingade att rösta borgerligt.

Det påminner en del om presidentvalet i Frankrike 2002, där socialisterna slogs ut redan i den första valomgången. I den andra och avgörande omgången stod den borgerlige Chirac mot ultranationalisten Le Pen.

Många socialister såg sig då "tvingade" att rösta på Chirac, vilket de normalt sett aldrig skulle göra.

Från vänsterhåll  lanserades parollen "Rösta på idioten - inte på fascisten!"

Utanför en del vallokaler satte vänstersympatisörer upp tvagningsstationer, där folk kunde tvätta händerna efteråt. Vid en vallokal ställde de till och med upp en portabel dusch. ;-)

Nu är frågan om vi kommer att få se samma fars på sina håll i Sverige.

Övervaknings-Fredrik eller Rasist-Jimmie? Tja, just det valet är väl givet. Men ack så surt...

Lästips

I dag är jag på resande fot, och morgonens bloggstund innan flyget ödelades av långa och tröga köer till säkerhetskontrollen.

Men här är ett par lästips, så länge...

ACTA-bloggen: Sista acta-förhandlingarna igång.
Nu ser det alltså ut som om det närmar sig slutspel. Och jag skulle vilja påstå att förhandlingarna inte har skötts i enlighet med de krav som EU-parlamentet ställt upp.

Open Europe: Double Standards & Flexible Principles.
Om Frankrikes och en del andra länders dubbelmoral i samband med den franska utvisningen av romer.

Åter online i kväll eller i morgon.

Belgien...

Direktlänk (Tipstack: Samisin)

In your face, Fredrik Reinfeldt

Pressmeddelande från Liberala partiet: Vi kostade Alliansen två mandat

Det står nu klart, efter gårdagens rösträkning, att Liberala partiet tog de nitton respektive sju röster som Folkpartiet och Alliansen hade behövt för att få sina två extra mandat i Göteborg respektive Värmland.

Liberala partiet (som går till val under namnet Klassiskt liberala partiet) ökar med 500% i Göteborg i årets val.

De flesta av rösterna kommer från de liberala väljare som tröttnat på Alliansens oliberala politik, med exempel som fortsatt värnskatt, kassaregisterlagen, FRA-lagen, IPRED-lagen, PNR-avtalet samt förslag på nationell DNA-databas.

Lagar och förslag som dessa och många fler gör att liberaler omöjligen kan rösta på Alliansen och är anledningen till att väljarna valde det liberala alternativ som är Liberala partiet.

Presskontakt: Tommie Gran, 070-44 239 51

Vi inom Liberala partiet är klassiskt sinnade liberaler. Vi tror på ett samhälle där individerna ges makten över sina egna liv. Ett samhälle som prioriterar individen, där individen inte kan påtvingas plikt och offer för ett påtvingat kollektiv. Fria och suveräna individer är fria att forma sina egna förhållanden och sammanslutningar med andra fria och suveräna individer.

www.liberalapartiet.se

Frihetsfronten: Talarkväll i kväll

I kväll, torsdag 23/9, är det dags för höstens första talarkväll med Frihetsfronten:

Paneldebatt med Jonas Morian, socialdemokratisk debattör och bloggare och Erik Lakomaa, politisk konsult: Vad betyder valresultatet för (s) och det politiska landskapet i Sverige?

Tid: Torsdag 23/9 klockan 19.00
Plats: Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9 i Gamla Stan, Stockholm

På Cattelin kan man också äta god mat och dricka öl m.m. Efter talarkvällen fortsätter vi med informellt eftersnack i baren.

Alla är välkomna. Ingen föranmälan krävs.

Post-Gallo

Så röstade svenskarna om Gallo-rapporten (om bl.a. hårdare tag mot fildelare) i Europaparlamentet:

Piratpartiet, vänstern och socialdemokraterna röstade för sin (och de grönas) resolution och mot Gallo.

Miljöpartiet var splittrat. Schlyter röstade pirat och Lövin röstade för Gallo.

Folkpartisterna Wikström, Schmidt och Paulsen röstade för Gallo. Lena Ek (c) röstade mot Gallo men även mot alla motförslag.

I EPP-grupen lade moderaterna ner sina röster. Och Alf Svensson (kd) stödde Gallo.

Guldstjärna till (v), (s), Schlyter (mp) och naturligtvis Engström (pp) således.

Silverstjärna till Ek (c), som ju kämpade hårt för att få till en vettigare liberal resolution.

Skamvrå för Lövin (mp), Wikström (fp), Schmidt (fp), Paulsen (fp) och Svensson (kd).

Uppgifterna bygger på Europaportalens rapport, vilket spar mig en del tid i grävande i röstprotokollen.

Uppdatering: Det verkar ha varit lite knas i Europaportalens rapportering. Fjellner bort från guldstjärna och Scmidt in i skamvrån. Texten ovan uppdaterad i enlighet med detta.

Vilken fars

Det är ju bara en handfull röster som avgör om (sd) blir vågmästare i riksdagen eller inte. Samtidigt verkar det som om hundratals valsedlar är på drift runt om i landet.

Och valsystemet, med sina utjämningsmandat, slår märkligt. En majoritet av rösterna behöver inte medföra en majoritet av mandaten. Partier som går framåt kan få färre mandat och partier som går bakåt fler.

Med det jämna läge som nu råder kan man dock konstatera en sak: Det var inte ofarligt för Reinfeldt att göra sig ovän med de liberala borgerliga väljarna. Rätt åt honom.

Är det jag som är dum i huvudet, eller..?

Flera dagar har jag gått och varit mulen över att Camilla Lindberg (fp) inte blev återvald till riksdagen.

Men... jag fattar inte. Nu är ju Dalarna färdigräknat. Folkpartiet har fått ett mandat. Och Camilla har fått 8,91 procents andel av fp-rösterna i personkryss. Personvalsgränsen är åtta procent. Hmmm... Borde inte det innebära att Camilla är vald?

Det är visserligen mitt i natten. Det har varit hektiska dagar i Strasbourg. Och jag är dödstrött efter en lång tågresa. Så det kan vara något jag missar här. Eller..?

Uppdatering: Det var jag som var trött. Tråkigt. Och det är en jälva rörig sida. :-(

Piratpartiet om Gallo-rapporten

Pressmeddelande:
EU-Parlamentet går vilse om fildelning

Pressmeddelande:
Miljöpartiet sviker fildelningslöfte

Notera att Isabella Lövin (mp) röstade för Gallo-rapporten...

Nu skall jag rusa till stationen, för att ta mig ombord på det sista tåget ut innan den annalkande franska generalstrejken.

Uppdatering: Se även Europaportalen.

(P.S. Jag hann ut ur Frankrike.)

EP: Gallo-rapporten bifölls :-(

Marielle Gallo, EPP

Europaparlamentet röstade för en stund sedan igenom den så kallade Gallo-rapporten om IP-frågor. Den röstades igenom med röstsiffrorna 328 mot 245 röster och 81 nedlagda.

Suck!

Det var främst EPP (kristdemokrater / konservativa), ECR (konservativa) och ALDE (liberalerna) som röstade för den. Men alla grupper var mer eller mindre splittrade. Vi återkommer till hur svenskarna röstade.

Nu skall vi komma ihåg att detta bara är en resolution baserad på en initiativrapport. Det är alltså bara en åsiktsförklaring från Europaparlamentet. Men en riktigt, riktigt kass sådan.

Till exempel vägrar Gallo-rapporten att skilja på varuförfalskning och fildelning (vilket bland annat landar i att den varnar för fildelningens eventuella hälsoeffekter). Den säger i ena sekunden att vi inte har tillräckligt med information för att kunna uttala oss säkert om fildelningens effekter. I nästa andetag bestämmer sig dock rapportören för att skita i det – och att kräva att EU-Kommissionen ändå, bums skall ta i med hårdhandskarna mot fildelarna.

Detta är Europaparlamentet när det är som sämst. Antiintellektuellt, halvstirrigt, dåligt påläst och stressat. Allt för att jäkta igenom en text som varken är färdigtänkt eller färdigdiskuterad och som är fylld med sakfel och direkt orimliga påståenden.

Det är rätt uppenbart att majoriteten vet att den gör något korkat, att den går med rumpan före in i framtiden.

Den goda nyheten är att förslaget från Piratpartiet, de gröna, socialisterna och vänstern ändå fick 235 röster. Det innebär att sisådär en tredjedel av Europaparlamentet anser att man måste tänka nytt i dessa frågor. Och att det finns nytänkande ledamöter i alla partigrupper.

Nu har vi fyra år på oss att vrida det här rätt.

Se även: Pirate MEP Christian Engström – Gallo wins vote on harder measures against file sharers.

Slutvoteringen. Foto: Christian Engström.

Rättssäkerheten: Från illa till värre

Jag är ju som bekant kritisk till systemet med politiskt tillsatta nämndemän (amatördomare, utsedda av de politiska partierna, i landets tingsrätter).

Det är viktigt att hålla isär den lagstiftande och den dömande makten. Så är det inte i dag, med nämndemannasystemet.

Utöver det principiella problemet – så finns det siffror som tyder på att somliga nämndemän tar in sina politiska värderingar i processen när de dömer.

Och som om inte detta vore illa nog – så får vi nu fler nämndemän från sverigedemokraterna.

Sverigedemokratiska nämndemän är ännu värre än sådana som kommer från de vanliga partierna. De styrs nämligen inte bara av politiska åsikter i största allmänhet. De har en politik som bygger på att ge människor olika rättigheter – beroende på härkomst, etnicitet, religion etc.

Sverigedemokraternas hela upplägg står alltså i konflikt med rättsstatens grundläggande principer. Det hotar rättssäkerheten.

Och nu får vi fler av dem som nämndemän i våra domstolar. Det ökar inte bara risken för rättsövergrepp. Det kommer även att undergräva förtroendet för hela vårt rättsväsende ytterligare.

Så... vad skall sossarna göra nu?

Man borde satsat en slant på att Mona Sahlin inte avgår innan månadens slut. 2,5 gånger pengarna var vadslagningsoddsen. För det är klart – sossarna accepterar inte att två partiledare i rad avgår direkt efter två katastrofval i rad. Stolthet, förnekelse och tjurskallighet sätter stopp för det.

Men jag är rätt säker på att Sahlin kommer att vara borta som (s)-ledare i god tid innan nästa val. Hon har nämligen noll manöverutrymme. Kommer du ihåg när hon var nyvald? Då försökte hon faktiskt sätta igång en försiktig förnyelse av sitt parti. Reaktionen blev ett rungande nej från traditionalisterna och LO. Det kommer knappast att gå bättre om hon nu gör ett nytt försök. Dels är motståndet mot förnyelse fortfarande stort. Dels finns det alldeles för många betongsossar på viktiga poster som vill bli av med henne.

Så... vad skall sossarna göra nu? Det är rätt troligt att de förlorade röster på grund av RUT, kärnkraften och samarbetet med vänsterpartiet. Om jag får våga mig på en gissning, så tror jag att även samarbetet med (mp) stör många sossar. Men det handlar mest om gammelsossar med partibok, som är tillräckligt disciplinerade för att gå och rösta på (s) ändå.

Med (v) och (mp) ombord kan socialdemokraterna aldrig bli det visionära, tillväxtvänliga och framtidsoptimistiska parti som det måste bli för att överleva. (Frågan är om de ens klarar det på egen hand, eller om det helt enkelt är för sent.)

Sossarna skulle behöva tvätta bort dammet från Folkets Hus, ABF och Unga Örnar. Mindre 70-talsnostalgi, mera framtid. De måste bli ett tillväxtoptimistiskt parti, vilket i sin tur innebär att de måste sluta jävlas med företagare och med folk som försöker tjäna pengar. De måste ersätta avundsjukan med glädje över hur alla kan hjälpa till att göra Sverige bättre och rikare. De måste sluta tjata om klassklyftor och istället förstå att klyftor i sig inte är något problem – om de i slutändan resulterar i att alla får det bättre. De måste fokusera på att lyfta alla, istället för att försöka trycka ner dem som är duktiga och framgångsrika. De måste göra upp med bidragskulturen, småskurenheten, förmynderiet och med sin pompösa självbild. De måste börja våga lita på medborgarna. Och de måste göra slut med LO och börja se sig själva som ett självständigt, modernt parti för alla.

Sossarna skulle även behöva kosta på sig ett och annat självironiskt leende – istället för att alltid vara så förbaskat sura, arga och bittra.

Men är det någon som tror att detta kommer att ske? Nej... just det.

"Cirkulera! Här finns ingenting att se!"

Det är mycket möjligt att socialdemokraterna helt enkelt är slut.

 I vart fall håller deras tid på att rinna ut, väldigt snabbt.

Äntligen är den förbannade valrörelsen över!

Äntligen! Nu kommer människor att kunna tala med varandra i sak igen, utan att ha eller ana baktankar med precis allt. Nu kan tusentals politiskt aktiva svenskar lägga undan den där stingsliga, griniga, nervösa och grälsjuka valreörelse-attityden i några år. Nu kommer vettiga och rimliga människor att kunna samverka i sak, över partigränserna igen.

Nu behöver man inte hålla tillbaka sina personliga åsikter längre. Just det där är nog det jag ogillar mest med valrörelser. Jag drabbas av det själv. För även om jag aldrig skulle ålägga mig någon egentlig självcensur, så finns det mycket som man väljer bort under en valrörelse för att det är enklast så. För att det tar fem gånger mer tid att förklara att detta är ens personliga åsikter. Jag har varit med om det förr – och i viss utsträckning blev det nog så i år igen.

Och då är jag ändå verksam i ett parti som bara har åsikter i ett mindre antal sakfrågor. Ett parti som inte lägger sig i vad dess medlemmar gör eller tycker i övrigt. Jag förstår faktiskt inte hur folk över huvud taget står ut i partier som gör anspråk på att ha en politik i alla frågor.

Jag är kanske ett politiskt djur. Men jag är nog inte ett typiskt partipolitiskt djur. Jag är mycket tacksam för att jag slipper internt organisatoriskt harvande – för att istället kunna fokusera det praktiska politiska arbetet på ett litet antal sakfrågor.

Och i övrigt kunna tycka vad fan jag vill... ;-)

Gallo-debatt light

I kväll presenteras den så kallade Gallo-rapporten i Europaparlamentet. (Den som blandar ihop varuförfalskning och fildelning. Och som säger att vi behöver bättre beslutsunderlag om fildelningens effekter – och som trots det kräver hårdare tag mot fildelare.)

Det meddelades tidigt att det inte skulle bli någon debatt. Marielle Gallo (EPP) skulle bara presentera rapporten och sedan få en klapp på huvudet av kommissionen.

Men nu har det plötsligt dykt upp en fem minuter lång catch the eye-debatt i körschemat. Den går inte att anmäla sig till i förväg, utan det gäller att hoppa och vifta för att sno åt sig en av de fem minuter som delas ut. Pirate MEP Christian Engström kommer att försöka.

Det hela börjar (enligt schemat) tidigast 21:51 och bör kunna ses här.

Uppdatering: Gissningsvis börjar det inte innan kl 22.

Uppdatering 2: Christian var av talarlistan. Nu är han på igen. Ett par minuter till...

Uppdatering 3: Nu svor Christian i kyrkan! Han krävde att man skall ta reda på fakta innan man fattar beslut och stiftar lagar. Så går det verkligen inte till här i EU. ;-)

Uppdatering 4: Den som vill ha lite mer fakta i målet kan kika på denna bloggpost från förra veckan – som visar att artisterna nu tjänar betydligt mer pengar än för tio år sedan. Och att deras inkomst från exemplarförsäljning (skivor) är i stort sett oförändrad.

Uppdatering 5: Läs mer hos Pirate MEP Christian Engström.

Nytt spel. Nya insatser.

Riksdagsvalet gick som det gick. Piratpartiet fick under en procent av rösterna. Så intressant. Det är den verklighet vi har att förhålla oss till.

I Sverige har Piratpartiets opinionsbildande arbete mot övervakningsstaten just blivit ännu viktigare. Dessa frågor måste in i debatten. Och nu kanske media rent av vågar / vill skriva om frågorna igen...

I Europaparlamentet jobbar vi vidare. Det hade varit enklare om vi hade fått in pirater i riksdagen, som till exempel hade kunnat ge oss eldunderstöd i EU-nämnden. Och det hade givit oss möjlighet att disponera våra resurser bättre. Men formellt sett har inget förändras. Vi spelar med de kort vi har.

På dagordningen finns just nu Gallo-rapporten, ACTA-avtalet, EU:s nätcensur och mycket, mycket annat. Nya frågor dyker upp på radarn precis hela tiden. De närmaste fyra åren skall vi dessutom vinna ledamot för ledamot i piratfrågorna.

Piratpartiet är ett parti på banan. Vi har just nu en ledamot i Europaparlamentet och kommer snart att ha två. Vi har en hög profil och vi har visat att vi kan leverera. Så ingen kan, på något sätt, räkna ut (pp) ur matchen. Nu ställer vi in siktet på supervalåret 2014, då vi har både EU- och riksdagsval.

Det är bara att kavla upp ärmarna och kämpa vidare!

Men nu, först, skall vi gå och klämma ett par bira...

Början till slutet för (sd)

Sverigedemokraterna hade ett dramaturgiskt stunt: Att komma in i riksdagen.

Nu är de inne. Vad nästa stunt skall bli är inte helt givet.

Nu kommer det att vara (sd):s "fel" att det blir ett ändlöst tröskande om hur vi skall få en regering. Det kommer att ske utan att (sd) kommer att få ett ord att säga till om – och utan att någon ens kommer att tala med dem.

Sedan blir det dags för budgeten. Vi vet redan att (sd) inte kan räkna och att deras ekonomiska funderingar är uppåt väggarna. Och så har vi den allmänna motionstiden, där (sd) kommer att få löpa gatlopp på grund av allt knasigt som deras ledamöter lär motionera om.

Och när (sd) så börjar köra fast i det politiska träsket, utan att ha något att säga till om och utan något självklart mål – då kommer den interna kritiken.

(Hur 111 miljoner kr i partistöd skall användas är också en god grund för interna bråk.)

Gah!

Sverigedemokraterna har blivit vågmästare. Nazisterna har fått mandat i Grästorp. Frankrike skall ha generalstrejk. Belgien verkar nu slutligen falla samman. Wetterstrand och Eriksson håller presskonferens...

Och SVT World visar program om flamländska målare...

Val 2010: Just another fine mess...

Övervaknings- och integritetsfrågorna kan ha kostat borgarna den egna majoriteten. Så de fick i vart fall lite smisk på fingrarna. Men jag undrar just om någon i den borgerliga ledningen kommer att dra någon slutsats av detta...

Och så det här med sverigedemokraterna. Vi har fått in ett parti i riksdagen som vill ge olika människor olika rättigheter. Det är svårt obehagligt.

Generellt sett kan man säga att Sahlin babblade in (sd) i riksdagen – och att Reinfeldt teg (pp) ute.

I backspegeln kan man tycka att Sahlin inte snackade om något annat än (sd). Till och med när hon fick frågor om vad (s) vill göra i integrationsfrågorna så tjattrade hon på om (sd). Vilket kanske inte är att undra över. Socialdemokraterna skapade den havererade integrationspolitiken – och har inget vettigt eller trovärdigt att komma med. (När sossarna har suttit vid makten har de fört en rent förfärlig, inhuman, restriktiv politik i migrationsfrågorna.)

Och på den borgerliga sidan utgick påbud om att inte tala om, kommentera, kritisera eller ens nämna (pp). Vilket fungerade, för dem. De blockerade övervaknings- och integritetsfrågorna så effektivt att det i princip inte blev någon debatt eller någon rapportering i media.

För Piratpartiets del är det bara att tacka alla som kämpade för och röstade på oss. Nu vidtar analys. Nu måste vi finna sätt att blockera övervakningsstaten – utanför riksdagen.

Under de närmaste fyra åren kommer det att finnas gott om tillfällen att använda devisen "Skyll inte på mig – jag röstade pirat!"

Valvaka i ett U-land

Detta blir ett intressant och en smula nervpåfrestande experiment.

Jag – som alltid brukar följa varje sekund av varje valvaka – kommer att tillbringa kvällen i franska Strasbourg. Och Frankrike är, som bekant, ett informationstekniskt U-land. Det är där man kan köpa en notebook med tre timmars uppkopplingstid. (Vilket förmodligen räcker ett år för en fransk normalanvändare av internet.) Mitt hotell har en synnerligen teoretisk uppkoppling. Och dataroaming kostar sisådär 3-5.000 euro/Gb. Bästa chansen att nå omvärlden under ordnade former är med egen dator över kontorets lina. Och dit kommer jag först i morgon bitti.

Det får bli att snabbsurfa ett varv med telefonen i kväll, för att få exit-pollen och själva valresultatet. Mycket mer blir det inte i dag.

Så om inget mirakulöst inträffar, får du min valanalys först i morgon förmiddag. Men till dess lovar jag att försöka formulera något genomtänkt.

Nu - informationstekniskt u-läge. Vi ses på andra sidan.

May the Force be with you!

Skall man göra något nu? Eller skall man vänta tills det är för sent?

Bilden kommer från Falkvinges blogg.

Nu är det din tur att rösta om framtiden...

Vill du lägga sin röst på de partier som medverkar till att rulla ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat?

Eller på ett parti som slår vakt om medborgarnas rätt till privatliv? Som anser att brottslingar skall övervakas, inte vanligt hederligt folk?

Vill du rösta på partier som varken tycks förstå eller respektera rättssäkerheten?

Eller på ett parti som kämpar för rättsstatens principer?

Vill du rösta på partier som ser grundlagen och de medborgerliga fri- och rättigheterna som ett störningsmoment för sin maktutövning?

Eller på ett parti som tar medborgarrätt, människorätt och allas lika rättigheter på allvar?

Vill du rösta på partier som är beredda att sälja ut sina principer och medborgarnas fri- och rättigheter för att få plats vid maktens bord?

Eller på ett parti som inte har några maktambitioner, som inte vill bestämma över någon – utan bara vill försvara individens rättigheter när staten försöker inskränka dem?

Vill du rösta på partier som lider av teknikskräck och moralpanik så fort det blir tal om internet?

Eller på ett parti som anser att samma lagar och regler skall gälla på nätet som i övriga världen?

Vill du rösta på partier som springer ärenden åt särintressen som hellre vill ha lagstiftning än att anpassa sig till en ny marknad?

Eller på ett parti som förstår sig på utvecklingen och marknaden i en uppkopplad värld, där distribution och lagring av information är så gott som gratis?

Vill du rösta på partier som vill inskränka internets frihet med filtrering, censur, övervakning och avstängning av användare? Partier som är på väg att göra internetoperatörerna ansvariga för sina användares trafik – så att allt som sker på internet i framtiden måste godkännas i förväg?

Eller på ett parti som kämpar för internets frihet och som förstår dess dynamik? Som vill ha ett fritt och öppet internet för alla – där företagande, kultur, debatt, demokrati, forskning, kunskap, utveckling och samarbete blomstrar?

Vill du rösta på partier som oroligt försöker möta morgondagen med gårdagens lösningar?

Eller på ett parti som förstår, omfamnar och älskar informationssamhället och dess möjligheter?

Gör det, du också!

Moderna tider...

Johan Ingerö röstar på (kd) och Mattias Svensson på (mp).

Vart är världen på väg? Plötsligt blev mitt (pp)-val på något sätt helt okontroversiellt.

Samtidigt kan man konstatera att det fortfarande finns de som surrar sig vid masten, för att inte dras med i den politiska virvelströmmen. Och de som spelar spelet även om de vet att det ser garanterat hopplöst ut. Vilket jag känner viss respekt inför.

Att gå över gränsen

Förra söndagen hade Rick Falkvinge en bloggpost som verkligen bör mana till eftertanke.

Han tog oss med till Tyskland, under tiden då landet var delat av järnridån.

På ena sidan fanns en övervakningsstat, DDR, med en förvisso mycket låg brottslighet och hög grad av "säkerhet".

På andra sidan muren fanns det fria Västtyskland. Med sina förtjänster och brister. Och med alldeles riktiga terrorister.

I detta scenario flydde alla som kunde och vågade från DDR till Västtyskland.

Detta är värt att tänka på i dag, när Sverige bygger upp en aldrig tidigare skådad övervakningsstat.

Det sker i namn av att bekämpa terrorism och brottslighet. För att skapa "säkerhet". Ett slags skruvad nollvision som lätt kan kväva vår frihet, inskränka våra rättigheter och förstöra vårt öppna samhälle.

Svenska folket borde ställa sig samma frågor som människorna gjorde i Östtyskland. När blir övervakningsstaten för mycket? Hur mycket värderar vi vår frihet och vårt privatliv vid en vägning mot förment säkerhet? Och det gäller att ställa dessa frågor innan det är för sent.

I säkerhetens, terroristbekämpningens och brottsbekämpningens namn kan man motivera nästan vad som helst. Men det finns gränser för vad vi kan acceptera och leva med. Gränser som politikerna inte längre ser. Gränser som vi medborgare nu själva måste markera.

Därför vore det så ovanligt lämpligt om svenska folket gav gammelpolitikerna en knäpp på näsan i övervaknings- och integritetsfrågorna i valet nu på söndag.

Sverigedemokraterna och konsten

Sverigedemokraterna vill avskaffa de offentliga anslagen till "de kulturyttringar vars primära syfte är att chockera, uppröra och provocera".

OK, nu är ju jag personligen emot skattefinansierad kultur och statlig kulturpolitik. Men den finns där. Då är frågan hur den kommer att användas.

Sverigedemokraterna är tydliga i sina ambitioner vad gäller politisk styrning av kulturen. Vad som chockar, upprör och provocerar ligger naturligtvis i betraktarens öga. Och jag tror mig ana hur Sverigedemokraterna ser på den saken...

Att ge kulturen en politisk styrning står i direkt kontrast mot ett fritt och öppet samhälle. Det är snarare diktaturfasoner. Det är verktyg som används av politiker som försöker påtvinga medborgarna sina idéer. Det är propaganda, inte konst.

Sedan är det naturligtvis intressant att notera att sverigedemokraterna tycker illa om konst som chockar, upprör och provocerar. De vill alltså ha konst som betraktaren ställer sig likgiltig till. Konst som bedövar. Konst som ängsligt ställer sig in. Osjälvständig konst. Passiv konst.

För mig är det tvärt om. Konst skall vara utmanande. Konst skall få mig att tänka och ifrågasätta. Konst skall vara självständig och orädd. Konst skall tillföra något och vara skapande.

På något sätt får jag en bild av hur sverigedemokraterna vill göra om hela Moderna Museet till något slags tråkig hembygdsgård. (Ett sådant museum har vi för övrigt redan, det heter Nordiska Museet.)

Nu skall jag inte bara tortera sverigedemokraterna, vad gäller kulturpolitiken. Alla svenska riksdagspartier har något slags kulturpolitik - som med nödvändighet förutsätter urval och att man försöker omsätta sin smak och sina värderingar på andra människor. Det är obehagligt och riskfyllt. Men inget annat parti är så tydligt i sin kulturpaternalism som sverigedemokraterna.

Absurdistan

Det går dåligt för (s) i opinionen. Då vill (s) förbjuda opinionsmätningar strax innan valen.

Om man bortser från det rent griniga i förslaget, så kan man undra hur sossarna egentligen tänker.

De vill förbjuda information!

Attityden är så typisk, inte bara för sossarna – utan för hela politikerklassen. De bara säger saker, utan en tanke på värden som yttrandefrihet, tryckfrihet och öppenhet. De ser inte själva hur illa det ser ut att vilja göra våld på det öppna samhället av egna, partitaktiska skäl.

Bodström skarvar

Svenska Dagbladet har granskat Thomas Bodströms (s) påstående om att Sverige kommer att få böta 30 miljoner kronor per dag om vi inte implementerar datalagringsdirektivet och inför teledatalagringen.

Slutsats? Bodström gissar!

Därför skall DU rösta på Piratpartiet!

Det är ett par dagar kvar till riksdagsvalet. Utgången känns väl, uppriktigt sagt, rätt given. I huvudmatchen, vill säga. Men valet handlar om mer. Om hur mycket svensk politik de närmast fyra åren skall handla om människors rätt till privatliv. Om att återupprätta de medborgerliga fri- och rättigheterna. Om rättsstaten och rättssäkerheten. Om yttrandefrihet, informationssamhällets möjligheter och internets frihet.

Du som tänkt rösta borgerligt:
Slappna av. De vinner. Så varför inte göra en markering i sista stund, istället? För att återupprätta borgerliga kärnvärden som integritet och rättssäkerhet? Att bli borgerlighetens lilla dåliga samvete..? En pirat kämpar ju faktiskt mer för en del viktiga borgerliga kärnvärden än borgarna själva.

Du som tänkt rösta rödgrönt:
Sorry, men jag tror det är kört för en rödgrön regering. Varför inte lägga din röst på ett parti som kan bli en tumme i ögat, en finne i baken och ett ilsket kliande myggbett – på goda grunder – för borgarna istället? Var glada att det inte drabbar er. Rösta Pirat och tänk på hur Reinfeldt kommer att svära inombords.

Du som tänkt rösta på Sverigedemokraterna:
Ja, jag vet att du är frustrerad. Men gör nu inget dumt. Om man till exempel får tro (sd):s kulturpolitiska program, så kan man inte lita på dem när gäller viktiga saker som yttrandefrihet. Vill du jävlas med både borgare och rödgröna – rösta då istället på ett parti som sparkar till dem där det gör riktigt, riktigt ont. Det vill säga mot deras pampfasoner, korporativa tendenser och stumma demokratiska klangbotten. Rösta Pirat!

Du som röstade på Piratpartiet i EU-valet, men som nog inte orkar rösta i år:
Upp och hoppa! Även om Piratpartiet inte skulle komma in i riksdagen, så kan just din röst vara avgörande. Får (pp) en procent av rösterna, då får vi gratis valsedlar nästa gång – så att våra aktivister kan ägna sig åt att kampanja istället för åt vaktmästeritjänster. Får (pp) 2,5 procent, då får vi partistöd – och en lite bättre chans att ta upp striden med gammelpartierna. Och det kan, bokstavligen talat, vara din röst det hänger på. Så – gå och rösta på Piratpartiet!

And it aint over 'till the fat lady sings! "Allt" som krävs för att Piratpartiet skall komma in i riksdagen är att de som röstade pirat i Europavalet nu gör det igen. Då kommer vi in.

En luring i ACTA

Håller nöjesindustrin på att få saker i ACTA-avtalet som Europaparlamentet sa nej till i behandlingen av telekompaketet? Läs mer hos Monica Horten, som har detaljgranskat den senaste texten.

Fildelning: Mer pengar till artisterna

En norsk avhandling har kikat närmare på musikindustrin - i en uppkopplad värld med fildelning och hyperdistribution. Några nedslag...

Musikindustrins inkomster växer, om än måttligt. (Även enligt inflationsjusterade siffror.)

Artisternas samlade inkomster genom spelningar och när deras musik framförs offentligt och i etermedia ökar. (114 procent på tio år, inflationsjusterat.)

Antalet artister har ökat med 28 procent på tio år. Med även detta inräknat har inkomsterna per artist ändå ökat med 66 procent, inflationsjusterat, under samma tid.

Artisternas inkomster från skivförsäljning är i stort sett oförändrade. Skivförsäljning har helt enkelt aldrig varit någon stor inkomstkälla för artisterna.

Det som minskar är skivbolagens inkomster av exemplarförsäljning. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom den branschen envisas med att se sin verksamhet som fysisk distribution av runda platsbitar.

Musikindustrin som helhet mår alltså rätt så bra.

Detta skall sättas i relation till att skivbolagen gömmer sig bakom artisternas påstådda intresse när de vill reglera och övervaka internet för att försvara sin förlegade affärsidé. Att de vill stänga av människor från nätet, att de vill kunna agera privatpoliser, att de vill åsidosätta själva rättssäkerheten - och att de verkar för en korporativistisk lagstiftning där just deras särintresse är överordnat allt annat.

Läs mer hos TorrentFreak.

IPRED-fall till EU-domstolen

Högsta Domstolen sänder Sveriges första IPRED-mål vidare till EU-domstolen.

Det är det så kallade Ephone-målet, där ett antal ljudböcker skall ha fildelats olagligt. Knäckfrågan har varit om filerna verkligen varit tillgängliga för allmänheten - då de enligt uppgift låg på en lösenordsskyddad server. Och nu skall alltså även frågan prövas om den svenska IPRED-lagen krockar med EU:s datalagringsdirektiv (som har laglig ställning i EU även om det inte har implementerats i Sverige).

Här skall man hålla i minnet att den svenska piratjägarlagen, IPRED, går längre än vad EU-direktivet om IPRED kräver. Vilket möjligen nu kan komma att straffa sig för svenska staten.

Hur som helst, så innebär detta ett tvärstopp för nya IPRED-domar i upp till kanske två år - medan man väntar på EU-domstolens utslag, som får prejudicerande effekt.

Detta kan dessutom göra svårare krångligare för Sverige att implementera datalagringsdirektivet (införa teledatalagring).

Inte så dumt... ;-)

Övervaknings- och fildelningslagar som krockar med och/eller tar ut varandra. En svensk IPRED-lag som är onödigt hård, som hotar rättssäkerheten och som privatiserar statens våldsmonopol. Och skitsura skivbolagslobbyister som ser den lag de beställde av politikerna få pyspunka. Vilken mustig soppa.

Karl Sigfrid (m) ställer flera relevanta frågor om fallet.

SR Ekot - SvD - DN - IDG.se

Uppdatering: Mer information hos Mikael Nilsson (pp)


Uppdatering 2: Fler länkar hos Satmaran

Vadhållningsoddsen: Mona avgår

Hos Betson finns en intressant bloggpost om politisk vadslagning.

Om Mona Sahlin blir kvar som (s)-ledare längre än till den 30 september kan man tydligen få 2,5 gånger pengarna tillbaka. Och att (s) skulle göra ett bättre riksdagsval än 2006 ger 50 gånger pengarna åter.

Jag gillar politisk vadslagning. Den skalar bort allt skitsnack och fokuserar på den krassa verkligheten på något sätt.

Gallo-rapporten: Det är en soppa

Nästa vecka, i Strasbourg, kommer Europaparlamentet att behandla den så kallade Gallo-rapporten. Eller behandla och behandla... Det blir ingen debatt. Den bara läggs fram på måndag och votering sker onsdag lunch.

Detta är en riktigt dålig rapport. Det började med att man skulle skriva en rapport som svar på EU-Kommissionens kommunikation om inrättandet av ett "IP-observatory" som skall hålla ögonen på bland annat varuförfalskning. (Redan i denna text lyckades man blanda ihop varuförfalskning och illegal fildelning, som ju är två helt olika saker.)

Men eftersom "observatoriet" visade sig redan vara inrättat kom parlamentets rapport (författad av den franska EPP-ledamoten Maielle Gallo) att handla om allt möjligt. Precis som kommissionens kommunikation blandar den ihop varuförfalskning och fildelning. Fast mer. Vilket får orimliga konsekvenser i texten. Man kan faktiskt inte med bästa vilja i världen påstå att illegal fildelning hotar människors hälsa.

Gallo-rapporten noterar dock att vi vet för lite om den illegala fildelningens effekter för att kunna säga om något behöver göras och i så fall vad. Därför blir det oerhört märkligt när den, i nästa andetag, uppmanar EU-Kommissionen att ta i med hårdhandskarna mot fildelningen.

Piratpartiet, de gröna, sossarna och vänstern har skrivit ett motförslag som rensar bort allt det dåliga och som snarare omfamnar ny teknik och informationssamhällets möjligheter.

Då dyker den liberala gruppen upp. Man hade kunnat hoppas att den skulle vara mer vänligt inställd till den rödgröna texten än till Gallos förslag. Men, eftersom vänsterflygeln envisades med att ha skrivningar som kan tolkas som positiva till bredbandsskatt / Cultural Flat Rate så blev det tvärstopp hos liberalerna. (Vi i (pp) gillar inte heller idén, men tycker att man kan acceptera de lösa skrivningarna om att utreda denna flummiga idé för att få ett starkt, brett motförslag mot Gallo.)

I detta läge skriver den liberala gruppen ett eget förslag. Man kan undra varför. För det är verkligen inte så mycket bättre än Gallos ursprungliga text.

In på banan kommer nu Lena Ek (c), som ju tillhör den liberala gruppen. Hon och hennes kontor jobbade hårt för att räta upp den liberala texten. Guldstjärna till dem. Men hon blev i stort sett överkörd på det liberala gruppmötet. Några av hennes förslag, som filar ner en del av de vassaste kanterna på den liberala texten, antogs. Men på det stora hela är den liberala texten fortfarande illa.

Från folkpartiet har man inte hört så mycket. Men Cecilia Wikström är en av de ledamöter som satt sitt namn under den liberala gruppens förslag. Så man måste nog betrakta (fp) som en del av problemet, som hökar i fildelningsfrågan.

Där är vi i dag. Två dåliga och en i stort sett bra text. Det blir ingen debatt, bara omröstning. Även om alla partigrupper är mer eller mindre splittrade inför voteringen - så är jag inte överdrivet optimistisk vad gäller utfallet. Men vi kämpar på, tills klubban faller.

Mer info kommer under dagen hos Pirate MEP Christian Engström.

Uppdatering: Christians bloggpost ligger nu uppe.

Uppdatering 2: EU liberals join Sarkozysts in online repression

Lång dag...

Vad man skulle kunna hitta i en kinesisk lyckokaka...

Nu är det mycket på gång i Europaparlamentet. I morgon skall jag försöka sammanfatta läget om Gallo-rapporten. (Som kommer att presenteras, men tydligen inte debatteras (!) i Strasbourg på måndag och röstas på onsdag. Möjligen är den för pinsam för att debattera.)

Så gott det går har jag försökt följa den svenska valdebatten under dagen. Fi kan inte stava. Sd kan inte räkna. Och moderaterna spurtar kinesiskt, under parollen "stabilitet". (Vilket möjligen är smart. Miljöpartiet blöder just nu finliberaler som går tillbaka till borgerligheten för att undvika att Sverigedemokraterna skall bli vågmästare.)

IT-inkompetens

Gammelpolitikerna och deras byråkrater verkar inte vara så bra på det där med IT...

Synd att inte (pp) ställer upp i kommunalvalet i Stockholm. För det här verkar ju vara ett öppet mål.

Onekligen en twist...

Nu spekuleras det om att (sd) i riksdagen - eller ännu värre som vågmästare - kan orsaka oro på finansmarknaden.

Det vore ju onekligen en twist: Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och kostar pensionsfonderna ett antal hundra miljoner eller så i förlorat värde.

Det här med dynamiska system är intressant.

Hoppsan!

Den socialdemokratiska bloggoffensiven inför valet går... sådär. :-)

Man har sällan långtråkigt...

...ombord på Piratskutan.

Nu har jag varit och röstat. På ambassaden. Där fanns redan piratvalsedlar. (Tack, någon!) Och vi hade fler med oss.

I Europaparlamentet går allt för öppna spjäll just nu. Massor med bollar i luften.

Vad gäller ACTA-avtalet tror jag att man kan säga att det slutligen nått den punkt där det finns något för alla partigrupper att tycka illa om. Plus att ledamöterna är rätt sura för att kommissionen i stort sett struntat i de krav på transparens (och en del annat) som parlamentet satte upp i våras. Mer information kommer inom kort.

Ser man till Gallo-rapporten, så pågår just nu ett väldigt springande fram och tillbaka. Om jag får våga mig på en gissning – så inser rapportören snart själv att motståndet är så utbrett (till och med i delar av hennes egen EPP-grupp) att behandlingen skjuts fram en session till. I annat fall blir det skarpt läge i Strasbourg på måndag (debatt) och tisdag (votering) nästa vecka.

I enlighet med min låga natur måste jag slutligen länka till denna debatt om EU-politiken efter det svenska riksdagsvalet, som ligger som video på Europaportalen. Efter 5:50 diskuterar man datalagringsdirektivet. Där finns en del intressanta soundbites...

Nu ner i jobbfloden igen. Och ni pirater på hemmafronten – se till att få spinn på kvällens SVT Uppdrag Granskning om fildelningen. Glöm inte heller att kampanja frenetiskt i alla studentbostadsområden – där massor av piratväljare bor – så att de kommer iväg och röstar senast på söndag. ;-)

Nu kör vi – ända in i kaklet!

Rättsstat på dekis

I Sverige kan man straffas två gånger för samma brott.

(Men innan det gärna ett rejält skamstraff vid bara misstanken, om man får lyssna till justitieministern när hon "tänker högt".)

Se där ytterligare ett område som förbigås med största möjliga tystnad i den pågående valrörelsen.

Fildelning i Uppdrag Granskning

Kvällens Uppdrag Granskning i SVT kommer tydligen att handla om internet, fildelning, "scenen" och piratjägarna.

Se även SVT Rapport: Antipiratbyrån gör polisens jobb.

Skall kanske fildelning bli en fråga på valrörelsens slutraka?

SVT Uppdrag Granskning »

FRA-lagen och datalagringsdirektivet uppeldade

Skönt att det i vart fall finns några inom borgerligheten som tar strid för integriteten.

Se även Nej till datalagring.se för att se vilka riksdagskandidater som vägrar datalagringsdirektivet / teledatalagring. Ännu inga moderater eller sossar...

EU:s internetcensur - här är beslutsunderlaget

EU-Kommissionen och kommissionär Cecilia Malmström vill som bekant införa internetcensur för att komma åt den förbannade barnporren. På svenskt manér skall man ta fram listor på sidor som bör blockeras - och sedan uppdra åt operatörerna att genomföra en DNS-blockering (vilket alla som vill ändå kan ta sig runt).

Förlaget har fått mycket kritik. Det är inte effektivt. Det slår fel. Det kommer inte åt grundproblemet. Man skall inte börja censurera saker på nätet - för då vet man aldrig vad som kan komma att censureras i framtiden. Och så vidare.

I klippet ovan hör vi en av EU-Kommissionens tjänstemän förklara hur man motiverar förslaget om nätcensur. Det är så man baxnar.

Och vad gäller barnporrsidorna, så bör de stängas - inte gömmas bakom ett fladdrigt skynke.

Idioter!

Ännu en gång har ett sverigedemokratiskt möte stoppats av motdemonstranter. Denna gång i Göteborg.

Är kravallvänstern helt jävla dum i huvet? Detta kommer bara att ge (sd) fler röster.

Sedan är det rätt avslöjande vad gäller vänstern att den inte respekterar mötes- och yttrandefriheten...

Sverigedemokraterna skall bemötas i en fri och saklig debatt.

Och skulle de komma in i riksdagen, då är det nog det värsta som kan hända dem. De kommer att bli fullständigt marginaliserade - och sedan att självantända, ungefär som Ny Demokrati gjorde.

En enklare förklaring

På Aftonbladet Kultur torgförs i dag en teori om att ett anonymt nätverk av journalister ligger bakom att Mona Sahlin får så dålig press.

En enklare och mer trolig förklaring är att Sahlin är kass - och att det är det som återspeglas i media.

Yes Prime Minister - You Lied!

Här är ett klipp som ger lite mer kött på benen, vad gäller moderatledaren Fredrik Reinfeldts "löfte" från 2006 om att inte jaga en hel ungdomsgeneration. Vore det inte enklare för honom om han erkände att han ljög?



Och här är ett klipp om sanning och lögn i politiken.



[Direktlänkar: Klipp 1 | Klipp 2]

Journalistförbundet trampar i klaveret

Svenska Journalistförbundet anser tydligen att fildelning kan skada människors hälsa. Och att ett otillräckligt beslutsunderlag är en bra grund för knepiga beslut.

Det skulle vara intressant att höra Journalistförbundet förklara sig.

Så här...

Ett antal organisationer som säger sig representera till exempel författare, filmare, musiker och journalister har skrivit brev till Europaparlamentets ledamöter. Bland undertecknarna finns den Europeiska Journalistfederationen – där Svenska Journalistförbundet är med.

Brevet går ut på att Europaparlamentet uppmanas rösta ja till den så kallade Gallo-rapporten, som kommer upp till behandling på sessionen i Strasbourg om en vecka.

OK, journalistförbundet anser att deras medlemmar är beroende av gammal teknik, gammal ekonomi och dagens upphovsrätt. Det må så vara. Men att uppmuntra ledamöterna att rösta för Gallo-rapporten? Det är ett rejält klavertramp.

Gallo-rapporten är parlamentets svar på EU-Kommissionens kommunikation om inrättandet av ett "IP-observatorie". Eftersom kommissionen i själva verket struntar i vad parlamentet tycker i den frågan – och redan har inrättat sitt observatorie – har den franska ledamoten Marielle Gallos (EPP) parlamentsrapport kommit att handla om upphovsrätt i allmänhet.

Och rapporten är under all kritik. Till exempel vägrar den att hålla isär varuförfalskning och fildelning. Det landar i tokigheter som till exempel skrivningar om att fildelning kan skada människors hälsa. (!)

Den säger också att det saknas tillräckligt med fakta för att man skall kunna dra några säkra slutsatser om fildelningens ekonomiska effekter. Och i nästa ögonblick fortsätter den med att kräva att EU-Kommissionen skall ta krafttag mot just den fildelning vars effekter man inte vet tillräckligt mycket om. (!)

Detta är ett talande exempel på EU-traditionen att man först beslutar, sedan  debatterar och först där efter tar reda på fakta.

Och krafttag mot fildelning... Tja, när det gäller sådant vet vi ju var EU-Kommissionen och ministerrådet står. Mer övervakning. Inskränkningar av internets frihet. Att göra internetoperatörerna till nätpoliser med ansvar för innehållet i kablarna – vilket kan tvinga dem att förhandscensurera och filtrera trafik. Inskränkningar i rätten att vara anonym på nätet. Typ.

Tycker Svenska Journalistförbundet verkligen att detta är bra?

Gallo-rapporten är en initiativrapport, det vill säga att det inte handlar om lagstiftning. Men den är ett ställningstagande från Europaparlamentet – och det är illa nog.

Medan SJF tar sig en funderare på vad de satt sitt namn under kan väl vi andra försöka stoppa Gallo-rapporten? Vi pirater i Europaparlamentet kommer att göra vad vi kan. Men det är mycket välkommet om väljare hör av sig till sina ledamöter och ber dem rösta nej till Gallorapporten.

Se även: Pirate MEP Christian Engström