Jag är just tillbaka i Bryssel, efter att ha kryssat runt i Europa ett par veckor. De senaste dygnen har jag befunnit mig i England – lagom för att följa de rysliga rapporterna och direktsändningarna från de upplopp som förekommit på olika håll.
Det som nu sker saknar egentlig logik. Men det är för den sakens skull varken oväntat eller oförutsägbart. Upplopp, lynchmobbar, vandalism och bråk har alltid funnits i vår historia. Allt som krävs är en förevändning, en gnista – om än så liten. (Därmed inte sagt att dödsskjutningen i Tottenham inte
kan ha varit en gigantisk screw up från polisens sida.)
Att anlägga bränder, plundra affärer och att utsätta människor och deras egendom för fara är oacceptabelt. Helt oacceptabelt. Men, som sagt, det sker och sådant kommer förmodligen att fortsätta ske. Möjligen kan man minska riskerna.
Den som ens varit i närheten av en brittisk "estate" vet att det är ett vidrigt koncept, som skapat för att orsaka problem. Det är miljöer som får Rosengård, Bergsjön och Ronna att framstå som rena Bullerbyn. Social ingenjörskonst av en sort som borde vara direkt åtalbar. I redan fattiga och stökiga miljöer.
Kanske, kanske är det så att allt skulle vara bättre om politikerna lät bli att lägga sig i. Om de lät städerna leva sitt eget dynamiska liv.
Det kommer förmodligen alltid att finnas fattiga och "dåliga" områden. Men om man låter stadens liv ha sin gilla gång, då kommer ett visst mått av spontan ordning att i vart fall göra problemen något mindre.
Stadsdelar förfaller och tas över av missbrukare, papperslösa, kriminella och udda existenser. Men det brukar i sin tur leda till att fler följer efter. Låga hyror lockar så småningom nya grupper som konstnärer, alternativa kulturer och bohemer. Och innan man vet ordet av börjar tidigare "dåliga" områden spontant att bli inne och locka till sig unga människor i karriären. Problemen flyttar någon annan stans. Men – och det är det viktiga – man får en
utspädningseffekt. Vissa människor stannar kvar och backas upp av en förbättrad social miljö. Kriminella nätverk splittras upp. Rörligheten skapar ett slags positiv dynamik.
Att bygga
estates och satellitförorter är ett säkert sätt att skjuta en sådan utveckling i sank. Att sabotera den spontana ordningen. Ansvaret för detta ligger helt och hållet på klåfingriga politiker och byråkrater. (Även om de kanske haft goda intentioner.)
Det är naturligtvis inte så att jag tycker att "slumområden" är något bra i sig. Men om den välmående medelklassen inte vore så jävla
up tight och krävde bostadsrätter, chokladfabriker och designerbutiker i vart enda innerstadskvarter – utan istället lät annorlunda människor hållas – då är det möjligt att allt skulle bli bättre i långa loppet.
Tyvärr går allt åt andra hållet. Till exempel är de farliga kvarteren i Hamburg i dag närmast socialt rensade. Den blonderade fascisten i Holland vill göra samma sak i Amsterdam. I Sverige är allt snart fullbordat. Man använder tvång (och ibland våld) för att planera och tillrättalägga. Och man sänder alla människor som inte passar in i normalmallen till läger i höghusform, dit allt jävla elände koncentreras. Inte att undra på att saker och ting går över styr.
Men, för att återvända til Storbritannien. Det vi ser just nu kommer att sabotera den inbromsning av övervakningsstaten som liberaldemokraterna nästan lyckats få med de konservativa på. Nu kommer världens mest övervakade folk att få fler övervakningskameror. Polisen kommer att bli än mer bepansrad. Medelklassen kommer att bli än räddare för "andra" människor. Det är en tragisk, ond sprial – som leder ner i en polisstat.
Det ovanstående skriver jag inte på något sätt för att relativisera det som sker. De jävla huliganer som – med en tragedi som förevändning – plundrar, bränner, vandaliserar, bråkar och förstör har det fulla ansvaret för sina handlingar. De bör spärras in.
Nej, min poäng är att det är lite som euro-samarbetet. Problem som görs onödigt stora av klåfingriga, självupptagna och tämligen inkompetenta politiker. Påhejade av en tämligen intolerant medelklass – som inte längre har någon uppfattning om konceptet
leva och låta leva. (Det vill säga deras väljarbas.)
Men, nej. Detta är ingen
klassfråga i sig. Det är en fråga om attityder till livet, medmänniskor och stadens dynamiska liv. (Vilket kanske moderaterna borde ta sig en funderare över, nu när de vill bygga ett övre medelklass-ghetto på Norra Djurgården.)
