2012: Nytt år. Nytt spel. Nya insatser.

Gott Nytt År, till er alla!

2012 kommer att bli ett intensivt år.

Om vi börjar med pirat- och informationsfrågorna, kan man konstatera att det nu är exakt halvtid för Europaparlamentets sjunde legislatur. Nu gäller det att öka, för att göra bästa möjliga bruk av den tid som är kvar till nästa EU-val, 2014.

Det saknas inte saker att ta tag i. Mängden ärenden med piratkopplingar ökar hela tiden. Och nu, efter nyår, blir det skarpt läge vad gäller ett av de mest laddade: ACTA-avtalet. Det är betydelsefullt – både i sak och symboliskt – för internets frihet och informationssamhällets framtid.

Utskottsbehandlingen av ACTA börjar på allvar så fort Europaparlamentet öppnar igen efter jul. Gissningsvis sker den avgörande voteringen i plenum i mars eller april. (Det kan bli tidigare eller senare, det vet man aldrig.) Till dess måste vi ha fått över de vacklande liberalerna och socialisterna på vår sida. Och vi måste ha en aktiv diskussion med kristdemokraterna och de konservativa, där de tvingas ut på banan.

Striden om ACTA går att vinna. Men bara om det skapas ett starkt yttre tryck. Om folk på utsidan hjälper till. Om media uppmärksammar frågan. Då kan vi vinna. Men bara då.

I EU-debatten i övrigt kommer euro-krisen att fortsätta dominera agendan. EU:s ledare vet fortfarande inte riktigt vad de skall göra åt saken. Och hur skulle de kunna veta? Grundproblemet är ju det valutasamarbete som de inte har någon avsikt att ifrågasätta. (Även om jag misstänker att just den saken ändå börjar diskuteras – men bara i slutna rum.)

Euro-krisen tycks nu ha gått in i något slags "normaltillstånd". En permanent kris som våra ledare hoppas skall lösas genom många små myrsteg åt rätt håll. Eller ett strutsbeteende, om man så vill.

Samtidigt är demokratifrågorna i EU minst lika intressanta. Att man använder euro-krisen för att föra över makt från folk till politiker, från medlemsstater till EU och från demokratiska organ till icke-valda byråkrater – det är uppenbart.

2012 måste bli ett år då motkrafterna organiserar sig. Demokratin i EU måste återupprättas. Liksom de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna.

Som sagt – detta kommer att bli ett intensivt år. Även utan den så hypade Apokalypsen.

Staten fortsätter att urholka rättsmedvetandet

Åklagarmyndigheten har gjort ett märkligt utspel. Man lyfter fram att 1,4 miljoner svenskar fildelar – varav en halv miljon i sådan omfattning att de riskerar fängelse om de avslöjas.

Knappt 15 procent av befolkningen ägnar sig alltså, regelbundet åt en verksamhet som staten anser vara brottslig. Till följd av speciallagstiftning, framlobbad av särintressen.

I vilket rimligt land som helst hade detta väckt frågan om det kanske är något fel på lagarna.

I vart fall hade man uppmärksammat att lagen och det allmänna rättsmedvetandet inte är i synk. Och uppfattat det som ett problem – vad gäller lagstiftningen. Men inte i Sverige.

Här riskerar en halv miljon, främst unga svenskar fängelse för sin fildelning. Risken för att bli avslöjad är visserligen liten. Resurserna för att utreda upphovsrättsbrott är begränsade. Så mest handlar det om skrämselpropaganda, det medger åklagarmyndigheten själv.

Men det ändrar inte faktum. Nu har vi en lagstiftning som kriminaliserar en hel ungdomsgeneration.

Vi har lagar som säger att – om resurserna finns – då skall en halv miljon människor sändas till fängelsehålorna.

Och att myndigheterna inte har resurser att göra detta, det blir också konstigt. Man stiftar lagar som inte går att upprätthålla. Om saker som medborgarna inte ser som brottsliga. Och i de fall dessa lagar ändå tillämpas är det rätt godtyckligt vem de drabbar.

Sedan undrar politikerna varför staten har svårt att få unga människor att respektera andra, viktiga lagar – som rör riktiga brott. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att politikerna devalverar värdet på alla lagar, genom att lagstifta om sådant som inte har stöd i det allmänna rättsmedvetandet.

Åklagarmyndighetens utspel gnider verkligen in i 1,4 miljoner människors ansikten att de inte står på samma sida som staten. I den mån de hade trott det från början.

Och de 500.000 fildelare som, teoretiskt sett, riskerar fängelse har nu all anledning att vara misstänksamma mot polisen, minska sin samarbetsvilja med myndigheterna och att sluta respektera lagarna. Jag menar, staten anser ju på fullt allvar att de skall spärras in!

Så fick det svenska rättsmedvetandet sig ytterligare en törn. Respekten för lagarna har gröpts ur än mer. Och tilltron till det system i vilket lagarna stiftas minskar. Allt för att politikerna vill gynna ett ekonomiskt särintresse – som inte ids anpassa sig till marknaden.

Aftonbladet | SvD | DN | SVT | Upphovsreträtt | Kunskapssamhället | Gothbarbie

Jo, en sak till: Åklagarnas sätt att uttrycka sig i texten är lite vagt. Vad gäller att bara tanka hem film och musik är det i princip riskfritt. Det har ingen blivit fälld för.

Patentproblem

Dags för lite hjärngympa och diskussion, så här i mellandagarna: Patentfrågan.

Vi närmar oss snabbt en punkt där patentsystemet är ett akut problem vad gäller fri ekonomi, utveckling och tillväxt. Möjligen är vi redan där. Trots det är debatten om patent synnerligen begränsad. Vilket är ett problem.

Näringslivet och de politiker som sätter upp reglerna måste ta tag i detta, innan skadan blir allt för stor.

I dag gynnar patentsystemet inte uppfinningar och innovationer. Istället är systemet så överlastat att vissa branscher är helt stängda för nya aktörer. I andra branscher råder ett ställningskrig, där företag använder patentprocesser för att försvåra konkurrens – när de istället borde konkurrera med pris, kvalitet och nya framsteg.

I USA finns redan en debatt om patent congestion. Ett svenskt ord för detta skulle kunna vara patentinfarkt, som trafikinfarkt ungefär. Systemet blockeras av en stor mängd patent (många utan speciellt mycket verkshöjd) och av patenttvister. Detta leder till att den tekniska utvecklingen bromsas upp och att vi i väst får allt svårare att hävda oss i konkurrensen från andra världsdelar.

För en enskild uppfinnare i sin källarverkstad fyller patentsystemet inte heller någon funktion. Om ett patent beviljas för någon av hans/hennes uppfinningar, då är det ändå inget bra skydd. Stora företag kan helt fräckt sno en idé – medvetna om att i princip ingen privat aktör har råd med en patentprocess.

The Economist sammanfattade nyligen situationen... "At a time when our future affluence depends so heavily on innovation, we have drifted toward a patent regime that not only fails to fulfil its justifying function, to incentivise innovation, but actively impedes innovation. We rarely directly confront the effects of this immense waste of resources and brainpower and the attendant retardation of the pace of discovery, but it affect us all the same. It makes us all poorer and helps keep us stuck in the great stagnation."

Ändå råder alltså tystnad i debatten. Det näringsliv som borde vara synnerligen engagerat och oroat har bestämt sig för att inte gunga båten. De politiker som har skapat dagens system vill inte kännas vid att det dras med problem. Alla sticker huvudet i sanden. Vilket är en synnerligen klen plan.

Vi närmar oss nu den punkt där den anarko-liberala idén om att helt avskaffa patentsystemet känns mer trovärdig än systemet i sig. I vart fall krävs drastiska reformer.

Och då har vi inte ens berört frågan om huruvida intellektuell egendom över huvud taget existerar. Men det tror jag att vi får ta i en separat bloggpost.

Här är en tidigare bloggpost som innehåller en del matnyttiga länkar om patent.

Sossarna och FRA

Nybloggat på Nyheter24:

Hur tänkte (s) om FRA?

Uppgörelsen mellan sossarna och regeringen om FRA är smått obegriplig...

Europaparlamentet och demokratin

Ibland är det skarpt läge i Europaparlamentet. Det är som regel när det handlar om lagstiftning.

Tyvärr innebär skarpt läge som regel också att saker stressas igenom parlamentet. Förslags laglighet prövas inte. Faktainsamling och -kontroll missas. Avstämning mot de medborgerliga fri- och rättigheterna sker sällan, om alls. En seriös beredning hinns inte med.

Man får lätt intrycket att Europaparlamentet bara finns där för att ge beslut som fattas av andra något slags demokratisk legitimitet. Så värst mycket av sin medbestämmande makt utövar parlamentet inte. Möjligen går man in och pillar i en del detaljer, mest för syns skull.

Den samlade mängden ärenden i Europaparlamentet är så stor att de flesta ledamöter inte hinner läsa på så mycket som de borde. En stor del av finliret lämnas till assistenter som ibland saknar politisk kompass, ofta saknar kunskap på det aktuella området och som tycks vara mer intresserade av att det skall bli ett prydligt inslaget paket av det hela än av paketets innehåll.

Allt påminner mest om det där gamla lekprogrammet i tv, i min ungdom – Rita, Gissa, Spring.

Det skulle inte behöva vara så här.

En stor del av Europaparlamentets verksamhet är nämligen meningslös.

Parlamentet saknar som bekant initiativrätt. (Det är bara kommissionen som får föreslå saker, på riktigt.) Det innebär dock inte att parlamentet låter bli att lyfta olika saker. Det sker i form av så kallade initiativrapporter. Dessa tar mycket tid och kraft i anspråk. Men de saknar fullständigt formell mening. Det är bara papper.

Skälen till att man skriver initiativrapporter kan vara många. Ibland vill ett parlamentsutskott verkligen lyfta en viktig fråga. Men oftast handlar det om att gå på så många bollar man hinner, för att se ut som om man gör något. Emellanåt är det kommissionen eller ministerrådet som lockar fram en initiativrapport, mest för att kunna påstå att de folkvalda vill att de skall göra något som de ändå redan hade planerat att göra. Och inte sällan handlar det bara om trams, politisk klåfingrighet, moralpanik eller att en ledamot vill bli rapportör för att få synas lite.

Initiativrapporter kan vara en bra sak. Men då skall de vara få handla om viktiga saker. Om man satte upp en princip om att parlamentet bara skall ta fram och behandla, låt säga tio initiativrapporter per år, då skulle man kunna få lite styrsel på saker och ting. Och ledamöterna skulle kunna fokusera mer på lagstiftningen.

Initiativrapporter är dock inte det värsta slöseriet med tid i Europaparlamentet. Skriftliga deklarationer – written declarations, WD:s – är ännu värre. Det handlar om att en handfull ledamöter kan dra igång en namninsamling inom en begränsad tidsram, om nästan vad som helst bland sina kollegor. Skriver sedan en majoritet av ledamöterna på, då blir detta parlamentets åsikt. Även dessa dokument saknar all formell mening.

Hela konceptet med written declarations är löjligt, som det ser ut i dag. Så gott som alla ledamöter drar igång WD:s vad gäller just deras käpphästar. För att visa sig "duktiga" hugger många ledamöter på nästan allt som dyker upp i media och i samhällsdebatten, genom att dra igång en WD. Även detta tar oerhört mycket tid och kraft från annan, viktigare verksamhet.

Återigen, möjligheten bör finnas. Men ribban måste höjas dramatiskt. En skriftlig deklaration skall vara något riktigt, riktigt viktigt. Inte någon lös idé man kladdade ner på en servett i baren. Bara för att man kunde.

Om Europaparlamentet kom till rätta med initiativrapporterna och de skriftliga deklarationerna – då skulle arbetet med EU:s lagstiftning bli betydligt mer seriöst. Då skulle man få mer tid för eftertanke och debatt. Kvalitén skulle öka betydligt.

Men någon insikt om detta tycks inte finnas. Några förändringar kommer knappast att ske.

Så verksamheten lär fortsätta på samma sätt som hitintills: Först beslutar man. Sedan debatterar man. Därefter tar man reda på fakta.

Efter demokratin?

Här är en intressant dokumentärfilm – den holländska After Democracy.

Filmen ställer många av de svåra och relevanta frågorna. En del är klockrent. Annat kräver lite mer hjärngynastik för att tolka och analysera. Här berörs bland annat de demokratiska strukturerna, EU, Kina, internet och den härskande klassen. OK, filmen är nästan 50 minuter lång – men nu råkar det ju vara jullov... Poppa lite popcorn och slå på helskärmsläge.

[Direktlänk] [Mer information om filmen]

Vänta inte tills det är för sent!

Vi måste prata om det här...

En övervakningsstat av aldrig tidigare skådad omfattning håller på att rullas ut.

Den politiska makten håller på att flyttas från demokratiskt valda organ till en liten politisk elit – och till en armé av icke-valda, som regel anonyma tjänstemän.

De grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna prioriteras allt oftare ner, på grund av "realpolitiska" överväganden. Det bedrivs ett ständigt krypskytte mot rättsstatens principer och värden. Idén om maktdelning håller på att reduceras till en tom fras.

EU:s centralstyrning och "harmonisering" dödar den mångfald och institutionella konkurrens som borde vara Europas största tillgång. Detta är ett problem som har konsekvenser på allt från demokrati till ekonomi.

Korporativismen breder ut sig, så till den milda grad att det i dag lätt går att peka på lagstiftning som kommer direkt från storföretags och andra särintressens önskelistor.

Marknadens skapande och självbalanserande mekanismer slås ut av klåfingriga politiker och av museiföremål till gamla företag som vägrar anpassa sig till verkligheten, till marknaden.

Och i den ekonomiska politiken ser vi nu hur en regelrätt kommandoekonomi byggs upp, där praktiskt ohållbara projekt baxas igenom av politiker med storhetsvansinne.

Det finns skäl att vara orolig. Vill man vara raljant kan man peka på hur vårt samhälle blir allt mer likt det forna Östeuropa, under kommunisttiden.

Men det är mer förrädiskt än så.

I de gamla kommunistdiktaturerna fanns en Överideologi. En lögn som allt och alla måste anpassas till och som alla måste förhålla sig till. En enda spricka riskerade att få fasaden att störta samman.

Så är det inte i Sverige och i EU. Här tillåts opposition. Här tillåts avvikande åsikter. Här tillåts protester.

Ironin i det hela är att det samtidigt blir näst intill omöjligt att komma åt systemfelen i det nya samhälle som nu håller på att byggas upp. De etablerade politiska krafterna står så gott som enade. I media och samhällsdebatten avskrivs de stora frågorna som allt för abstrakta och teoretiska. Medborgarna är – tills vidare – nöjda så länge det finns lördagsgrogg, tv-underhållning och så länge systemets mörka sida inte drabbar just dem.

Demokrati måste ha större, djupare värden än bara minoritetens rätt att rösta nej.

Det nya system vi ser byggas upp är problematiskt, rent av farligt. Välmenande, som regel goda demokratiskt sinnade politiker håller på att bygga upp en struktur som kan användas i helt andra syften. De ger staten verktyg som är som gjorda för att kunna missbrukas.

Allt som krävs för att det hela skall gå över styr är att något skiter sig. Att vi drabbas av någon verkligt allvarlig kris. Att icke-demokratiska idéer blir virala. Att någon gör bort sig. Att en "stark man" kliver fram. Saker som historien ger oss ett oändligt antal exempel på.

Det krävs inte ens att våra makthavare är medvetet onda för att vi skall kastas in i något som skulle kunna vara skrivet av Kafka eller Orwell. Slump, byråkratins inre kraft, missbedömningar, terrorhandlingar, yttre hot, naturkatastrofer, okunskap, rädsla, moralpanik, cover ups, politiskt fulspel... Allt detta är exempel på tänkbara utlösande faktorer. Systemet finns på plats. Allt som fattas är ett skäl eller en ursäkt för att använda det.

Hur hamnade vi då här? Tja, folk röstade ju faktiskt på de politiker som har skapat allt det här. De politiker som inte orkar hålla emot. De politiker som saknar den principiella och ideologiska klangbotten som krävs för att förstå varför det som nu sker är problematiskt.

Demokratin måste få nytt liv. Respekten för de medborgerliga fri- och rättigheterna måste återupprättas. Rättsstaten måste värnas. Medborgarnas rätt till privatliv måste stärkas. Allt detta måste stå på en grund stark som urberg – om vi inte vill bli utelämnade till ödets vimsiga och ofta grymma makt.

Politiskt underhållningsvåld

Ett par klassiska scener ur första säsongen av The Thick of It. För oss politiska junkies – som börjar lida av lite abstinensbesvär, så här under julefriden. [Direktlänk]

God Jul!

DSK & Co.

God Jul på er allesamman!

Eller den gamla brittiska gruvarbetarklassikern "Efter votering med siffrorna 4-3 har vår styrelsen för vårt fackförbund bestämt sig för att tillönska er en god jul."

Julafton kommer att ägnas åt en behagligt sen julelunch hos kloka människor. Under tiden vill jag rekommendera en text till er som till äventyrs behöver en stunds distraktion från julfirandet:

Václav Havel: De maktlösas makt

Denna text beskriver så fantastiskt väl förtryckets psykologi i de forna Warszawapakts-staterna. Ett måste för dig som är för ung för att ha sett eländet med egna ögon. För dig som aldrig kom iväg dit. Och för alla som behöver påminnas om varför vi slåss.

Striden går vidare. Se upp med gammal sillsallad.

Václav Havel om den politiska maktens frestelser

I dag begravdes det fria Tjeckoslovakiens förste president Václav Havel. Tillsammans med Polens Lech Walesa var han förgrundsgestalten för alla oss som försökte stötta frigörelsen i det forna Östeuropa, så gott vi kunde, i våra länder.

Havel var författare, dramatiker och poet – inte politiker. Kanske hjälpte det honom att se allt så mycket klarare. Här är några klockrena citat ur det tal han gav när han 1991 mottog Sonning-priset för sina insatser för den europeiska civilisationen...

"I have never met a politician who could admit to the world, or even to himself, that he was running for office only because he wanted to affirm his own importance, or because he wanted to enjoy the perks that come with political power. On the contrary, we all repeat over and over that we care not about power as such but about certain general values. We say it is only our sense of responsibility to the community that compels us to take upon ourselves the burden of public office."

"...I find myself in the world of privileges, exceptions, perks; in the world of VIPs who gradually lose track of how much butter or a streetcar ticket costs, how to make a cup of coffee, how to drive a car, and how to place a telephone call. I find myself on the very threshold of the world of the communist fat cats whom I have criticized all my life."

"Again, being in power makes me permanently suspicious of myself. What is more, I suddenly have a greater understanding of those who are starting to lose their battle with the temptations of power. In attempting to persuade themselves that they are still merely serving their country, they increasingly persuade themselves of nothing more than their own excellence, and begin to take their privileges for granted."

"Someone who forgets how to drive a car, do the shopping, make himself coffee, and place a telephone call is not the same person who had known how to do those things all his life. A person who had never before had to look into the lens of a television camera and now has to submit his every movement to its watchful eye is not the same person he once was."

"He becomes a captive of his position, his perks, his office. What apparently confirms his identity and thus his existence in fact subtly takes that identity and existence away from him. He is no longer in control of himself, because he is controlled by something else: by his position and its exigencies, its consequences, its aspects, and its privileges."

"Politics is an area of human endeavor that places greater stress on moral sensitivity, on the ability to reflect critically on oneself, on genuine responsibility, on taste and tact, on the capacity to empathize with others, on a sense of moderation, on humility. It is a job for modest people, for people who cannot be deceived. (...) Politics, therefore, ought to be carried on by people who are vigilant, sensitive to the ambiguous promise of self-affirmation that comes with it. I have no idea whether I am such a person. I only know that I ought to be, because I have accepted this office."

Hela talet finns här.

Vila i frid, kloke man.

Teknikfråga

Jag är lite nyfiken på hur många som följer min blogg via RSS-läsare – så jag funderar på att aktivera Feedburner-kontot i Blogger. Men, kommer då alla gamla RSS-feeds att dö? Alltså, ersätter Feedburner det existerande flödet, som alla har inlagt i sina olika maskiner? I så fall är det ju inte så sexigt...

Något har gått förlorat...

Jag kanske har fel. Men jag vill gärna tro att det fanns saker i politiken som var bättre en gång i tiden, när jag började bli politiskt intresserad i slutet av 70-talet.

Det fanns politiska partier som satte individen i centrum. Partier som uppmuntrade mångfald, öppenhet och valfrihet. Partier som ville låta människor göra sina egna livsval. Partier som ansåg att staten är till för medborgarnas skull, inte tvärt om.

Då fanns det politiker som slogs för integritet, rättssäkerhet och de medborgerliga fri- och rättigheterna. I dag tycks sådana värden snarare stå i konflikt med den förda politiken.

Och det fanns politiker som förstod idén med maktdelning. Det vill säga att det kan ligga en fara i om allt för mycket makt hamnar i allt för få händer. Att det är bra om det finns någon som kan säga nej, när alla andra blir tokiga. Att till exempel politik, rättsväsende, media, företagen och särintressen är olika maktsfärer, som alla fyller en funktion – men som aldrig skall ligga i samma säng.

Det fanns till och med politiker som tog sig tid att diskutera värderingar, idéer, principer och ideologi.

Oavsett om det verkligen var så, eller om det bara är min idealiserade minnesbild – så är frågan hur vi skall hitta rätt igen.

Hur återupprättar vi demokratin så att all makt utgår från folket, istället för att gå ut över folket?

Svaret ligger, i vart fall delvis, i vem man röstar på. Det är det kraftfullaste verktyg vi medborgare har för att skapa förändring.

Nästa fråga blir då om medborgarna vill ha förändring. En förkrossande majoritet av svenska folket röstar ju på maktorienterade, trenddrivna, kollektivistiska, korporativistiska och ideologiskt slappa politiker och partier. Förhoppningsvis är det bara så att de flesta människor inte är medvetna om problemet och om alternativet.

Det är därför den frihetliga, rättighetsorienterade och humanistiska opinionsbildningen är så viktig.

Stockholm i kväll: Liberöl

För de frihetsfrontare och andra frihetskämpar som vill koppla av från julstöket, dricka pilsner, rödvin och sockerdricka...

Tid: Torsdag 22/12, 18.00
Plats: Pub Movitz, Tyska brinken 34 i Gamla Stan, Stockholm

Välkomna!

Jullovsmorgon

Jullovsmorgon och jag sitter och dricker te, tittar på SVT Forum från Europaparlamentet i Strasbourg och scannar av dagens nyheter.

Låt mig börja med SVT Forum, med Amelia Andersdotter (pp), Christofer Fjellner (m) och Marita Ulvskog (s). Jag är nöjt road. Amelia vet vad hon vill och flirtar verkligen inte med media. Folk som slaviskt följer alla spin doctors och medietränare rullar kanske med ögonen. Jag, som lutar mer åt total trasparens, uppriktighet och en no-bullshit-approach känner mig rätt nöjd. Kindpussande trams kan andra få ägna sig åt. Och tveka inte: När Amelia Andersdotter väl kommer in i sina utskott och sakfrågor – då kommer hon att bli livsfarlig för sina politiska motståndare.

Och i sak? Tja, ingen i studion verkar ju ha någon uppfattning om vad man skall göra åt en ekonomiska krisen eller vad EU:s senaste toppmöte egentligen kom fram till. Då tycker jag att det är skönt med en ledamot som inte gissar och säger märkliga saker av ren prestationsångest. Ser man till frågan om klimattoppmötet tycker jag dessutom att Amelias sammanfattning var rätt snygg. Och framför allt begriplig för tittarna.

I nyhetsflödet i övrigt noterar jag att Virgin-chefen, Richard Branson, har gett sig in i drogdebatten. Time to end the war on drugs, är budskapet. Från Portugal, som i princip har avkriminaliserat allt innehav av droger för personligt bruk, rapporterar han "Now with a decade of experience Portugal provides a valuable case study of how decriminalization coupled with evidence-based strategies can reduce drug consumption, dependence, recidivism and HIV infection and create safer communities for all."

På minussidan i nyhetsflödet finns den etiopiska domen mot de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Ingen vettig människa kan tro att de for till Etiopien för att ägna sig åt terrorism. Det hela handlar istället om att Etipoiens regim vill skydda ett oljebolag som man har affärer med. Affärer som är själva skälet till att journalisterna var där från början.

Nu är det dags att säga ifrån på skarpen – och att lyfta frågan till EU-nivå. Tanken på att ett par svenska journalister får betala priset för att söka sanningen med att sitta och mögla i en skurkstats fängelsehålor är svårt obehaglig och helt oacceptabel.

Mer om EU:s demokratiska underskott

Nybloggat på Nyheter24:

Jullov i Demokratifabriken

Ännu en frustrerad drapa om EU, demokrati, rättssäkerhet, medborgarrätt och frihet.

Julefriden sänker sig

Där for vår Pirate MEP Engström till flyget. (En timma tidigare än vanligt, eftersom det påstås vara generalstrejk i Belgien i dag. Igen. Några strejkande generaler har vi dock inte sett till den här gången heller. Till och med bussarna går tätare än normalt. Enda tecknet på att något är i görningen är de brutalt stora vattenkanoner som står parkerade vid slottet.)

Julledigheten närmar sig snabbt. Nu skall jag ta en fika med Mattias Bjärnemalm, som är kontorschef på Amelia Andersdotters nya piratkontor här i Europaparlamentet. Samordning, tips och planering.

Sedan tror jag att jag skall sova ett dygn. (Speciellt skall det bli skönt att slippa tänka på ACTA-frågorna den närmaste tiden. Viktigt, viktigt, viktigt - men jag är samtidigt så trött på ACTA att... ja, du vet.)

Bloggen är igång över helgerna. Sedan har jag inte så mycket planerat. Jag har en enorm trave böcker som pockar på min uppmärksamhet. Och det lär nog bli någon eller ett par korta utflykter till de storstäder som man kan nå snabbt och enkelt med tåg härifrån Bryssel.

Pirate MEP Christian Engström on ACTA

Pirate MEP Christian Engström on ACTA in the European Parliament's committee on Legal Affairs, JURI. 20 December 2011. [Youtube] [Vimeo]

Something Fishy about ACTA...

Nu är jullovet så nära att man nästan kan ta på det. I ett sista ryck för terminen ger piratkontoret i Europaparlamentet det kritiserade och hemlighetsomgärdade ACTA-avtalet ännu ett knivstick.

Pirate MEP Christian Engström har i dag lämnat in en fråga till EU:s ministerråd om varför beslut om ACTA som regel fattas på rådsmöten om fiskerifrågor. Här ställs också frågan varför detta kontroversiella avtal avhandlas som en A-punkt - det vill säga utan diskussion och bara förberett av tjänstemän. Det känns som om politikerna har lite beröringsskräck här...

Läs frågan och Piratpartiets pressmeddelande här
Pirate MEP Christian Engström skriver om saken
Och Nyheter24 är redan inne på samma spår: M och PP kritiska till EU:s smygbeslut om Acta-avtalet

Rapport från dagens ACTA-diskussion

Läs gärna David Hammersteins rapport från förmiddagens diskussion om ACTA i Europaparlamentets juridiska utskott, JURI.

Lite svavelosande, faktiskt... ;-)

Om Pirate MEP Christian Engströms insats... "He added that ACTA is “at best borderline on fundamental rights” and an European Court of Justice opinion was needed to clarify the legality of ACTA´s implementation by member states."

Streisand-effekten!

Mikael Wiehe rasar över att hans Sång Till Friheten har lagts ut på nätet – med ny text av Sanna Rayman och Peter Santesson, Sång till en Sluss.

Wiehe vill att filmen skall plockas ner, vilket bara leder till mer uppmärksamhet och till att den sprids ännu mer... ;-)

Se även: Johan Norberg

Dan Bull vs. SOPA

Här på kontoret kör vi för allt vad tygeln håller, så här på slutrakan före jul. Stress, stress, stress...

Så jag lämnar över till Dan Bull för lite piratpolitisk pausmusik en stund. (Killen bakom The Death of ACTA.)

TorrentFreak: File-Sharing Darling Dan Bull Publishes Anti-SOPA Rap
[Direktlänk: Youtube]

Dagens ACTA-diskussion

Dagens möte med Europaparlamentets juridiska utskott, JURI, livestreamas och kan hittas här.

Gissningsvis kommer diskussionen om ACTA upp framåt 11-12-tiden, då voteringarna bör vara över. Föredragningslistan och mötesdokument hittar du här.

ACTA: Ett litet steg åt rätt håll

Veckans möten med Europaparlamentets juridiska utskott, JURI, har börjat. I morgon, tisdag, är en het dag med flera piratfrågor på agendan. Däribland det kritiserade ACTA-avtalet.

Under dagens förberedande möte beslutade man – på initiativ av Pirate MEP Christian Engström – att häva hemligstämpeln på EP:s legal service's utlåtande om ACTA.

Det innebär att frågan i vart fall kommer att kunna diskuteras under öppna och demokratiskt anständiga former.

Länkar till dagens frisläppta dokument finns här.

Jag återkommer i morgon förmiddag med en länk till eventuell livestreaming av JURI's sammanträde.

Uppdatering: En snabb sammanfattning av de avhemligade dokumenten.

Sossarna svänger om euro-pakten

SVT skriver "Tommy Waidelich, socialdemokraternas (S) ekonomisk-politiske talesperson, öppnar för samtal om svensk anslutning till euroländernas finanspolitiska pakt."

Suck! Vad var det jag sa?

Kim Jong-Il död

Det här kommer att bli intressant...

Övervakningsåret 2012: Några exempel

I USA är den så kallade SOPA-lagen på väg genom lagstiftningens maskineri. Web-domäner runt om i världen kommer att stängas ner ifall nöjesbranschen och andra så mycket som anser att de innehåller upphovsrättsskyddat material. Sociala nättjänster som Facebook, Twitter och Blogger kommer att tvingas stänga av användare på än lösare grunder, för att rädda sig själva. Någon föregående rättslig prövning kommer inte att ske. Och möjligheten att få rättelse i efterhand är mycket begränsad.

Om vi stannar i USA, så är nya regler som tillåter militären att fängsla människor utan rättslig prövning på väg att bli verklighet. USA kommer att kunna använda detta för att plocka in i stort sett vem de känner för, var som helst i världen. (Även civila egna, amerikanska medborgare på amerikansk mark.)

Tyska företag har nu färdigställt utrustning som kan lagra allt som sker på internet. Detta innebär att om någon gör något brottsligt, då blir det möjligt att backa bandet och kartlägga alla personens tidigare kontakter och hela sociala nätverk. (Plus saker som till exempel politisk åskådning, tro och sexuella preferenser.) Så även om inte du gör något fel eller olagligt kan du ändå komma att bli indragen i olika härvor bara för att någon du känner eller kanske bara har haft kontakt med är misstänkt för något fuffens.

Detta är teledatalagring på syra. Och EU:s datalagringsdirektiv, det kommer upp för förnyad behandling i riksdagen nästa år. Data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner skall lagras. Så att man kan rita kartor över vem du har haft kontakt med, när och var. Åter igen riskerar helt oskyldiga människor att råka ut för mycket obehagliga överraskningar.

För övrigt skall EU:s datalagringsdirektiv nu omarbetas. Är det någon som tror något annat än att det kommer att bli värre?

EU håller också på att ta ett grepp om "cloud computing". Detta lär landa i att inte bara våra telekommunikationer, utan även våra filer på nätet kommer att kunna registreras och övervakas.

Så har vi ACTA-avtalet, som bland annat innebär att våra internetoperatörer tvingas bli nätpoliser, med ansvar för vad deras kunder gör i deras kablar. Detta kommer att medföra övervakning av allt som sker på nätet. Samtidigt kommer man att tvingas ställa upp hårda krav på vad du får göra på internet. Det kommer inta bara att handla om vad som är lagligt, utan även om vad ängsliga operatörer anser är lämpligt.

EU är även på hugget vad gäller internetcensur. Trots löften om att det bara skulle handla om barnporr diskuteras redan blockering av till exempel spelsidor på nätet. (Och av blockering av betalning till sådana.) Nätspel och nätpoker kommer i princip att stoppas (utom vad gäller statliga monopol och ett fåtal licensierade siter).

I EU byggs nu även en omfattande säkerhetsbyråkrati upp. En av delarna är European Network and Information Society Agency, ENISA. Information från övervakning och register kommer att delas mellan medlemsstaterna i enlighet med den så kallade konvergensprincipen. Och unionens kapacitet för underrättelseverksamhet kommer att stärkas.

Den kritiserade europoeiska arresteringsordern kommer att utökas med en europeisk undersökningsorder. När den träder i kraft kan svensk polis bli tvungen att lägga tid och kraft på att utreda "brott" som till exempel abort, på uppdrag av andra EU-länder där sådan är hårt reglerad eller olaglig.

Framåt sommaren blir EU:s projekt för elektronisk identifiering aktuellt. Detta är en "harmonisering" som kan komma att leda fram till ett EU-ID-kort. (Som alla måste ha. Tänkbara användningsområden är att ett sådant kommer att krävas för flygresor, tågresor, bilhyra, hotellövernattningar, internetuppkopplingar och elektroniska transaktioner. Allt skall registreras. Alla skall kunna identifieras. Alltid.)

EU har dessutom ett antal projekt som rör "Internet Security" och "Cybercrime" i pipelinen, som kommer att haka i andra saker som beskrivs i denna bloggpost. Vi kommer även att få ett europeiskt "bank-FRA" som kommer att granska och analysera våra banktransaktioner.

Europeiska forskningsprojekt som till exempel Indect rullar på. (Kameraövervakning med ansiktsigenkänning och mönsteranalys i realtid, kopplat till olika register och andra övervakningsformer.) Fast nu under mer hemlighetsfulla former än tidigare, eftersom media och medborgare har varit lite för "nyfikna"...

Detta är bara några av de saker som ligger i pipelinen för 2012. Mycket mer är på gång. Utökad FRA-spaning till exempel. Och som vanligt säljer man ut integriteten och de medborgerliga fri- och rättigheterna med hänvisning till kampen mot terrorismen, barnporren, fildelningen med mera. Allt går ju att motivera, om man bara anstränger sig lite...

Vaclav Havel R.I.P.

Ännu en stor man har gått bort: Poeten, dissidenten och det fria Tjeckoslovakiens första president Vaclav Havel.

Med det tystnar en viktig röst för humanism, demokrati och frihet. En röst av den typ som var viktig när Centraleuropa gick från förtryck till demokrati. En röst av den typ som vi åter har allt större behov av.

SvD | DN

Vem formulerar en motbild?

Bloggat på Nyheter24:

Vem formulerar en motbild?

Om politiken, byråkratin och storföretagen.

Bilden av Bradley Manning

Jag noterar att DN har en artikel om Wikileaks påstådda källa, Bradley Manning. I denna låter man dock bara det övervakningsindustriella komplexets svenska gren komma till tals.

Min motbild finner du här: Bradley Manning är en hjälte!

I DN-artikeln uttalar sig Fredrik Lindvall, som är säkerhetspolitisk analytiker på Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI. Det skulle vara intressant att få veta om han talar för hela FOI. Borde vi aldrig fått veta vad som sker i de krig som förs i vårt namn? Är det en dålig sak att medborgarna fått bekräftat att våra politiker säger en sak och gör en annan? Hade det varit bättre om vi aldrig fått veta att USA, via sin ambassad i Stockholm, styr svensk och europeisk lagstiftning (till exempel i upphovsrättsfrågor)?

Avslutningsvis förtjänar det att upprepas: Det är inte fastslaget att Manning verkligen är Wikileaks källa.

Hur man vet att det är valår i Frankrike...

I går röstade Europaparlamentet för att ge franska Renault 25 miljoner euro av skattebetalarnas pengar.

Pengarna kommer från EU:s så kallade globaliseringsfond, som sägs hjälpa företag ställa om sig till en ny verklighet. I praktiken är det bidrag till företag som inte längre är konkurrenskraftiga på marknaden.

I Renaults fall var det inte alls självklart att företaget behövde eller skulle få del av dessa pengar. Till och med den socialistiska partigruppen gjorde motstånd. Borgerliga EPP är dock för.

Men, nästa år är valår i Frankrike. Vilket gav de franska socialisterna kalla fötter. Så de fick sin partigrupp att byta åsikt, i sista sekunden, från ett nej till ett ja.

Grattis, Europas skattebetalare!

R.I.P. Christopher Hitchens

[Direklänk] Del 2 | Del 3 | Del 4 | Del 5 | Del 6

EU: Så åsidosätts den demokratiska processen

I dag röstade Europaparlamentet för ökad öppenhet, transparens och tillgång till dokument i EU.

Samtidigt beter sig parlamentet emellanåt rent svinaktigt – vad gäller att fulspela och undanhålla information.

Börja gärna med att läsa den här bloggposten om hur man lurade skjortan av medborgare, media och aktivister – när frågan om det kritiserade ACTA-avtalet behandlades i EP:s handelsutskott, INTA, härom veckan.

Och nu är det dags igen. På tisdag skall det juridiska utskottet, JURI, ta ställning till EP:s legal servie's utlåtande om ACTA.

Det är en diger och snårig juridisk akt. Den kom i förrgår, mitt under parlamentets Strasbourg-session – då ingen har tid med annat än att springa omkring och vifta med armarna. För att granska den skulle man behöva lämna den till egna jurister. De skulle i sin tur behöva någon eller ett par veckor för att analysera pappret.

Men det kan man inte göra, ens om man hade haft tid. För pappret är hemligstämplat.

Japp! Här har vi ett handelsavtal som riskerar medborgerliga fri och rättigheter, internets frihet och som kommer att påverka straffrätten. Utlåtandet om huruvida detta avtal alls är lagligt – det hemlighålls, åter, för medborgare, media och aktivister. Inte ens andra ledamöter i EP får se det.

Eftersom det blev så uppenbart hur man fulspelade när samma fråga var uppe i INTA, så väljer man nu en annan strategi i JURI. Pappret är fortfarande hemligt. Men mötet skall vara öppet. Man skall alltså diskutera något man inte får avslöja något om på ett öppet möte. Resultatet blir med andra ord att kritiska ledamöter inte kommer att kunna gå in på problematiska frågeställningar. Sedan kommer utskottet att säga att ACTA är det bästa sedan skivat bröd.

Jag har sagt det förut: Detta är som Yes, Minister! – fast utan humor.

En annan snårig akt är legal service's utlåtande om EU:s patentpaket till utskottet för konstitutionella frågor, AFCO.

Här är det inte bara pirater och gröna som ifrågasätter lagligheten. Även utskottstjänstemän i JURI och i kommissionen har uttryckt åsikten att detta kan gå utanför lagens ramar. Åter igen är dokumentet om lagligheten hemligstämplat. Detta papper fick ledamöterna i AFCO i dag, kl 12:30 – mitt under voteringen i Strasbourg, när alla står med rullväskan i handen för att resa därifrån. Även denna fråga skall behandlas i utskottet i början av nästa vecka. All seriös analys och utvärdering är omöjlig.

Detta, som sagt, i det parlamentariska forum som så sent som vid lunchtid i dag röstade för mer öppenhet, transparens och offentlighet i den demokratiska processen.

Det är svårt obehagligt att företag i EU har levererat den övervakningsteknik som just nu används för att plocka nyckelpersoner i den syriska oppositionen, en efter en. (Ironiskt nog delades Europaparlamentets människorättspris i veckan ut till företrädare för den arabiska våren.) Men att EU även har samma förhållningssätt till den demokratiska processen som regimerna i Syrien, Zimbabwe, Nordkorea och på Kuba – det är än mer svindlande.

Vi står nu inför ett vägval. Skall EU vara en öppen, demokratisk union – eller den icke-valda byråkratiska elitens kollektiva och anonyma autokrati?

Det börjar bli hög tid för folk att bestämma sig för vilken sida de står på. Och att handla.

FRA: Nu är sveket totalt

Regeringen och sossarna har gjort upp om att ge Säpo och Rikskriminalen tillgång till FRA:s spaning.

Därmed sviker regeringen – ännu en gång – de löften den ställde ut när FRA-lagen röstades igenom sommaren 2008.

Sossarna (som ju faktiskt skrev det ursprungliga förslaget) visar att deras motstånd mot FRA, vid riksdagens omröstning bara var ett spel för gallerierna, en taktiskt fint.

Att man hänger in ytterligare en parlamentarisk kommission för att "garantera integriteten" – det blir i sammanhanget närmast parodiskt. FRA-frågan är redan nertyngd av en massa meningslöst politiskt pynt, med enda syfte att försöka finta bort kritikerna.

Och hörrni, Annie Lööf och Fredrick Federley – är det inte hög tid att ni nu erkänner ert misslyckande? Att ni ansluter er till motståndsrörelsen?

Nu kommer vi att få en mycket märklig situation. Med dagens uppgörelse mellan regeringen och (s) kommer FRA inte att få spana åt polisen för att utreda brott. Däremot går det bra att FRA, Säpo och Rikskrim spanar på människor som inte är misstänkta för något konkret brott. Mer om detta hos Klamberg.

I ett rimligt samhälle borde det naturligtvis vara tvärt om: Att man spanar på människor som är misstänkta för brott – och lämnar vanligt, hederligt folk i fred.

Regering och opposition – avgå!

Piratpartiets pressmeddelande | SR | Expressen | Nyheter24 | SvD/TT

Uppdatering - se även: #svpol | Mikael Persson | Erik Laakso | PLC | Copyriot

Ending the Global Drug War

[Direktlänk]

ACTA: Ministerrådet ger grönt ljus i dag?

Ryktet säger att det beslut om ACTA-avtalet som skulle ha fattats på EU:s ministerråd i går, kommer att fattas i dag på morgonen istället. Och det lär bli grönt ljus.

Sedan är det bara Europaparlamentet (och i förekommande fall nationella parlament) som kan stoppa ACTA.

ACTA-bloggen 1 | ACTA-bloggen 2

Uppdatering: Enligt uppgift blir det ministerrådet för fiskerifrågor som kommer att ge ACTA klartecken under dagen.

ACTA-avtalet: Nu börjar striden!

Det hårt kritiserade och ljusskygga ACTA-avtalet är nu på väg upp på banan.

EU:s ministerråd (utrikesfrågor) väntas ge sitt klartecken på det möte som pågår nu i dagarna.

Och i Europaparlamentet ligger frågan redan på bordet hos flera olika utskott. (Bland annat ser det ut som om piratpartiets nya ledamot, Amelia Andersdotter, kan komma att bli ansvarig för industriutskottets utlåtande. Snacka om elddop.)

Nedan finner du ett brev från professor Pellegrini vid universitetet i Bordeaux – som väl beskriver några av problemen med ACTA...

EP i dag: War on Terror

Vid lunchtid i dag röstar Europaparlamentet om War on Terror.

Vad det handlar om är att man vill utvärdera de insatser EU hitintills gjort för att bekämpa terrorismen.

Det finns en alternativ resolution som går rätt långt vad gäller denna utvärdering. Är de insatser man gjort proportionella? Är de effektiva? Är de meningsfulla? Är de rimliga? Hur går de ihop med grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter?

Just nu hänger det på en handfull röster om denna alternativa resolution kommer att få kammarens stöd eller ej. Om den faller, då blir det röstning stycke för stycke om den ursprungliga resolutionen – för att försöka få den att gå så långt som möjligt.

Uppdatering: Ser man på – den alternativa resolutionen vann!

Ännu mer om euro-krisen...

Nybloggat på Nyheter24:

Euro-krisen rullar på

Mer input – bland annat om att den nya "euro-pakten" stöter på patrull även i de länder som i fredags ställde sig bakom den.

Sverige och euro-krisen: I kristallkulan

Förra veckan ingick, som bekant, de flesta EU-länder en pakt för att bekämpa euro-krisen. En av komponenterna är att ge EU större makt över medlemsstaternas nationella finanser.

Storbritannien valde att stanna utanför. Dels vill de inte dras in i en valutakris för en valuta de inte själva har anslutit sig till. Dels vill de inte riskera att en finansskatt ödelägger Londons finansmarknad. Och så värnar britterna sitt självbestämmande.

För detta blev den brittiska regeringen utskälld av Labour (de brittiska socialdemokraterna) i underhuset i går. Och i dag har den fått massiv (och tämligen arrogant) kritik från större delen av det politiska startfältet här i Europaparlamentet.

Sverige står också utanför uppgörelsen. Förklaringen till detta är att Reinfeldt helt enkelt inte hade mandat att gå med.

Och snabbt var socialdemokraterna ute och flaggade för att Sverige inte bör ansluta sig till en nya pakten.

Så långt är allt väl. Men kommer det att hålla?

Reinfeldt är förmodligen vacklande. Skall Sverige, med sin välskötta ekonomi, verkligen kliva ner i euro-krisens träsk? Å andra sidan är det rätt säkert att regeringen vill vara med i de Stora Grabbarnas Klubb i EU.

Då är frågan: Vad kommer sossarna att göra?

Jag är rätt övertygad om att (s) snart kommer att byta åsikt. Det passar inte deras självbild att buntas ihop med brittiska Tories. Och sossarnas partikamrater – så väl i Storbritannien som i resten av EU – har ju ställt sig bakom den nya ekonomiska pakten.

Då går det, om man vill, att få ihop en bred majoritet i riksdagen som ställer upp bakom att Sverige skall kliva in i EU:s överstatliga ekonomiska styre. Och då kommer det att bli så.

Ännu har detta inte inträffat. Man kan hoppas att (s) klarar att hålla huvudet kallt. Men det är, som sagt, inte speciellt troligt. Förmodligen är det bara en tidsfråga innan "en bred svensk samsyn" kommer att presenteras. Sedan kommer Sverige att dras in i euro-soppan, trots att svenska folket sagt nej till att delta i valutasamarbetet.

Business as usual, typ.

FRA-kritik

Några axplock ur den artikel om FRA-lagen och dess utökade mandat, som Reportrar utan gränser hade inne på SvD Brännpunkt igår...

"När övervakningens våta filt dras över samhället blir självcensur en del av vardagen. På många sätt är detta värre än vanlig censur eftersom den inte går att kritisera..."

"När debatten brann som mest när FRA-lagen skulle klubbas varnade kritikerna för att det inte skulle dröja innan mandatet förändrades. Att lagen snart skulle utvecklas för att också täcka annat att än utrikes hotbilder. De menade att lagstiftningen är ett sluttande plan. Det avfärdades som konspirationsteorier. Nu, efter bara tre år, visar det sig att kritikerna hade rätt – men ingen hade nog trott att det skulle gå så här fort."

Sverige måste få en debatt om vilket slags samhälle vi vill ha. Om politikerna får hållas – då kommer de att passera alla rimliga gränser, av ren slentrian.

Ett visst mått av opposition

Makt överförs nu för tiden regelmässigt från medlemsstaterna till EU. Makt överförs i samma höga tempo från de folkvalda till icke-valda byråkrater. Korporativismen breder ut sig och en omfattande övervakningsstat rullas ut. Politiken handlar allt mer om makt och allt mindre om idéer och visioner.

Förr eller senare kommer man till en punkt när demokratin är i fara. Möjligen är vi redan där.

I detta läge slås jag av en dystopisk tanke.

Politiska bråkstakar blir som regel – i slutändan – överkörda av Maktapparaten.

I vart fall i de stora frågorna tycks alltid de maktens män som vill centralisera, kringgå de demokratiska processerna och urholka våra fri- och rättigheter få som de vill.

Därför drabbas jag ibland av misstanken att bråkstakarna bara är systemets gisslan. Alibin för att få systemet att framstå som demokratiskt.

Skulle verkligen människor som till exempel vår Pirate MEP Christian Engström och UKIP:s Nigel Farage tillåtas hållas om de utgjorde ett verkligt hot mot makten?

Labour lägger sig platt för EU

Just nu pågår debatten om EU-toppmötet i brittiska underhuset.

Från Labours sida går man på om att Storbritannien borde gått med på allt som krävdes i Bryssel, i slutet av förra veckan. Och liberaldemokraternas ledare, vice premiärministern, är inte närvarande – som en markering mot de konservativas milt EU-skeptiska linje.

Premiärminister Cameron står dock på sig. Han vill inte riskera den brittiska finansmarknadens framtid. Och han vill inte att landet skall dras in för djupt i turerna kring den krisande euron.

Jag tror att Cameron har rätt. Även om EU skulle lyckas rida ut den nuvarande euro-krisen, så kommer det att komma nya – som en konsekvens av själva valutasamarbetet. Därför gäller det att hålla behörigt avstånd. Det gäller så väl Storbritannien som Sverige.

Och de länder som valt att inte delta i euro-samarbetet skall inte behöva drabbas av det. (Även om Sverige nu tycks pumpa in pengar i IMF, som i allt väsentligt kommer att användas för att rädda krisande euro-länder.)

Nu är Amelia MEP!

I dag har Amelia Andersdotter – Piratpartiets andra ledamot i Europaparlamentet – tillträtt.

Just nu är hon på grönt gruppmöte. Kl 17 stiger hon in i plenum för första gången och i morgon vid lunchtid har hon sin första votering.

Övervakningens tipping point?

Vid sommarens attentat i Norge agerade Brevik, av allt att döma, ensam. Och när Abdulwahab försökte genomföra ett attentat i Stockholm för ett år sedan, förefaller det som om han hade ett mycket litet och decentraliserat nätverk bakom sig. Ingen av de två männen stack ut i myndigheternas register, i vart fall inte tillräckligt mycket för att någon skulle reagera. I stort sett verkade de under radarn.

Så, hur skyddar man vårt samhälle mot sådant här? Den omfattande övervakningsapparat som byggts upp tycks ju inte fånga upp ensamma galningar och små, slutna grupper.

Ett alternativ skulle kunna vara total kontroll. Men inte ens då kan man vara säker på att stoppa sådana här människor. Och det är, på så många sätt, ett förfärligt dåligt alternativ.

Men på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, tittar man närmare på just den möjligheten. Man funderar på hur man kan hitta "svaga signaler" som myndigheterna sedan kan använda för att lägga pussel.

SR Ekot skriver "Forskaren Lisa Kaati arbetar med är att ta fram ett program som kan hämta in information från internet och därefter strukturera olika sorters indikatorer. Förhoppningen är att sortera ut extrema personligheter från dem som bara är lite udda i största allmänhet."

Kaati förklarar vidare "Signaler hon letar efter är exempelvis åsiktsinlägg från en person men kan också vara att en person skriver under flera olika pseudonymer. Då kan personers ordval, uttryck, många punkter och smily-tecken ge en vägledning."

Språkbehandling, interpunktion och nicknames som indikatorer på terrorism och farlighet? Antalet falska träffar måste bli gigantiskt. Och att granska allt som alla gör på internet...

Men gör sådant här att vi kan känna oss "säkra"? Är det omöjligt att en person med korrekt språkhantering, som är ute på nätet i eget namn kan ägna sig åt allmänfarlig verksamhet? Naturligtvis inte.

OK, detta är än så länge bara ett forskningsprojekt. Men är det någon som tror något annat än att detta kommer att lyftas av politiker som vill ge intrycket av att vara handlingskraftiga?

Sedan blir jag fundersam över en artikel på SVT:s nyhetssida. Terroristexperten Magnus Norell på FOI och forskaren Claes Wallenius på Försvarshögskolan är bekymrade. Inte bara över att "decentraliserad terrorism" håller sig under radarn – utan även över att svenska folket inte reagerat kraftigt nog på det som skedde i Stockholm för ett år sedan.

Man skall naturligtvis inte vara naiv och förneka existensen av verkliga risker. Men är det verkligen ett problem att svenska folket inte drabbats av panik och terror-noja? Är det i själva verket inte så att det är terroristens mål att skapa skräck? I det perspektivet borde det väl istället vara bra att vi svenskar tycks se nyktert och sansat på det här?

Så, vart är vi på väg?

Det ser ut som om vi står inför ett vägval. Antingen fortsätter man att rulla ut övervakningsstaten, tills den närmast är att likna vid något slags tankepolis. Eller också finner man andra vägar för att minska riskerna för terrorangrepp.

Exempel på sådana andra vägar skulle kunna vara att sluta stigmatisera muslimer som kollektiv; Att sluta sända stridande trupp till muslimska länder; Att inse att "war on terror" har blivit ett självspelande piano som riskerar att radikalisera fler människor än det förmodas skydda oss emot; Att ge stöd till de sekulära krafter i muslimska länder som verkar för ökad handel, ökat företagande och tillväxt; Att ge stöd till de lokala krafter som sprider frihetens och demokratins idéer i Arabvärlden. Att använda hjärnan, typ.

Ett nytt politiskt landskap...

När jag var ung fanns det fem politiska partier i Sveriges riksdag – inplacerade på en rak höger-vänster-skala – att förhålla sig till. De politiska beslut som fattades, de fattades i Sverige. Sovjet var den stora yttre fienden. Och den politiska rytmen styrdes av dygnets makliga nyhetsflöde – morgontidningar, Eko-sändningar, kvällstidningar och tv-nyheterna.

Inget av det där gäller längre. Ändå är det detta gamla politiska landskap som många försöker förhålla sig till.

Idag dyker nya partier upp. Höger-vänster-skalan (i den mån den alls är relevant längre) är kompletterad med en lodrät skala som anger värden som frihet kontra auktoritära och kollektivistiska tendenser. Tre av fyra lagar och regler kommer från EU:s snåriga politiska system, ofta hanterat av ansiktslösa icke-valda byråkrater. Kriget mot terrorismen har tagit över agendan, mest för att vi tycks behöva en yttre "fiende". Och med internet, dygnet-runt-nyheter och en allt mer kortsiktig politik finns det inte längre någon politisk "rytm". Allt sker direkt och hela tiden.

De demokratiska institutionerna har försvagats. Istället hamnar allt mer makt i byråkraternas händer. Hemlighetsmakeriet ökar. Särintressens makt och de korporativistiska tendenserna ökar. Man skulle kunna kalla detta för den post-representativa demokratin.

Liberaler och konservativa som förr förenades av kampen mot kommunismen håller nu långsamt på att glida isär. Istället uppstår nya konfliktytor inom den "borgerliga" sfären.

Samtidigt har vi fått nya verktyg för politisk verksamhet. Viktigast av dem alla är internet, med sina decentraliserade former för samarbete, information och debatt. Nyhetsflödet har demokratiserats och, med sociala media, även personaliserats. Den som engagerar sig i sakpolitiska frågor har ofta mer inflytande än den som istället väljer att arbeta i de traditionella politiska partierna.

Dessa nya former för deltagande är intressanta, spännande och på det hela taget bra. En viktig del i detta är att vårda demokratins övergripande principer, de medborgerliga fri- och rättigheterna, rättsstatens värden och det humanistiska anslaget. Samt att hålla dessa principers idémässiga grunder levande. Även denna debatt är på väg att ta sig nya former, om än lite trevande.

Avvecka euron under ordnade former

Problemet med euron är inte Grekland. Den misskötta, dysfunktionella grekiska ekonomin står för två procent av euro-zonens BNP. Euro-zonen har för länge sedan absorberat den grekiska tragedin. EU skulle kunna lösa ut hela landet utan att någon skulle bry sig speciellt mycket. (Mer än möjligen känna en viss lättnad.)

Problemet med euron är euron. Ett valutasamarbete för 17 länder med olika ekonomier, olika strukturer, olika välstånd, olika ekonomisk kultur, olika ekonomisk inriktning, olika företagsklimat – som alla går i otakt med varandra – det kan helt enkelt inte fungera. Blir det kris på ett ställe drabbas alla. Och en gemensam valuta med en gemensam valutakurs och en gemensam ränta passar nästan aldrig någon.

Lägg ner! Och gör det i tid, innan nästa – ännu värre – kris slår till.

Att påstå att eurons död skulle vara slutet på det europeiska samarbetet är fel. Däremot vore det en rejäl pungspark mot överstatlighet, centralisering, kommandoekonomi och politiskt storhetsvansinne.

EU kan gå tillbaka till att vara ett mellanstatligt samarbete – där man behandlar ett litet antal viktiga gemensamma frågor. Och där det råder fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital.

Europas länder vinner på samarbete. Men vi måste respektera att länderna är olika, på så många sätt. Enligt mitt sätt att se på saken är detta en styrka. Variationer när det gäller till exempel politik, företagande, kultur, forskning och förvaltning skapar en mångfald där olika idéer, modeller och koncept kan brytas mot varandra och tävla om medborgarnas och marknadens gunst. På så sätt utkristalliseras de bästa lösningarna. (Till skillnad mot överstatlighet som bara skapar likriktning, byråkrati och en kultur av worst practice.)

Att fixa de akuta problemen i euro-zonen kommer att kosta. Men politikerna får skylla sig själva. De kan inte påstå att de inte blev varnade för valutasamarbetets risker.

Om man sedan får en liten andpaus – då är det dags att rulla tillbaka valutasamarbetet. Och det bör ske rätt snart, innan något mer går sönder.

Mer på liknande tema: Nybloggat på Nyheter24 – Ner med EU! Fram för EG!

FRA: Jaha...

Säpo och rikskrim kommer att få tillgång till FRA:s spaning – om man får tro Justitiedepartementet.

Och med det kommer, i konsekvensens namn, även spaning direkt riktad mot svenskar.

Av alla fina löften från sommaren 2008 (då FRA-lagen antogs) finns det nu väldigt lite kvar. Snart kommer det nog till och med att bli värre än vad vi kritiker fruktade.

Vid FRA-omröstningen tog regeringen ett symboliskt steg tillbaka – för att sedan gå framåt med massor av myrsteg, som man hoppas att folk inte skall upptäcka. Vilket är en rätt vanlig taktik.

Tja... Vad var det vi sa?

DN: Säpo och rikskriminalen i samarbete med FRA
Se även: Klamberg och Lindbäck.

Eurokrisen ger ökat demokratiskt underskott

EU:s demokratiska underskott är ett välkänt problem. Medborgarna och de genuina demokratiska processerna sidsteppas hela tiden. De icke-folkvalda tjänstemännen flyttar samtidigt fram sina positioner.

Just nu förstärks dessa tendenser av euro-krisen. Eller, rättare sagt, av politikernas försök att tygla den självförvållade krisen.

Det talas om ändringar i EU:s fördrag – i syfte att överföra makt över medlemsstaternas nationella finanser till Bryssel. En sådan maktöverföring ökar, i sig, det demokratiska underskottet.

Dessutom finns det skäl att vara orolig över sättet det sker på.

Fördragsändringar är knepiga saker. I de flesta medlemsstater måste man först och främst ta en sådan fråga genom respektive nationellt parlament. Och i vissa stater måste man även fråga folket. Detta är alltså en tidskrävande och omständlig process med osäkert utfall.

Och processen skall vara tidskrävande och omständlig. Av det enkla skälet att man inte skall kunna ändra hela regelverket på en kafferast, bara för att man får ett ryck; På grund av att det måste finnas en (i vart fall indirekt) demokratisk, folklig förankring; Eftersom klubben har många medlemmar – som alla bör få vara med och påverka det som sker, under ordnade former.

Men just nu ser det ut som om man tänker skita i det där med krångel, demokrati och insyn.

EU:s ledare höjer samtidigt insatserna genom att markera hur oerhört viktigt de anser att det är att euro-krisen får en lösning på toppmötet som börjar i morgon. Det höga tonläget bidrar, i sin tur, till att ge dem själva större mandat att hitta på... saker.

Vad är det då som kommer att ske?

Europeiska Rådets (ministerrådets) president, Herman Van Rompuy, har en plan...

Han kuperar leken så att man skall kunna genomföra de förändringar som föreslagits – utan att behöva ändra EU:s fördrag. Detta är ett listigt förslag till hur man skall kunna gå runt sina egna regler. Igen.

I hans modell räcker det med att stats- och regeringscheferna i rådet, den europeiska centralbanken och Europaparlamentet säger OK. Man låter alltså bli att blanda in medlemsstaternas parlament och folket. Istället blir det Europaparlamentet som får agera demokratiskt alibi.

Europaparlamentet är förvisso EU:s enda direkt folkvalda organ. Men det räcker med att ha en skissartad uppfattning om parlamentets verksamhet för att inse att det kommer att gå med på vad som helst, så länge ledamöterna får känna sig tillräckligt viktiga och så länge champagnen är tillräckligt kall.

Det faktum att Europaparlamentet är folkvalt kommer alltså att användas för att motivera att den totala demokratiska processen snävas in, minskas ner och centraliseras.

Så var den principen etablerad.

Sedan kommer man att kunna göra samma sak, på fler områden, gång på gång.

Rätten att genomföra denna "kupp" har EU-eliten givit sig själv – med lite hjälp av en del förrädiska formuleringar undangömda i Lissabonfördraget.

Och det är i morgon det sker. Det är då parlamenten i EU:s medlemsstater förvandlas till maktlösa församlingar med tämligen ceremoniella funktioner. Besluten, de fattas någon annan stans, långt borta.

"Never waste a good cricis!"

EU gör skillnad på folk och folk

EU-toppmötet om några dagar kommer inte bara att handla om valutakrisen.

En annan punkt gäller den fria rörligheten för människor i de "nya" medlemsstaterna Rumänien och Bulgarien. Det lutar åt att EU kommer att fortsätta hålla dem utanför Schengen-samarbetet, med dess fria rörlighet.

Intressant nog gäller detta bara människor som tar sig över gränsen på fast mark. Folk som kommer via båt kan komma att undantas. (Via Svarta Havet och Bosporen till Grekland, eller vad?) Dessutom kan flygresenärer (som kanske kan antas vara rikare, viktigare och vitare än de som åker bil, buss och lastbil) bli undantagna från passkontroller.

Men – framförallt: Detta är en fråga om lika rättigheter.

EU gör anspråk på att vara något slags super-över-stat. Då skall man komma ihåg att det är viktigt att en stat behandlar alla medborgare lika inför lagen och att alla har samma rättigheter. I vart fall om man vill vara en demokratisk rättsstat.

Genom att undanta (framförallt fattiga) rumäner och bulgarer från den fria rörlighet som råder för alla andra medborgare i den europeiska union de tillhör – så punktrar EU sin egen ambition som statsmakt. Eller i vart fall som anständig statsmakt.

EU och offentlighetsprincipen

Dragkampen om öppenhet, transparens och tillgång till dokument i EU:s institutioner fortsätter.

Det är så illa att det inte ens går att göra en vettig jämförelse med den svenska offentlighetsprincipen. Hemlighetsmakeriet i EU är för stort.

Detta kommer även att påverka Sverige, även om vår tillgång till handlingar i princip styrs av den svenska offentlighetsprincipen.

Om EU har speciella regler för sina dokument – då kan just dessa också komma att bli otillgängliga i Sverige. Med tanke på att 60-80 procent av de svenska lagarna och reglerna kommer från Bryssel skulle det innebära att man utestänger medborgarna och media från insyn i merparten av den offentliga maktutövningen.

Rollbesättning: Ministerrådet har hela tiden i allt väsentligt stått på hemlighetsmakarnas sida, även om Sverige har haft en avvikande mening. Kommissionen har närmat sig ministerrådet. Och Europaparlamentet har drivit på för mer öppenhet.

Aktuellt: Nästa vecka kommer frågan upp i Europaparlamentet i Strasbourg. (Parlamentet har medbestämmande i denna fråga.) Cashman-rapporten är i stort sett bra och vill ha mer öppenhet och transparens.

Rollbesättning i EP: I stort sett alla – utom det "borgerliga" EPP – stöder Cashman-rapporten. EPP hävdar bland annat att ökad transparens kommer att inskränka EU-byråkraternas "utrymme för att tänka". (!) Detta är parlamentets största partigrupp, som dock inte ensam är i majoritet.

För att ta ett exempel på hur den här frågan har hanterats i EU, kan nämnas att man ändrat definitionen av ordet "dokument" – så att alla dokument inte längre betraktas som dokument – och därmed inte omfattas av de regler som ändå föreskriver tillgång till vissa dokument.

Alla ögon på nästa veckas parlamentssession i Strasbourg.

Skärpning (mp)!

En nyhet som gått min nästa förbi är att miljöpartiet tydligen vill ha övervakning av internet, för att bekämpa prostitution.

Miljöpartiet vill alltså att internetleverantörerna skall börja agera nätpoliser. Vilket är att öppna dörren till nöjesindustrins våta dröm. Detta är exakt vad upphovsrättslobbyisterna har försökt få till, med allehanda knep. Och med prostitutionskortet fick de tydligen (mp) att trilla i fällan.

Detta får mig att undra om miljöpartiet är för internets frihet i princip – eller bara beroende på vilken fråga det handlar om.

Personligen tycker jag för övrigt att (mp) borde ta sig en funderare över det där med prostitution. De borde lära sig av sina kollegor i Europa. På EU-nivå är den gröna linjen att prostituerade skall ha rätt till samma samhällsfunktioner och sociala förmåner som alla andra. Det vill säga att man tycker att en verksamhet som ändå aldrig går att stoppa i vart fall bör bedrivas under någorlunda ordnade former.

Riksdagsmotionen från (mp) | Se även: Juristens Funderingar

Just in: Assange utlämnas inte. I vart fall inte nu. Målet till Supreme Court.

Prövningstillstånd vad gäller Julian Assanges utlämning till Sverige är meddelat i brittiska Supreme Court. Lite oväntat.

Då får vi se vad Supreme Court så småningom (detta kan dra ut på tien) kommer fram till.

Men om denna domstol i slutändan säger nej till utlämning, då är frågan ändå stökig. Då blir det svenska rättsfallet hängande i luften. Och den svenska europeiska arresteringsordern gäller då fortfarande – i resten av EU.

Uppdatering: Jag har slängt in en fråga i kommentarerna – till bloggens juridiskt kunniga läsare.

Assange: Inför morgondagens prövning i Supreme Court

Nybloggat på Nyheter24:

Assange: Sista ronden i förmatchen?

Några ord inför den sista brittiska rättsliga prövningen av utlämningen av Juian Assange till Sverige.

Reclaim Democracy! Reclaim your life!

Vi kan inte ha det så här.

Det började med kriget mot terrorismen. Plötsligt inskränktes de medborgerliga fri- och rättigheterna och en omfattande övervakningsstat började rullas ut. Det var ändå bara början. Värst är det i USA. Som om inte Patriot Act vore nog, så tar man nu till och med steg mot att militären skall kunna fängsla civilpersoner på obestämd tid. Även amerikanska medborgare som befinner sig i sitt hemland. [ 1 | 2 ]

Och USA drar med sig resten av världen. EU har gått med på att överlämna uppgifter om européers banktransaktioner till USA, i bulk (alltså även uppgifter om personer och företag som inte är misstänkta för något). Även passageraruppgifter på flyget lär komma att överlämnas. (Eller, rättare sagt, de finns redan ändå i ett gammalt PNR-system där i stort sett vem som helst kan kolla vad som helst om människors resor, utan att det loggas.)

Men EU flyttar också fram övervakningen på egen hand. Behöver jag påminna om datalagringsdirektivet och IPRED? Även om man gömmer förslagen bakom ursäkter som att man jagar den organiserade brottsligheten, terrorister, pedofiler och fildelare – så drabbar denna övervakning alla Europas 500 miljoner invånare. Och det är den som är oskyldig som har mest att frukta, när automatiserad övervakning börjar lägga pussel med våra liv.

I allt väsentligt handlar det om att våra makthavare vill kunna kontrollera att vi gör som vi blir tillsagda. Då är frågan vilka dessa makthavare är. Det var illa nog när det bara handlade om våra valda politiker. Nu för tiden handlar det, allt mer, om helt andra krafter.

I EU är makten på väg att glida politikerna ut händerna. Istället kliver en härskande klass av icke-valda byråkrater fram. I Grekland och Italien har man redan tillsatt teknokrater att sköta dessa länders regeringar. Och i Bryssel växer eurokratins makt för varje dag. EU:s Lissabon-fördrag öppnade dammluckorna.

Ändå är det sällan – mycket sällan – man hör samhällsdebattörer eller media ställa frågor som: Vilka är de här människorna? Vem gav dem makten över våra liv? Hur blir vi av med dem när de gör saker som är korkade, fel och farliga?

Den nya tidens envälde utövas kollektivt. Av människor som aldrig fått folkets mandat. Och i de flesta fall av människor som vi inte ens vet vilka de är. Oavsett vilka politiker vi väljer, ligger makten hos EU:s tjänstemän – som inte låter sina handlingar påverkas av folkviljan.

Rösta på vad ni vill, det kommer inte att ändra på något – det är det iskalla budskapet. Låt mig klippa in ett citat ur en tidigare bloggpost...

"EU-Kommissionens ordförande talar om att det måste vara slut med "politiska lekar". Med detta avser han tydligen den representativa demokratin. Han säger också att demokratin inte alls eroderas, om euro-zonens medlemsstater bara lämnar ifrån sig sin makt till EU frivilligt, under ordnade demokratiska former." [Källa]

Kan det sägas tydligare? Makten flyttas från medborgarnas valda ombud och in i Bryssels grå korridorer. I den europeiska superstaten finns det inget utrymme för nationellt självbestämmande och olika förhållningssätt. Nu gäller principen att "One size fits all". Det räcker med att följa nyhetsrapporteringen om euro-krisen för att inse hur klen den planen är.

På tal om euron – vad gäller det europeiska valutasamarbetet ligger makten faktiskt inte hos svenska folket – trots att vi redan sagt nej i en folkomröstning. Sverige har inget undantag på denna punkt. Närhelst EU så önskar, kan man tvinga in Sverige i euro-zonen. Det framgår tydligt av Lissabon-fördraget, som för övrigt har godkänts av den svenska riksdagen.

Särintressens makt över politiken – korporativism – har alltid varit ett problem. I EU håller detta på att ta sig groteska former. Det är inte bara storföretag, utan även allehanda frontorganisationer och fackföreningar som driver en gemensam agenda. En agenda som möjligen är bra för dem, men inte med nödvändigthet för Europas folk.

Korporativismens lakejer har redan börjat gå maktelitens ärenden – till exempel när det gäller att tysta obekväma röster, som de styrande inte kan komma åt under rättsstatens, rättssäkerhetens och de medborgerliga fri- och rättigheternas skydd. Sådant gör oss medborgare fullständigt utelämnade och rättslösa.

Den som försöker skylla problemet på kapitalismen bör betänka detta: Korporativism dödar den fria, öppna ekonomin. Korporativism dödar konkurrensen. Korporatisvism bevarar gamla, stela strukturer och förhindrar entreprenörskap, kreativitet och utveckling. Korporativismen är alltså snarast en anti-tes till kapitalism och fri ekonomi.

Samtidigt är EU:s maktapparat så komplex att inte ens annars vakna journalister mäktar med att ta sig an den.

Det vi har framför oss är något närmast mardrömslikt: Makten håller på att flyttas över till icke-valda tjänstemän som är i symbios med allehanda särintressen. Utrustade med en allt mer allomfattande övervakningsapparat. Med underutvecklat sinne för demokratins principer och de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Vad kan väl möjligen gå fel?

Vad vi medborgare nu måste fråga oss, det är hur vi återvinner demokratin.

Det får helt enkelt inte vara så att det som nu sker är en irreversibel, enkelriktad process.

Det dystra är att "vanligt folk" nog inte upplever att de har någon anledning att försvara demokratin, öppenheten och mångfalden. Så länge det finns tv-underhållning, nya mobil-appar, jobb för de flesta, julhandel, sprit, lite porr och så länge de blir lämnade någorlunda ifred – så länge har de flesta inte någon rationell anledning att bråka om tämligen abstrakta frågor. Tills det är för sent. Och vart vi är på väg råder det tyvärr ingen tvekan om.

Men va fan?

Sverige stoppade EU:s sanktioner mot Syrien.

Har vansinnet slagit ut i full blom nu, eller..?

Politikerna, nätet och marknaden

Det måste vara en politiker...

Att vissa politiker inte begriper sig på ekonomi och företagande, det är ingen nyhet.

Men en del av dem har i vart fall en teoretisk bild av att konkurrens är bra, att företag måste anpassa sig till marknaden och att det är bra med uppstickare som har nyskapande affärsidéer. Vissa politiker förstår till och med att marknaden är föränderlig – att sådant som är gammalt och visset ibland måste vika undan för att ge plats åt sådant som är nytt och spirande.

Dessa insikter tycks dock bara gälla i den gamla, fysiska världen. För när det kommer till internet – då har politikerna kastat både ekonomisk elementa och det sunda förnuftet över bord.

För hur skall man annars förklara att politikerna stiftar speciallagar för att skydda en bransch – nöjesindustrin – från konkurrens och från den föränderliga marknaden?

Det är ungefär som om regeringen lade fram en lag om att alla bara får köpa Saab-bilar, för att rädda fabriken.

Att vi lever i en uppkopplad värld – det är något nöjesindustrin måste lära sig att leva med och anpassa sig till. Det är inget som politikerna kan eller bör försöka förhindra. (Inte ens om de har film- och skivbolagens bästa i åtanke, om man ser på saken i ett längre perspektiv.)

Att nöjesindustrin är dålig på att utveckla nya idéer för en ny verklighet, det är inget som politikerna har någon anledning att lägga sig i. (Mer än att kanske beklaga faktum.) Politikerna kan och skall inte lägga sig i vilka affärsmodeller företag väljer. Lika lite bör politikerna låsa en dynamisk marknad till vissa, förlegade affärsmodeller. Här måste marknaden få styra.

När hörde du en politiker senast fråga en skivbolagsdirektör varför musik på nätet är lika dyr som musik i butiker – trots att lagrings-, distributions- och försäljningskostnaderna är nästan noll?

Just detta gör mig förbryllad. Till och med borgerliga politiker är beredda att stifta integritetskränkande lagar för att på konstlad väg hålla uppe priserna (och därmed även omsättningen nere) på en marknad där marginalkostnaden är i princip noll. Det är häpnadsväckande okunnigt, principlöst och dumt.

EU: Så kan de väl ändå inte göra?

Detta är en uppföljning av bloggposten nedan, om att Tyskland och Frankrike vill ha med Sverige och Polen i EU:s nya, hårda kärna.

Som jag skrev kommer Sverige då – på sikt – inte att kunna stå utanför det nya valutasamarbetet.

Det är alltså en delning av euro-zonen, som är den senaste planen. Eller? Det har onekligen en viss logik, givet situationen. (Bortsett från att slarviga Belgien ligger i den nya euro-zonen. Fast med tanke på att så många eurokrater bor i Bryssel med omnejd, så får Belgien nog vara med ändå.)

Man kan anta att stackars sydlänningar just nu är på väg med så mycket pengar de orkar bära till bankerna i den "säkra zonen", till i exempel Frankfurt och La Défense. (Eller S:t Petersburg, för dem som inte ens tror på den nya Nord-Euron.)

Och så Sverige in i Klubben. Den Hårda Kärnan. EU:s Förstafemma. Ja, inte svenska folket, alltså. Utan Reinfeldt och en handfull av hans förtrogna. In i den lilla exklusiva klubb som verkligen styr en Världsdel! Eller i vart fall tror att de gör det.

Jag flyttade ju från Sverige för att slippa se den karln som min ledare. Typ.

Och i exakt samma ögonblick flyttar all relevant makt över Konungariket Sverige in på skrivborden i Bryssel. En statskupp så snabb och diskret att man kan missa den om man blinkar.

Det är nästan så man ser de tungt bevakade lastbilarna med nytryckta Nord-Euros rulla igenom decembernatten, till riksbanker och underjordiska beredskapsdepåer i betrodda länder.

Sedan kommer rika Nord-Euro-zonen att få betala u-hjälp till den fattiga, sydliga zonen som har euro classic. För all framtid. Vilket betyder att grekerna kan sluta bråka och gå tillbaka till att dricka Ouzo.

Ordningen återställd.

Nej!

Så kan det inte vara. Så kan de ju inte göra. Men det är ett kul tankeexperiment...

Teknokraterna kommer att köra euro-spåret i botten. Tills något går åt helvete på allvar.

Vilka andra finns det som spekulerar om det här?

Vänstertidskriften Arena skriver att "Teknokraterna nedmonterar demokratin".

EU Observer skriver artiklar med rubriker som "The EU's 'techno party' is hollowing out democracy". (Måste läsas!) Eller den här "The junta of experts tells us: 'Vote how you like, but policies cannot change'".

EU-Kommissionens ordförande talar om att det måste vara slut med "politiska lekar". Med detta avser han tydligen den representativa demokratin. Han säger också att demokratin inte alls eroderas, om euro-zonens medlemsstater bara lämnar ifrån sig sin makt till EU frivilligt, under ordnade demokratiska former.

Och Europaparlamentet överför makt till EU i en omfattning som till och med är mer än vad kommissionen hunnit be om.

EU:s ledare kommer att gå starkare än någonsin ur det här. Vilka de nu är.

Det måste skålas glatt på eurokrat-elitens cocktailparties, i Bryssels villaförorter nu för tiden.