För få av oss. För många av er.

Vi håller just nu på att bli sju miljarder människor här på jorden.

Hela rapporteringen kring detta stör mig. Medias upplägg är konsekvent att det finns för få av oss - och för många av... dom.

Debatt om web-censur

Nu på morgonen, kl 09:30 kör SVT2 en repris av diskussionen om web-censur m.m. - som spelades in i Europaparlamentet i torsdags.

Ett ovanligt skitigt fall av korporativism

Det drar ihop sig till slutstrid om ACTA-avtalet. Gissningsvis kommer frågan upp till omröstning i Europaparlamentet i november eller december.

(Om de nationella parlamenten i EU kommer att få rösta om avtalet, eftersom ACTA-förhandlingarna började innan EU:s Lissabonfördrag trädde i kraft, är än så länge höljt i dunkel.)

Ja, jag vet att det har tjatats en hel del om ACTA och vi är alla lite utmattade och trötta på frågan. Men det är nu det gäller. Det är nu vi måste få upp motståndet på banan.

I denna bloggpost skall jag ta upp några av de saker jag själv tycker är värst med ACTA-avtalet, som en liten uppvärmning.

# ACTA – Anti-Counterfeiting Trade Agreement – började som förhandlingar om ett avtal mot varuförfalskning. Och det må kanske vara hänt. Men snabbt fick upphovsrättsindustrin upp ögonen för avtalet. Och genast blandade man in illegal fildelning och kontroversiella åtgärder mot densamma i förhandlingarna. Vilket innebar att allt gick över styr.

# Förhandlingarna har skett bakom stängda dörrar. Inte ens ledamöterna i Europaparlamentet har varit informerade på ett vettigt sätt – utan har som regel fått förlita sig på läckor och andrahandsinformation. Med tanke på att det handlar om ett avtal med lagstiftningsliknande konsekvenser är detta helt enkelt inte acceptabelt.

# Däremot har olika särintressen inom industrin och upphovsrättsmaffian haft fribiljett vad gäller att ta del av förhandlingsresultat och att påverka det som skett. Byråkrater och särintressen i allians, jag vill minnas att det kallas för korporativism.

# Gång på gång har det avslöjats hur ACTA-avtalet hotar internets frihet, fri kommunikation och internetoperatörernas roll som företag som bara tillhandahåller tekniken (utan att behöva övervaka alla sina användare och deras trafik). Gång på gång har EU-Kommissionen och USA hävdat att detta är fel. Gång på gång har motsatsen, så småningom, bevisats. Gång på gång har kommissionen hävdat att OK, så kanske det var, men att den här gången är allt sådant borta ur avtalet. Gång på gång har även detta visat sig felaktigt, rent av lögnaktigt. Kommisisonen försöker helt enkelt vilseleda medborgarna, media och de folkvalda.

# På flera sätt strider ACTA-avtalet mot grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.

# ACTA-avtalet kommer att kunna användas för att tvinga på andra länder EU:s och USA:s förlegade upphovsrättspolitik.

# Ett avtal mot varuförfalskning är rätt meningslöst om inte Kina omfattas.

Detta för att nu bara ta några exempel ur högen.

Nu är det dags att förbereda slutfighten. Vi måste få till stånd massiva protester mot ACTA-avtalet, så att Europaparlamentet röstar nej till det. Vi måste lyfta frågan i bloggar och i sociala media. Vi måste få aktivister som kämpar för internets frihet och medborgerliga fri- och rättigheter på benen. Vi måste få media intresserade. Här kan – och måste – vi alla göra en insats.

Det är så mycket som står på spel. Till exempel internets frihet; Våra medborgerliga fri- och rättigheter; Den demokratiska processen; Det öppna samhället där den som inte är misstänkt för något brottsligt inte heller skall bli kontrollerad och övervakad.

Så, ja. Det är på allvar, på riktigt, den här gången.

Resurser: Act-on-Acta | ACTA-bloggen | ACTA-taggade inlägg på denna blogg

När demokratin vittrar sönder

Jag blir ofta uppgiven och fundersam när jag skriver om demokratins problem. Bryr sig någon, på riktigt? Upplever jag de problem som finns som större än de verkligen är, bara för att jag åter igen befinner mig så nära det som sker? Varför är det så tyst om dessa frågor i den svenska debatten?

Därför är det glädjande att se att fler håller på att koppla greppet.

Gårdagens DN-debattare av Svend Dahl och Hanna Hallin – Därför fjärmar sig politiken allt mer från medborgarna – borde läsas av alla.

Här staplas högintressanta frågeställningar på varandra. Några exempel...

Hur påverkas politikens legitimitet av att de politiska partierna tappar medlemmar och allt mer fokuserar på makten som sådan?

Vad händer när människor med stark integritet och egna idéer inte längre passar in i den svenska partikulturen?

Vilka blir konsekvenserna när partierna inte längre är en länk mellan det civila samhället och staten, utan mer en del av det offentliga maskineriet?

Vad händer när olika särintressen och marginalväljare har mer att säga till om än partiernas egna gräsrötter?

Hur formar de politiska partierna sina förtroendemän, enligt vilket förhållningssätt?

Dahl och Hallin sammanfattar... "Medborgarnas roll i demokratin blir inte längre att gå samman, organisera sig och formulera krav på politiken inom partierna, utan att i opinionsundersökningar och val var och en för sig bekräfta eller förkasta de förslag som ledande personer i de politiska partierna formulerat."

Här skall man komma ihåg att artikelförfattarna främst betraktar den svenska politiken. Och att den beslutsnivå varifrån ungefär två av tre svenska lagar kommer – EU – är värre, mycket värre, på alla sätt och vis.

Så, kommer vi att få en debatt om de här frågorna? Jag är inte så säker på den saken. Sverige är ett litet land, med ett betydande inslag av korsbefruktning mellan olika intressen och aktörer. Väldigt många saknar intresse av att gunga båten. Men, man kan ju alltid hoppas.

(Se även: Sektor3 – Efter folkrörelsepartiet)

Fredagsunderhållning...

[Direktlänk]

EU: Decentralisera!

I en ny bloggpost på Nyheter24 skriver jag om att vi måste decentralisera EU, av så många olika skäl.

Lagstiftning om det icke verkliga...

I morgon kommer vi att få veta om Högsta Domstolen beviljar prövningstillstånd i det så kallade Manga-målet. Och i dag antog Europaparlamentet ett direktiv som är precis lika öppet för att tolka teckningar som barnporr, som svensk lag är.

Nu är det inte barnporr som sådan, som jag tänker skriva om. (Efter en vecka i Europaparlamentet med den förbannade barnporren i centrum, känns frågan lite uttjatad.)

Vad som däremot gör mig konfunderad och oroad är att lagstiftningen tycks vara på väg ut i metafysiken. Ut i det icke verkliga.

Förbud mot tecknade bilder – även när det gäller så uppenbart fiktiva figurer som i Manga-fallet – gör det hela absurt. Det är ofta oklart vilken "ålder" en tecknad figur har. Inga existerande barn har utsatts för några verkliga övergrepp. Inget har över huvud taget skett i den verkliga världen. Ändå kan människor som har sådana bilder i sin ägo sättas i fängelse.

Vi är alltså beredda att sätta människor i fängelse på icke-verkliga grunder. Utifrån fantasier – som inte ens nödvändigtvis är menade att vara barnpornografiska eller ens pornografiska.

Om vi spärrar in folk på grund av saker som aldrig har skett och som inte existerar – hur långt är steget då till att ge sig på tankar och fantasier (om det är möjligt)?

Och när principen väl är etablerad – vad är det då som säger att det bara skall gälla barnporr? Vissa myndigheter skulle säkert finna det oerhört praktiskt att kunna låsa in folk för saker som aldrig skett och inte finns.

Vad innebär detta för vårt samhälle? Jag skulle kunna illustrera denna bloggpost med några av de Manga-bilder som tingsrätten, men inte hovrätten, ansåg vara barnpornografi – för att illustrera att de enda snuskiga fantasierna finns i rättsväsendet. Jag skulle kunna lyfta fram bilder på delar av vårt kulturarv, vars laglighet nu plötsligt är tveksam. Men jag gör inte det, eftersom jag inte vill riskera att få denna blogg nerstängd (utan varken förklaring eller rättslig prövning).

Lagar som bygger på något slags metafysik leder med andra ord till en självcensur, som dessutom är till skada för samhällsdebatten (och i förlängningen demokratin).

Lika oroväckande som detta förhållande är, i sig självt – är det faktum att de flesta politiker inte alls tycks se eller förstå problemet.

Relaterat: Schrödinger's barnporr och andra osäkra lagar

Piratpartiet röstar nej till censur av internet

Pressmeddelande: I dagens votering i Europaparlamentet – om åtgärder mot sexuella övergrepp på barn – kommer Piratpartiet att rösta nej till censur av internet.

Rösta på nätet?

Regeringen kommer att utreda hur internet och ny teknik kan användas i allmänna val.

Detta är naturligtvis intressant, på många sätt. Men här finns även fallgropar. Till exempel kan det bli fel i hushåll där en av parterna misshandlar och/eller kontrollerar den andra. Även slagna kvinnor har rätt till sin valhemlighet.

En positiv sak man skulle kunna göra är att se till att alla partier har likvärdig behandling när det gäller valsedlar. I dag krävs både pengar och en stor logistisk apparat för nya partier som vill ge sig in i leken.

EP-debatt om web-censur c:a kl 16:30

Enligt talarlistan kommer rapporten om övergrepp mot barn – där frågan om web-censur ingår – att börja debatteras i Europaparlamentet kl 16:47 i eftermiddag. (Men det brukar alltid bli förseningar.)

Livestramas här.

(Talarlista med hålltider, här.)

EMU och euron är körda

Läs Mattias Lundbäcks debattartikel på SVT Opinion: Dags att ifrågasätta hela EMU-projektet.

Här visar den gode Lundbäck på varför ett valutasamarbete med en gemensam ränta för olika länder skapar problem. Och han avslutar med en hård puck...

"...om det inte går att förena tanken på en gemensam oberoende centralbank med en stabil europeisk ekonomi är det kanske dags att ifrågasätta hela projektet EMU."

De förbjudna orden, typ. Som inte längre går att blunda för. Men som EU:s ledare över huvud taget inte vill kännas vid.

Debatt om web-censur i EP i dag

Någon gång i eftermiddag/kväll debatterar Europaparlamentet rapporten om sexuellt utnyttjande av barn. Det vill säga den som innehåller frågan om web-censur m.m.

Livestramas här. Se även föredragningslistan.

Jag kommer att lägga upp en ny post om detta, när vi vet ungefär när debatten börjar.

Grön pointman i debatten är Jan Phillip Albrecht, som sitter i det ansvariga utskottet (LIBE).

SD-Gate: Elefanten i rummet

Vad som egentligen skett i det så kallade SD-Gate är oklart.

Att det handlar om att någon haft tillgång till verkliga, om än gamla, inloggningsuppgifter för bland andra journalister och politiker verkar ändå vara korrekt.

Hela historen sammanfattas på DN.se: SD:s partiledning anklagas för spionage

Men... missar man inte något här?

Till exempel att regeringen är tänkt att kunna bereda sig tillgång till ungefär samma information och samma mail som i den nu aktuella historien – genom FRA?

Är det inte på något sätt värre att den exekutiva politiska makten kan tjyvläsa journalisters och politiska motståndares mail än att ett gäng sverigedemokrater kan det?

Europaparlamentet röstar om web-censur

På onsdag debatterar och på torsdag röstar Europaparlamentet om Angelilli-rapporten (A7-0294/2011) – som är parlamentets beslutsunderlag med anledning av kommissionens förslag till rambeslut om åtgärder mot sexuellt utnyttjande av barn.

Eller, enklare uttryckt: Nu röstas det om barnporr och web-censur.

EU-Kommissionen ville från början ha obligatorisk web-blockering vad gäller barnporr på nätet.

Europaparlamentet svarade att barnporrsidor först och främst skall plockas ner – och att medlemsländerna sedan får (inte måste) införa blockering om detta inte lyckas. Plus att detta skall ske efter rättslig prövning.

Sedan dess har parlamentet, kommissionen och ministerrådet haft nio förhandlingsrundor (trialog). Vilket har landat i följande...

Article 21 

Measures against websites containing or disseminating child pornography 

1. Member States shall take the necessary measures to ensure the prompt removal of webpages containing or disseminating child pornography hosted in their territory and to endeavour to obtain the removal of such pages hosted outside of their territory. 

2. Member States may take measures to block access to webpages containing or disseminating child pornography towards the Internet users in their territory. These measures must be set by transparent procedures and provide adequate safeguards, in particular to ensure that the restrictions is limited to what is necessary and proportionate, and that users are informed of the reason for the restriction. These safeguards shall also include the possibility of judicial redress.

Naturligtvis är detta oerhört mycket bättre än kommissionär Malmströms ursprungliga förslag om web-censur.

Dock har rättssäkerhetsaspekten vattnats ur. Det hade varit bra om man slagit fast att blockering får ske först efter en rättslig prövning.

Samtidigt kan man konstatera att kompromissen ändå ställer högre krav än till exempel den rätt godtyckliga och rättsosäkra web-blockering som sker i Sverige i dag.

Ömsom vin, ömsom vatten alltså. Men i slutändan kommer Pirate MEP Engström att rösta nej till hela rapporten. En piratpartist kan helt enkelt inte sätta sitt namn under en lag som säger att man får censurera internet.

(Rimlig tolkning: Om brottslig verksamhet pågår och en domstol fattar ett sådant beslut, då skall man naturligtvis kunna stoppa denna verksamhet, oavsett om den pågår i den fysiska världen eller på nätet.)

Rapporten/rambeslutet innehåller även en del andra knepigheter. Till exempel ett års fängelse för den som orsakat att ett barn blivit vittne till en sexuell aktivitet. Sex-turism skall vara straffbart enligt EU:s regler, oavsett vilka lagar som gäller i det land en eventuell handling sker i.

Plus att det råder stor förvirring om tecknade bilder. (Teckningar av verkliga övergrepp och verkliga barn säger man rätt tydligt skall vara förbjudna. Hur man nu kan avgöra det. Men vad gäller teckningar av icke existerande barn och påhittade situationer går tolkningarna av texten helt isär, beroende på vem man frågar.)

Här ligger, enligt uppgift, även en del nya amendments (tillägg) – som det verkar som om få, om ens någon, har riktigt grepp om ännu.

Dessutom blir allt rätt snurrigt med tanke på att olika EU-länder har olika "lovlighetsålder". I Spanien får kidsen göka när de är 13 år gamla, i Sverige 15 år och på Malta 18 år.

Otydligt, rättsosäkert och inkonsekvent är några ord som faller mig in.

Nähä?

SJ:s nya snabbtåg är försenat – redan innan det satts i trafik.

Det finns vissa saker i samhället man alltid kan lita på. Som att tågtrafiken är uppfuckad.

EU: En ytterst diskret statskupp. Typ.

Det räcker med att ägna EU förstrött intresse för att inse vad som gäller: De politiker och byråkrater som vill ha "fördjupat samarbete" - det vill säga mer överstatlighet, mer centralstyrning och mer kommandoekonomi - de ger sig aldrig. Aldrig!

Om de inte kan få som de vill genom att utnyttja eller dupera den demokratiska processen - då väljer de andra vägar.

Vilket för oss till den pågående euro-krisen. "Never waste a good crisis" heter det ju.

I den allmänna oredan efter förra veckans krismöten passade ministerrådets president, Herman von Rompuy, på att lägga fram ett förslag om ett "finansdepartement" för EU. Med makt över budget och finanspolitik i medlemsstaterna.

Bakom sig har han en armé av politiker och eurokrater med en synnerligen expansiv agenda. De har väntat länge på detta tillfälle.

Om det blir som von Rompuy & Co vill - då handlar det om den enskilt största och mest dramatiska maktöverföringen i det europeiska samarbetets historia. (Om du tittar noga, så har frågan om fördragsändringar redan smugit sig in i krissamtalen.)

Detta är en idé som vuxit fram utanför den demokratiska beslutsprocessen - bakom stängda dörrar, i en maktelit med ambitioner som gränsar till hybris. (Även om de förväntar sig att Europaparlamentet så småningom snällt skall sätta sin stämpel av demokratisk legitimitet på projektet - ställt inför fullbordat faktum.)

Var går egentligen gränsen för vad som kan definieras som en statskupp?

Mer om Euro-krisen

Nybloggat på Nyheter24:

Euro-krisen – from bad to worse?

En titt i kristallkulan.

Eurokrisen: Scener ur ett tvångsäktenskap

Det börjar gå hett till i EMU/euro-samarbetet. The Telegraph har en del interiörer. Några exempel...

Om lördagens finansministermöte "It was grim. The worst mood I have ever seen, a complete mess," said one eurozone finance minister."

Om frontfigurerna "Interpersonal relations between eurozone leaders have hit an all-time low, reflecting sharp disagreements between Germany and France over using the ECB to bailout the euro and presenting an additional obstacle to finding a 'grand solution' to Europe's debt crisis."

"Nicolas Sarkozy's 'two faced' personality has been cited as a major factor in his dysfunctional relationship with Angela Merkel."

Om Sarkozys och Merkels möte i Frankfurt i onsdags "'Their shouting could be heard down the corridor in the concert hall where an orchestra was about to play the EU's anthem, Ode to Joy,' said an incredulous EU official."

Och så kronan på verket "And to cap it all, as The Sunday Telegraph can now reveal, Herman Van Rompuy, the EU president who is regarded by many as too close to Berlin, angered many countries when he made confidential proposals for the creation of a European finance ministry."

"His plan, which has considerable backing from the growing body of EU bureaucrats who see a unified EU treasury as the only solution to the problem of countries spending more than the euro can stand, would mean a centralised body able to override national budgets and enforce cuts on profligate governments."

"Anything like it would be the most radical step in the history of the European Union, going further than any vision of the founding fathers who drew the line at giving away fiscal and military sovereignty."

Hoppsan!

I framkant...

Regeringen skärper miljökraven för sjöfarten i vårt närområde genom att hänvisa till teknik som ännu inte existerar. Länk»

Fortsatt gnissel om upphovsrätten

Ordväxlingen mellan miljö- och piratpartisten Torbjörn Wester och miljöpartiets ledamot i Europaparlamentet, Isabella Lövin, är intressant. [SvD 1, 2 & 3] Vad det handlar om är att Lövin inte delar sin partigrupps (och sitt partis) syn på upphovsrätten. Hon vill ha en mer konservativ linje, medan de flesta andra gröna vill ha en mer modern och progressiv linje.

Och det må väl vara hänt, om det inte vore för att miljöpartiet gick till val på en reformerad upphovsrätt. Lövin har sedan hon blev vald gjort sitt bästa för att hindra den gröna EP-gruppen från att förnya sin plattform vad gäller upphovsrätt. Hon har även röstat mot sin grupp och sitt parti i nyckelvoteringar på detta område, till exempel när det gäller den hårt kritiserade Gallo-rapporten. Det är nog inte riktigt vad hennes väljare hade tänkt sig.

Det är tråkigt med bråk. Men det är också fel att föra väljarna bakom ljuset.

Jag vill inte hälla bensin på brasan. Men två saker måste påpekas.

1) Det är Lövin, inte piratpartiet, som fronderar mot den gröna gruppen i Europaparlamentet.

2) I politik får man ibland svälja beska piller. Så, helt i linje med vad han lovat, röstar piratpartiets ledamot med den gröna gruppen i nästan alla frågor. Även när denna linje är lite... speciell. Pirate MEP Christian Engström är bland Europaparlamentets grupplojalaste medlemmar. Det samma kan inte sägas om Lövin.

Det är märkligt att Lövin inte inser att hon skadar sitt parti – även om hon naturligtvis har rätt till en egen åsikt.

Länkar:
Wester: Uppföljning av Lövin-affären, del 1
Wester: Uppföljning av Lövin-affären, del 2
Wester: Uppföljning av Lövin-affären, del 3
Troberg: Fridolin och Romson – Tillgodoser Lövin MP:s väljares intressen på bästa sätt?
Engström: Netopia hyllar Isabella Lövin (MP)

Dementima(s)kinen lyckades inte

Look into my eyes...

Det verkar som om det bara är en sak som är värre för (s) än att Håkan Juholt avgår. Nämligen att han sitter kvar. Vecka 42 har sossarna rasat till 25,5 procent i opinionen.

Och det är klart... Juholt använde skattepengar till tantens boende. Det har han själv medgett. Att det inte blev rättssak förändrar inte sakförhållandet.

Samma sak gäller att han tog ut för mycket för en resa till Vitryssland. Och att han dubbeldebiterade skattebetalarna för en hyrbil och sin vanliga bil vid en och samma resa.

Som sosseikonen Gustav Möller en gång uttryckte saken "Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga."

Visserligen fick socialdemokraterna liv i den gamla dementimaskinen till slut. Man mjölkade det faktum att det inte blivit något rättsligt efterspel, till sista droppen. Man skiftade perspektiv. Och man försökte lägga skulden på media.

Men något har hänt. Nu för tiden tycks dementimaskinen bara påverka de egna kärntrupperna. Vad gäller allmänhetens förtroende funkar den gamla magin inte längre.

Nu sitter (s) i en rävsax. Partiets opinionsläge har med bred marginal passerat smärtgränsen. Och att välja en ny partiledare är en utdragen och smärtsam process – som bara blir mer förnedrande, ju längre man drar på det.

Detta har nu nått en punkt där det som sker inte är bra för Sverige. Vårt land behöver nämligen en opposition. Det som nu växer fram är en situation som främst kommer att gynna sverigedemokraterna. Vilket är illa.

Och inget nytt och intressant står att finna på den politiska scenen. Ingen vet om centern kommer att rycka för att fylla det liberala tomrummet i svensk politik. Eller om de ens vill.

Fredsvalutan

Uh-oh!

EU-toppmöten om Krisen avlöser nu varandra. Ett på söndag. Och sedan ett nytt redan på onsdag.

Vad det handlar om är att Tyskland nu slutligen är på väg att sätta ner foten. Hur mycket resten av euro-zonen än vill, så börjar det bli inrikespolitiskt omöjligt för Merkel att plocka upp notan för länder som inte sköter sin ekonomi. För att nu inte nämna de praktiska och moraliska problemen med att gå omkring och dela ut tyska skattepengar till oansvariga lallare.

Tysklands finansminister, Wolfgang Schauble, säger "Tyskland kommer inte att acceptera detta; det är inte ens öppet för diskussion."

Frankrike, vars kreditrating nu börjar ifrågasättas, tjurar demonstrativt. Och den italienske finansministern, Giulio Tremonti, försöker med sydländsk charm "Det går bara att finna en lösning om Tyskland är modigt och visionärt."

Samtidigt ökar kraven på att även de delar av EU som står utanför euro-zonen skall vara med och betala. Och det är klart – när den tyska plånboken börjar bli tom är det många som kastar lystna blickar mot Sverige.

Det känns som om det bara är en tidsfråga tills någon lackar ur. På allvar.

Om sektledaren Reinfeldt

Nybloggat på Nyheter24:

Det är något kusligt över Reinfeldt

Visst är det?

Reinfeldt pladdrar planlöst

Det finns faktiskt gränser för vad folk kan få komma undan med.

Här följer några nedslag i (m)-ledaren, Fredrik Reinfeldts tal på sitt partis stämma tidigare i dag...

"Allmänintresset till skillnad från särintresset."

Vänta nu! Är det inte regeringen Reinfeldt som stiftar speciallagar så att särintressen kan hålla fast vid förlegade affärsmodeller? IPRED, till exempel. Och är det inte regeringen Reinfeldt som driver särintressenas agenda i EU, med tilltag som ACTA-avtalet?

Helt uppenbart på allmänintressets, utvecklingens och rättsstatens bekostnad!

Har regeringen Reinfeldt lyft ett enda finger för att stoppa särintressenas kontroll över de politiska besluten i korporativismens Las Vegas – EU?

"Ett politiskt parti måste lyssna."

Är det måhända FRA karln menar?

"Sverige ska också ha ett offentligt ansvarstagande... (...) Vi måste se våra medmännsikor."

Stryk under det, Fredrik Reinfeldt – och diskutera det med din migrationsminister. Eller med dina landstingspolitiker som hellre ser att missbrukare dör än låter dem få rena sprutor.

"Vi ska vara trogna idén att sätta människan först och det ska förankras hos människor."

Är det därför Reinfeldt håller sig med en justitieminister som inte förstår det där med rättssäkerhet och oskuldspresumtion – och som vill införa skamstraff? Är det därför han medverkar till att "jaga en hel ungdomsgeneration" på beställning av nöjesindustrin?

Och så är håller det på. Fredrik Reinfeldts mun säger en sak. Som statsminister driver han en helt annan politik. Men så är han också principlöshetens och pragmatismens skyddshelgon...

"Det finns de som säger att det behövs visioner. Jag vill varna för det."

DN | SvD

Khadaffi död?

Då förefaller Khadaffi vara tillfångatagen – och troligen även död.

Lite synd om skurken inte kommer att kunna ställas inför rätta. Men det hindrar i vart fall norska nobel-kommittén från att få lustiga idéer.

Säpo på internet

Morgonens nyhet är att Säpo vill spana mer på internet. Dock blandar man äpplen och päron rätt friskt i de artiklar som skrivs om saken.

Naturligtvis skall polisen ha en närvaro på nätet och se om något "är på gång". På samma sätt som de borde vara synliga på gator och torg. Och jag tror inte att någon har något att invända mot att polisen skaffar ett Facebook-konto för att kommunicera med medborgarna.

Sedan blir det lite krångligare. Spaning på olika nätforum, möjligen anonymt eller under falsk identitet. Tja, om det finns en brottsmisstanke och ett rättsligt beslut – då är väl detta närmast att jämställa med motsvarande spaning i den fysiska världen. Och gammaldags, hederligt polisarbete – om än i en ny miljö – är naturligtvis att föredra framför FRA:s automatiserade massavlyssning, datalagring av våra telekommunikationer och "data mining".

Men är det detta Säpo är ute efter? Det får vi inte svar på. Risken är att man vill spana under falsk flagg på bred front, utan brottsmisstanke och utan rättsliga klartecken. Då blir det genast mer tveksamt.

Slutligen kan jag inte frigöra mig från misstanken att bollar som Facebook och forum-spaning kastas upp i luften för att dra uppmärksamheten från annat. Till exempel användning av spionprogram (som i Tyskland).

En utredning om det hela sägs komma inom ett par månader.

SR | DN | Expressen | Klamberg

PNR-seminarium

Gårdagens seminarium i Europaparlamentet om registrering av passageraruppgifter på flyget (PNR) med Edward Hasbrouk finns nu på Erik Josefssons Vimeo-sida.

(Alla tre klippen på en sida på TEC.)

Under belägring

Det är en sådan där dag på kontoret... Under belägring typ. Eftersom jag inte hinner skriva något själv i dag, lånar jag ut en bloggpost till en ovanligt klok ung man istället. Enjoy!


[Direktlänk]

Europa

Det här med att studera EU från insidan har sina sidor. Ju mer man ser, ju större anledning får man att frukta för sin mentala hälsa. Ibland dyker till och med tanken upp om att bara resignera. Men det får ju inte hända.

Därför känner jag att det är dags för ett (personligt) omtag på hela EU-grejen. Att skapa något slags offensivt, EU-kritiskt förhållningssätt.

Frågan om det svenska medlemskapet finns över huvud taget inte på dagordningen (och är i stort sett en inrikespolitisk fråga). Så även om jag är tveksam till vårt medlemskap, tänker jag ducka för den bollen. I vart fall just nu. Om någon får upp den på dagordningen, då är det en annan femma. Men det jag funderar på här och nu är hur man kan spela med de kort man har. Hur man kan förändra (och sätta stopp för vansinnigheter) istället för att bara sitta och tjura.

Låt mig skjuta från höften. Skulle en sådan här boiler plate flyga? EU som en federation med strikt begränsad kompetens och decentralisering som ledstjärna.

För att kort utveckla resonemanget. Att kalla EU en federation istället för en union markerar att det kan handla om ett samarbete mellan medlemsstater som har mer än bara symbolisk självständighet. En kompetensbegränsning (i stort sett att gynna den fria rörligheten och att garantera medborgerliga fri- och rättigheter) sätter koppel på de olika institutionerna. Och decentralisering kan appliceras på frågor som rör allt från demokrati till huruvida lakritspipor skall vara tillåtna eller ej. (Lakritspipor är i dag förbjudna i EU. I vart fall är det den tolkning svenska myndigheter gör.)

Just det här med decentralisering känns som ett bra buzz word. Det är positivt laddat. De flesta vet vad det innebär. Det ökar friheten och mångfalden. Och det kan användas som vapen mot väldigt mycket av det som är fel i EU i dag.

Detta är, som sagt, ett skott från höften. Syftet är att få in lite åsikter, reaktioner och nya impulser. Kommentarsfältet är öppet...

Man skäms för att vara svensk

Ibland beter sig Sverige så svinaktigt att man blir mörkrädd.

Reglera? Vad? Hur?

Röster höjs för att reglera finansmarknaden. Men man bör vara försiktig med vad man önskar sig.

Ja, finansmarknaden skulle behöva reformeras, med fingertoppskänsla – för att främja ansvar, konkurrens, utveckling och tydligare regler. På ett sätt som spelar med marknadsmekanismerna, lyssnar på kunderna och optimerar resurser på ett effektivt sätt. Reformer som slår mot korporativismen och inte mot den fria ekonomin.

Men detta är inte vad röster höjs för i dessa dagar. Vad man kräver är reglering.

Tro mig, EU och USA är redan i färd med att reglera finansmarknaden. Så mycket de bara hinner. (Till exempel överväger EU ett regelverk som säger att stora företag måste använda något av fyra utvalda multinationella revisionsföretag. Statligt proklamerat oligopol, typ. Det är vad reglering leder till.)

Om man reglerar – vem kommer då att genomföra denna reglering?

Jo, samma politiker och byråkrater som har ett ändlöst paper trail av fiaskon bakom sig. Samma människor som gav oss EU:s jordbruksstöd, IPRED, skattefinansierad reklam för tulpaner och Fästning Europa. Samma människor som redan är i säng med all slags särintressen. Galningarna!

Vem skulle annars göra det?

Jag blir faktiskt lite tagen av att människor demonstrerar på gatorna för att de politiker och byråkrater som redan är en del av det korporativa systemet skall få mer makt. Demonstrationer för att sätta bocken till trädgårdsmästare, typ.

Alltså – koroprativism är resultatet av korrupt, maktfullkomlig och inkompetent reglering.

Mer reglering kommer bara att ge oss mer korporativism – mer makt till politiker, särintressen och storföretag i ohelig allians. I EU:s fall – mer överstatlig korporativism.

Det är bakvänt att tro att man kan bli av med korporativismen genom att tillföra fler regler. Speciellt när de människor som sätts att att sköta reglerandet själva är en del av problemet.

Reglering innebär – för övrigt – i princip alltid fler regler, mer krångel och nya förhållningsorder. De enda som kan hantera sådant är redan etablerade storföretag, som har den massiva byråkrati som krävs. Uppstickare och nya aktörer (det vill säga de som skulle kunna bli en frisk fläkt på marknaden) är i princip chanslösa. Konkurrensen begränsas. De stora blir bara större.

Det var mina fem cent. Men oroa er inte. Det blir säkert mer reglering. Och med det kommer mer korporativism och nya kriser. Jag menar, folk står ju faktiskt på gatorna och kräver det.

Satir. Än så länge.

Grandmuther - on the Crisis and Politics by Henrik Alexandersson

En känga till Occupy Wall Street-rörelsen

Nybloggat på Nyheter24:

Ockupera vad? Varför?

Mer på samma tema: Segerfeldt bloggar under rubriken GräsRÖTTer

Total kontroll av internet

Registrering av allt du gör på internet. (Allt! Alltid!)

Övervakning av internet, i realtid.

Omvänd bevisföring – där det inte längre är staten som skall bevisa att du gjort dig skyldig till ett brott, utan du som måste bevisa att du är oskyldig till sådant du kan komma att anklagas för.

Detta är vad den italienske EPP-ledamoten av Europaparlamentet, Tiziano Motti, kräver.

Karln torgför idéer som fullständigt får en att tappa hakan. Jag menar, registrering av allt som sker på internet. "Svarta lådor" till våra datorer, vilket i princip är lika med registrering/licensiering av alla som använder internet och slutet för all anonymitet. Cyberpoliser som sitter och ser vad vi har för oss på nätet, live. Och avsteg från rättsstatens mest grundläggande principer.

Tro inte att MEP Motti är en harmlös knäppskalle. Han är både listig och farlig. Förra året lyckades han mer eller mindre lura Europaparlamentet att anta Written Declaration no 29 – som gick ut på att alla våra googlingar skall omfattas och lagras, under EU:s datalagringsdirektiv.

Pirate MEP Christian Engström kommenterar Mottis förslag för Europaportalen... "Om det var Kina, Nordkorea eller Saudiarabien som hade föreslagit det här, vad hade vi sagt då? Det är skrämmande i ett demokratiskt Europa att man ens hör en politiker föreslår något sådant. Det är så absurt att jag verkligen hoppas att vi aldrig behöver diskutera det på allvar i parlamentet."

Även om det Motti föreslår än så länge bara är en enskild ledamots förvirrade idéer – så skall man vara medveten om att det han säger är rena våta drömmen för EU-Kommissionen och en del medlemsstater. Det kan bli skarpt läge innan vi ens vet ordet av.

Läs mer hos Europaportalen: Han vill registrera allt på internet

Obehagliga tendenser

Det är på sätt och vis oväsentligt vilka sossar det var som backade upp Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu – i hans krav på "temporära medborgarskap". Det intressanta är att idén över huvud taget dyker upp i ett demokratiskt parti.

Tanken att ett land skall kunna utvisa sina egna medborgare borde ha dött med det europeiska kommunistiska förtryckets fall. I vart fall borde den inte ha fäste utanför mörka nationalistiska, rasistiska och främlingsfientliga kretsar.

Staten är till för medborgarna, inte tvärt om. Vem som kan bli medborgare är en diskussion. Men när man väl är där, då är det ett demokratiskt anständighetskrav att alla skall ha lika rättigheter och att medborgarskapet skall ge människor trygghet. Utvisning av egna medborgare är ett steg ut på ett sluttande plan som är så brant att man får svindel.

Att sådana här tankar bubblar är inget isolerat fenomen. Allt oftare torgför allt fler tankar och idéer som flagrant bryter mot demokratiska kärnvärden, mot rättsstatens principer och mot de medborgerliga fri- och rättigheterna. Det sker ofta på ett arrogant sätt. Och det kommer inte sällan från folk som borde veta bättre.

Jag börjar bli mörkrädd. Vart är vi på väg när makthavare i till exempel Sverige, EU och USA inte bara gör avsteg från våra fundamentala rättigheter – utan rent av börjar driva sådana här idéer offensivt?

Torbjörn Wester: Skärpning (mp)!

Miljö- och piratpartisten Torbjörn Wester skriver i dag på SvD Brännpunkt: Miljöpartiets parlamentariker sviker sina gräsrötter!

SvD:s puff "Den svenska EU-parlamentarikern Isabella Lövin sviker sitt partis löften och arbetar mot fildelning. Miljöpartiet centralt borde förklara att det är illojalt att föra en annan politik i Bryssel än den som partiet gick till val på i Sverige. Det skriver kulturskribenten Torbjörn Wester, Piratpartiet."

Plus ett på den. Det vore skönt om vi kunde få arbetsro för att fokusera på det som är viktigt: Att nu gå vidare och påverka fler partigrupper i Europaparlamentet.

Mannen som kan rädda (s)

Nybloggat på Nyheter24:

Mannen som kan rädda socialdemokraterna.

Ett partis sönderfall

Här är ett måste:

Läs Fokus artikel "Vägen från Juholt"!

Det den beskriver måste vara något slags rekord i politisk genomklappning.

Så, vad skall sossarna göra? Att välja ny partiledare är, enligt (s)-liturgin inte att tänka på. Och att hålla kvar vid Juholt blir allt mer omöjligt för var minut som går.

Vad hände egentligen med sossarna?

När jag var ung... Då var (s) en politisk best och en organisatorisk stridsvagn.

Sedan hände något. Gissningsvis efter Ingvar Carlssons tid. Var det kanske Sahlins Toblerone-affär som blev den första sprickan i dammen? Eller var det Ordförande Perssons egocentrerade ledarskap som dödade all återväxt och allt delegerat ansvar? Sahlins katastrofval 2010?

Eller är det helt enkelt så att sossarnas tid är ute? Att den socialistiska plattformen har sjunkit – och att Partiet nu inte vet vad det vill, skall göra och är på väg?

Det vi ser just nu är rena splatter-filmen. Velandet om Libyen-insatsen. Internt krig om skuggbudgeten inför öppen ridå. Och så Juholts lägenhets-, rese-, smuggel- och hyrbilsaffärer in en så strid ström att man tappar räkningen.

Om det finns något sådant som politiska dödsryckningar – då ser de nog fan ut precis så här.

FRA klampar vidare

Nybloggat på Nyheter24:

Så spanar FRA i din iPhone

Halvstarriga EU

För två veckor sedan höll EU-Kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, sitt State of the Union-tal i Europaparlamentet. Det kan sammanfattas med mer överstatlighet och idiotidén Euro-bonds.

I dag  Nästa vecka skulle det ha varit EU-toppmöte. Men det har flyttats fram ett tag, eftersom man inte vet vad man skall ta sig till med ekonomin.

I dag skulle även Barroso presentera sin krisplan. Vilket han faktiskt gjorde. Eller plan och plan... Borta är (tack och lov) de Euro-bonds han presenterade som Europas Räddning i Strasbourg. (Men förmodligen inte för gott.) I dag handlade det mer om att re-kapitalisera bankerna. Och så hade han ett budskap till euro-länderna: Hitta på något! Vad som helst! Senast till toppmötet!

Så småningom får vi väl se vad det uppskjutna toppmötet har att komma med. Det enda vi vet än så länge är att Tyskland och Frankrike inte verkar komma så bra överens.

Även om man för ett ögonblick bortser från att det är EMU/euron som är själva grunden till de problem vi nu ser – så känns detta bara halvstarrigt och vimsigt. Vilket är vad man kan förvänta sig i en kommandoekonomi.

Bill Bailey on Belgium

Kloka ord, som vanligt... ;-)

(Tipstack: @the_louie på Twitter)

Avskaffa sommartiden, inte vintertiden

Två centerpartister har lämnat in en riksdagsmotion om att avskaffa krånglet med sommar- och vintertid.

Jag är i princip för. Men ändå är jag lite fundersam...

Det centerpartisterna vill avskaffa är det som egentligen är normaltiden, det vill säga vintertiden. Istället vill de att vi permanent skall övergå till det politiska påfundet sommartid. Tveksamt.

Skulle vi inte kunna enas om att klockan är tolv på dagen när solen står som högst på himlen? Och slippa gå upp onaturligt tidigt?

"Vintertid" jämt!

Nyheter24 har en lista på redaktionens favoritmotioner...

Problemet, enligt (s)

"Jag ser oerhört allvarligt på det som sker på kansliet, att den typen av uppgifter kommer ut."

Det verkliga problemet med Juholt-affären, enligt socialdemokraternas kanslichef i riksdagen, Sven-Eric Söder.

Konstig stämning med Håkan Juholt

I morgon, onsdag, är det partiledardebatt i riksdagen.

Vad i herrans namn skall Håkan Juholt säga? Hur skall han bete sig?

Och hur skall alla de andra partiledarna förhålla sig? Strö salt i såren? Eller låtsas som om det regnar – vilket bara gör allt ännu mer uppenbart?

Detta för att nu inte tala om resten av den politiska vardagen. Vågar Juholt ens visa sig på torgmöten och ute i partiföreningarna längre? Tänker han någonsin kommunicera med journalister igen, annat än i kommunikéform? Kommer han att kunna lita på någon i sin omgivning?

Så här kommer det att vara tills dess Juholt bestämmer sig för att avgå. Konstig stämning, typ.

Enda skälet till att Juholt just nu biter ihop och stannar på sin post – det är för att ge Partiet en chans att fundera över hur man skall kunna skaka fram en efterträdare, under något som i vart fall liknar värdiga former.

Juholt - flödet direkt

Om Krafterna vill kommer axplock ur Twitter-flödet för Juholt att strömma här...


Se även Twinglys livefeed.

Hoppsan!

Nu är det nog helt kört för Juholt...

Ännu en intressant dag...

Om det stämmer att Juholt även har slarvat med riksdagens resepengar - då är han nog slut som artist.

Här är något man inte ser varje dag: William Petzäll och Alexander Bard skriver en gemensam debattartikel. Om den omänskliga svenska drogpolitiken.

Och så visar det sig att prostituerade från övriga EU får lov att jobba tre månader i Sverige, trots att sexköp är förbjudet här. Den fria rörligheten står alltså över svensk moralpanik.

USA har beslutat utöka sitt war on drugs. Nu skall drakonisk amerikansk droglagstiftning gälla över hela världen, även vad gäller sådant som inte är olagligt i det land där det sker.

Till sist: Du har väl inte missat att EU nu förbjuder barn att blåsa upp ballonger och att blåsa i party-flärpar?

Mer om Juholt

Nybloggat på Nyheter24:

Ljugholt

(Kommentarer lämnas där, inte här.)

Är det kanske "fulbo" det kallas?

Någon läckte ett mail som (s)-ledaren Håkan Juholt borde fått för flera år sedan - om hur det där med riksdagens bostadsersättningar fungerar - till media.

Nu påstår Juholt själv att han aldrig fått något sådant mail. Det hävdas till och med att det handlar om ett dokument som inte existerar.

Detta blir snurrigare och snurrigare.

Socialdemokraternas partikassör försöker förklara för Sveriges Radio hur saker och ting inte hänger ihop... "Det där är ett icke-existerande papper. Det vore en välgärning om diskussionen om den här icke-existerande metoden och de icke-existerande underlagen kunde avföras från dagordningen."

Basta. Eller?

Mest intressant just nu är frågan: Vem försåg Aftonbladet med det eventuella icke-dokumentet i ruta ett?

Min gissning är att det här är något som kommer inifrån sosseriet. (Borgarna skulle aldrig våga sig på ett sådant stunt.) Och i så fall är den interna maktkampen inom (s) mer levande än vad man skulle kunna tro.

Det här kan bli underhållande.

SR SvD

Långhelg

Nu åker jag iväg på en välbehövlig långhelg. Åter på måndag.

Under tiden kan du sätta tänderna i det stora blogginlägget om det post-demokratiska systemet, nedan.

Och läsa min senaste bloggpost på Nyheter 24: Drömmen om frihet...

Det post-demokratiska systemet

Demokrati är inget perfekt system. Här finns problematiska saker att diskutera som maktens gränser, minoritetsskydd och de fundamentala fri- och rättigheternas ställning. Den representativa demokratin – politiken – har än fler problem, bland annat genom att den tenderar att ständigt ge mer makt till den styrande politiska klassen och mindre till medborgarna.

Samtidigt finns det mycket som är oerhört värdefullt i det demokratiska grundkonceptet. Principen om allas lika rättigheter och likhet inför lagen. Rättssäkerhet och oskuldspresumtion. Maktdelning. Medborgarnas rätt till privatliv. Tryck- och yttrandefriheten. Och så vidare.

Man behöver inte vara rättshaverist för att inse att dessa värdefulla principer urholkas och är hotade i dagens samhälle. Det finns många förklaringar till detta, som är mer eller mindre träffande. Här kommer mina fem cent.

Det är svårt att klä i ord, men man skulle kunna säga att politiken nu har uppnått en "kritisk massa", där den har blivit ett självspelande piano. Istället för att vara en begränsad uppgift i medborgarnas tjänst håller politiken nu på att förvandlas till ett självändamål. Detta sker i symbios med en likaledes svällande byråkrati och med olika särintressen.

Ta det hårt kritiserade ACTA-avtalet, bara som exempel. Den medborgerliga insynen i processen har varit obefintlig. Inte ens de folkvalda i de olika parlamenten i EU:s medlemsstater och i Europaparlamentet har haft mer än fragmentarisk insyn och exakt noll att säga till om. Förhandlingsmandatet har lämnats av EU:s ministerråd (under diskreta former, som en beslutspunkt utan diskussion på ett möte med rådet för jordbruks- och fiskerifrågor). Tjänstemän i EU-kommissionen, som inte kan ställas till svars, har sedan skött förhandlingarna bakom stängda dörrar. De enda som har släppts in i processen har varit ett särintresse, upphovsrättsindustrin.

På detta sätt har man förhandlat fram ett handelsavtal som är av närmast lagstiftande karaktär (bland annat kräver det ändringar av svensk lag). Ett avtal som även pådyvlar andra länder den europeiska och amerikanska förlegade modellen för upphovsrätt. (Vilket även handelspartners i tredje land kommer att tvingas rätta sig efter.) Avtalet har fått massiv kritik från medborgarrättsaktivister och akademiker, för att det står i konflikt med de medborgerliga fri- och rättigheterna.

För att sammanfatta bilden: Ministerrådet ger ett mandat, i princip i hemlighet. Sedan sitter byråkrater och förhandlar fram ett avtal bakom stängda dörrar – i en process där ett särintresse fått frikort att påverka vad som sker. Sedan läggs allt detta på Europaparlamentets bord med ordern: Godkänn!

Vad är detta? Vad hände med saker som den demokratiska processen, det öppna samhället och den politiska integriteten? Borta! Puts väck! Och ACTA-avtalet är bara ett av många exempel på hur det går till.

Vi har alltså en situation där inte bara medborgarnas insyn, inflytande och makt har tagits ut ur ekvationen. Till och med de demokratiskt valda församlingarna sidsteppas. Detta är en demokratisk härdsmälta – som sprider sig.

I strömmen av redan beslutade och flaggade frågor finns till exempel övervakning, censur, åsiktslagar, centralstyrning och närmast sovjetiskt ekonomiska tilltag. Människors rätt och möjlighet att kommunicera fritt inskränks. Den härskande politiska klassens väpnade gren blir allt tyngre beväpnad och allt mer militariserad (samtidigt som ordningsmakten ägnar sådana brott som medborgarna utsätts för allt mindre uppmärksamhet).

Allt i ett enkelriktat flöde, där allt mer makt ständigt sänds uppåt – från medborgarna till det politisk-byråkratiska komplexet och vidare till EU:s överstatlighet.

Ser inte folk vad som håller på att ske? Njaee... det beror på. Många man talar med, som befinner sig inne i systemet, ser faktiskt problemet. De är till och med en smula uppgivna och oroliga. Sedan går de tillbaka till jobbet och fortsätter som vanligt. De vet att de sysslar med något dåligt, som förmodligen kommer att gå över styr på ett eller annat sätt. Men de fortsätter lydigt att spela med och att följa order.

Och vanligt folk? Well... som någon uttryckte saken "Massornas stöd får man först efteråt". De flesta tycks vara nöjda så länge de har råd med amorteringarna och så länge det visas något banalt på tv.

Media? Ingen kan påstå något annat än att våra media ger oss en ofullständig bild av vad som sker. Ibland förmedlas en direkt felaktig bild. Det kanske handlar om lättja eller inkompetens. Eller av att media i grund och botten ser sig själva som en del av vårt samhälles härskande elit. (Vilket i så fall står i direkt strid med det klassiska journalistiska uppdraget.)

Politiker med hybris. Byråkratin. Särintressen. Där har du makt-triumviratet i det 21:a århundradets början.

I den mån det alls finns några motkrafter består de som regel mest av stenkastande kravallvänster – som drivs av sitt nostalgiska förhållande till ett annat toppstyrt system, som inte heller fungerade. Tomma tunnor bullrar mest.

Jag vill ha ett system där så mycket som möjligt beslutas på en så låg nivå som möjligt. Helst av medborgarna själva. Ett system där de demokratiska kärnvärdena och de medborgerliga fri- och rättigheterna sätts i främsta rummet. Ett system där de folkvalda fokuserar på sådant som är väsentligt och där deras lojalitet är med folket. Ett humanistiskt system som ger människor frihet, svängrum och sinnesro.

Det jag ser är raka motsatsen. Och för var dag blir det bara värre.

Stoppa EU:s nya web-censur!

I dag har Europaparlamentets utskott för inre marknadsfrågor (IMCO) röstat om en rapport om spel på internet.

Pirate MEP Christian Engström var den enda ledamot som röstade mot web-blockering av spel-siter. Han var också ensam om att rösta mot blockering av betalningsmedel för spel-siter.

Däremot fanns det gott om ledamöter som menade att skrivningen om web-blockering och svartlistning inte skall tolkas som web-blockering och svartlistning. Att det bara ser ut så, typ. Vilket är en lite märklig inställning. Hur skall vi kunna veta att de som - till äventyrs - en dag skall omsätta texten i handling är medvetna om att man kanske inte menar vad man skriver..?

Denna fråga måste vi lyfta, till behandlingen i plenum!

Vi skall inte ha internet-censur. Och det där med blockering av betalningsmedel har ju visat sig vara ett politiskt vapen, mot sådant som makthavarna ogillar.

R.I.P. Steve Jobs

[Direktlänk]

Italien skämmer ut sig. Igen.

Italienska Wikipedia överväger att stänga ner. Detta i protest mot ett lagförslag om tämligen godtycklig internetcensur.

Text, bilder, filmer och podcasts på nätet kommer att plockas ner - utan domstolsbeslut. Och det räcker med att någon anser sig kränkt (eller att något anklagas för att vara "partiskt") för att obekvämt innehåll måste tas bort - eller "korrigeras" - inom 48 timmar.

Som tidigare rapporterat vill Italien även stänga av fildelare från nätet, utan rättslig prövning - på livstid.

Man kan notera att det inte bara är internets frihet som hotas här. Detta är även ett slag mot yttrandefriheten, rättssäkerheten och ett brott mot Europakonventionen.

SR SVT Expressen

Och nu... vad?

Något är i görningen.

Förbundskansler Merkel är i Bryssel. Just nu håller hon ett extrainkallat möte med gruppledarna här i Europaparlamentet.

Hmmm...

Kanonbåts-ekonomi

Frankrike och Tyskland ser gärna att Grekland ökar en del av sina offentliga utgifter. Men bara om det handlar om att köpa franska respektive tyska örlogsfartyg och flygplan...

Det går inte att betrakta detta spektakel seriöst längre.

Reuters: Broke? Buy a few warships, France tells Greece

Uppdatering: Och så köper Grekland 400 stridsvagnar, av USA.

Ryssland, Kina och demokratin

Ryssland och Kina blockerade den senaste FN-resolutionen mot Syrien.

Tråkigt. Men på sätt och vis är det kanske bra att världen får klart för sig vilka skurkstaterna som håller varandra om ryggen är...

Mer censur och prylar...

På torsdag röstar Europaparlamentets utskott för den inre marknaden om en rapport om spel på internet.

Det lutar åt något slags web-censur. (... "prevent illegal gambling providers from offering their services online, for example by blacklisting" ...)

Och så EU:s nya favorit-knep: Blockering av ekonomiska transaktioner, utan rättslig prövning. (... "a legally binding instrument obliging banks, credit card issuers and other payment system participants in the EU to block transactions between their clients and gambling providers" ...)

Censur är censur. Och vad gäller ekonomiskt embargo räcker det  med att se vad som hände Wikileaks, för att inse hur sådana system kan missbrukas. Det sluttande planet känns ovanligt brant i dag.

Den här gången verkar det vara piratpartiet och EPP som sätter klackarna i marken, fast av olika skäl. Vi får se hur det går.

Presskonferens om ACTA

Nu kl 13 hålls en presskonferens om ACTA-avtalet i Europaparlamentet.

Medverkande är den gröna gruppens front man i ACTA-frågan, Jan-Philipp Albrecht och professor Douwe Korff. Professor Korff kommer att presentera sin studie om ACTA-avtalets inverkan på våra medborgerliga fri- och rättigheter.

Livestreamas kl 13 på:
http://www.greenmediabox.eu/live/pressconference/

Uppdatering: Presskonferensen ligger nu uppe på den gröna gruppens mediearkiv - för den som vill se den i efterhand.

Uppdatering: Rapporten Opinion on the compatibility of the Anti-Counterfeiting Trade Agreement (ACTA) with the European Convention on Human Rights & the EU Charter of Fundamental Rights finns nu tillgänglig som PDF.

Uppdatering, några nyckelpunkter... "As the study points out, encouraging the 'cooperation' between internet providers and the content industry amounts to privatised policing, violating the rule of law and the right to fair judicial process. ACTA also allows for the monitoring of internet users without initial suspicion, the handing over of their personal data to rights holders on the basis of mere claims and the transfer of this data even to countries without adequate data protection, all of which is in clear conflict with legal guarantees of fundamental rights in the EU. The agreement does not contain 'fair use' clauses or exceptions for trivial or minimal infringements. It therefore tilts the balance - both in terms of substance and of process - unfairly in favour of rights holders and against users and citizens."

Resurser: Wikin Act-On-Acta och ACTA-bloggen (som också skriver om presskonferensen).

Facebook vs. FRA

Nybloggat på Nyheter24:

Integritetsdebattens blinda fläck – Varför debatterar vi bara integritet när det gäller Facebook och Google, men inte när det kommer till FRA, datalagring och EU:s nya underrättelsebyråkrati?

Har de blivit skvatt galna?

Enligt en centralt placerad källa i Europaparlamentet tänker Italien nu börja stänga av fildelare från internet – på livstid!

Någon som har mer input?

Uppdatering: Här och här.

Du sköna nya värld...

"Cinema must be percived as a political act aiming at shaping the European soul."

Ur den rapport om europeisk film som behandlas i Europaparlamentets kulturutskott denna vecka.

Ännu en intressant vecka...

Politiken den kommande veckan är rena underhållningsvåldet.

Mats Odell säger att han är beredd att ställa upp som partiledare för kristdemokraterna. Göran Hägglund säger att han "välkomnar beskedet". TT ber sedan Hägglund kommentera Odell... "Nej, jag har ingenting att säga om det. Men han har ju varit aktiv i politiken länge, är förhållandevis välkänd och han kommer säkert att få tillfälle att berätta om hur han tänker." Ho-ho-ho! Länk»

Juholts socialdemokrater rasar samman inför vår ögon. En del internt gruff – om den skuggbudget vars detaljer delvis redan har offentliggjorts – har nu övergått i fullt slagsmål inför öppen ridå. Juholt och Weidelich tvingas under förnedrande former offentligt ta tillbaka allt och hävda motsatsen. Länk»

Utrikes: Grekland når inte de ekonomiska mål som IMF har satt upp. Länk»

Och så kanske det kommer en brittisk dom, vad gäller Julian Assanges utlämning till Sverige.

EU:s nedgång och fall

Jag har fastnat för ett par intressanta bloggposter hos Viktualiebrodern och Cornucopia.

Man kan säga att de handlar om EU:s nedgång och fall. Men inte i meningen att EU löses upp. Istället handlar det om hur stora system tenderar att skapa problem. Det vill säga hur EU, genom sin konstruktion, riskerar att skapa ett Europa som halkar efter vad gäller allt från intellektuell skärpa till välståndsutveckling.

Stora system skapar inte bara stelhet och likriktning. De ökar även riskerna, när något går snett. Och genom att mångfalden länder emellan stryps, så försvinner också den institutionella konkurrens som är nödvändig för en utveckling byggd på trial and error, best practice och nytänkande.

Jag brukar ibland ställa frågan "Vad är det för vits med fri rörlighet, om allt ändå skall vara likadant överallt?" Ger EU:s överstatlighet, centralstyrning och kommandoekonomi oss verkligen det bästa utfallet? Eller stryper den istället utveckling och kreativitet? Vilka risker skapas när det räcker med ett felaktigt beslut på ett ställe, för att saker och ting skall gå över styr? Vad innebär det för vårt samhälle när de enda skillnaderna mellan till exempel Västerås och Verona är utseendet, språket och vädret?

En viss harmonisering kan vara av godo, till exempel för att underlätta den fria rörligheten. (Ett elementärt exempel: Det är bra om containrar är av samma storlek, går att stapla och är anpassade till standardiserade lyftdon. Vilket, för övrigt, marknaden som regel är bättre på att fixa än politikerna.)

Men när "harmonisering" blir institutionell, politisk och kulturell likriktning? (Ett exempel: I Europaparlamentets kulturutskott diskuteras ett papper som lyfter fram hur europeisk film kan användas för att forma en gemensam europeisk identitet hos medborgarna.)

Var inte Europas storhet just mångfald, idéer som bryts mot varandra, konkurrens och möjligheten att rösta med fötterna? Borde vi inte nöjt oss med ett mellanstatligt samarbete med fri rörlighet? Är inte en centralstyrd överstatlig union själva receptet för resignation och stagnation?

Viktualiebrodern skriver... "Med stora enheter finns fler individer som gjorts till medbrottslingar och som blivit beroende av systemet. Då minskar viljan och chanserna till att kunna sätta foten i marken, sätta stopp och ta ett steg tillbaka." Det beskriver rätt väl det EU jag ser från systemets insida.

Ett klipp från Cornucopia... "Den europeiska naturgivna dynamiken som byggde världsdelen går förlorad med centralismen och överstatlighet, även om det förstås handlar om långsamma skeenden över decennier. Vägen framåt bygger på positiv konkurrens och inte samarbete där dåliga strukturer får stöd för att överleva." Återigen en utmärkt analys av vad som sker, rakt framför näsan på oss.

Lärde vi oss inget av historien? Är vi blinda för de mest elementära marknadsmekanismerna? Försöker vi skapa en ny europeisk människa som saknar de vanliga psykologiska egenskaperna och reaktionerna?

Vet EU:s styrande politiska klass över huvud taget vad den sysslar med?


[Direktlänk]


[Direktlänk]


[Direktlänk]