USA:s kreditvärdighet

Här på hotellet rullar CNN historien om hur politikerna i USA inte kommer överens om skuldtaket. Allt fler spekulerar i att landet kommer att få sitt kreditbetyg sänkt från AAA till AA.

Men förtjänar USA verkligen trippel-A, oavsett detta? Budgetunderskottet är astronomiskt. (Det motsvarar drygt 2.000 USD per människa i världen.) Stimulanspaketet istället för långsiktig budgetdiciplin har skapat problem som är verkligt långsiktiga. Och de politiker som nu slåss om hur man skall lösa problemen är i stort sett de samma som skapade dem.

Om jag hade ett kreditvärderingsinstitut skulle jag inte ge USA toppbetyg.

Teknik: Hur fort går det?

Haverikommissionen har nu kommit med sin rapport om den Airbus från Air France som störtade under en flygning från Rio till Paris.

Åter igen har allt sitt ursprung i trasiga "hastighetsmätare". De är i allt väsentligt små framåtvända rör som mäter hur stort det mötande lufttrycket är. Detta räknas sedan om till fart genom luften. När dessa går sönder är det kris, speciellt om man flyger i mörker och inte kan få några visuella indikationer på hur snabbt man rör sig. Detta har orsakat många svåra flygolyckor.

Är det verkligen så att vi är beroende av så viktoriansk teknik när vi flyger? Går inte sådant att lösa med GPS? Jag menar, jag kan sitta i en bil eller på ett tåg och se på min iPad hur fort vi rör oss. (Det är visserligen fart över land, men ändå.) Borde inte sådant gå att fixa även i passagerarflygplan?

Vad säger de tekniska genierna i läsekretsen?

On the road...

Nu övergår jag i ett par veckors sommar-vimsande runt i Europa. Jag kommer att blogga, men det kan bli lite ryckigt.

Norge: Hur står karln ut?

Det är många som drar ett tungt lass efter terrordåden i Norge.

En person som jag tycker uppriktigt synd om är attentatsmannens advokat, Geir Lippestad. Hur står karln ut?

I Aftonbladet säger han "Jag tänkte att det är dags att tänka på demokratin. Att säga nej vore fel. Rättssystemet är en så viktig del i demokratin. Någon måste göra det här jobbet." Starkt.

Nu underlättas det hela naturligtvis av att Behring Breivik har erkänt. Så det handlar främst om att se till att allt går korrekt till. Men även det kan vara knepigt, med tanke på hur klienten tycks fungera.

Och i sin cell sitter Anders Behring Breivik – och skriver på ett tal.

Nu kommer det aldrig att ske – men man kan ju leka med tanken på vad som skulle hända om norrmännen gav Behring Breivik ett par timmars tv-tid. Gärna i den där fåniga operett-uniformen. Det vore kanske det värsta straff han skulle kunna få...

Sverigedemokraternas ansvar. Och gammelpartiernas.

Medlemmar i Byggnads motar bort lettiska arbetare i Vaxholm vintern 2004-5.

Efter terrordåden i Norge var en sverigedemokrat i Varberg ute på sin blogg och skrev att "Massakern är ett resultat av mångkulturen". Reaktionerna blev naturligtvis kraftiga. Men oaktat det, finns det en risk för att yttrandet sätter sig, att det mildrar den berättigade kritik som kan och skall framföras mot de främlingsfientliga kretsarna. Så jag kan inte låta bli att bidra med mina fem cent...

Att påskina att dåden inte är någons fel är löjligt.

Låt säga att det startas en hetskampanj mot någon godtycklig grupp, till exempel vänsterhänta människor. Kampanjen skyller allt ont i vårt samhälle på de vänsterhänta. De vänsterhänta utmålas som tjuvaktiga, våldsamma, primitiva och konspiratoriska. Låt sedan säga att någon spränger folkpartiet i luften, som en markering mot att detta parti inte har "gjort något åt" de vänsterhänta.

Är det då rimligt att tro att en sådan handling uppstår ur tomma intet? Att det inte är någons fel? Att den hets- och hatkampanj som har bedrivits inte har någon skuld i saken? Naturligtvis inte. Och att skylla det som skett på de vänsterhänta blir rent absurt.

Därför måste – för att återvända till det som skett i Norge – främlingsfientligheten bemötas och bekämpas. Och sverigedemokraterna är en framträdande aktör på den scenen.

Därmed inte sagt att (sd) skall mobbas i de demokratiska församlingar där de sitter, till exempel i riksdagen. Det är bara omoget och späder på martyrmyten. Det som krävs är svårare – nämligen att ta debatten varenda jävla gång. Att aldrig låta dem stå oemotsagda. Sådant kräver tid, kraft och sakargument. Men det måste göras.

Här står de svenska politiska partierna handfallna. Nästan alla är de, enligt någon definition, avogt inställda till de flesta utlänningar. Deras politik är de facto att hålla människor från andra länder borta, i görligaste möjliga mån. Och deras politik har ju faktiskt kostat fler "utlänningar" livet än vad alla svenska nazister har lyckats ställa till med, sammantaget.

Det är därför de traditionella partierna inte klarar av att koppla greppet på (sd). De är inte trovärdiga i kontexten.

Då uppstår en valsituation för dem. Antingen kan de hålla fast vid sin politik och låta (sd) härja fritt, med alla de risker det medför. Eller också klipper man till sig och byter kurs till en generös invandringspolitik – som har sin grund i att människors fria rörlighet är en bra sak.

Våld och tvång

Jag avskyr våld och tvång.

Tack och lov är de flesta av oss, i normalläget, förskonade från våld. I vårt samhälle har vi givit staten ett våldsmonopol som i allt väsentligt är till för att skydda oss mot andra som hotar våra liv, vår säkerhet, vår egendom och våra medborgerliga fri- och rättigheter. Ibland, inte minst vad gäller grundläggande funktioner, skulle detta möjligen kunna fungera bättre. Men vi lever ändå, på det hela taget, i ett unikt fredligt samhälle.

Ibland tar sig någon enstaka galning genom samhällets skalskydd. Och i en del länder använder staten våld mot sina medborgare. Men det är, i det stora hela, saker som en vanlig medborgare inte behöver ägna allt för mycket tid åt att oroa sig över.

Med tvång, som är våldets syskon, är det lite annorlunda. Det finns massor med krafter som tvingar folk att bete sig på ett eller annat sätt. Och ännu fler som skulle vilja göra det, om de fick chansen.

Vi bör till exempel hålla i minnet att alla politiska beslut upprätthålls med tvång.

De flesta politiska ideologier går ut på att bestämma över folk, med statens tvång om så krävs. Religioner pådyvlar folk tvingande regler, som inte sällan upprätthålls av olika slags funktionärer.

Våld och tvång. Det kunde naturligtvis varit mycket värre. Men jag vill påstå att allt inte är bra.

Jag skulle vilja se mer ödmjukhet från våra politiska ledare. Demokrati handlar inte om att vara först med att få ihop 51 procents majoritet för ditt eller datt. För att förstå demokratins väsen måste man vara medveten om att för varje majoritetsbeslut som fattas, så finns det en minoritet som får sina valmöjligheter kringskurna. För att vara en god demokrat bör man inse att man inte måste fatta tvingande beslut om all slags mänsklig verksamhet, bara för att man kan. Vill vi ha folkvälde värt namnet, då bör till att börja med folk få bestämma så mycket som möjligt över sina egna liv och livsval.

Men politiken bygger inte sällan på principer som går stick i stäv med detta. Sverigedemokraterna vill ställa olika grupper i vårt samhälle mot varandra. Socialister och kommunister har en ideologi som vilar på kollektivens kamp om makten. Konservativa har sina fixa idéer om hur folk bör förmås att bete sig.

Jag vill bara nämna detta, dessa dagar då våldet har kommit oss så nära. Brutala terrorhandlingar som utförs för att förändra vårt samhälle är, naturligtvis, i en klass helt för sig själva. De kan inte jämföras med något i vårt dagliga eller politiska liv. Men ändå måste vi vara vaksamma. Det öppna, demokratiska samhället med sin mångfald vilar på värden som lätt kan skadas – i just vårt dagliga och politiska liv. Av oförstånd, oaktsamhet eller hybris. Alla som sysslar med politik bör hålla det i minnet.

Nu har norrmännen tagit Norge tillbaka

På måndagen tog norrmännen sitt land tillbaka.

Först en tyst minut, sedan ett samlat och resolut handlande – med största möjliga öppenhet. Eller, det resoluta handlandet började redan under den tysta minuten. Grupper av vanliga människor och samhällsbärare som tyst tittar in i kameran. Bland annat utanför det bombdrabbade justitiedepartementets nya, temporära lokaler.

Attentatsmannen fick sin ansökan om att ha uniform vid häktningsförhandlingen framförd. Men den avslogs, av lätt insedda skäl. Sedan vidtog en rättslig förhandling som genomfördes bakom lyckta dörrar. Just därför var det bra att rätten efteråt tog sig tid att presentera domen och att svara på frågor. Att höra en något knarrig rådman redogöra för Behring Breiviks motiv i en formell kontext och med knastertorrt juristspråk gav onekligen ett nytt perspektiv.

Kvällens manifestation i Oslo var både värdig och stark. Kronprinsen var oerhört "kunglig". Och statsminister Stoltenberg placerade in dagen för tragedin i historien. På slutet Oslos borgmästare, Fabian Stang, som kommer från Høyre. När han krävde ett straff för gärningsmannen stannade allt upp för ett ögonblick. Detta straff, fortsatte han – som ett medvetet eko av statsministern – skall vara mer demokrati, mer öppenhet och mer humanitet. Den nationella uppslutningen var kompakt – i ett hav av människor –bestående av allt från kungligheter till ölfarbröder.

Människor som aldrig annars brukar vara speciellt pratglada har under kvällen varit transparenta med vad som skett. De interiörer som Behring Breiviks advokat förmedlade var obehagliga, men viktiga. Här har vi en attentatsman som till exempel är helt övertygad om att han kommer att bli torterad. Men som i övrigt tar allt med upphöjd ro – och närmast framstår som roat intresserad. Obehagligt, men intressant.

Till och med säkerhetspolisen – PST – för öppna resonemang med media. Chefen, den paranta Janne Kristiansen, konstaterar att "Selv ikke Stasi-Tyskland kunne ha stoppet denne mannen". Sedan fortsätter hon med att slå fast att ett Stasi-samhälle vill vi inte leva i.

Även polisen är öppen och bredd att diskutera vad som gått rätt och fel och varför. Det är något man inte ser varje dag.

Kanal för kanal öppnar NRK (som jag har haft på i bakgrunden nu i kväll) nu upp för den ordinarie programtablån – även om NRK1 fortfarande är reserverad för nyheter, direktsändningar och analys. Ett NRK som, för övrigt, har varit ett nav för snabb och samlad information. Till och med jag är beredd att lyfta på hatten, vid de tillfällen public service fungerar på detta sätt.

Jag tror bestämt att Norge har rest sig. Väldigt mycket som är svårt, tungt och viktigt återstår. Men Norge har börjat andas igen.

Norge: Efter nyhetsstormen

I går kväll slog det mig att jag har semester från och med i dag. Vilket jag inte riktigt tänkt på efter att helvetet brakade loss i Norge på fredagseftermiddagen.

Detta har inte bara varit en unikt mörk tragedi. Med norsk media direkt på nätet och en ständig ström av information via Twitter – så har mängden nyheter att ta in och värdera varit helt överväldigande.

Och på Youtube kan man finna allt från ögonvittnesskildringar till minnesbudskap och sympatiyttranden. Bloggarna bidrar med analys och en hel del tänkvärda kommentarer.

När gärningsmannen sedan själv visade sig ha lämnat ett 1500-sidigt "manifest" efter sig, som snabbt spreds elektroniskt, då blev allt rent surrealistiskt.

Twitter är speciellt, i sammanhanget. Här kondenseras de viktigaste nyheterna från traditionell media. Uppgifter från ögonvittnen och inblandade sprids blixtsnabbt. Ett otal teorier och åsikter presenteras. Det är i princip att följa det som sker live. Vilket ställer krav på kritiskt tänkande och källkritik.

Allt detta är dramatiskt, på ett sätt som ger blandade känslor. Ibland får man ett sting av dåligt samvete, som om man tittat lite för mycket på en bilolycka. Vilket är både begripligt och idiotiskt på samma gång.

Det kusliga är att gärningsmannen förutsåg allt detta och förstod att spela på det. Vilket väcker nya frågor. Att skriva eller inte skriva om hans manifest? Att använda eller inte använda gärningsmannens idolbilder av sig själv?

För att summera allt detta vill jag påstå att vårt nya medielandskap är en bra sak. Jämför med Estonia-katastrofen, då man satt frustrerad och såg samma nyheter rulla på tv gång efter gång, utan att något nytt egentligen tillfördes. Eller tsunami-katastrofen, där sociala media säkert hade fått fler att inse katastrofens omfattning och våra myndigheter att reagera snabbare – om de hade funnits på banan då.

Men nu skall jag ta en liten paus. Göra allt det där som inte blev gjort i helgen. Ta en öl och en bit mat i lugn och ro. Låta allt det förfärliga som hänt sjunka in och sätta sig. Detta har blivit lite mycket, även för en nyhetsmissbrukare.

Mördarens manifest. Del 2.

I bloggposten nedan skriver jag om massmördaren Anders Behring Breiviks förvirrade idéer, som de kommer till uttryck i det manifest som han låtit sprida på internet. Men detta dokument ger oss även en bild av honom själv och av tiden som ledde fram till hans vansinnesdåd.

Som väntat finns en frustration över att folk inte förstår "faran" med islam. Det är därför, menar ABB, som det krävs "spektakulära operationer" som den i Oslo. Och han lovar mer av den varan i till exempel London, Paris, Berlin, Bryssel, Milano och Madrid. Här ger han intryck av att det skulle finnas ett nätverk av "tempelriddare" – "a Conservative Revolutionary Movement" – redo att skrida till handling. På kristen grund. Eller ateistisk, men då bara om det handlar om "kristna ateister". (!) Dessa åsikter presenterar han i form av en intervju med sig själv.

Förutom muslimer, tycks ABB även se kvinnor som ett problem. Och bögar, om de inte håller på med sitt bakom stängda dörrar. Till judar tycks han ha ett mer komplicerat, synnerligen mångordigt, förhållande. Israel förefaller vara mer OK, men mest som fiendens fiende. Nazister tycker han är kontraproduktiva.

Mördarens manifest. Del 1.

Anders Behring Breivik är inte bara massmördare och terrorist. Han visar sig dessutom vara oväntat beräknande och företagsam. Hans mål är uppenbart att bli en kultfigur i främlingsfientliga kretsar. Därför lade han ner sitt vapen och lät sig gripas. Därför har han nu erkänt de faktiska omständigheterna i förhör med polisen. (Rättegången kommer att bli en mörk fars.)

Och därför har han lagt ut så väl en film på Youtube som ett 1500-sidigt "manifest" på nätet. Material som nu sprids med oerhörd hastighet över hela världen.

Manifestet är ett sådant hopkok av hinkvis med olika källor och referenser (ofta tagna helt ur sitt sammanhang) att man baxnar. Här blandas högt och lågt, sanningar, hokus-pokus och skrönor och de mest skiftande ämnen. Ofta är "referenserna" en web-sida eller en blogg, inte sällan ABB:s egen.

Man kan notera att ABB ägnar en del utrymme åt att lyfta fram Sverigedemokraterna. Det finns för övrigt en hel del referenser till Sverige – och man kan notera att ABB använder lösryckta citat från en hel del svenskar som absolut inte är främlingsfientliga, för att försöka bygga sitt korthus. (Och några som kanske rent av passar i sällskapet, typ.)

Dagen efter det ohyggliga

Några tankar efter bombdådet och massakern i Norge.

Det är en svindlande tanke att en ensam terrorist kan ställa till med något där ett kraftigt bombattentat mot Oslos regeringskvarter mer eller mindre var en avledande manöver. Hade det varit en bok eller film, då hade man avfärdat den som orealistisk.

Det är också värt att notera att gärningsmannen opererade helt under radarn. Här fungerade ingen teknisk övervakning. Registrering och förbud (ner till meta-tabletter) av material som kan användas för bomber var helt verkningslös. Det var bara att registrera en jordbruksrörelse för att komma runt. En sträng vapenlagstiftning hjälpte inte, eftersom gärningsmannen hade licens för sina vapen. Ett av Europas värsta terrordåd gick helt enkelt utanför hela den massiva anti-terror-apparat som byggts upp. Det manar till eftertanke.

Även om det handlar om en möjligen galen, uppenbart främlingsfientlig man så är han enligt alla rimliga måttstockar en terrorist. Det märkliga är att så många – som skulle kallat någon annan som gjort samma sak för terrorist – idag väjer för det ordet. Som Jan Guillou uttrycker saken "Är det bara en nazist räknas det som en tågolycka."

Sverigedemokraternas olika, krystade krumbukter är fascinerande att beskåda. Partiledare Åkessons pressekreterare twittrade "Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer avföljas! #svpol". Han missade verkligen ett utmärkt tillfälle att hålla munnen stängd. Men det är nog att hoppas på för mycket att (sd) vänder sig inåt och funderar på vilka konsekvenser det samhällsklimat de skapar kan få.

Den norska krishanteringen är verkligen strålande. Lugn, tydlig och genomtänkt. Uppdelningen mellan vad den politiska ledningen och polisen svarar på är exemplarisk. Statsministern, justitieministern, utrikesministern och Oslos kommunordförande har varit oerhört samlade, den svåra situationen till trots. Det är en helt annan division än de svenska kris-haverier som vi stundtals fått se.

Nu återstår det riktigt svåra. Att hantera allt detta utan att tumma på det öppna, demokratiska samhällets principer. Och att ge gärningsmannen en rimlig rättslig prövning, som vilar på rättsstatens grundpelare.

Norge: Från fruktansvärt till ohyggligt

Nu under natten har den norska polisen bekräftat de allra, allra värsta farhågorna: Minst 80 unga människor miste livet på Utøya.

Massakern på det norska SSU-lägret har alltså krävt minst tio gånger fler dödsoffer än det massiva bombdådet inne i Oslo.

Det förefaller även vara klarlagt att gärningsmannen, Anders Behring Breivik, hade främlingsfientliga motiv.

Själv har jag inte mer än åskådarens relation till denna dramatiska tragedi. Ändå var det som att få en elektrisk chock när jag väcktes av ett SMS med uppgiften om det nya dödstalet, nu vid fyratiden på morgonen.

Jag är så trött på hatiska människor. Jag är så trött på hatiska läror. Jag är så trött på politiska gamar som bygger populistiska budskap genom att ställa grupper av människor mot varandra. För det är ju just här det landar. Förr eller senare. Eller hur?

Förr var det kommunisterna. Men de kom, av lätt insedda skäl, av sig. I dag är det Sverigedemokrater och annat främlingsfientligt oknytt. De lever på skräck och de skiter hat. De sätter griller i huvudet på allsköns knäppskallar, som möjligen inte begriper bättre än att tro på galenskaperna. På sätt och vis är det märkligt att denna ohyggliga tragedi inte inträffat tidigare.

Nu är det dags för nolltolerans mot främlingsfientligt skitsnack. Jag menar inte att censurera någon. Nej, vad jag tänker på är alla de där gångerna när man helt enkelt inte orkar eller hinner bemöta främlingsfientliga idioter i bloggkommentarerna, på en fikarast, på tågresan eller i bekantskapskretsen. Nu får det vara slut på den flatheten. Striden mot hatets apostlar måste tas varenda jävla gång.

För här står något på spel som kanske rent av överskuggar gårdagens norska tragedi: Principen om alla människors lika rättigheter.

Det är i slutändan den principen som rasismen och främlingsfientligheten underminerar. Och det är när det sker som vi drabbas av de stora mänskliga tragedierna. I Srebrenica. I Kambodja. I kommunismens, nazismens och fascismens diktaturer. När hatet och grupptänket upphöjs till politisk handling.

Fy fan!

NRK | Expressen | Aftonbladet | DN

Norges blodiga fredag

Fy fan, vilken eftermiddag. Själv har jag suttit klistrad vid Twitter och norsk media på nätet – för att följa det som skett i Norge, på distans här i Bryssel. Det är svårt att ta in.

En liten ljusglimt är att de politiska ledarna talar om vikten av att behålla ett öppet samhälle. Tack!

Just nu vet vi alldeles för lite för att kunna säga något om något. Men det är anmärkningsvärt med en samordnad attack mot två mål samtidigt. I norsk tv säger polisen just nu att det finns ett samband mellan händelserna.

Det där med en samordnad attack gör att man inte kan utesluta att något mer kan hända. Gud förbjude. Vilket naturligtvis är en förklaring till att polisen än så länge uttalar sig mycket svävande och säger att situationen än så länge är "oöverskådlig".

Men eftersom gärningsmannen på Utøya är identifierad, så kommer vi nog snart att få veta hur allt hänger ihop.

Nu får vi hoppas att de värsta rapporterna från Utøya inte stämmer.

Uppdatering: Det var alltså en galning. Låt oss hoppas att det var en ensam galning.

Norge: From bad to worse...

Norsk polis bekräftar skottlossning på SSU-läger med 700 personer på Utøya. Enligt media är gärningsmannen förklädd till polis.

http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=10080590
http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article4180789.ece

Det här bådar illa...

Uppdatering: Det förefaller bekräftat att minst ett par personer är skjutna. För övrigt verkar det som om Ung Vänsters förre ordförande Ali Esbati är på detta läger.

Uppdatering 2: Norges statsminister skulle ha talat på lägret i morgon. Samband?

Uppdatering 3: Enligt BBC var statsministern på lägret när skottlossningen började.

Uppdatering 4: Enligt obekräftade uppgifter 15 skadade och en död på Utøya.

Uppdatering 5: NRK talar om fem döda. Sky News: Fyra döda.

Uppdatering 6: Norska polisens insatsstyrka nu på ön.

Uppdatering 7: Ali Esbati till TT "Det är extremt dramatiskt här, det har skjutits folk."

Uppdatering Oslo: Polisen uppger att det kan finnas två bomber till. Oklart var.

Uppdatering 8: Helikoptrar med räddningspersonal kan ej landa p.g.a. fortsatt skottlossning.

Uppdatering 9: Obekräftade uppgifter om att en gärningsman gripits på Utøya.

Uppdatering 10: Enligt uppgift skall skytten vara lång, blond och med "nordiskt utseende".

Uppdatering 11: Norsk polis bekräftar gripandet.

Oroligt undrar man om allt är över nu, eller om det kommer mera.

I dag är vi alla norrmän

Det verkar alltså ha varit en bomb som orsakade eftermiddagens massiva explosion i Oslo.

Just nu håller man på att gå in i de drabbade regeringsbyggnaderna. Detta kan bli mycket värre. Låt oss bara hoppas att tidpunkten – halv fyra en fredagseftermiddag under semestertider – bidrar till att hålla antalet offer nere.

Det som ser märkligt ut på bilderna från Oslo är att det mest verkar vara tryckskador och nedfallen bråte på gatorna. Inte så mycket rena sprängskador, som man kanske kunde vänta sig om det var en bilbomb. Och förödelsen verkar vara en smula för vidsträckt för att vara en självmordsbombare med bombbälte. Men vi får väl svar snart, kan man anta.

Den eller de mördare som orsakade detta – vilka de än är – har inte bara fört död och förödelse till Oslo. Denna händelse kommer tveklöst att leda till mer övervakning, till ytterligare inskränkta medborgerliga fri- och rättigheter och till ett mer slutet samhälle. Allt är så tragiskt.

Just nu går tankarna till alla norska vänner – och alla norrmän. I dag är vi alla norrmän.

Uppdatering: Telefonnummer för oroliga som inte kan nå sina anhöriga: (+47) 23015144 och (47) 22118080.

Just in: Stor explosion i Oslo

Explosion vid statministerns kontor. Minst åtta skadade.

Mer: Aftenposten.no

Uppdatering: Norska tidningen Dagbladet rapporterar om ännu en explosion i Oslo.

Uppdatering: En andra explosion i Oslo dementeras nu.

Uppdatering: VG sänder direkt.

Uppdatering: Det kommer obekräftade uppgifter om dödsoffer i Oslo.

Med detta lämnar jag över till vanliga media, som verkar ha hunnit ikapp nu...

Ett kraftfullt slag i luften...

Vad är egentligen syftet med våra lagar?

Begärs utlämnad till USA - på grund av länkning

Den 23-årige brittiske studenten Richard O'Dwyer hade fram till förra året en hemsida med länkar till olika web-platser som visar film och tv-serier gratis.

Nu har USA begärt honom utlämnad – på grund av upphovsrättsbrott!

Ars technica skriver... "O'Dwyer has no obvious connection to the United States. He hasn't set foot there since he was a small child, his servers were not located there, and it's not clear he has broken UK law."

Britterna står alltså inför en situation där en av landets egna medborgare kan komma att utlämnas till USA – trots att han inte är anklagad för att ha begått något brott i hemlandet. Och trots att USA inte anklagar honom för något värre än länkning.

Det här börjar bli väldigt obehagligt.

Läs mer: Big Content's latest antipiracy weapon: extradition

Euro-krisen banar väg för kommandoekonomi

Grekland kommer säkert att få ännu ett nödlån. Och efter det, kanske ett till. Men att det blir någon ordning i den grekiska ekonomin, det verkar allt mer otroligt.

De andra EMU/Euro-länderna måste ställa upp. Med valutasamarbetet har de surrat sig vid masten tillsammans med grekerna.

Förr hade en ekonomisk härdsmälta i vart fall kunnat isoleras till det land som missköter sin ekonomi. Så är det inte längre.

Och kön till euro-akuten växer. Portugal och Irland behåller sin plats i kön. De får dessutom sällskap av Italien och Spanien. Och om problemen blir värre för de två sistnämnda länderna, då kommer den grekiska krisen att framstå som bagatellartad.

Euro-zonen är helt enkelt för stor. Dess ekonomier är för olika. Att få alla att gå i takt är omöjligt. En storlek passar inte alla. Man skapar problem som i grunden är helt onödiga.

OK, Sverige är kanske inte heller något optimalt valutaområde. Men i den svenska kronans rike har vi "gillat läget" – och lägger mycket på geografiskt styrd fördelningspolitik. Storstadsregionerna och en och annan gruva får försörja resten. För all överskådlig framtid.

Men i euro-zonen kan man inte göra så. Det är inte praktiskt möjligt. Det är inte lämpligt. Det går utanför det europeiska samarbetets formella kompetens.

Ändå är det kanske just så man måste göra. I vart fall om man vill rädda euron.

Det finns många sätt att beskriva detta. En fiskal union. Överstatlig ekonomisk politik. Men oavsett vad man kallar det kommer resultatet att bli mer av centralstyrning och mer av kommandoekonomi.

Att detta vore förfärligt, det är vi många som tycker. Men inte alla. Glöm inte att EU:s uttalade mål är en ständigt fördjupad union. Detta kan mycket väl vara den Kris som federalisterna behöver som murbräcka för att flytta fram sina positioner – vad gäller en sammanhållen, centralstyrd europeisk ekonomi.

Vilket – naturligtvis – kommer att skapa helt nya problem. (Utan att för den sakens skull lösa de gamla, på riktigt.)

Alla tycks ha glömt bort att samarbete mellan länder måste byggas underifrån, frivilligt – inte uppifrån, med tvång.

MP: En mänsklig drogpolitik?

Du missade väl inte debattartikeln "Sluta jaga knarkare - för vårdens skull" i Expressen i går?

Artikeln argumenterar ur ett harm reduction-perspektiv och landar i att den repressiva förbudspolitiken nått vägs ände. Förnuftigt.

Men det är inte bara i sak, som artikeln är intressant. Det är även värt att notera att den är skriven av Jacop Dalunde (mp). Han är tidigare språkrör för Grön Ungdom och sitter nu i kommunfullmäktige i Stockholm.

Innebär detta att (mp) är på väg mot en modern drogpolitik?

Offentlighetsprincipen i EU:s papperskorg

"Säkerhetsregler för klassificerade handlingar i EU ska också gälla för svenska myndigheter. Uppgifter som klassats att vara till "endast ringa men" för EU ska inte lämnas ut. Det har regeringen gått med på. Riksdagen får kanske ta ställning."

Från journalistförbundets tidskrift Journalisten.

Ingen föregående information. Ingen debatt. Inget demokratiskt beslut. Offentlighetsprincipen bara dör i tysthet. På EU:s kommando.

Vågar man gissa att riksmedia inte kommer att uppmärksamma det här? Heller. Det är ju semestertider.

Även Europaparlamentet har infört en motsvarande säkerhetsklassning av dokument.

Det jag har sett av sekretessbelagda dokument i EP/EU känns rätt billigt. Det är inga statshemligheter direkt. Mest sådant som kan vara politiskt pinsamt.

(Via: Kulturbloggen)

Som vanligt bryr sig... ingen.

Det var nog faktiskt bättre förr...

Det här med EU:s nya "bank-FRA" (EU-TFTP) gör mig en smula matt och uppgiven, på flera sätt.

Bortsett från att Pirate MEP Christian Engström och EU-Kommissionär Cecilia Malmström brottas lite på SVT Rapports hemsida, så råder tystnad om saken i svenska media. Total tystnad.

EU tänker alltså sätta upp ett system som kommer att övervaka europeiska medborgares, företags och organisationers bankkonton och banktransaktioner. Vilket är rätt oerhört. Men ingen verkar bry sig.

I utländska medier har detta varit en rätt framträdande nyhet. Men bortsett från SVT Rapports hemsida, så är frågan i fullständig medieskugga i Sverige.

Tycker verkligen landets samlade journalistkår att detta inte är något att bry sig om? Tycker de inte att medborgarna i vart fall borde få kännedom om vad som är på gång?

För att upprepa mig, från en tidigare bloggpost: EU:s planer på ett "bank-FRA" hade inte kunnat få mindre uppmärksamhet i svenska media om vi så hade haft censur.

Ibland kan jag få för mig att media, som borde bevaka och granska makten, håller på att bli en del av problemet.

Det var likadant förra sommaren, när Säpo kom undan med att deras verksamhet bryter mot lagen – med deras egen inkompetens som bortförklaring. (!) Det tycker man borde ha ett visst allmänintresse. Men antalet artiklar som skrevs om saken var försumbart. Svenska folket fick helt enkelt aldrig veta.

(Tjuv)lyssnande ledare

Avlyssningsskandalen kring den brittiska tidningen News of the World sväller och smetar ner allt fler.

Och det är naturligtvis anmärkningsvärt när människor som haft centrala positioner hos en tidning som avlyssnar folk – plötsligt dyker upp på viktiga poster inom politiken och i polisen.

Det är många frågor som kräver svar. En av dem är – naturligtvis – om polisen och ledande politiker fått del av information som kommer från olaglig avlyssning. Och hur har denna information i så fall använts?

Britterna kanske skulle kunna "lära" av Sverige. Det är ingen hemlighet att en av FRA:s större "kunder" är regeringskansliet och UD. Vilket alltså handlar om att politiker och byråkrater får signalspaning på sådant som de tycker "kan vara bra att ha".

I Sverige ställs aldrig de centrala frågorna: Vilka är det man lyssnar på? Vilken information är det vår politiker efterfrågar? I vilken grad används material från avlyssning i regeringens politiska verksamhet?

Hemkört från Systemet?

Riksdagsledamoten Carl B Hamilton (fp) tycker att Systembolaget skall börja sälja sprit på nätet – och köra ut den till sina kunder.

Det vore ju ett steg mot bättre service. Och så här i sommartider finns det en annan sak man skulle kunna göra: Börja sälj kall öl i systembutikerna! Och kanske även några av de mer populära vita vinerna.

(Här på kontinenten finns det till och med kyld skumpa i vanliga butiker.)

EP går ner på sparlåga. Några veckor.

I torsdags gick Europaparlamentet ner på sparlåga. Det är inte riktigt sommarlov ännu. Nästa vecka är en så kallad "valkretsvecka", då ledamöterna jobbar i sina respektive hemländer. Men sedan blir det fem helt mötesfria veckor.

Själv är jag fullständigt utmattad. Vårterminen är ett sju månader långt uthållighetslopp, under vilket allt sker i ett vansinnigt tempo. Så helgen har jag i princip ägnat åt att sova och att lyssna på hög klassisk musik, i lurarna. Jag tror inte att jag är ensam om det. Folk börjar se gråtfärdiga ut, av trötthet, i korridorerna.

Europaparlamentet är en miljö där många jobbar 12, 14 ibland upp till 16 timmar om dagen. (Vilket är intressant med tanke på att samma parlament har varit med om att införa mycket strikta europeiska arbetstidsregler, som gör till exempel traditionell jourverksamhet på våra sjukhus i princip omöjlig.) Lägg sedan en massa flängande till Strasbourg på det.

Nu är det i och för sig inte ett dugg synd om vare sig ledamöter, assistenter, gruppanställda eller parlamentets övriga tjänstemän. De har valt det här själva. De har anständig lön (och uppåt). Och de medverkar själva till att driva upp tempot – genom att ivrigt försöka reglera varje aspekt av mänskligt liv.

På "pirat-kontoret" fokuserar vi, av naturliga skäl, på piratfrågorna. Vilket är mer än en heltidssyssla. Vi står mitt i en strid ström av papper, initiativrapporter, grönpapper, vitpapper, direktiv och lagstiftning. Saker kan dyka upp på radarn förvånansvärt sent. I början av en arbetsvecka kan man aldrig vara riktigt säker på vad som kommer att ske de närmaste dagarna. Och man måste ha en ständig beredskap för att andra försöker med hemlighetsmakeri och fulspel som arbetsmetod.

Jag begriper uppriktigt sagt inte hur andra kontor hinner hugga på allt – från vitamintillskott till regler för fönster på traktorer och finanskrisen. Jag har en misstanke om att mycket blir rätt improviserat, förhastat och illa underbyggt. Nu har de flesta ledamöter visserligen sina specialområden, men ändå. Många av dem försöker ta sig an allt från ogräs i väljarnas gräsmattor till rymdpolitiken (ja, det finns en sådan).

Här finns även en speciell form av psykisk press. Många ledamöter ägnar sig åt saker som går stick i stäv med deras (eventuella) ideologi och principer. Saker som aldrig skulle flyga i deras hemma-partier och  nationella parlament. Sådant kommer sig av ljusskygga uppgörelser, vänskapskorruption, inflytande från särintressen och hybris. Det handlar om att få vara med i klubben. Att vara viktig. För i vart fall vissa ledamöter blir resultatet ett gnagande dåligt samvete – som på något sätt måste dövas.

Lägg sedan en fullständigt orimlig byråkrati, mycket resor, språkförbistring (min engelska har blivit sämre sedan jag började jobba i EP), sega gamla datasystem, en arrogant miljö och den sinnesutvidgande upplevelsen av att bo i Belgien ovanpå allt detta. Det skapar en atmosfär som nog inte är riktigt nyttig, vad gäller det enda som egentligen är viktigt – att skapa ett stabilt, förutsägbart, eftertänksamt och ödmjukt demokratiskt forum som verkar för 500.000.000 medborgares bästa.

Nå väl, nu är vi på väg in i sommarlovet. Det kan behövas för att vårda den egna mentala hälsan.

Engström vs. Malmström: Rond 3

EU-Kommissionen har föreslagit ett europeiskt bank-FRA som skall övervaka och analysera våra banktransaktioner. [Länk 1 | Länk 2]

Pirate MEP Christian Engström har framfört kritik mot detta. [SVT | Engströms blogg]

EU-Kommissionär Malmström har duckat för kritiken i sak, och valt att istället svara på frågor som aldrig ställts. [SVT | Länk 3]

Jag tror bestämt att vi måste bli bättre på att ställa tydliga frågor som är knivigare att komma undan.

Vilket är precis vad Engström nu gör. På sin blogg ställer han en mycket konkret sakfråga till kommissionär Malmström.

Till skillnad från Malmström underbygger han dessutom sin fråga med så väl citat som faktauppgifter.

Sommargräl: Engström vs. Malmström

Malmström

"Christian Engström är inte alltid så noga med sanningen, säger Cecilia Malmström om gårdagens kritik. Det är inte alls så att vi böjer oss för USA. Det är parlamentet här i EU som har beställt det här förslaget."

EU-kommissionär Cecilia Malmström beskyller piratpartiets ledamot i Europaparlamentet för att vara en lögnare. Från SVT Rapport på nätet.

Intressant. Vad sa vår Pirate MEP Christian Engström då i gårdagens SVT-artikel, som Kommissionär Malmström menar är lögn?

Engström riktade kritik mot att Swift-avtalet med USA resulterar i att man dammsuger information som även rör vanligt hederligt folk, som inte är misstänkta för något olagligt alls. Han riktade kritik mot att denna verksamhet sker utan tillräckliga garantier för vår integritet. Och han menade att vi inte skall införa något liknande i EU.

Engström påstod inte ens att gårdagens förslag från EU-Kommissionen är en konsekvens av det rådande Swift-avtalet och krav från USA. Den – förvisso korrekta – slutsatsen är det Malmström själv som drar. Från dagens SVT-artikel... "Malmström menar att det här är en förbättring jämfört med nuvarande system där data från Swift-systemet skickas till USA."

Eller är det denna mening i piratpartiets pressmeddelande som Malmström far efter? "Piratpartiet varnade för denna utveckling redan när det så kallade SWIFT-avtalet om utlämning av europeiska bankdata till USA diskuterades. Nu visar det sig, åter igen, att våra varningar var befogade."

I så fall blir det närmast komiskt. För att få igenom Swift-avtalet med USA lovade kommissionen Europaparlamentet ett eget europeiskt system. Piratpartiet och en del andra varnade för att det skulle leda till ett europeiskt bank-FRA. Men en majoritet av ledamöterna föll för kommissionens invit. Och nu läggs exakt det som piratpartiet varnade för fram. Det var väl snarare nästan... synskt?

Nej, jag blir inte klok på vad människan menar. Hur man än vänder och vrider på vad som sagts och skrivits – så finns det inget belägg för Malmströms påstående om att Engström är en lögnare. Inte ens med Malmströms egen definition av vad som är lögn. Det är bara ett hispigt påstående, rakt ut i luften.

Därmed inte sagt att det Malmström påstår att Engström skulle ha sagt är helt tokigt – i sak.

Swift-avtalet tvingades fram av USA. Den amerikanske vicepresidenten var personligen i Europaparlamentet och krävde att ledamöterna skulle ändra sitt Swift-nej till ett ja. Det nya förslaget om ett europeiskt bank-FRA är ett försök att göra USA:s terroristjägare nöjda ändå. Malmström säger det själv, när hon talar om "system där uppgifter kan hämtas om internationella transaktioner och analyseras här i EU istället för att skickas i sjok till USA". Det kan knappast tolkas på något annat sätt än att detta handlar om att hålla amerikanerna nöjda.

(Och som "bonus" får EU ett nytt övervakningssystem, vilket säkert smakar fågel för vissa.)

Det finns faktiskt en del humor i det här: Malmström pekar på något som Engström kunde (rent av borde) ha sagt, men aldrig fick tillfälle säga. Hon säger det däremot själv. Sedan påstår hon att det är en lögn, som kommer från Engström.

Spooky!

Så, vem är då en lögnare? EU-kommissionär Cecilia Malmström måste helt enkelt ha blandat ihop Engström med vad hennes eget, liberala samvetes röst – rimligen – borde säga.

Dagens SVT-intervju innehåller dessutom en intressant godbit: Malmström utesluter inte att det europeiska system som hon nu för fram kan komma att svepa med alla inrikes banktransaktioner. Well. Vad var det vi sa?

Engström

Gårdagens SVT-artikel (Engström)
Dagens SVT-artikel (Malmström)
Pirate MEP Christian Engströms blogg
Denna blogg om EU:s bank-FRA: Del 1 | Del 2

Avslutningsvis får vi väl tacka Cecilia Malmström för att hon hjälper oss att ge denna fråga den uppmärksamhet den förtjänar... ;-)

Uppdatering: Klamberg avslöjar att EU medvetet låter bli att ens utreda möjligheten att bara övervaka brottsmisstänkta personers ekonomiska affärer. Kommissionens utgångspunkt är granskning i bulk.

Med EU:s "bank-FRA" är alla rimliga gränser passerade

EU:s nya "bank-FRA" (se bloggposten nedan) väcker farhågor. Kommer staten och EU att ge sig innan de kan ta reda på allt om oss medborgare? Det verkar inte så.

Det finns massor med känslig information som går att få fram genom att titta på folks banktransaktioner. Medlemskap i politiska partier, till exempel. Prenumerationer på subversiva tidskrifter. Medlemskap i en swingers-klubb. Räkningar från psykologen. Det är bara ett par exempel på sådant som blir tillgängligt för myndigheter, byråkrater, politiker och eurokrater när EU nu skall börja granska alla våra bankaffärer.

Och det är så onödigt. Är det något område där staten verkligen kan få fram information i efterhand - med ett beslut från en rättslig instans i ryggen - så är det väl banksektorn? Allt sparas ju. Länge. Men våra herrar och deras funktionärer tycker väl att det är enklare att bara behöva trycka på en knapp för att få fram våra liv på sina dataskärmar, kan man anta.

Det hela blir ännu jävligare om man tar in utvecklingen mot ett kontantlöst samhälle i bilden. Allt vanligt folk gör blir de tvungna att göra på sätt som lätt kan spåras. Rätten att vara anonym urholkas, snabbt. (I dag måste de dansa schottis av glädje på Skattemyndigheten.)

Övervakning och analys av våra bankaffärer. Registrering av våra resor. Registrering av alla medborgares alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner. FRA. Helhetsbilden är förskräckande. Men än mer förskräckande är att det inte pågår någon vredesglödgad samhällsdebatt om allt det här.

Assange: Fortsättning följer

Efter två dagars förhandlingar (dag 1 - dag 2) behöver den brittiska domstolen nu minst tre veckor på sig för att fundera på om Wikileaks grundare Julian Assange skall utlämnas till Sverige eller ej.

Veckans förhandlingar var betydligt mer sansade än förra omgången, vilket nog kan tillskrivas att Assange bytt advokat.

Dessutom är det inte uteslutet att det hela kan gå ett varv till, upp till högsta rättsliga instans. Helt enkelt eftersom det finns ett allmänt intresse av att reda ut hur den europeiska arresteringsordern kan och får användas.

Och nu: Ett europeiskt bank-FRA

EU vill bygga upp ett system för att övervaka, granska och analysera våra europeiska banktransaktioner.

Så här...

När frågan om överföring av europeiska bankdata till USA:s terroristjägare (SWIFT-avtalet) var aktuell, då lovade EU-Kommissionen att återkomma med ett förslag till hur mer av granskningen av våra bankaffärer kan ske inom EU. Många ledamöter i Europaparlamentet tyckte det lät bra och hänvisade till just detta när de ändrade sig från ett nej till ett ja i SWIFT-frågan.

Piratpartiet stod dock fast vid sitt SWIFT-nej (tillsammans med den gröna gruppen) och lät sig inte imponeras av kommissionens planer.

Naturligtvis är det bättre om europeiska bankdata granskas i EU än i USA, i den mån de behöver granskas. Men det blir ju inte så. Och det stannar ju inte där.

Redan under SWIFT-debatten varnade vi för att allt detta kan landa i ett stort, integritetskränkande europeiskt "bank-FRA". Och nu visar det sig - som vanligt - att vi fick rätt.

I dag meddelar EU-Kommissionen att unionen tänker bygga upp ett "European terrorist finance tracking system" som skall övervaka, granska och analysera våra banktransaktioner här i EU.

Detta är naturligtvis ett jättelikt kliv mot den totala europeiska övervakningsstaten.

Vem som är ansvarig för detta i EU-Kommissionen? Gissa..!

Lägg sedan samman detta med EU:s datalagringsdirektiv - som ju går ut på att lagra data om all din data- och telekommunikation. Staten, EU, kommer att veta allt om dig!

Det rimliga är naturligtvis att staten bara övervakar människor som är misstänkta för brott. Alla andra skall lämnas ifred. Så väl i Sverige som i EU.

Och - trumpetstötar - inte innebär dagens utspel från kommissionen att vi blir av med USA:s granskning av våra europeiska bankaffärer heller. SWIFT-avtalet ligger där det ligger. (Läs mer i de postningar på denna blogg som har taggats med "SWIFT".)

Uppdatering: SVT Rapport

Uppdatering: Pirate MEP Christian Engström, Piratpartiets pressmeddelande, New York Times

Uppdatering: Klamberg

Assange-målet, del 2, dag 2

The Guardians live-rapportering hittar du här.

Samtidigt, i Euro-zonen...

Det ekonomiska mullret i EU och EMU/Euro-zonen tilltar i styrka.

EU-kommissionär Michael Barnier är nu på väg att plocka upp ordförande Barrosos idé om att reglera och tygla kreditvärderingsinstituten. Det vill säga hugga huvudet av budbäraren - och förbjuda dåliga nyheter. Det känns som en mycket märklig och något klen plan.

Samtidigt blinkar varningslamporna ilsket vad gäller Italien. Siffrorna pekar tydligt på en fullständigt ohållbar situation. (Den europeiska centralbanken, ECB, stödköper för övrigt just nu italienska statspapper. Det kommer inte att hjälpa på sikt, men det ger kanske lite andrum att fundera på vad man skall göra.)

Strategin att isolera den ekonomiska krisen till Grekland, Irland och Portugal har uppenbart misslyckats. Nu är inte bara Italien, utan även Spanien på väg ner i det stora svarta hålet. Och fler står på kö.

Politikerna är villrådiga. Problemet ligger på deras bord - eftersom det är de som har skapat den centralstyrda valutaunion som nu är på väg att falla på sin egen orimlighet. Men vad skall de göra?

Man kan sluta kasta goda pengar efter dåliga och låta Grekland gå i "konkurs". Men kan en del av ett valutaområde verkligen göra det? Och vilka är spridningsriskerna?

Ett annat alternativ är konstgjord andning, genom att ECB ökar inköpen av statspapper från de länder som är i kris. Men det löser inget på sikt. Och det kommer att vålla ECB stora problem.

Eller också tar man fram storsläggan och skapar en fiskal union - det vill säga att alla Euro-zonens statspapper ersätts med "eurobonds". Det innebär i så fall att EU i praktiken tar kontrollen - den slutliga kontrollen - över medlemsstaternas ekonomier.

Vi lever i intressanta tider.

Wikileaks ändrade allt

"It has been my long term belief that what advances us as a civilization is the entirety of our international record, the entirety of our understanding about what we are going through, what human institutions are actually like and how they behave. And if we are to make rational policy decisions in so far as any decision can be rational then we have to have information that is drawn from the real world, and a description of the real world. At the moment we are severely lacking in the information from the interior of big secretive organizations that have such a role in shaping how civilization evolves and how we all live."

Citatet kommer från Wikileaks grundare Julian Assange, när han förra helgen deltog på ett möte med the Frontline Club och Democracy Now i London. (Se evenemanget och läs utskriften här.)

Och så är det naturligtvis. Skall vi kunna fatta informerade beslut, skall vi kunna utvecklas som civilisation - då måste vi ha information om vad som händer i vår värld. God information. Även jobbig information. Och så mycket information som möjligt. På den punkten har Wikileaks gjort världen bättre och vår demokrati vitalare.

Ta det här med bilder från krig. Riktiga bilder som visar hur det egentligen går till. Sådana ser man sällan nu för tiden. Det var därför filmklippet Collateral Murder, som visar en mycket kontroversiell och obehaglig verklig händelse, var så betydelsefullt.

På mötet som nämns ovan kommenterar den slovenske filosofen Slavoj Žižek saken som skillnaden mellan att misstänka att ens partner är otrogen och att ha bevis för det. Visst, folk vet nog vad som sker i till exempel Irak. Men det är först när man får se vad som sker som det verkligen kickar in.

Detta är information som starka krafter ville undanhålla från allmänheten. Men som Wikileaks gjorde offentlig. Oavsett hur man tolkar den dokumenterade händelsen, kan väl knappast någon rimligt funtad människa påstå att det hade varit bättre om vi aldrig hade fått veta?

Via Wikileaks ambassadtelegram fick vi veta hur USA och ett antal andra länder (däribland Sverige) ägnar sig åt dubbelspel och dubbelmoral. Det fattas politiska beslut som det är meningen folket och media inte skall få kännedom om. Politiker och andra makthavare håller sig dels med en hemlig och dels med en offentlig politik.

Vilket är ett stort och uppenbart demokratiskt problem. Hur skall vi kunna ställa våra politiker till svars om de bedriver politik i hemlighet? Hur skall vi veta vilka politiker vi skall rösta på om de inte spelar med öppna kort?

Här har Wikileaks inte bara avslöjat missförhållanden i sak. Minst lika viktigt är att man har ställt de ovanstående principfrågorna i rampljuset.

Wikileaks är en tämligen liten organisation, men med oerhörd genomslagskraft. Den drivs av envisa, modiga och en smula egensinniga människor. Naturligtvis. Ingen normal människa fixar att rida en sådan här storm. Här finns en vision om öppenhet och transparens som närmast kan beskrivas som filosofisk. Så visst, till exempel Julian Assange är en smula kufisk och har ett rätt uppblåst ego. Jaha? Så intressant. Är det någon som tror att till exempel Bosse Ringholm skulle kunna ratta en sådan här sak?

Nu börjar nästa rond i Assange-affären

Just nu börjar nya förhandlingar i London - om Wikileaks-grundaren Julian Assanges eventuella utlämning till Sverige. Det kan dock ta månader innan domstolen kommer med ett beslut.

Bakgrundsartiklar: The Guardian, SvD, Expressen, Aftonbladet och Nyheter24.

Live: The Guardian

Uppdatering: Enligt live-rapporteringen verkar det ha varit en bra idé att byta advokater. Assanges försvar framstår nu plötsligt som mycket rimligare.

Meddelande från Bryssel

Ack, allt som är bra (eller i vart fall gemytligt) skall uppenbarligen förgöras.

I kväll är sista kvällen på Bryssel-krogen Aux Bons Enfants. Efter sisådär 35 år i samma lokal packar Barnen ihop – efter en direkt chockartad hyreshöjning.

Barnen var den enda egentliga kvarterskrogen vid Place Grand Sablon. En klassiker. Ett landmärke. Här trängdes lokalbefolkning, kungligheter och skrothandlare kring rimligt prissatt italiensk husmanskost, med en... belgisk twist. (Till och med Carl Bildt kunde någon gång hinna hit mellan sina toppmöten och flygresor.)

Vemod!

Men Michelangelo & Co försvinner inte ur våra liv. I september tar de över en av krogarna i backen ner från Café Leffe mot Chapelle-kyrkan. Dock med en lite exklusivare meny och gissningsvis ett par snäpp högre priser.

En stilla undran...

Jag har just bläddrat lite i Moderata Ungdomsförbundets nya integritetsrapport "Många bäckar små..."

De unga moderaterna har invändningar mot till exempel FRA, fartkameror, vägtullar, kontantlös kollektivtrafik, ID-tvång på SJ, det kontantlösa samhället, PNR, datalagringsdirektivet och polismetodutredningen.

Det låter ju bra på alla sätt och vis.

Det enda jag undrar är: Om MUF nu tycker så där - varför är de då ungdomsförbund till moderaterna?

Den nya europeiska människan

EU:s makthavare är inte nöjda med medborgarnas attityder. Därför tänker man "justera" dessa.

Så här...

EU:s stora lockvara mot vanligt folk – den fria rörligheten – håller på att skära samman. Valutasamarbetet blev en farlig, svart fars. Det demokratiska underskottet blir allt oftare allt mer synligt.

EU har helt enkelt problem med folkets kärlek. "Något måste göras."

Nu är detta inget nytt. Inom EU arbetar redan tusentals människor med information, opinion och propaganda.

Vad som däremot är rätt nytt är att konkreta politiska propaganda-beslut börjar utkristalliseras i EU.

Det handlar om att få oss medborgare att omfamna en europeisk identitet. Att byta tankemönster.

Än så länge är det inga stora eller dramatiska saker. Detta kommer att ta sin tid och det kommer att ske i många små steg.

Den här gången handlar det om sport. [Länk] Vi står inför att fatta ett politiskt beslut om att EU-fanan skall vaja vid alla stora europeiska idrottsevenemang. Och att idrottsmän som tävlar på internationell nivå skall ha EU-symbolen på sina dräkter. Via dekret.

Det kan tyckas vara en skitsak. Men det handlar om att byta ut dina gamla tankemönster mot nya. Så att du passar bättre in i den europeiska unionens överstat.

Det är alltså inte EU som skall reformeras. Det är du. Vilket, faktiskt, är rätt oerhört. Arbetet med detta är redan i full gång.

Och nu: Cirkus Assange!

Tro inte att nyhetstorkan kommer att bli total bara för att Almedalsveckan är över.

På tisdag börjar de nya förhandlingarna om utlämningen av Wikileaks grundare Julian Assange från Storbritannien till Sverige. Räkna med sedvanlig cirkus.

Här gäller det att hålla flera saker i huvudet samtidigt...

Till att börja med är det viktigt att hålla isär Wikileaks arbete och personen Julian Assange. Wikileaks har givit oss unik insikt i det politiska dubbelspelet, där bland andra svenska politiker har fört en hemlig politik gentemot USA och en annan politik utåt. Vi har fått svart på vitt hur amerikanska särintressen har påverkat lagstiftning i Sverige och EU. Vi har fått kännedom om krigsförbrytelser. Och vi har fått se krigets fasor på nära håll, vilket makthavarna inte gillar. Wikileaks är ett bra och viktigt projekt.

Vad gäller utlämningen är det bara att konstatera att det nog hade varit bättre för både Assange och Wikileaks om han rest till Sverige frivilligt – för att reda ut den här historien. Men så blev det inte. Vilket leder till att allt blir betydligt mer oförutsägbart. En kvalificerad gissning är att Assange till slut kommer att bli sänd till Sverige.

Vad gäller risken för en utlämning till USA ser jag inte att den skulle vara större i Sverige än i England. Snarare tvärt om. Den svenska regeringen måste vara väldigt medveten om att en vidareutlämning skulle få konsekvenser av närmast episka proportioner. (Till och med EU-Kommissionen håller ett öga på saken.) Men även här gäller största vaksamhet och beredskap, ifall något extraordinärt skulle inträffa.

Sedan har vi frågan om Assange kan få en rättvis rättegång / rättsprocess i Sverige. Oavsett vad man tycker och tror i skuldfrågan är det oerhört viktigt att allt går rätt till. Här måste alla hålla ögonen på bollen. Hela tiden.

Och rättsfallet som sådant? Min gissning är att det inte ens kommer att gå till åtal. Men Assange har försämrat sina odds rätt kraftigt genom att inte vara samarbetsvillig. Oavsett vad man tycker är rätt och rimligt – så reagerar det svenska rättsväsendet som regel väldigt dåligt på att någon obstruerar.

Som bonusfråga belyser fallet problemen med den europeiska arresteringsordern (EAW), som är ett EU-påfund. Att EAW används i en situation där en person inte ens är åtalad för brott känns helt enkelt inte rimligt. Det blir ett exempel på hur EU håller på att förvandlas till en polisstat, som inte tar rättsstatens principer på allvar.

Kommer man att kunna hålla isär sak och person? Kommer man att kunna hålla isär de olika sakfrågorna? Jag är tveksam. Det hade kanske gått om Assange hade varit lite mer proaktiv och uppträtt med lite mer fingertoppskänsla. Istället kommer allt nu på en gång, vilket bara blir rörigt.

För att sammanfatta: Assange kommer troligen att utlämnas till Sverige. Oavsett vad man tycker och tror i skuldfrågan är det viktigt att han får en korrekt och rättssäker prövning.

Själv hoppas jag att allt detta läggs bakom oss – så att Assange och Wikileaks kan fortsätta sitt arbete under ordnade former.

Argumentationsbank om (sd)

Så har Almedalsveckan avslutats – med sverigedemokraternas dag.

Vilket känns som ett bra tillfälle att uppmärksamma denna wiki: populist.se.

På den finns gott om material som är bra att ha till hands när man debatterar med (sd).

Keep up the good work!

Tänk på barnen!

Nu vill politikens fula farbröder rädda ungdomen! Typ.

Barn och unga tycks vara i ropet i svensk politik just nu.

Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt försöker muta in frågan om barnfattigdomen. Det känns ju snällt och så. Tyvärr får det hela pyspunka, eftersom han företräder ett parti som med sin detaljstyrning, sitt byråkratiska anslag och sin högskattepolitik är direkt tillväxtfientligt. Pengarna måste liksom komma någonstans ifrån, först.

Folkpartiet och major Björklund talar skola, skola, skola. Och ordning och reda i skolan. Var det kinesiska han ville att man skulle lära sig i grundskolan, den här gången? Problemet är att allt pillande berövar skolan den stadga och arbetsro den så väl behöver. Sätt upp ett ramverk och håll er till det. Så skall ni nog se att skolan och läroboksförfattarna själva kan hänga med i tiden och utvecklingen.

Kristdemokraternas Göran Hägglund griper också efter barn- och ungdomsfrågorna, som ett sista halmstrå. Men är det barns och ungas intressen han har för ögonen? Eller försöker han bara ta billiga poäng på äldre människors ständiga gnäll på "dagens ungdom"? Och är Bullerbyn och Kyrkans Ungdom verkligen så där speciellt relevant för dagens unga? Har karln någon koll på hur det är att vara ung i dag och vilka problem dagens ungdom upplever? Hur många av hans followers på Twitter är egentligen under 30 år gamla?

Samtidigt gör de flesta politiker sitt yttersta för att försöka reglera, övervaka och kastrera den digitala arenan – där dagens unga har en stor del av sina liv.

Lördagspyssel...

Bloggen Med örat mot rälsen har en tänkvärd poäng med bloggposten "Bror Duktig-syndromet eller Det är inte storebror du ska oroa dej över". Länk »

Peter Santesson på Inslag.se sticker ut huvudet, med besked. I bloggposten "Bland absurditeter och primadonnor" ger han sig i kast med den svenska invandringsdebatten, (sd) och Gudmundson-bråket. Huvudtesen är att att det är besvärande låg nivå på mycket av anti-(sd)-argumentationen. Det räcker liksom inte med att bara hänga en skylt med ordet "Rasist" runt halsen på folk. Jag är inte helt säker, men jag tolkar det som att Santesson lyckas framföra denna kritik utan att för den sakens skull ta parti för (sd). Hur som helst, så belyser texten något intressant: Kritiken mot (sd) måste både bli av bättre kvalitet och mer begriplig för vanligt folk. Samtidigt. Länk »

Den nye (s)-ledaren har det motigt. Inte nog med att retorikexperterna sågar Juholts föreställning i Almedalen. Han hade dessutom ordentlig otur med siffror och fakta. Länk »

Det kanske är lite utanför denna bloggs vanliga ämnesområde, men i SvD har Inger Atterstam en vass text om förvirringen kring salt och högt blodtryck. En av hennes många rallarsvängar ser ut så här... "Blodtrycksmarknaden blev den första spektakulära framgången för den moderna läkemedelsindustrins strategi: att ta fram och sälja preparat till i princip friska människor som de ska äta till livets slut." Länk »

Och så kommer det nyheter från Japan: Sony upphör med tillverkningen av Minidisc. Hur skall den franska ungdomen nu kunna lyssna på musik? Länk »

USA: ISP:arna stänger av fildelare

I USA har de stora internetleverantörerna (ISP:arna) gått med på nöjesindustrins krav – och kommer att börja stänga av fildelare från internet.

Visserligen kommer de att varna först. IDG skriver också att "Kunderna kommer även att få möjlighet att bestrida anklagelserna om de anser sig vara oskyldiga."

Men att stänga av folk från internet är, i sig, en väldigt dålig idé. Och om det sker – då måste man ha en föregående rättslig prövning.

Principen om föregående rättslig prövning gäller faktiskt i EU – som ett resultat av den förhadlingsseger om EU:s telekompaket, som piratpartiet var med och drev fram hösten 2009.

Här borde USA lära av EU. Rättsstaten måste värnas!

IDG | Nyheter24

PNR: EU och USA vill kartlägga dina resor

"Det handlar inte längre om vanligt polisarbete där listorna används för att hitta en specifik misstänkt person. Det är ett systematiskt användande av personuppgifter som läggs i databaser och körs i datorer."

Så säger Europaparlemtets ledamot Jan Philipp Albrecht om den insamling och delning av passageraruppgifter på flyget (PNR), som EU just nu diskuterar med USA. (Albrecht är ledamot för de tyska gröna och "piratpartiets man" i parlamentets utskott för mänskliga fri- och rättigheter.)

EU-Kommissionen vill att ett 20-tal olika, känsliga persondata om flygresenärer skall samlas in och göras tillgängliga för USA. Där kommer de att sparas i 15 år.

Men egentligen är det värre än så. Genom resebyråernas datasystem har USA och andra länder redan tillgång till betydligt fler känsliga uppgifter om alla flygresenärer (till alla destinationer). I dessa register raderas uppgifterna aldrig och det går inte att veta vem som går in och tittar.

Dessutom funderar EU på ett eget, nytt PNR-register.

För att återgå till PNR-avtalet med USA – så sägs Österrike, Portugal, Frankrike och Italien ha invändningar. Den svenska regeringen viftar dock glatt på svansen.

Samtidigt finns det de som vill gå längre. I tidigare förhandlingar har det talats om att även registrera tågresor, hotellövernattningar och hyrbilar.

Belgien...

Åter i Bryssel. Jag noterar att det är på håret att Belgien fortfarande existerar...

Ett nyval rycker närmare. Och funkar inte det, då lär landets än så länge hyfsade kreditbetyg ryka. Belgien har, som så många andra, väldigt hög utlåning. Möjligen kan situationen räddas på grund av att belgarna även har ett rätt stort privat sparande.

EU: Mörkrets hjärta

EU:s mötesrum: Forum för demokrati och rättigheter eller särintressen?

För ett par år sedan försökte särintressen (musik- och filmindustrin) ta kommandot över utformningen av EU:s så kallade telekompaket. Det slutade med en utdragen och uppslitande strid – fokuserad på symbolfrågan om avstängning av fildelare från internet. Till slut vann den rimliga linjen, att de länder som ägnar sig åt sådant otyg ändå måste respektera rättssäkerheten och rättsstatens grundläggande principer.

Efter det slagsmålet var det många ledamöter i Europaparlamentet som började dra öronen åt sig, vad gäller särintressens inflytande över politiken. Fildelningsfrågan ledde alltså till en viss medvetenhet om ett större, demokratiskt problem.

I dag finns det faktiskt en del ledamöter i Europaparlamentet som ser den korporativism som breder ut sig i EU som ett påtagligt och allvarligt problem. Och de ser piratpartiet som en naturlig allierad i denna debatt.

När vi talar med (så väl svenska som utländska) journalister som följt piratpartiets arbete i upphovsrätts- och fildelningsfrågan i Europaparlamentet – då leder diskussionen allt oftare in på de stora, demokratiska principfrågorna.

I USA har professor Larry Lessig gått vidare från att jobba med upphovsrätt och Creative Commons – till att ta sig an hela det problematiska komplexet med politisk korruption.

Det verkar helt enkelt som om upphovsrätt, fildelning och internets frihet är frågor som naturligt leder vidare till frågeställningar om demokrati, rättigheter och rättsstat. Vilket inte är så konstigt. För de täcker verkligen allt detta.

Det är möjligen ytterligare ett belägg för att en rimlig EU-kritik – byggd på grundläggande rättigheter – är en naturlig utveckling av piratpartiets plattform.

Barroso surar

I går fick Portugal sitt kreditbetyg sänkt till konfetti-nivå.

EU-Kommissionens ordförande, portugisen José Manuel Barroso, är skitsur.

Han säger bland annat...

"De ger oss ingen klarhet, de sprider bara osäkerhet." och "För mig är det märkligt att det inte finns någon europeisk kreditvärderare."

Hmmm... Menar han att kreditvärderingsinstituten skall tiga om saken när stater är i knipa? Brukar inte EU gnälla över att dessa institut inte var tillräckligt hårda i nyporna, när det gällde bankerna? Är det inte EU som har hotat dem med att de kan åläggas ansvar, om de inte varnar för ekonomiska problem i tid?

Och det där om att det skulle vara ett problem att det inte finns någon europeisk "kreditvärderare". Vad menar Barroso egentligen med det? Att en sådan skulle vara lättare att tysta, om den upptäcker något som håller på att spåra ur? Eller hur skall man annars tolka det?

Med fingrarna i kakburken

Under det spanska EU-ordförandeskapet förra året drogs mycket av riktlinjerna för EU:s fortsatta förhållningssätt i upphovsrättsfrågorna upp. Kollade man närmare, så var policydokumenten i stora delar i princip copy-pastade från olika spanska särintressens PM och önskelistor.

Spanjorerna arbetade inte bara på att upprätthålla en drakonisk hållning i upphovsrättsfrågor i EU. På hemmaplan införde man också långtgående regleringar vad gäller upphovsrätt, internet och fildelning. Helt i linje med vad deras särintressen önskat sig.

Nu visar det sig att SGAE (spanska STIM) förskingrat mångmiljonbelopp från de upphovsmän de påstår sig representera. Snacka om särintressen!

Läs mer + länkar hos Pirate MEP Christian Engström »

ACTA: Fullt skyttegravskrig!

Det ökända och hårt kritiserade ACTA-avtalet är tänkt att behandlas i Europaparlamentet (och de nationella parlamenten) framåt höstkanten. Fortfarande är en av knäckfrågorna i vilken utsträckning avtalet medför att internetoperatörerna (ISP:arna) kommer att tvingas bli nätpoliser med skyldighet att kontrollera, filtrera och stoppa trafik som kan ha med olaglig fildelning att göra.

Nu tycker EU-Kommissionen att det har varit nog med bråk om ACTA.

Kommissionen föreslår därför att ingen ytterligare granskning av avtalet skall ske innan frågan går till omröstning i parlamentet. Inte ens en kontroll av huruvida ACTA är i enlighet med EU:s egna regler vill man gå med på. Detta trots att en grupp ledande akademiker som granskat saken funnit elva olika exempel på att avtalet uppenbart står i strid med EU-lagstiftningen.

Detta är häpnadsväckande dumt och arrogant. EU-Kommissionen vill inte veta om ACTA-avtalet är lagligt innan beslutet fattas. Istället kräver man att Europaparlamentet och medlemsstaternas parlament okritiskt skall säga "ja tack".

I skyttegraven på andra sidan fronten finns bland andra organisationen European Digital Rights, EDRi. De driver på Europaparlamentet för att få fram all information och alla dokument från de hemlighetsfulla ACTA-förhandlingarna.

Nu har det kommit till en punkt där Europaparlamentets utskott för internationell handel, INTA, har fått (vad som antas vara) alla relevanta dokument i ärendet. Men nu vill INTA, efter påtryckningar från kommissionen, inte dela med sig av denna information till resten av Europaparlamentet.

Ja, du läste rätt. Pappren finns i Europaparlamentet, men de flesta folkvalda får inte lov att se dem. De förväntas bara okritiskt rösta igenom ACTA-avtalet – till råga på allt utan föregående prövning av dess laglighet.

Detta är rena farsen. Men det är lätt att hålla sig för skratt.

Wobbing Europe citerar EDRIs Joe McNamee...

”Multiple parts of the agreement are completely opaque and according to the Vienna convention (rules on international agreements) preparing papers should be used for clarification,” he says, and gives an example:
”The agreement talks of cooperation between Internet providers and law enforcement agencies. What is that? In previous, leaked, versions there was a footnote here about providers disconnecting users after repeatedly misuse of the Internet. Is that solved now? Is there a common understanding if this should be the rule?”

EDRi och ett antal ledamöter har krävt att INTA skall släppa de aktuella dokumenten. Men utskottets majoritet och tjänstemän vill inte lyssna på det örat.

Därför har EDRi nu även lämnat in en formell begäran till Europaparlamentets registratur om att få ut handlingarna, med hänvisning till regel 1049/2001 om "access to documents".

EU-Kommissionen och Euopaparlamentets konservativa majoritet får nog skylla sig själva om det uppstår frågetecken och skapas misstankar kring ACTA-avtalet – så ljusskyggt som de beter sig.

Pappren på bordet! Och förhandsprövning av ACTA:s laglighet! Tack!

Uppdatering: Se även ACTA-bloggen.