Totaalspektakel

Europaparlamentet i Bryssel är barrikaderat. I tre dagar har det byggts scener, snickrats podier, satts upp hundratals strålkastare, lastats av lastbilslaster med högtalare med mera, med mera.

Skälet är att Belgien nu tar över ordförandeskapet i EU. Detta tänker man fira på lördag med ett "totaalspektakel" med namnet I love EU.

Jag får en krypande obehagskänsla när jag står och betraktar det hela på lite avstånd, vid busshållplatsen på Place Luxemburg. Det är ett politiskt projekt som skall hyllas. Överstatlighet som skall firas. EU som skall älskas. Fritt inträde till det demokratiska underskottet. Strålkastare som spelar över kvällshimlen...

Jag avser att tillbringa lördagskvällen på annan plats än på van Rompuys kröning.

IFPI - Ett särintresse som vill ödelägga rättsstaten

Lagen om jakt på fildelare, IPRED, är i Sverige genomförd på ett sätt som går längre än vad EU:s direktiv i frågan kräver.

Den svenska IPRED-lagen är integritetskränkande på ett sätt som står i strid med till exempel EU:s datalagringsdirektiv.

Därför kräver nu bredbandsoperatören Comhem - helt rimligt - att tingsrätten låter EU-domstolen pröva ett IPRED-mål där IFPI (musikindustrin) vill ha ut identiteten på misstänkta fildelare.

För övrigt säger till och med högsta domstolen, i ett parallellt rättsfall, att detta är för knivigt och att den tänker vända sig till EU-domstolen.

Vad säger då IFPI? Jo, att Comhem försöker hindra rättvisans gång.

Ursäkta? Vi har en hafsigt formulerad lag (skriven på beställning av just nöjesindustrin) som går längre än det direktiv den stöder sig emot. Denna lag bryter dessutom, rätt uppenbart, mot andra EU-direktiv. Det är väl klart att detta måste redas ut, i god ordning?

Menar IFPI verkligen att det svenska rättsväsendet skall börja utfärda domar utan att ha klart för sig hur rättsläget egentligen ser ut?

Menar IFPI verkligen att rättssäkerheten är underordnad önskemålen från ett särintresse?

Menar IFPI verkligen att rättsstaten skall ersättas med korporativism?

Hur definierar IFPI för övrigt "rättvisans gång"? Som att politikerna och domstolarna blint skall lyda deras order?

Nöjesindustrin och upphovsrättslobbyn övertalar inte bara politikerna att skriva dåliga och rättsosäkra speciallagar, anpassade till deras förlegade affärsmodeller. De kräver dessutom att svenskt rättsväsende skall börja ägna sig åt lynchjustis. Skämmes, ta mig fan!

SvD: Comhem vill ta fildelare till EU

Inför nästa veckas SWIFT-omröstning

Pirate MEP Christian Engström bloggar om socialisternas, liberalernas och kristdemokraternas svek.

Nya vänsterpartiet, del 2

Efter att vänsterpartiet kom ut som EU-kramare härom dagen har EU-vänstern fått ny luft under vingarna.

Och det är ju logiskt. Centralstyrning, kommandoekonomi och regleringar är betydligt "kraftfullare" på en överstatlig än på en nationell nivå. (Vi andra skulle använda ordet värre.)

I dagens DN går ett antal betongvänsterpartister och vänstersossar ut och pekar på att EU som superstat faktiskt är ett särdeles socialistiskt projekt. (Vilket tycks ha gått de svenska borgerliga partierna förbi.)

I debattartikeln vurmar de för euron (snacka om dålig timing), mer keynesianism (politiskt styrd ekonomi), en lägsta tillåtna skattenivå i EU (I rest my case), konfrontation mot lågskatteländer (att vissa länder har lägre skatter tycker de är orättvist - mot oss), mer reglering av finansmarknaden (trots att det var politisk klåfingrighet som skapade krisen) och en tobinskatt på valutahandeln (vänstern är inte så bra på att förutse oavsiktliga, dynamiska effekter av sina politiska förslag).

Alla svenska riksdagspartier är nu EU-kramare. Och så är statssocialismen på banan igen, i överstatlig skepnad. Det här kommer att bli intressant.

Till artikeln...

Jag tror jag är kär

Magnus Betnér lustmördar sverigedemokraterna...

Bra bloggar...

Kent Persson (m) utmanar åter på bloggdebatt. Frågan denna vecka är vilka bloggar som är "bra".

Jag tänker inte göra någon tio-i-topp-lista, eftersom även politiska bloggar är väldigt olika. Det blir lite som att jämföra äpplen med päron. Men några skall jag nämna.

Jag tycker att Christian Engström (pp) och Karl Sigfrid (m) är bra exempel på politiker som använder sina bloggar för att förankra, fördjupa och föra en dialog med sina väljare. Jag gillar Klambergs kyliga, juridiska analys - som ofta blir ett bra komplement till mina försök att förenkla och popularisera. Dick Erixon måste beundras för sin ihärdighet i att leverera något slags svenskt Fox News på sin blogg, även om det är en del som jag inte håller med honom om. Erik Laakso förtjänar också ett speciellt omnämnande som landets mest självständiga sossebloggare. Sagor från livbåten känns som en blogg som kan växa till något stort. Men där slutar jag. Bli inte ledsen om inte just din blogg är omnämnd. Det finns massor av andra bloggar, politiska och andra, som jag verkligen gillar. ;-)

Men, för att ge denna bloggpost lite mer substans, så skall jag även fundera högt över vad jag tror och tycker är kännetecknande för en bra politisk blogg...

EU-Kommissionens nya War Room

Presidentens War Room i filmen Dr Strangelove

Redan i dag har EU-Kommissionen ett slags OP-Center, SitCen. Det lyder under EU:s utrikesminister. Men det går inte att spåra några demokratiskt fattade beslut om att något sådant över huvud taget skall finnas. Det har ingen egen budgetpost. Och således finns det inte heller någon insyn eller något sätt att utkräva ansvar om något skulle gå fel.

SitCen fungerar väl... så där. Dess huvudsakliga verksamhet tyck bestå i att dess medarbetare läcker varandras information tillbaka till sina hemländer.

Kommissionen vill nu bygga ut SitCen till ett riktigt War Room, fortfarande under utrikesministern. Härifrån är det tänkt att främst utrikesförvaltningen, EAS, skall hålla koll på vad som händer i världen. 160 anställda och en årskostnad på 100-200 miljoner kronor. Hur det blir med den demokratiska insynen förefaller dock fortfarande rätt oklart.

Men några egna hemliga agenter skall man tydligen inte ha. Det får medlemsstaterna tillhandahålla. Som EU Observer uttrycker saken "A cell of secret-service agents seconded from key EU states would pass Ms Ashton's queries to spy agencies such as the UK's MI6 or France's DGSE and file replies."

EU Observer

Hur mycket information från tortyr går till Säpo?

Frankrike, Tyskland och Storbritannien använder underrättelseinformation som kommer från länder som regelmässigt använder sig av tortyr. Detta enligt en rapport från Human Rights Watch.

Det innebär att även EU och dess medlemsländer - däribland Sverige - med rätt stor säkerhet tar del av och använder sådan information. Att dela information mellan unionens medlemmar är ju en central del i EU:s säkerhetsdoktrin (och Stockholmsprogrammet för Frihet, Säkerhet och Rättvisa).

Fransmännen, tyskarna och britterna försvarar sig med att de inte kan veta hur deras samarbetspartners i Algeriet, Syrien, Jordanien, Förenade Arabemiraten, Uzbekistan och Pakistan kommer över sin information. De vill, med andra ord, inte veta.

Flera gånger har det hänt att europeiska domstolar använt sig av information som tvingats ur folk under tortyr i andra länder. Vilket är vidrigt, på så många sätt.

Sedan var det det där med att information som är resultatet av tortyr ofta är opålitlig och av låg kvalitet. Att vara ond och att bete sig vidrigt är alltså inte ens effektivt.

Malmström säger nej till WD29. Men resten..?

EU-kommissionär Cecilia Malmström säger nej till en utökad datalagring som även omfattar våra slagningar på Google och andra sökmotorer. Därmed stänger hon alltså dörren för Europaparlamentets eländiga written declaration no 29, som krävde just det.

Det är ju glädjande. Och det får nog ses som en framgång för allt buller och alla protester som vi nu ser mot datalagringsdirektivet som sådant. Malmström försöker helt enkelt rädda vad som räddas kan, nu när detta direktiv skall utvärderas.

Och trycket måste fortsätta vara högt när det gäller datalagringsdirektivet. Det är den bästa chans vi har att Sverige kan slippa införa teledatalagringen.

Lästips

Tidskriften New Europe intervjuar Wikileaks talesman Julian Assange och Pirate MEP Christian Engström.

Pirater? I Svenska Dagbladet!?!

Vart är världen på väg..?

Läs!

Äntligen börjar folk säga ifrån!

EU-kommissionärerna Malmström, Reding och Kroes har fått ett skarpt formulerat brev om att datalagringsdirektivet (teledatalagringen) måste rivas upp. Avsändare är ett hundratal organisationer - från medborgarrättsaktivister och fackföreningar till journalister, läkare och konsumentföreträdare.

I brevet skriver de bland annat "Det finns inga bevis för att datalagring skyddar mot brott. Tvärtom, direktivet kostar miljarder euron samtidigt som det äventyrar oskyldiga människors rätt till privatliv, stör konfidentiell kommunikation och banar väg för en allt större massinsamling av information om hela befolkningen. (...) Det förstör helt enkelt vårt öppna och demokratiska samhälle."

Läs mer i SvD...

Och vad gäller ACTA-avtalet skåpar 650 tungviktare i informationsdebatten ut avtalet i ett nyss offentliggjort dokument. IDG skriver...

”ACTA är ett trasigt resultat av en allvarligt störd process”, uppger det kritiserande American University-dokumentet. ”Vad som i början var ett relativt enkelt förslag i syfte att koordinera tullverksamheter, har formats om till ett heltäckande och komplext nytt internationellt regelverk för immaterialrätt och internetkontroll med allvarliga konsekvenser för den globala ekonomin och regeringars förmåga att uppmuntra och skydda allmänna samhällsintressen”, varnar dokumentet.

Slut citat. Läs mer hos IDG...

Håller proppen äntligen på att gå ur flaskan? Börjar det civila samhället och se sakkunniga debattörerna äntligen vakna? Låt oss hoppas det. I Europaparlamentet kommer vi att fortsätta att punktmarkera både datalagringsdirektivet och ACTA-avtalet. Och det känns genast lite lättare och mer tacksamt nu när man hör det egna kavalleriet närma sig.

Nya vänsterpartiet

"Frågan är om Ohlys parti någon gång sedan Molotov-Ribbentrop traktatens offentliggörande 1939 gjort en så fullständig och snabb omsvängning i utrikespolitiken som idag i EU-politiken."

Carl B Hamilton (fp) kommenterar att de rödgrönas EU-plattform innebär att vänsterpartiet i praktiken ger upp sitt EU-motstånd.

SWIFT: Det blir ett ja. Och ett nytt "bank-FRA".

Tidigare i vår rev Europaparlamentet upp det så kallade SWIFT-avtalet – om överföring av bankdata från EU till USA:s terroristjägare. Men nu gör de stora partigrupperna helt om – och tänker rösta ja. Detta trots att de riktigt dåliga sakerna i avtalet finns kvar. Och med ökad övervakning som ett argument för!

Vi tar det från början... Europaparlamentet ansåg för bara ett par månader sedan att SWIFT-avtalet utgjorde en allt för stor integritetskränkning. Speciellt som data överförs i bulk till USA, vilket omfattar information om helt oskyldiga och aldrig ens misstänkta människors och företags banktransaktioner. Därför rev parlamentet upp avtalet.

Vad gäller detta har EU-kommissionens nya avtal inte ändrat på något. Alls. Det nya avtalet lider av exakt samma grundproblem som det gamla.

Ändå säger sig nu socialistrerna (S&D), liberalerna (ALDE) och kristdemokraterna / de konservativa (EPP) vara beredda att rösta för det nya avtalet – när det kommer upp till votering i Strasbourg redan om en vecka. Vad har förändrats?

Jo, kommissionen har nu lovat att utveckla ett system för att EU på egen hand skall kunna analysera medborgarnas och företagens bankdata.

Det är detta – ökad övervakning – som är den officiella förklaringen till att de stora partigrupperna nu tänker rösta ja. En jättelik registrering och automatiserad analys av alla våra banktransaktioner – i jakt på sådant som EU kan vara intresserat av. Man tar sig för pannan...

Vad gäller information till USA borde det räcka med normalt polissamarbete när man har till exempel en misstänkt eller en konkret misstanke. Det fungerar utmärkt i alla andra polisiära sammanhang.

Dessutom finns ju EU:s penningtvättsdirektiv. I syfte att jaga svarta pengar och pengar som finansierar terrorism, tvingar det alla banker att spara information och handlingar i fem år. Det tvingar vanligt, hederligt folk att redogöra för hur de skall använda sina egna pengar om de tar ut mer än 15.000 kr i kontanter. Och det är detta direktiv som tvingar oss att visa ID-kort om vi vill sätta in mer än 10.000 kr. Räcker inte det – mer än väl?

Nej, nu skall EU alltså börja med egen data mining vad gäller våra banktransaktioner. Så småningom. Lite som ett FRA för våra bankaffärer. På skattemyndigheten måste de hoppa jämfota av glädje. Men först skall vi alltså fortsätta att skeppa hinkvis med data om helt vanliga, hederliga européers bankaffärer till USA under ett antal år.

Sedan var det naturligtvis det där med att EU:s politiska ledare har vridit om armen på sina partikamrater i Europaparlamentet. Och att USA:s vicepresident har varit där och spänt ögonen i ledamöterna. Det har säkert inte varit helt betydelselöst, vad gäller att få dem att plötsligt börja sjunga i en helt ny tonart om SWIFT-avtalet.

Mörker!

Vad säger socialdemokraterna (S&D), folkpartiet (ALDE), centerpartiet (ALDE), kristdemokraterna (EPP) och moderaterna (EPP) om det här? För de skall väl ändå inte få komma undan med att ducka för frågan? Almedalen kan vara ett bra tillfälle att fråga...

EU Observer | DN 1 | DN 2 | Europaportalen | Klamberg 1 | Klamberg 2 | Klamberg på engelska | EU-kommissionär Cecilia Malmströms blogg

Uppdatering: DN och Nyheter24 skriver.

Slaget om internet

Man behöver ingen licens, inget tillstånd, ingen utbildning och inte ens något omdöme för att ge sig ut på internet. Vilket jag tycker är rätt sympatiskt. Det håller inte alla med om.

Politikerna tar varje chans att gå in och peta i vad som sker på nätet. Handlar det inte om ren censur så uttrycks oro för hur ungdomen har det där ute i de sociala nätverken. Nätet är en outtömlig källa för moralpanik. All skit går alltid på något sätt att koppla till internet, i stort sett på samma sätt som till telefoni och promenader. Och politiker känner att de alltid måste göra något. Även när det inte finns något egentligt problem att lösa.

Nu går det inte alltid så bra för de politiker som försöker ge sig på att styra och ställa över internet. Snabbt inser de att det är väldigt många människor där ute på nätet. Väldigt många väljare. Och man kan ju gissa vad sådana gör mer än sina bankärenden där. Att hitta på något som kan få dem att ruttna till vore kanske inte så bra. Men oj, vad det kliar i fingrarna.

Tunn rödgrön EU-soppa

De rödgrönas EU-manifest är verkligen tunt. Det är ett rabblande av till intet förpliktigande politiska korrektheter.

Och dumheter. Hur kan man ens komma på tanken att skriva något sådant här mitt under brinnande finanskris..? "EU måste växla spår från att ensidigt fokusera på tillväxt- och konkurrenskraft till mer av satsningar på jämlikhet, jämställdhet och miljö." 

Grekland, Spanien och Irland står framför avgrunden. I hela Europa pågår brottningsmatcher om ekonomiska sparpaket. Vissa länder höjer till och med pensionsåldern. Det är demonstrationer och kravaller på gatorna. Men, icke! För (s), (v) och (mp) är jämlikheten, jämställdheten och miljön viktigare än att få snurr på de ekonomiska hjulen. Dumt. Oansvarigt. Farligt. Och kontraproduktivt.

Det är för övrigt intressant att (mp) och (v) nu tonar ner sin EU-kritik. Det vill säga att de kompromissar med sina principer och åsikter i förhoppning om att få makt. Politikens dörrmattor, typ.

DN: Rödgröna enade om EU-politiken
DN: Dokument: De rödgrönas EU-politik
SvD | Aftonbladet | Expressen

Staten på nätet

Den brittiska regeringen skall nu se över statens närvaro på internet.

Detta efter att siffror från Central Office of Information visat att brittiska statens 820 websiter under förra budgetåret kostade 90 miljoner brittiska pund i utveckling och ytterligare 32 miljoner pund i personalkostnader. Vilket utslaget ger en kostnad på nästan 12 pund per sidbesök!

Man undrar lite nervöst vilka motsvarande siffror är för Sverige.

Länk»

Eurons problem är löst!

Att ingen har tänkt på detta tidigare...

Söndagspredikan

Stephen Fry: What I wish I'd known when I was 18 av Peter Samuelson på Vimeo. 29 April 2010. 32 minuter. Så där lagom småputtrigt...

Kiss of Death

Mindre än tre månader kvar till valdagen. Och Newsmill drar igång en debattserie om vem som skall ta över efter Mona Sahlin om de rödgröna förlorar valet.

Nästan lite elakt. ;-)

En hjälpande hand ;-)

Här tänkte jag ge Sverigedemokraterna ett handtag, ifall de skulle behöva hjälp med att hitta på valaffischer... Håll till godo.

(Den enda förklaringen till att (sd) är så små som de ändå är – det är just den förklaring som de etablerade partierna absolut inte vill kännas vid. Det vill säga att (sd) inte har någon direkt USP, jämfört med dem.)

Osannolikt

Måste ses...

Parallella verkligheter

I Sveriges Riksdag sitter folk där de sitter. Fan ta den som tänker själv, avviker från partilinjen eller har fräckheten att peka på principer.

I Europaparlamentet får man folk att skifta färg ett par nyanser i ansiktet, när man berättar för dem vad till exempel den written declaration no 29 som de just skrivit på egentligen innebär. Striden om telekompaketet vanns med rättssäkerhetsargument. I förra ronden om SWIFT-avtalet vann vi med integritetsargument. Och ACTA-avtalet kan komma att stoppas med demokratiargument.


I Sverige har gammelpartierna beröringsskräck för att vad piratfrågor heter. De vet att om de ens sneglar åt rättssäkerhet, yttrandefrihet, nätets frihet eller fildelningsfrågorna, då tar Piratpartiet poäng. Alltså fäster de blicken stabilt i fjärran och låtsas som om en del av den svenska samhällsdebatten inte existerar.

I Europaparlamentet är många tacksamma för att de äntligen har någon annan än upphovsrättslobbyisterna att tala fildelning och nätets frihet med, nu när Piratpartiet finns på plats. Många ledamöter är aktivt intresserade och angelägna vad gäller att värna fri information. Allt som oftast bränner det till och vi deltar med liv och lust i principdebatter om rättssäkerhet, yttrandefrihet, upphovsrätt och informationssamhällets framtid.


I Sverige är media med på tåget och försöker hjälpa gammelpartierna att tiga ihjäl piratfrågorna och Piratpartiet. De ger, kanske omedvetet, istället (sd) massor av utrymme eftersom de anar att om de kommer in i riksdagen – då finns det potential för snaskiga och dumroliga rubriker i framtiden.

I Europaparlamentet har vi pirater ofta större intresse från media, från hela världen, än vi kan hantera. Nämn ett annat jobb där man hör sig säga saker som "Financial Times.., Financial Times Deutschland.., det är lite tight nu. Kan ni inte komma samtidigt?" Vi har två dokumentärfilmsteam i hasorna och ett tredje på ingång. Vi syns oftare på BBC, CNN och i ZDF än i SVT och TV4. Det är ett jävla hålligång.


Å andra sidan...


EU har bundit sig vid masten med det särdeles idiotiska EMU/Euro-projektet. Valutasamarbetet lider av sådana uppenbara logiska brister och inbyggda motsättningar att det mycket väl kan bli EU:s undergång.

Sverige har en fri, flytande valuta. Marknaden bestämmer priset på våra pengar – vilket bland annat gav oss "gratis exportkrediter" värda hundratals miljoner, kanske miljarder, under finanskrisens första dipp.


Tillväxten i EU är svag. Alla talar om tillväxtagendor – men kommer samtidigt dragande med mer finansiell reglering, mer byråkrati, fler regelverk, mer detaljstyrning, en allt dyrare eurokrati och mer likriktning.

Sverige är, hör och häpna, ett rätt avreglerat land i ett EU-perspektiv. Vilket möjligen kan ha givit oss dynamiska fördelar som håller de ekonomiska hjulen snurrande. Även Sverige har visserligen för mycket byråkrati, för höga skatter, för mycket av kommandoekonomi och för mycket korporativistiskt ryggdunkande mellan politik och särintressen. Men EU är värre. Mycket, mycket värre.


Det är oerhört intressant, märkligt och en smula frustrerande att leva i parallella verkligheter som rör sig åt olika håll på olika plan...

De goda nyheterna. Och de jobbiga.

Här kommer lite tankar från en av veckans rökpauser, som jag går och grunnar över. Låt mig pröva dem på dig...


1) Vi kommer att vinna striden om upphovsrätt och fildelning!

Skälet är rätt enkelt. Verkligheten. Vi lever i en uppkopplad värld med hyperdistribution. Det är en helt ny marknad. Den digitala ekonomin kräver ett nytt tänk. Och informationssamhället låter sig inte stoppas. Den som vill göra det måste i så fall idiotstoppa den tekniska utveckling som i dag har full fart i maskin.

Upphovsrättslobbyn är förvisso en värdig motståndare, beväpnad med fula knep. Den pumpar in miljarder i lobbying och "public affairs". Den har tama politiker. Men, om vi fortsätter bråka kommer den att bita i gräset.

Många politiker börjar helt enkelt tröttna på att behöva ta skit för att försvara en bransch som är ovillig att förnya sina affärsmodeller. Och allt fler börjar efterlysa en rimlig, modern upphovsrätt.

Därmed inte sagt att vi kan slå oss till ro. Inte för ett ögonblick. Det är mycket möjligt att vi – piratpartister och andra – är den katalysator som behövs för att de nödvändiga förändringarna skall komma till stånd.


2) Kampen mot Storebror är betydligt knepigare...

På samma sätt som tekniken verkar för piratagendan på upphovsrättsområdet – så verkar den mot oss i integritets- och övervakningsfrågorna. Ny och "bättre" teknik gör massövervakning möjlig. Tekniken blir dessutom allt billigare för var dag.

Därför måste striden för vår rätt till privatliv föras på den rent politiska arenan.

Men politikerna saknar inte motiv för att vilja övervaka oss. Även om vi tar bort fildelningen ur ekvationen, så kan man nämna war on terror, rikets säkerhet, skattemyndigheternas önskemål, polisiära krav, ren nyfikenhet och svepande skäl som rör "det allmännas bästa". Och med verktygen på plats kommer det inte att ta lång tid innan man formulerar nya skäl för övervakningen – som till exempel folkhälsan, klimatet, sociala problem eller slarv med soporna.

Grundtesen måste vara att man inte skall få övervaka människor annat än vid misstanke om brott. Men visa mig en enda gammelpolitiker som konsekvent är beredd att stå upp för en sådan princip.

Glöm aldrig bort att politik handlar om att tvinga människor att bete sig på ena eller andra sättet. Och för att kunna tvinga människor måste man kontrollera dem. Detta gör övervakningsivern inbyggd i vårt politiska system som sådant.

Detta blir således en alltigenom politisk strid. Och den kommer att kräva blod, svett och tårar för att vinnas. Eller för att vi ens skall kunna bromsa upp det tilltagande övervakningsraseriet.

De onda, obetänksamma och principlösa politiker som rullar ut övervakningsstaten har vi i och för sig någorlunda god koll på. Och de har fullt upp med att ducka för en debatt med oss.

Ett betydligt större problem är alla de goda människornas tystnad. För att politiker skall ta och kamma till sig krävs antingen att de annars kommer att se rent löjliga ut eller att de riskerar att förlora väljare. Och för att något av dessa "hot" ens skall komma upp på deras radar krävs en betydligt mer vital och bred debatt om medborgarrätt än den vi har i dag.

(Själv)censur och yttrandefrihet

Här är några glimtar från den konferens om (själv)censur och yttrandefrihet som den liberala gruppen i Europaparlamentet anordnade i måndags. Medverkande är bland andra konstnären Lars Vilks och Wikileaks talesman Julian Assange.

Traffic roundabout dog... Ett mycket svenskt koncept. ;-)

EU-reglering av Facebook?

Den socialdemokratiska ledamoten i Europaparlamentet Nessa Childers vill ha reglering och lagstiftning av Facebook på EU-nivå. DN skriver "Childers menar att ständiga uppdateringar, meddelanden och inbjudningar ger oss en stimulans där förväntan förvandlas till ett farligt beroende."

Sedan var det det där med att politiker tvångsmässigt vill lägga sig i och reglera all mänsklig verksamhet. Speciellt om den har med internet att göra. Farligt beroende var ordet, sa Bull.

EU: Malmström, (s), (m) & (kd) baxar igenom SWIFT-avtalet?

EU:s ministerråd och EU-Kommissionen driver på för att få till ett nytt SWIFT-avtal, om överföring av europeisk bankdata till USA:s terroristjägare. Och trots att det är ett nytt avtal som läggs fram, så finns de gamla problemen kvar. Till exempel att man kommer att överföra bankdata i bulk till USA. Det vill säga även data om helt oskyldiga, icke misstänkta medborgares och företags banktransaktioner.

EU-kommissionär Cecilia Malmström gör allt för att ro det nya avtalet i hamn. Det går väl sådär. På hennes blogg är kritiken mycket hård i kommentarerna.

En av kritikerna är hennes partikamrat Mark Klamberg - som även ifrågasätter Malmströms idéer om ett system motsvarande det amerikanska i EU, i denna bloggpost.

Nu kommer kommissionen att försöka få Europaparlamentet att godkänna det nya SWIFT-avtalet. Vilket är lite fräckt, eftersom man inte har rättat till de saker som parlamentet motsatte sig förra gången.

Frågan lär komma upp på nästa Strasbourgsession, om en dryg vecka. Och just nu ser det ut som om socialdemokraterna och de konservativa tänker ge med sig - och ge Malmström, kommissionen och ministerrådet ett nytt SWIFT-avtal, alla dess brister till trots.

Det kan vara läge att börja fråga de svenska ledamöterna från (s), (m) och (kd) hur de tänker ställa sig till detta...


Uppdatering: Det kom ett pressmeddelande från liberalerna som tyder på att även de håller på att vika ner sig. Vad säger (c) och (fp) om det? Och just nu kom pressmeddelandet som bekräftar att EPP (kristdemokrater och konservativa) köpt Malmströms nya avtal. Detta kommer att kräva en jätteinsats av oss alla för att stoppa.

Riksdagen: Bloggare är inte press

Strunt samma om någon skriver mer om politik än vanliga journalister. I riksdagen är det skillnad på folk och folk.

USA: Folk litar mer på nätet än på gammelmedia

I en amerikansk undersökning visar det sig att folk har större förtroende för Google, Apple och Microsoft än för gammelmedia. Till och med Facebook och Twitter har högre förtroende än traditionella media.

Läs mer i The Telegraph...

WD29: Hela listan - De vill utöka datalagringen till att även registrera alla våra googlingar

I förra veckan fick ju written declaration no 29 - som vill utöka EU:s datalagringsdirektiv till att även gälla våra nätsökningar - tillräckligt stöd för att bli antagen i Europaparlamentet.

Europaportalen har nu listan på alla ledamöter som skrev under.

Gå ut i ditt internationella nätverk och uppmana folk att inte rösta på dessa människor i nästa EU-val.

Nätcensur: Vet Malmström vad hon sysslar med?

Det verkar som om EU-kommissionär Cecilia Malmström är ute på riktigt hal och tunn is, vad gäller förslaget om nätcensur.

I en radiodebatt mot Pirate MEP Christian Engström i april påstod hon både det ena och det andra – som hon menar visar varför internet måst censureras i hela EU. Men eftersom Christian är ledamot i Europaparlamentet, så kan han faktiskt kräva att hon förklarar sig. Vilket han också gjorde i en skriftlig fråga till Kommissionen.

Och tänka sig! Kommissionär Malmström kan inte ge ett enda vettigt svar. Läs mer hos Christian Engström.

Nu är frågan om Malmström är förd bakom ljuset av censurivrande eurokrater. Eller om hon inte vet vad hon sysslar med. Eller om hon faktiskt ljög om sådant som går att kontrollera.

Masstämningar mot fildelare i USA

Syftet tycks främst vara att skrämma folk till förlikning. EFF och rättsväsendet är bekymrade.

Länk»

Det är nu svenska folket kan försvara sina fri- och rättigheter

I opinionen är det nu i princip dött lopp mellan de politiska blocken. Detta är ett unikt tillfälle att få in ett vågmästarparti i riksdagen – som vill återupprätta våra grundläggande fri- och rättigheter, värna integriteten, ta ansvar för rättsstaten och modernisera upphovsrätten.

Och det behövs. Här är en sammanställning över hur det såg ut i Sverige vid förra riksdagsvalet, hur det ser ut i dag – och som ställer frågan hur det kommer att se ut om fyra år. (Knyckt från Falkvinges blogg.)

Piratpartiet behövs i Sveriges Riksdag!

Moderna tider

Cloud computing – molnet... När jag var ung hette samma sak centraldator.

SWIFT: En relevant fråga

Den klarsynte Mark Klamberg ställer en fråga om det så kallade SWIFT-avtalet (om överföring av europeiska bankdata från EU till USA:s terroristjägare).

Varför räcker inte penningtvättsdirektivet (2005/60/EG)?

Det kan man verkligen fråga sig. Ett av de uttalade syftena med PTD är just att förhindra finansiering av terrorism. PTD är ett drakoniskt direktiv. Det är det som tvingar banken att snoka om du vill ha mer än 15.000 kr i kontanter – och att kräva ID när du sätter in pengar. Banken är tvungen att spara all dokumentation minst fem år efter transaktionen eller efter att affärsförbindelsen med kunden har upphört.

Om inte detta räcker – då är det någon som är vårdslös med sanningen, vad gäller det verkliga syftet med SWIFT-avtalet.

Är FRA lika inkompetenta som Säpo?

Nu har frågan om Säkerhetspolisens konsekventa lagbrott (som bortförklarades med inkompetens) som hastigast berörts i riksdagen.

Men, ännu bättre: Frågan som Max Andersson (mp) ställde till justitieminister Beatrice Ask (m) var om man verkligen kan tro att FRA skulle sköta sådant här bättre än Säpo.

Svaret är inte överdrivet betryggande. Se punkt 99 till 102.

Samtidigt, i den så kallade verkligheten...

Den här hade jag missat: Ola Wong i SvD – Gruppkramar bakom misslyckade attentat.

Denna krönika beskriver vilka klantarslen al-Qaida och talibanerna (möjligen) är. Rätt underhållande. Två citat...

"...talibanerna är världens sämsta självmordsbombare. Bara en av två lyckas döda fler än sig själv."

"Om man går ner till den svenska gärdsgårdserien så har vi den brännskadade 19-åringen som är anklagad för mordbrand mot Lars Vilks. Han är misstänkt för att ha råkat sätta eld på sig själv när han försökte elda upp Vilks hus."

Som Wong konstaterar är al-Qaida, talibanerna och deras hang arounds ofta muppar. Vilket förtjänar att påpekas och upprepas. Religiöst tossiga muppar. Förvisso inte ofarliga. Men betydligt mindre farliga än våra politiska ledare, av något skäl, vill ge intryck av.

Frågan är dock om inte vi i väst är större muppar. Vi gick på deras terrortaktik och lät oss provoceras in i ett tröstlöst evighetskrig i Afghanistan. Vi har ställt rättssäkerheten, integriteten och allt sunt förnuft åt sidan i vårt war on terror. Vi har själva börjat inskränka de fri- och rättigheter som talibanerna så hett hatar. Missriktad fruktan har fått oss att börja tumma på yttrandefriheten och ålägga oss självcensur.

Stay calm... Stay calm.

(Tipstack: Hans)

På spaning efter de media som flytt...

Europavalet hölls för ett år sedan. Och det är ett halvår sedan det svenska EU-ordförandeskapet avslutades.

Nu är allt som man kunde befara. Igen. Svenska medias intresse för EU är i princip obefintligt och bara en handfull svenska journalister finns på plats för att täcka vad som sker. Och de, de fokuserar nästan bara på storpolitiken och toppmötena. Vad som sker till vardags i kommissionen, ministerrådet och parlamentet är de sällan intresserade av.

Ändå har EU makt över 60-80 procent av den svenska lagstiftningen. Till och med vardagspolitiken i våra kommuner styrs nu för tiden till förvånansvärt stor del från Bryssel och Strasbourg. För många myndigheter är det viktigare vad som sker i EU än i den svenska riksdagen och regeringen. När svenska institutioner, företag och särintressen försöker påverka politiken - då är det till Bryssel de åker.

Gissningsvis har de svenska medieföretagen kommit fram till att EU-frågorna inte intresserar folk och att den inte säljer lösnummer. Visst. Det är möjligt att det stämmer. Och jag tänker inte försöka tvinga någon att skriva om något.

Men om man höjer blicken lite och tittar utanför Sveriges gränser, då ser man journalister från tidningar, radio och tv som har en oerhört mycket större och bredare rapportering från EU. Kanske ser deras arbetsgivare det hela som en del i det journalistiska uppdraget att bevaka och granska den demokratiska processen. Kanske tror de att det går att väcka ett intresse. Det är därför jag blir lite förvånad över hur ointresserade svenska media - som alltid annars vill vara så fina, ansvarstagande och pretentiösa - är.

Inte ens när EU diskuterar saker som direkt berör tidningarna (som till exempel kan hota pressfriheten eller meddelarskyddet) är svenska media intresserade.

Mer om Icelandic Modern Media Initiative

Europaportalen har en läsvärd artikel om Icelandic Modern Media Initiative - som är tänkt att erbjuda den starkaste pressfrihet man kan tänka sig.

Läs Christian Wohlerts intervju med Birgitta Jónsdóttir, som deltog på gårdagens seminarium om yttrandefrihet och självcensur, här i Europaparlamentet.

Nu får vi hoppas att Island håller sig borta från ett EU-medlemskap. För ett sådant tror jag inte riktigt går ihop med IMMI. Ett självständigt Island som är ett paradis för medieföretag låter mer lockande.

SWIFT: Uppdatering

DN:s Hasse Rosén har en bra sammanfattning om EU:s inre förhandlingar om det så kallade SWIFT-avtalet.

Rättssäkerhet: Vad håller (m) på med?

FRA och teledatalagringen innebär övervakning av människor som inte är misstänkta för brott. IPRED-lagen har givit privata aktörer större befogenheter än polisen - och en part ett medvetet övertag i civilrättsliga processer. Regeringen vill att tull och polis skall kunna beslagta icke olagliga droger. Och den moderata justitieministern, Beatrice Ask, går fram som en elefant i en porslinsbutik.

För ett par månader sedan vädrade Ask idén om skamstraff för folk som bara är misstänkta för brott. Härom veckan gjorde hon ett utspel om att ersätta rättegångar med strafförelägganden. Och i dag tycker hon att man kan köra de rättegångar som ändå skall hållas utan vare sig misstänkta eller nyckelvittnen närvarande. Under resans gång har hon dessutom kastat in lite mer kamerabevakning i debatten.

Jag kan inte förstå annat än att moderaternas hemliga attitydundersökningar bland väljarna visar att dessa vill ha hårdare tag mot brottsligheten och att de inte bryr sig om eller förstår det där med rättssäkerhet. Och för de nya moderaterna är ju, som bekant, opinionen viktigare än ideologi och principer.

Vilket är förfärande. För det är just när lynchjustisen börjar visa sitt fula tryne som det är extra viktigt att stå fast vid rättsstatens och rättssäkerhetens principer.

Det hela bekräftar moderaternas och borgerlighetens ideologiska förfall. Det är tragiskt och skamligt att borgerligheten varken tycks förstå eller försvara rättsstatens grundpelare nu för tiden. I mina ögon är detta en diskvalificerande brist.

Hadopi-propaganda

Franska staten marknadsför sin drakoniska nya internetmyndighet...

Rättegångsbegreppet devalveras

Justitieminister Beatrice Ask (m) ber nu en utredning kika på om man kan köra rättegångar utan att den åtalade eller nyckelvittnen är på plats.

Visst. Det är ett problem med rättegångar som måste ställas in för att folk håller sig undan.

Men man kan inte utgå från att det är av illvilja som folk uteblir eller inte kan nås av kallelsen. Det kan finnas tusen olika, rätt giltiga, skäl. Ibland kan det till och med vara domstolens fel.

Så att köra rättegångar ändå - utan att den åtalade får en chans att försvara sig eller utan att viktiga vittnen hörs - det känns bara som ytterligare en urgröpning av rättssäkerheten.

Rättssäkerheten i Sverige behöver stärkas, inte reduceras till slentrianmässig stämpel-rättvisa för vanligt folk.

SR

Ett nytt grepp...

Trots moderaternas motstånd har landstingsfullmäktige i Stockholm nu beslutat att påbörja ett försök med sprututbyte för narkomaner.

Vilket är en någorlunda mer tidsenlig metod att hantera narkotikafrågan än att vänta på att missbrukarna skall dö.

Läs mer...

Yttrandefrihet och självcensur

I dag, från kl 14:30 håller Europaparlamentets liberala grupp, ALDE, ett seminarium om yttrandefrihet och självcensur.

Medverkande är bland andra konstnären Lars Vilks och Wikileaks talesman Julian Assange.

Läs mer och se seminariet live här >

(Websändningen fuckade tydligen upp mot slutet. Jag återkommer med en länk när allt finns på riktig video.)

Frihetsfrontens Sommarseminarium 2010

Missa inte Frihetsfrontens sommarseminarium!

Några talare är redan bokade:
Louise Persson, libertarian och indvidualistfeminist, författare till boken Klassisk feminism
Per Gudmundsson, ledarskribent på SvD och bloggare
Bruno Kaufmann, schweizisk statsvetare och journalist
Bokning av fler talare pågår och vi kommer fortlöpande sända ut information.

I år hålls seminariet den 20-22 augusti (fredag eftermiddag - söndag lunch) på en kollogård på Barnens ö norr om Norrtälje, ca 10 mil norr om Stockholm.

På sommarseminariet samlas nyliberaler, libertarianer och andra frihetsvänner från Sverige, Norge och flera andra länder för att diskutera politik, ideologi och filosofiska frågor.

Det börjar nu bli dags att anmäla sig.

Försäkra dig om en plats genom att sätta in deltagaravgiften, 690 kr för studerande och värnpliktiga och 890 kr för övriga, på plusgiro 449 71 84-4 eller bankgiro 268-5295, betalningsmottagare Nyliberalt Forum. Ange e-postadress för utskick av information. Mat och husrum är inkluderat i priset. De flesta seminarier tidigare år har varit fulltecknade så för att försäkradig om plats bör du betala i god tid.

Som vanligt erbjuds: intressanta anföranden, spännande bekantskaper, bar, bad, god mat, frivillig fotboll, musik och hejdlöst festande.

Har du frågor så kontakta mats.sylvan@telia.com

Hotet mot den härskande klassen, del 2

På internet är summan ofta större än delarna. Bloggbävningen mot FRA hade aldrig blivit så kraftfull om det bara hade handlat om människor som sitter hemma på sin kammare och skriver för nätet.

Vad som fick allt att lyfta var grupparbetet. Bloggposter länkades samman till en väv. Sakkunniga människor tillförde information i kommentarsfälten. Aktivister, jurister, tekniker och samhällsdebattörer samverkade. Ofta gick det rasande fort. Allt som sades eller skedde kunde granskas i sak, kompetent och direkt. Vilket nog är att betrakta som ett mardrömsscenario för de politiker och spin doctors som stod på andra sidan.

Även spelets dynamik var oerhört intressant. Det fanns ingen plan. Inga givna ledare. Bara människor som samverkade, ett naturligt processande av information och massor av engagemang. Detta gjorde FRA-frågan en smula oförutsägbar. Vilket faktiskt var en oerhörd styrka – frågan fick ett eget liv.

Än i dag finns det många människor, speciellt inom gammelmedia, som vägrar tro att det var så. I deras värld finns det alltid en plan. De har mycket kvar att lära. För det var nämligen frånvaron av en plan och ett centralt ledarskap som gjorde bloggbävningen mot FRA så kraftfull.

Och nätet glömmer inte. Nästan all information ligger kvar, lätt åtkomlig. Så fortfarande stiger FRA-frågan upp till ytan, lite då och då.

Våren 2009 blåste det som mest kring EU:s så kallade telekompaket. Det skälvde åter till i bloggosfären. Det var grupparbete och dramatik. Och det vällde in tusentals mail till Europaparlamentets ledamöter, vilket gjorde många av dem rätt skärrade. (Eller irriterade – det fanns till och med de som föreslog spamfilter mot mail från medborgarna.) Mycket var massmail. Men mycket var också personliga propåer, krav, åsikter och resonemang. Många MEP:ar får fortfarande något jagat i blicken, när man nämner detta. Här får man nog påstå att internet och bloggosfären till sist vann över politiken.

ACTA, SWIFT-avtalet, PNR och nätcensur är några exempel på pågående frågor där aktivism – till större delen på intrnet – håller EU:s politiker på halster.

Och nu ser vi hur stridslinjerna börjar dras upp inför nästa kamp mellan internet och politiken – EU:s datalagringsdirektiv och dess svenska implementering i form av teledatalagringen. I veckan som gick kastades mer bränsle på brasan, med Europaparlamentets written declaration no 29, som kräver att datalagringen utökas till att också omfatta våra googlingar.

Vad gäller teledatalagringen är dessutom traditionella media redan med på tåget. Frågan är en välkänd bubblare. Vilket är en stor fördel för oss nätaktivister. Så jag tror att det inte kommer att gå att hålla locket på den grytan under höstens svenska valrörelse. En titt i kristallkulan säger att detta kommer att bli nästa stora konfliktyta mellan internetaktivismen och den traditionella politiken.

Tar man ett steg tillbaka och ser allt i ett större perspektiv, då tror jag att internet kommer att bli en allt viktigare nyhetskälla. Denna blogg var kanske att betrakta som en nyhetsblogg fram till förra sommaren, och den kommer så småningom att bli det igen. Det skulle behövas fler nyhetsbloggar. Sedan har vi naturligtvis whistelblowersiter som Wikileaks och portaler för politiska junkies som Drudge Report. Wikipedia är inte bara världens största uppslagsverk, utan även det mest uppdaterade. Ofta handlar det bara om timmar, eller rent av minuter, innan en wikipedia-post är uppdaterad efter en viktig händelse. Livefeeden på Twitter slår ofta all annan media. Bambuser låter alla som har en modern mobiltelefon eller en webkamera direktsända ljud och rörlig bild till världen. Youtube är världens största, snabbast växande och vidast distribuerade videoarkiv. Och vilka verktyg vi kommer att ha i morgon eller om tio år, det har vi ännu inte en aning om.

Möjligen kan man säga att internet som nyhetskälla kan göra det lite svårare för folk i allmänhet att hitta guldkornen. (Men det är ännu svårare i gammelmedia, som ofta helt missar de historier och händelser som nätet vaskar fram.) Å andra sidan kommer de som är intresserade att hitta oerhört mycket mer och mycket mer kvalificerad information på på nischsiterna och på de specialiserade bloggarna. Helt klart kommer det att skapas ett utrymme för tjänster som vaskar fram det viktiga åt olika grupper av läsare. (Här kan man nämna mitt lilla sidoprojekt Medieskugga, som jag tycker har viss framtida potential.)

Medborgarjournalistik, nätaktivism, bloggbävningar, wiki-politik, specialforum, livefeeds... Och alla nya verktyg och plattformar som ligger i startgroparna. Informationssamhället har verkligen fått upp farten.

Politiken och byråkratin kommer att försöka skydda sig mot allt detta. (När de väl insett att allt det nya inte går att stoppa, kontrollera, styra eller censurera.) Men med twittrare, bambusare, bloggare och mobilfilmare i varje rum är oddsen goda att det blir öppenheten, mångfalden och den fria informationen som kommer att segra.

Låt mig runda av denna spaning med ett textstycke om statsminister Fredrik Reinfeldt. Det kommer från Anita Kratz bok Reinfeldt Ensamvargen – och det säger en hel del...

"På 1990-talet stördes han av protesterna från ungdomar som visade sitt politiska engagemang genom civil olydnad. På 2000-talet är det bloggarna, internet som skapar oordning, det kaos han så hett ogillar i den politiska processen."

Hotet mot den härskande klassen

Politiker – nästa krisyrke?

Man förlorar i princip alltid respekten för organisationer, företag och institutioner som man får se på nära håll, eller inifrån. Det gäller även våra demokratiska, politiska institutioner. Vilket är en bra sak – i meningen att folk då kan våga ifrågasätta och vara delaktiga.

För den härskande politiska klassen är – på individnivå – precis lika ynklig som alla vi andra.

Politiker fattar beslut utifrån det åsiktspaket de har anslutit sig till. (Vilket ofta skett utan överdrivet mycket tankemöda.) De anpassar sig till vad de tror att väljarna vill höra. Och de försöker förhålla sig till verkligheten så gott de kan.

Just det där med verkligheten är ett problem för dem. Den passar inte alltid deras syften. Och det finns ju så många fakta. (Vilket i och för sig gör att de kan välja ut ett fåtal fakta av många – de som passar just deras agenda.) Utveckling, dynamiska effekter, marknaden och en öppen intellektuell debatt uppfattas som regel som störningsmoment. Det är därför Partiet ofta är så viktigt. Partiet är en klubb där man kan få sina idéer bekräftade och förstärkta av likasinnade. Men det behöver alltså inte ha så mycket med verkligheten att göra.

Allt det där fungerade under en tid, på grund av att utomstående – på avstånd – uppfattade de demokratiskt valda institutionerna som fina, komplicerade, ansvarstagande och kompetenta.

Informationssamhället håller på att ändra på allt det där.

Fler fakta än vad politikerna är bekväma med finns plötsligt tillgängliga för alla. Enskilda skribenter eller wiki-liknande kluster kan snabbt granska vad som sker och avslöja missar, lögner, glidningar och inkompetens. Den kvalificerade debatten har flyttat ut från de politiska salongerna och in på internet och i (vissa) media. En enskild, sketen bloggare kan nå fler politiskt intresserade än en politiker som håller tusentals torgmöten. Informationssamhället snurrar på, dygnet runt, året runt.

Det är klart att politikerna (och byråkraterna) blir obekväma, rädda, stressade, arga och stötta. Deras trovärdighet och makt är ju hotad.

Och ändå är detta bara ett led i en rätt förutsägbar, historisk utveckling. Från början tillhörde makten den som var stark. Sedan började makten gå i arv. Den första demokratireformen var faktiskt kapitalismen – som, i vart fall i teorin, gjorde det möjligt för vem som helst att bygga en kapitalbas som gav makt. Sedan kom den politiska demokratin, där i princip vem som helst – som var beredd att spela spelet – kunde få makt. Och nu håller alltså informationssamhället, i sin milt anarkomeritokratiska form, på att bli basen för makt. Alla som vill kan vara med.

Så det är kanske inte att förvånas över att politikerna vill reglera, censurera, styra och övervaka informationssamhällets själva nervsystem – internet.

Några länkar...

Markus "Lake" Berglund i Ring P1 om tvåårsdagen av att FRA-lagen klubbades.

Anna Troberg om WD29.

Sagor från livbåten om mannen bakom WD29 och hans syn på anonymitet.

Heja!

Hur mycket övervakning är "lagom"?

Samhällsdebattören och DNV:s integritetsombudsman Pär Ström brukar ställa en fråga när han är ute och talar om Storebrorsstaten:

Hur mycket övervakning är "lagom"?

Tänk dig en skala med noll i ena ändan och 100 i den andra. Noll är ett anarkistiskt samhälle helt utan övervakning. 100 är den totala övervakningsstaten, där myndigheterna vet allt om alla hela tiden.

Hur mycket är "lagom"? 15? 45? 60? 85? Frågan går naturligtvis inte att svara på eftersom det finns delade meningar om var vi egentligen befinner oss i dag. Och om behovet. Men du förstår principen. Hur mycket övervakning skall vi egentligen ha? När blir det "för mycket"? Och vilken nivå är oacceptabel?

Även om vi kanske inte skall försöka sätta siffror på sakerna, så kan vi ändå fundera över ungefär var på skalan vårt samhälle och olika former av övervakning befinner sig.

Att staten skannar alla telekommunikationer som passerar landets gränser, i jakt på sådant som den tycker är intressant (FRA) – var ligger det på skalan? Och vad innebär det att man automatiskt massövervakar människors kommunikationer, utan att dessa medborgare på minsta sätt behöver vara misstänkta för brott?

Att registrera inblandade, tid, plats och längd för alla svenskars alla telefonsamtal (teledatalagringen) – var ligger det på skalan? Att registrera SMS och MMS på samma sätt? E-postmeddelanden och internetuppkopplingar? Mobilpositioner? Det måste väl ändå ge ett högt värde på den tänkta skalan? Och att registrera internetvanor och googlingar (WD29) kan avslöja nästan allt om en människa. Var på skalan ligger det? Var ligger sedan detta i förhållande till punkten där det blir "för mycket"?

Jag skulle vilja påstå att vi redan nu har passerat gränsen för vad som är acceptabelt. Med råge. Och om man gör en samlad bedömning, då tror jag att de flesta skulle hålla med. Men problemet är att det inte görs några större, mer genomarbetade samlade bedömningar.

Istället har vi ett svåröverskådligt lappverk av övervakning, politiker som improviserar, särintressen som driver på och byråkrater som har en förmåga att kunna motivera ungefär vad som helst. Det är de små stegens tyranni.

Hur gör vi den stora, samlade sammanställningen av allt jävulskap på övervakningsområdet? (Redan de mindre sammanställningar som faktiskt, föredömligt nog, redan har gjorts är förfärande.) Hur kommunicerar vi sedan helheten på ett enkelt och slagkraftigt sätt? Och hur får vi människor att förstå konsekvenserna av vad som håller på att ske?

Vi måste börja göra verkligt motstånd innan det är för sent!

Nu måste kampanjen mot teledatalagringen dra igång. På allvar.

I går fick alltså written declaration no 29 det nödvändiga antalet namnunderskrifter i Europaparlamentet.

WD 29 går bland annat ut på att datalagringsdirektivet skall utökas, till att även omfatta våra slagningar i sökmotorer på nätet. Till exempel våra googlingar. Det uppgivna syftet är att bekämpa den förbannade barnporren och sexuella trakasserier.

Detta innebär att frågan om implementeringen av EU:s datalagringsdirektiv i Sverige blir än mer kontroversiell. Med WD 29 kan teledatalagringen beskrivas så här:

Lagring av data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden och internetuppkopplingar. Samt position, om man använt mobiltelefon eller mobil uppkoppling. Europaparlamentet kräver att lagringen skall utökas till att även omfatta alla våra sökningar på internet, till exempel på Google.

Datalagringsdirektivet / teledatalagringen måste bli en valfråga. Även om de flesta gammelpartier kommer att göra allt för att undvika och försöka tiga ihjäl frågan.

Vad gäller the blame game så finns det två partier som sticker ut. Det är dels socialdemokraterna, vars dåvarande justitieminister Thomas Bodström var den som uppfann och drev igenom datalagringsdirektivet på EU-nivå. Han är dessutom den som är mest angelägen om att direktivet skall bli svensk lag. Och så kristdemokraterna – vars ledamot i Europaparlamentet, Alf Svensson, var den ende svensk som till slut stod bakom WD29 om att utöka teledatalagringen.

Vi vet att den borgerliga regeringen har lagförslaget i byrålådan, klart att lägga fram. De vill bara vänta till efter valet, eftersom de vill slippa debatten. Och på den rödgröna sidan gör visserligen (mp) och (v) motstånd – men det är mycket troligt att de kommer att tvingas vika sig för (s), för att få vara med i en eventuell vänsterregering.

Vilken regering vi än får efter valet i höst, så är risken alltså uppenbar att teledatalagringen kommer att införas. Enda sättet att undvika detta är att rösta på Piratpartiet, så att det kommer in i riksdagen och kan blockera frågan där.

Nu är det dags att börja kampanjen mot teledatalagringen på allvar. Svenska folket och media måste få klart för sig vilken omfattande integritetskränkning som kan drabba oss – väldigt, väldigt snart.

Mannen bakom WD29

Dåliga vibbar, på så många sätt...

WD 29 kan vara antagen. Tror vi. [Uppdaterad - WD29 ÄR antagen]

Enligt vanligtvis välunderrättad källa har Written Declaration no 29 (som vill utöka datalagringsdirektivet till att även omfatta alla våra googlingar, i namn av att bekämpa den förbannade barnporren) nu fått det nödvändiga antalet underskrifter från ledamöter i Europaparlamentet för att vara antagen.

Detta bygger på att de senaste uppgifter vi fått fram om procedurreglerna stämmer. De säger att om en WD får en majoritet av parlamentets ledamöter bakom sig (minst 369), då är matchen över – även om det finns matchtid kvar. Sudden death, om du förstår vad jag menar.

(Europaparlamentets arbetsordning 123.3 säger "Where a declaration is signed by a majority of Parliament's component Members, the President shall notify Parliament accordingly and publish the names of the signatories in the minutes and the declaration as a text adopted." Vilket de som jobbar med dessa frågor, tidigare i dag sagt betyder att matchen är över – nu när 369 MEP:ar har skrivit på.)

Deadline var annars 9 september. Men det verkar alltså som om den kampanj i parlamentet som jag beskrev i går räckte för omedelbar målgång.

Brasklappen är att de citerade reglerna ovan kommer från en nyligen gjord ändring i arbetsordningen. Så till exempel Europaparlamentets presstjänst verkar fortfarande mena att det är antalet underskrifter vid slutdatum, den 9 september, som gäller. I så fall är det fortfarande match. Men jag tror alltså att så, tyvärr, inte är fallet. Och just nu sitter alla som kan ge en närmare tolkning på tåg och i bilar mellan Strasbourg och Bryssel. Vi får se vad de säger i morgon. Så snart vi vet säkert, så återkommer jag. Jag vet att även Europaportalen är på bollen och förmodligen blir först med slutligt besked.

Vi kan alltså i princip utgå från att WD29 fått det stöd den behöver. (Speciellt eftersom den var riktigt lömsk, vad gäller att gömma utökningen av datalagringsdirektivet bakom ett stort, braskande Men tänk på barnen! Ohederligt, men framgångsrikt.)

Rick Falkvinge (pp) har redan satt ner foten och rutit till bra.

Även om WD29 inte är lagstiftning, så är det irriterande att parlamentet nu sänder ut signaler om att man vill se ett utökat datalagringsdirektiv. Uppsidan är att detta kan sätta fart på debatten om teledatalagringen som sådan igen. (Sedan kan man ju konstatera att initiativtagaren till WD29, MEP Motti, i går rörde till begreppen så till den milda grad att WD29 faktiskt har försvagats, även om den har gått igenom.)

Jag återkommer med slutligt besked och en analys i morgon. Läs bakgrund, följ länkar och se Mottis brev i den bloggpost jag skrev om WD29 i går.

Se även Opassande och Sagor från livbåten.

Uppdatering: Nu är WD29 listad som "adopted" även på Europaparlamentets hemsida. Skit också...

Vem är förvånad?

Vänsterns miljöskatt visar sig bara vara... skatt.

Presidentens nya röda knapp stänger internet

I USA är nu Protecting Cyberspace as a National Asset Act of 2010 i pipelinen.

Den ger presidenten makt att stänga ner internet, om han upplever att man befinner sig i en krissituation.

PCNAA 2010 innehåller även en massa annat, som att amerikanska företag kan tvingas spionera på landet egna medborgare om staten kräver det.

Läs mer: cnet - IDG - Nyheter24 - E24

FRA: Motståndet fortsätter

För två år sedan, den 17-18 juni 2008, röstade riksdagen igenom FRA-lagen. Sedan dess är inget sig likt.

Det borgerliga syndafallet var totalt. Inte bara svek de borgerliga partierna i själva integritetsfrågan. Med detta fulade de även ut sig vad gäller liberala kärnprinciper om individens förhållande till staten - principer som borde vara något av ett fundament för borgerlig politik som sådan.

Regeringen var hårt pressad under ett par veckor sommaren 2008. Statsminister Reinfeldt meddelade att "alla vinner på om debatten lägger sig". Han blev inte bönhörd genast. Men under det senaste året får man väl medge att frågan i princip varit borta från dagordningen. Vilket i vart fall han har vunnit på.

Men skall vi verkligen låta Reinfeldt gå segrande ur FRA-striden? Skall vi acceptera att man rullar ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat - där människor kan komma att övervakas utan att de är misstänkta för något brott?

Själv tänker jag inte låta mig avskräckas av att de borgerliga partierna tiger som muren i frågan. Eller att media tycks ha tappat intresset. Eller att folk i allmänhet verkar ha väldigt kort minne. Motståndet fortsätter.

Och nu har stunden kommit. I höst går Sverige till riksdagsval. Då skall vi bedöma hur landet har skötts de senaste fyra åren - och bestämma vilken politik vi vill ha de kommande fyra åren. Det är nu politikerna skall hållas till svars för sina handlingar.

Det må vara otacksamt. Det må vara trögjobbat. Men jag kommer att göra allt för att försöka lyfta FRA-frågan igen - nu när räkenskapens stund är inne.

Tittar vi så framåt, då vet vi att vi varken kan lita på den borgerliga alliansen eller sossarna i FRA-frågan. (Den rödgröna linjen är inte att stoppa FRA:s automatiserade massovervakning. De vill bara klä den i en egen lagtext.)

Om man tycker att FRA-frågan har stort principiellt och symboliskt värde, då måste man klippa till gammelpartierna där det svider mest. Då måste man rösta på något annat. Då måste man försöka få till en situation där FRA blir en viktig bricka i maktspelet. Det enklaste och bästa sättet att göra detta är att rösta på Piratpartiet - och försöka få pirater som vågmästare i riksdagen.

Sverige kan lära av Island

I vart fall vissa saker...

Se även Icelandic Modern Media Initiative.

Nätnotiser

Stockholms tingsrätt har nu slagit fast att det inte är olagligt att länka. Tack. (Tänk om de kunde använda samma enkla logik även vad gäller The Pirate Bay.) Länk»

Mora tingsrätt är dock lite mer wild and crazy. Där skall man nu pröva om det går att fälla någon för olaga fildelning – utan bevis. Länk»

(Tipstack: Petter, Jacop, Rick m.fl.)

Written Declaration no 29 - Dumskallarnas sammansvärjning

Kampanjarbetare för WD29. utanför sessionssalen i EP i Strasbourg.

Här i Europaparlamentet pågår fortfarande brottningsmatchen om written declaration no 29. Det vill säga den som kräver att datalagringsdirektivet skall utökas till till att även omfatta medborgarnas nätsökningar, på t.ex. Google. Det angivna syftet är att bekämpa barnporr och sexuella trakasserier. Men att över huvud taget registrera folks googlingar vore naturligtvis en oerhörd integritetskränkning.

Många ledamöter har dragit öronen år sig och den påkostade kampanjen för att jaga underskrifter möter en del motstånd – men fortsätter, nu med ökad styrka.

Därför är det viktigt att även motkampanjen fortsätter, så att WD29 inte når 369 underskrifter. Ledamöterna måste få klart för sig att det är klokast att låta bli att skriva under. Och de som redan gjort det bör förmås att dra tillbaka sina namn. (Ende svensk som fortfarande har sitt namn under WD29 är Alf Svensson (kd).)

Tips om hur du protesterar finns här. Och här är en bra databas över Europaparlamentets ledamöter.

Reklam för att skriva på WD29, på väg till sessionssalen i EP i Strasbourg.

I dag har en av initiativtagarna till WD29, den italienske EPP-ledamoten Tiziano Motti, skrivit ett brev till alla ledamöter. Han försöker släta över det faktum att han på ett försåtligt sätt har smugit in datalagringsdirektivet i WD29. I sitt brev tycks han mena att det inte är alla googlingar som skall sparas, bara sådant som handlar om barnporr.

Det är för det första inte vad som står i WD29. Och jag förstår inte hur det skulle vara tekniskt eller praktiskt möjligt. Och om det är möjligt, så vore det ändå inte speciellt effektivt. Och vore det effektivt vore det kanske ändå inte så lämpligt...

Motti tycks även mena att content providers skall omfattas av datalagringsdirektivet (!) i de fall deras användare laddar upp barnporr. Ehhh..? Det är ju inte så att folk har sina Facebooksidor fulla med barnporr. Sådant plockas redan, hårdhänt, bort från all slags sociala siter och forum. Och polisanmäls. I den mån något sådant över huvud taget förekommer.

Och om så ändå vore fallet, vad har då sökmotorerna med det hela att göra? Eller menar Motti möjligen att de skummisar som har en egen server med barnporr skall rapportera in detta? För lagring? Under... datalagringsdirektivet?

Jag får en stark känsla av att MEP Motti inte riktigt vet vad han sysslar med. Man får även lätt ett intryck av att han bara springer andras ärenden.

Pirate MEP Christian Engström on the latest on WD29, in English.
Mottis brev återges i sin helhet nedan.
Mina tidigare bloggposter i ämnet: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9

EMU: Eftertankens kranka blekhet

"Euron blev en stark valuta i ett område med små ränteskillnader. Det blev ett slags sömnpiller. Vi var inte medvetna om de underliggande problemen."

Presidenten för EU:s ministerråd, Herman van Rompuy, citerad av Annika Ström Melin i dagens DN.

Han kan dock inte klaga på att det inte fanns folk som varnade för vad som skulle ske. Told you so, typ.

EU: Och nu... åsiktsregistrering!

EU:s ministerråd har presenterat ett dokument som är tänkt att användas för att registrera till exempel extremhöger, extremvänster, islamister, nationalister och anti-globaliseringsaktivister.

Informationsinsamlingen är visserligen frivillig. Men alla EU:s institutioner och medlemsstater har möjlighet att medverka. Uppgifterna kommer sedan att finnas tillgägnliga för polis och säkerhetstjänsterna i medlemsstaterna. Plus för EU:s institutioner, naturligtvis.

Bland det 70-tal uppgifter som skall registreras finns sådant som vi i Sverige brukar kalla för åsiktsregistrering. Här finns även en massa andra personliga uppgifter, plus till exempel psykologiska omdömen.

Kroken som denna registrering hängs upp på är att man vill hålla koll på våldsinriktade politiska och religiösa tendenser. Frågan man måste ställa sig är om det verkligen finns en omfattande, gränsöverskridande och våldsinriktad politisk radikalisering i EU i dag.

Naturligtvis kommer det alltid att finnas knäppskallar, sekter, internationellt utbyte mellan olika grupper och tossiga åsikter som torgförs på intetrnet. Men är detta verkligen så farligt, så omfattande och ett så akut problem att det kräver åsiktsregistrering på EU-nivå? Mitt svar är nej.

Det lömska i detta är att inslaget av frivillighet gör att EU:s institutioner och medlemsstater kan göra lite hur de vill. Eftersom detta inte är något direktiv - så finns det inte heller några riktiga regler att följa eller någon att ställa till ansvar om det hela spårar ur. Europaparlamentet och de nationella parlamenten ställs helt vid sidan - utan insyn, utan medbestämmande och utan möjlighet till granskning.

Här finns en risk att de luddiga förhållningsreglerna gör att man kommer att registrera så gott som all utomparlamentarisk verksamhet, alla aktivistgrupper och allt som politikerna och byråkraterna inte riktigt förstår. (Ett liknande system i Storbritannien registererar till exempel även miljöaktivister.)

Uppriktigt sagt vet jag inte riktigt  hur man skall kunna stoppa detta. Det hela handläggs av ministerrådet - så de enda svenskar som har något att säga till om i saken är den svenska regeringen. Och var den står när det gäller integritet och övervakning, det är ju väl känt och inte speciellt upplyftande...

Statewatch har det "limité"-stämplade dokumentet som PDF.

Läs mer i EU Observer.