Almedalen sågas

Det är säkert jättekul att dricka rosévin i Almedalen. Men får de som är där valuta för pengarna? Erik Lakomaa svarar bestämt nej på den frågan på SVT Opinion.

Tillfälligt bakslag för Lissabonfördraget

Den tyska författningsdomstolen kräver att nya lagar, som stärker förbundsdagens ställning, införs innan det nya EU-fördraget kan ratificeras.

Det innebär ett tillfälligt stopp för Lissabonfördraget, men räcker inte för att stoppa det på sikt.

Man kan dock konstatera att tyskarna gör något som vi svenskar inte gjort – det vill säga att de kräver att det nationella parlamentets makt skall förtydligas. I Sverige har riksdagen lagt sig med benen i vädret, utan vidare eftertanke.

Nu är folkomröstningen på Irland det enda som står mellan oss och fördraget.

DN

Fildelare får betalt?

Är det någon som begripit sig på affärsmodellen som presenteras av företaget som vill köpa The Pirate Bay – där både upphovsrättsinnehavare och fildelare skall få betalt?

Den nya ekonomin är spännande. Men det börjar luta åt att även jag är för gammal och gaggig för att begripa mig på den.

FRA-dag i Almedalen, del 2

SvD: Säkerhetspolisen kommer i framtiden få tillgång till signalspaning i kabel. Länk»

Webhackande.se rapporterar från Säpos frukostseminarium. Länk»

Det ser alltså ut som m Storebror, föga överraskande, tänker flytta fram positionerna ett snäpp till.

FRA-dag i Almedalen

Tisdagen kan komma att bli intressant i Almedalen. Säpos morgonseminarium och Folk och Försvars möte på eftermiddagen lär båda komma att beröra FRA:s framtid. Och speciellt då vilka som kan komma att få tillgång till den information som FRA samlar in.

Läget är förvirrat. När FRA 1.1 klubbades förra året påstod regeringen att till exempel polisen och Säpo inte skall få tillgång till spaningsmaterial från FRA. Men samtidigt innebar själva beslutet det rakt motsatta. Att FRA skulle stänga sin butik för polisen och Säpo bekräftades sedan på nytt i uppgörelsen om FRA 2.0. Denna uppgörelse har ännu inte klubbats av riksdagen. Och just nu sitter en utredning som är tänkt att ändå öppna för att ge Säpo tillgång till FRA:s godispåse.

Och från oppositionen kommer bara förvirrade signaler. Samtidigt som de rödgröna vill riva upp FRA 1.1 har de formuleringar i sin motion som knappast kan tolkas på annat sätt än att de vill att FRA-shoppen skall öppnas för andra myndigheter igen. Vilket i sin tur får deras motstånd mot FRA att verka lite halvhjärtat. Man kan knappast förvänta sig att de kommer att driva en konsekvent nej-linje om de skulle vinna valet 2010.

Nu är jag själv inte i Almedalen. Men jag ser fram emot rapporteringen i media och på bloggar från tisdagens seminarier. Just nu bör varje ord vägas på guldvåg. Fyll gärna på med länkar som kan vara relevanta här i kommentarerna.

Läs mer: Klamberg | DN (mot slutet av en även i övrigt intressant artikel) | Hemliga polisen

Lågt till tak i klimatfrågan

I USA försöker miljömyndigheten EPA begrava en rapport som säger att trots ökade mängder koldioxid i atmosfären – så sjunker temperaturen. Länk»

Integritetsdebatten och konservatismens död

Min trätobroder, den konservative samhällsdebattören Roland Poirier Martinsson skriver i dag om Piratpartiet i Svenska Dagbladet.

Integritetsdebatten kallar han för "en postmodern masspsykos iscensatt genom sociala medier". I rättvisans namn skall tilläggas att han även skriver "Men det finns en annan sida. PP:s existensberättigande består i att man identifierat två viktiga problemområden, teknikens utmaningar för den personliga integriteten och dess relevans för äganderätten. Det är inte strunt."

Jag minns en tid när både liberaler och konservativa stod upp för integritet och rättssäkerhet. De menade då att detta var centrala värden i en civiliserad stat. Värden som man helt enkelt inte får rucka på. Värden man var beredd att ta strid för, med blanka vapen.

Länge har de konservativa varit tysta i dessa frågor. Mycket tysta. Vissa kanske av lättja. Andra för att det rimmat illa med att stödja den tidigare neo-konservativa ledningen i USA. (Ett problem som vänstern nu lär komma att ärva.) Och några för att de omprövat sina egna värderingar: Gör man anspråk på att vilja bestämma hur folk skall leva sina liv, då måste man kanske även ha en övervaknings- och kontrollapparat?

Den krympande skaran konservativa i Sverige har även haft regeringsfrågan och regeringsdugligheten att brottas med. För vad gör man när det egna laget ger sig ut på irrfärder? För den som är konservativ är defaultläget att sitta ner i båten och se vad som händer.

Det är synd. De konservativa borde nämligen ha goda skäl att bromsa den snabba utrullningen av övervakningsstaten. Det ligger i den konservativa ideologin att skynda långsamt, att tänka efter före och att undvika radikala förändringar som orsakar oförutsägbara motreaktioner i samhället. Och man kan ju knappast anse att regeringens hantering av till exempel FRA-frågan har varit lyhörd eller skett med fingertoppskänsla. Så nu står vi där med just en sådan oförutsägbar och instabil situation som de konservativa så hett ogillar. Till stor del på grund av att de själva hukade i sakfrågorna.

Likaså borde de rysa inför den överföring av makt från det civila samhället till staten som övervakningsstaten i slutändan medför.

Men de konservativa tyckte att de inte hade något att tillföra. De ansåg att de inte behövde lyfta ett varningens finger. De svek sitt eget ideologiska uppdrag genom att bara sitta och titta på när allt gick över styr. Detta är den svenska konservatismen i dödsryckningar. Vilket nästan är en allt för livlig beskrivning. Den har tynat bort i diskret tysthet, helt enkelt.

Inte heller i den intressanta ekonomiska debatten kring fildelning, upphovsrätt, informationssamhället, den fria kommunikationens dynamik och nya affärsmodeller har de konservativa något att tillföra. De anser sig stå över krämarnas ekonomism. Och lika lite som de tycks kunna se hot – lika oförmögna är de att se nya möjligheter.

Det är förvisso glädjande att Poirier Martinsson anser att Piratpartiet har identifierat nya problemområden. Men han tycks ha väldigt lite att tillföra för att ta tag i just dessa sakfrågor. Den eviga konservativa motviljan mot att tänka nytt och att göra nytt är rätt uppenbar.

På något sätt får jag en känsla av att de konservativa, i den mån de fortfarande finns, lagt ner det där med principer – nu när det gäller informationssamhället, internet, fri kommunikation och en ny ekonomi. De ogillar egentligen hela skiten – så de tar en runda golf istället.

I vindkraftens skugga

Ett stycke medborgarjournalistik. Tipstack: Magnus.

4.000.000!

I kväll rullar räkneverket för direkta sidvisningar på denna blogg över fyra miljoner träffar. Man tackar och bockar!

Hur många som läser via RSS-har jag inte en aning om. Men jag tror att det är ett par stycken det också...

Rätten att leva på sitt arbete?

För en vecka sedan kom ett mail från en läsare, Daniel. Han skrev bland annat "Jag satt och tänkte på en sak, ofta i debatten kring fildelning så nämns 'rätten att kunna leva på sitt arbete', vad är det för rättighet? Finns den ens?"

Det där är en intressant fråga. Jag har funderat lite under den senaste veckan. Så jag tänkte lägga upp några tankar – och öppna upp för en fri diskussion.

Människan har rätt till sin kropp och till sitt liv. Därför är det även rimligt att påstå att människan har rätt till frukterna av sitt arbete. (Även om skatteverket inte riktigt håller med om den saken.) Men det kan knappast vara det samma som att man har rätt till vilka frukter som helst av vilket arbete som helst. Vore det så, då vill jag veta var min lönecheck är.

Det som alltid skapar oreda är när utvecklingen förändrar marknaden. En dag upptäckte de munkar som satt och handpräntade kopior av böcker att de hade slagits ut av tryckpressen. De hade då varken rätt eller möjlighet att kräva att de skulle kunna leva på ett arbete som gått ur tiden. Det var varken innehållet eller arbetet det var fel på, i sig. Det var tekniken som hade förändrat marknaden. (En del av munkarna gick över till att brygga öl istället, till allas vår glädje.) Samma öde drabbade iskarlen. Behovet av att kyla livsmedel fanns fortfarande. Iskarlarna gjorde förmodligen ett bra jobb. De slet hårt. Men den tekniska utvecklingen erbjöd så småningom alla kylskåp till ett överkomligt pris. Och då fanns det inte längre några förutsättningar att ens fundera på att man skulle ha rätt att leva på att släpa runt isblock på stan.

Låt oss då titta på aktörerna i dagens fildelnings- och upphovsrättsdebatt.

Musik- och filmindustrin vill tjäna pengar på sin investering i de fall de har producerat den aktuella musiken eller filmen. Dels vill de tjäna pengar på distributionen, helst genom att sälja information på plastskivor, över disk, vilket gör det rimligt enkelt för dem att ta betalt.

Att vilja ha avkastning på en investering är inget som är fel eller konstigt. Det som blir märkligt är när säljaren inte längre är beredd att driva sin verksamhet på marknadens villkor. Alla andra branscher måste anpassa sina affärsmodeller till utvecklingen. Nöjesindustrin kräver speciallagar för att kunna fortsätta tjäna pengar på en död affärsmodell.

Och död är den. Priset för att distribuera information har sjunkit till nära nog noll. Att i det läget insistera på att folk skall åka till en affär och stå i kö för att köpa information förpackad på en onödig plastbit, till ett onödigt uppskruvat pris, det funkar inte. Men ändå kräver branschen att det är så det skall gå till. Det är verkligen ingen bra plan för framtiden.

Om man inte accepterar marknadens villkor och den tekniska utvecklingen – har man då rätt att kräva att man skall kunna leva på sitt arbete? Alla andra får byta affärsmodell eller packa ihop. Varför skall just underhållningsbranschen ha särlagstiftning för att tvinga resten av mänskligheten att stanna kvar i 1900-talet?

Är inte detta – i själva verket – att undergräva den fria marknaden? Är inte lagstiftning för att med tvång styra konsumenternas beteende att vända den fria ekonomins grundprinciper ryggen?

Finns det något rimligt skäl för att en viss bransch skall få lov att stoppa utvecklingen, skapa särlagstiftning, undergräva rättssäkerheten och skapa en kontrollstat – på grund av att den vägrar acceptera ny, bättre och billigare teknik?

Hur menar de att man skall ha rätt att tjäna pengar på att tillhandahålla en otidsenlig teknik?

Och kan speciallagstiftning som syftar till att skydda vissa företag från konkurrens, utveckling och nytänkande över huvud taget accepteras i ett samhälle som bygger på den demokratiska grundprincipen att alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter?

Nej, underhållningsindustrin kan inte sägas ha rätt att leva på sitt arbete när de gör något som är otidsenligt, i otakt med marknaden och som bara kan upprätthållas med statligt tvång.

Vill de inte utveckla sina affärsmodeller och anpassa sig till konsumenternas önskemål – då finns det helt enkelt ingen plats för dem på en fri marknad.

Det var nöjesföretagen. Hur är det då med dem som skapar – artisterna, musikerna och författarna. Har de rätt att leva på sitt arbete?

Egentligen är svaret uppenbart. Säkert minst 90 procent av alla skådisar, låtskrivare, sångare, musiker och författare kan inte leva på sitt arbete i dag. Så om Liza Marklund hävdar att hon har rätt att kunna leva på sitt arbete – borde det då inte även gälla en smalare författare som till exempel Torbjörn Elensky? Är skrivandet i sig något som automatiskt medför att man kan kräva att få bli försörjd av andra människor? Naturligtvis inte. Samma sak gäller film och musik.

OK. Vissa människor skapar verk som är mer poplulära eller helt enkelt bättre än andra. I vart fall ibland. Det är – naturligtvis – fritt fram för dem att försöka tjäna pengar på detta. Och jättekul när det lyckas.

Men har de rätt att tvinga på konsumenterna vissa affärsmodeller?

Och gäller inte samma sak för konstnärliga verk som för alla andra produkter och tjänster? Det vill säga att lägre (i detta fall så gott som obefintliga) distributionskostnader leder till sjunkande priser? I en värld med hyperdistribution – är det då över huvud taget rimligt att anta att det i längden går att hålla priserna uppe genom att krampaktigt hålla sig fast vid victoriansk distributionsteknik? Om man vill tjäna pengar på sitt arbete – måste det i så fall inte ske på marknadens villkor?

Då återstår frågan om betalning för själva skapandet. Om syftet med att skriva en bok, spela in en film eller komponera musik bara är att tjäna pengar, då är detta naturligtvis en relevant fråga. Alla skall ha rätt att försöka. Men givet dagens verklighet, så måste man nog även här ställa sig den hädiska frågan om priset är marknadsmässigt. Har Liza Marklund rätt att kräva, låt säga tio miljoner kronor, för att hon skrev Gömda? Har Björn & Benny rätt att kräva miljardinkomster i royalties för att de har varit med i ett framgångsrikt popband?

Märk väl, jag talar nu inte om att ta ifrån någon något som de redan har fått eller som andra människor är beredda att frivilligt ge dem. Frågan är om priset är rätt? Varför skulle samma mekanismer inte gälla här som för andra produkter och tjänster – där ny teknik, ökad tillgänglighet och lägre produktionskostnader ger oss konsumenter lägre priser?

Är det rimligt att använda statligt tvång för att prisreglera kultur?

Min enkla slutsats är att alla har rätt att försöka leva på sitt arbete. Men ingen kan i långa loppet kräva ett pris som inte är marknadsmässigt. Jag förstår att detta är upprörande för alla dem som ser sin verksamhet förändras eller försvinna. Men att hänga fast vid något som inte längre finns är dumt och omöjligt. Och när olika aktörer ändå försöker göra just det – med korporativism, tvång, speciallagstiftning och övervakning som verktyg – då blir det bara än mer uppenbart hur fel detta är.

Saker vi inte kommer att få höra Reinfeldt säga...

I dagens Svenska Dagbladet har PJ Anders Linder ännu en ledarkrönika om frihet.

Linder tar hjälp av brittiska Tories ledare David Cameron – för att hjälpa den svenske moderatledaren Fredrik Reinfeldt förstå vad som är borgerlig politik när det gäller övervakning, integritet och förhållandet mellan medborgare och stat.

Det är en utmärkt text. Tyvärr kommer den att falla på hälleberget. Reinfeldt kommer att hålla fast vid en politik som ger hans parti elva procent av rösterna i väljargruppen 18-30 åringar.

Den enda reaktionen från Reinfeldts sida är det kvardröjande ekot från hans uttalande förra sommaren – om att alla vinner på om integritetsdebatten lägger sig.

Kriget mot censuren, del 2

Här kommer ytterligare en del saker kring FT-artikeln om internetcensur, som jag rekommenderade i bloggposten nedan.

På Microsofts MSN Spaces i Kina blockerar företaget poster som innehåller fraser som till exempel "mänskliga rättigheter". Är det något alla vi andra som använder Microsofts produkter kan blunda för? Jag tycker inte det. (Å andra sidan kan kanske ett klantigt censurerat MSN Spaces vara mer värdefullt för den kinesiska oppositionen än om tjänsten stoppas helt.)

Samtidigt som vi i väst reagerar över kinesernas Green Dam – statliga spionprogram – på alla datorer, så skall vi komma ihåg att det finns liknande hot även här. I Frankrike är liknande saker på gång i Hadopi-lagens spår. Och här i Sverige har en utredning föreslagit att polisen skall få använda sig av just spionprogram mot enskilda datoranvändare.

Det kanske mest störande i artikeln är ett citat från Rafal Rohozinski på OpenNet Initative. Han säger "If security starts becoming job one, then a lot of things being used by repressive states will become commercialised and normalised. ... We’ll be doing the same thing as Iran, or using the same technologies. And that’s what I worry about."

Kriget mot censuren

Financial Times har en lång och rätt intressant artikel om hur "netizens" i bland annat Kina och Iran nu tar strid mot censur, filtrering och övervakning på nätet.

Länk»

Herr Ågren, del 2.

Ja, jäklar vad bloggposten nedan tog skruv.

Jag är lite överväldigad över hur massiv och positiv uppbackningen är. För det som oroat mig har varit hur mina läsare skulle reagera om jag börjar arbeta hos ett politiskt parti...

Nu landar vi alltså i att om (pp) vill ha mig, om det finns resurser och om det går att lösa praktiskt (det finns en del byråkratiska fällor på vägen) – då står jag till förfogande.

De senaste 4-5 åren har min politiska verksamhet huvudsakligen skett genom denna blogg. Om de läsare som gjort bloggen så framgångsrik inte har några problem med att jag också kommer att arbeta inne i maskineriet – då känns det som om det kommer att funka.

Och bloggen – den kommer att fortsätta vara fri, bråkig och uppkäftig.

Jag har ågren!

Nu blev det besvärligt.

Fler media och bloggar än jag orkar länka till har börjat spekulera i hur Piratpartiets EU-team kommer att se ut.

Till att börja med påstås det i lite olika rubriker att (pp):s ledare, Rick Falkvinge skall få 188.000 i månaden från EP-ledamoten Engström. Vilket naturligtvis är trams. Det där avser tre till fem tjänster. Och att mannen som skapade och driver (pp) skulle få en fast lön (inte minst som han är viktig vad gäller de beslut som fattas i Bryssel) är knappast orimligt. I vart fall inte om man för en kort stund köper att skattebetalarna skall betala valda parlamentsledamöters administration. Detta är för övrigt helt enligt regelverket.

Att Amelia Andersdotter, som har ett av Lissabon-mandaten, bör ha en tjänst är också rimligt. Dels är hon sjukt påläst om allt som har med EU att göra. Dels behöver hon pejla läget om olyckan är framme och Lissabonfördraget träder i kraft. Då går hon i tjänst. Då måste hon (även i praktiken) vara lika insatt i allt som har med EP att göra som alla andra.

En grupptjänst till Erik Josefsson (tills nyligen vänsterkandidat) är också helt OK. Han är en av de tio personer som vet mest om telekompaketet i hela EU. Han är en outsinlig källa till kunskap. Det var han som satte mig på spåret vad gäller till exempel EU:s bloggreglering. Utan hans sakkunskap kan (pp) lika gärna lämna tillbaka sin plats i EP. Och vi har en utmärkt arbetsfördelning oss emellan: Han tar reda på saker. Jag skapar buller i de frågor jag tycker bör lyftas.

Men... sedan blir det jobbigt.

Mitt namn är det fjärde som cirkulerar. Och jag tänker inte sticka under stol med att jag har blivit tillfrågad och att jag är intresserad. Om det finns pengar till det.

Det huvudsakliga skälet är att jag skulle kunna få betalt för att göra det jag gör i dag – det vill säga att jävlas med EU. Och en lön är på något sätt en förutsättning för att jag skall kunna fortsätta göra det jag gör även i framtiden.

Ett annat skäl är att jag har tagit ställning för (pp). Och då är det min förbannade plikt att sitta ner i båten och ro för att få det här i hamn på ett rimligt sätt.

Ett tredje skäl är att det vore korkat att lämna regnbågspartiet (pp) i händerna på Erik och Amelia – som ju ändå är vänster. Här behövs liberala värderingar om integritet, rättsstat, rättssäkerhet, yttrandefrihet och mångfald. Och en oblyg vän av kapitalism. Vi behöver dessutom, var och en, hålla koll på varandra – så att (pp) inte överträder det mandat partiet gick till val på.

Sedan blir det något stökigare...

Kan jag över huvud taget rättfärdiga att leva på skattepengar, som EU:s medborgare har tvingats att betala? Och om svaret är nej, är det då bättre att ge den posten till någon annan som kanske eller kanske inte har politisk stringens och erfaranhet av EU? På dessa frågor har jag inget bra svar.

Kan jag arbeta med ett parti som sålt sig till en tillväxt- och utvecklingsfientlig partigrupp som den gröna? Kan jag göra skillnad? Orkar jag käfta emot? Och har jag mandat för det?

Jag har blivit lovad att jag kommer att kunna fortsätta driva en helt oberoende och uppkäftig blogg. Ledmot Engström tycker till och med att det vore utmärkt. Men kommer det att gälla även när jag rasar mot klimatalarmismen och när jag kallar de grönas gruppledare för nackskottsromantiker? (Det var ändå hans majrevolt i Paris som fostrade killar som Pol Pot.)

Jag tvekar inte ett ögonblick på att jag kan göra ett bra jobb för att hantera (pp):s medierelationer i EP. Jag tror också att jag skulle kunna bygga upp en tvärpolitisk grupp för internets frihet i parlamentet utan större svårighet. Men är det rätt att göra det för ett parti vars värderingar och krav jag bara delar till sisådär 75 procent?

Är jag, just nu, på väg ner i det pragmatiska partipoltiska träsket? Kan jag över huvud taget göra skillnad? Tänk om någon kommer på att jag bara är bättre på att skapa buller än att läsa handlingar? Hur skall jag kunna värna min integritet som fristående bråkmakare? Fan vet.

Ja, naturligtvis. Jag vill ta den där tjänsten. Jag vill ha sjukvårdsförsäkring och pensionspoäng. Jag vill brottas med systemet från insidan.

Men – eftersom frågan på något sätt har väckts... Är det rätt?

Hjälp! Kommentarsfältet är öppet...

Hockey-länkaren, del 2

Join Simon har nu lagt upp hela sin sågning av åtalet mot hockey-länkaren....

Flygdag

Nej. Det verkar inte ha hänt något i dag. I vart fall inte utanför popvärlden. I vart fall inte än.

Nu fokuserar jag på att dricka öl och åka flygmaskin resten av dagen, tror jag...

Bloggreglering i USA?

IDG.se meddelar att de amerikanska bloggarna kan vara på väg att drabbas av krav på registrering. Syftet man anger är att motverka smygreklam. Det verkliga syftet..?

Länk»

(IDG-artikelns hänvisning till ett liknande förslag i EU är dock inte aktuellt längre. Marianne Mikkos förslag om bloggreglering föll så det stod härliga till i Europaparlamentet. Till stor del på grund av den storm som vi bloggare och våra läsare rörde upp. Låt oss hoppas att de amerikanska bloggarna följer vårt exempel.)

Hockey-länkaren

Simon Sundén utlovar en totalsågning av åtalet mot den man som länkat till websända hockeymatcher. Den kommer i en bloggpost under fredagen.

Men redan nu ger han oss en del smakprov. Och det verkar som om Canal+ håller på att vandra rakt ut i ett mycket djupt och väldigt sankt träsk. Läs Simons teaser!

Även Christian på Disruptive och Nikke Index skriver om vad länkar egentligen är och om det orimliga i detta åtal.

Moderaterna borde byta grupp!

Jag skrev nyligen om den soppa som blir resultatet av brittiska Tories utträde ur EPP-ED-gruppen i Europaparlamentet. Låt mig utveckla detta en smula...

EPP kommer att bli mer kristdemokratiskt, mer socialkonservativt och mer politiskt klåfingrigt. Nya ECR (Tories m.fl.) kommer att bli en nationalkonservativ grupp. Den liberala gruppen är i stort sett menlös och meningslös – bortsett från att de tyska liberalerna faktiskt försöker vara rätt liberala. Ibland. Utan större framgång.

När EPP nu har gjort sig av med svensken Gunnar Hökmark som vice ordförande, då är det ett tecken på att det som beskrivs ovan är en högst påtaglig verklighet. Med britterna försvann Hökmarks marknadsliberala plattform. Då blev det också fritt fram för Sarkozys fransmän att straffa honom för hans gruppinterna motstånd mot en avstängning av fildelare från internet. De tyska kristdemokraterna straffar Hökmark för att han har banat väg för ett turkiskt EU-medlemskap. Och hela ligan ger igen för hans motstånd mot regleringar, jordbruksstöd och statstöd. Jag tycker nästan lite synd om honom.

En bra plan för (m) just nu vore att lämna EPP. De borde gå in i den liberala gruppen istället – och slå sina påsar ihop med de tyska liberalerna. För de har, som sagt, i vart fall ett antydan till en liberal kompass. Det borde – med alla rimliga måttstockar mätt – vara lättare för (m) att få gehör för ekonomisk och individuell frihet i den liberala gruppen än i EPP under den kommande mandatperioden.

Men det faller väl på att de Nya Moderaterna i Stockholm varken ser ekonomisk eller individuell frihet som egenvärden, nu för tiden...

Bananrepublik!

Domaren i Pirate Bay-målet var – enligt hovrätten – inte jävig. Detta trots att han mörkade sitt medlemskap i en organisation som har intressen i målet. En organisation där för övrigt även målsägarsidans advokater är medlemmar. SR | DN | SvD | Expressen | Aftonbladet

Och Solna tingsrätt har beslutat att bredbandsleverantören Ephone tvingas att lämna ut uppgifter till fem bokförlag om vilka som har använt ett visst ip-nummer. Det intressanta är att detta inte är ett "vanligt" fildelningsmål. Det handlar om en sluten server, vilket rimligen innebär att bokförlagen eller deras representanter måste ha ägnat sig åt dataintrång för att kunna formulera någon anklagelse alls. På något sätt tycker man att det borde ligga förlagen i fatet. Men det anser alltså inte tingsrätten. SR | DN | SvD | Expressen | Aftonbladet

Man behöver inte ens fundera på de aktuella rättsfallen i sak för att bli orolig över tillståndet i det svenska rättsväsendet. Halvsanningar, vårdslös hantering av fakta, enögdhet, vänskapskorruption och något slags låt-gå-mentalitet tycks ha tagit över det svenska rättsväsendet. Vilket är ett problem vad gäller rättssäkerheten och ett hot mot hela rättsstaten.

Lägg sedan till detta att det svenska rättsväsendet är politiserat och emellanåt rent inkompetent.

Dessutom har vi en lagstiftning som gör det omöjligt för vanligt folk att veta och förstå vad som är lagligt och vad som är förbjudet. Vilket leder till att hela rättsmedvetandet gröps ur.

Men ingen tycks bry sig. Politikerna upplever inte detta som något problem. Samhällsdebattörerna och åsiktsjonglörerna vill inte ta i frågan. Och om någon ändå försöker ta upp ämnet, då viftas han eller hon undan som rättshaverist.

Någon borde lyfta dessa frågor inför nästa riksdagsval? Piratpartiet? Det ligger ju faktiskt inom vad som rimligt kan anses vara (pp):s domän av ämnen och frågor.

Det blir den gröna gruppen för (pp)

Vid en pressträff nu vid lunch avslöjade Piratpartiet att de kommer att ansluta sig till den gröna gruppen i Europaparlamentet.

Vilket är helt i linje med vad (pp) sade innan valet: Att de skall göra sitt gruppval när de vet vad de får i utbyte – och att det förmodligen skulle bli den liberala eller den gröna gruppen.

Nu kan ju jag personligen tycka att de gröna – i allmänna termer – är utvecklingsfientliga skogsmullar. Men (pp) kommer å andra sidan att få saker i utbyte, vilket är tanken med hela upplägget.

Så, vad får då (pp) av de gröna? Gruppen kommer inte att göra anspråk på personalpengarna – vilket innebär att (pp) kommer att kunna anställa vilka de vill i Bryssel och i Stockholm. (Detta är inte en självklar lösning i alla grupper.) Dessutom kommer (pp) att få ytterligare en tjänst betald av partigruppen. (Som skall driva hela gruppens arbete i piratfrågorna.)

Något motsvarande har liberalerna inte erbjudit (pp). Även om den liberala gruppledningen sagt att de svenska piraterna skulle vara välkomna i deras grupp. Men visst vore det konstigt att gå in i samma grupp som FRA-, IPRED- och teledatalagringskramarna i (fp) och (c)?

Baksidan är naturligtvis att de andra partierna kommer att försöka ställa (pp) till svars för alla de frågor där de röstar med den gröna gruppen. Det får man nog leva med och försöka hantera. Det blir dock svårt att skruva till en svekdebatt, eftersom (pp) gör exakt som de sade innan valet att de skulle göra – det vill säga att sälja sina röster i andra frågor till den grupp som bjuder bäst. De andra grupperna får helt enkelt skylla sig själva för att de är orimliga i sakfrågorna och/eller snåla med resurserna.

(Men visst kommer storebrors-partierna att försöka spinna det här. Ungefär som när (m) försökte sprida ut ett rykte om en koppling mellan (pp) och nynazisterna under valrörelsen.)

Med piraten Christian Engström i den gröna gruppen, så finns det dessutom en chans att han kan komma att ingå i parlamentets förlikningsgrupp om telekompaketet. Vilket vore ytterst värdefullt.

Själv kan jag fortfarande tycka att det hade varit ett roligare alternativ att vara grupplösa. Men det hade gett (pp) mindre resurser och mindre konkret pejl på hur ett antal ledamöter kommer att rösta i piratfrågorna. Så det som nu ligger på bordet är förmodligen det bästa som, i praktiken, går att få.

Jag får väl trösta mig med att de gröna är humanister i flyktingfrågorna, drogliberaler och att de har en frihetlig, sansad inställning vad gäller prostitution... ;-)


[Fotnot: Enligt ryktet skall även vänstern ha lämnat ett väl sockrat bud till (pp). Men att gå med i en partigrupp som innehåller gamla DDR-kommunister vore ju ungefär lika illa som att gå med i den toknationalistiska gruppen.]

Också ett PR-jippo...

I något som förefaller vara ett autentiskt pressmeddelande erbjuder kriminalvården media och bloggare att prova fotboja i Almedalen.

Ett annorlunda grepp. Och lite märkligt. Dock än så länge frivilligt...

Politikernas ansvar

Det har varit jobbigt för både politikerna och Migrationsverket med ett antal uppmärksammade fall av utvisning av svårt sjuka människor till ett osäkert öde. Vi har också sett ärenden med ensamstående barn som har utvisats – och fall där barn har utvisats med / till föräldrar som har förgripit sig på dem.

För att bli av med denna heta potatis beställde regeringen en utredning. Den är nu klar.

Denna utredning konstaterar att allt verkar gå "rätt" till, det vill säga efter regelverket. Vilket kan verka lite kallt och cyniskt.

Men när utredningen kritiseras blir svaret mycket enkelt: Finns det något fel, då är det lagarna det är fel på – inte efterlevnaden av dem.

Så då hamnade politikerna åter igen med Svarte Petter. De hade hoppats bli av med en het potatis. Och så har utredaren fräckheten att påpeka att det är de lagar som politikerna själva stiftar som ligger bakom de problem vi ser...

Öppna gränserna istället! Människor måste själva få bestämma var de vill bo!

(S) stärker positionerna i EP

Marita Ulvskog (s) fick den gräddfil i Europaparlamentet som hon tiggt om.

Iran: Slutet på början?

Nya demonstrationer sägs vara planerade i Teheran till i eftermiddag. Samtidigt talar andra rapporter om att protesterna efter presidentvalet håller på att mattas av.

Man kan konstatera att läget för oppositionen är jobbigt. På andra sidan står inte bara det islamistiska prästerskapet – utan även hundratusentals tungt beväpnade revolutionsgardister. (Det är osäkert om ens armén skulle klara av revolutionsgardet, om den bestämde sig för att revoltera.)

Så på kort sikt ser det besvärligt ut. Men prognosen är ändå tydlig: Iran är på väg mot demokrati, om än långsamt.

Nu har oppositionen fått pröva sina vingar på allvar. Nya allianser har skapats. Frihetsdrömmen har väckts hos fler. Sådant går inte att stoppa.

Speciellt inte i en uppkopplad värld med internet, bloggar, sociala media och mobiltelefonen som demokratiska verktyg. Nu kan de oppositionella konsolidera, kraftsamla och bedriva verksamhet under regimens radar.

Vi kan och bör hjälpa Irans opposition med detta. Vi kan också hjälpa till genom att sprida idéer om frihet, demokrati, öppenhet och mångfald. Det vi ser just nu är en process som, i långa loppet, inte kan stoppas.

Moderaterna i EU:s kylskåp

I Europaparlamentet har brittiska Tories brutit sig ur den borgerliga partigruppen EPP-ED och startat eget, ECR. Detta tillsammans med ett antal andra antifederalistiska partier från åtta länder. En del av dem en smula kufiga...

Det intressanta, för svenskt vidkommande, är att detta underminerar de svenska moderaterna i EPP. De har, tillsammans med Tories, ofta bromsat när EPP har dragit iväg i allt för socialkonservativ, "katolsk" eller fransk riktning. Nu blir de svenska moderaterna än mer isolerade som marknadsliberaler i EPP.

Resultatet visade sig omedelbart. I går sände EPP ut ett pressmeddelanade om sin nyvalda gruppledning. Den socialkonservative bonden Joseph Daul sitter kvar som ordförande. Och svensken Gunnar Hökmark tappar sin plats som viceordförande i gruppen.

Frågan är vad de svenska moderaterna över huvud taget har i EPP att göra, längre.

De kan kanske inte gå över till nya ECR, eftersom den gruppen snarare är nationalkonservativ. Men hur vore det med den liberala gruppen? De tyska liberalerna är ju trots allt fläckvis marknadsliberala. I vart fall någon gång ibland.

(EPP är förvisso för marknadsekonomi. Men även för regleringar, politikervälde och detaljstyrning. Samt mer än en smula paternalistiskt.)

Hur (m) än gör blir det fel. Socialkonservativa EPP, nationalkonservativa ECR eller de harmlöst mjäkiga liberalerna?

Hade det varit någon stake i (m), så hade de dragit igång en ny, marknadsliberal parlamentsgrupp. Men då hade väl partiledningen i Stockholm gått i spinn, kan man anta...

Ja, ja... Som man bäddar får man ligga. Mörka moln börjar dyka upp på moderaternas horisont. Både i Stockholm och i Bryssel. Och de har bara sig själva att skylla.

Dagens goda nyhet

Piratpartiet lyfter även i opinionen inför riksdagsvalet. 3,9 procent säger att de skulle rösta pirat om det vore val i dag, enligt en undersökning från Aftonbladet & United Minds.

"Det är borgerligheten som tappar till Piratpartiet. Det är unga, ganska välutbildade, ganska liberala och kaxiga män som attraheras av dem" säger Carl Melin, opinionschef på United Minds i Aftonbladet.

Det låter lite som denna bloggs läsare... ;-)

Mindre lustigt är att Sverigedemokraterna nu ligger över fyraprocentsspärren. Värt att notera är även att (kd) nu får 3,8 procent. De stora förlorarna är (m) som tappat fyra procentenheter.

Länk»

Dagens I-landsproblem

Att gå till domstol för att det luktar skit – när man bosatt sig granne med en ladugård.

Doftgranar till 08:orna!

Olaglig länkning?

Hudiksvalls tingsrätt har nu att avgöra om en man som har länkat till web-tv med ishockeymatcher har kränkt upphovsrätten.

Det kan tyckas självklart att det inte skall vara brottsligt att länka till externa källor, så länge man inte sprider materialet själv. (Till exempel finns det en länk till en upphovsrättsskyddad tidningsartikel längst ner i denna bloggpost.)

Men nu är det inte så enkelt. För även Pirate Bay-målet handlar om att länka, inte om att sprida.

Om förnuftet får råda i Hudiksvall – då får man en dom som står i strid med den som Stockholms tingsrätt har avkunnat mot TPB-grabbarna.

Det här kommer att bli intressant.

Länk»

Det demokratiska underskottet tycks öka...

Ifall någon trodde något annat:

I Irlands folkomrösning om EU-fördraget i höst, kommer irländarna att få rösta om exakt samma text som de redan röstat nej till.

EU-demokrati: Vi ställer samma fråga gång på gång till dess vi får "rätt" svar. Sedan låter vi er vara.

(Tipstack: Erik)

Perspektiv på fusket / slarvet i EU-valet

Jag skrev tidigare om SR Ekots rapport om problemen, slarvet och det eventuella fusket i samband med EU-valet.

En läsare kom med lite siffror som gör frågan en smula mer konkret.

Junilistan var 7.129 röster från att ta ett mandat i EU-valet. I Sverige finns det 6.060 valdistrikt.

Det räcker alltså med att lite drygt en röst schabblas bort per vallokal, för att effekten skall bli högst påtaglig.

Och om det nu har funnits problem, då är det nog mer troligt att Junilistan har drabbats än de stora partierna.

Vad gäller Piratpartiet har jag inte siffrorna tillgängliga just nu (på resande fot). Men det lär inte handla om mer än ett par enstaka röster per valdistrikt / vallokal för att även (pp) skulle ha fått sitt andra mandat nu, direkt från början.

I de flesta vallokaler är problemen gissningsvis små, närmast försumbara. Men sammantaget kan effekten bli mycket påtaglig. Inte minst i EU-valet, där hela landet är en valkrets.

Med tanke på hur många historier man hört från fasta och mobila vallokaler, så är det snarast troligt att (pp) har behandlats på ett sätt som kostat partiet några tiotusen röster. (Undanskymd placering av valsedlar, kastade valsedlar, folk som fått besked om att de inte kan skriva partinamn på en blank valsedel med mera.)

Frågan är om det verkligen är omöjligt att skapa ett idiotsäkert valsystem.

En annan fråga är om det är så himla fiffigt att låta de politiska partierna hantera det där med valfunktionärer. Det skapar liksom incitament för... om inte fusk... så i vart fall styvmoderlig behandling av nykomlingar och uppstickare.

Liberöl i ute i landet i sommar

Torsdag 25 juni, från 18:30:
Liberöl i Malmö.
Plats: Torso Twisted, Västra Varvsgatan 44, Malmö.

Torsdag 9 juli, vid 19-tiden:
Liberöl / pubkväll i Göteborg tillsammans med Liberala Partiet.
Plats: Dilirium, Kronhusgatan 2 B, Göteborg.

Välkommen!

(Det finns Facebook-grupper för liberöl i både Skåne och Göteborg.)

Telekomsaker

Jag skall strax borda ett flygplan. Så jag sänder dig till Erik Josefsson:

I en väldigt matnyttig bloggpost riktar han blicken mot vad som är på gång på telekom- och internetområdet i England. Mörka moln saknas inte. Dessutom tipsar han om PP:s/UP:s sammanställning av svenska ISP:ars avstängningsvillkor. Och som grädde på moset presenterar han IPREDIA-pinnen!

Läs bloggposten här.»

Lobbyist på toppnivå

Det ser ut som om den amerikanske vicepresidenten, Joe Biden, är på väg att bli nöjesbranschens och upphovrättsinnehavarnas topplobbyist. Länk»

(Tipstack: Peder)

Kvartret Bunkern

Namnbråket om kvarteret "Negern" i Karlstad fortsätter.

Ingen tycks tänka på att regeringens kontor på Vasagatan i Stockholm ligger i kvarteret "Blåmannen" – som betyder samma sak på något ålderdomlig svenska.

(Tipstack: Erik)

Något för Juholt?

I det iranska presidentvalet har det visat sig att antalet avgivna röster, i ett antal valdistrikt, var större än antalet röstberättigade.

Håkan Juholt följer utvecklingen med intresse.

Det inte alltid så välorganiserade Sverige

Det verkar som om Piratpartiet haft fog för sin kritik mot hur EU-valet sköttes.

Det visar vallokalsprotokollen, som SR Ekot har tagit del av.

Frihetsfrontens Sommarseminarium 2009

Missa inte sommarens höjdpunkt: Frihetsfrontens Sommarseminarium den 21-23 augusti!

Läs mer här!

Det var bättre förr!

"Ju mer myndigheterna i effektivitetens intresse samkör dataregister, ju mer de telefonavlyssnar, ju mer de flygspanar, ju mer de detaljkontrollerar och luskar i människornas privata livsföring, desto nödvändigare blir det att garantera hundraprocentig rättssäkerhet i gammal god mening. Ingenting är viktigare än detta rättsstatens krav. Vi vill inte leva i ett genomreglerat samhälle. Vi vill inte leva i en polisstat. Människans krav på skydd mot statens anspråk är viktigare än statens ekonomiska intressen. … Rättssäkerhet ingår i demokratins kvalitetskrav. I sin tur är detta beroende av synen på individen. Är han eller hon till för staten eller är staten till för de enskilda människornas skull?"

PJ Anders Linder citerar den gamle moderatledaren Gösta Bohman i en utmärkt ledarkrönika i Svenska Dagbladet.

Piratpartiet i tyska riksdagen

Piratpartiet har fått sin första ledamot i den tyska riksdagen, Bundestag.

Det är socialdemokraten Jörg Tauss, som hoppat av i protest mot den internetcensur som nu införs i Tyskland.

Läs mer i detta pressmeddelande från Piratpartiet – som även innehåller en del information om hur staten använder kampen mot barnporr som ursäkt för att tysta politiska debattörer och obekväma sidor på internet.

Staten, spriten och gräset

Nu när årets svenska droghögtid, midsommarhelgen, går mot sitt slut tänkte jag ägna en stund åt att fundera kring staten, spriten och gräset.

I Sverige är det lagligt att inneha och dricka sprit. Men förbjudet att inneha och använda cannabisprodukter som hasch och marijuana. Väldigt förbjudet. Man kan undra varför.

Nu tänker jag inte vara drogromantiker. Jag har sett människor supa och knarka bort sina liv. Det är riktigt jävligt. Inte minst för människor i deras omgivning, som frustrerade försöker hjälpa dem loss. (Speciellt som det ofta inte är ruset i sig, utan behovet av ruset som är pudelns kärna.) Och jag har sett folk droga sig dumma i huvet genom ihärdigt supande och allt för entusiastiskt rökande. Droger är droger och bör hanteras med försiktighet.

Men åter till huvudspåret, varför är sprit lagligt och gräs förbjudet?

Det kan knappast handla om de omedelbara och kortsiktiga effekterna. Av sprit blir man dumdristig, vevig och illamående. Många har dåligt ölsinne och blir aggressiva. Jag är Tarzan, du är min allra bästa vän, va glor'u på din jävel, barf, zzzzzz... Av gräs blir man fnittrig, kreativ, meditativ, hungrig och ibland trött. Helst i en bekväm soffa. Och man saknar både vilja och förmåga att ställa till med bråk.

(Här i Belgien är det för övrigt tillåtet att inneha och använda små mängder hasch-produkter så länge man inte stör den allmänna ordningen. No one ever does. Utom dom som har grundat med 16 öl, förstås.)

Den som super blir stökig, den som röker gräs blir snarast meditativ. Så det kan alltså inte vara en fråga om drogernas effekt på ordningen på gator och torg, eller i folks hem, som styr de politiska besluten. Så, kan det vara hälsoargument?

Dricker man offantliga mängder sprit, då blir man medvetslös. Och illamående, vilket är en dålig kombination. Röker man för mycket gräs, då blir man trött och går och lägger sig för egen maskin. Det går att supa sig till döds rakt av under en kväll. Att röka ihjäl sig är svårare, eftersom det i princip inte går att överdosera.

Den som börjar supa vid femtiden en lördagseftermiddag toppar gissningsvis framåt 23-tiden och är sedan utslagen eller i vart fall bakfull nästa dag. Den som röker på vid samma tid är rimligt normal i huvudet igen och har just varit ute på restaurang vid 23-tiden. Dessutom hyfsat pigg och altert nästa morgon.

De långsiktiga effekterna, då? Jo, man kan som sagt både dricka sprit och röka gräs med sådan iver att man blir dum i huvet. Men är något värre än det andra? Ja, effekten på kroppens inre organ blir uppenbart värre av sprit. Röker man gräs utsätter man sig också för vissa rent medicinska faror, men knappast mer än alla andra rökare.

Det talas även om att hasch kan utlösa psykoser. Det kan kanske hända, även om jag tror att det är oerhört ovanligt. Å andra sidan kan i princip alla droger utlösa latenta psykoser. Och om det sker, då är det nog sämre om det sker i kombination med att folk tar Tarzan-droger som sprit än Ugglan Helge-droger som hasch. Finns det tecken på att någon har en latent psykos, då skall han eller hon nog undvika droger helt och hållet.

(Sedan finns det saker som kallas hasch-psykoser, men som verkar vara något annat. Om en 16-årig brud har provat att cirkulera en joint bland polarna bakom bensinmacken, då blev hon kanske lite fnittrig och en smula yr i mössan. Det där är dock bara rökandets motsvarighet till att ta sig en öl. Motsvarigheten till en rejäl spritfylla är något helt annat. Och i skolan har denna brud fått lära sig att den som röker på blir dum i huvet, omedelbart förvandlas till en zombie, fastnar i evigt långt drogmissbruk och kommer att dö i rännsten. Då är det rätt uppenbart att hon blir rädd när rökandets motsvarighet till spritfyllan träder in. Speciellt som ingen har berättat för henne vad hon kan vänta sig och hur länge det håller i. Då kanske den som är en smula ängsligt lagd får panik och tar en taxi eller ambulans till Mariapol. Vilket, rimligen, snarast är en onödig effekt av dålig information i kombination med skrämselpropaganda.)

Så, vad är det då staten vill uppnå med att tillåta sprit men förbjuda gräs? Det handlar inte om den allmänna ordningen. Knappast om folkhälsa. Inte heller om långsiktiga hälsoeffekter.

Vad staten åstadkommer är att man kriminaliserar ett rätt vanligt beteende. Och att den skapar en svart, underjordisk marknad för produkten – med alla de problem det för med sig.

Politikerna skapar brott utan offer. Man gör brottslingar av vanligt, hederligt folk som aldrig gjort någon annan förnär. För vem kränker Kalle genom att odla en hasch-planta eller röka upp den?

Hur man än vänder och vrider på denna fråga, så kan jag bara få det till att det handlar om åsiktslagar, förmynderi och en dos moralpanik. Några sakliga skäl kan jag inte finna. Och egentligen inte några ideologiska skäl heller. (Däremot en drös religiöst betingade påbud, vilket är rätt utmärkande för debatten.)

En vanlig dag på Antwerpens centralstation...

Ha en bra midsommar!

Se upp så ni inte blandar snapsen med för mycket sill.

Åter online i morgon eftermiddag.

FRA: Och vad sysslar de rödgröna med..?

Mark Klamberg har kikat närmare på oppositionens FRA-motion.

(S), (v) och (mp) vill visserligen riva upp den nu gällande FRA-lagen.

Men de talar sig också varma för signalspaning i brödtexten. Och de verkar uppenbart besvikna över att "FRA-shopen" stängs för de flesta myndigheter.

Frågan om man kan lita på de röd-gröna i FRA-frågan är alltså fortfarande aktuell.

Risken är att kravet "Riv upp, gör om, gör rätt!" i vänsterns tappning kommer att bli riv upp, tillsätt en utredning och gör bara kosmetiska förändringar.

Läs mer hos Klamberg»

Ett år sedan FRA-omröstningen

Så har det då gått ett år sedan FRA-omröstningen i riksdagen. Jag får fortfarande rysningar när jag läser min egen sammanfattning av striden. Det där var dagar som förändrade Sverige, för alltid, på så många sätt.

Integritets- och övervakningsfrågorna blev glödheta. Aktivister från höger och vänster slängde prestigen och samarbetade mot Storebrorsstaten. Regeringen blev ordentligt omskakad. Piratpartiet tog sitt stora kliv in i rampljuset. Och bloggosfären etablerade sig som en maktfaktor.

Men vi förlorade. I vart fall just då. Tveka dock inte om att kampen fortsätter.

Folkpartisten Camilla Lindberg – som röstade nej till FRA – har i dag en bloggpost med anledning av ettårsdagen.

Camilla sitter lite i en rävsax just nu. Hon låg ju bakom FRA 2.0-kompromissen. Den är en förbättring jämfört med FRA 1.1. Men fortfarande finns grundproblemet kvar. Kablarna kopplas in till staten.

När frågan skall behandlas i riksdagen i höst, då gäller det att hålla tungan rätt i mun. I rimlighetens namn bör FRA 2.0 röstas om innan motionen som kräver att hela FRA-lagen rivs upp.

Så här: Regeringen har vattnat ur och fuskat bort FRA 2.0. Detta måste slås fast först. Camilla Lindberg måste få utrymme att visa att den kompromiss hon själv var med och drev fram nu är bruten av regeringen. Och när det är klart, då har hon alla möjligheter i världen att rösta för att hela skiten rivs upp. Men det måste nog ske i den ordningen, för att inte bli konstigt.

Om detta klantas till, då finns det en risk att vi blir sittande med det sämsta av allt – det vill säga FRA 1.1 från den 18 juni förra året.

Alltså: Först tar man ställning till förändringarna. Om de inte är tillräckliga eller på annat sätt uppåt väggarna (vilket ju är fallet) – då återstår bara att riva upp hela FRA-paketet.

Och på något sätt känner jag på mig att Camilla kommer att vilja göra just det. Frågan är bara om hon kan få med sig tillräckligt många andra borgerliga ledamöter.

Du som vill påverka processen kan till exempel maila och skriva brev till de centerpartistiska riksdagsledamöterna. Det är i centern som motståndet mot FRA är störst, bland allianspartierna. (Men glöm inte att även ligga på de andra borgerliga ledamöterna.)

Välj ut en handfull ledamöter och sänd dem lite vykort nu i sommar, vetja!

I oktober står striden igen, i rond två!

(Postadress: Ledamotens namn, Sveriges Riksdag, 100 12 Stockholm)

Lästips

Sigfrid & Möller: Nästa stora strid på internet handlar om blockering.

IPRED-förvirring

DN har tidigare i dag haft en artikel om att en dom i regeringsrätten sätter IPRED-lagen ur spel.

Det var fel. Falkvinge förklarar vad som gäller.

Nu verkar DN-artikeln vara bortplockad – och en ny, korrigerad text har lagts upp.

M: På stället marsch!

Moderaterna är som bekant besvikna över sitt mediokra resultat i EU-valet. Nu skall kampanjen analyseras närmare.

Valutvärderingen kommer att ledas av riksdagsledamoten Tomas Tobé. Man har alltså valt en lydig anhängare av både FRA och IPRED – för att ta reda på varför det gick så dåligt för (m) i ett val som till stor del kom att handla om integritet, övervakning och internets frihet.

Några Tobé-citat...

Om FRA

"Jag menar att Sverige ska bedriva en signalspaning och därför kommer jag att rösta ja i enlighet med majoriteten i försvarsutskottet."

Som om det var det frågan handlade om.

Om IPRED / piratjägarlagen

"Det som varit viktigt är att hitta en rimlig balans när det gäller å ena sidan möjligheterna att kunna skydda sin immateriella äganderätt, och ingripa mot dem som kränker den, och å andra sidan värna den personliga integriteten."

Vilket misslyckades, typ. För att inte tala om vilka effekterna blir på rättssäkerheten.

Det lutar alltså åt att den moderata eftervalanalysen inte kommer att bli speciellt självkritisk. Och det är förmodligen inte meningen heller.

Så kom vi då till den punkt där även de nya moderaterna tycker att de har fått nog av förnyelse.

(Tipstack: J&E)

Lästips

The Pirate Bay hjälper oppositionen i Iran. Newsmill | SvD

Mer input om de nya upphovsrätts-poliserna. Second Opinion

I Litauen har man antagit en lag som "förbjuder offentlig spridning av uppgifter som anses skönmåla eller främja homosexualitet". DN

Nästan ingen ids kommentera gårdagens partiledardebatt mer än i förbigående. PJ Anders Linder blir nostalgisk och önskar Göran Persson tillbaka... SvD

Läs mer om remissvaren på polismetodutredningen. Om du törs. Frendo

Och så ett filmtips: Clay Shirky om sociala media. TED.com

En pirat i Bryssel!

I kväll har jag druckit öl med Piratpartiets nyvalde ledamot i Europaparlamentet, Christian Engström. En jävla trevlig prick!

Välkommen till stan!

Erik Josefsson och jag har nu torterat Christian med massor av input om vad som är på gång här i Bryssel. Och ställt ut varningsflaggor på en del grynnor. Om två veckor börjar jobbet i praktiken och formellt tillträder Engström vid sessionen i Strasbourg i mitten av juli.

Det här kommer att bli utmärkt! Och spännande!


(Bilderna är fria att kopiera och använda.)

Frihetens filosofi

Ken Schollands flash-animerade webfilm om frihetens filosofi finns nu i en svensk variant.

Se. Tänk. Sprid.

(Tipstack: Henrik)

ACTA: Sveriges ansvar

Hur arbetar du konkret för ökad öppenhet?

- Det vill jag inte kommentera.

Varför inte?

- Jag vill inte svara på det.

Så säger Sveriges ACTA-förhandlare, Stefan Johansson, till DN. Han säger att Sverige arbetar för ökad öppenhet, men förvandlas till Sir Humphrey så fort diskussionen blir konkret. Det vore nästan lite komiskt, om det inte vore så allvarligt.

Förhandlingarna om ACTA, Anti-Counterfeiting Trade Agreement, har ju än så länge förts under stort hemlighetsmakeri. Uppgifter som cirkulerar säger bland annat att avtalet vill förbjuda regionsfria DVD-spelare, att det kan medföra avstängning av fildelare från internet och tullkontroller av innehållet på datorer, MP3-spelare m.m.

Även USA:s förhandlare lovar ökad öppenhet. Även han att han utan att vara det minsta konkret.

I USA finns det dock de som har insyn i förhandlingarna. Nämligen upphovsrättsinnehavarnas representanter. Företrädare för konsumentintressen och organisationer som jobbar med medborgarrättssfrågor och internetfrågor hålls dock utanför.

Den svenske centerpartisten Johan Linander är en av de få riksdagsledamöter som fått se dokumenten. Han säger till DN att han är styrd av sekretess och kan inte yppa något, men ifrågasätter starkt varför så många rader måste målas svarta då pappern lämnas ut.

När förhandlingarna nu återupptas, då är Sverige ordförandeland för EU. Därför gäller det att hålla trycket uppe, så att regeringen inser att den måste kräva öppenhet i processen.

Opinionen i media, på bloggar och i debatten har fått upp frågan på dagordningen. Men om det skall bli fråga om verklig öppenhet, då måste vi fortsätta tjata. Annars lär det inte bli fråga om mer än meningslösa symbolhandlingar.

Nyckelfrågan är om allmänheten kommer att få insyn – samt om riksdagen och Europaparlamentet kommer att få något inflytande i frågan – innan ministerrådet ingår en överenskommelse å 500 miljoner EU-medborgares vägnar.

(Det finns skäl att vara misstänksam. Glöm inte att Sverige i tysthet gett EU-kommissionen fria händer att föra Sveriges talan i ACTA-förhandlingarna. De beslut som har fattats i EU smusslades sedan undan som en A-punkt (beslut som tas utan föredragning eller debatt) på ministerrådet för jordbruks- och fiskerifrågor. Med en sådan hantering får regeringen och EU finna sig i att vi är många som kommer att granska det som sker framöver med viss misstänksamhet.)

Läs mer i DN»

Årets mest idiotiska blogginlägg redan nu

På sin blogg resonerar riksdagsledamoten Annika Qarlsson (c) om EU-valet. Här är hennes argumentationslinje. Håll nu i er...

Piratpartiet värnar om integriteten. Unga män röstar på piratpartiet. Unga män våldtar kvinnor. Vilket leder fram till slutklämmen "Och jag får inte ihop det - tycker unga män att integritet är viktig eller tycker de inte det???"

Det är så dumt att man knappt orkar bli arg. Kanske mer en smula förundrad och bekymrad över de folkvaldas klena förstånd...

Jo, jag kollade. Riksdagsledamoten Qarlsson verkar finnas på riktigt. Vilket också måste betyda att det faktiskt finns människor som röstar på henne.

(Tipstack: Morgan m.fl.)

På rörlig fot

Ute och reser. Åter online sent i kväll, i fall någon undrar.

(Har just beskådat en dam som absolut ville ha en tvåliters juiceförpackning genom säkerhetskontrollen.)

First things first

Jag noterar att polis satts in mot strejkande.

Dock hörs det inte lika många upprörda röster om detta som man kunde vänta sig. Möjligen kan det ha ett samband med att strejken hotar midsommarsnapsen på Systemet.

Bäst i världen?

Patienter som har opererats av inhyrda svenska läkare i England har drabbats av elva gånger fler komplikationer än normalt.

Och då är detta ändå i det brittiska sjukvårdssystemet, som är ett av de som suger mest i den mer utvecklade delen av Europa.

Ibland får jag en känsla av att svenskar inte tar saker riktigt på allvar. Och ju mer man vistas i andra länder, ju mer förstärks den känslan. Sjukvård, polis, äldreomsorg... det är massor med saker där jag får intrycket av att man har ett proffsigare förhållningssätt i andra länder.

Vilket naturligtvis inte alls passar den svenska självbilden. Men det finns något under ytan här. Och det gäller även i många kommersiella verksamheter. I Sverige är allt välordnat och väldigt interndemokratiskt. Men inte alltid så effektivt, ansvarsfullt, skärpt och bra. Ett slags "DDR-drag" som slutändan drabbar vanligt folk.

Man borde göra en lite mer djuplodande artikelserie om detta. Om någon vågar finansiera och publicera en sådan, vill säga.

Swedish Neurotica

Nu för tiden får man inte avbilda kameler i Sverige.

(Tipstack: Erik)

Vad var det vi sa..?

Internettrafiken är nu tillbaka på samma nivå som innan IPRED-lagen / piratjägarlagen infördes.

Politikerna gjorde pytt i panna av rättssäkerheten i civilmål. Men någon minskad fildelning blev det alltså inte.

Ett annat sätt att uttrycka saken är att politikerna har lagt massor av tid, kraft och prestige på att göra vårt land lite sämre.

Prosit!

Länk»

[Edit/förtrydligande: Trafiken är nu uppe i samma nivå som i september förra året. En "normalisering" med andra ord.]

Samtidigt, i Iran...

Följ den dramatiska utvecklingen efter valet i Iran på bloggen Nordic Dervish.

(Uppsnappat via SvD:s ledarblogg)

Tingalin!

Delar av verkligheten är så skruvad att den skulle ha viftats bort som orealistisk om den varit skönlitteratur.

Något för gammelpartierna att fundera över

Inför EU-valet fick vi höra att Piratpartiet inte skulle lyckas – eftersom unga människor är svåra att få att gå till valurnorna.

Nu har det visat sig att unga väljare röstade mer än i tidigare val. Och att de röstade på (pp).

Det var alltså inte folket det var fel på. Det var gammelpartierna.

Länk»

Samtidigt, i Italien...

I Italien tänker man börja med auktoriserade medborgargarden.

Staten ger upp sitt våldsmonopol. Till grupper av människor som frivilligt anmäler intresse för att vara med och... rensa upp.

Detta kommer att gå över styr, tro mig.

Länk»

Borgerlighetens moraliska död

"Valresultatet beror inte bara på vad Piratpartiet sade utan också på vad de etablerade partierna inte sade. Vad hade de att erbjuda människor som tycker att det är viktigt att man slår vakt om fri- och rättigheter och att statens makt hålls i schack? Vad hade de att säga om frihet? Inte mycket."

PJ Anders Linder i Svenska Dagbladet i dag. Länk»

Vilket är en korrekt observation. Hela artikeln är för övrigt utmärkt och rekommenderas.

I en del av texten fokuserar Linder sin kritik mot moderaterna. Vilket också är rimligt. Frågan är bara vart man går, därifrån?

Man kan inte förvänta sig att moderaterna säger "Hoppsan!" och återvänder till sina gamla grundprinciper. I de nya moderaterna har man valt att aktivt rensa ut allt som har med ideologi och principer att göra. De till och med skryter om det.

Så det finns inget hopp om att moderaterna, eller för den delen resten av borgerligheten, skulle hitta hem igen. Inget!

Om de borgerliga – mot all förmodan – skulle börja ta frågor som rör integritet och övervakningsstaten på allvar, då kommer det att ske av fel skäl. Då handlar det bara om röstmaximering, inte om principer. Men det är inte troligt att någon sådan omprövning kommer att ske, över huvud taget.

Den principlösa borgerligheten kommer att fortsätta att köra i diket – i denna och andra frågor. Den kommer att göra det för att man har kastat bort något viktigt, som inte går att ersätta.

Juholt slingrar sig

Den socialdemokratiske riksdagsmannen Håkan Juholt har ju framfört åsikten att valen till Europaparlamentet skulle kunna avskaffas. Istället menar han att riksdagen kan utse ledamöterna.

Nu tycks han ha fått kalla fötter. I en ordväxling med Karl Sigfrid (m) genom Expressen säger Juholt att han inte talade om det svenska EU-valet.

Det låter som en efterhandskonstruktion. I den ursprungliga intervjun anger han ju junilistan och piratpartiet som exempel på partier som han menar inte har i Europaparlamentet att göra. Det låter svenskt i mina öron.

Gissningsvis har Juholt blivit tagen i örat på grund av att han har vädrat taktiskt olämpliga åsikter. Offentligt.

Sagt om EU

"The single market was the theme of the eighties; the single currency was the theme of the nineties; we must now face the difficult task of moving towards a single economy, a single political unity." och "For the first time since the fall of the Roman Empire, we have the opportunity to unite Europe."

EU-kommissionens förre ordförande Romano Prodi i Europaparlamentet i april och oktober 1999.

"Europes nations should be guided towards the superstate without their people understanding what is happening. This can be accomplished by successive steps, each disguised as having an economic purpose, but which will eventually and irreversibly lead to an federation."

Så sade en av EU:s grundare, Jean Monnet, redan i april 1952.

"We decide something, leave it lying around and wait and see what happens. If no one kicks up a fuss, because most people don't know what has been decided, we continue step by step until there is no turning back."

Det skrev Luxemburgs premiärminister i The Economist den 25 september 2004.

Och i ett hemligt brittiskt regerings-PM från 1971, som blev offentligt först 30 år senare, skrev en senior statstjänsteman...

"Of course this is the end of British democracy as we have known it, but if it is properly handled the people won't know what's happend until the end of the century. With any luck, old boy, by then I'll be dead."

Slutligen ännu ett citat från Craig & Elliot i The Great European Rip-Off...

"Some Brussels insiders are even beginning to talk openly about what they call a 'post-democratic-age'. The believe the world is now so complex that it is no longer appropriate to allow ordinary citizens to have a say in how they are governed. So, according to our rulers, it is better to leave important decisions to the bureaucratic, tecnocratic elite – the new rulers of the Empire of Good Intentions."

EEC, EG, EU: Snart är superstaten här!

I boken The Great European Rip-Off frågar författarna...

"Perhaps the most important question about the EU is: what are our leaders actually givning us? Are they trying to deliver a single European market in which independent countries voluntarily cooperate for their common economic benefit, or are they constructing a single European superstate in which members' freedom of action is severely constrained by rules that are formulated by the central EU authorities?"

Redan Rom-fördraget, som resulterade i EEC, är lurigt. Utöver fri rörlighet skapade det även ett antal institutioner, som krävs för att bygga en federal stat. Inriktningen var alltså klar redan från början.

Sedan dess har varje fördrag utökat EU:s "kompetens". Vi har fått en EU-valuta och en gemensam politik vad gäller utrikespolitik. Med Maastrich-fördraget tog EU även befäl över frågor som konsumentskydd, folkhälsa, utbildning, kultur och energinäten. Vi fick en europeisk centralbank. Gummiparagrafen 308 gav rådet rätt att själv ta sig makt på vissa områden.

I Amsterdam började bygget av Fästning Europa utan inre gränser, men med väldigt höga yttre gränser. EU fick en "utrikesminister" och tog sig makt över asylpolitiken, arbetsrätten, diskrimineringslagarna och delar av den polisiära verksamheten i medlemsstaterna.

I Nice tog EU slutlig kontroll över utrikespolitiken och militären. En "rättighetesstadga" som handlade om mycket, mycket mer än bara negativa rättigheter gav EU stor makt över allt från jämställdhetsfrågor till yttrandefriheten.

Och så EU-konstitutionen / Lissabonfördaget. Detta är ett avgörande – och kanske oåterkalleligt – steg vad gäller att överföra makt till EU.

Framförallt ger fördraget EU rätt att ge sig själv mer makt!

Nu behövs egentligen inga fler fördrag, inga fler krångliga ratificeringsprocesser och absolut inga fler stökiga folkomröstningar. EU har nu blivit ett självspelande piano.

Vi som drömmer om ett EU som fokuserar på fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital – vi måste vakna upp. EU är just nu inne i sista fasen i sin förvandling till en federal superstat. Det ger oss en förödande maktöverföring från medborgare och riksdag till Bryssel; en gigantisk byråkrati; centralstyrning; kommandoekonomi och andra förfärliga saker – som självständigt tänkande människor borde vara ytterst skeptiska till.

Gud, makten och folket...

I Iran litar ledarna inte riktigt på att Allah är med dem. I vart fall inte så här i samband med presidentvalet.

Därför har de sett till att den ene kandidatens valsedlar tog slut; hindrat vissa väljare från att rösta; stoppat all SMS-trafik i landet; blockerat regimkritiska internetsidor; förbjudit tidningar och sänt ut Revolutionsgardet för att trakassera väljare.

Ahmadinejad valdes om.

Länk»

Demokrati? Bara när det passar (s)!

Nej, jag upphör aldrig att förvånas!

Nu är det den socialdemokratiske tungviktaren Håkan Juholt som vill avskaffa EU-valen.

Skälet? Folket väljer in partier som sossarna inte gillar i EU-parlamentet!

Man tar sig för pannan! I socialdemokratisk retorik har i och för sig alltid ordet demokrati varit reserverat för sådant som gynnar Partiet. Men nu vill de alltså omsätta nyspråket i praktisk handling.

Man undrar hur Juholt tänker. Hur kommer han fram till att människor bara skall kunna stödja vissa partier? Hur resonerar han för att komma fram till vilka åsikter som är "acceptabla" eller inte? Vad menar han att folk som inte gillar gammelpartierna skall göra? Hur står det egentligen till med hans känsla för demokrati?

Istället för allmänna val vill Juholt att riksdagen skall utse ledamöterna i Europaparlamentet. Detta är ett typiskt socialdemokratiskt förhållningssätt. Bara riksdagsvalet är överstökat så kan vad fan som helst beslutas i "god demokratisk ordning". Vad som helst.

Sossarna tycks aldrig förstå ordet demokratis vidare, stora och viktiga innebörd. För dem handlar det bara om politiska majoritetsbeslut i riksdagen. Punkt slut.

Länk»

Telekompaketet hösten 2009

Både SvD och DN har i dag uppföljningar om Sveriges roll i den fortsatta behandlingen av EU:s telekompaket.

Tidigare har Sverige och infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) sagt att Sverige är emot avstängning av fildelare (och ev. andra) från internet. Ändå har vårt land vägrat stödja linjen att om ett land ändå beslutar om sådana lagar och regler – då får avstängning inte ske med mindre än att varje fall i förväg prövas i domstol.

Och nu blir Sverige ordförandeland i EU. Det förändrar Torstenssons roll. Till SvD säger hon "För mig handlar det nu om att jag träder in i ett ordförandeskap och ska ta ansvar för ministerrådets samlade position, det är mitt uppdrag. Det är 27 länders ståndpunkter som jag tar med mig för att hitta en överenskommelse i den förlikningsprocess vi nu går in i med parlamentets representanter."

Det betyder alltså att hennes hållning i frågan kommer att bli ännu vagare. Nu skall hon även representera länder som Frankrike (där lagar om avstängning redan har stiftats men för tillfället stoppats av författningsdomstolen) och Storbritannien (som har planer på att införa liknande lagar).

Om Sverige under det senaste året har varit ointresserat av internetanvändarnas rättigheter i EU, så kan vi nu räkna med att det blir ännu värre.

Det finns visserligen en poäng i regeringens linje att "EU inte får fatta beslut där nationell lagstiftning körs över". Men problemet är att man släppte in upphovrättslobbyn och andra särintressen i arbetet med telekompaketet. I och med detta förgiftades paketet av skrivningar som öppnade för en avstängning (och en del annat elände). Principbrottet är alltså redan ett faktum. Enda sättet att vara säker på att stoppa detta är med ett motbeslut – det vill säga det omstridda tillägg 138.

Dessutom brukar EU aldrig dra sig för att köra över nationell lagstiftning i andra ärenden. Tyvärr. Så det är nästan lite rörande att se ministerrådets nyvakna omtanke om den nationella suveräniteten i just detta fall.

Det grundläggande problemet är alltså att EU över huvud taget släppte in särintressen i lagstiftningsarbetet. Jag har inget emot att det bedrivs lobbyverkamhet och att alla inblandade parter kan få framföra sina synpunkter. Men när man gav upphovsrättsadvokaterna direkt inflytande över en lagstiftning som från början var tänkt att endast handla om teknik och konkurrens på teleområdet – då gick allt fullständigt över styr.

Det sista motståndet faller?

Nu börjar även vänsterpartiet vackla i sitt EU-motstånd.

Naturligtvis. Vänsterpartisterna är politiker. Det strider mot deras natur att säga nej till en centralstyrd superstat.

Glöm inte den sovjetiske presidenten Mikhail Gorbachevs ord...

"The most puzzling develpment in politics during the last decade is the apparent determination of western European leaders to recreate the Soviet Union in western Europe."

Up & running

Så där! Time Machine måste vara världens bästa back up-program. I med systemskivan, installera systemet, klicka på överför data från Time Machine, vänta några timmar, gör en programuppdatering via nätet och... Voila!

Till och med systeminställningarna är kvar. Jag tror jag har hittat ett program som har tappat sitt serienummer. Men det är, peppar, peppar, än så länge allt.

Tack för alla goda råd och glada tillrop på vägen. Det var hårddisken som var bortom räddning.

Nu skall jag hinna ikapp tre dagars e-post...

(S) dilemma

EU-valet blev alltså socialdemokraternas sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes. Det handlar visserligen bara om någon tiondels procent. Men symbolvärdet internt är oerhört. Lägg till detta att de borgerliga partierna blev större än de rödgröna.

Detta sätter Mona Sahlin under hård press. Hon var kritiserad av traditionalisterna i sitt parti redan från början. Hennes förnyelse gick i baklås. Och i opinionen har partiet flera gånger varit nere i känsligt låga siffror. Socialdemokratins tid som det "naturligt" statsbärande partiet tycks vara över. Och det är något som partiapparaten aldrig kan acceptera.

Den interna kritiken håller på att växa till stormstyrka. Var fjärde socialdemokratisk politiker har nu lågt eller mycket lågt förtroende för sin partiledare. Och en dryg tredjedel säger att deras förtroende har minskat efter det misslyckade EU-valet.

"Det är allvarligt. Det är oerhört allvarligt. Förtroende är ju något som man antingen har eller inte har. Och politiken är en förtroendebransch. Och det börjar ju med att de egna tycker att man är något att satsa på" säger Hans Dahlgren (s) till Politikerbloggen.

Och detta med bara ett drygt år kvar till nästa riksdagsval. Samtidigt som det pyr i partiet, så finns det ingen tid att ersätta Sahlin som ledare. Och (s) är för övrigt ett parti som aldrig kan erkänna ett misslyckande.

Detta kommer att bli oerhört intressant.

Telekompaketet i Sveriges händer

Nu står det klart att det blir det svenska ordförandeskapet som får hantera EU:s telekompaket.

Det gör mig lite nervös. Infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) har inte haft så där överdrivet mycket pejl i frågan hitintills. I Frankrikes och särintressenas klor, typ.

Å andra sidan kan frågan kanske bli lite lättare att hantera nu när den franska författningsdomstolen har sagt nej till den nya lagen om avstängning av fildelare från internet.

Här gäller det att punktbevaka regeringen.

Backlog

Nu åker min vanliga dator till doktorn. Det innebär bland annat att jag läser mailen via webmail just nu. Och med de stora mängder mail jag får, kan det innebära att jag kommer efter eller missar något. Så om det är någon som behöver få tag i mig snabbt, för något viktigt - ring eller SMS:a på det belgiska numret i kontaktinfon i högerspalten.

Reinfeldt "toppar laget"?

Lars Leijonborgs avgång som högskole- och forskningsminister kommer knappast som någon överraskning. Då är det mer intressant att fråga sig vem som kommer efter honom. Pilsäter?

Än mer intressant är om detta innebär att statsminister Reinfeldt kommer att ta tillfället för att ombilda regeringen och "toppa laget". Det finns ju en del drivankare, som han skulle behöva bli av med...

Principer

Att döma av de reaktioner jag fått i elektronisk form och IRL, så var det där med Piratpartiet till Europaparlamentet precis rätt tå att trampa på. Sedan kan jag ju tycka att en del av de mest hysteriska, obalaserade och direkt oförskämda reaktionerna suger. Jävlar så arga en del är. Därför tänker jag nu, en gång för alla, göra något slags principdeklaration om var jag står i det här.


Övervakningsstaten
Den regering som förvandlar Sverige till en regelrätt övervakningsstat skall ha pisk. Och när det är en borgerlig regering (som ju borde vårda värden som integritet och medborgarrätt) som gör det, då har precis alla gränser passerats. Ett kasst valresultat för betonghäckarna i batongpartierna är precis vad de förtjänar. Speciellt när en del av rösterna går till ett parti som tar integritet på allvar.

Jag hoppas valresultatet svider riktigt ordentligt för både Reinfeldt och Sahlin. Jag har sällan känt mig mer nöjd med att ha röstat i ett val, än jag gjorde efter att ha stoppat Piratpartiets valsedel i kuvertet.


Fildelningsfrågorna
Alla som följer min blogg vet att jag tycker att fildelning är problematiskt. Jag gillar nya, frivilliga, öppna lösningar som Creative Commons starkt. Men jag tycker fortfarande att olovlig fildelning är fel - och handlar själv därefter.

Däremot är statens och upphovsrättslobbyns motmedel mot detta, tämligen ringa, brott fullständigt orimliga. IPRED gör karottunderlägg av rättssäkerheten. Vi har fått särlagstiftning med starka korporativistiska drag på beställning av en bransch vars affärsidé håller på att gå ur tiden. De straff och skadestånd som är aktuella saknar alla proportioner. Motmedlen är med andra ord ett betydligt större problem än själva brottet.

Lägg sedan till detta alla försök att reglera sönder, filtrera, censurera och kontrollera internet. Frågor där den svenska regeringen för övrigt är allmänfarligt naiv i sitt EU-arbete. Alternativt direkt ohederlig.

Jag köper inte detta. Vilket också var ett fullgott skäl för att rösta på Piratpartiet.


Patent
OK, nu blir det knivigare.

Vad gäller mjukvarupantent, så har jag inga problem med Piratpartiets motstånd mot dessa. Det handlar inte om skydd mot stöld av programvara. Ett sådant skydd finns ändå. Vad det är frågan om är om tankemönster, affärsupplägg och allmänt vedertagna arbetsmetoder skall kunna patenteras. Jag tycker inte det. Märk väl att vi inte talar om uppfinningar, utan om vanlig mänsklig aktivitet, här.

Ser vi sedan till vanliga patent, så skiljer sig Piratpartiets och min uppfattning åt. Jag tror att patent behövs. Men jag ser samtidigt stora problem med dagens system som förvandlar företagande från kreativitet och skapande till evighetslånga juridiska brottningsmatcher. Och jag är en varm anhängare av öppna lösningar och spontant samarbete. Någon form av patentskydd behövs dock för att investeringar i nya uppfinningar skall bli ekonomiskt hållbara.

Och då behöver jag väl knappast påpeka att jag inte heller håller med Piratpartiet vad gäller patentförbud och statligt styrd forskning när det kommer till läkemedel. (Så att få blodstörtning och skälla på mig i den frågan är lite bortkastat. Ni vet vilka ni är.)


Alltså...
Jag står fullt och fast vid min röst på Piratpartiet. Dess integritetspolitik är fullständigt överlägsen gammelpartiernas. Det är ett parti som slår vakt om rättssäkerheten. Det är det enda parti där det finns en levande diskussion om medborgarrätt.

Varje röst på Piratpartiet är en röst för att ställa regeringen i skamvrån för till exempel FRA, IPRED, teledatalagringen, hemlighetsmakeriet om ACTA och krypandet för Frankrike och särintressen när det gäller nätets frihet.

Sedan finns det frågor där jag inte håller med Piratpartiet. Och där kommer jag att säga min mening i en fri och öppen debatt. För jag har redan hunnit inse att Piratpartiet är ett parti där man är beredd att lyssna till människor och deras argument. Till skillnad från gammelpartierna, där den som inte går i takt i de raka leden får huvudet avhugget.

Skäll gärna på mig för att jag har varit med och gett regeringen en näsbränna. Jag skulle göra det igen.

Däremot känns det som en klen plan att gapa och gorma för att kritisera mig för åsikter som jag inte har. Det är kontraproduktivt. På så många sätt.

(Något säger mig att jag skulle kunna lägga in länken till denna bloggpost som autosvar på min e-post den närmaste tiden.)